Författare: Carina Ikonen Nilsson Sida 194 av 330

så här får det inte gå till vuxna ska vara vuxna även då de är politiker och att ett barn ska behöva slåss emot en kommun det är skamligt …..

Det här ska läsas av alla tycker jag.  Läxor eller inte läxor.

Kay har ett nytt brev med kunskaper som vi får ta del av 🙂

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är att vi är oändligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, help inte vårt mörker, viagra som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, nurse storslagen och talangfull?

Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.

Att du leker liten förbättrar inte den här världen.

Det är ingenting upplyst med att förminska dig,
för att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes till att manifestera Guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina,
ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra det samma.

När vi är frigjorde från vår egen rädsla, 
frigör vår närvaro automatiskt andra.

Marianne Williamson

Den här texten är ofta citerad. Många har lärt sig texten utantill. Känn dig fri att kopiera den och sprida den. Allt gott till dig hälsar
Kay Pollak

Ibland får jag ta del av en annans människas liv, health ibland ramlar det ner mail i min mailkorg där namnen inte är sådana som jag känner.  Ofta är det människor som kämpar i sin vardag, cialis inte är det så mycket som handlar om kämpande med barnen utan mera allt runt omkring. Hur dom får kämpa med skolan, hur de försöker med alla medel få till hjälp i skolan så att deras barn ska få en ärlig chans.  Nu berättas det kanske inte bara tråkigheter och kämpigheter utan en del guldkorn blir det ibland att läsa om också.

Ett guldkorn som jag tänkte dela med mig av här. Är av en mamma som hade fått en klapp på sin axel av sin sons kamrat som hade sagt: När man går till dig så kan man minsann lita på att du tar tag i saker. Då vet man att det händer något som är bra. Kanske är det så att föräldrar som har barn med olika tillgångar inom NPF faktiskt är  Lite prat och mycket verkstad.  Att vi på något sätt måste göra för  att det ska hända. Jag hoppas just denna mamma kommer ha med sig sonens kamrats ord i livet. Stora ord tycker jag.

Just de här mailen gör mig varm inuti. Känner så mycket tacksamhet när jag får sådana mail. Tänk att människor liksom skriver till mig och delar med sig av sin vardag.  Det blir stort för mig.

Jag tror och känner att föräldrar till barn med NPF måste sträcka på sig, ni är starka inte nog med att vi uppfostrar våra barn  genom snårigheter och impulsiviteten, vi måste inte så o-ofta även slåss för att våra barn ska bli bemötta med respekt för det som är dom.  Många av oss måste kämpa med saker som för andra är självklarheter.  Ofta handlar det om bemötande och attityder, fördomar och andra människors uppfattningar om hur livet ska vara. Jag tror inte att livet ska vara på ett sätt utan lika många sandkorn som det finns  i öknen lika många sätt finns det att leva sitt liv.  Inget av dem är rätt eller fel.  Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för någon annan.

Det är verkligen inte enkelt när man har värk i kroppen, viss jag har haft ont i både rygg och leder innan men det här det tar verkligen priset.  Det är ganska så länge jag haft ont nu i flera månader.  Inget verkar hjälpa, men idag har jag tagit ett beslut. Ett personligt beslut som jag skrivit upp mål i. Jag ska göra mitt yttersta för att min kropp ska bli frisk igen.  Kanske griper jag efter halmstrån men jag vill inte ha det så här längre.

Jag tänker inte heller ge upp. Nej jag är inte den typen.  Gå emot mig och hindra mig så blir det tvärt om i mig. Det finns inga hinder i världen som kan stoppa mig. Nej, är inte ett nej utan ge mig en hållbar ordentlig förklaring så kanske jag köper det. Men inte från det att jag provat själv gång på gång.

Min inre dialog är egentligen ganska så motsägelse full, ofta pratar mina tankar med mig om att jag inte försökt tillräckligt, jag provade inte fullt ut.  Men idag nu på morgonen så har vi haft ett snack, jag och hon som bor på insidan. Hon där inne ska få bestämma takten, hon där inne ska få prata klart och jag här i kroppen jag på utsidan har lovat henne att lyssna göra som hon säger. Jag tänker inte bli invalid vid 48 års ålder! No, way! Det finns inte på kartan!

Visst jag har ont och nu ganska så länge har jag lyssnat på andra jag ska lyssna på kroppen, det gör jag och den gör ont. fast jag lyssnat på den, så det hjälper inte.  Inte hela kroppen men min höft gör ont.  Nu har det till och med blivit så att jag fått med mig hjälpmedel hem från sjukgymnastiken,  en kudde att sitta på så jag inte sjunker så långt ner, en krycka så jag avlastar den höft jag har mest ont i.   Kunde även fått med mig andra hjälpmedel som  hjälpte mig få upp saker från golvet, ta på strumpor mm. Men det sista tackade jag nej till.  Det kändes som att ge upp om jag skulle ta med mig flera saker hem.

Snart ska jag få gå en artros skola. Hela medicin skåpet är fullt av värktabletter.

Jag som är så rädd för värktabletter har stoppat i mig för att slippa känna värken, som blir när jag rör mig.  Tre eller fyra papper med övningar har jag som jag ska göra,  tre till fyra gånger om dagen.   Jag vägrar att bli handikappad i min kropp! Nu måste jag se till att ta makten över min kropp och se till att få ordning på den så den funkar igen.

Det viktigaste tror jag är min vikt, japp så är det Min kropp går omkring och bär på Kg som den inte är van vid att bära. Nu måste jag göra något åt den delen.  Fast det gör jag redan på ett mera hållbart sätt.  Jag fastar ju två dagar i veckan, nu har inte anledningen innan varit för att gå ner i vikt det har mera varit som en bonus. Vinsten är mera att jag mått så bra när jag fastar, men nu ska jag lägga till viktnergången så blir bonusen dubbel.

Jag ska minst göra mina sjukgymnastövningar fyra gånger om dagen.  Det tänker jag lyckas med genom att schema lägga övningarna.  Ibland har jag hoppat det innan, om jag haft för  ont. Men nej, nu ska jag inte ge mig, jag ska göra dom även om jag har för ont. Jag ska göra dom men måttlighet och små rörelser tills jag känner det onda.

Nu ska jag träna mig på att gå med min krycka så jag inte trasslar in mig så  som jag gjorde igår. Hur svårt kan det vara?

Lev idag just nu ska jag träna.

Miljö, thumb är viktigt själv sopsorterar jag, och försöker i viss mån dra mitt bidrag till stacken. När mina barn var små så var det tygblöjor som gällde. Fast när jag tänkte vidare på det så blev det tvätt, tvättmedel och strömmen till tvättmaskinen. Men i det stora loppet tror jag nog att jag bidrog ändå, med just tygblöjorna. För ganska så många år sedan bytte vi energikälla till vårt hus. Från olja till pellets, här frågar jag mig vad är skillnaden mera än att pellets är sågspån så måste det ju ändå till en process och när jag värmer upp huset så kommer det ändå rök ur skorstenen. Kanske är det lika illa när det väl gäller.  Däremot såg jag ett program på tv för ett tag sedan.

Det var någon som kommit på att man kan utvinna energi från vågrörelserna. Då blev jag faktiskt mera imponerad, än av våra pellets och allt annat. Tänk vilken fantastiskt idé, Havet rör sig alltid. Tänk vilket hållbart system det skulle bli, fast det är klart frågan blir ju här vad som händer med fiskar och livet i havet?  Kommer hela havsbotten vara full med sådana där vipp maskiner som samlar energi.  Nej, kanske är det mest naturliga ändå solenergin, kanske är det  de som är mest försvarbart och hållbart?  Nu vet jag inte så mycket om det men det känns på något sätt som det är en mera hållbar källa av energi. Varför skulle vi själva annars må så bra av solljuset.

Det är viktigt att vi alla bidrar, på vilket sätt bidrar du?

Lev idag just nu och samla på solljusets energier……. Solen lyser för att vi ska samla på alla krafter och nyttigheter

Snart är det SHL serien igen, seek jo det vill till att vara modern. Vet ni vad SHL är?

Är det någon nu som tror att det är någon diagnos eller nutidssjuka så kan jag säga er att nej, inte ens i närheten. Utan vi pratar HOCKEY, vi pratar Sedinarna  fast då pratar vi historia för nu är det NHL. Men förr då när de spelade i Modo, då när Foppa flyttade till USA Colorado om jag gissar lite fritt.

Hockey gillar jag, då spelar det ingen roll att det är massvis med ljud. Då sitter jag här gör massvis med egna ljud så som: Nej, men gör nått vettigt då da, men va gör han, hallå där e målet, JA!!! Jag låter mer än maken, han som är en riktig sportfåne. Han som följer allt vad sport heter.

Snart kommer vi åter igen få se tekningar och lite utvisningar.  Snart kommer maken igen få höra men va fan gör han, slå han så där får han inte gö väl. Fast det är klart, det är mera spännande på våren även om det är spännande redan nu för de måste  klättra uppåt så de är bland de åtta bästa.   Hockey  jo det är sådant som jag gillar, då kan jag till och med köpa biljett och se det live.