En tidig morgon …

Det där med sommar och vintertider, är inte min kropp inställd på. Inte var min klocka det heller. Jag trodde jag gick upp halv sex, men det visade sig att vinterklockan bara var halv fem. Går inte att väcka upp familjen på den tiden. Men kaffet fick jag och suttit i soffan har jag. Nu när klockan börjar närma sig sju, fick det bli den där andra koppen kaffe. Vaknar dom nu, är det så livet är.

Vi har haft Alfred här i går. Hela dagen vart han här. När det skulle till att sovas vart det lite ångest, i den lille grabben. Han längtade efter sin mamma, berättade han med tårar rinnande ner för kinderna. Han har inte varit hemma på hela dagen, inte fått spela på sin platta, fortsatte han. När jag berättade för honom att han suttit här och spelat på sin platta, var inte det samma sak. Den lille grabben var ledsen.

När jag och maken började leka leken, med djur. Då torkade han tårarna och var med i leken. Alfred han verkligen älskar djur. Han är inte så dum, på det där med att komma på olika djur heller för den delen. Han är riktigt bra på det. När det inte finns några djur i tankarna på honom, plockar han upp en ras av dinosaurer. När tårarna var glömda, pratade vi djurparker. När det ämnet var klart, berättade jag om Wilda. Den lilla flickan som jag just nu, skriver om. Jag berättade om babyn som var en liten dinosaur, att det egentligen var en leksak. Men Alfred berättade, att den skulle kunna vara en riktig dinosaur för Wilda. Jag tror dom är lite inne på samma spår, den där lilla Wilda och Alfred. Jag tror att han förstår Wilda, när hon blir ledsen och arg om man säger till henne, att det bara är en leksak. Efter Wilda somnade Alfred. De första timmarna sov han oroligt. När jag gick upp på toa i natt, vaknade han och trodde jag hade gått ner till källaren. Men han gick sedan snällt med mig in till sängen igen. Nu sover han tungt, har gjort efter vakenheten med toa besöket.

Jag har smugit mig ner i källaren, tänt en liten eld i kaminen. Vi kommer vara borta, stora delar av dagen. En liten eld, måste jag få tända. Det har börjat bli en liten vacker vana, det där med eld och blogg.

Tända elden medans datorn startas upp. Logga in och öppna upp, för att skriva. Titta in på de flammande vedträden och skriva blogg. Skriva det som faller in i tankarna. En härlig vana som ger mig både kraft och lugn. En härlig vana som jag tänker fortfarande håller på att utvecklas, till en rutin. Idag blir det inget bad för mig. Alfred ville allt med mig, till badet men han ville bada han med. Jag tror inte hans mamma skulle gilla att jag lät honom bada därför badar inte jag idag. Det får bli en kall dusch istället.

Idag blir det en resa till GBG, eller närmare bestämt Landvetter. Vi ska hämta Lilltösens kompis. Hon har flugit ner från Stockholm och ska vara här fram tills på Lördag. När jag pratade med flickans mamma så erbjöd jag hennes dotter att få följa med till badet på morgonen. Vilket hon såg som en utmaning, en utmaning som hon tänker att anta. Vi får se om hon vågar.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon.