Författare: Carina Ikonen Nilsson

solen ja, prescription buy vart tog solen vägen? Vem släckte lampan?  Idag var det den dagen jag hade tänkt lata mig i solen.  Nu är lampan släckt. Var är problemet?  Jo solen  hade jag tänkt att den skulle göra mitt skinn lite brunare, medan jag latade mig.  Kan ju fortfarandet lata mig men brunare, jo det funkar ju det med, med lite brun utan sol om det är det viktiga.   Så solen jo du får göra som du vill. Min dag blir varken sämre eller bättre med ditt bortfall.  Tänker att jag nu har lättare att läsa behöver ju inte vara rädd för att det blir glasögonskanter då.  Ojdå tror det ljusnar upp lite på himmelen. Men ännu sitter jag här med kaffe i förtältet och njuter av mummel i från andra förtält,  mitt kaffe och tanken på att det är min dag. En dag som jag bestämmer över själv och tänka sig nu ska jag njuta av thåström och kaffe det är inte illa nej inte alls…..

Husvagnsmummel och thåström till sänglektyr nä inte illa om jag får säga….. Och det får jag ju för det är ju min blog! Just nu sitter jag i förtältet med massvis med levande ljus, ailment boken går inte längre att läsa här ute för ljuset lyser bara upp för stämning.  Thåström får vänta tills jag gått till sängs, mind vilket i och för sig blir inom kort.  Tjejerna ligger i husvagnen och kollar film med en stor påse godis. Frågan är hur det blir med tandborsten efter filmen.  Jag lär inte få veta för då  filmen är slut lär jag segla på molnen, befinna mig i drömmarnas rike. Ännu är det lite ljust ute men augusti är här för att stanna.  Luften är Augusti  sommaren är inne i ljumna kvällar med ett mörker som gör att vi  ännu en gång inser att det är som Ledin sjunger. Sommaren är kort men i min tanke har den detta år inte regnat bort, mera blåst har jag i minnet.

Sommaren ännu är den här kräftorna är ännu inte ätna och ännu är vi i husvagnen, ju närmare hösten vi kommer ju närmare känner jag att kommer till mitt mål fram över.  Men ännu är jag bara här i Augusti den 3  en helt vanlig Onsdagskväll.  Stunden just nu känner jag på något sätt som att den är viktigt varför det har jag inget svar på just nu. Kanske vet jag det redan i morgon när jag vaknar. Eller så var det bara att just nu här i stunden som kändes viktig. Då får den vara det. Lev idag just nu är det kvällen och nu får thåström inte vänta längre för då har jag somnat.

Han är ju inte en bokskrivare utan text författare och i de ordet en stor konstnär men tyvärr gör det att jag bara har möjligheten att läsa vad andra har fokuserat och tolka ut ifrån intervjuer men det får duga det med.  Texterna där emot är ju något som är närmare denna man.  Fan fan ……… det är vackert…… till hundarna har han ingen …….. kärlek är för dom…..

Igår gjorde Norge för ont. Inte själva landet men händelsen. Bara 20 mil ifrån där jag och min familj bor.

Hur säger man till en förälder att ditt barn råkade ut för en höger extremist som skjuter på alla som rör sig?

Hur står man ut som förälder att ta emot ett sådant Besked?

Hur går livet vidare?

Hur står man ut med dessa vidriga tankar som mamma till sonen som utför detta vidriga dåd?

Det blir bara sorg, for sale sorg i massvis i mig. Tur för mig att min make till sist sa att nu orkar vi inte mera Norge nu får det vara nog.  Det är ju så att vi  som människor orkar till en viss del sen stänger vi av.

Norgedådet som den unga pojke gjorde är ännu ett bevis för mig att vi måste bekämpa rasism, och främlingsfientlighet, inskränkt-heter för oliktänkande.

Små inskränkta tankar blir stora, små rädslor växer  upp blir stora sanningar för vissa människor som får hatet till sin vän.

Nu måste väl ändå några av er vakna upp och inse vad ert hat blir till?

Extrema tankar föder extremt hat som till sist då tar död på oskyldiga människor.

Men jag ser även en olycklig liten pojke, som varit tyst för hans tro och hat kanske inte passat i hans sammanhang. En mamma som nu måste vältra sig i ångest, sorg och svåra tankar att stå ut med.

Sorg jo massvis med sorg, bor hos våra Norska grannar där det nu finns föräldrar som mist sin son eller dotter pga att någon tyckte att ingen fick tänka ha andra uppfattningar än honom själv.

Frågan är nu vad gör vi nu för att det som hänt inte händer igen, för det är så livet går vidare livet kommer att göra att vissa av oss måste lära sig att stå ut med tanken att fredagens händelse berörde dem. Tog något kärt ifrån dem. I just de meningar finns det inga ord som kan beskriva inga ord i välden kan ta bort den sorgen för de som drabbats.