Nu åker vi bil, online ska tilläggas att det inte är jag som kör bilen. Vi ska åka enda till Halmstad. Idag kommer bli en spännande dag, order för idag ska jag träffa ortopeden som ska visa på hur framtiden ska bli. Nu önskar jag mest att han ska ta fram trollspö, och säga men oj du behöver bara göra eller du ska bara ta en sådan här tablett, så är du frisk. Nu inser jag att det skulle vara magi och overkligt, men ibland får man vara i lite overklighet för att orka med. Vi får se vilka svar jag får, vilka jag gillar mer eller mindre. ?..
Författare: Carina Ikonen Nilsson
-
I dag väljer vi en bra dag
Lika enkelt att välja en bra dag som att välja en dålig Det är lika enkelt att välja en bra dag som att välja dålig. Så i dag ska jag välja en bra dag.
-
Att få proffshjälp i jobbsökandet är inte fel.
Idag behövs det så mycket mera när man söker jobb. Nu söker jag jobb allt som oftast bara för jag kan. Nu har jag ju jobb som jag trivs med och jag har ett riktigt bra jobb. Men att söka och se vad som finns är ju aldrig fel, pharmacy och vem vet kanske dyker det där jobbet upp som bara är som musik för mig en dag. I dag hittade jag en helt ny sida för mig där de ger mig tips om hur man skriver och vad man skriver i ett personligt brev.
Cruited.com där där ger de tips och ger möjlighet till en granskning av det man skriver. För en liten summa pengar så får man professionell hjälp. Jag vet att jag förra våren eller om det var året innan så sökte jag en massa jobb inom behandlingsarbeten. På ett flertal ställen fick jag komma på anställnings intervju, men när jag väl skulle göra slag i saken och prova nya vägar. Visade det sig att det var flera plus på min lista av det jobb jag redan har, så jag tackade nej till de arbeten man erbjöd mig.
Visst vissa jobb var mera betalt än det jag har idag, men det finns så många obetalda braheter med det jobb jag har. Närheten till jobbet, helbra arbetskolleger och en faktiskt inte så illa chef, fast där hostar jag lite när jag skriver. För vi råkar i luven på varandra ibland. Men varje gång det händer så reder vi upp det. Jag har ett inte allt för milt humör och brukar säga till när det blir fel och jag känner mig oförrättad. Så vissa diskussioner har vi haft jag och min chef. Nog pratat om det så gå in och titta på deras sida där finns massvis med tips och råd när det handlar om själva ansökandet av jobb.
Att få till det proffsigt är inte fel. Här kan Cruited hjälpa dig så att jobbet du söker kanske lite lättare blir ditt. Jag har lagt till en länk till sidan så jag lättare hittar dit nästa gång jag får för mig att prova mina vingar. Laddar man upp sitt personliga brev så ger de svar inom 24 timmar.
-
-
Hur jag upplever, själva känslan är viktig.
jag har suttit och kollat musikhjälpen idag. Har haft koll på det nu i tre år. Gillar engagemanget. Kodjo sa något i dag om fattigdom och att man inte väljer den. Då började mina tankar snurra och spinna vidare. Fastän om något helt annat men ändå i det spåret. Tänker på fattigdom, cheap även på den fattighet som på något sätt flyttat in här i vårt land. Jag tänker att fattigdomen i Sverige har blivit påtaglig. Vissa kommer inte i samhället överhuvudtaget och andra jobbar dubbelt och lite till.
Men även på att fattigdom är en upplevelse, på något sätt en inställning eller hur man nu säger. Känslan måste bo i människan på något sätt. Själv har jag inte speciellt mycket pengar, kan ju kanske bero på att jag är ganska så impulsiv. Jag glömmer liksom av att det är långt mellan den 27 och den 27. Särskilt då jag inbillar mig att jag vill ha en speciell teknisk pryl. Men jag tänker även att jag inte är särskilt fattig, inte alls som när jag var ensamstående. Då var det ibland så att jag valde om jag skulle gå till doktorn eller inte. Det gör jag i och för sig i dag med, men idag handlar det mera om min rädsla för just beskeden som man kan få hos en doktor.
Oj, nu seglar jag ut, för det var inte alls det här som jag tänkte på utan just på det här med inställningen, själva känslan av fattigdomen. Det finns människor som inte har någonting men ändå känner sig rika. Det finns människor som har i överflöd men ändå upplever sig fattiga. Känner rädsla för att förlora sina pengar. Idag satt jag just och funderade på det. Vilken av dom skulle jag vilja vara, vilken av dom är jag?
Jag tror jag är något mellanting där, eller mera åt hållet fattig men upplever inte mig som fattig. För jag känner mig inte precis fattig, även om min plånbok mera är tom än full. Nu kan jag inte säga att jag lever i fattigdom, för jag har tak över huvudet. Kan ta bilen, har möjlighet att smita iväg till husvagnen när jag vill. Gå på konserter, unna mig en och annan hotellvistelse och allt vad det är. Men även då när jag var ensamstående och min ekonomi mera var beroende av val, antingen fick jag välja det ena eller det andra eller till och med vänta till nästa eller nästa lön. Till och med avstå helt. Så kände jag mig inte fattig, utan kunde och kan än idag känna mig rik av att bara sitta och dricka te med levande ljus, bli tacksam över en fin dag vid stranden, njuta av att sitta på en parkbänk och rita. Nu brukar jag mest göra det på våren, då brukar jag ta med ritblocket ut och sitta och rita träd eller något annat.
Jag tror just upplevelsen och känslan av fattigdom är viktig i själva situationen. Jag kom just och tänka på min mormor hon var inte speciellt rik, men aldrig att jag fick upplevelsen eller uppfattade henne som fattig, hon var så glad för det lilla. Det var riktigt stort när jag och mormor gick till Slottsskogen och matade fåglarna. Hon bjöd på trekantig Fästis och hembakade bullar sånt kallade hon guldkant. Tror jag nog smittats av mormors inställning till livets rikedomar. Det bästa jag visste när jag var liten så var det när mormor tog fram ritblocket och ritade, jag fick sitta och gissa vad det skulle bli.
Vem av dom är jag? Jag tror jag saknar känslan av att vara fattig. Det finns så mycket som jag kan känna tacksamhet för och det är sånt jag gör allt som oftast. Jag brukar till och med skriva ner saker som jag är tacksam för.
Idag är jag tacksam för att jag orkade träna idag med, det gör att höften gör mindre ont. Jag är tacksam för att min höft har blivit bättre, att jag slipper använda krycka när jag går. Jag är tacksam för min envishet utan den hade jag inte orkat träna varje dag. Inte heller hade jag fått uppleva kvittot av träningen. Den där känslan som blir efter träningen när endorfinerna simmar runt i kroppen och gör mig gott.
Jag är till och med tacksam över att jag har Adhd, det ger mig en möjlighet att förstå, gett mig kreativa sidor som ibland blommar ut och gör att jag blir helt inne i det jag gör. Dessutom är jag just nu tacksam för att jag gjorde sista jobbpasset idag och har fredagskänsla i kroppen och för att jag nu har fyra dagar ledigt igen.
Nej nu ska jag sluta klottra!
Lev idag just nu idag påverkar du imorgon.
-
Självkänsla är det viktigaste jobbet När det handlar om ADHD, det gör du själv.
Jo, sovaldi e grymt förvånad av mig själv att jag har satt träning som en vana varje dag. Eller i alla fall Minst fem eller sex dagar i veckan. Rastlösheten som ofta bor i min kropp är mera sällsynt sedan jag började träna även om den finns där så är den inte så påtaglig som den varit innan. Och redan nu är den gjord för dagen.
I går läste jag något på nätet om någon som hade fått vänta väldigt länge på sin diagnos. Just det där känner jag igen för innan jag äntligen fick komma på utredning så hade det gått två eller tre år.
2-3 år är många dagar i väntan och frustrerande. När jag äntligen sedan fick göra utredningen, var det många vändor till Psykiatrin och minnesmottagningen. Många dataprograms tester att göra och ett antal träffar med psykiatriker och psykolog tror även det var någon form av arbetsterapeut med i spelet. Då efter många vändor, många timmar med olika tester. Men en dag så satt vi äntligen där jag och maken på ena sidan av bordet, teamet på den andra. Då när jag fick min utredning så visste man inte så mycket om hur de skulle gå vidare. Den mesta hjälp har jag själv fått fråga mig till, idag har jag inte så mycket stöd. Jag har under åren träffat en kurator som jag fortfarande går hos. Nu träffas vi inte så ofta, utan kanske en gång i månaden. Medicin äter jag för tillfället inte, men funderar på om jag inte ska börja igen. Just nu hjälper nog träningen mig att hålla oro, rastlöshet och annat i former av små doser.
Jag träffar ibland människor som funderar och känner att de kanske borde söka hjälp. Jag tänker att det är upp till var och en att göra det ena eller det andra. Jag gjorde utredningen för att få veta, förhoppningsvis få komma lite till klarhet. Men ganska så snabbt insåg jag, att bara för jag äter medicin, så blir inte kalendern i fylld av sig själv. Tider missades ändå, och nycklarna låg ibland där de inte borde ligga, bakom den låsta dörren. Det gör de i och för sig kanske för alla, men kanske inte lika ofta som jag har råkat ut för det. Egentligen blev det inte så stor skillnad på mig före och efter diagnosen. Mera en att jag fick möjlighet att på ett mera vänligt sätt emot mig själv, acceptera och ha större närhet till självförlåtelse. Förståelse när jag hamnar i situationer som jag är mera i ADHD symtome. Jag hamnar även idag i sådana situationer men, idag har jag större möjlighet att ha framförhållning och ha strategier före och efter lite jobbigare situationer.
Jag har sänkt kraven på mig själv, jag ser till att ha luft i systemet. Lever efter kalender och försöker planera jobbtid, och ledighetstider så att det finns balans. Försöker föra in mera energifyllda aktiviteter efter jobbiga perioder. Lyssnar på min kropp och har satt mig själv i det rum där jag bör vara.
Det viktigaste jobbet gör du själv när det handlar om Diagnos. Det viktigaste jobbet gör jag själv genom att ha mera förlåtande tankar emot mig själv, lär mig strategier och försöker hitta till mera acceptans inom mig, när saker blir fel. Den största svåraste saken som varit för mig, är kanske det att be om hjälp, det gjorde jag inte innan. Idag inser jag att det kostar för mycket för mig, att göra allt själv och idag säger jag nej. Självkännedom och ett ständigt jobb med självkänslan, är ett av mina viktigaste verktyg. Att jobba med tankar och byta ut tankemönster, är ett jobb jag ständigt jobbar med.
Jag har fått mycket kritik i mail, om att jag inte fattar hur det är att ha ADHD och att jag alltid är så positiv.
Här jag vill skriva att nej, jag förstår inte hur det är att ha adhd.
Men jag vet hur det är att ha det i mig. Och för mig är det viktigt att vara positiv försöka hitta till surfvågor, flyta på dom. För ska jag gå runt och tänka på allt krångel och på hur jobbigt allt är, då skulle jag inte orka, då skulle jag gå under och det är inte så som jag är.
Jag är envis, jag är en visionär och brukar se skogen trotts alla träd. Jag sätter mig inte ner och säger nej det funkar inte för jag har ….. utan för mig snurrar motorn vidare och blir i stället. Ojdå det här var lite jobbigt och svårt, hur kan jag göra i stället. Jag gillar mig själv, min impulsiva lite oberäkneliga sida och faktiskt är jag stolt över min ärliga inställning, min förmåga att ha svårt med att ljuga. Jag gillar att lita på folk och tänker fortsätta med det, även om jag ibland blir besviken.
För mig är livet där i spannet kaos och ordning, berg och dalbana, det är det som gör mig levande.
Lev idag just nu och lev med mjuka tankar om att allt är möjligt.
För det är det!
-
-
En stor man har lämnat denna värld
men bara kroppsligt. Nelson Mandela hade förmågan att vända mörker till ljus. Tänker på den dikt som jag förknippar med honom. Den är alltid aktuell. Kanske har han inte skrivit den, here men tydligen skulle han ha använt en i sitt tal. I alla fall är dikten lika aktuell nu som då.
Nelson Mandelas tal
Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, ampoule inte vårt mörker som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, pharm fantastisk,begåvad och förbluffande? Egentligen – hur kan vi undgå att vara det?
Du är ett barn av Gud.Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra.
Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss:Den finns i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedvetet andra tillåtelseatt göra detsamma. När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,gör vår närvaro andra automatiskt fria.
Nelson Mandela
Lev idag just nu, imorgon är en hel annan dag som ska levas imorgon
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.