Författare: Carina Ikonen Nilsson Sida 221 av 336

Malix.se av Carina Ikonen Nilsson – en blogg om ADHD, familjeliv, reflektioner och små stunder som gör skillnad

Erkänner! Jag har erkänt mitt brott….

Av

den 22 februari 2013

i Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

En journalist och en fotograf som med livet som insatts tog kort på mig.  När dom var här fick jag ärligt erkänna att jag inte varit lika duktig som Hon som ställde frågorna.  Mitt brott var är av den changern att jag inte läst min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Får man erkänna sådana brott? Men så är det. Jag har skrivit den har den på talskiva, viagra sale men jag känner mig inte bekväm med att läsa den. Det är nästan som när man var liten och spelade in sig på band. Sånt gillade inte jag heller när man hörde sig själv på band. Det blir en konstig känsla i kroppen vid sådana tillfällen.  Jag tycker ofta att jag har för mycket dialekt och göteborgskan bara flödar.  Fast egentligen pratar jag inte så mycket göteborgska.

I alla fall så kan jag lägga dagen igår till handlingarna och för mig känns det lite skönt för det var och kändes lite olustigt innan dom kom hit. Nu är det gjort så att säga och nu behöver jag inte bryr mig mera om det. Eller hmm hur tänkte jag nu artikeln hon skrev har ju inte kommit ut ännu. Det lär dröja ett tag hmm. Fast jag behöver ju inte köpa tidningen och om någon säger att dom läst om mig i tidningen så kan jag ju säga att det var inte jag det var min syster.  Näää det kan jag inte säga nä Jag som inte ens kan hålla inne med mitt brott om att jag inte läst min bok.

Ärlighetsgenen i mig är för mycket ärligt ärlig, help och jag tänker att när tiden är inne kommer jag antagligen även inhandla tidningen så att i alla fall en tidning inte blir sedd av någon annan än mig. 🙂

Just den här episoden är ju en sån där sak som jag inte tänkte på när jag skrev min bok då för länge sedan.   Det här med att andra människor skulle uppmärksamma …..

Jag trodde att slutföra var att skriva sista sidan i boken, buy att det  var att slutföra, kanske är det stunder som igår som är att slutföra sin uppgift. Det där som är eftersnacket som är att verkligen slutföra.  Min skapare vad  jag slutför i så fall :).BOK-0011-e1326972514227-191x300.jpg

Jag hade koll trodde jag……

Av

den 20 februari 2013

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

här sitter jag i godan ro och känner att jag har koll, patient sten koll. Kvinnan som alltid är mitt stöd ringde nu på morgonen. Det är kvinnan som hjälpt mig att hitta till strukturer och kalender även om hon vill ha bok formen

2013-01-26-18.50.24.jpg

vilket jag inte föredrar.

Ringde mig om saker i livet. Hon frågar hur det går, nurse och vi pratade städandet och OCD i störta allmänhet. Återfall, physician säkerhetsbeteenden och lite allmänt.

 

Jag berättade för henne om att i morgon då kommer det hit en journalist från Hemmets Journal, och genast bubblade ur mig allt jag hade att göra.  Jag måste röja innan, jag måste det,  och det händer och jo det också och och. Då säger den kloka kvinnan nej, Carina du måste inte det. Be Felix dammsuga lite lätt, och du behöver inte springa och kolla hur lätt han gör det.  Du behöver inte baka, utan köp fika bröd och avboka det. Hon fortsätter sedan med det magiska: skriv nu in i kalendern att du ska köpa fika bröd i kväll tills i morgon.  Jag råkade snabbt kolla in en liten fyrkant i kalendern med tiden 14.30 idag. klickade på den och oj Det är möte här hemma idag, ett viktigt möte med Lss, samt lite andra personer.

Just det mötet var ett möte som jag inte hade en aning om som jag borde haft i tankarna som jag borde förberett min make på som jag borde och borde …..

 

Men sånt är det, Jag och ha koll på tider är inte överens, alltid, så det fick bli ett samtal till maken, om tiden och nu blir det inte mera skrivande och sitta här utan nu  måste det göra lite saker som jag faktiskt inte bara borde göra utan faktiskt ska göra.

Men bara en lite grej som jag vill tipsa om, innan. Inte för att jag måste utan för att jag kan…..

Ljuset är på väg hit, snart är den ljuvliga våren här och Solen, solen med all sin härlighet.

Foto0215.jpg

Då tänkte jag tipsa om ett bra sätt att få solskydd i bilen. Ett mycket bättre sätt än sån där solfilm som man kan klistra in. Solarplexius solskydd vilket är en svensk uppfinning som till och med jag skulle kunna ge mig in på att fixa till i vår bil utan att bli frustrerad. Monteringen är enkel och hunden blir nöjd, dessutom kan det gö så att bilresan om den blir lång, inte blir så jobbig för ungarna kan då förströas med sina mobil-spel utan att solen gör det omöjligt.  Det är bra att vara förberedd, våren kommer även om det inte känns så solen kommer hitta hit igen och jag tänker att det kan vara ett bättre alternativ att ha en sådan där plastfilm som det blir bubblor i dessutom är det ju enkelt att ta bort om man inte behöver dom en dag.

Solarplexius solskydd – bättre än solfilm

Den första siffran i statistiken i år inom kriminalvården.

Av

den 13 februari 2013

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

 

Ett ljus har slocknat, thumb ett liv har brunnit ut alldeles för tidigt. Ett ljus slocknade någon flyttade in i en annan dimension. Någon som jag tyckt väldigt mycket om. Någon som jag önskat allt gott. Idag är han en siffra i statistiken om självmord på fängelse. Just nu sitter jag med kaffe, order fötterna på skrivbordet det verkliga skrivbordet inte det på datorn. Tangentbordet har jag i knät. Under fyra dagar har jag bott i historian, Min egna historia med minnen från pojken som en gång från första början var någon som jag  tyckte väldigt illa om. Första minnet av hans namn grep tag om hjärtat när jag fick veta att min speciella tjej hade rymt hemifrån ner till Köpenhamn närmare bestämt till Kristiania.

Dit åker ju inte unga människor för att leta efter monument som tillför dom kunskaper som kan vara till nytta i skola eller stora tentor. Det gjorde inte heller dessa ungar, då för alla år sedan. Dom åkte ju dit för de var intresserade av vad man kunde få tag på där. Det är inte så att det är kläder eller vackra tavlor. Nej tavlorna som finns där gör man själv, i form av stigar på villovägar.

Hur som helst  Den speciella tjejen kom hem efter några dagar, jag och min gamla moster åkte till gbg och hämtade henne. Under en lång tid, var det sedan snurrigt och krångligt lite så att jag till och med inte minns. Kanske vill jag inte minnas, eller så har det fallit i glömska. Killen som hon åkt med hamnade på behandling, som dom gör när sådana problem finns, Tjejen flyttade till familjehem, och tiden flöt på. Den speciella tjejen flyttade från familjehemmet och flyttade hem till mig och mina barn. Tiden gick och en natt frågade tjejen om jag ringde snuten. För den lilla killen var utanför i stulen bil, och en kompis som inte bara var farlig, utan rejält påverkad. Jag lät pojken komma in, prata med tjejen en liten stund. När jag tyckte den lilla stunden varit, så knackade jag på hennes dörr och sa att nu får det räcka.  Killen lämnade vårt hem, jag ringde polisen berättade om att han var påverkad och att han hade en mindre trevlig kompis med sig i den stulna bilen.

När jag kom ut dagen efter och skulle köra min bil. Så hittade jag min bil sönderslagen. Vilka tankar och känslor jag hade om den lilla pojken, ska jag inte prata om nu men det var inga snälla tankar. Några veckor efter händelsen råkade det sig så att han råkade hamna i en situation där han träffade en av mina dåvarande kolleger. Situationen han var i gjorde honom orolig att han skulle råka på mig. Så han frågade kollegan om det kunde vara så att jag skulle dyka upp.

Många vändor och en dag var han återigen ren från droger och kom hem till mig trotts alla tråkigheter som han ställt till fick han flytta in i mitt hjärta.  Jag har många fina minnen av killen, många samtal som vi har haft om livet och livets olika villkor. Det finns till och med en tenta jag gjort om ungdomar och droger där jag utgick från delar av hans liv. Nu måste jag tyvärr svälja gråten och vila mig från skriverierna nu gör det ont igen.

En kväll för några år sedan jag tror det var den 8 november 2009 så fanns det ett brev på min facebook. Ett brev där han förklarade att livet hade varit trassligt ett tag.  Själv hade jag under hans trassliga tid gjort en mental begravning av honom. Tänt ljus här hemma och låtit han bli begrav i mina tankar för jag trodde att han hade dött.

Han hade suttit inne varit inlåst, men nu var han drogfri, berättade han. han hade gift sig och hade en son. Han ville så gärna att jag skulle träffa hans familj, han skulle till och med flytta till vår lilla by. Någon gång i November kom han och hans lilla fru hit med den lilla prinsen som jag och min maken nu har förmånen, att få vara farmor och farfar för. Även om vi inte är dom biologiska farföräldrarna.

Min dotter fyllde, år min vän var här tillsammans med sin fru. Minnet från den dagen är att hans osäkerhet, och hans skörhet. Samtidigt som jag minns ljuset i hans ögon. Han var så lycklig, så glad samtidigt så avvaktande emot min make och min bror. Jag inbillar mig att han var rädd för dömande som säkerligen mött honom genom livet.

Ja minns Semledagen då han och hans familj var här, jag hade berättat för honom att vi skulle göra semlor. Han fråga om det inte var jobbigt att göra. Vi gjorde dom tillsammans jag och han.  Min make minns just semlorna, att han blivit så fascinerad av att killen tyckt om semlorna så mycket.  Många stunder av lycka var det under just den här tiden.

Jag har ett minne av att han ringde mig en morgon och berättade att det var rea på 32 tums platt tv. Men att han inte hade pengar just då, Jag förstod hans ärende och sa att vi åker inom kort.  Jag hörde i hans röst hur rädd, och förundrad han var, när han ärligt frågade hur jag kunde lita så på honom. Vi åkte runt en hel dag och letade tv apparater, efter många timmar åkte vi hem med en 42 tums tv som han skulle betala i efter hand.

Han, frun och den lilla killen skulle samma dag åka bort och äta middag. Jag minns då hur hela hans kropp och hela han, bara egentligen ville sitta hemma och titta på deras nya tv.  Jag minns hur han och min son la ner massvis med timmar på vår källare dom kämpade flera dagar med att få ordning.

Efter ett tag fick drogsuget igen tag om hans kropp, på riktigt, Jag minns hur jag under några månader vandrade i tankarna, undrade om han fortfarande var hemma. Gick upp tidigt på morgonen, för att se om han var inne på MSN, när jag såg att han var inloggade blev jag lugn.

Vissa dagar komma han ner och bara var här, vissa dagar bråkade han med sin fru gick hit och frågade hur man gör när man bråkat och inte vill bråka det bara blir så.  Jag kände hur det blev ett avstånd mellan våra familjer.

En dag berättade min son att killen hade tagit Heroin igen, och hans fru var hos någon. Frun och jag var ovänner. Något hade kommit emellan oss, jag hade klampat in i saker som jag inte borde klampat in i.  Jag minns min sons rädda ögon och jag minns hans sorg, över att våran vän hade ramlat tillbaka.  Jag minns min egna ilska och mitt hat, över alla djävla droger och vad dom ställde till med. Jag sörjde att han igen var förlorad i en värld som sakta tar död på allt som är mänskliga känslor och människor.

Men den dagen som han hade tagit droger eller om det var dagen efter åkte jag och hämtade  hans fru. Jag bad om ursäkt över mina övertramp. Just då var det många vändor och mycket som ställde till det. poliser besöktes, och alla mjuka minnen fick vila.  Det har hänt så mycket som inte var bra, men jag tänker att det inte var han, utan alla dessa djävla kemiska preparat som gör honom till en känslokall zombie. Det var inte han, kanske gör jag det för att skydda mig, men det är så jag väljer att tänka.  Det som är han som jag kändes dör när drogerna äter upp honom och hans psyke.

I Alla fall nu har ljuset i honom brunnit ut. Han är åtet 2013 första självmord som lyckades i en cell på Kumla. Det gör mig ont, jag har alltid velat honom allt gott, jag har alltid velat att han skulle få ett bra lyckligt liv till sist.  Men han valde annorlunda, det gör mig så ont att han inlåst, ensam, inte såg hans egna fina sidor. Det gör mig ont att han mötte sina demoner,  trodde på alla spöken och uppfattningar han hade om sig själv, Det gör ont i mig, att han inte såg sina fina sidor.  Det gör ont att han inte orkade en gång till. Samtidigt som jag inser att människan inte orkar hur mycket som helst.  Han hade fått sin beskärda del av allt ont och lite till som gör att man till sist inte orkar. Det gör ont att han nu är en siffra i kriminalvårdens statistik.  Jag råkade känna en kille som hamnade på fängelse, en enda kille och den kille orkade inte längre.

Idag  nu  redan för länge sedan hade jag suddat ut alla dumheter som varit, för jag vet att dumheterna inte är sånt som han ville att de skulle ske,  Hans kropp gjorde dumheterna men det var inte han i sig, som gjorde allt. Nej det var alla dessa förbannade vidriga droger. Han var en osäker liten pojke i mina ögon, en liten ensam pojke som haft en allt för hård värld att leva i. Dessutom stod han aldrig riktigt ut med det vanliga livet, han kände att han aldrig passade in.

 

Jag kommer alltid ha dig i mitt hjärta vännen, dina fina sidor, dom som var du i dig.

Tack för alla fina minnen, klokheter och allt ljus som jag såg i dina ögon när du var lycklig, När du visade upp din familj för mig, tror aldrig jag sett någon så stolt och full med lycka som just då när vi träffades på ICA.

Vila i frid, och vi kommer att ses igen, det känner jag i mitt hjärta.

Nu sitter du där upp högt upp i det blå och ser ner på oss vanliga grå

 DSC00048

Nu ska jag hjälpa till så att våren kommer på plats.

Av

den 11 februari 2013

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Vill bara tipsa om ett företag jag hittat på nätet.  Tror jag letar upp alla dessa  olika former av att göra om för att jag behöver förändring.  Gardiner, cialis tyger är ju ett sätt att kunna göra om. Färger ibland blir det enkelt och med lite tyger och färg kan man komma långt. Den här sidan hittade jag till, vilket ger mig möjlighet att göra om, utan att lägga ner allt för mycket energi på själva tillredandet. För det är ju färdigsydda  gardiner, så det bara är att hänga upp.  Nu behöver vi lite färg och vi behöver hjälpa våren att komma igång på riktigt för nu längtar i alla fall jag.  jag tänker ta hjälp av Detta företag i alla fall med just gardiner och lite smått o gott det där lilla lull lullandet.

Bemötande och förhållningsätt? Hur är det i skolan?

Av

den 6 februari 2013

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Ibland blir jag förundrad när min dotter kommer hem från skolan. När hon berättar att en av lärarna får elever att gråta. Har man inte hittat till fel arbete, om det är så att man har ett arbetssätt och det flertalet gånger går leder till att elever gråter, på grund av mitt förhållningsätt som lärare?

Kommentarer som att men det har ska ni kunna, men kan du inte ens det? Så blir jag förundrad, över förhållningsätt läraren har. Eller är det så att man som lärare är utan förhållningsätt? Är det så att jag som lärare får bemöta elever som jag vill?

Min dotter ligger efter i engelska, hon måste läsa in. Hennes tankar nu in för valet av kurs, har blivit: men får jag den läraren, så vill jag inte. Läget känns lite ohållbart. Känns lite som att min dotters möjlighet till utbildning lär falla pga. av en lärare.

Jag tänker att lärare på gymnasienivå är väldigt viktiga! Det bör vara så att lärare i den nivå, borde ha andra synsätt, än lärare på lägre nivåer. Det är deras jobb att lära ut, motivera och hitta lösningar på svårigheter, inom de ämnen de utbildar i. Lärare i engelska språket på den nivån, borde vara entusiastiska och motiverande, stärkande. Inte kränkande och löjlig göra eleverna. Min dotter berättar att läraren, har fått en av hennes klasskompisar att gråta flera gånger. Själv är hon mest förbannad på läraren, som inte förklarar så att hon förstår. Utan bara rabblar upp samma sak hon så innan.

Nu är jag inte lärare, har inte den kompetensen. Men jag förstår inte. Hur svårt det kan vara? Om jag i det vanliga livet så här utanför skolan ska förklara en sak , och den jag förklarar till inte förstår. Så tänker jag inte att människan är dum i huvudet och inte riktigt klok.

Utan mera så att jag tänker att jag har inte förklarat tydligt nog, att det liksom ligger hos mig som faktiskt förstår och det är mitt ansvar att förklara så att den andra ska förstå. Jag måste då försöka vinkla det jag vill säga eller lära ut på ett annat sätt, så att den andra som jag förklarar till förstår det jag vill säga.

Så får jag göra i mitt jobb, ibland kan det faktiskt vara så att jag får förklara både två och tre gånger till och med fem sex gånger och bland i flera veckor. Skulle jag fem, sex gånger i flera veckor i rad då stå och förklara med samma ord och samma ramsor, så blir det ju inte någon utveckling vare sig för mig eller den jag förklarar till.

Utan det måste till andra stigar, nya stigar som ska till för att det ska bli tydligt. Jag tänker till och med att till målet kan det ju även bli så att jag själv får insyn i mig, ser att det jag vill få fram är helt fel. Då måste jag våga vara så mycket i mig själv, att jag inte förlöjligar den jag vill handleda utan vara helt ärlig och berätta att det är helt och hållet mitt ansvar. Jag har visat fel, lärt fel och så här kan vi göra istället.

När jag hör min dotter berätta så gör det mig ont, vuxna människor som ska leda nästan vuxna människor måste motivera, stärka och gör om göra om tills det blir rätt. Inte göra sig löjlig för att eleven inte förstår. Eller säga men det här ska du kunna. Hade det varit så, att det var något som man skulle kunna, kanske man inte hade gått i den skolan för att lära sig. Dom är ju där för att lära sig.

Inte för att dom kan…..

 

DSC00048.jpg

Som lärare ska du väl sprida ljus och hitta till glädje så att elever vågar tro på att dom kan lära sig?

Solen är här Snart! Längtar? Ja det gör jag!!!

Av

den 5 februari 2013

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

Nu är det snart igen vår, online Jag längtar så det nästan gör ont i kroppen.  Det nästan blir som när man var liten, ed när jag bara tänker på våren som sakta men säkert  smyger sig hit. Förväntningar, flyttar in längtan till sjön en tidig morgon med hunden och en kopp kaffe.

Längtan till att smyga ut tidigt en morgon med datorn i knät på altanen med en kopp nybryggt kaffe.  Jag datorn och kaffet i stunden fåglar och solen som sakta smyger sig över hustaket för att sedan bränna min hud.

Just så gick tankarna idag, när det sedan slog mig att aj aj aj solen ja, jo den älskar jag. Men solen gör också att vi inte kan se på tv när vi vill. Eller bränner mycket när man varit ute i den hela dagen, då kan det behövas skugga.  Solen ja jo den formligen älskar jag, men inte när den lyser in i datorskärmen när jag skriver. Då vill jag ha möjlighet att stänga den ute.

Idag nördade jag fram till en sidan som nu ska utforskas på riktigt.  För just persienner och kanske  markis är något som vi behöver införskaffa, inom det närmaste. Och varför inte då via datorn, det är ju där jag undersöker, läser och nördar fram sånt som jag har intresse för, i stunden.

Hur gjorde vi innan datorns tid? Hur fick vi till inköp då.

Just nu är inte det en fråga som jag tänker svara på, för jag blev så exalterad när jag hittade till markiser och persienn paradiset via min dator.

Persienner online är paradiset som jag hittade till tydligen kan man beställa hem färgprover och sedan är det bara att shoppa runt.Persienner

Fast det är klart Maken ja, maken kanske vill vara med när vi beställer. Ja just det maken kanske vill ha ett hörn med i inköpen, och se hur själva jobbet med att få de på plats blir till.

Japp det inser jag att han vill. Jag beställer gärna, sen är det liksom mera makens jobb att få sakerna på plats och få det till att funka på så sätt det ska funka. För om jag gör det, så blir det på mitt sätt och då är det inte helt säkert att det blir på det sätt det ska vara.

Aj aj min impulsivitet får vänta tills i eftermiddag när maken kommer hem. Ja så är det ibland. Ibland får man vänta även om man inte vill.

Jag  kom just på hur jag ska slippa vänta för det gick tydligen att beställa hem gratis prover och det måste man ju bara ha innan. I alla fall måste jag det.

Lev idag just nu är det lite surfa runt på persienner online som gäller för mig ………

Familjestödsenheten ger kunskaper och stöd.

Av

den 30 januari 2013

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Då har familjestödsenheten lagt ut sitt program tänkte att det kan vara bra att sprida vidare.

Just i sambandet Familjestödsenheten och Ågrenska bor det kunskaper.

Kan varmt rekommendera föräldra utbildningarna som de skriver om längst ner.  Då träffar man  andra familjer och efter de två dagarnas utbildning går hem med känslan av att allt är möjligt.

När jag gick den första utbildningen så åkte jag hem med kunskaper som idag gör att det funkar. dessutom som  en liten guldkant min egna duglighet som förälder. På något konstigt sätt gjorde utbildningen något som gjorde att jag kände att jag dög som förälder även om det ibland blev fel och konstigheter i vardagen.

Välkomna till Vårens öppna föreläsningar och Cafékvällar 2013 OBS!! Familjestödsenheten Kruthusgatan 17, sovaldi sale Göteborg .

Onsdagen den 27 februari 2013 kl 19.00–21.00

Våra metoder och förhållningssätt i vår lägerverksamhet för ungdomar med ADHD och Asperger. Andreas Svensson, order Ågrenska Öboverksamheten

Att vara syskon till en ungdom med ADHD och bipolaritet. Rebecka Eliasson, ambulance Ågrenska Öboverksamheten

 

Onsdagen den 6 mars 2013 kl 19.00-21.00

Kom och lyssna på föreläsning om färdighetsträning ( att hantera känslor, relationer etc.) Hur kan färdighetsträning ge personal verktyg i vardagen? Carolina Wihrén, behandlingsansvarig Aleris, Strandhagen Sävsjö

 

Onsdagen den 13 mars kl 19.00-21.00 00

Hur kan jag som förälder hjälpa mitt barn/min tonåring med tvångssyndrom? Carina Magnusson, förälder, berättar om sina erfarenheter

 

Öppna Cafékvällar för unga/vuxna

 

En möjlighet att träffa andra föräldrar/ syskon, umgås och dela erfarenheter

Onsdag den 20 mars kl 18.00-20.00

Kom och diskutera den optimala appen för dig med ADHD! Roger Johansson, apputvecklare och musikvideoregissör för bl.a. In Flames,

Hammar Fall (se Youtube, roggodirector)

 

Onsdag 10 den april kl18.00-20.00

Att vara förälder till barn med funktionsnedsättningar, om vardagsrutiner, hjälpmedel mm Therese Downers, föreläsare och förälder.

 

Obs, ingen anmälan och till föreläsningar och cafékvällar. Välkomna !

 

Nya föräldrakurser

 

16-17 april grundkurs 6-12 år/ anmälan

7-8 maj, tonår/ anmälan

Syskonträff, ålder 7-12 för mer information och anmälan, se hemsidan!

ÅTERTRÄFFARför Er som gått föräldrakurs på Familjestödsenheten våren 2012 och tidigare.

Grundkurs / tonår kl 13-17, se hemsidan för datum och anmälan!

Familjestödsenheten Vårt syfte är att sprida kunskap om inlärningssvårigheter genom föräldrautbildningar, telefonrådgivning, stödgrupper, stödsamtal, öppet hus och föreläsningar. Vi vänder oss till familjer med barn/ungdomar som har svårigheter med koncentration, uppmärksamhet ex ADHD/ADD, eller har svårigheter med inlärning eller beteende och som inte får stöd av LSS. Diagnos är inget krav. Våra kurser utgår utifrån föräldrarnas frågeställningar och önskemål om innehåll, för att ge bästa möjliga hjälp och stöd.

För mera information om vår verksamhet och anmälan, se hemsida www.agrenska.se

Välkommen att kontakta oss på Familjestödsenheten. Annika Bengtner pedagog eller Anette Jonsson socionom tfn. 031-15 49 50, säkrast tisdag –onsdag, e-posta gärna frågor: familjestodsenheten@agrenska.se

……………………………………………………………………………………………………………………………………

Vi/jag vill anmäla mig till följande kurser:

clip_image002[6] F Föräldrakurs, grund

clip_image003[6]clip_image002[7] Föräldrakurs, tonår

clip_image003[7]

 

Plats: Familjestödsenheten Kruthusgatan 17, plan 6, 411 04 Göteborg

Namn:………………………………………………………………………………………………………………………

Adress:……………………………………………………………………………………………………………………..

Postnr:……………………Ort:………………………e-post…………………………………………………………

Barnets namn:……………………………………… Ålder:…………………………………………………………

Telefon dagtid:……………………………………… Mobil ……………………………………………………………….

Alternativt, anmäl via e-post: familjestodsenheten@agrenska.se

Att trampa upp egna stigar är bäst tror jag.

Av

den 26 januari 2013

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

En stig blir aldrig en stig om man inte trampar på i samma bana. Det är så stigar blir till.

Det är så saker blir formade. Jag tänker mig en lerklump. Lerklumpen blir inte det den ska bli, discount om man inte formar, decease vattnar, skulpterar och  mejslar ut det, som ska visa på det den ska bli.

Lite så tänker jag mig att jag måste träna mig på det som är svårt. Men jag måste få prova på och stampa, på ett sätt som passar mig. Sedan kan det ju vara så att saker som jag tränar på måste jag pröva på, träna i ganska många gånger för att det ska sitta i ryggraden. Kanske uppnår jag inte alltid att träna på, så mycket så att det är integrerat i mig. Utan svårigheten eller träningen hjälper mig så pass, så att jag hanterar det hjälpligt.

 

Just så är det med den förgjordat svåra uppgiften, i att ha koll på kalender för mig.  I min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv, skrev jag om dilemmat med almanacka. Redan i oktober började jag köpa almanacka, innan dec hade jag slavat bort den jag redan köpt. Detta löste jag sedan med  att köpa en ny i slutet av januari.

Jag ska erkänna jag har lyssnat på bättre vetande.

Jag har  lyssnat på alla som säger mig att jag måste leva med en almanacka.

Så i december inhandlade jag en fin stor, en sida för varje dag.  Bokpärmen  är i mjukliknade skinn, antagligen något fusk.  Jag har inte tappat bort den ännu.  Men redan nu, redan i Januari har jag  på något sätt misslyckats med att leva med min almanacka. 2013-01-26 18.50.04

En tandläkartid har redan missat.

Just nu ligger den på vårt matsalsbord och skrattar åt mig. Den har till och med mage att vara full med lösa papper, som jag inom kort kommer ha slavat bort.

2013-01-26 18.50.24

Snart kommer den inte ens ligga på bordet, utan gömmas undan där jag inte hör dess budskap. 

“ du är ju helt värdelös på att sköta det enklaste av enklaste saker så som en almanacka.”

Det är så den säger till mig, samtidigt som min lilla digitala Google Kalender skriker, snart skyr han inga medel längre. I att ropa mitt namn och se anklagande på mig, om att jag övergivit det jag förespråkat så många år och gånger.

 

Jag som bara älskat Google kalendern, som liksom hela tiden vetat om mina små snåriga stigar med att klura ut konsten med att hitta till rätt dagar, ha med rätt saker.

Sedan jag haft svårigheten med medicin och vilat på hopp och förtvivlan, så har jag på något konstigt sätt inbillat mig, att mina små bokstäver vuxit bort och jag blivit stor.  1337976241272Nu trodde jag liksom att jag blivit så stor så de små upp stampade stigarna jag klurat ut tillsammans med min vän Google kalendern trodde jag blivit så hållbara att jag till sist blivit så vuxen så jag skulle klara av att köra i gräddfilen och bli stor.  Köra motorvägen och använda mig av en riktigt verklig kalender som liksom finns i verkligheten, inte bara där ute i cyber världen.

  IMG_20120517_113349

Ååå kolla här nu tänker jag knyta ihop säcken. Komma till början igen, hitta tillbaka till där jag började. Förmodligen är det bara jag som ser hur säcken blir ihop knuten och ni som läser sitter där och funderar på men hur knöt hon nu? Vad har stigar med detta och göra..???

Men stigen jag trampat på är en stig i svårighetsträning, för kalender och jag hör inte ihop. Jag bestämde mig på MSN tiden att nej kalender är inget för mig det var innan smartfånen.  Men redan då bestämde jag mig för att försöka klura ut hur jag får ihop struktur och ordning på dagar och tider. Sedan hittade jag mig fram till Google och sms påminnelsen som han så snällt skickar mig. En stig som jag liksom kände att jag hade en chans till att hålla balansen på,

att på något sätt hitta till förmågan att ha koll i alla fall med hjälp av Google.

Det funkade i alla fall hjälpligt och det var den stigen som jag hittat som passade mitt sätt.

Jag övergav den eftersom alla frågar hur jag klarar mig när jag inte har översikten och möjligheten att skriva. Jag trodde på de bättre vetande och slog på min egna hjälplösning. Men idag, när jag sitter här med datorn i knät och Google i närheten med almanackan skrikandes på bordet. Ser jag åter igen klart.

 2013-01-26 18.52.35

Jag måste lyssna på min egna kunskap, mina egna lösningar. Så jag kapitulerar lägger mig raklång och lovar mig själv dyrt och heligt igen att nej tack! Jag tar återtågen tillbaka på min egna upptrampade stig och slutar lyssna på utanpå kunskapen som alla vill vara så vänliga och hjälpa mig med.
Jag ska stampa lite till på min egna trygga stig och igen se till att få ordning på min lilla Google kalender. Nu gäller det bara att föra över de tappra försöken jag gjorde i min fina inbundna almanacka till Google igen. För det är dumt att överge ett vinnande koncept fast så vinnande är det kanske inte helt men bättre än verklighetsalmanackan

 

Svensk talteknologi AB och persiska fast på mitt sätt…..

Av

den 22 januari 2013

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Just nu sitter jag med datorn i knät, physician kaffe står bredvid mig. Då jag för en tidsedan fick ett uppdrag att vara kontakt person åt en person från ett annat land, som ligger långt bort i fjärran med en helt annan kultur. Så har jag idag suttit och reflekterat med mig själv. Dessutom har jag lite svårt att inte vara i tankarna om uppdraget.

I helgen försökte jag mig på att hjälpa till med läxor men jag gjorde det på mitt lilla sätt.  Ämnet var SO och planeter. Ett ämne som jag inte behärskar fullt ut.  Men jag bestämde mig att hjälpa på sånt sätt som jag själv vet är ett bra sätt för mig. Jag satte mig och skrev av boken la det i ett Worddokument. Där efter använde jag mig av mitt program Claro read, som jag kom i kontakt med genom Bokmässan för några år sedan då jag träffade på företaget på den här webbadressen:  http://www.svensktalteknologi.se/

Jag har dyslexi men med just företagets produkter så blir jag O-handikappad. När sedan personen som jag försöker hjälpa till rätta i vårt samhälle, fick prova på att läsa och lyssna till den talsyntes som finns i programmet så fick jag helt klart för mig att jag tänkt rätt.  För det är lite samma sak även om det inte handlar om dyslexi.

När jag läser, så har jag svårt att få ihop bokstäverna, jag har svårt att forma orden, få ett sammanhang och ännu svårare att få till komma ihåg, vad jag läst. Det där sista handlar om ADHD, fast endast den lilla delen arbetsminne och koncentration. Att hålla tankarna på det som ska hållas tankar på.

Den person som jag känner och hjälper, har helt andra bokstäver i sitt lands skriftspråk, för deras skrift är vackra små krumelurer som mera ser ut som konstverk för mig. Jag tänker att det måste vara jätte svårt att gå från persiska och arabiska bokstäver till vårt ABC alfabet.  Det måste även vara svårt  när man sedan fått ihop det svenska ordet, komma ihåg meningen, för vissa ord är det ju även så att de kanske måste slå upp för att hitta betydelsen till.

I alla fall så fick hon prova på det jag gjort till henne. Hon satt med min dator i knät, och använde sig av tal-syntesen. När hon provade så hörde jag på hennes röst och ord när hon skulle förklara för mig att det var så enkelt.  Glädjen i stunden hos henne gick inte att missa! Det formades nästa som musik i klangen av hennes ord. Carina det här tror jag skulle vara ett jätte bra sätt för mig att få till läxor och skolarbeten.

Så nu har mitt gamla program hittat till ett nytt sätt att lösa och hjälpa, ett helt annat problem en dyslexi men ändå lite liknande. Tänk om Det hade varit enkelt Jag tänker att skolan skulle kunna göra det enkelt för både sig och sina elever, genom att utan diskussion och massa möten kunna få till glädje och arbetsro genom att använda sig av teknik som redan finns.

När min son gick i småskolan fick jag kämpa för att han skulle få talbok, i början skyllde dom på pengar att dom inte hade råd. Sedan fick han talböcker. Men tänk just det här lilla programmet i datorn som jag har, hade vart till ännu större hjälp en än talbok.

För programmet är mera sofistikerat gör mig som användare mera delaktig. Hjälper mig med punkter och komman. När programmet endast läser så hjälper det mig att sortera ut viktigheter. Men den största hjälpen för mig är att den hjälper mig att höra, och stava.

Nu hjälper det till och med en flicka från fjärran länder, att förstå vårt svenska språk mycket lättare än när hon endast läser.

Det är stort och vackert för mig.

lite info om

Kays måndagstips nr 29 Den 14 januari 2013

Av

den 14 januari 2013

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

intressant läsning

Välkomna till det 29:e inspirationsbrevet.

Jag såg en gång en fransk dokumentärfilm på TV som var väldigt stark. Filmen heter ”ÄRRET”.

Den handlar om en fransk kvinna som har skjutit den man hon älskar allra mest. Med två skott i

magen. Hon döms till 20 år i franskt fängelse.

I en lång intervju får tittaren möta denna ”mördare” i hennes cell i fängelset. En ung kvinna. Hon är

runt 30 år. Hon är liten och tunn. Stilla. Hon berättar om sin barndom. När hon var liten kallade

hennes pappa henne för horunge. Ständigt. Alltid. Horunge. Horunge…. Pappan kallade också hennes mamma för hora. Hora ….horan…

Alldeles stilla berättar hon att hon blev prostituerad när hon var 15 år. Och hon blir gravid som ung

tonåring. Pappan skryter nu öppet om att det är han som är pappa till barnet.

Hon berättar om förlossningen. Hon berättar under tårar. Eftersom hon är prostituerad förbjuds hon

föda i sjukhusets allmänna förlossningsrum. Hon får föda sitt barn i sjukhusets källare.

Den enda som assiterar henne under förlossningen är en äldre kvinna som behandlar henne som

ovärdig och fördärvad. Hon berättar i filmen om detta… i förtvivlan och under tårar. Hon överlever

förlossningen. Hon fortsätter sedan leva som prostituerad.

Så träffar hon en man. I det här skedet av berättelsen lyser hennes ansikte upp! Hon berättar att hon

verkligen kände kärlek till den här mannen. Hon lever ihop med honom i tre år. Hon får ett barn med

honom. Efter tre år kommer han hem en dag och säger att han vill skiljas. Hon bryter ihop. Hon vill

inte leva längre. Hon tar en burk med sömntabletter och sväljer hela innehållet.

Men trots allt – hon vaknar igen! I sitt omtöcknade tillstånd upptäcker hon att hennes kropp är full av

sperma. Allt tyder på att hon har blivit våldtagen i medvetslöst tillstånd av sin man. Hon vill inte leva

längre. – Jag visste var han hade sin pistol, prostate berättar hon. Hon går och hämtar den. – Jag ville ta livet av

mig, order säger hon.

Just när hon står med pistolen i handen kommer mannen in i rummet …. I sitt förvirrade tillstånd

skjuter hon två skott i magen på honom! Skotten tar illa. Mannen dör. Hon anklagas för mord och

döms till 20 års fängelse. Min första reaktion framför Tv:n är: MEN DOM ANDRA DÅ?? Var är alla som

under hennes uppväxt formade henne till den hon är? Och min andra reaktion är: JAG ÄLSKAR

HENNE!

Jag lär mig något av den här starka historien och jag lär mig något av min egen reaktion. Jag lär mig

detta:

Får jag se och lära känna allt om en människa… allt,

kommer jag att vilja omfamna och bära henne.

När jag fördömer en annan människa

ser jag inte hela den människan.

Tänk om det är sant att när jag fördömer en annan människa, slipper jag se min egen delaktighet och

min egen skuld? Fördömandet blev skapat som ett vapen för att dölja sanningen.

När jag tänker på den franska kvinnan och hennes öde vill jag också berätta detta:

Myten om Indras nät.

En gång fanns en gudinna med namnet INDRA. Denna gudinna hade ett nät som var så oerhört

vackert. Indras nät var också så otroligt sinnrikt konstruerat. I varje knutpunkt på nätet satt en

diamant. Och varje diamant var slipad på så sätt att den hade lika många facetter som det fanns

diamanter i nätet, dvs lika många facetter som det fanns knutpunkter.

Indras nät kunde hängas så fantastiskt och så otroligt finurligt. Det kunde hängas så att om du tittade

rakt in på en av diamanterna i nätet, så kunde du se alla de andra diamanterna speglade i denna

diamants övriga facetter. Myten om INDRAS NÄT vill lära oss något om ”allas vår delaktighet”.

Överfört till berättelsen om den franska kvinnan:

Om du ser på den ”franska kvinnans diamant”…. Du lutar dig rakt in och tittar just på den… så ser du i

en facett just den franska kvinnans ansikte, hennes spegelbild…. Och i de andra facetterna ser du

speglade, pappans ansikte… du ser männens som använde henne sexuellt… du ser den äkte mannens ansikte … en grannes ansikte … en lärares ansikte … förlossningskvinnans …mammans …domarens…

Myten om Indras nät vill lära oss att vi alla är delaktiga i vad som sker.

I Buddhismen talar man om Indras nät. Detta nät är en illustration av det totala

samspelet mellan alla fenomen i världen. Om man tänker sig ett oändligt antal

ädelstenar i kosmos, alla med ett oändligt antal slipade facetter, så speglar sig varje

enskild diamant i alla de andra diamanterna och varje facett i alla de andras facetter; på

så vis bildar speglingarna ett oändligt tredimensionellt nät, utan början och utan slut. Du

är en sådan diamant. Jag är en sådan diamant. Och allt vi gör påverkar helheten. En

fjärils vingslag någonstans i Kina kan vara det som utlöser en storm över Nordsjön.

ÖVNING:

Den här veckan, när du går i din egen vardag, pröva att bära med dig myten om Indras nät. Var du

än är. Hemma, på jobbet, på bussen… I allt du gör påverkar du helheten.  I detta har du inget val.

Ingen kan komma in i ett rum och säga: ”Jag påverkar inte vad som sker här i rummet.” Ingen kan

sitta vid ett bord och äta en måltid tillsammans med andra människor och tänka att ”Jag påverkar

inte vad som sker vid det här bordet”.  Ingen kan sitta i en buss och tänka: ”Jag påverkar inte vad

som sker här i bussen.”

Tack för att du har läst. De allra bästa hälsningar

Kay Pollak

Känn dig som vanligt fri att sprida de här inspirationsbreven till alla dina vänner. Det kan ju faktiskt

vara ett sätt att påverka helheten. Är det första gången du stöter på inspirationsbrevet? Känner dig

nyfiken på att få dem i fortsättningen?  Gå in på hemsidan www.kaypollak.com och anmäl dig som

prenumerant. De kommer sedan via mailen helt gratis till dig. Har du missat de tidigare ”breven” kan

du också hitta dem på min hemsida. Det är bara att gå in där och printa ut dem.

Sida 221 av 336

Föregående

Nästa

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén