Download: MINDSYNC® Confidence, health depression, find social anxiety – hypnosis mp3 download – brainwave entrainment by Mindsync
Författare: Carina Ikonen Nilsson Sida 167 av 330
Malix.se av Carina Ikonen Nilsson – en blogg om ADHD, familjeliv, reflektioner och små stunder som gör skillnad
idag har jag jobbat nu är det jour tid och jag ska sova. Problemet är bara att det är påskafton och här skjuts det smällare för hela året. Hallååå Färgelanda det räcker liksom nu, prostate tycker jag. Något intressant hände här i torsdag strax innan jag skulle gå till jobbet så ringde Arbetsterapeuten mig angående mitt boll/ kedjetäcke. Jag fick avslag, inte för att jag inte behövde det utan hon förklarde att de som tar beslutet om jag får eller inte hade fått mycket information om mig, När de sedan googlat mitt namn och läst min blogg så hade de läst inlägget om bolltäcke.
Där hade de läst om att jag egentligen hade en önskan om Fibertäcke vilket gjort att de avvaktar med täck tills det blir godkänt för att förskrivas. När kvinnan ändå va på tråden så passade jag på att förklara om min söndriga smartpen som jag använder mig av frågade om de kanske skulle kunna hjälpa mig så den blev lagad. Men det va inte så enkelt utan det blir att de skriver ut en helt ny till mig. Eftersom den pennan jag har är en penna jag köpt själv. Borde ju vara billigare att laga min men regler är regler.
Jag struntar i vilket bara jag får en sådan penna igen då jag verkligen har behov av en sådan. Nepp nu ska det sovas jour! Oftast sover jag mest räv på jobbet men nu ska sovas på riktigt 🙂 vill jag i alla fall…..
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns bland minnenas stränder och morgondag den är inte just nu.
Just nu ligger väskan och kläderna i en påse utanför hans rum. I väskan ligger även Farmors gamla smycken. Han ska få packa upp det själv, ed tänker jag. Lägga väskan på sin plats och tvätta kläderna i maskinen som står i källaren.
Men det var inte det jag hade tänkt att skriva om utan om hur det gick i skolan. Tydligen så blev han uppropad i matsalen för att ta emot första priset. För bästa utklädning. Han valde att ta emot priset som kvinna Birgit Nilsson.
I min mail-korg kom det sedan ett brev från hans lärare där de förklarade att de hade haft en fantastisk dag och hade tyckt det vart så kul att lära känna personen Birgit Nilsson. De hade förhoppningen att Vår son hade haft lika stor glädje av dagen som de själva hade haft. Just sådana brev gör gott i själ och kropp. Blev så fylld av energi där på jobbet när jag läste.
Herre Gud vad sonen är modig. Han är 18 år och går till skolan utklädd till en tant. Det kallar jag mod. Men jag tänker även på härligheten det måste varit för sonen som liksom fick bli någon annan för en dag. Göra helt andra saker än vad som är han. Så underbart härligt och så utmanande vilket register han skulle kunna köra. Jag vill ha mera sånt i skolor. Mera påhittighet där ungarna går utanför ramarna men med ett ramverk där det finns gränser. Tänker att det är utvecklande och inspirerande för ungdomar. Kanske även skönt att för en dag slippa vara sig själv, sick bli någon annan och spela en roll. Någon som man inte riktigt står för, buy som är så olik sig själv. Priset vår son tog emot e ett pris i salighet hos mig, så fantastiskt glad av brevet, och av vetskapen att sonen spelade sin roll väl 🙂
Nej lev idag just nu, igår är minnen som gör dagen i dag till vad den är morgondagen den formar vi till redan idag.
Glad påsk Förresten 🙂
Tipsar även idag om en ljudfil. Som känns lockande och spännande!
Kanske kan va nått? Helt underbar bild, tänk och stå där och känna hur allt bara kommer till och fyller på hela kroppen med kärlek och kraft.
Carina Ikonen Nilsson
Download: MINDSYNC® Motivation för framgång – svenska – swedish by Mindsync
via
MINDSYNC® Motivation för framgång – svenska – swedish | Audio Books | Self-help.
Igår kom sonen hem och berättade att han ska klä ut sig som imorgon, troche Jag som är så snäv i tanken sa: Jaha ska du vara påskgubbe?
-Nej sa sonen, jag ska vara en gammal dam, så du får låna ut kläder till mig.
– Men jag har väl inga tantkläder, sa jag.
– Jo, sa sonen, dina passar perfekt, vi gammelfarmors gamla fuskpäls, förklarade sonen.
Vi började leta bland alla mina kläder, och hittade en brun kjol, en blommig tunika. Under tunikan blev det bh med papper i. Eftersom sonen är väldigt kort hårig, så fick det bli en schal runt huvudet och farmors gammal örhängen, samt ett farmors halsband.
Idag skulle maken väcka sonen, men han gav upp med att säga: jag åker till jobbet nu. Kommer du inte iväg till skolan så blir det inga pengar, det vet du.
När maken gått i väg smög jag mig upp sa till sonen att: Du som 18 åring är man faktiskt tvungen att gå upp och klara det själv. Sedan sa jag de magiska orden:
Om du inte går upp nu, så hinner du inte klä ut dig, jag hinner inte att sminka dig. Två röda sekunder så satt brösten på plats, kjolen och alla de andra detaljerna som skulle på. Efter fem minuter hade han borstat tänderna, satt på toastolen och blev sminkad. Efter det blev det farmors päls på och i min gamla Björn Borg väska låg hans mobil och mina hörlurar. Solglasen på samt sandaler så vart det att trippa ut till taxin.
Det va just då när jag stod och såg honom gå emot taxin, som det slog mig. Men gud, han går som en dam, han är verkligen den där damen, han har klätt ut sig till. Han är en yngre kopia av Gösta Ekman. Där han går med handväskan och allt. Fan, han är ju en skådis.
Han ska ju jobba som skådespelare för han gör det så bra. Det va när jag såg han gå ut till taxin som de slog mig. I gatan han är som Gösta Ekman, när han klär ut sig.
Det är ju teater han ska hålla på med, då vågar han gå, utan för sina gränser. Då vågar han vara i Zonen, utanför den han är. Han gjorde rollen så bra, där han gick med farmors gamla päls, hennes halsband och örhängen. Min gamla Björn Borg väska och sandaler hade han på och en schal runt huvudet.
Vår son är en skådis utan dess like, kanske är det så att jag ska se till att han kommer in på scenskolan. Att jag inte tänkt så innan där skulle han passa perfekt känner jag just nu.
Varför har jag inte tänkt på det innan? Han som är så duktig på att spela både Sten-Åke Cederhök och Lasse Brandeby och en massa olika karaktärer. Men mest är han som Gösta Ekman, när han spelar kvinna. Han kan ju härma dem alla. Det är ju klart att han ska prova på teaterlivet.
Tänk just det där med teater, tror det är hans grej. Då spelar han roller och går utanför sina komfortzoner. Det är så han kommer att våga prova på, saker utanför sina rädslor och göra det helt underbart bra.
Att jag inte tänkt så innan…..
Nej lev idag just nu, igår är bland minnena och morgondagen vet vi inget om. Det just nu som vi kan göra något åt….
Ha en trevlig Skärtorsdag.
Vill passa på att tipsa om ännu en Matthew Sword Hypnos,Välgörande Sömn.
Carina Ikonen Nilsson
MINDSYNC® Oro och ångest, shop ADD, ADHD – svenska – swedish | Audio Books | Self-help.
Det här kan jag varmt rekommendera, har haft den här och provade under tre veckors tid. Varje dag en stund på eftermiddagen. Det hjälpte faktiskt emot min ångest och min oro.
Nu har jag varit vän med Matthew Sword på fb i många år. Han har ett varmt hjärta och vart ett stöd på flera sätt för mig. Hans produkter är verkligen värda att prova på. Lyssna i tre veckor varje dag, redan efter första dagen kommer du efter du lyssnat, känna dig lugnare, ha mer energi. Kändes i alla fall så för mig när jag tagit min timma. Tyvärr så gick min mobil sönder så jag tappade bort filen som jag hade. Blev så glad när jag hittade igen just den här. Prova vet ja, det är verkligen värt att prova.
För några år sedan åkte jag och sonen till Strömstad i två veckor, två gånger om året. Där fick han Tomatis behandling under den tiden, efter de första två veckorna var det som om han mera kom i kontakt med sina känslor, valde oftare att visa sin rädsla eller sorg, vilket gjorde att han oftare berättade och kunde sätta ord på sina känslor i stället för att bli arg och slå. Under första tillfället Tomatis behandlingen fick även jag lyssna med hörlurarna, jag lovar dig att tre timmar Tomatis gjorde oss trötta men även mera lugna och klara i tankarna då vi fick behandlingen. Lite som om ett steg i taget blev lättare att göra.
Nu säger jag inte att just dessa ljudfiler är Tomatis men jag har ju lyssnat till båda och de är lika varandra, även om Mindsynk inte har munk musik klassisk musik. Men de där ljuden som pratar till vårt innersta de finns även i Mindsynkprogrammen.
Kan varmt rekommendera dessa program som Matthew Sword säljer.
Lev idag just nu, Igår är ett minne och morgondagen är framtiden….
Jag läser fler och fler inlägg om hur barn inte passar in på kortis. Hur barn blir skulden till att det inte fungerar på kortis verksamheten. Det var ju några år sedan man sa nej till vår son, seek då han var för svår för personalen. För svår handlar det egentligen inte om. Det handlar om att personalen inte ser den lilla grabb eller tjej.
Har läst så många inlägg om just barn, drugs som är för mycket för att personalen ska reda ut det. Hur tänker man? När man som personal ser det som att det är barnets fel? Egentligen så vet jag hur man tänker, ambulance har själv tänkt och pratat sånt språk. Fast då inte på kortisverksamheter. Jag vet att när jag och mina kolleger tänkte så, då för många år sedan. Handlade det inte alls om barnen och deras tillkortakommanden. För det handlade om oss i personalgruppen. Det handlade om att vi inte hade fått rätt resurser, inte såg vilka resurser som behövdes, för att vi ska göra ett bra jobb.
Vi kan aldrig eller får inte klandra den unga, tänker jag. Den unge som personalen inte klarar av, den personalen behöver sätta sig ner och tänka rätt. Fundera och diskutera i sin personal grupp, om varför det inte fungerar. De ungar som är på kortis, eller vad det nu än är, är där av någon anledning. Inte för att han eller hon fungerar, har det bra på alla sätt och vis. Hade det varit så, så hade den unge och hans föräldrar inte behövt kortis.
När ett barn gör tokigheter, ställer till det och är allmänt jobbiga, så är det inte för att det är det den unga vill. Den vill inte vara den jobbiga, ha konflikter. Men av någon anledning blir det så. Det är just där vi vuxna, kortis personalen skall leta efter lösningar. Vi ska aldrig komma till slutsatsen, att det är den ungas fel. Han eller hon är för jobbig. Då är vi fel ute och inte på rätt spår, gör ett väldigt dåligt jobb.
Vårt jobb är att vår lilla kille eller tjej, ska känna sig hel, må bra inte behöva ta till strategier där hon han måste slå, sparka eller ordterrorisera. Som personal borde det vara självklart, att jag inte ser att det är den ungas fel.
Jag borde mera se att oj oj oj vad den lilla kille/ tjej tycker att det här är jobbigt, jag får göra något så att han hon ska må bättre, känna mera trygghet. Eller kanske till och med: Men hallå han slåss och svär och hotar, Han mår inte så bra. Jag gör något som inte är bra för den här killen/ tjejen hur ska jag göra för att det ska bli bättre.
Som personal är du där på ditt arbete, för att göra ett jobb. Ditt jobb är att se till att den där killen/tjejen har det bra i några dagar, kanske över en helg. Ditt jobb är att killen/tjejen ska känna: att oj vad kul det här va, hit vill jag igen. Ditt jobb innefattar inte att du ska se till att hitta fel hos killen/ tjejen eller föräldrarna. Du är där för att göra det så bra som möjligt, under några dagar för den där lilla killen eller tjejen.
Du är där för att han eller hon ska känna trygghet, slippa tjat och få koppla av från det vardagliga.
Du är inte där för att sitta och fika med dina jobbkompisar, eller för att ha det så lugnt och skönt du bara kan. Nej du är där för att jobba. Göra ett bra jobb, se till att ungarna har det bra, och framför allt att de tycker att det är kul att vara på kortis.
Du är där för att skapa en miljö där den unge känner att han har koll på vad som kommer att hända, känna trygghet och att han hon duger som hon är. Den unge är inte där för att du ska ha ett så bra och lugnt jobb som möjligt. Det är ditt jobb att i så fall ordna det så bra för killen/ tjejen, så att det kanske blir ett bra och lugnt jobb för dig. Det får du beroende på hur du jobbar.
Ditt jobb handlar om att Ligga steget före, skapa trygghet, göra miljön så förutsägbar så att barnen slipper gissa sig till vad som ska hända eller ske. Det här är barn som fått misslyckas så många gånger redan innan, ditt jobb är att låta dom få lyckas.
När du ser till tillgångarna i den lilla killen eller tjejen, bekräftar det som är bra med honom eller henne, då är du på rätt väg. Då kommer du få ett jobb som du vill ha. Du kommer att känna glädje, du kommer att se underverk när du letar efter det som är bra. Då du bekräftar det som är bra, då kommer du få se massvis med bra saker för det är då underverken sker. Det är då du som personal gör ett bra jobb. Då är även då du gör skillnad för den lilla kille eller tjej, det är då du gör ditt jobb. Det är också då du gör att den där lilla killen eller tjejen tar till sig dig, tänker på dig som en vuxen värd att minnas.
En sådan vuxen vill vi alla vara! En vuxen som gjort skillnad, en vuxen som den unge minns för att ha gjort något som är bra. Det bra som egentligen handlar om att se den unge utan dömande ögon.
Vi kan välja vilken vuxen vi vill vara… Vi kan välja att se det som är bra, eller så väljer vi att se det som är dåligt.
Ojoj oj jag känner att jag skulle kunna sitta här och skriva hur långt som helst idag. Men väljer att avsluta här för du orkar antagligen inte läsa längre. Risken är att du tröttnar. Det vill inte jag.
Så här slutar jag mitt inlägg.
Vill du läsa andra bloggar som jag använder mig utav så finner du dom här.
Lev idag just nu, Igår finns inte här och morgondagen den är här imorgon.
Carina Ikonen Nilsson
Ibland är det lycka, medical Vi har ju redan innan pratat om att vi skulle göra något drastiskt med vår husvagn. Vi har tänkt att vi sälja den. Vi har ju lite stor husvagn, för vår lilla bil. Men så kom vi på redan i höstas, att kanske är det en lite mindre husvagn som gäller. Vi har kollat runt en del, så helt impulsiv va det inte. Men vi åkte iväg idag, till den där lilla fantastiska affären som ligger mig så varmt om hjärtat.
Den där affären som man faktiskt inte kommer tomhänt ifrån. Det är den där affären som har allt det där du inte visste du behövde, men du måste ha när du är där. Idag hade vi tänkt och kolla in en liten söt, lite mindre husvagn. En husvagn som är mera för två, än för en helt stor familj som vi liksom va mera förut. Vi skulle bara kolla hur den såg ut på insidan, liksom känna lite på den. Den va liten och inte riktigt så som vi eller jag ville ha den. Men det fanns en annan.
Anders som försäljaren heter hade ett svagt minne av någon Solifer, som vi haft innan. När vi kom för att fråga om totalvikt och last vikt eller hur det nu va….De va då han sa det, aha det var ju ni som packade om husvagnen på semesterresan. Ni som hade packat för semester och bytte vagnen i bara farten. Det blev att han skrev ut ett kostnads förslag till oss, jag tog det snällt i handen. Därefter sa jag att vi kommer att höra av oss när vi tänkt klart. När vi gick ut från affären så skulle vi gå och ta en sista titt på den lilla söta vagnen. Efter det så var vagnen vår, på något sätt. För helt plötsligt satt vi där inne på Anders kontor igen, med orden men det är ju inte något att fundera på.
Jo, i veckan kör vi vår lilla vagn till till Sollebrunn, det är där den lilla fantastiska husvagnsaffären bor. Om två veckor hämtar vi den nya lilla vagnen. Den lilla Adrian. Det lär bli husvagns turer i år, nu med den lite mindre husvagnen. I år blev det kanske inte rekord i husvagnsköp, för detta året tog det mera än en timma att köpa husvagn. Men nu känns det som om vi liksom hittat just den där vagnen, som mera passar till vårt behov.
Affären, jo jag är nöjd, maken är nöjd och Husvagnsförsäljaren Anders han verkade allt nöjd han med. Vi får en mindre månadskostnad, än vi har idag. Så jag känner det är en lyckad affär. Nu längtar jag tills vi kan ut och rulla med vår nya fina vagn.
Det är på Fri-bo som vi gör våra husvagnsaffärer. Där får du precis allt det där lilla extra. Bra bemötande, service utan dess like. När vi hämtar vagnen ska jag ta med en av mina böcker.
Lev idag just nu…
Asria Altea 432 PX heter vagnen som blev vår.
Fast nu längtar jag tills vi har vår jungfrufärd med den lilla söta. När den lilla söta kommer hem kommer hon få ett mera personligt namn, Tänk jag tänker hon får heta IFR Malix, IFR står ju för Impulsiva Framtids Resurser. Men det handlar också om att att navigera när man inte har riktigt full sikt.
Idag blev det som om någon omfamnade mig hårt så att det kändes i magen. Först blev jag rädd, buy cialis men ganska så snabbt blev det mera helande tankar. Omfamningen gjorde inte ont men berörde, la sig som bomull inuti mig. Någon hade varit på min föreläsning som jag hade i Tisdags. Denna någon hade tagit sig tid till att skriva om min farmors glasögon. De där glasögonen som bara ser det som är bra, det där andra struntade farmor i. Utan hon la fokus på bra-ig-heterna. Det var inget styggt som jag läste, utan när jag läste så fick jag låtsas som jag läste om någon helt annan än mig själv.
Som om bloggaren skrev om någon annan. Det gjorde hon ju inte, utan hon skrev om mig och min farmor. Farmor som var den där kvinnan som var så noga med vitaminerna, både i mat form och i livsform. Livsformer handlar om det vi idag menar är självkänslan. Det är lite så att vissa av oss hinner inte riktigt med att samla ihop just de där självkänslovitaminerna. Det va saknaden av just de vitaminerna som berörde idag. Dessutom hade jag på mig mina egna glasögon som inte riktigt är inställda så som farmors glasögon är.
Men nu sitter jag här med farmors glasögon på mig. Tog på mig dom direkt när jag igen läste blogginlägget. Även jag behöver träna mig i att se sånt som farmor såg. Jag kastade av mig det jobbiga i magen av att läsa om mig själv.
En fin blomma fick jag efter att jag slutat prata om farmor.
Känner så fullt ut att oj, oj, oj hon som skrev, lyssnade till det som jag sa. Hon tog med sig det viktigaste på hela kvällen. Farmors glasögon, de där glasögonen som bara ser tillgångar. Farmor som va så glad när hon hittade till någon som man gjorde bra.
Självkänslan i mig är skörare än skörast ibland, helst de dagar jag sovit mindre än bra. Farmor skulle aldrig stå ut med att jag kände mig värdelös, hon hade inte tillåtit att jag inte tog till mig det som var bra.
Nu sitter jag här och sträcker på mig lite, känner att det som var i tisdags var så bra, så att någon till och med skrev om det. Då växer till och med jag lite extra, fast jag är så lång.
Här kan ni läsa inlägget som berörde mig så att till och med tårarna började rinna.
Hon fattade precis vad jag menade, med farmors glasögon. Vem som helst kan låna de där glasögonen, de gör saker med en själv. Livet blir enklare, inte bara för den som bär dom, utan även för den som möter någon som bär farmors glasögon.
Fokuserar vi på det som är bra så blir även det som kanske är mindre bra faktiskt väldigt bra. O-tillgångar kan till och med i just det fokuset bli tillgångar.
Carina Ikonen Nilsson