Författare: Carina Ikonen Nilsson Sida 178 av 330

Avenged Sevenfold idag är det den dagen, case som vi under några månader har gått och längtat till. Första gången konsert är det har aldrig sett de live.  Var först för några månader sedan jag började lyssna på dom.  Även om maken lyssnat på dem sedan flera år tillbaka.  Min favorit låt är en gammal låt som heter a little piece of heaven.  Den låten lyssnar jag till fyra gånger om dag då jag cyklar, helgrym är den.  Idag är det då dagen biljetterna ligger på skrivbordet och bara väntar.  Kl 21 i kväll är jag och grabbarna i samma stund, delar upplevelser och är ett med musiken. Den senaste plattan är i högtalarna redan nu. Måste liksom komma i stämning.

Lär bli en del bilder i morgon 🙂

Bandets historia är intressant och tragisk. Den första trummisen har lämnat jordelivet, han var en duktigt duktig musiker, tänker att det var han i bandet som var konstnären.  Helt underbara låtar gjorde han, var med och hade ett finger i hela processen på sin tid.  Men tyvärr så dog han för några år sedan.  Han var helt grym på att vricka till det på ett bra sätt, och grym på trummor eller tror nog han va helt grym på det mesta även om han kanske inte var så där duktig på att ta hand om sig själv tyvärr.

Ikväll är det första gången konsert igen, första gången är alltid spännande.  I vintras va det Nickelback i dag blir det Avenged Sevenfold.

Frågan är om jag får ha bilden här men jag lånade den från internet.

Sånt vill jag inte ha. Jag kan inte hantera sådana brev. Jag måste i sådana situationer ta hand om mig själv.

Tidig morgon det är det som jag gillar bäst.  Sitta här och skriva en tidig morgon är det som är bäst. Det varma kaffet, pill tangentbordet i knät och bara låta tankarna flöda runt som det gör så här på morgonen, cialis så här innan hela kroppen vaknat.

Efter att ha tänkt fram och tillbaka så blir min tanke. Något som jag just nu kommit framtill, är att alla de där samtalen jag har på FB, från människor som mår mindre bra, är något jag ska ta paus ifrån.

För ibland får jag brev av olika människor som frågar om allt mellan himmel och jord.  Då handlar det oftast om ADHD, hur de ska göra.  I veckan som gick va det någon som hotade med att ta sitt liv. Där gick min gräns, för just då vill jag inte vara med.  Tänker att just sådana samtal via messfunktionen inte hör hemma där.  Eller i alla fall så vill jag inte vara en del i sådana samtal.

För då blir jag otrevlig. Berättar för vederbörande att vid sådana tankar behöver man mera professionell hjälp än messfunktionen på FB.  I min värld är jag inte ett offer, ingen annan heller.  Det är inte så att bara för att alla andra inte gör som jag eller du vill så kan man springa runt och hota med att ta sitt liv.  Definitivt inte till någon som man inte har träffat.  Jag har inte svar på sånt, jag kan inte förändra vad läkare, psykologer eller annat löst folk säger.

Men när saker sker, när saker händer mig så vägrar jag vara offer. Jag har ansvar över hur jag hanterar situationer.  Mitt ansvar eller det ansvar vi alla har när vi hanterar livet, är att förhålla oss till saker och just förhållningen hur vi förhåller oss till saker, är något vi kan välja.

Är det så att någon uppträder lite klumpigt, säger något dumt eller Vill bli av med dig på jobbet, skolan eller vad det nu är. Så har du, Dig det händer ett eget ansvar, ett val att göra. Det handlar om att välja hur du väljer att bete dig, väljer hur du ska göra och må.

Bara för att du råkar ut för, eller att någon är dum så är det inte så att man måste göra på ett visst sätt. Man kan välja helt tvärt om.  Visst kan det vara synd om och tråkigt att det hände. Men i alla situationer så har vi en egen del. Vi är en del i det som sker,  när det sker så finns det olika  sätt att förhålla sig till det som sker, inte ett sätt, utan många. Att ta livet av sig är inte ett bra sätt, det är inte en lösning.  Då missar du ju slutet.

Titta dig omkring lyssna på när människor pratar, så kommer du upptäcka att bara för att det sker, så väljer inte alla samma. Det finns inga regler för hur vi ska bete oss om någon är dum, säger något klumpigt.   Skulle någon vara dum  gör mig illa så berättar jag för vederbörande att det där det gillade jag inte riktigt.  Men efter det flyr jag, fast ändå  inte, för jag väljer att vara i andra situationer och det är inte i situationer där jag blir trampad på.  Jag väljer definitiv andra ställen än de som gör att jag funderar på att ta mitt liv.

Just nu har jag gjort ett val, att för att jag ska slippa fundera vara rädd för att någon sedan väljer att inte leva, så avsäger jag mig sådana brev från människor på Fb.

Jag har inte lösningar på något, jag kan inte lagar och regler och jag är inte någon som kan hindra dig från att ta ditt liv. Du känner inte mig. Du ska inte ha det i dina tankar att jag har svaren, för det har jag inte. Jag har bara svar ut ifrån mig själv.  De små brev som du nu funderar på att skriva till mig om hur dumma alla är, och att deras dumhet gör att du måste ta ditt liv, sänd inte dessa mail till mig. För jag kommer inte längre att svara på dom.

Jag mår inte bra av sådana mail. Vill inte ha tankarna på om du lever eller inte, om jag kunde svarat annorlunda eller inte.  Nej tack! säger jag. Prata med din psykolog,  läkare eller kurator, din nära vän eller något annat, inte mig. Jag vill inte. Jag vill höra framgångshistoria, eller i alla fall mera vardagliga saker som att du kanske känner dig lite hängig och behövde få en annan tanke.

Jag har ju lite svårare att få till saker utan  Motivation.  Alla knep är tillåtna när man vill vara uthållig och nu kände jag att jag behövde just motivation för att orka hålla ut under sommaren.  I oktober har jag tränat i ett helt år.  Nu vill jag inte tappa gnistan så det fick bli ett diplom till kanske behövs det fler nu under sommaren men då får det bli så.

här sitter jag med fötterna på skrivbordet och har kaffet bredvid mig. Morgonen är inte ny längre utan jag har börjat vakna till på riktigt.  Andra koppen kaffe står på bordet. Igår på kvällen gick jag och maken ut på promenad med hunden, thumb då fick jag ta tjockkoftan på för det va kyligt. Vart tog den varma sommarvinden vägen? Luften igår kändes mera som höst, pharmacy än sommar och jag har inte ens börjat min längre ledighet.  Nå ja inte få panik redan sommaren är  fortfarande ny och det kan komma många varma sommarkvällar. 

Jag har funderat än del på det här med skit pratande. Ni vet  strunt prat om någon som inte är med i stunden. Eller skitpratet om någon chef, arbetskollega, arbetsgrupp, skift, organisation, mm. Jag har ofta pratat med mina barn om att inte lyssna, inte ta del av och att de ska bilda sig en egen uppfattning. För börjar man lyssna på skräpet så blir man en del av det.

Hur kommer det sig att skitpratet är så enkelt?                                             Vilka behov fyller det?                                                                                           Varför pratas det så mycket skräp?                                                               Har vi inte viktigare saker att göra än att prata skit?                                  Vad är det som gör att vi pratar om det som är negativ och dåligt i stället för det som är bra och upplyftande?                                                     Vem mår bra av att höra om andras dåligheter?

Hur kommer det sig att skitprat är så enkelt.

Jag tror det handlar om att må dåligt, och dåligprat på något sätt gör den som pratar bättre. Behovet det fyller är att de andra runt mig är minsann inte bättre än jag själv.  Dåligheten är en projektion av det jag ser och upplever med mig själv. Mår jag bra tror bra om mig själv så har jag inget behov av att smutskasta andra.  Jag själv blir inte bättre av att andra är sämre. Utan egentligen är det ju helt tvärt om.  Jag blir ännu bättre om jag låter andra vara bra.

Tillåter jag mig själv växa så låter jag andra växa.  När vi egentligen har riktigt viktiga saker att prata om, men det är så viktigt att prata om det men  vi inte vågar det är då vi pratar skit.  Att vi pratar negativ och dåligt istället för upplyftande och bra. Tror jag handlar om synen på oss själva, vi ser oss och världen omkring oss i de mera grå skalorna. Men jag tror också att det på något sätt  handlar om att Offerroll, jante men mest  tänker jag hur vi ser världen i vår spegelbild.

Vem mår bra av att andras dålighet?

INGEN!

Ingen mår bra av prat om hur dålig någon är, det sätter käppar i hjulet för den som pratar, lyssnar och den det handlar om.  Den som pratar tror jag förlorar mest på det i det längre perspektivet, för i skitpratstunder flyttar skuld, skam och negativitet in.

Den som lyssnar kan bli tom, få uppfattningar som inte är den egna sanning och blir en skuldbärare.  För skitprat tynger ner, gör något även med en mottagare, skulle jag träffa den som  det pratas om  kommer jag inte vara helt sann och öppen in för människan. Utan ha skitpratet någonstans med i sammanhanget.

Jag blir inte bättre av att göra andra sämre. När jag tillåter andra växa, då är jag även tillåtande till mig själv i att växa och vara i storheten som bor i mig.  Som faktiskt bor inom oss alla.

Lev idag just nu, igår satte spår idag,  idag gör vi spår mot i morgon.

Midsommardagen, advice Midsommar e de det här  Yankee kallar first day of summer? För mig har det varit sommar sedan i mars någon gång. Nej mitt i sommaren är mera nära tänker jag. Mitt i sommaren.  Nu är vi där mitt i sommaren, troche vårblommorna som dansade på backen, har bytts ut till sommar blomster. Stolta hundkex, Lupiner fast de börjar ju vara på lånetid nu för de har ju funnits en tid nu.  Om två tre månader kan vi traska ut i skogen och plocka  de små svamparna  som då bor där.

Jag som alltid gillar att bada, har bara badat en gång ännu.  Tror det handlar om att barnen inte längre bor hemma.  Stora sonen bor i Borås och det hade vart lite långt att åka dit för att bada någon timma.  Igår var dottern här och besökte oss.  Jag och hon bokade in en badare dag i juli, Hon jobbar på två olika jobb och  tyvärr verkar det som om hon jobbar de dagar jag är ledig.  Det är ju bra att hon jobbar och har att göra men,  några badare dagar vill jag allt ha med dottern.

Nu har nog jag och dottern en konstig umgås gen, för när vi umgås så gör vi nog inte sånt som andra gör. Utan när vi umgås gör vi som små barn  som leker bredvidleken.  Vi tittar ofta på filmer gärna en två tre stycken på rad ligger i soffan och har täcken och kudde. Ser på film efter film. Åker vi till badet så är det ligga och sola, sova om vart annat, simma en och annan gång. Vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. När vi är ute på shopping eller om hon är med när jag föreläser. Så sitter vi i bilen och lyssnar på musik högt som fasiken.  Äter lunch någonstans och tar en tur in på Lindex och någon skoaffär. Nä vi gör inte så mycket mera än att vi är tillsammans.

ofta är de så här vi umgås när vi träffas just den här gången fick min vän från Stockholm oxå plats.

Det var kul att hon kom hit igår när vi hade kalas.  Nu brukar vi mest bara sitta och kramas, till och med så att våra gäster reagerade på det.  Min väninna sa men gud vad ni kramas och är gulliga mot varandra så gör inte jag och min dotter.  Nää, men så gör vi, Vi kramas och säger saker som  å vad mysigt att du är här,  eller lilla stumpan vad jag saknat dig och sånt.

Men  pratar nej vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. Samtidigt som jag faktiskt vet att skulle det vara något som  dottern funderar på eller borde berätta för mig så vet jag att hon gör det.  Kanske inte med en gång men hon gör det när hon är redo.

Kanske beror vår opratsamhet på att vi helt enkelt inte orkar, att vi liksom bara behöver den där bredvidleken och det är tillräckligt för att umgås.

den ungen kunde äta med hela kroppen då hon va liten.

Hon är otroligt vacker min dotter fast så säger nog alla mammor om sina döttrar eller 🙂

Förut va det ett problem för mig, när jag upptäckte att jag och dottern inte pratade utan gjorde saker mera var för sig men tillsammans. Jag var rädd för att vara en dålig mamma. Idag har jag mera insett att ja… men , det är ju så vi är det är så vi umgås. Vi liksom bara är, dessutom älskar vi att ligga i soffan och kolla in film på film. Det är vårt sätt att koppla av.

Ring mig stod det på min Fb sida när det står så, sick är det allvar. Då är det en stund som är riktigt allvarligt.  Ring mig och jag ringer.  Efter ring mig stunder brukar stunder inom mig hoppa in om att jag skulle vilja sudda bort i verkligheten. Inte sudda bort ring mig eller det som sker i stunden, view Nej det vill jag inte sudda. Men jag skulle vilja sudda bort tråkiga känslor som bor hos någon i ring mig stunden. Men inte utan att jag beundrar ringmig stundens deltagare.  Det gör jag beundrar och önskar så att jag kunde göra något mera än att bara prata en stund. Skulle vilja ta bort alla känslor som bor i stunden. hos min andra invånare i ringstunden.  Skulle vilja att denna någon såg på sig själv med samma ögon som jag ser på denna.  Att liksom mina mjuka tankar om hen bodde hos hen.

Hur ska jag göra för att hen ska inse och förstå, att ingen är stark ensam. Ingen orkar i längden slåss mot sin överman alltid. Snesteg gör man. Även jag gör det, snestegen är där för att visa på en annan väg. Så länge som stigen är krokig,  snestegen blir till, så finns det något på den stigen som ska bort.  Kanske till och med så att det ska sopas rent helt och hållet, ta en annan väg. Prova på  något tvärt om som inte aldrig har provats.  Ja oavsett jag önskar  av hela mitt hjärta att den sorg och den bedrövelse min vän upplever, var något som jag kunde lyfta bort och lägga undan  i flera år.  För att kanske sedan plocka fram, när sorgen blivit gammal och grå. För  faktiskt så tror jag att sorg är inte bara dåligt, utan helar när man får distans och vilat ett tag i bra stunder som är längre än några timmar, dar eller veckor.

Ja så ska jag tänka, jag ska slå in sorgen i paket. Det gör jag med min egna, lägger den längst ner i ryggsäcken för att plocka fram den senare när jag orkar och vågar se sorgen i sorgens öga.  Ofta när tiden gått ett tag, så  blir  sorg bedrövelser mera sanningsenliga när man ser på dom, efter ett tag. Då brukar de tala om saker för oss som vi inte i sorgen orkade lyssna på. Inte orkade, vågade känna.

Å vad jag önskar dig lycka och mjukheter, jag tror du vet det…. Önskar så att du såg dig så som jag ser dig med mina ögon,  att du har lika mycket rätt till bra saker och lycka som vi alla har.  I kvällstimman just här i stunden så sänder jag dig kärlek, omtanke och allt vackert du önskar.

Tyvärr så tror jag inte att det hjälper  hur mycket jag önskar och tänker. För du ser så mörkt har vandrat i det mörker så länge nu.

Snart är det då midsommar igen  Mitt i sommaren, capsule hm kan vi dra tillbaka klockan? En månad eller något? Fast  vi får dra tillbaka den så mycket som jag kan ändra tiden för semester.  För just nu längtar jag så mycket efter semester att det nästan gör ont i hjärtat. Längtar  jo det gör jag även om jag faktiskt känner att det är ganska så mysigt just nu så här innan veckorna av semester.  Då har jag  ju karamellen kvar.  Nu ligger semestern i framtiden.

Ännu är den en tanke i framtiden, medicine en sådan där tanke som gör sinnet mjukt och vågor i magen. Tankarna går till norr i sommar, Norr över när andra åker söder över.  Jag har en Morbror som bor i Örebro. Hans fru pratade om den tiden då de hade husvagn. Då berättade hon att husvagn då ska man till våra norra breddgrader.  Deras husvagn hade inte varit söder över innan deras son hade tagit över husvagnen.

Vår husvagn då vi köpte den fick försmak av De nordliga breddgraderna redan på sin första tur.  Fast innan Norrland hann vi med  Stockholm, Skutskär och någon lite längre upp vilket jag inte minns namnet på så här just nu. Den var inget vi skulle åka tillbaka till så kanske är det ett förträngt minne.   Därefter anlände vi till Campingen som idag är ett kärt minne. Kålgården som ligger i Vilhelmina, Bara några mil från Marsfjället och Steikenjokk. Där bor mitt hjärta där uppe på fjället.

Men ännu sitter jag här i soffan med tv på,  tankar om att gå ner till Träningsvärket som snart får byta namn till friskvårdsverket för  ju flera månader som går ju starkare och bättre blir jag även om värken inte helt försvunnit.  Semester ja, snart men några veckor kvar innan semester.  Midsommar jo snart är det midsommar skulle jag inte skriva innan så önskar jag en riktigt trevlig midsommar.  Men små grodor och sill, den  nubben, den är lättare att hoppa över  om man utesluter den. Det gör jag utan att blinka för usch vad det smakar vidrigt.

En liten flicka lärde mig att där ifrån hon kom sa man alltid hälsa familjen. Hälsa familjen tycker jag låter trevligt . Lev idag just nu. Jo och här sitter jag och skriver om semester. Men just nu är jag ju i för-tankarna och dom är inte fel.  Lev nu just nu, igår är inte kvar och morgondagen är i framtiden.  de första små gubbarna plockade vi redan i förrgår och tjuvstartade lite jätte goda va det.

idag har jag badat i Lerkil.  Jag gjorde det till och med två gånger.  Kallt jo det va riktigt kallt.  10, help 5 grader visade sig tempmätaren.  Men bada gjorde jag.  Vi va tre stycken som vågade oss i.  En äldre herre som hade sprungit från Kungsbacka, sovaldi sale en dam som  hade med sig tempmätaren.  Maken och sonen stod och såg på de tyckte det räckte med att bada genom att stå på bryggan och titta på.

idag är det husvagnsdag. Ännu är det bara biltid, thumb men Husvagnen hänger i alla fall på.  Inatt har vi tänkt oss sova i Hallands län. Hunden fick bo kvar hemma och det är av rent egoistiska själ. Dottern och sonen har vi som hus och hundvakt.  Det egoistiska själen är att han luktar lite illa ellerr inte lite illa utan mycket illa då han släpper väder.  Det är inte så att det är om där utan det gör han och liten husvagn och hund som luktar så gör ingen glad allra minst mig som är så känslig för dofter.

Idag eller om det blir imorgon har jag tänkt kolla in om svanen bor kvar i Lerkil. Det var stället jag lärde mig att simma, där tillbringade jag alla mina somrar med min älskade farmor och farfar. Farmors goda smörgåsar med ägg och kaviar, hennes kanelbullar, andra kakor och godsaker som hon hade packat ner i kylväskan redan innan klockan var sex på morgonen. Just sådana minnen kryper fram bara jag tänker på Lerkil.  Minns äver hur farfar tog med mig till Ölkafet som låg där. Ofta skyllde han på att tösen behövde en glass.  Men idag vet jag bättre, det var farfars öltörst som drog men ursäkten att tösen skulle ha glass. Det  var en bra ursäkt för farmor hon nekade aldrig mig en glass. Farfar han va påhittig han, och tog varje tillfället i akt för att låta en öl slinka ner.

Nu var aldrig min farfar otrevlig, eller ställde till det som jag upplevde det. Men säkerligen så fick farmor uppleva ett och annat som var helt annat än glasstider.  Men aldrig har hon någonsin varit sådan så hon på något sätt tagit ifrån mig bilden av att ha en underbar farfar.  Just sådan är så viktigt att vuxnas dispyter är vuxnas dispyter där blandar man inte in barnen. Utan låter barnen ha den bild av den vuxne som barnet har. Tids nog visar det sig ändå de mindre bra sakerna. Men då har barnet ändå fått möjligheten till andra upplevelser fina minnen som är så viktigt.

Nu får det vara slut skrivet för idag. Nu ska jag samla påå upplevelser 🙂

Lev idag just nu, Igår är minnen idag , idag är det möjligt att ge morgondagen nya fina minnen.