Malix.se

Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • (H)järnkoll

    Gå till Hjärnkolls pressrum

  • ADHD, skola och morgonen som ibland blir mindre bra.

    Det inte o-ofta som jag råkar fastna vid texter om läxor, treat skolor. Till och med idag, order i morse läste jag en uppdatering på FB om en flicka som hade gått upp ur sängen. Gjort sig i ordning för att ge sig av till skolan. Som sedan åter intagit sängläge.

    Här i vårt lilla hus, viagra var det krig idag. Kriget började egentligen med att hela vår familj sov längre än vanligt.

    Pratar vi ADHD, så är just sådant katastrof.

    Det blir liksom att man dampar loss rejält när det är i sista minuten, bussen har redan åkt iväg. Vi bor ju i ett litet samhälle tre mil från Uddevalla. I Uddevalla bor alla gymnasium, tre mil leder till buss varje morgon, varje morgon åker bussen halv åtta till den större staden.

    Idag vaknade vi klockan halv åtta. Det blev panik. Där till en flicka som skulle ta skolfoto idag, vilket kräver mera tid för flickor i en viss ålder, att stå framför spegeln. Idag blev allt fel, redan innan jag kom upp till köket insåg jag att det var tå-trippar- tid. Tå trippar tid här är att inte göra så mycket väsen av sig. Där till erbjöd jag mig att vi snabbt kan ta bilen till staden, så att det hinns i tid. Mascaran som skulle göra ögon fina var borta, ett illvrål hördes. Sen var det byxor som var håriga och dammiga, håret var tvunget att plattas, där framför spegeln.

    Ett rejält utbrott blev till, näst intill ett världskrig i dotterns rum. Jag började själv känna hur det nu började bli svårt att inte känna av den stress, som bodde i stunden. Ett utbrott till blev till, men jag svalde och tänkte att jag skulle ta det lugnt.

    När kaffet jag hade vid mig vid bordet var urdrucket, blev det ett utbrott till. Då glömde jag bort att jag inte skulle haka på. När man har lite ADHD, så blir man ibland lite arg, det är riktigt dumt att skriva så, som jag just skrivit.

    Därför skriver jag i stället att eftersom jag har ADHD och i min ADHD, bor det ibland ilska. Jag blev vilket jag nu i efterhand skäms för, heligt förbannad. Gick till motangrepp med min röststyrka vilket gjorde att den i ordning görande dottern blev ännu argare. Detta resulterade i att hunden vi har öppnade ytterdörren och gick ut. Han gjorde ett aktivt val att låta oss bråka utan hans medverkan. Det gjorde att jag tog min mobil med mig ut, tog hunden ut på promenad. Innan jag gick, sa jag att vi måste skynda på, annars hinner jag inte till jobbet i tid.

    En rask promenad med frisk luft städade ut ilskan som hade flyttat in innan utgången. Väl hemma igen hade jag återfått det mera goda humöret. Eller i alla fall var jag åter medveten om att inte ramla in i åskmolnet dottern hade, utan återigen hade jag det mera lugna lugnet i behåll. När jag frågade om jag skulle köra henne till skolan ännu en gång. Så var dottern inte klar, nu var tårarna nära att besöka dottern som hade målat sina ögon.

    Jag frågade om det inte var bättre om hon stannade hemma idag och gjorde nya försök imorgon. Dagen skulle säkerligen ändå bli än värre än den var. Men nej då, det skulle hon inte. Tiden gick och tiden blev för mycket, för att jag skulle hinna tillbaka hem, så att jag hann till jobbet. Om jag hade kört henne till sin skola, så hade jag kommit försent. Därför fick dottern ta bussen. Så att jag skulle kunna hinna till jobbet i tid.

    Reflektion i eftermiddag blev. Men oj vi var där igen, men oj fast hon blivit så gammal, fast det var så länge sedan sist, som vi hade sådan där ”dampmorgon”. Så gick det på bara några sekunder att ramla dit, i det vanliga gamla otrevliga gräslighets humöret.

    Fast jag var medveten om att jag skulle trippa på tå och inte gå in i, så ramlade jag in i hennes kaos och hennes dåliga humör. Det gick  på två röda sekunder, när jag i stunden glömde av tripperiet. Genast ramlade alla gamla gånger in från historien, dessa gjorde sig påminda. Visade igen alla tråkiga morgonstunder, som vi under årens lopp genomlevt. Alla dessa tjat-timmar och bråk-timmar  som fyllde vår vardag förr, innan jag sa stopp nej tack till läxor, hittade fram i minnet. Alla dessa bråk – morgonar som varit, som alltid varje gång har haft med skolan att göra.

    När jag sedan satte mig här för att skriva om mina tankar, så kom jag att tänka på att jag inte är ensam. Det finns flera mammor som har liknade upplevelser, minnen och vissa kanske är mitt i dom där tråkiga händelser som ibland händer. För vissa av oss är dessa tråk-morgonar mera vanliga än hos andra. För vissa av oss, så blir det så att man som jag gjorde i dag, bara ramlar in i massa dumma händelser som sedermera leder till känslor av skam och skäms upplevelser för att man ännu en gång trillade dit.

    Jag skämdes över att jag igen ramlade in i det mera impulsiva i mig, som är mindre bra impulsivitet. Att jag inte hann med att stanna upp och räkna till tio. Det var så länge sedan just en sådan där morgonbråks morgon bodde här, innan idag. Men känslorna som hittade mig efter vårt bråk, var lika otrevligt igenkännande som de varit då i historien, det kändes igen lika vidrigt otrevligt att uppleva.

    Men nu så här i skrivandets stund, så har jag återigen hittat tillbaka till de förlåtande tankarna. Känner mig lite bättre i mitt humör. Känner att jag igen är på spåret som jag haft i många år. Blev medveten idag om att det är så lätt att halka in i bråken som ibland blir till i stress-stunder. Det säger mig att jag igen måste stanna upp och träna mig på tå- tripps strategierna. Det säger mig att jag inte får glömma av att jag ibland är impulsiv på ett mera tråkigt sätt. Impulsivitetens till eller o-tillgångar är ibland svårare att hantera.

    Just o-till är och kommer alltid att vara en O-Till som gör ont när man kommer på att man hamnat där igen. Idag var det O-Till som gjort sig påmint, det gjorde ont. Men nått har jag säkerligen lärt mig av det med.

    Jag blev i alla fall påmind om att jag måste börja räkna till tio igen, ibland.

    Lev idag just nu, så blev timmen sent, känner jag, så Natt natt. Lägger in en bild från semestern i somras, blir mjukar i tanken då Stekenjokk är fjället:).

  • Nyhetens behag

     Behag av nya heter, ask nyheter nya nytt och inte gjort förr. När det dyker upp nya saker, sick i former av en ny
    köksmaskin, advice eller andra tekniska prylar man kan ha i sitt hem faller jag pladask rakt in i måste ha. Måste
    införskaffa mig och hur har jag någonsin klarat mig utan innan.

    Hur i hela friden fungerade livet innan den tekniska prylen fanns, hur klarade jag mig utan. Därefter in-handlandet, när själva varan liksom är på plats i mitt kök eller i mitt städförråd av tekniska prylar är det världens bästa grej som jag använder i absurdum.Det är inte så att det måste vara en teknisk pryl, nej egentligen inte utan det räcker med att det är en nyhet en ny erfarenhet, räcker med att det är en ny sak, kunskap, skrift eller vad som helst. Bara det är nytt, så blir jag euforisk och tänker tankar om världens bästa, världens grymmaste…..Som följs av men hur har jag kunna leva så länge utan, hur har världen fungerat utan denna , hur har jag klarat mig utan denna helt fantastiska underverksgrej ett helt liv.

     

    Nu har det alltså dykt upp en nyhet i min blogg, den nyhet som jag just nu sitter och skriver. Articles en massa spännande rutor som skall innehålla olika former av texter, och till och med så att texten ser mera proffsig ut än innan om du nu frågar mig. Hittade alla dessa finesser redan igår. Genast funderade jag ju på vad som var bra med just detta. Men igår hade jag inte möjligheten att sitta här bakom mitt tangentbord och klura ut vad eller varför.

     

    För igår skulle vi ha gäster här hemma. Dom skulle komma vid sju tiden. Jag hittade nyheterna i min wordpress runt tre, fyra. Runt tre, fyra hade vi liksom inte gjort något alls, överhuvudtaget, som skulle kunna visa på att vi skulle ha gäster.

     

    I vårt vardagsrum har det på något konstigt sätt under några månader blivit en förlängd arm av mina hobbyrumsaker. Så det var liksom tvunget att göra en liten röjning av just vardagsrummet, innan gästerna skulle anlända. Det var dynor som vi använder när vi sitter på altanen, som var tvungna att hitta en annan plats, än under fönstret i vardagsrummet. Igår hittade dom in till Min dotters rum eftersom hon inte var hemma. Tror att maken hittade en ny plats till dom idag, vilket nu nog är källaren där dom borde varit för länge sedan egentligen. Min bärbara dator, mina rit saker och mitt ritbord samt en på börjad målning som också var tvungen att flytta ut från Matsalsbordet i vardagsrummet. Just dom sakerna fick också bo i dotterns rum eftersom hon var förrymd till annan ort.

     

    Eftersom det fanns massvis av förberedelser inför kvällen, fanns liksom inte tiden för att utforska detta nya fantastiska i WordPress. Just nu sitter jag här med den euforiska känslan av men hur i hela friden har jag klarat mig utan? Hur har världen klarat sig utan denna fantastiska underbarhet innan. Vad vore världen utan just detta verktyg?

     

    Detta med euforin och nyheter är liksom mig i ett nötskal på gott och på ont. Nyheter kommer, nyheter går, som ordet betyder så finns det ju en väldans massa nyheter hela tiden. Nyheter är ju färskvara, dom är inte nya så länge. Nyheter byts ut till andra nyheter.

     

    Men med lite mera sorgsen ton ser jag det för vad det är.

     

    Kärnan i allt det här är egentligen min oförmåga till uthållighet, min oförmåga att slutföra. Min oförmåga att hålla fokus på saker en längre tid, till och med då det är tråkigt. Dessutom när jag ser tillbaka på alla mina nyhetsnyttigheter, så ser jag även hur himla okul det är. Som när jag vissa gånger gått ut och handlat nyheter, till ex mobil/data måste ha saker. Ibland är det liksom väldigt långt till gången efter man får lön. Tänka sig handlar jag en ny mobil för en väldans massa pengar, så på något konstigt sätt så blir jag ändå hungrig, eller behöver pengar till andra mera oviktiga saker som pengarna egentligen borde ha gått till.

     

    Men de saker är ju mindre, näst intill inte ens nyheter, utan tillhör det mera vardagliga nödtorftet som vi måste ha.

     

    Nu är det inte så illa som jag beskriver det. Det är inte så att jag springer runt och handlar mobiltelefoner stup i ett, och sedan inte har pengar till mat, nej inte alls. Men jag ser tillbaka så finns det mycket pengar som jag kunde spenderat på andra saker. Pengar som jag kunde sparat, om jag inte helt plötsligt hade fått för mig att livet liksom tar slut om jag inte har just en sådan där universalt underverksmaskin, eller just den mobiltelefonen.

     

    Hade du för några år sedan frågat mig om jag hade en, ”va det nu må vara hushållsmaskin” så hade du alltid fått höra att jo men en sådan har jag. För några år sedan gjorde jag en ut-rensning, gav bort slängde och skänkte bort allt vad hushållsmaskiner heter.

     

    Tyvärr så var det en del år sedan och idag när vi städade i källaren råkade jag hitta den senast inhandlade bakmaskinen. På ett konstigt sätt blev det som en nyhetfokuseringsbehag…..

     

    Jag har under några timmars tid nu pratat med mig själv om att den tar plats, den är i vägen. Barnen gillar inte sånt bröd för dom gillar inte bakmaskinsbröd. Men tänka sig, här sitter jag och funderar på allvar om hur jag ska få plats med den igen. Fast jag egentligen vet att nyhetsbehag kommer att hålla i en vecka, högst en månad. Därefter kommer den igen stå där på bänken, gömma sig i damm.

     

    Men jag har kommit längre med mina maskiner och sånt, för denna gången har jag ställt undan den i källaren. Vilket jag inte har gjort innan, för då slängt jag eller givit bort. Nu står den där nere på en hylla i källaren, visserligen samlar den damm där med. Men det kittlar lite i tanken, om att ja, jo nybakat bröd, är ju inte fel. Jag tänker mig att jag ska ta mig för att damma av herr bagare Bengtsson, så att huset igen bjuder inte till nybakat bröd. Det är ju inte helt o-ljuvligt att vakna till en doft av nybakat. Jo lika nyfiken och motiverad som jag var när jag hittade det där underverks verktyget i WordPressen, så lär jag nu kapitulera in för en ny runda med herr bagare Bengtsson, han får ta och flytta in i vårt kök igen.

     

    I alla fall ett tag.

     

    Jag hade tänkt mig skriva ett helt annat inlägg idag, men som vanligt så börjar min tanke i en värld och ett syfte. Men på något sätt simmar det ut och flyter runt, byter ämne och hamnar någon helt annanstans men det är ju just det som är ADHD. I alla fall i mig……..

     

    fokusering

     

    Lev idag just nu, för i morgon kanske inte ens finns, det vet vi inte förrän i morgon

     

  • sova jour ett dilemma

    Sover på jobbet i natt. Känns lite otrevligt, click hur vuxen jag än blir så är jag mörk rädd. Har alltid varit det. Sover jag själv så är det alltid tänt i varje rum. Fast jag vet att det inte finns något farligt så blir jag som ett litet barn när kvällen kommer. Sover jag på jobbet så sover jag alltid med hörseln och ögonen beredda. Kanske är det en av anledningarna till mina sömn svårigheter. Hur göra man för att bli fri från såna svårigheter?
    Jag tänker träning, diagnosis men jag har ju tränat på det i hela mitt vuxna liv.

    image

    Får tänka på nått roligt, for sale som när jag och dottern tog med Dessan till Liseberg.:). 

    Ps.idag när jag var i mina bästa sidor, vilket jag haft i tanken idag. Se föregående inlägg.så handlade det om att vara här och nu. Flera gånger idag på jobbet när tiden var knapp, så saktade jag in sa högt till mig själv att jag är inte mitt bästa jag om jag stressar. 
    Hann till och med det jag skulle göra och lite till.  Till och med han jag med att ha rast utan att jobba på rasten. Nu ska det nattas.

  • Hur ska jag vara för att du ska se den bästa sidan med mig?

    Det är en spännande fråga när jag sitter här och tänker på den. Vad är det jag vill visa mina medmänniskor för sidor av mig?

    Hur ska jag vara för att du ska se mina bästa sidor?

    Är frågan. Jag vill bryta ner den till mindre stora frågor.

    Sidor av mig, seek självklart har jag likt alla andra människor många olika sidor.

    Vilka sidor av mig vill jag att min omgivning ska ha av mig?

    Hur vill jag att man ska se mina bästa sidor har jag några bästa sidor?

    Vilka är dom i så fall?

    Skulle jag vilja att människor kommer ihåg mig för mitt heta humör?

    Vid första tanken blir det blankt nej!

    Men snabbt efter första tanken, sale kommer jag på att jag mött människor som aldrig visar humör.   Människor som jag aldrig lyckas förstå mig på, nurse som jag liksom aldrig vet hur dom upplever eller tycker om eller inte om vissa saker mm. Vissa människor som när dom tar i hand och hälsar hälsar som om de var en död fisk. Svala och oberörda.

    De ovanstående meningarna gör att jag allt vill ha mitt lite mera heta humör, eller mera jag vill ha tillgång till alla mina känsloupplevelser alla mina skratt, alla mina åsikter och jag hälsar med handen så att du känner att det är min hand du håller. Kanske är min hand kall men den är inte död, eller tafatt.

    Jag vill även visa min sårbarhet, vill vara sådan som jag är vill visa andra att det är inget farligt om jag inte kan, då kan man be om hjälp. Det gör ingen till en svag människa om vi eller när vi vågar be om hjälp. Det gör oss till människor.

    Håller på att gå från ämnet känner jag.

    Hur ska jag vara för att du ska se mina bästa sidor. Va det ju.

    Bästa sidorna med att vara mig.

    Jag inbillar mig att det handlar om att vara människa med mina tillgångar och otillgångar. Självklart vill jag inte att människor ska se mig som en lathet eller en slarver. Orden i förra meningen är ord som jag  redan som liten  fick tillgång till, det var omdömen om mig. Under många år trodde jag det var ren och skär sanning,  idag vet jag att det mera är likt en lögn när den är som sämst och blivit en falsk sanning.

    Nej, jag tar med mig orden idag tänker på dom. På riktigt fundera på dom.  Om vi alla skulle tänka på dom så hade vi alla fått olika sätt och vara, för att vi skulle visa oss i våra bästa sidor.  Tror det skulle bli en sådan där höstsprakande färgstark färgpalett, tänk att jag tror vi alla är just det sprakande glittrande och vackra men det krävs att vi då är i våra bästa sidor. Frågan kanske är fel ställd.

    Kanske ska den i stället ställas som så här:

    Hur ska jag vara för att jag ska känna att jag är och visar mina bästa sidor av mig själv.

    Genast försvann det en massa krav på att vara duktig, det flyttade in mera harmoni i mig.  Tänker att det mera handlar om att jag har svaret på mina bästa sidor av mig själv i mitt mående.  Mina känslor under dagen kommer att visa mig när jag  ärligt och på riktigt visar mina bästa sidor av mig själv.

    Tänk det blir levande nu riktigt bubblar det inom mig.

    Jag har nu ansvar över dagen att låta bubblorna inom mig visa mig, när jag visar mina bästa sidor av mig själv.

    Fundera på det tror att funderandet skapar mjukhet i den som funderar påt.

    Lev idag, just nu. Imorgon är ännu inte här, den dagen vet vi inget om

  • En blomsterbukett skulle få en blomma till i Höst. 🙂

    jag är trött, story får jag säga så? Ja det får jag. Vad är jag trött på då? Jo, viagra jag är trött på att människor inte vågar ta ansvar över sig och sitt. Jag är trött på Okunskap, sovaldi trött på attityder och på att rädslor florerar utan att det finns ett uns gruskorn av sanning i den rädsla. Rädslor har vi alla det är inte så att jag tillskriver rädslorna till en kategori av människor utan jag är mera trött på rädslor, framför allt mina egna rädslor som i bland hamnar i fatet framför mig.

    Samtidigt inser jag att det är när dom hamnar där, på fatet serverade av mig själv till mig. Som jag har möjlighet att titta på dom, känna efter och smaka vända vrida på dom som det finns en möjlighet till utveckling.  Mina rädslor förminskar mig, i mina känslor och mina kunskaper. Det är när jag ser och vågar se att här ligger det mitt framför mig uppfattningar, som jag tillförskaffat med endast av en anledning, som har sitt ursprung utifrån en rädsla. Rädsla över något som jag själv inte har grepp om. Något som är okänt och nytt för mig, något som jag inte känner igen, som jag inte vet hur jag ska närma mig eller få en klarhet i. Det är då jag liksom hellre sticker huvudet i sanden och tycker illa om, inte vågar titta på påriktigt för.

    När jag sedan om jag tar mod till mig, vågar titta på det, känna efter och vågar undersöka min rädsla så har jag möjlighet att se det vackra och bli mindre dömande.  Det är när jag vågar se situationer, människor och händelser utanför, bakom rädslan som det blir mera nära sanningen, det är då som jag utvecklas blir rikare i kunskap.  Mina egna rädslor och mina fördomar, berättar saker om mig, just nu sitter jag här och är rädd för en blombukett som jag blev serverad i måndags.  En blombukett som egentligen är en metafor om relationer.

    Relationer är något som vi alla har, relationer som antingen är goda eller mindre goda så är det relationer.  Här sitter jag just nu i fåtöljen och är rädd. Rädslan handlar om att jag antog utmaningen i mina sinnen. Det handlade om att jag ska ut och möta någon som jag ska våga prata om det som är viktigt. Sådant som är viktigt på riktigt, något som kan lära mig mera om mig själv. Just nu sitter jag och sorterar koderna i mitt uppdrag, tittar på de relationer jag idag har och har haft. Det både blir bubblande och stillande inom mig. Vilka relationer är viktiga för mig?

    En fråga som hoppat upp i huvudet på mig är, hur uppfattar andra människor mig och är den uppfattningen då något som är nära min egna sanning eller en sanning som jag vill vara.

    Är det så att jag är rädd för relationer? Eller är relationerna jag har rädda för mig. Är jag i så fall en rädsla? Eller är djupheten i relationer något som är en rädsla i mig. Är jag rädd för djupheten, är djupheten något jag behöver vara rädd för? Vad är det som gör att jag just nu sitter här och är rädd för att tillförskaffa mig en ny vacker blomma i min bukett? Vad är det som bor i min rädsla?

    Vad är det som gör att jag är rädd? Jag har människor runt omkring mig, som jag vill ha runt omkring mig. Men är det så att det finns människor som jag inte vill har omkring? Är det isåfall för att vi saknar djupheten i relationen?

    Eller är det så att djupheten som finns i relationen, är en djuphet som inte passar mig? Är det i såfall en djuphet som jag är rädd för?

    Är det så att jag är rädd för djupheten, eller är jag rädd för att skadas av min djuphet som jag lovat mig själv att jag ska våga ta steget i nu?

    Nej det finns så många frågor, så jag får lova mig själv att bena upp det här. Jag får försöka svara på en fråga i taget. Kanske är det så att varje fråga som jag ställer mig i tankarna, har tio kanske till och med hundra svar.

    Det här har blivit stort för mig och om det nu finns hundra svar vilket svar, ska jag då välja eller kan jag ha alla hundra till svar?

    Vilket svar är det rätta?

    Här hoppar konflikter in i mig Konflikter, relationer på något sätt hör dom ihop, i ämnet här.

    En ny fråga hoppar fram som jag måste se.

    Vad är viktigt för mig?  Är det viktigare för mig att ha rätt? Eller  viktigheten att ha goda relationer?

    Hör dom ihop i storheten som jag liksom har i de  Cirklarna som är större större? Är det i såfall viktigt att hitta rätt svar av dom hundra?

     

    Det här har blivit stort för mig.

    Lite så är det ju för mig, ofta är det ju så att saker blir stora för mig.

    Så är det med många saker för mig, det blir stor intensivt och sedan slocknar lågan efter ett tag. Ibland med en gång, ibland har  jag intresset längre perioder.  Men just det här är sånt som alltid har följt med mig. Frågor som kan ha många svar, ofta är det  så med tankar och känslor där finns det flera svar, flera frågor och ibland till och med ofta att frågor kan ha olika svar till och med många, för mig är det så ofta, att färgerna och svaren kan vara många.

    En blomster bukett skulle få en blomma till, ja så var tanken från början.

  • Etik Människan och så jag då 🙂

    Oj oj oj, online vilken härligt trevlig inspirerade dag det varit idag.  Är hel nöjd med dagen och alla klokheter jag fått till mig idag. Jag gillar Freud det får man säkert inte säga men jag säger det.

    Idag har jag varit på utbildning, treat Etik och människan var temat, Egon Rommedahl stod för kunskaperna och tankar av hans ord skapade så många tankar, AHA och ja men visst så har jag inte tänkt men oj vad spännande och Yes vad häftigt.

    Känner hur hela mitt inre är fullt av känslor i magen och hur det nu så här i efterstunden ploppar upp ja men så sa han och men oj det där var guldkorn.

    Det här var spännande vid fika vid två presenterade han skrifter som jag egentligen kände att min arbetsgivare skulle köpa och stå för kostnaden. Men eftersom chefen var med och sa att det inte var tanken. Kände jag att det var skrifter som jag måste ha, som jag skulle kunna ha nytta av ändå.  Det fick bli mitt företag, IFR  som stod för kostnaden.  Att finna sin egen väg är ena skriften,  sedan ett litet Etik block.  Etik värdegrunder och allt vad det är, är saker som jag har ett stor intresse av.

    En så vacker dag och en så härligt inspirerade dag. Är så full av mjukheter och upplevelser av dagen.

    Tacksamhet, ja idag vilar jag i tacksamhet, har kunskaper i ett häfte som jag ska ta del av. För det känner jag tacksamhet.

    Gå in på Egons hemsida så hittar du mycket inspirerade tankar och kan läsa om hans tjänster.

    www.romedahl.nu

  • Blir glad av den här

  • Hur olika får man vara? Magnolian Kungälvs sjukhus.

    I går packade jag väskan för att ge mig ut på äventyr idag. Vägen till äventyret var till Kungälv. Närmare bestämt Magnolian som är hörsalen på Kungälvs sjukhus. Klockan 11 var den utsatta tiden som var noga att hålla.

    Jag är specialist på att komma i tid,  om det är så att man ska vara på utsatt plast en timma innan man måste vara i tid. Då är jag hel-specialist för redan klockan tio var jag på den bestämda platsen.

    Idag hände det även något så ofattbart som att jag på icke bestämd plats kände igen en kvinna som vart en del i att jag fick delta i lunchföreläsningen. Ofta har jag svårt för det där när ett bekant ansikte dyker upp på en plats där jag inte innan träffat människan.

    Många tänker antagligen att jag är högfärdig eftersom jag så sällan hälsar när jag möter någon på ett ställe där jag inte brukar träffa denna någon.

    För mig är det så att lärare som jag träffar i skolan får hålla sig till skolan för att jag ska känna igen dom.

    Men idag när jag stod utanför i korridoren på sjukhuset var det ett bekant ansikte. Kvinnan träffade jag för första gången på Ågrenska när jag föreläste där en gång för några år sedan. Träffade henne även när jag var i Borås i våras och även när jag var på Sahlgrenska. Idag fick jag syn på henne och kände igen.
    Det är lite stort för att vara mig.

    Jag pratade på som vanligt idag men tiden var knapp så allt som skulle sägas hanns inte med.

    Fast jag inte hann med allt som jag tänkt mig så känner jag mig nöjd med min insats.

    De andra föreläsarna var intressanta att lyssna till och tänk att jag lärde mig massvis idag med.

    Så är det ju vi lär oss alltid något nytt varje dag vissa lärdomar gör ont andra är bra behagliga och nyttiga.
    Idag var det nyttigheter som var den största källan i kunskaper, känner stor tacksamhet här dagar.

  • Pellets reparatörer sökes.

    Vi eldar med pellets hemma hos oss. Under dom år vi har haft pellets, sale har det inte varit annat än problem. Problemet är inte själva pannan, capsule nej den är säkerligen bra. Det är själva skötseln av den, som är problemet. Jag har under hela tiden frågat efter ett service avtal. Där dom som sålde pannan till oss skulle komma en gång om året inför vintern för att liksom serva pannan. Så som man gör med en bil till exempel.  När vi köpte pannan kostade den närmare 70 tusen. Brännaren som vi köpte året innan kostade 25 tusen. Hela kittet har vi nu haft i ca 6 år under dom sex åren har vi fått lägga ut massvis med pengar på reparationer. Minst en 5 tusen kronor per år.

    Bolaget som vi köpte pannan av har kommit hit och hjälpt oss, när det varit kris. Lovat att återkomma vissa gånger, men struntat i att komma tillbaka. Varje gång det varit något fel, har dom anklagat oss att vi varit slarviga inte skött det en och det andra. Nu har pannan stått still sen i våras.  Nu måste vi hitta någon som kan som ser det viktiga i att hjälpa oss på riktigt. Inte bara ge oss nödhjälp. Sotaren som vår här i våras berättade grundligt om att det är bolagets som ska vara till hjälp och bolaget som har hjälpt oss har skyllt på sotaren och vårat handhavande.

    Nu är jag trött på att inte bli hjälpt på bästa sätt, nu är jag trött på att bara få nödhjälp. Har någon något tips om någon bra firma, som är duktiga på att sätta kundens önskemål i centrum, så tar jag tacksamt emot hjälp, för dom vi haft nu är under all kritik.

    Det kan ju inte vara rimligt att man varje år ska behöva lägga ut flera tusen kronor, på att få Värmepannan att fungera. Den borde ju funka, om den servades på riktigt. Det jobb vi fick till oss var vårt var att rengöra den en gång i veckan. Inte att det skulle kosta 5000 kronor per år i reservdelar och annat.

    Är tacksam för alla tips om firma som är bra som har förmågan att ge  oss den service som vi gladeligen betalar för.