Författare: Carina Ikonen Nilsson Sida 160 av 337

Hej, sommar Sverige, här har den mest skönaste dagen på året men ändå en stor sorgedag i mig på ett sätt. Men skönaste för idag var det den allra sista dagen innan semester.  Sorgen kommer av att detta var den sista dagen jag arbetade med ensamkommande barn.  Jag  har alltså gjort den där sista dagen idag.  Igår sa jag hej då till alla pojkarna. En efter en hade jag ett samtal med dessa fina unga pojkar som har ett hjärta som är skimrande vackert.  De pratar och kan saker som vi inte ens har försökt lära oss. Saker som är så kloka och vackra men inte ens har vi snuddat vi tanken innan.  Jag har lärt mig så mycket under tiden jag jobbat där jag jobbat.  Jag har så många glimmande guld minnen så att säcken eller kistan de ligger i inte får plats. Det går liksom inte att låsa om skatten av minnen. Igår kväll när jag skulle säga hej då till en av killarna så var jag tvungen att lova honom att innan jag gick hem idag, skulle jag väcka honom.  Jag brukar stå vid mitt ord och knackade på dörren. Självklart öppnade han inte, han är svår väckt. Men jag tog nyckeln till hans dörr öppnade och gick in i hans rum och sa godmorgon.  Han gäspar, öppnar sina ögon och reser sig upp ur sängen ställer sig upp och kramar om mig tackar för tiden vi haft på boendet. Jag tackar honom och önskar han all lycka i framtiden.  Efter det så känner jag hur en tår hittar fram och jag säger till honom att nu måste jag gå.  Han går och lägger sig igen, jag låser hans dörr går till min chef lämnar in min nyckel för alltid.

Ett och ett halv år har jag jobbat där. Ett och ett halv år och nästa hela tiden bara känt Kärlek, värme och respekt. Många fina samtal, många frågor, och väldigt många ord om lycka och långt liv har jag också fått till mig. En kille sa en gång;  Carina jag önskar dig all lycka i livet och jag  hoppas du får ett långt liv där du blir riktigt gammal.  Just då var jag lite klumpig och sa spontant: tack du vännen jag vet att du vill väl men jag är inte helt säker på att jag vill ha ett riktigt långt liv och bli väldigt gammal.  Då tittade han på mig konstigt och jag förstod att det jag sagt vart helt fel.

Ordet respekt är ett ord som blivit tydligt för mig i min yrkes roll. Respekt inte av rädsla eller sånt dumt, bara respekt glimrande och vackert när ordet används i sitt bästa läge.  Är ett ord jag lärt mig vad det innebär just på detta jobbet. Respekt när det är som bäst. Då vinner alla på just respekt ordet.  Jag har i min roll och i hela mig själv haft tanken om att jag är inte där på jobbet för att dessa ungar behöver uppfostras. Nej där är inte min roll i jobbet. Min roll i arbetet så som jag haft tanken är att dessa pojkar är redan uppfostrade. Deras föräldrar deras mammor som älskat sina söner över allt annat i livet har skickat sina barn till ett främmande land för att barnen ska få det bättre än de själva har.  Jag har haft tanken att deras mammor i sina tankar, tänkt tanken att de vill att de ska möta snälla omtänksamma kärleksfulla människor i det nya  landet. Jag har försökt möta dessa pojkar så. Att deras mammor haft en önskan om att deras söner  möta någon som orkar lyssna, som säger vänliga ord och menar dom, som ser deras söner även då de inte vill bli sedda.

I mitt arbete har jag fått uppleva så mycket klokheter av dessa barn, fått så mycket värme och kärlek.  Skulle någon komma och säga något dumt om pojkarna så skulle jag reagera och säga nej det där är inte sant så skulle han aldrig säga eller göra.  Jo du jag vaktar mina pojkar. Kasta smuts på mina pojkar och du får med mig att göra.  Eller så får du det inte du får inget alls för det är du inte värd i så fall!

Tacksamhet ja i massor. Så mycket tacksamhet i mig som det bara går över att jobbat på det jobbet jag gjort. Tacksamhet över att jag fick vara en del av, att jag fick möjligheten att möta dessa pojkar. Men nu är det slut, nu har jag gjort mitt och nu får andra ta över.  Nu är jag klar börjar om några veckor ett helt nytt jobb.  Men först ska jag ha semester.

Nu får det vara slut pratat för idag  ha en fin dag. Ta hand om dig.

Lev idag just nu, igår är inte här och morgondagen den kommer först imorgon.

Lev just nu.

Carina Ikonen Nilsson

Här står kaffet på bordet. Har fått inflammation i musklerna i ryggen så jag knappt kan andas. Har tagit värkmedicin och sitter nu och väntar på att de ska verka och ta bort det onda.  Tog nog i för mycket igår när jag tränade. Ledig dag idag med. Ledig dag där jag ska ta mig ut i solen, för himlen är blå…

Igår träffade jag en tjej som jag för många år sedan pluggade ihop med. Vi var på samma fotbollsmatch. Först kände jag inte igen henne men efter en kort sekund så var jag på plats. Hon jobbade fortfarande kvar på det arbete som hon hade då vi pluggade och jag har ju provat på några andra. Men har ju sökt mig tillbaka i alla fall till samma värld även om jag kommer att jobba på en annan arbetsplats. Det va kul att prata med henne få tillbaka samma känsla. Vi pratade om att vi kanske ska träffas och fika när jag väl börjat. Vad jag kommer ihåg sedan då va att vi hade bra diskussioner om jobbet. Hon pratade om att hon gick någon utbildning just nu som arbetsgivaren gav henne.

Jag har ju redan fast jag inte ens börjat jobba varit på utbildning,  Fast bara i tre dagar men arbetsgivare som ser vikten av utbildning är bra arbetsgivare. Nu är jag snart där i det nya jobbet. Snart är jag där och provar på det där nya jobbet. Även om jag innan jobbat med behandling så är det ändå nytt. Ska bli kul och intressant. Mycket har säkerligen hänt och lära mig kommer jag att göra.

Nej  nu får det bli lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den är där bort i framtiden. Idag just nu gäller här. ta hand om dig och din dag.

I öronen har jag musik och fötterna vilar sig efter träning.  En och en halv timma idag bra jobbat känner jag. Två pass kvar sedan Semester, behöver just det där med semester känner jag.  Jag och en kollega satt och pratade i fredags om aktiviteter och vad killarna ska göra på sommaren. Allt kostar ju pengar och det är inte helt enkelt det där med aktivitet. Men Scouterna hade någon aktivitet som kanske nog var för alla barnen i kommunen. Jag pratade med några pojkar om aktiviteten Scouterna, att det är en förening som finns i många länder och är ett ypperligt tillfälle att lära känna svenska killar och tjejer i sin egen ålder och samtidigt göra roliga saker ihop.  Jag pratade om att man går ut i naturen, åker på läger till och med i andra länder. Sover i tält och lagar mat över öppen eld. Några nappade på förslaget och ville prova på.  Just nu har dom sommar uppehåll men det ska tydligen vara ett läger längre fram i sommar.  Hmm jag som blev så glad att de va intresserade och ville se och vara med när dom gick dit.  Hmm jag har slutat det jobbet då. Jag får inte vara med om den upplevelsen. Men jag är redan glad över att jag i fredags kväll skickade iväg ett mail  till scoutföreningen och fick svar på mailet. För våra fina pojkar va så välkomna att prova på i höst.

Jag tror det kan bli en hit för dom som är intresserade. Ett ypperligt tillfälle att lära sig mera om Sverige och kamratskap. Sitter här och ser bilder framför mig om hur den och den killen kommer resa tält, hitta svampar. Njuta av vinden i skogen och prata med andra scouter. Lite så är det med mig…. jag är där framme redan innan de ens har närmat sig det som kan bli en verklighet.  I gatan va svårt det kommer bli att gå hem från jobbet på fredag. Den där sista dagen på detta helt fantastiska jobb jag nu har haft i ett och ett halvt år. Ja jag kommer att saknas dessa pojkar och deras vänlighet. Kommer sakna de där små stunderna när man bara sitter en stund och delar en tanke. Jag har lärt mig så mycket om livet det här året. Har fått så mycket klokheter till mig av dessa pojkar som frågat frågor som man liksom måste grunna på en stund.  Nej nu blir det duschen har ju tränat och svettats klart så här börjar dagen snart.

Lev idag just nu. Igår finns inte längre kvar. Och Och morgondagen den  är här först imorgon.  Lev ditt liv så som du vill leva det. Ingen annan kommer att leva ditt liv, så ta tag i ratten och kör på bara. Njut av andetagen, vinden, sorgen, glädje och kärleken.

Ta hand om dig.

Carina Ikonen Nilsson

Kroppen har medaljkänsla just nu sprider sig alla endorfiner till kroppens alla hörn. Har just lagt ner en timma och 25 minuter på träning.  Bra jobbat för mig guldstjärna och klapp på axeln. Jag längtar till semestern. Oj oj oj vad jag och hela min kropp längtar till semestern. Vill inget hellre nu än att vakna av mig själv ha hela dagen för att ta hand om inget alls och gör det som faller mig in.  Nästa vecka är det då semester, Har fem pass kvar sedan traskar jag ut i ledigheter. Ska bli så skönt går nästan inte att beskriva har till och med svårt att känna in den där ledighetskänslan.   Norr ska vi till, har även tänkt hinna med Eskilstunas djurpark  och lilllgrabben han vill till Skara sommarland.  Jag och maken hade även tänkt att vi skulle ta oss en egen liten tur. Bara jag och han men vi får se hur det blir med det.

Håller mentalt på med att avsluta mitt jobb. Igår vart jag på lönesamtal vilket kändes konstigt när jag har en vecka kvar på jobbet.  Till hösten ska det bli mera än spännande lära mig nytt jobb igen, få nya arbetskamrater och nya klienter. Just nu har jag oro i magen över hösten men tänker att när tiden är kommen och jag är där så tar det några veckor sedan blir jag varm i kläderna igen.  Vet ju att det jobb jag har idag antagligen kommer vara ett minne om ett tag. Då hade jag ändå fått byta jobb.  Känns ju bättre att byta till något jag vill ha än något som jag inte ens sökt.

Nej nu ska jag duscha för att göra dagen till min.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den är här först i morgon. Idag gäller och idag är första dagen på resten av ditt liv.  Just det där sista var något jag och stora sönerna diskuterade igår. För ena grabben vart det lite svårt att tänka så. Han tyckte det lät skrämmande.

Ha en fin dag 

I går var det en stor dag för oss här hemma.  Mest för sonen kanske men även för mig och maken.  Igår hade vi en student här som skulle träda in i det vuxna livet. Nu är alla år av skolans värd något vi kommer att komma på att tänka på ibland. Tänk att han fixade det. Han tog sig ända hit. Många turer med skolan och massa möten har det varit men dom är nu minnen blott. Han gjorde det och igår ställde vi till med studentfirande här hemma.

Han verkar ha haft väldigt  kul på skolan detta är ett av alla kort vi fick med oss hem på ett usb igår. Vår kille som varit så duktig med att faktiskt ta sig hela vägen hit. Igår började dagen tidigt. Redan innan sju på morgonen.  Fin kläder skulle på, och studentmössan.  Sonen skulle köras till skolan för att äta lunch, och få betygen. Vi skulle vara på skolan först vid tre på eftermiddagen. Vilket var tur för här skulle ställas till med kalas.  Mat skulle hackas, ballonger skulle blåsas upp och blommor skulle få blågula band på sig.

Sonen har haft en önskan om att åka Jänkebil från skolan, vår överenskommelse var att jag ska fråga den som ska frågas om han lovade att ha andra kläder på än de vanliga träningsbyxorna.  Han höll sitt löfte om än det va svårt.  Bilen hjälpte minsta dottern och hennes Sambo till att fixa fram. Hela vägen från Ed fick sonen åka denna jätte maskin.  Här hemma under tiden de tog sig ner fixade vi till maten.  Egentligen hade sonen en önskan och köttgryta vilket är en favorit. Men här gick vi halva vägen var eller fick möjligheten att påverka honom att välja ett annat alternativ vilket blev tacos. Eftersom det var hans dag så får det ju vara sådan mat som han tycker om.  Vi skålade i cider när han kom hem. Skumpa var inte något alternativ, det hade han smakat på vid nyåret och det skulle han minsann inte smaka igen redan då vid nyåret tog han det beslutet. Det var en omtumlande dag igår.  När vi stod där vid utsläppet och sonen kom ut, när jag såg honom då trillade min tårar oj vad jag grät. Det var en så stor stund att stå där se honom med finkläder på och mössan på huvudet.  Det gjorde ont att se honom göra ett avslut av denna tid nu ska vi in i framtiden. Hur kommer den att bli och vad kommer att komma i hans liv.  Nåja jag väljer att inte tänka på det nu för stunden visar sig stor nu medans jag skriver det. För tårarna börjar trilla ner även nu när tankarna hittar fram.  Han gjorde det, han tog studenten och nu börjar  vuxenlivet.

Lev idag just nu då tenderar problemen ligga där borta. Just nu, igår är historia och morgondagen den kommer först imorgon.

Carina Ikonen Nilsson

När jag behöver den som mest så sviktar den.  Den där svårflörtade självkänslan gör sig påmind. Gick ju utbildning som start inför det nya jobbet.  Jo, visst jag har jobbat massor av år inom området ändå så smög sig känslorna på om men oj va svårt, men oj hur tänker man här….  tredagars utbildning i arbetsmetod, jo det va liksom inte så enkelt som jag trodde.  Tredagars utbildning och komihåg MI samtal…  Egentligen är det inte svårt men jag tänker allt kolla igenom och  öva mig på inför starten i höst.  Jag kan egentligen sa man till mig och jo jag kan säkerligen så här ska kollas på öva och tänka till. Det är att ta det till sig och få in det i verkligheterna som jag befinner mig i.

Först va det jobb förra helgen fredag, lördag söndagen var återhämtning, Måndag till Onsdag  utbildning och nya tankar in för det kommande jobbet till hösten.  Torsdagen 15 timmars jobb och idag det lite kortare passet på bara nio timmar.  Det är för mig inom dygnspass och jourtjänstgöring kort pass.  När jag skrev det i morse tänkte jag på det,  men det är ju ett vanligt pass för många. Nio timmar för mig känns det som att gå till jobbet och vända i dörren. I alla fall är det skönt med sovmorgon. Viket jag har idag.  Även om jag valde att gå upp redan vid halv sju så behövde jag inte skynda mig iväg. Utan hade gott om tid till kaffet, ner i duschen, för att sedan ta tag i att  fixa frukosten. Ska ner i källaren och stryka kläderna som sonen ska ha till sin Student i morgon.  Sonen har blivit stor. Nu går han ut ur skolan för gått. Nu är det klart och vuxenlivet med alla dess åtagande ansvar och skyldigheter är nu även till för honom. Nu är det klart.  Nu är det vuxenlivet som ska formas till och göras till hans liv.  Nåja i ett svagt ögonblick så sa vi  jo jo det får ju ta lite tid att flytta hemifrån. Men när man är 25 år då är man helt och hållet helt mogen för att stå på egna fötter med man vill eller inte.   Så det är några år kvar men inte så många.   Nej  nu får det bli fixa till lite till för snart ska jag iväg.

Lev idag just nu, Igår kan vi inte göra något åt. De fel som gjordes då kan vi bara rätta till och göra om till mindre fel idag kanske till och med helt rätt. Morgondagen den städar vi först i morgon. Gör vi inga fel idag så slipper vi städa då.  Ha en  härligt fin dag idag.

Carina Ikonen Nilsson

Idag hade jag fjärilar i magen. Redan kl 8.00 i morse åkte jag iväg till det jobb som jag ska jobba på i Aug.  Idag var det utbildning i multifunc. Har två dagar till att gå utbildningen. Jag fick förmånen att träffa de kommande kollegerna.  De verkade helt okej. Det känns så här i efterhand som något positiv att träffa dom så här innan jag börjar jobba.  omgivningarna där jag ska jobba är helt underbara. Ett sådant där ställe som man liksom egentligen ska betala för att våra på.  Just nu känner jag tillit till att jag tackade ja till anställningen. Känner att det va ett bra val att söka nytt och ta det här jobbet.  Känner mig tacksam. Tacksam över att de erbjöd mig en tjänst.  Ska bli jätte kul att börja jobba där.

Lev idag just nu igår är historia och kan inte upprepas eller göras om. Morgondagen den kommer först imorgon. 🙂

Ha en fin kväll.

Carina Ikonen Nilsson

Idag har jag tagit ledigt från jobbet. 28 timmar har ändå hunnits med att jobba denna helg. Killarna har börjat sin fasta. Ramazan Mobarak! Skulle man kanske skrivit igår men efter som jag lärde mig det först igår och var på jobbet så kunde jag inte skriva det då. Jag som svensk kan inte för mitt liv förstå hur de trotts utan mat och dryck under 22 timmar kan hålla humöret upp, hur de trotts fastan har ett trevligt bemötande och göra allt rätt.

Det här pojkar som har mycket att lära ut till våra svenska barn.  Kanske inte just fastan. Men så mycket annat som vi kan lära oss av dom. Ordet respekt är ett ord som de hanterar bra. Nu är ju ordet i sig dubbeltydigt och ett ord som  utifrån individen, så har ordet olika betydelse. För vissa bor det rädsla i ordet. Men då tänker jag att man har tolkat och upplev ordet fel. Ordet respekt för mig är glimmande vackert. Säger att jag har rätt att bli respekterad för den jag är oavsett vad jag tycker och tänker eller vart jag kommer ifrån. Jag gör inte saker emot någon annan sådant jag inte skulle vilja uppleva själv. När jag respekterar så möts jag av respekt. Ett ord nästan som Kärlek det liksom blir bättre och bättre ju mera vi lever efter det.

Uthållighet är också något vi kan lära oss av dessa pojkar. Att stå ut är ett annat ord även om jag egentligen tycker att ingen ska behöva stå ut med…. utan livet borde vara mera enkelt än att bara stå ut.

Hur dessa pojkar pratar om sin mamma är också något vackert. Skulle vilja träffa dessa mammor som verkligen verkar vara något som är mera än tillräckligt bra. Deras sätt att se på livet i sig är även det något att lära av. De är tacksamma för minsta del. De säger tack för maten och menar det. De säger det för att de verkligen tackar för maten . Skulle du säga något om att du bryr dig om dom och vill dom väl, så tackar dom.  För oss Svenskar så är ju det på något sätt en självklarhet att människor runt omkring oss vill oss väl. För dessa killar verkar det inte vara så.

Skulle du ställa till kalas av våra svenska mått så är de mera än glad för en skål men popcorn, lite saft och en hembakad tårta. Bestämmer du att kalaset är mellan två mattider så är killarna noga med att hålla tiden, när kalaset är slut tar alla killar ansvar och städar upp efter tillställningen. Tackar för kalaset på ett sätt som göra att du inser att detta var verkligen stort för dom. När de bjuder in sina kamrater och har själva kalaset så festar det så de hörs. Spelar musik som är svårt att inte klappa takten till. Dansar och klappar händerna är glada och ödmjuka emot varandra. Är kalaset bestämt att de får hålla på i två timmar så är det två timmar som det håller på.  Dom är nöjda med så lite. Det är inte svårt att göra dom glada och nöjda.  Deras mammor har verkligen gjort ett gott jobb. Deras mammor måste vara urmammor. Hur får man till sådana underbarn som har sådan kraft ork och duglighet?

Jag skulle vilja ge dom allt de vill ha. Men det kan jag inte för jag kan inte ge dom det dom mest önskar. Det dom mest önskar är att bli en del av detta land. Att få gå i skolan, lära sig ett yrke och bidra till vårt land. Betala skatt göra rätt för sig.

Många har varit här i över två år, väntat och levt med ångesten över att få åka tillbaka, dom lever fortfarande så. Många är rädda för att bli avvisade för dom fruktar för sitt liv. Dom har inget kvar ifrån där de kom.  De skickas tillbaka till något som de kanske aldrig ens varit i. Det skickas tillbaka till det land som vi får rapporter om att de sprängt och dödat massvis med människor.

Jag som svensk förstå inte, kan inte förstå, vill inte förstå och vägrar acceptera att vi gör som vi gör.  Hur gör vi i detta land? Hur  behandlar dessa unga pojkar som egentligen bara vill börja att leva.  Leva i ett fritt land, göra rätt för sig och göra en insats för att ge tillbaka till Sverige för att de får leva utan rädsla.  Vart har vårt hjärta tagit vägen var är vår medmänsklighet? Vårt civilkurage? Fast det där sista har jag svar på det där kuraget det har vi saknat länge. Väldigt länge!

Det här börjar likna något historiskt eller det börjar inte,  det visar på att vi har verkligen inte lärt oss något av historian.  Vi som har så mycket i vårt land vi har blivit snåla. Inskränkta och kalla.   Jag till och med skäms för hur vi gör med dessa Pojkar. Jag skäms för att jag inte kan göra annorlunda. För att jag bara kan säga det här är fel och rycka på axlarna och gå vidare. Jag tror att just denna tid och det sätt vi gör emot dessa pojkar just nu kommer att vara en skamfläck för oss när vi är i framtiden. Detta kommer vara något som våra barn undrar över hur tänkte vi hur blev det. Deras barn kommer att skämmas över hur vi gjorde. Det här kommer att bli en skamfläck i vår svenska historia i framtiden.

Lev just nu, just nu kan jag bara önska att vi kommer att tänka om i ämnet de ensamkommande barnen i Sverige. Igår finns inte längre här det är nu vi kan göra om och göra det som är rätt. Imorgon är där borta i framtiden. och det är just nu som vi kan påverka vår morgondag.  Det är just nu vi kan göra om och göra rätt.  Och Migrationsverket/ Regeringen  kan göra om och göra rätt allt är möjligt om man vill.

Lev just nu!

C. IkonenNilsson