Författare: Carina Ikonen Nilsson Sida 219 av 336

I från kortis alltså, diagnosis reflektioner och sånt kommer senare. För nu behöver jag sortera och få det rätt i mina tankar. Just nu känns det mest som att vi ska vara tacksamma och glada över den tid som det har funkat men, order det kan vara en fel tolkning av mig, ailment jag gjort av samtalet.

Något som kom till mig i stunden blir att Min son valde inte att ha sina funktionsnedsättningar och vi måste inse att vi aldrig kan göra om Honom. Vi kan bara försöka göra miljön han befinner sig i så bra som möjligt.

När vi misslyckas så har vi aldrig gjort tillräckligt.

Inget samtal här som är något att komma med. Nej Kortis har inte ringt oss. Företaget som vi har använt oss av är ett privat bolag. Tycker det är konstigt att dom inte ser till att jag är nöjd som kund. Det är ju vi kunder som är deras kunder, for sale slutar vi upp med att använda oss av tjänsten så tjänar dom inga pengar.

Kan det vara så att dom har så många kunder, så dom behöver inte bry sig om vissa kunder? Är det så att dom tänker,  mister du en finns det tusen åter?  Dom arbetar med människor, men vet inte hur man bemöter kunderna som har anlitat dom. Hur tänker dom? Vad står deras tystnad för? Tiger dom och samtycker med mina uppfattningar. Antagligen gör dom det.  Antagligen sitter dom nu och slår sina kloka huvuden ihop och försöker hitta en lösning.

Den lösningen verkar vara svår. För mig är det hur enkelt som helst egentligen.

Den enkla lösningen är att dom ringer upp, bokar in ett möte och har med sig den riktiga historian.  Ett öppet hjärta och rena tankar, om att det är dumt att lägga synden på den lilla pojken. Det är dumt att inte se sina egna brister. Det är dumt att komma med förklaringar bortanför lösningen.

Att rätt och slätt säga att;  Jo, det är vi som är vuxna och vi har brustit i vårt uppdrag. Hur går vi vidare, vad gör vi för att undvika dessa fallgropar i framtiden.

För oss är det lika viktigt som för er att er son trivs och vill komma till oss. Ni ska känna er trygga med att er son är hos oss.

Den enkla lösningen verkar inte Detta företag ha. Dom gör det enkla svårt.

Att lösa konflikter blir mycket svårare när man måste leta syndabockar, och  då man försöker gömma undan sina egna fel. Det är svårt och blir svårt när man inte vågar se sitt egna agerande.

I dotterns rum låter dunk, stomach dunk volymen är hög och två flickor sjunger för fulla muggar. Här sitter jag och försöker skriva. Men jag är bra på att stänga av, sovaldi när jag gör sådant som jag tycker är roligt.  Jag vet jag är bara lat och visst du har helt rätt, cure visst kan jag om jag bara vill. Jag är bara lat, slapp och ointresserad.  Jag kan ju när jag vill, och igår kunde jag ju. Jo, det är sådant som jag är uppvuxen med. Just dom där kommentarerna kan jag utan och innan, nästan eller ta bort nästan, som ett rinnande vatten. Precis som man ska kunna gånger tabellen mitt i natten, kan jag fraserna.
Jag har ju övat så länge på just att svälja ner dom där omdömena. Ta till mig det, göra det till min sanning. Förr, va just alla dom kommentarerna, min sanning. Jag trodde på det fullt ut. Till och med så att jag kunde säga dom till mig själv ibland. Då hade jag också dyslexi i stora mått, det har jag fortfarande men då när jag hade det på riktigt trodde jag att det var mitt fel. Att jag var dum, korkad och bara behövde ta mig i kragen på riktigt, för en gång skull.
Senare gick jag på utvecklingssamtal i skolan, när mina barn var mindre. Då var det dom som kunde, om dom ville, bara behövde skärpa till sig och i går kunde han. Om han bara kunde sitta still och koncentrera sig, så hade det funkat, fick jag till mig.  Då gick jag hem och skämdes över att jag var så värdelös, att jag inte ens kunde göra så mina barn kunde skärpa till sig.  Ännu senare när jag tänkte vidare och försökte med alla medel att hjälpa sonen.

Så insåg jag att han har egenskaper som han fått i rakt nedstigande led från mig.  Jag hade smittat av mig med min lathet, och min slappa krage.  Då blev jag förbannad, skrek, skällde och gormade. Sedan gick jag hem och grät, var rädd för hur sonen skulle ha det i sin skola dagen efter.
Idag vet jag att historian, som jag upplevt är en historia. Där jag och många runt mig bodde i Okunskap i massor. Idag vet jag att historian upprepar sig för många andra. Idag sträcker jag på ryggen, ser rakt fram och berättar för människor som inte förstår att det är för att det tillhör mina mindre bra tillgångar. Att när du ser mig sitta framför ett papper som jag inte förstår, inte orkar läsa igenom, är i mina otillgångar och har fel förutsättningar för att lyckas. För jag behöver lugn och ro, egen vrå och gärna ett program som läser upp det som ska läsas.
Idag vet jag att jag duger, trotts min lilla kantighet. Idag vet jag att jag är en tillgång, idag vet jag att jag har rätt till acceptans. Idag vet jag, att jag duger precis så som jag är. Och att när andra upplever mig som jobbig, dum, lite lat. Så säger det mera om dom, än om mig.
Dvs att dom väljer att se mig i mina mindre bra sidor, kanske för att dom själva är rädda för att visa och se sig själva i sina bra sidor.  Att dom liksom blir bättre av att göra mig sämre.
Vem är du vilka sidor ser du i dig själv, i andra?
Lev idag just nu, så är det kvällen och natten ska återigen ge mig sömn. Om jag nu har en sådan där natt som jag kan sova i. Vilket är en annan otillgång i mig. För att sova är en konstform, som jag har lite svårare att lära mig.

Tack för du orkade läsa enda hit.

Vi skulle behöva sol i yrvädret, cheap men just nu skymtas den inte.  Så vi får skapa våra egna solar inom oss. Jag ritade en på mobilen det fick duga för idag, Blir glad av det gula i bilden.  Nu är det inte själva utförandet, själva ritandet som är viktigt utan lite gladhetsbubblor jag vill sprida.

Vi får själva lysa som små solar idag så lyser det upp i yrsnön.

Varma strålande leenden är nästan lika varm som solen själv eller jag har fel värmer lika bra som solen själv.  Lev idag just nu för i går är sånt vi lärt oss av som vi har nytta av idag, imorgon är kunskap vi inte har idag.

Har just haft samtal med  Lss handläggaren om kortis helgen.  Känns bra, find det kändes som han lyssnade. Samtidigt ser jag hinder eftersom vi bor så avsides. Hade vi bott närmare GBG så hade det varit annorlunda, online flera alternativ och lättare att hitta andra ställen.

Just nu när jag pratade med min make, buy cialis så berättade han att kanske är detta som hände ett steg i en strategi, kortis stävan att få mera pengar för vår son. Vilket redan har varit på tapeten då vi hade möte för ett tag sedan, redan då frågade dom om de kunde få mera ersättning då vår son var Såå jobbig.

Bara den frågan säger mig att dom är mindre proffsiga, sitta och diskutera pengar när vi anhöriga är med. Nej vi får leta andra alternativ eller så får dom sträcka upp sig några meter.

vilket är en Man som har mycket visdom.  Förr trodde jag att lycka var något som bara kom. Idag vet jag att det är ett val som jag gör. För jag väljer att förhålla mig på ett visst sätt till en viss händelse. Kay Pollak