Ett sjukhusbesök, men nu är all oro borta igen.

Det är kallt ute. Jag sitter inne, idag skulle det varit jobb. Men jag var tvungen att köra maken till Sjukhuset. Han var nog rätt så nervös, för när vi kom dit hade han varken glasögon ,körkort eller bankkort med sig. Vi var nog båda rätt nervösa. Men det hela avlöpte bra. Maken går till doktorn, kanske en gång vart tionde år. Så när han ringde i morse och berättade att han behövde komma till doktorn, blev jag riktigt orolig. Han säger aldrig att han har ont eller sådant. Vilket blev att jag nu kände, att nu var det rätt tid för att oroa sig. Men han fick tabletter och oron är borta hos oss båda två. Jag som satt och tänkte tankar under väntetiden, som var dom värsta. Men det var lugnt.

Det får bli jobb i morgon istället, idag var det bara tre timmars möte, jag hann inte. Jag får ta till mig mötesinfo imorgon. Innan jobb imorgon, får det bli att bada. Hoppas alla minusgrader är ett minne, jag misstänker att dom även i morgon, bor där vid den tidiga morgonen. En av mina badsystrar visade på tanken, om att den stora skillnaden på land och i badet, gör badet varmt. Är det tio minus på land, är fyra plus grader i vattnet lite mera humant än om det är 8 plus på land. Då känns kylan mera. Just som jag sitter här och skriver, har jag svårt att minnas hur det var när vi var där i skogen och badade. Har svårt att se mig själv där, iförd mina badtofflor och bada i 1,3 grader och massa minus på land. har svårt att se mig som någon som står i isvatten och hackar bort is för att vi ska kunna doppa oss. Bara några veckor bort i historian men ändå, har jag svårt att se mig hacka is i sjön, det var inte så länge sedan. Men jag vet att jag gjorde det så jag fixar nog morgonen bad med. Det är klart jag gör. Nu finns det inte någon is att tala om.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.