Malix.se

jag är trött, story får jag säga så? Ja det får jag. Vad är jag trött på då? Jo, viagra jag är trött på att människor inte vågar ta ansvar över sig och sitt. Jag är trött på Okunskap, sovaldi trött på attityder och på att rädslor florerar utan att det finns ett uns gruskorn av sanning i den rädsla. Rädslor har vi alla det är inte så att jag tillskriver rädslorna till en kategori av människor utan jag är mera trött på rädslor, framför allt mina egna rädslor som i bland hamnar i fatet framför mig.

Samtidigt inser jag att det är när dom hamnar där, på fatet serverade av mig själv till mig. Som jag har möjlighet att titta på dom, känna efter och smaka vända vrida på dom som det finns en möjlighet till utveckling. Mina rädslor förminskar mig, i mina känslor och mina kunskaper. Det är när jag ser och vågar se att här ligger det mitt framför mig uppfattningar, som jag tillförskaffat med endast av en anledning, som har sitt ursprung utifrån en rädsla. Rädsla över något som jag själv inte har grepp om. Något som är okänt och nytt för mig, något som jag inte känner igen, som jag inte vet hur jag ska närma mig eller få en klarhet i. Det är då jag liksom hellre sticker huvudet i sanden och tycker illa om, inte vågar titta på påriktigt för.

När jag sedan om jag tar mod till mig, vågar titta på det, känna efter och vågar undersöka min rädsla så har jag möjlighet att se det vackra och bli mindre dömande. Det är när jag vågar se situationer, människor och händelser utanför, bakom rädslan som det blir mera nära sanningen, det är då som jag utvecklas blir rikare i kunskap. Mina egna rädslor och mina fördomar, berättar saker om mig, just nu sitter jag här och är rädd för en blombukett som jag blev serverad i måndags. En blombukett som egentligen är en metafor om relationer.

Relationer är något som vi alla har, relationer som antingen är goda eller mindre goda så är det relationer. Här sitter jag just nu i fåtöljen och är rädd. Rädslan handlar om att jag antog utmaningen i mina sinnen. Det handlade om att jag ska ut och möta någon som jag ska våga prata om det som är viktigt. Sådant som är viktigt på riktigt, något som kan lära mig mera om mig själv. Just nu sitter jag och sorterar koderna i mitt uppdrag, tittar på de relationer jag idag har och har haft. Det både blir bubblande och stillande inom mig. Vilka relationer är viktiga för mig?

En fråga som hoppat upp i huvudet på mig är, hur uppfattar andra människor mig och är den uppfattningen då något som är nära min egna sanning eller en sanning som jag vill vara.

Är det så att jag är rädd för relationer? Eller är relationerna jag har rädda för mig. Är jag i så fall en rädsla? Eller är djupheten i relationer något som är en rädsla i mig. Är jag rädd för djupheten, är djupheten något jag behöver vara rädd för? Vad är det som gör att jag just nu sitter här och är rädd för att tillförskaffa mig en ny vacker blomma i min bukett? Vad är det som bor i min rädsla?

Vad är det som gör att jag är rädd? Jag har människor runt omkring mig, som jag vill ha runt omkring mig. Men är det så att det finns människor som jag inte vill har omkring? Är det isåfall för att vi saknar djupheten i relationen?

Eller är det så att djupheten som finns i relationen, är en djuphet som inte passar mig? Är det i såfall en djuphet som jag är rädd för?

Är det så att jag är rädd för djupheten, eller är jag rädd för att skadas av min djuphet som jag lovat mig själv att jag ska våga ta steget i nu?

Nej det finns så många frågor, så jag får lova mig själv att bena upp det här. Jag får försöka svara på en fråga i taget. Kanske är det så att varje fråga som jag ställer mig i tankarna, har tio kanske till och med hundra svar.

Det här har blivit stort för mig och om det nu finns hundra svar vilket svar, ska jag då välja eller kan jag ha alla hundra till svar?

Vilket svar är det rätta?

Här hoppar konflikter in i mig Konflikter, relationer på något sätt hör dom ihop, i ämnet här.

En ny fråga hoppar fram som jag måste se.

Vad är viktigt för mig? Är det viktigare för mig att ha rätt? Eller viktigheten att ha goda relationer?

Hör dom ihop i storheten som jag liksom har i de Cirklarna som är större större? Är det i såfall viktigt att hitta rätt svar av dom hundra?

Det här har blivit stort för mig.

Lite så är det ju för mig, ofta är det ju så att saker blir stora för mig.

Så är det med många saker för mig, det blir stor intensivt och sedan slocknar lågan efter ett tag. Ibland med en gång, ibland har jag intresset längre perioder. Men just det här är sånt som alltid har följt med mig. Frågor som kan ha många svar, ofta är det så med tankar och känslor där finns det flera svar, flera frågor och ibland till och med ofta att frågor kan ha olika svar till och med många, för mig är det så ofta, att färgerna och svaren kan vara många.

En blomster bukett skulle få en blomma till, ja så var tanken från början.

Etik Människan och så jag då :)

Av Carina Ikonen Nilsson

den 18 september 2012

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Oj oj oj, online vilken härligt trevlig inspirerade dag det varit idag. Är hel nöjd med dagen och alla klokheter jag fått till mig idag. Jag gillar Freud det får man säkert inte säga men jag säger det.

Idag har jag varit på utbildning, treat Etik och människan var temat, Egon Rommedahl stod för kunskaperna och tankar av hans ord skapade så många tankar, AHA och ja men visst så har jag inte tänkt men oj vad spännande och Yes vad häftigt.

Känner hur hela mitt inre är fullt av känslor i magen och hur det nu så här i efterstunden ploppar upp ja men så sa han och men oj det där var guldkorn.

Det här var spännande vid fika vid två presenterade han skrifter som jag egentligen kände att min arbetsgivare skulle köpa och stå för kostnaden. Men eftersom chefen var med och sa att det inte var tanken. Kände jag att det var skrifter som jag måste ha, som jag skulle kunna ha nytta av ändå. Det fick bli mitt företag, IFR som stod för kostnaden. Att finna sin egen väg är ena skriften, sedan ett litet Etik block. Etik värdegrunder och allt vad det är, är saker som jag har ett stor intresse av.

En så vacker dag och en så härligt inspirerade dag. Är så full av mjukheter och upplevelser av dagen.

Tacksamhet, ja idag vilar jag i tacksamhet, har kunskaper i ett häfte som jag ska ta del av. För det känner jag tacksamhet.

Gå in på Egons hemsida så hittar du mycket inspirerade tankar och kan läsa om hans tjänster.

www.romedahl.nu

Blir glad av den här

Av Carina Ikonen Nilsson

den 14 september 2012

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Hur olika får man vara? Magnolian Kungälvs sjukhus.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 10 september 2012

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

I går packade jag väskan för att ge mig ut på äventyr idag. Vägen till äventyret var till Kungälv. Närmare bestämt Magnolian som är hörsalen på Kungälvs sjukhus. Klockan 11 var den utsatta tiden som var noga att hålla.

Jag är specialist på att komma i tid, om det är så att man ska vara på utsatt plast en timma innan man måste vara i tid. Då är jag hel-specialist för redan klockan tio var jag på den bestämda platsen.

Idag hände det även något så ofattbart som att jag på icke bestämd plats kände igen en kvinna som vart en del i att jag fick delta i lunchföreläsningen. Ofta har jag svårt för det där när ett bekant ansikte dyker upp på en plats där jag inte innan träffat människan.

Många tänker antagligen att jag är högfärdig eftersom jag så sällan hälsar när jag möter någon på ett ställe där jag inte brukar träffa denna någon.

För mig är det så att lärare som jag träffar i skolan får hålla sig till skolan för att jag ska känna igen dom.

Men idag när jag stod utanför i korridoren på sjukhuset var det ett bekant ansikte. Kvinnan träffade jag för första gången på Ågrenska när jag föreläste där en gång för några år sedan. Träffade henne även när jag var i Borås i våras och även när jag var på Sahlgrenska. Idag fick jag syn på henne och kände igen.
Det är lite stort för att vara mig.

Jag pratade på som vanligt idag men tiden var knapp så allt som skulle sägas hanns inte med.

Fast jag inte hann med allt som jag tänkt mig så känner jag mig nöjd med min insats.

De andra föreläsarna var intressanta att lyssna till och tänk att jag lärde mig massvis idag med.

Så är det ju vi lär oss alltid något nytt varje dag vissa lärdomar gör ont andra är bra behagliga och nyttiga.
Idag var det nyttigheter som var den största källan i kunskaper, känner stor tacksamhet här dagar.

Pellets reparatörer sökes.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 5 september 2012

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Vi eldar med pellets hemma hos oss. Under dom år vi har haft pellets, sale har det inte varit annat än problem. Problemet är inte själva pannan, capsule nej den är säkerligen bra. Det är själva skötseln av den, som är problemet. Jag har under hela tiden frågat efter ett service avtal. Där dom som sålde pannan till oss skulle komma en gång om året inför vintern för att liksom serva pannan. Så som man gör med en bil till exempel. När vi köpte pannan kostade den närmare 70 tusen. Brännaren som vi köpte året innan kostade 25 tusen. Hela kittet har vi nu haft i ca 6 år under dom sex åren har vi fått lägga ut massvis med pengar på reparationer. Minst en 5 tusen kronor per år.

Bolaget som vi köpte pannan av har kommit hit och hjälpt oss, när det varit kris. Lovat att återkomma vissa gånger, men struntat i att komma tillbaka. Varje gång det varit något fel, har dom anklagat oss att vi varit slarviga inte skött det en och det andra. Nu har pannan stått still sen i våras. Nu måste vi hitta någon som kan som ser det viktiga i att hjälpa oss på riktigt. Inte bara ge oss nödhjälp. Sotaren som vår här i våras berättade grundligt om att det är bolagets som ska vara till hjälp och bolaget som har hjälpt oss har skyllt på sotaren och vårat handhavande.

Nu är jag trött på att inte bli hjälpt på bästa sätt, nu är jag trött på att bara få nödhjälp. Har någon något tips om någon bra firma, som är duktiga på att sätta kundens önskemål i centrum, så tar jag tacksamt emot hjälp, för dom vi haft nu är under all kritik.

Det kan ju inte vara rimligt att man varje år ska behöva lägga ut flera tusen kronor, på att få Värmepannan att fungera. Den borde ju funka, om den servades på riktigt. Det jobb vi fick till oss var vårt var att rengöra den en gång i veckan. Inte att det skulle kosta 5000 kronor per år i reservdelar och annat.

Är tacksam för alla tips om firma som är bra som har förmågan att ge oss den service som vi gladeligen betalar för.

Droger, politiker eller vanlig dödlig så är alla lika inför den lagen.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 september 2012

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

som missbrukare så finns det inga gräddfiler…..inte heller är det vackert. Till och med så att det är Ovackert.

I går kväll hade jag tänkt skriva ett inlägg om den unge herr Petzell, check tragiskt när en ung människa dör. Det är det alltid. Som förälder vill jag inte överleva mina barn. Vår önskan som förälder är att våra barn ska leva, ha ett bra liv och leva längre än oss själva. Oavsett vad våra barn dör av, så är det tragiskt.

När våra barn väljer vägar som är lidande, när vi ser lidandet och när vi som föräldrar inte har förmågan att hjälpa dem i livet. Så är det tragiskt! I kampen mot droger är vi alla vi som står på utsidan, maktlösa.

Droger är droger, knark är aldrig vackert. Oavsett vem som nyttjar, så är det likväl smutsigt. Äter upp människan som nyttjar, hans / hennes familj. Drogen blir det viktigaste i människans liv, familjer går sönder, barn blir osynliga och oviktiga i drogarens liv. Trasigheten i människan som nyttjar drogen blir mera än trasig, ju längre tid drogen har bestämmande rätten. Spelar ingen roll vart ifrån du kommer, vem du än är så blir drogen aldrig vacker mera än i den korta stunden. Den gör att ångesten flyr i berusningsögonblicket. Men när den sakta sipprat ut igen, tar ångesten dig sedan med storm. Droger, berusningsmedel skapar tunnelseende, glorifierar guldkantar just i stunden, i ruset, men tar död på det som är vackert i människan.

En ung människa har dött, en människa har dött före sin tid. Egentligen spelar åldern inte någon roll, det är tragiskt att någon dör pga droger och beroende framkallade medel. Att substitut utanför människan tar herraväldet över dennes liv.

Droger är inte vackert, knark är inte vackert någonstans. Spelar ingen roll vem du är, droger dödar. Där står vi alla inför samma faktum, det finns inga gräddfiler i missbruksvärlden. Inga genvägar inte heller tänker jag att den som väljer droger tar den lätta vägen fram. Den är kantad med massvis med gropar och taggtråd.

Missbruksvården bra eller inte, för vissa funkar det. Att det funkar det kommer inifrån människan själv. Motivation är motorn till allt, men motivation är inget som bara surrar för att du lyckats hitta den. Man måste ge den näring, man måste se vinsterna för att orka hålla lågan vid liv. Hittar man inte till varför man gör en sak, så stannar motorn. Man kan inte sluta knarka eller missbrukar för andra människors skull, utan man slutar för sin egen skull. Förändringsarbete är ett arbete som är svårstartat och inte gjort på en natt. Ingen människa träder ur sina cirklar om han eller hon inte behöver. I missbrukarens värld finns också cirklar. I missbrukarens värld är du någon också. Som missbrukare har du också en identitet, är någon i sitt sammanhang.

Lägger du sedan av med drogen. Vem är du då. De cirklar du hade i den världen försvinner, vänner i den världen försvinner, då du lämnar drogen. Du blir väldigt ensam. Vännerna från drogvärlden måste du välja bort det ni hade gemensamt var drogerna. Vännerna i den välden väljer också bort dig, när du på allvar slutar. Du blir ett hot. Du blir någon som klarade av. När du lämnat din trygga cirkel av vänner, vem är du då? Den nya drogfria välden känner inte igen de erfarenheter och de sammanhang du lämnat du har ingen att dela med. Om du inte har kommit i kontakt med NA eller andra sådana sammanhang.

Jag kände en kille en gång, den finaste unga man du kan tänka dig, då han är drogfri. Hans liv har varit droger sedan han var liten. En gång då han var drogfri sa han något som jag tar med mig i livet. Jag tror han var 18 år just då. Han sa att: jag är en ung människa i en gammal mans kropp jag har erfarenheter av smutsigheter som vanliga människor inte ens kommer upp i om de fyller 90 år.

18 år och erfarenheter av smutsigheter gör ont i mig, ingen människa ska behöva ha det. Inget väsen över huvudtaget. Det är tragisk när människor dör, det är tragisk när lågan inom människor hålls vid liv av droger. När drogen bestämmer över människan. Det är tragiskt, fult och ovackert, men inom knarkvärlden finns inga gräddfiler, i den världen står de alla lika nakna och sårbara det leder till död. Där finns inget vackert. Där är alla lika in för den lagen, de dör oavsett om du är politiker eller någon som tillbringar sina dagar på Plattan.

Det finns inget vackert i det.

20 år då är man vuxen.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 31 augusti 2012

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Imorgon fyller min son år. Idag för 20 år sedan stod jag i köket och gjorde äpplekaka ala svärfars recept vilket är gudagott. Jag höll även på att storstäda hela lägenheten, mind pluggade engelska för jag skulle ha ett stort prov i veckan efter. Hade just nu haft en lektion i matte och mina skolböcker låg på köksbordet, bland alla dessa formar som jag skulle göra till pajer. Hade ju en föraning om att det inte skulle bli lätt att bli mamma, hinna med bakning och sånt. Därför hade jag bunkrat upp med en massa formar, gjorde äpplekakssmet för om jag minns rätt 20 kakor. När alla äpplen var skalade och skurna i bitar, ringde dom från Östra. Eftersom jag hade en lite annorlunda blodgrupp, samt för att jag var immuniserad, så var det extra koll på mig och lilla Felix som låg i magen. Vi gjorde kontroller 1 gång i veckan. Och jag hade varit på kontroll dagen innan. Där de räknade konstiga saker i mitt blod. Nu idag för 20 år sedan ringde dom från Östra, ville att jag skulle komma upp med en gång för det var lite höga värden.

Jag försökte förklara för dom att jag inte hade tid just nu. För hela köket var fullt med pajskal och skalade äpplen, dessutom var det ju tre hela veckor kvar innan jag skulle bli mamma, jag skulle ha prov i engelska och där till ett test i matte så jag hade verkligen inte tid att föda barn just nu. Sköterskan i luren skrattade, sa att det nog inte skulle bli så som jag hade planerat, att det faktiskt var viktigt att jag kom upp till Östra nu med en gång. Jag la på luren ringde min man berättade att vi behövde åka till sjukhuset. Efter en koll fick vi tid dagen efter för då skulle vi bli föräldrar. Vi åkte hem. Jag fortsatte att baka och städa, maken åkte till sin karate träning men skulle åka vägen förbi sina föräldrar som bodde i Frölunda. När pajerna var klara och lägenheten var i ordning plockad för rengöring fick jag ont i magen. Ringde min mamma som sa att det var bättre jag ringde till sjukhuset. Efter jag ringt sjukhuset, ringde jag mina svärföräldrar. Men maken hade hunnit därifrån. Svärfar fick sätta sig i sin bil och köra till makens träningslokal. På den tiden var det innan mobiltelefonens intrång i vårt liv. Då det var mera jagande för att få tag på folk. Jag kan se min svärfar med sin finlandssvenska dialekt rusa in i träningslokalen och ropa på sin son. Jag kan se min svärfars blick framför mig och hur han nästan spricker av spänning över hur det blev. Lägenheten blev inte städad den dag, maken kom hem vi åkte iväg till förlossningen med väska och skolväska för jag tänkte jag kunde plugga mellan värkarna. Barnmorskan som hjälpte oss sa att hon aldrig varit med om att någon pluggade glosor och grammatik i en sådan situation. Men det gjorde jag, och två veckor efter det att vår son föddes gjorde jag mitt engelska prov och klarade det galant. Det är lite konstigt med just min dyslexi, för jag har inte alls samma svårigheter att stava på engelska som jag har på det svenska språket. Så det är synd att jag inte är född som engelsk, då hade jag liksom inte haft dyslexi.

Felix har alltid varit en glad kille…….

redan som treåring alltid velat ha smörgåstårta Foto: Sonens frukost till i morgon då han fyller 20 han är värd allt han kan önska sig. Är en stolt mamma över hur bra han fixar till allt.det är felix vii ska fira som på riktigt nu vandrar in i vuxen livet på sin födelsedag. Självklart får han det även denna gången

Idag, just den här dagen är alltid en stor dag för mig. Alltid just idag kastas jag tillbaka till den där märkliga dagen och timmarna innan min son Föddes.

I dag är hans sista dag som tonåring, imorgon är han en ung vuxen. En ung vuxen som har en väldigt stolt mamma. Nästan så att hon spricker. Han har kämpat så mycket och han kämpar samt löser saker så bra, varje gång. Han är en stark duktig ung man som har livet framför sig. Grattis älskade unge, min lilla prins som redan nu är stor. Nu börjar ditt vuxna liv, nu ska du stå på dig, så ingen annan står på dig. Du kan vara stolt över dig själv och lycka till med alla dina steg framåt.

Vad blev det nu?

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 augusti 2012

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Idag gick jag in på den här spännande sidan igen. Tänkte att det kanske var flera som hade tankar och hade skrivit i sin blogg. Men ack nej, buy antagligen så har de inte som jag lediga dagar i rad. Jag arbetar som habiliterings assistent. Mitt arbete går ut på att få människor med funktionsnedsättningar att få ett så självständigt liv det bara går. I mitt arbete känner jag att jag ibland har en fördel av att jag själv har ADHD. För jag vet ju liksom från insidan hur det är, när fokus hoppar från tuva till tuva. Vet att ett ord leder till ett helt annat ord som har en helt annan situation eller betydelse. För mig behöver inte blå betyda färgen blå utan det kan bli vinter, eller vågor till och med konsum eller känsla i magen.

Jag vet när det är svårt att hantera den där stressen som ibland kan vara jobbig. Nu inser jag att du inte behöver ha ADHD för att ha svårt med stress. Men jag inbillar mig att det ändå är lättare att hantera om du inte har variabler som är inom ADHD. Jag tänker även att om Du saknar variablerna, har förmågan att minnas när du gjorde det där förra gången. Egentligen är det en liknande situation från förr, så du har kvar ett minne som du kan plocka fram och sätta in i den nuvarande just nu situationen. Vilket gör att du lättare hittar strategier som hjälper dig hantera. Det gör liksom inte jag, jag glömmer av från förra gången. Det enda minnet som hinner ifatt mig, är den där obehagliga känslan i kroppen. Jag blir även så obehagligt medveten, känner så mycket att jag liksom inte hinner med att ta fram strategier, för dom har jag glömt av, är mera bara i känslan.

Dessutom är det så att Jag i min vardag har betydligt mera stress situationer, mera saker som kan orsaka stress. Den sårbarhet som bor i mig för stress situationer gör att jag är mera känslig för just sånt där som blir lite snabbt.

När jag var ung trodde jag att jag gillade och klarade av stress, ju mera jag hade att göra, ju bättre trodde jag att jag var. Idag inser jag att alla mina ha att göra saker, handlade mera om att jag slapp eller inte hann med att känna efter. Då visste jag inte heller vad ordet reflektion betydde på riktigt. Visste inte att det var sådant som människor gjorde och tog med sig, för att sedan använda i liknande situation/relation, för att hantera bättre nästa gång. Den där hemliga inre rösten som så många pratar om, Hade jag inte tillgång till innan jag fick min medicin. Vilket är Concerta. Concerta gör att jag får en långsammare takt i mina tankar. Får en lugnare takt i kroppen som sedan gör att jag blir mindre rastlös, får lättare att koncentrera mig. Men den gör även att människor runt omkring mig blir mindre högljuda, mera humana och inte så tjatiga. När sedan tabletten går ur kroppen på kvällen, vilket den gör vid 18 tiden, beroende på när jag tar den på morgonen, så blir min omgivning mera tjatig igen. Jag blir lättare irriterad till och med arg. Får liksom svårare att hålla mig i skinnet. Hur man nu gör det. 🙂

Nej, Nu blev inlägget så där långt igen, jag tror egentligen inte jag fick fram det som jag ville få fram. Utan det blev något helt annat, än jag från början hade tänkt mig. Men det är ju just det som är bland mina tillgångar. Hade jag använt mig av 1000 ord till så kanske jag hade kommit närmare känslan eller tanken, jag skulle skriva om men då hade ingen orkat läsa. Dessutom är det inte helt säkert att jag skulle få till det jag hade i tanken ändå.

Min bok

Jag föredrar att kalla mig Impulsiv

kan köpas om du klickar på boken

Tid är knepigt

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 augusti 2012

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Borde är ett ord som inte finns just nu. För det finns inga borden i stunden.
Det är en mulen morgon, click men ändå vacker. Radion är på för att göra bakgrunden, pharmacy min familj sover ännu. Bara jag och hunden som är vaken.

Jag är ju oftast vaken tidigt så lördag inget undantag. Jag har funderat ett tag på det här med diagnos eller inte diagnos. Vad är det som gör att vissa av oss får och vissa inte. Jag har ju och har haft alltid även om min diagnos kom sent i livet. Att leva ett liv i 42 år utan att veta, ed tär på självkänslan, ofta upplevde jag mig som konstig och inte helt rätt. Hade då i satt en egenpåhittad diagnos på mig själv som var slavig-lat-o-interligent. Idag vet jag att det handlar om ADHD. Idag vet jag även att jag inte är dum-i-huvudet inte heller slarvig, eller lat. Nu är det inte så att just det förändrades, bara för att jag kunde byta ut orden i min diagnos. Nej jag glömmer nog lika ofta, jag är nog fortfarande slarvig i vissa hänseenden och det där med koncentration är inte min starka sida. Under 6 års tid, har jag fått förmågan att omvandla orden, se det för vad det egentligen står. Idag lägger jag även mindre kraft på just o-förmågorna, försöker fånga det som istället är tillgångar.

Tillgångarna som ju mera jag tränar blir ännu starkare. Samtidigt så händer det emellan åt att jag råkar simma i samma vatten,som för sex år sedan. Men efter några timmar med mindre bra tankar så hittar jag tillbaka, till dom där varmare vatten där jag mår bra igen. Jag hittar snabbare tillbaka till men varför gör jag det här? Det kan ju andra göra som är bra på just det, jag ska göra dom där andra sakerna som jag behärskar.

Visst är det så att mina nycklar inte finns där de borde även idag, men inte lika ofta. För idag lägger jag tillbaka dom där dom ska vara redan när jag använt dom. I dag försöker jag göra en sak i taget. Tvättar jag så tvättar jag, Jag försöker få in luft i systemet. Försöker planera in vila som är vila för mig. Nu är det lättare att göra det på sommaren, för då blir min takt mera långsam och livet är mera att bara göra. I dag vet jag att stress gör mig illa på riktigt. Det gör att jag försöker bara ha ett eller några större saker på gång i veckan. Arbetar jag så arbetar jag, försöker inte få in en massa annat på just sådana dagar.

Idag skäms jag inte för att jag inte orkar umgås. Om det är sådana där o-umgås-dagar. Idag frågar jag dom som vet och kan tiden om hur lång tid.För några veckor sedan på jobbet så var det tid som skulle planeras. När jag planerar tiden så är den alltid kort, för kort och mina förberedelser tar flera timmar. När man är bland människor som inte förstår så lägger dom ansvaret på mig, att planera min tid. Men är det människor som liksom helt förstår eller har den där inbyggda klockan och tänker i tid.

Då får jag möjlighet att vila mig från o-tillgångarna. Jag hade planerat en resa, och i själva resan så var det beroende på mig och tid. Hade jag fått bestämma och planera själv, så hade jag åkt redan dagen innan och jobbat över i en vecka för att allt ska klaffa.

Men på min arbetsplats fanns det en man, som hade just den där inbyggda klockan. Och helt naturligt utan att jag ens frågade pratade tid. Han sa det utan att mästra och inte tillrättavisa, utan helt naturligt bara. Ja men bussen går 16 då går ni 20 i så är det god tid. Och Ja du går ner till bilen 10 över med alla saker, så har du god tid på dig. Just det är underverk för mig, det gör att jag fungerar helt perfekt. Det är just det han sa, som gör att jag inte råkar in i mina o-tillgångar, det gör att jag slipper stress. Tänk om jag kunde ha en sådan klocka inom mig, så jag slipper bli stressad över tider som måste passas.

Nu är det inte så att jag har det, men kan man då få önska sig en personlig klocka i varje situation som blir. Det hade gjort att jag hade varit mera utan funktionsnedsättningar. Nu har jag ju förmånen att till och med vara gift med en klocka, som alltid har koll på tiden, så är jag hemma är jag helt funktionsduglig i tid. Men ibland glömmer jag av att fråga min kloke man, han har slutat att vara den där kloka klockan som gärna pratade tid. För när han gjorde det innan då skällde jag blev arg på honom, vilket egentligen inte handlade om han. Utan om min totala oförmåga att känna tid. Så idag frågar jag honom när jag ska åka mm. Men ibland glömmer jag av att jag inte kan tid, då planerar jag som jag alltid gjort och hamnar i mina o-tillgångar.

Till sist dela med dig av det vackra i livet,

ju mera vi delar kärlek, acceptans och har förmågan att känna empati ju mera levande härliga blir vi.
Idag har jag bestämt mig för att le med ögonen.

En liten tjej på 7 år

Av Carina Ikonen Nilsson

den 28 augusti 2012

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

fyllde år för två veckor sedan. I dag ska jag och den lilla tjejen ut och shoppa, sovaldi så som tjejer gör. Den lilla tjejen har stora planer och dom får ju inte förminskas. Har även tänkt ta med expertråd från min kusindotter. Förr när hon mera var hemma hos oss så var hon grym att ha med sig som shopping coach. Hon är verkligen bra på det där med smak och uppmuntran till vad man kan och inte kan. Dessutom är det aldrig Tant varning på henne, vilket är bra. För när jag är ute själv och handlar så blir det ofta att den lilla Socialiserande kommer fram och har färger av grått och sand.

Så idag ska de tre tjejerna ut och shoppa, men med ett bestämt nej till Mc Donalds där gick min gräns. Så det får bli fika i stället.

Den lilla tjejens födelsedag ska firas med både skoaffär och antagligen inte Lindex tyvärr. Fast de har ju barn kläder där med. en Väskaffär ska vi nog också hinna med mellan fika tiderna :).

Grattis i efterskott på dig Amanda. 😉