Impulsivitet är ibland bra.

Läs och begrunda är Ibland.

Ny dag nya möjligheter. Jo jag brukar tänka så. Jag ska försöka ha tanken med mig idag. Vi har den lilla Katten Findus här hemma. Han är snart en vuxen katt om bara några dagar är han nio månader. Ännu så länge är han en inne katt. Han vågar sig bara ut på altanen här hemma, när han vågar sig ut måste maken vara med honom och skydda honom. Jag är mat vännen till honom, När klockan närmar sig fem på morgonen brukar han säga till mig att det är dags. Dags för att vakna och för att ge honom mat. Ibland försöker jag låta bli att höra hans signaler. Då brukar han lägga sig vid mina fötter, funkar inte det läggar han sig på magen. Skulle inte det funka, lägger han sig på mitt bröst och pillar med tassen på mitt ansikte. Då har både jag och katten tröttnat och vi går upp. Kaffemaskinen sätts på, stegen till matkorgen görs och skölja hans skål sedan tillbaka till matkorgen. Öppna kylskåpet för att hämta mjölken till mitt kaffe. Göra en stor kopp Lattekaffe. Maskinen låter så att hela huset borde vakna, men alla sover bara jag som störs av ljudet. När jag köpte maskinen var jag förundrad över hur tyst den var, när den gjorde kaffet. Idag funderar jag på hur mycket den andra maskinen lät, eftersom jag då jag bytte, var så förundrad över tystheten. Man vänjer sig, så är det ju.

Idag känner jag mig hoppfull, ingen feber känns i kroppen, Jag känner mig lite piggare än jag har varit. Kanske är det önskan men det känns som om jag mår lite bättre. Jag vill må lite bättre. Jag vill bli av med det som ställer till det i magen. Nu vill jag vara som vanligt. Var pigg, kunna äta vad jag vill och känna kraften i kroppen. Två dagar kvar med soppätning. Två dagar sedan mjuk bra mat, för magen igen. Det är lite svårt på jobbet när vi har pedagogiska måltider. Men jag får ha med mig påsar med soppa som jag äter, istället när det är ful-mat för magen. Det ska gå, jag längtar efter mina kolleger och mina boende.

Eftersom jag legat, suttit och legat igen denna veckan så har ryggen blivit värre igen. Kanske inte värre men den gör sig påmind mera nu, än när jag går och står mera. Jag har minskat mitt tablettintag av ryggmedicin. Nervsmärtan känns men, det jag känner är något jag kan lära mig leva med. Jag tänker fasa ut den helt, men det får ta tid. Har ätit 6 tabletter om dagen, nu är jag nere på fyra. En på morgonen en på middagstiden och två på kvällen, för att få sömnen ostörd av smärtan i benen. Jag tänker att jag ska prova en till natten och då är medicinen halverad. Det här halvåret har inte varit roligt, jag som inte äter medicin har varit tvungen. Jag som för ganska så många år sedan, slutade med ADHD medicinen för att den gjorde mera skada på kroppen än vad den tillförde. Visst tankarna saktade ner, jag blev lugnare i kroppen och jag hann att tänka klart mina tankar, utan att hoppa från tuva till tuva. Men den ställde till det med rusningar och hög puls. Det sa mig att medicinen inte var bra. Jag hade levt hela mitt liv utan ADHD medicin innan, skulle kunna göra igen.

Där är jag ju i dag. Jag lever som jag gjorde då innan diagnosmedicinen. Visst det sliter. När jag hade utbildningen på jobbet sist. Hittade den där gamla sorgen fram. Den där sorgen och vetskapen om att det sliter, det sliter på själen det här med o-medicin. Det sliter på kroppen att behöva anstränga sig så mycket, ändå känna misslyckanden genom att glömma, genom att missa saker. Men nej, det är inte värt alla turer till doktorn och alla mätningar av blodtryck och puls. Sitta där och få samma frågor om varför pulsen är så hög. Bli rädd för att sjukvårdspersonalen reagerar, över den ökande pulsen och blodtrycket. Då är det bättre att ha osorterade tankar och svårt att hushålla med kroppsenergin och vara lite mera impulsiv än vad som är bra. Ha livsglädje, få dampryck, vara impulsiv, vara kreativ i olika perioder. Få de där svackorna som ibland blir när det är döläge. Då när jag gör det yttersnödvändiga och låter annat vara till sedan. Jag vet, jag vet att det vänder och när det vänder så älskar jag livet mera än andra. Då är allt möjligt, då hittar jag till mina pennor, garner och allt det där andra. Ibland gillar jag även min impulsiva sida, då händer det saker och visst ibland tänkte jag inte på det, men ibland blir det riktigt bra för att jag inte tänkte på det….. Ibland är det riktigt bra att inte ha efter-tänket. Även om andra tycker man ska ha det.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag fick vakna till en ny morgon.
2. Tack för att jag känner mig bättre idag.
3. Tack för att jag är som jag är det impulsiva i mig är ibland inte alltid men ibland en bra sak.
4. Tack för att jag kan leva mitt liv, att jag har så nära till mina känslor på gott och på ont.

Nej nog för nu, lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.