Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • Kay Pollaks måndagsklokheter 🙂

    Klokheten är Kay Pollaks Tänk att livet blir enkelt att leva när man praktiserar och aktivt väljer hur man ska tolka det  Jag har många många gånger läst Kays böcker och idag även om det inte är alltid så händer det mera ofta idag än annars att jag kan sanna upp och tänka när något händer. Hur tolkar jag det här skulle någon annan tolka det på ett annat sätt. Om jag väljer lycka kommer jag närmare det om jag gör som jag gör nu?  Kays klokheter är klokheter som ger mera lycka i mig. Livet blir mindre svart och mera enkelt att leva. Tänk idag kan jag i en  konfliktsituation vakna upp och tänka men oj nu är jag arg för att jag igen lät mig luras att bli offer för hur andra är. Jag har inget ansvar för hur andra är jag har bara ansvar för hur jag upplever, cheap agerar och väljer i mitt liv. Idag väljer jag att sprida klokheter av en riktigt härligt klok Levnadskonstnär. 

    Tack igen och igen för alla klokheter Kay som jag med åren fått lära av dig.

     

    Till alla vänner och alla vänners vänner!
    Tack för all glad respons. Känn dig fri att sprida ”lektionerna” till alla du vill!
    Kays måndagstips Nr2, 20 febr. 2012
    Vad har du som hjälper dig att vara olycklig?
    Om du vill kan du den här veckan göra en fantastisk övning. En övning som kanske totalt kan skapa ett skifte i ditt liv. Du har kanske saker som du vet att du retar dig på. Det kan vara olika småsaker eller företeelser hemma eller på jobbet som irriterar dig. Som får dig ur balans och får dig att tappa humöret. Övningen är mycket enkel.
    Sätt dig en stund ensam, i lugn och ro, med papper och penna. Ge dig själv fem till tio minuter. Leta i minnet efter småsaker som du vet att du retar dig på. Skriv upp dem. Gör en lista på tio småsaker som du säkert vet att du brukar reta dig på. Hitta den ena efter den andra. Minsta lilla sak kan vara användbar i den här övningen. Locket som ”aldrig” sätts på tandkrämstuben. Ljuset som ”alltid” står och brinner inne på toan. Lägg märke till att det kan dyka upp en inre röst som viskar: ”Men jag har rätt att vara irriterad när de inte släcker ljuset efter sig i badrummet!” Låt helt lugnt den rösten viska sitt meddelande och fortsätt skriv upp olika saker du retar dig på. Obs. Det skall vara småsaker. Inte stora saker som att tvättmaskinen gått sönder nu igen.
    Skriv alltså upp riktigt små saker. Exempelvis smulorna på köksbordet, röran av alla skor i hallen, strumporna som ligger slängda hur som helst, eller de blöta handdukarna på badrumsgolvet. Allt sådant som gör att livet ”blir outhärdligt”. Sådant som kan få dig att tänka att dina barn, din man, din flickvän, din arbetskamrat borde vara på ett annat sätt. Sådant som kan få dig att tänka: ”Om de bara hängde upp handdukarna efter sig så skulle jag må mycket bättre!” Eller: ”Om bara strumporna inte slängdes hur som helst, så skulle livet vara mycket lättare för mig!”
    Här kommer nu en fråga:
    (andra fasen av övningen)
    Tänk om det är sant att du har ”strumporna på golvet” som en av dina saker i ditt liv, som gör att du slipper ta ansvar för att vara i din glädje och frid. Kanske hör du genast den inre rösten: ”Ingen människa på jorden kan väl vara glad, när de ser alla dessa strumpor ligga slängda hur som helst på golvet på det här sättet.” Du väljer att just nu inte lyssna på den rösten. Den rösten vill bara en sak. Den vill att du skall leva i olycka och att du skall vara offer!
    Här kommer frågan igen: Tänk om det är sant att du har ”handdukarna på badrumsgolvet” som en av dina saker i ditt liv, som gör att du slipper ta ansvar för att vara i din glädje och frid. Rösten dyker kanske genast upp igen och viskar: ”Det finns väl inte en enda levande människa som kan vara glad och lugn när de ser handdukarna slängda på detta sätt på badrumsgolvet.”
    Nu kommer fas tre av övningen:
    Frågan till mig är: Vem vill jag vara?
    Vill jag vara en som väljer att reta mig på smulorna på köksbordet (dvs välja olycka) eller vill jag vara en som väljer att inte reta mig på smulorna på köksbordet (dvs välja lycka)? Valet är mitt. Jag ensam har ansvar för det valet. Plötsligt kan jag sakta, våga börja närma mig, att det kanske är så att:
    Jag ensam har ansvar för om mitt liv blir i lycka eller om mitt liv blir i olycka.
    Många av oss är tränade att tänka tvärtom. Om bara de andra gjorde så och så och om bara de andra var si eller så, så skulle jag känna mig mer lycklig.
    Inget av detta betyder att jag måste acceptera att handdukar slängs på badrumsgolvet eller att köksbordet lämnas nedsmulat. Jag kan självklart tala om hur jag vill ha det, även när jag valt att vara i glädje och balans!
    Läs din lista varje dag en tid framöver. Tejpa gärna upp den på ett hemligt ställe. Du kommer att lägga märke till en förändring. Du kommer att sakta skifta. Sakta kommer du att börja skratta åt något på listan. Sakta kommer du att kunna dra ett streck över det ena efter det andra. En dag ställer du dig upp i glädje! Du har slutat reta dig på smulorna på köksbordet! Och en dag frågar du dig plötsligt: Hur kunde jag reta mig på några smulor på ett köksbord?
    Grattis! Du har tagit ett stort steg mot att hjälpa dig själv – att välja – att vara lyckligare.
    Allt gott till er!
    Kay Pollak

    Kays måndagstips! Nr 1
    Den 12 febr. 2012.
    Just i den här stunden skapar du din egen värld.
    På väggen i mitt arbetsrum har jag den texten uppsatt. Det är en fantastisk text. Den är många gånger en bra påminnelse. Den påminner mig helt enkelt om att det är jag som skapar upplevelsen av min egen verklighet. I ögonblick efter ögonblick. Meningen påminner mig om att det är jag som ligger bakom min egen upplevelse av det som händer i verkligheten.
    Nog kan den meningen i många situationer vara provocerande. Till exempel om jag har pratat i telefon med någon och jag i samtalet inte har klarat av att behålla mitt lugn. Jag har istället blivit irriterad! Samtalet är slut och där sitter jag och ”stönar”. Då är det bra att andas en stund och titta upp på väggen. Med stora bokstäver kan jag då läsa:
    Just i den här stunden skapar du din egen värld.
    Ibland är det nästan skrattretande! Vad kan jag göra? Vill jag fortsätta att ”lida och vara irriterad” (dvs vara i olycka)? Eller vill jag pröva att förflytta mig över till ett mer skönt och trivsamt känsloläge? Valet är mitt. Jag kan inte ändra den andra personen. Den enda jag kan ändra är mig själv. Jag kan inte heller ändra det förflutna. Det enda jag kan ändra är min egen tolkning av det förflutna.
    Nelson Mandela har sagt en sak som i sådana situationer många gånger har hjälpt mig att skifta från ”det olyckliga” till det mer ”trivsamma”. Det är den här meningen:
    Det finns ingen situation som är så hemsk,
    att du inte kan välja en tanke, som gör att du mår något lite bättre.
    Och detta är ju helt sant. Det finns ingen situation som är så hemsk, att man inte kan pröva att välja en tanke, som gör att man mår något lite bättre.
    Så det är bara att ta tag i sig själv, sätta igång och jobba med sina tankar. Det är bara att sätta igång och hitta en tanke som gör att jag kan flytta mig något lite uppåt på ”känsloskalan”. En bra tanke en sådan gång kan vara att en stund fokusera på: Hur skulle en annan människa, någon jag beundrar och ser upp till, hantera den här situationen? Redan den tanken kan hjälpa mig att förflytta mig på känsloskalan. Den tanken kan få mig att skärpa till mig.
    En annan tanke som också kan vara bra att fokusera på i en sådan situation är denna: En sak jag helt sant kan vara tacksam för, det är …
    Med den tanken brukar skiftet komma ganska snabbt. Läs igen den enkla meningen:
    Just i den här stunden skapar du din egen värld.
    Lycka till den här veckan med den här lektionen.
    Allt gott hälsar
    Kay Pollak

  • Ranelid Finkulturens Pajas Ranelid Ordbajar…

    Hur tänkte dom? Hur blev det så?  Nu ska jag inte säga att jag förstår mig på, help för jag är färgad och bor i en egen Schanger Populärmusik i alla ära men nä inte riktigt min stil.  Förr har jag inte ens titta men, view När Fan bli gammal säger man va? Och Jo jag är ju gammal hela 47 år inte ens mitt i livet längre tänker jag. 

    Minns den första melodifestival som jag tittade på, minns då var det ABBA. Fast då hette dom ju inte ens det. Det var i alla fall Ring ring, som jag hejade på på som liten. Året efter satt jag vid vår vinylspelare och spelade Waterloo  hade just fått mina första idoler. ABBA, var det då 75  såg jag dom på Liseberg, sen slutade det med massvis med kartonger med bilder av dessa fyra fantastiskt duktiga musiker.  ABBA plockades ner samtidigt som Uggla slet av sig skinn Jackan i sin debut av melodifestivalsammanhang. Det var  nog runt där jag tröttnade.Efter Uggla vart det mera Ebba grön och annat som lockade mina musikaliska sinnen.  Igår skulle Herr Jonsson vara med, var på jag faktiskt på riktigt visade intresse.  Jag gillar Andreas.  Ja,jo, jag vet att det är mil från herr Thåström men det ena utesluter inte det andra……..

    Men intresset dog ut,  inte för Andreas utan för att det blev ett skämt, ett illa dåligt skämt. Hur kunde Han vinna den där Ranelid?  Vem röstade på det skämtet?  Han borde hålla sig till att skriva böcker, tycker jag. I alla fall borde  Detta skämt avhålla sig från Musiksammanhang.

    Han kan hitta på annat tycker jag.  Finns massvis med saker som han säkerligen gör bättre, än att musicera.  Han skulle kunna Sola, måla läpparna, skriva, läsa, gå på toaletten och ordbajsa. Så slipper vi höra hans långa rader av ordbajs.  

    Nej det lilla intresse jag  lyckades hitta till, Dog ut försvann när detta spektakel röstades fram.

    Herr Ranelid, va Fan, kallar inte du dig för finkulturell?  Du avsäger dig författarskap för att mindre belevade ordkonstnärer i långa rader också får bo inom Författarskapet. Du lyckades just att få mig, att inse att Nej Råtta, jag är nog inte Svensk!  Eller mänsklig i alla fall är jag Absolut inte normal, vanlig eller som Övriga svenskar som tydligen röstade fram dig. Jag skulle vilja rösta bort dig i stället. Funderar allvarligt om jag inte ska bli medlem i  den spettande föreningen som vill Ge Skåne tillbaka till danskarna. Så att du istället  kan träda in i deras ofinkulturella musiktävlingar.  Fast egentligen Skåne är ju vackert vi kan skänka dig till Danskarna i stället.  Hm, det blir ju synd om dom då. Nej råttråtta skulle inte vilja ge dig ens till min värsta ovän. Kanske för att jag inte har någon värsta ovän, Inte vad jag vet i alla fall.

    Alla har fel Eller i alla fall klingar Herr thåströms text det är ni som är dom konstiga det är jag som är Normal lite fel just nu, eller så är det, det den inte gör. Utan bara Ranelid som klingar i oklang.

  • Jag andas igen

    härligt sonen har  ringt jag har hört hans röst. Min lille pojk som är längst bort i Europa helt utan sina föräldrar. Ensam, medical men på rösten lät han inte det minsta ensam ledsen eller nått sånt utan bara som vanligt. Självklart hade han fått ta del av den inhemska befolkningen och gjort sig ovän med vaktmästaren redan så här första dagen.

    Känns så underbart att ha hört hans röst nu slipper jag vara orolig. Har haft tankar om att han gått vilse kommit bort från gruppen och blivit kidnappad. Idag kan jag andas ut igen. Ta nu hand om dig vännen, cure och ha så roligt du bara kan ha.  Samla på upplevelser och låt apelsinerna vara där så vaktmästaren kan andas ut. Sköt nu om dig.

     

  • Gränsen mellan vuxen och liten är hårfin och snart ingen återvändo

    Men nu finns det snart inget kvar att hålla tag i, remedy Släpp taget säger man. Men nej, jag vill inte, vågar inte. Känner redan nu, fast att  sonen går där uppe på övervåningen och rumsterar i köket.

    Mammas lilla pojke har blivit stor.Ändå så var det vi som för bara några veckor sedan satt och tittade på Toy story.  Då var Kian ursäkten. Nu är han inte här, men ändå hörde jag nyss lite slingor från filmen. Inte utan att jag blir varm i tanken,    Om fem timmar ger han sig ut på sin första resa utan mamma.  Oj blir tårögd, känner hur det river inom mig. Herre Gud  kommer han att fixa det. Klart han gör! Hör jag någon inom mig viska. Fråga istället om du själv kommer att fixa det…… Just den frågan är för stor just nu,  jag vågar inte känna efter på riktigt.

    Men min skapare Ska min lille…..??? Japp!! Det var ju det han skulle. Men helt utan hans lilla Mamma?  Ja jo just det, jag det var ju så det var ja….. Hm låt nu alla änglar som finns vaka och vara nära min son på hans stora resa. Jag Önskar dig  helt underbart underbara dagar där långt borta i apelsinträdgården. Njut men vill ändå sticka in var rädd om dig min lille parvel.  Sköt om dig och gör nu inte sånt som jag skulle gjort för då går det illa se du………

  • En ny morgon och han sjunger

    min dag kan inte börja bättre, Jag beväpnar mig med allt som jag längtat till allt det där som jag drömde om en gång Jag är beväpnad, beväpnad med de omtalade vingar som han visat mig. Det är bra, så för…. bra Bara herr Thåström klara av sådana storverk.  Jag, jag beväpnar mig, lever i tiden och andas till takten. Jag lever tänker att jag redan är beväpnad så mycket det bara går.  Men den beväpning jag har är av kärlek, lust kraft och liv. Det får räcka. Just nu skulle jag behöva beväpnas med en massa vindar som då skulle blåsa luften och mig frisk från alla förkylningar så att jag blev pigg igen. Så att kaffet som jag dricker, igen skulle smaka mera än grummel.  Jag får trösta mig med Takter, som kanske hittar friska takter inom mig, som motar ut alla snuvigheter och öronvärks verk.  Ja,  jag beväpnar mig med Thåström, livet  syns igen, känns på riktigt, äntligen är det nyhetskänslor i igen. Inte för det gamla han gjort är dåligt men, nyheterna gör han mera i liv, mera kraft. Han blir mera på riktigt igen.  Nytt vatten forsar under broarna och flyter, vi flyter igen, livet har hittat ’ännu en ny takt, en ny loop, någon sorts ny klang. 

    DSCF0939

  • Thåström, Beväpna dig med vingar

    Jo du, check det har jag redan gjort. Jag är beväpnad med vingar, sickness vart har du  dina?   Jag kan inte önska mig mera! Trotts att jag blivit sjuk och inte är alls på humör, så blev det solsken idag.

    72 tvådje gången idag, beväpnar jag mig med vingar. Herr thåström smeker och oljar upp mina hörselgångar, fan va bra 180 spänn och jag är i himmel 72.  Jag inbillar mig att låtarna är tillägnade hans stora kärlek. Amanda Ooms, gammal kärlek rostar aldrig.  180  behöver jag för att berusa mig. Hans skapande är mitt knark det kommer jag långt på i mina tankar.

    180 spänn sen flyger jag högt! Nästan svävar,  jag pratar inte om droger eller nått sånt! Nej,  jag pratar om Ett gift som jag måste ha, nån som sa att du spart en liten bit rött kvar.  Nej inte bara rött,  regnbågens alla färger här nere i min källare. Herr Thåström i egen hög röst.  Herr thåström  kom hem till mig i dag. Herr thåström damp ner i brevlådan och har underhållt mig under eftermiddagen  idag.

    Herr thåström har igen gjort det som ingen annan kan. Han pratar till mig igenom texternas texter. Takterna, är takter som liksom väcker mig till liv. Det är en inhemskt takt som är takter i återkommande looper som tilltalar mig. Lycka? Ja lycka är det, det skimrar i ett vackert  skimmer, blinkande, blippande, vackerheter av  renhet i råhet. Rått på ett mjukt sätt.  Känner lite att detta är ett kärleksverk där Herr thåström bara själv vet vad kärleken är.  Men så är det väll i livet, Kärleken är väll vad den är för den som äger den. Om man nu kan äga kärlek. På något sätt tror jag att vi själva har förmågan att aktivt kunna välja Kärlek.  Just detta konstverk är kärlek, en hyllning till ord, formade av en viss Herre som kallar sig thåström .

    396231_10150549182843341_732923340_8906173_1336167937_n

  • Pelle Sandstrak och jag 🙂

    En grymt illa förkylning har slagit till, pilule redan i torsdags då jag hade min föreläsning så kände jag av den.  Den röst som jag brukar kunna luta mig tillbaka på, svek mig lite lätt några gånger under dagen. Föreläsningen Gick vägen och den sviktande självkänslan som jag hade innan. Blev stärkt igen då jag stod där framme och pratade. Fast nervös var jag inte så mycket i magen som jag var i stämbanden.

    Nu är inte heller herr Pelle owe me one book. Det är roligt när det går att lägga till upplevelser till en bok och det kan jag göra nu med Mr Touretts och jag. it is your captain speaking Ler.  Nej  någon kapten lär jag inte bli, det är bara lite roligt även om det är tragiskt  när man läser om någon annan som sätter ord på konstigheter i än själv.

    Jag föreläste ju  i en halv timma innan Pelle. Innan föreläsningen, redan i veckan innan så var jag  lite orolig för att klara av att hålla tiden.  En halvtimma är inte lång tid utan rent av otroligt lite tid om  man som jag ville berätta så mycket.  Tillsammans med min tim-stock så lyckades jag att till och med få en prick kvar som lös. Så jag fixade det Ler  Böcker sålde jag oxå. Till och med så att jag återigen fick en förfrågan om jag sålde mina tavlor.

    Denna gången hade jag min  KBT terapeut i tankarna och sa : – jo du det gör jag, men, jag tar betalt för dom oxå Ler  nu ska snart sonen ta kort på alla tavlor sen ska jag skicka iväg en fil till en som är  Intresserad en  ev, köpare. Tänk så konstigt det blir Någon kan tänka sig att köpa tavlor som jag gjort Ler!

    Här kommer listan på alla tillgångar,  Jag har fått den från  Marie Enbäck det är hon som håller ADHD awereness week levande i Sverige.  Vi är alla, fulla av tillgångar, Alla människor är tillgångar…… 001

  • Att hitta tillgångar i människor

    Publicerad onsdag, unhealthy 08 februari 2012 19:39
    Skriven av Malix/C.I.Nilsson

    Nu sitter jag på Hotell i Borås, check kände att det liksom var bättre att vara på plats redan idag. Imorgon kommer jag att prata om ADHD och om vi tar på oss min farmors glasögon kan hitta tillgångar i alla människor.  Det finns inte någon som kan hitta tillgångar i människor som min farmor. Hur liten den än är så hittar min farmor den och lyfter fram det i ljuset.  Med orden: Han/ Hon har det inom sig det är en gåva.  Ibland tänker jag att alla borde få uppleva min farmors ögon när hon ser tillgångar i människor jag tror att det då hade varit lättare för alla människor att se vackerheter i de människor de möter.

    Egentligen hade jag inte tänkt att blogga idag, cure utan bara ta det lugnt kolla tv och vila inför morgondagen. Men när jag idag kollade bloggen då ramlade det in kärlek i mig ljus och jag kom åt igen till känslan  som visar på varför jag skrev min bok.  Inlägget har fått en kommentar som var just den anledningen som gjorde att jag skrev boken.

    Idag skimrar det lite mera av just kvinnan och dottern det handlar om. Klickade på hennes namn och fick läsa mera underbarheter dom gjorde att tårarna liksom tittade fram i lycka.  Imorgon är jag redan lite efter nio redo för att berätta om att jag är en människa med tillgångar inom vissa områden.