Om dom nu finns….

Ja då vart det så att min gamla kurator har blivit till åren kommen och går i pension. Tråkigt, store men så är det. Vi har haft  kontakt många år men började för att jag då skulle få medicin mot min ADHD. Länge sedan nu jag slutade äta medicin men kontakten med honom har jag haft ändå.  Det har faktiskt vart ganska så skönt att kunna komma till honom, there packa upp mina små paket av sorger och annat. Jag har liksom samlat på mig upplevelser under dagarna utan honom som jag sedan lämnat ut när jag träffat honom.  Men nu är det inte så längre, för han ska njuta av sin höga ålder och lägga kraften på att hjälpa människor i Lettland-Litauen  eller vad det nu är,  någonstans runt där i alla fall.

Idag fick jag träffa hans efterträdare vilket va ett känt ansikte sedan länge, långt tillbaka i tiden. Han den nya  träffade ett av mina barn honom då han var knuten till Habiliteringen.  Idag satt han asså mitt emot mig och frågade mig om jag ville fortsätta mina besök, hos honom istället.  Jag sa som jag brukar att det är nog lite lyx, att det antagligen finns de som behöver honom mera än vad jag behöver tyiden.  Men han erbjöd mig tid och jag tänkte, ja men kanske dumt att sluta för kontakterna är inte så ofta.  Någon sorg eller  bedrövelser ska jag väl kunna hitta till under tiden.  Kanske till och med att det duger utan sorger och bedrövelser kanske funkar med ett besök bara av mig. Även om jag kanske känner mig redo sedan länge, så  känns det ändå som en trygghet att ha en fot där. Så  långt fram i mars, hittade vi en gemensam ledig tid. Där vi ska träffas och utforska  vidare om tiden ska vara min eller någon annans.

Idag har jag haft en ledig dag, fast jag har fuskat lite grann. För vi hade möte igår och jag förde anteckningarna, men har inget inlogg till datorn på jobbet. Så jag satt här i källaren och smygjobbade lite, med att få ner anteckningarna på ett worddokument, som jag skickade till min chef för inspektion. 🙂 Hoppas verkligen att han hittar alla stavfel och sånt om dom nu finns.  Om dom nu finns oj, oj oj oj vilken utveckling om dom nu finns skulle jag inte skrivit för några år sedan då hade jag mera skrivit  att han skulle rätta till dom stavfel som finns. Oj, o,j oj nått målsnöret med mitt skrivande kanske.  För grejen var från början, att jag skulle träna mig i att stava rätt.  Idag känner jag att jag oftare stavar rätt än fel. Så var det inte innan, då vart det mera fel än rätt.  Sicket guldkorn jag hittade här asså.

Nej  lev idag som alltid gäller är här!

Lev idag just nu, igår är historiskt borta och morgondagen den vet vi inte ens om vi får.  En stor kram till er som läser, tack för att ni läser det värmen en så här frusen kväll.  Ta hand om dig….