Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • Robomemo botar inte men ger flera led av tankar……….

    Det finns inget vetenskapligt stöd för att hävda att minnesträningsprogrammet Robomemo minskar symptomen hos elever med adhd. Det konstaterade Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) som utvärderade den samlade forskningen.

    Elin Buchmayer är chef för Cogmed i Sverige som säljer användarlicenser för Robomemo. Hon menar att det tillkommit studier efter SBU:s granskning.

    http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2011/03/29/tveksamt-robomemo-hjalper-elever-adhdännu mera där till finns att läsa på just denna sida. De vill att robomemo ska bota adhd.

    Varför i hela världen vill man hela tiden bota mig och människor som har liknade egenskaper som mig. Jag vill inte bli botad! Jag vill inte att man ska göra om mig och ta bort mina till och o tillgångar!

    ADHD är ingen sjukdom!

    Det är ett funktionshinder.

    ADHD är ingen Sjukdom!

    Min medicin äter jag för att jag skall Mera stå ut med min omgivning. Cogmed fick jag första gången kontakt med då jag fick min diagnos, cure ask Psykologen berättade för mig att det kan vara en del i behandling för att hjälpa mig få ett bättre arbetsminne. Det ska gudarna veta att jag skulle behöva. För när människor skojar om att de eller den han har ont när han tänker, då skrattar inte jag. För sanningen är det att jag faktiskt har ont när jag tänker, inte då jag tänker en eller två tankar. Nej det fixar jag med, men, om jag därefter ska ha flera led i mina tankar, då har jag ont när jag tänker. Lästalen i skolan till exempel då vill jag minnas att det gjorde ont att tänka. Eller nej, där behöll jag minsta möjliga motstånd, och la av innan jag började detta för att inte misslyckas. ” se det viktiga” om jag inte ens försöker läsa talet som jag redan från början vet om att jag inte klarar av så misslyckas jag ju inte . I och för sig så provar jag ju inte överhuvudtaget. Men jag slipper i alla fall att misslyckas med det jag själv förväntar av mig.

    Kan jag inte vara bra på att vara bra, då kan jag vara bra på att vara dålig. Dessutom är det ju så mycket lättare.

    Cogmed är inte en behandling som gör att jag blir av med adhd, vilket jag anser vara tur. Men det hjälper mig att tänka i flera led än de två jag har förmåga att tänka. Programmet är utformat för att jag ska få ett bättre arbetsminne. Alla olika saker som finns för att jag ska få en vardag som jag hanterar är till för att jag ska få ett enklare liv.

    Concertan saktar ner mig ger mig mera tålamod, gör mig mera okänslig emot olika ljud, hjälper mig att sakta ner mina tankar, den hjälper mig att få en inre röst. Cogmed är inte för att ta bort saker i ADHD. Nej Cogmed är till för att jag ska kunna lägga till flera led i mina tankar. Det är till för att jag kanske skall kunna räkna ut hur många ören billigare det faktiskt är när det står 10 %, eller för att jag skall kunna dela upp betalningar i huvudet så att jag slipper komma hem och inse att den billiga telefonen som jag betalade i 1 krona för egentligen kostar mig en förmögenhet där slutsumman kanske blir 6000 då jag bara har betalat 250 kronor i en herrans massa månader. Plus alla avi avgifter, och andra avgifter som bolag kan hitt på! Nu försökte jag mig på att hitta vinster i Cogmeg, för vuxna som har lite svårt med tankar i flera led.

    Men jag vet också av erfarenheter hos barn, att Cogmed tränar upp arbetsminnet, det i sin tur gör att barn efter den tuffa behandlingen, som Cogmed faktiskt innebär, gör att de blir mindre trötta efter skolans slut.

    Bara det är en vinst!

    För trötta barn efterskolan gör att relationer hemma blir tilltufsade, speciellt om föräldern själv har samma svårigheter. Vilket är en vanlighet, då jag ser ett genetiskt arv. Vilket jag sen ser sambandet till miljön för i familjer där det finns adhd bor det svårigheter i struktur, planering, tidsuppfattningar mm mm…..

    Lev i dag just nu…… Min lilla mirakel penna Här kan du se flera bra Hjälpmedel som finns

     

  • ADHD och lidande?!?

    De är alla framgångsrika
    – och lider av adhd,     discount skriver aftonbladet


    . I artikeln här.

     

    Självklart vet jag att det bor o- tillgångarna som bor i Bokstäverna det tror jag vi alla vet. Till och med så inbillar jag mig att det är o- tillgångarna som de flesta vet om. O- tillgångarna i bokstäverna ADHD finns ju självklart. Men om det nu skulle vara så att jag bodde i normaltillståndet; (Det mest förekommande) så skulle jag ge mig den på att jag trotts normaliteten hade haft lite o-tillgångar. Borde det inte vara på tiden att vi ser till tillgångarna i människor nu? Vad är det som gör att vi Fokuserar på o- tillgångar? Inte är det så att jag någonsin sitter och funderar på om ”herr eller fru normal ” alltid måste vara så kloka och koncentrerade. Inte skulle jag vräka ur mig till någon som alltid håller sig till ämnet att han eller hon alltid ska vara så noga med att hålla sig till ämnet. Eller att du alltid ska tänka i samma banor, advice att du alltid sitter still, Varför ska du alltid inte avbryta? När jag befinner mig i sammanhang där vi är flera med samma funktionstillgångar som jag så är det faktiskt så att det är funktionstillgångar. För då bor det på något sätt förståelse och acceptans i rummet.

    Höll jag mig till ämnet jag skulle tror nu? Näää, inte ens i närheten ser jag, för jag hade tänkt mig att skriva om överskriften aftonbladet hade:

    De är alla framgångsrika
    – och lider av adhd.

    När jag är i ADHD grupper lider inte jag något värst mycket av ADHD, för jag känner mera att det gör mig mera okey. Jag höjer inte ens på ögonbrynet om någon avbryter. Eller hittade till ett annat samtalsämne. Min oförmåga att lära mig känna tid är en svårighet men det kan jag kompensera genom hjälpmedel, Mitt hjälpmedel heter Tommy, är min make. Fast jag kan ju säga att jag är nog ett hjälpmedel till honom också. För jag får igång honom, får honom att göra saker som han annars kanske inte skulle gjort.


    Alla framgångsrika men lider. Lidande är en del av livet tror jag. Inte en enda människa går igenom livet sorglös, skulle det nu finnas någon som säger sig göra det. Så misstänker jag att människan lever i en lögn, inte lever och inte vågar känna. För känna är en del av livet, och för att jag ska veta att det är glädje jag känner, måste jag också veta vad sorg är. Den tunna linjen som flyter emellan gott- ont. Lycka, olycka och allt va det är, är livet. Nej, Jag lider inte så mycket av mina bokstäver, men i vissa sammanhang krockar liksom jag med min omgivning. Med tabletten, Concerta i mig, blir krockarna inte så kraftiga, för jag har liksom lättare då för att inte köra i autobanfart, utan håller mig till den högsta eller lägsta tillåtna hastigheten.

    Bemötande, acceptans, och förståelse gör att jag får mindre lidande, mindre ont för det är i Samhället och i oförstånd, oacceptans för olikheter, som ADHD gör ont.


    Hade velat se Aftonbladet istället skriva;

    De är alla framgångsrika – och har tillgångsgener av bokstäver som man idag kallar ADHD…..

     


     

  • Vi sitter på samma gren…..

    Ett träd med grenar av NPF. Så tänker jag, ed eller till och med att vi sitter på samma gren i trädet, healing men olika nära eller långt ut på grenen. ADHD, ADD, Damp* Asperger, Tourettes, , Autism, vissa vill gärna se tvångssyndrom inom samma spektrum. Har ju själv lite tvång i vissa delar som jag aktivt måste jobba med, för att inte bli slav under vissa egenheter. Om vi tänker oss ett träd och att en av grenarna är just Npf spektrat, så sitter vi liksom på samma gren även om vi alla är olika, vi är ju som övriga befolkningen Dvs. Olika.

    Då jag träffar människor som har samma små egenskaper som jag. Upplever jag ibland att vi har likheter i upplevelser i livshistorier och ganska många likheter i tänket. ADHD utan H- et, ADD menar man är avsaknad av hyperaktiviteten, fast här har jag mera känslan av att just ADHD, ADD är ett pendelsträck för mig. För ibland när jag har 1000 saker i projekt måste jag för att överleva bli lite ADD-aktig för att orka leva vidare, för att sakta ner min kroppstakt. Ketchup effekten är något som min make liknar mig med. Här menar han att det är just egenskaperna av ADHD som är effekten. Man skakar och skakar och inte något över huvudtaget händer, där efter när man nästan tröttnat, så ligger all ketchup på tallriken om man inte ser upp.

    Av/ På knappen känner jag det som, för det är en av och på knapp i mig. En stund På, då jag bor i rastlöshet och upptåg i massor, därefter när projektet eller vad det är. Då projektet är klart, behöver jag gå hem till mig och vila, vila! Som isolering, då går jag hem så tröttande trött att det endast finns energi till att andas och knappt det. Under tröttheten och isoleringstiden sitter jag vid min dator och skriver eller målar. Ibland gör jag båda delar. Just dessa stunder lär jag känna mig själv, reflektionstider för att sortera och packa in händelser som varit där ute i samhället. Att vara social för mig är krävande, det tar på mina krafter. Det är situationer som jag skärper till mig i. När maken är med behöver jag inte skärpa till mig så mycket, för då kan jag vila mig i att han hjälper mig, det gör att jag inte tröttnar så totalt. Då jag är helt själv krävs det mera energi. Är situationen ny och ovan, så kan jag lova att jag är fel, helt slut och antingen för mycket eller för lite. Antingen syns eller syns jag inte beroende på hur jag sovit eller hur det varit innan.

    Varför skrev jag det här? Vad va det jag ville visa, är tyvärr inte här längre. Men publicerar det ändå.

    Ibland är livet sånt, ibland glömmer jag av varför, det bara blev så, och jag tänkte inte på det. Det gör jag inte nu heller…….


    (*Damp säger vi bara i Sverige, lärde Tore Andreasen mig. På en föreläsning för några år sedan, då han pratade om hur ungdomsvård och andra instanser behövde titta vidare, denna länk visar på vad han kommit framtill.)


     

  • 8 år och polis sprejar med pepparspray.

    Pojke på 8år, pharmacy som går i en skola för barn med speciella behov. Polis tillkallas, för att den åtta åriga pojken blir arg har en träbit i handen och hotar att döda personalen i skolan. Det vuxna runt pojken lägger allt ansvar på pojken. Hur råtta står det till? Hur kan vuxna bete sig så? Om mina barn går i specialskola förväntar jag mig att skolans personal är och har adekvat utbildning, att skolan har ett förhållningsätt där barnen blir bekräftade i sina tillgångar. Herre min skapare 8 år och polis tillkallas. Polisen som tillkallas sprayar pojken med peppar spray! 8 år, en pojke på åtta år. Först visar skolans personal pojken att de är rädda för honom, så att de inte vågar annat än att tillkalla polis, Vuxna tillkallar polis? Varför tillkallas inte mamma eller pappan, förmodligen hade dessa klarat ut situationenVåga helt utan våld, bara genom att se vad hotet och pojken stod för. En 8 årig pojke som hotar med en brädbit? Stackars liten, Lille pojk, vuxna visar pojken genom sitt förhållningsätt att han är farlig, tänk vilka hemska tankar den lille pojken får om sig själv.

    Då ska det ändå vara personal som är utbildade. Mamman talade om att det är i skolan dessa raseriutbrott blir till. Borde inte skolan fråga sig vad skulle de kunna göra för att undvika?

    Vad ska det göra i stället?

    Raseri utbrott i barn handlar inte om barnen, utan det handlar om att de vuxna runt barnen, inte lyckats se till så att miljön och bemötandet är utifrån den lille killens förutsättningar. En tydlig struktur, vuxna som vågar sätta gränser. Vuxna som ser och ligger steget före, Vuxna som måste titta på sig själva för att se vad de gör som gör att barnet reagerar så.

    Har jag fel? Nej aldrig någonsin för jag vet vad jag pratar om. Har själv barn som haft otydliga vuxna runt sig i skolan, Vi måste se barns beteende utifrån deras ögon. Vad är det som gör att barn reagerar. Inte heller får vi visa dom att du e så dum och stygg, så dig klarar vi inte av vi får tillkalla polis…… Hur kommer den pojken se på sig själv?

    Vi måste hjälpa vissa barn så att de inte hamnar i dessa situationer, om de hamnar just i dessa, måste vi göra skadan så liten som möjligt!

    Visa dom att jag ser att du är arg, jag vet att det är något som jag som vuxen missat, att det är det du nu reagerar på. Som vuxen måste du ta ansvar, det är inte ett barns fel om de får raseriutbrott. Det är vi vuxna som ska hjälpa till att göra omgivningen så tydlig och så förutseende att barnen vet vad som förväntas av dem. Då de inte ser eller känner att de vet det, det är då barn kan reagera med ilska och utbrott.

    Det kan till och med vara så att raseri utbrotten blir till av att gränsen saknas! Barnet reagerar och vill att vi vuxna ska våga vara vuxna och sätta gränser. Men då inte genom så stora verk som polis, handbojor och peppar spray . Ett avskilt rum, där jag kan lugna ner mig. Där jag och fröken kan prata i lugn och ro, där fröken tar sitt vuxenansvar och ser mitt raseri för va det är. En otydlighet från vuxen världen, steget före saknades, därför reagerade jag som barn på att vuxen världen inte klarade av att ge mig de verktyg och den tydlighet som jag behövde. Det är aldrig ett barns fel. Men det är alltid en vuxens flathet och otydlighet som skapar kaoset i barnet.

    Klicka på länken och titta på filmen om pojken
    http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article12849231.ab

  • ADHD I KVADRAT OCH LITE OCD

     

    Börjar dagen med kaffe, view för ganska många år sedan nu, thumb skulle det även stått cigg. Idag är det en övergiven ovana, som aldrig mer kommer att bli en vana om jag fortsättningsvis kommer att vara så klok som jag är idag.


    Idag börjar dagen med dusch, kaffe och en längre promenad med vovven. Idag blev det en härlig promenad på en och en halv timma och klockan är bara halv tio, tvätt hänger ute på sträcket och visar mig vårens skönhet. Huset kommer dofta vackert och vårligt när tvätten åter skall in. För det är inte alldeles säker att den kommer enda fram, alltså in i skåpen när det gäller mig. Men jag har blivit bättre men sämre, fast kanske handlar det om att jag blivit lite o- dampig, och mindre OCD aktig.

     

    Min KBT terapeut hade som mål att jag skulle sänka mina krav på mig själv, jag var tvungen att bli lite o- duktig. Det ska gudarna veta att jag blivit, från att dammsugit tidigt på morgonen, skurat toalett knoppen, handfat, sorterat tvätt och allt vad det varit, är jag idag i de måtten helt slarvig. Själv gillar eller mår jag bra av att blivit helslarvig, för jag har tid i dag att vila mig, tid att göra saker på ett helt annat sätt än innan. Nu är det inte så att jag alltid hållit på med massa säkerhetsbeteenden men perioder då dålig- måenden blivit tydligare, har tvången och alla konstigheter hittat fram. Rädslor för smuts, ångest som flyttat in av att mitt kontrollbehov har blivit tillgodosett. Idag är kontrollen någonstans där jag inte är, tänk att jag njuter. Jag mår bra, slipper känna eller hinner tänka vad är det här?

    Vem i mig är det som dammsuger?

    Är det jag för att det är nödvändigt? Eller är det jag i OCD ångest?

    Dammsuger jag för att stilla ångest eller gör jag det för att smulorna snart kommer att gå till anfall, om jag inte damsuger?

    Ibland händer det faktiskt att jag i ren OCD anda anfaller dammsugaren! Men här är det viktigt att jag då är medveten om att det kanske är lite ångest som gör att dammsugaren härjar runt.

    Jag kan till och med bestämma mig för att det är just i stunden bra för mig att lite OCD hittar fram. OCD är ju ett beteende som jag på något sätt lagt till mig med, för att slippa vara så ADHD rörig, för att på något sätt ha i alla fall lite koll, dessutom är det där med pedanterier ett tillstånd som gjort att jag trotts alla missar i livet i alla fall lyckats ha det kliniskt rent hemma. Inbillar mig att det till och med var så att vi blev sjukare förut, för det var så bakteriefritt……

    Idag har jag valt att exponera mig för mina rädslor, idag tränar jag mig i att alltid eller det var för duktigt, att ibland ganska ofta träna och exponera mig i att stå ut, inte tvätta händerna när jag tagit i pengar, inte tvätta händerna när jag klappat hunden. Idag tar jag på tofflor när grusigheten på golvet blir för mycket. Jag har hittat massvis med vinster i den slarvighet som egentligen bor i mig. För nu har jag tid att njuta, tid att vila mig, tjänar även pengar på att slippa köpa alla dessa krämer som jag frotterat mig i då min kropp varit sorgligt torr av allt duschande, tvättande mm. Idag dammsuger jag kanske ibland för att OCD hittar fram vilket det gör dagar som jag sovit dåligt, inte vet hur dagen kommer att bli om det är något nytt jag ska prova på. Eller om det bor andra otrevligheter i framtiden som jag känner olust till. Idag istället för att skjuta olustigheter på framtiden gör jag det inte alltid men mera än förr, med en gång.

    Jag gillar inte att ringa telefonsamtal för jag är lite rädd för att störa andra, här handlar det om mig. För när det ringer i telefonen här hemma kan det hända att jag håller på med något som jag måste avbryta. Avbryta för mig är irritation för jag får ju liksom börja om från början när jag ska göra igen. Det är just det här som jag tror gör att jag inte gillar att ringa till andra.

    Kay Pollak har klokheter som just bubblade upp i mig. Min rädsla eller olustighetskänsla säger inget om det som är telefonen men just händelsen berättar för mig något spännande om mig själv. Den visar mig att jag kanske behöver träna mig i att bli avbruten, eller så behöver jag lära mig att jag i sammanhanget väljer vilken känsla som ska få ta över. Eller att jag ska oftare be om hjälp i sådana situationer, kanske behöver jag hitta ett knep som hjälper mig att hitta tillbaka till det jag gjorde innan telefonen ringde.

    Min skapare vad mycket Yrighet det blev idag, jag som hade tänkt berätta om OCD, blev istället ADHD i kvadrat och o- strukturella lösa trådar och tankar.


    Tabletten Concerta som är min mirakel medicin är glömd inser jag. Så nu blir det ett kort avslut, ser ni vilket mirakel, jag avslutar nu.

    Avslutar.

    Avslut är något som jag lärt mig sedan jag skrev och avslutade min bok, då jag gav ut ett av mina mål i livet.

    Min bok:


    Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Är en dröm som jag genom att just lära mig avsluta, är ett uppfyllt mål och inte längre en dröm.

    Lev idag just nu, så bor OCD i fram och bak tider……

    Tack till dig som orkade läsa enda HIT!

    Det säger mig att du vill setillgångar i livet och vill förstå att våra olikheter är olikheter som skapar dynamik. Det gör att jag ser att alla människor i framtiden får en möjlighet att få plats, att vissa kommer att slippa befinna sig i utanförskap.

    Tack//Carina

    Genom att du skänker en tanke så finns möjligheter att Nå hela vägen fram.

  • Sommar kraven gör mig yr…..


    Även idag gör vinden susningar och lite tvära kast. Själv sitter jag inne och skriver, ask click här, medical tidigt redan vid halv åtta var jag på väg ut i morgonen. Jag och Flap tog en skogspromenad, träden gjorde att vinden inte kom åt mig, fåglarna blev min musik i stegen.

    Gillar att gå, gillar när stegen skapar tankar, som jag sedan kan klura på under dagen. Idag bodde det tankar om att våren är här, våren är här bor i krav som jag gillar mindre och vissa mera. Mera är att jag har möjlighet att sitta ute njuta av sol och värme, jag har förmånen att komma ut med min husvagn. Bo vid havet, andas salt, njuta av grillat som min make kommer bjuda på. Simma, sola, bada, sitta ute, till och med att bli lite biten av myggorna.

     

    Genast i nästa tanke flyttar det in krav sommar, sol, jo solen, regnet, sommaren gör att det växer vackerheter i trädgården.

    Men för att växterna ska trivas och må bra. Behöver dessa någon som har gröna fingrar. Någon som gillar att bli jordig och gillar att pula runt i trädgården. För några år sedan hade jag ett schema för hur jag skulle sköta min trädgård. Förra året vet jag inte ens om att jag någon gång var ut i den. I alla fall inte för att rensa eller sånt. I år ska jag se om jag kanske i alla fall kan försöka lära mig gilla. Göra ett schema ett litet schema där jag får lite struktur, inte några höga krav, inte för mycket på schemat, Hmm Ser svårigheten (ADHD, OCD) som i mig är göra om bli aldrig klar aldrig nöjd, glömma av tiden, skaba, vänta lite, skaba igen och igen.

    Det är därför schemat ska till, kanske behöver jag till och med be min Klokhetskvinna att hjälpa mig med schemat. För jag vill faktiskt lära mig, lära mig gilla, att i alla fall få någon ordning, så att jag känner att jag gjorde i alla fall ett försök. Jo, detta året ska jag försöka lite, och inte mycket! Känner att jag behöver tips. Har någon tips, små tips på hur man gör, hur man ska tänka, tackar jag för era klokheter och tar tacksamt emot tips. Tänk om jag skulle kunna lära mig att gilla pula i min trädgård, kanske är det Mitt växthus som först skall ordnas, kanske är det där kravet allra först ska bo?

    Ännu har jag inte bestämt mig, eller, är det kanske framsidan, vid min ingång jag ska lägga kraft. Pust och oj blir trött av bara tankarna på trädgård… HJÄLP!

     


     

  • Nu har Just blivit SEDAN och då menar jag inte en bil…… utan senare

    Tvättmaskinen i källaren dansar masurka, ed snart eller i kväll kommer jag svepa in mig i en nytvättad morgonrock som torkat ute.



     

    Det är verkligen vår, det är asså VÅR med stora bokstäver. Skämdes när jag kom hem från promenaden med vovven. För alldeles innan jag gick in, så stängde jag av musiken som jag hade i mina öron. Det var då jag hörde den vackra musiken av alla fåglar och vindens susande. Innan jag kom innanför tröskeln så tog jag ett beslut om att det får bli midsommar, innan jag åter låter min hörsel vila sig i Creed och Nickelback, när jag är ute. Det är runt midsommar de brukar tystna, naturens egna orkester. Sen där efter går det att trycka in hörselpropparna och lyssna på de dagliga sommarpratarna som bor i mitt intresse. Nu får nickelback och de andra underhålla mig i bilen och i dammsugar tider. Hmm nu sa jag det idag är det den beryktade Torsdags städningen som vi har här hemma.


    Alla år jag jobbat inom ungdomsvården har gjort till och med mig institutions skadad. Men jag ser det positiv för just torsdagsstädningen är en rutin, rutin som är så himla viktigt när man har mina små egenskaper. Eftersom jag själv saknar strukturer och rutiner inom mig, så får jag ha just dessa i utomheten omkring mig för att få strukturer. Om än 45 minuter kommer min mobil ringa och berätta för mig att det är städning. Som gäller, jag kommer klicka ner den och återgå till det som just då håller på att göras. Men sedan när mina barn kommer hem, då inser jag att jag borde tagit dammsugaren innan skolan slutade för den kommer vara upptagen . Hmm borde kanske ägna mig åt nått som funkar istället stryka ut rutinen om att göra sen och faktiskt redan nu. Just nu asså släcka ner här se till att göra det som telefonen snart kommer att meddela mig om att jag ska göra så jag slipper sedan…..

    Ja! Nu gör jag det, får skriva mitt inlägg senare för nu ska jag frångå rutinen om att ”Jag gör det sen” Äntligen har det nu blivit SEN till jag ska nu göra Sen!

    Lev idag och just nu då kommer inte sen. Men för mig som alltid lever i Jag gör det sen har ju Just nu efter sista punkten. Ankommit till just sen för nu frångår jag rutinen att göra sen. Nu är sedan, eller nu kommer det bli sen hmm hur blev det, NU???

  • Guldklimpar

    Felicia försvann kan någon säga hur…. Marie Fredriksson tolkar en av våra Bellman. Thåström, decease Åkerström, case Cornelis, Hellman får också plats på min Bellman lista, även om jag inte hört någon Bellman tolkning av just honom. Stora ordkonstnärer, livskonstnärer och inspiratörer i mitt liv. Thåström ligger varmast i Hjärtat, ungdom, tonårsrevolt, åsikter, kärlek, nyfikenhet på liv, vuxenliv och liten liv i olika former. Utan Ebba, Utan punken överhuvudtaget så hade mitt liv varit tomt. Enkelheter och rakheter som bor i thåström gör mig mjuk och texter talar till mig på mitt sätt. Jag behöver liksom inte Thåströms förklaringar på texterna, utan jag kör mina egna. Nu var det inte riktigt detta jag skulle skriva om, inte alls men spåret blev till och orden få stå kvar.

    Jag ville mera berätta om guldklimpar i mitt liv, Små små guldklimpar en liten tjej på 4 månader och lill-killen på 2 år i augusti. I dessa barn bor det tacksamhet i mig tacksamhet och kärlek. I natt fick jag en liten återblick i hur det var då man var småbarnsförälder och mat mitt i natten, både 4 och vid sex på morgonen, därefter var det liksom bättre att vakna till liv. Nu sitter lilla Destiny, i mitt knä och vi bloggar sitter och lyssnar på rötterna i lund. Förr kände jag tacksamhet i barnens far för att han bjöd in mig. Idag är tacksamheten i att han sammanförde mig med sin dåvarande fru som ger mig klokhet och barn att låna som är som barnbarn jo visst jag e för ung för barnbarn, men för åldersskillnaden mellan mig och de små guldklimparnas föräldrar är för stor för att de skulle vara nått annat än barnbarn. Dessutom saknar dessa barn än farmor relation då deras farmor har fullt upp med sitt liv. Hon prioritera annat i livet än relationer….

    Känner till och med i de orden tacksamhet för det gör att jag få just den förmånen att låtsas vara farmor.

    Idag och morgonen bor det tacksamhet i att ja fick förmånen att ha dessa barn nära mig och att barnens mamma ser mig som en vän. För mig är det stort.

     

    Här bor tacksamhet……

  • Jag duger som jag är

    Jag tänker fortsätta på det spår jag körde i lördags, pills efter föreläsningen som jag fick förmånen att lyssna till. Då fick jag ju även förmånen att träffa och prata med Måns Jenningers pappa. Tänk, case tänk att en pappa som just förlorat sitt barn på grund av att Vuxna i skolan bär på okunskaper, pratar och verkar inom området mobbing, Inte ens ett uns bitterhet kände jag av i svären vi var. Hopp tror och ett brinnande engagemang var det som jag såg bodde i ögonen på denna man. En tro och ett hopp om att aldrig, aldrig igen ska det ske som just skedde i hans och hans sons liv. Skador och sår kommer säkerligen alltid bo vid sidan om men i stället för att bo i bitterhet. Så tror jag att Måns pappa flyttat bort från bitterhet och sådana tankar istället bytt till vad kan jag som människa göra för att det inte ska hända igen.

    Just den känsla hade jag när jag skrev min bok. Vad kan jag göra för att ingen annan ska bo i alla dessa ensamhetskänslor som bott hos mig. Om det bara var en människa som slapp känna samma eller liknande ufo känsla och samma utanförskap känslor som jag själv känt innan, av att läsa min bok då hade jag lyckats. Idag bor lyckokänslor inom mig, i massor. Lyckokänslor av att JO JAG HAR ELLER I ALLA FALL FÖRSÖKT PÅVERKA, få någon att uppleva att jag är inte ensam. Just ensamhet sorg utanförskap bor även i ord som mobbning. Ensam ensamhet, När ensamheten varit FÖR länge och gjort intrång i mig, i mobbnings situationer, då tror jag tillsist på det som min omgivning säger till mig.


    Barn i skolan, ni vet små, små guldklimpar som har lågor och ljus inom sig, små människor som är unika underbarheter, som ska få vara just de underbarheter som de är. De underbarheter som de är eller i alla fall ska få vara, för sin familj, sina föräldrar, syskon, mor och farmödrar, framförallt för sig själva, finns i skolor. Där visar vuxna genom o- handlingar och o- ingripande att andra barn men även vissa vuxna har och får ta bort lågorna kärlek, duga känslor, tron på godhet och framför allt tron på sig, sig själva om att duga vara tillräckligt bra människor. I skolan flyttar det in känslor hos vissa barn om att det är mig det är fel på, om jag bara skärper mig, det är rätt att mobba mig för att………..


    Jag vet vad jag pratar om jag var där, jag vet att det inte är min historia som gör att jag sett och känt att jag i vuxenheten måste verka och stå upp för mina och andras barn för att mobbing får inte förekomma. Visst historian ger mig kunskaper om vad jag ska titta på, veta hur det känns. Men historian gör också att jag vet känner, vet instinktivt om att Nej det är inte okey!!! Inte överhuvudtaget tillåtet att jag eller någon annan gör saker och förstör andras tro på sig själva. Idag med en bok till i rygg säcken en bok om vuxensvek, men även med människors kärlek och lyhördhet, bor det ännu mera Det nästan pyr om mig i ”vi måste göra mera vi måste göra mera”. Skolan kan inte nöja sig med att vi har gjort det vi kan, för ”det vi kan” är inte tillräckligt i detta fall. Ingen inte en enda själ ska behöva stå ut med att omgivningen berättar att du duger inte du håller inte måttet. För Det duger inte om skolan ”gör det den kan” om någon blir fortfarande kränkt eller får till sig att inte duga.

    Inte en enda av oss har rätten att blunda och välja att slippa se om ett barn ungdom, individ, människa mår dåligt av att andra kämpar med att bevisa att de inte duger. Människor som tror sig inneha rätten till att stå över andra, ha tillåtelse att trycka ner, slå på andra tror att dom måste göra så, för att inte bli slagna på själva . . Osäkerhet och otrygghet inom dem gör att andra inte duger.

     

    Jag duger, jag duger precis som jag är… jag vet det idag, jag vet att jag trots o- tillgångar är en duglig människa, jag är en underbarhet som duger för att jag är jag, jag, är bäst på att vara just mig. Ingen annan kan vara mig bättre än jag. Jag skulle vilja att vi lär våra barn det. Att vi lär våra barn att vi alla är dugliga människor och att vi har ingen rätt överhuvudtaget att strypa eller avhålla andra den tron om sig själva.

    För vi gör det, vi duger! Du, jag och även han och hon, till och med dom, där borta du vet, även dom har rätten att få uppleva känslan av att duga……. Vi är alla här av någon anledning och den anledningen är

     

    INTE

     

    Att vi inte skulle duga

     

    Utan

     

    Vi duger

     

    Vi duger som vi är


     

    Du kan göra skillnad. Du kan bidra här är ett sätt att bidra. Måns pappa Och rädda barnen har tillsammans startat en fond som är uppkallad efter Måns.

    Gör skillnad och titta vidare på länken.

    Måns Jenningers minnesfond

  • Mobbning, Kränkning samt så många kunskaper……

    Nu blev jag lite grinig och trött inser att jag behöver alltid ha med mig en vettig kamera. För de bilder min make tog blev suddiga bevis på att jag skulle behöva en sådan där vackert fin systemkamera för en massa tusenlappar. De bilder som finns av dagen är inte bilder, and som visar en rättvis bild då suddigheter är det som syns. Idag tog jag med maken, diagnosis eftersom min väninna blivit sjuk. På vägen till föreläsningen hade min make ett samtal med mig om att jag kanske inte behöva prata hela tiden. Jo, tadalafil då! ! Jag säger att jag klarade mig riktigt bra enligt mig. Men vad min make har för uppfattning får stå för honom.

     

    Dagen har innehållt tårar, i minnesbilder om förr när jag själv var liten. Som liten och ibland stod utanför och tittade in. En klokhet och ett nej inte en gång till ska jag köpa och ändra mina tankar. Inte en gång till ska jag låta historiska episoder bli mina sanningar. För det är just det.

    Den senaste tiden under ett år har jag mjuknat i mina tankar och trott på saker som jag själv innan inte ens kommit i närheten av. Idag tack vara klokheter av just Lisbeth Pipping flyttade det in återgå…. Gå tillbaka till din egna sanning och lita, lita åter lita på min egna uppfattning som redan som liten flyttade in hos mig.

    Det är aldrig mitt fel om jag bli mobbad, det är inte mig det är fel på! Nu visste jag det innan men idag blev jag klokare och ännu mera tydligt tydlig med klokheten, mobbningsoffret. Jag som blir mobbad är inte fel. Det är inte mig det är fel på.

    Skolan har så långt ännu att gå när det handlar om mobbing, under några år har jag fått höra om skolan och att:

    någon bör se sin egen del i, men någon måste inse att folk blir irriterade, någon måste lära sig att inte prata så mycket, inte ta åt sig, se sin egen del, skylla sig själv bla bla. Till och med fått till mig att jag måste bearbeta min historia, för det är den som spökar har jag fått höra.

    När jag berättat för skolan och vridit ut och in på mig själv, för att det är inte okey att några blivit utsatta för kränkande behandling.

    Mobbning och åter mobbning. Det är inte okey!

    Ändå finns det, mobbning är en olaglig handling, ändå tittar vi vuxna åt ett annat håll när barn blir utsatta. Det är aldrig tillåtet aldrig någonsin, finns inte på kartan

    Ändå får barn verka som egna försvarsadvokater då de blivit kränkta, ändå trots att Det är inte okey så får barn till sig men om du bara inte BLA BLA BLA.

    Hur står det till, hur blir det så? Hur?

    Nu vill jag skriva ett fult ord, det fulaste ordet jag använder är Råtta! Då är det riktigt allvarligt!

    Hur Råtta kan vi fortsätta som människor, tillåta kränkande behandlingar inte bara i skolan utan Mobbning bor över allt. Vi ”den tysta massan” hur i Hel vete i en skål kan vi tillåta att många av oss bor i utkanter?

    Att vissa av oss får bo i utanförskap, att det runt vissa av oss anses okey! Det är okey att kalla medmänniskor hora, fitta, bög, djävel eller knäppgök tror till och med att knäppgök i vissa sammanhang skulle kunna betraktas som musik för vissa.

     

    Gud så mycket klokheter och så många intressanta människor jag träffat idag. Idag kände jag så mycket att idag, Just idag fick jag förmånen att vara i ett sammanhang där jag lärde mig och fick bekräftelser återigen att jag ska lita på det som bor inom mig. Samt att vi alla har ett ansvar.

    Det är inte okey att unga människor väljer att lämna detta liv, för att det i vissa omgivningar verkar vara okey att kränka människor dag ut och dag in. Till sist så står det sen en kille tjej där ute i vuxen livet och tror på alla de yttre bekräftelser som människor i sin osäkerhet slängt ut sig för att slippa bli utsatta själva.

    Idag fick jag även förmånen att träffa pappan som startat en Fond . Hans son som inte orkade. Hans son som i skolan fick till sig att det är okey att det som går i samma klass som dig, är dumma och förpestar ditt liv. Sonen som tidigt fick klart för sig att han inte dög i skolan. Skolan svek Pappans son, men skolan svek även de barn som fick klart för sig att det är okey att vara stygg och dum emot sonen så att hans son tillsist inte orkade leva längre.

     

    Just dessa barn blev svikna tidigt i livet. Ingen i skolan hjälpte dessa barn! Ingen tänkte på att deras alla dumheter och kränkningar till sist gjorde att en liten glad kille inte orkade. Dessa barns dumheter är dumheter som vuxna borde ha skonat dessa barn ifrån. Just dessa barn fick i själva verket vara i en zon där vuxna lämnade dem åt sitt egna öde. Där de i hela sitt liv vet om att de kunde valt annorlunda. Här vill jag säga till och med att dessa barn är offer! Offer och misshandlade av vuxna som skulle reagerat!!!

    Vuxna skulle ha skyddat även mobbarna från sina handlingar genom att våga vara vuxna och våga sätta gränser.

     

    Om nu skolan och samhället inte vill se, inte vet, hur inte orkar ta tag i. Så låt du, jag alltså vi som individer i vårt samhälle visa våra och andras barn att Det är Okey att vara just de underbarheter som vi är. Även att det är aldrig Okey att skada eller se på när någon blir skadad kränkt eller utsatt.

    Vi tillsammans kan göra förändringar! Vi som människor som samhällsinvånare, vi har ett ansvar, vi har en skyldighet att ta hand om varandra. I dessa ord är även ta hand om, att visa barn att:

    Vi mobbar inte

    Mobbning är inte tillåtet och ingen får kränka någon annan.

     

    Detta säger mig att vi måste tänka barn gör inte som vi säger, utan som vi gör.

    Det säger mig att vi som vuxna, måste våga se oss själva i ögonen fråga oss vad jag strålar ut, gör jag saker av kärlek eller av rädsla för att inte bli kränkt. Vågar jag stå upp för mina medmänniskor? Det finns många vuxna som också blir drabbade och kränkta. Det är inte okey att människor på grund av otrygga och svaga medarbetare och chefer, väljer att ta sina liv, för att vi inte vet hur vi ska behandla varandra. Vuxenmobbingen är ju tyvärr lite mera sofistikerad och dold . Den som utsätts mår lika dåligt trotts det mer sofistikerade sättet som kränkningar då betalas i…..

    Trots alla sofistikeringar i vuxenkränkning, så är det ändå lika råttigt en kränkning, och gör förbenat ont.

    den bild som blev minst suddigJ

    Jag köpte även Lisbeths båda böcker, Kärlek och stålull, Jag mobbar inte. Fick även ett av hennes jag mobbar inte knappar. Så nu pryder min jack krage av jag gillar olika och jag mobbar inte. Tycker om dessa båda pins och känner att de hör ihop.

    Sydväst foreningenstopp.se pratade efter Lisbeth om psykosocial arbetsmiljö och om civilkurage i arbetslivet.

    Den 16 april finns det möjlighet att lära sig mera och få mer kunskap om just föreningen Stopp.

     

    Lev idag just nu och Jag mobbar inte vare sig i stort eller smått……J