Föräldra HELG i Compassen. HÄR finns och bor tacksamhetstankar i mig över att det finns eld Själar. Människor som liksom orkar hela vägen fram. Alltså inte som jag, sales som bara orkar halvvägs ibland. Min lilla av och på knapp. Den där lilla på knappen som kör i 240 utan att blinka. som sedan när den ska blinka inte orkar lyfta blinkmuskeln utan dör DÖR, search Dör i den mildaste graden så att andningen är på sparlåga tills energipåfyllningen orkar samla på energi. Mitt liv i motorvägshastighetsorientering.
Så är livet för mig och många med med mig. Nu var det inte ADHD i känslor och funktioner som jag skulle skriva om. Utan om eldsjälarna som orkar och organiserar rolighets- avkopplings samt möta-andra –i-samma-situation, order därtill de kunskapshöjande föreläsningar som jag fått ta del av just på de föräldra helger som jag varit på, i Compassens regi. För just i dessa sammanhang får jag kraft, kunskapstankar, och inspiration. Inspirateringar infilteringar och reflektions avkopplingar i att vara jag. Sådan som jag är. Det är dynamik när man träffar andra som vet vad det handlar om. Det är semesterkänslor i skärpning och fokuseringskoncentrat i just de sammanhangen. Där finns inte kraven som annars jag försöker blunda eller lära mig. Tack till er alla som var med denna helg i Compassandan. Det ger mig energi, kraft och att jag orkar andas ett tag till. Det ger mig kraft och ännu mera kunskap om att vi måste, rent av MÅSTE för våra alla barns skull, nu skapa ett mera humant och respekterande samhälle…..
Här i ser jag viktigheten i (H)järnkoll och attitydförändringsarbetet.
Min av-knapp är just påslagen och nu skall det tittas i mina ny in köpta Konstnärsböcker……..
Tack till er alla för alla möten jag fick ta del av igår och idag…..
Tack till eldsjälarna i Compassen som orkar och gör …….
Ledsenheten var att sommarens-bravader gjorde sig påminda igår, pills en speciell människa som jag tycker så mycket om som ligger mig så varmt om hjärtat var någon jag träffade igår.
Men vi satt på olika ställen.
I samma rum men min vän hos sin advokat och jag på samma sida som åklagaren. Bredvid mig satt min vän som just råkat ut för min andra vän. Sorgen fanns i att ännu en chans var förbi.
En ny föddes i rummet igår vill jag se det som. Behandling, nya tag och en massa hopp till att det än gång verkligen skall bli.
Min väns riktiga chans att han denna gång äntligen skall få den vård och behandling som han så väl behöver. Att klokheter och mod skall flytta in i honom nu, så att han vågar möta sin värsta fiende och sig själv. Det är nämligen så vännen att jag vill dig väl, jag vill inget hellre än att det ska gå bra för dig. Du ligger mig varmt om hjärtat, jag tror att du vet det. Dina barn och din fru ligger mig oxå varmt om hjärtat därför just därför träffades vi vid, mindre bra omständigheter igår.
Det gjorde mig ont, mina tankar känslor och tårar bodde hos mig igår. Känner även idag att de ligger i närheten, när jag tänker på dig och den konstiga situationen igår. Men som du vet, du är värd alla chanser du kan få.
Jag vill det, jag vill och önskar inget hellre än Lycka till dig, lycka och att du denna gång ska våga möta dig, sudda ut den falska sanningen du har om dig själv. För det är så gubben lilla, den sanning som du har om dig själv är inte den rätta sanningen, utan en skev verklighetsuppfattning av att du inte skulle duga.
När du till sist i din drogfrihet inbillar dig och tror på sjukheten att du inte duger, det är då du faller tillbaka och sen bara fly. Snälla, snälla för dina barn skull, visa nu att det går.
Visa att det är möjligt att sträcka ut handen, våga ta klivet över till den drogfria verkligheten. Denna verklighet är trots allt mera harmonisk, i sina färger. Ta till alla knep och all hjälp du kan. För din egen skull.
Säkerligen kommer det dröja innan vi träffas igen, om vi någonsin gör det…. Men jag vill att du ska veta, att Jag vill dig, din själ och dig allt gott, sänder dig i tanken lite energi, för att du skall orka våga och tro …
Du fixar det jag vet ,men du måste själv inse fatta och förstå……..
//Malix
En Klump i halsen har täppt igen och snörat runt min hals. En sådan strålande solskensdag. Där mitt barn går iväg lycklig och glad över en dag i arbetsplatsprov. Minns själv hur nervös och pirrigt det var. Skillnaden mellan mig och mitt barn är att jag fick glänsa just denna dag. Jag fick gå till samma sak dagen efter. Ojdå så svårt det blir att skriva detta inlägg. Det gör förbannat ont och ilskan inom mig är en ilska av vanmakt. Inser att dagens upplevelse är bara förnamnet till vad som komma skall. Ännu har jag inte berättat det vansinniga i upplevelsen. Imorgon blir det proa-tid med pappa istället för det som var idag.
Varför?
Jo för att vuxna runt omkring mitt barn återigen misslyckats med sina arbetsuppgifter och antaganden.
Hur?
Slänger till mig själv en dänga då jag i stunden inbillade mig att jorå det kommer att gå bra. Telefonen ringer, pilule fröken ringer och säger jag är ledsen men……..
Jo då, vi kan vara hur djä… Ledsna som vi vill. Men vi har åter igen ännu en gång visat vem som bär huvudet för vårat ansvar och vårat misslyckanden. Jag tar till mig en del av det misslyckande som åter igen upprepar sig. Jag borde återigen lyssnat på mina onda aningar och mina små misstankar som gnagde inom mig. Jag borde tagit ett aktivare ansvar eftersom jag av erfarenhet vet att jorå så blir det oftast. Nytt oro nytt och inte lyssnat oro och inte sagt som det är-
Asperger pratar mycket. Inte en pratglad människa utan en del i asperger som kan ställa till det mycket för människor som har lite aspighet i sina egenskaper. Människor utan aspigheter saknar empati och kunskap om Asperger. Skolan borde se sin del i detta misslyckande Tydlighet
FYRKANTERNA
som jag pratat om så mycket. Gäller även här!
Inbillanden om att jag som lärare varit tydlig och förklarat funktionshindret förfall långt bort, långt långt ifrån den källa där det borde landat.
Istället låter vi återigen vårat lilla barn återigen stå med skammen för att vi vuxna misslyckats.
Ångest och sorg bor inom mig i orden och tankarna. Men det är min ångest min sorg.
Historier har återigen upprepat sig och återigen Glömde vi av det som var viktigt. Jag glömde av att lita på min inre känsla, som gnagde om att jag borde kollat upp, känt av, tagit reda på hur, och vilket för, bak, och om arbete som gjorts för att det skulle funka bra med praktiserandet.
Jag gjorde inte det, inte denna gången heller. Jag litade på att historian och historiekunskapen var en kunskap, där man nu kan se att denna gången skall det lyckas, denna gången skall vi vuxna vara vuxna visa Barnet att du , Du kan lita på oss, DU kan lita på att vi vuxna har en plan och förberett så mycket det bara går.
Nu är det barnet igen som betalar priset. Ännu en gång sitter jag och skriver av mig sorg som inte hjälper ett dyft. Inte mig, inte skolan inte och allra minst inte mitt barn. Mitt barn får återigen stå med Hundhuvudet och uppleva att Jag duger inte.
Jag i mig är inget som duger.
Men just denna upplevelse som nu infunnit sig är inte sann, inte alls. För det är vi vuxna, återigen vi vuxna som brustit i vårt arbete, som borde vara att stödja och hjälpa där barnet befinner sig.
Inte inbilla oss att det vi gör är bra och det räcker. För det gjorde inte det inte, denna gången heller. Inte heller denna gången är det vi som betalar priset, utan ett litet barn som allt som oftast faktiskt blir bekräftat i att:
han som människa inte duger i de sociala sammanhangen- som är en del av Asperger.
Idag fick vi återigen en fullständig miss, som ett barn återigen får betala priser för vi gjorde inte det vi borde gjort. Vi misslyckades men det är återigen inte vi, som får betala priset utan ett barn som redan betalat ett allt för högt pris.
Detta barn som alltid skall tränas i så många saker och lära sig så mycket som inte ens kanske aldrig någonsin kommer att flytta in, vi skall träna det i att inte ha sina funktionstillgångar och otillgångar av egenskaper av Asperger. Där till så skall det tränas i att inte duga som människa.
Inom mig gråter flickan inom mig, hon som aldrig dög. Men hon är inte så ung längre utan har mitt vuxna jag som tröst.
Mitt barn har inte sitt vuxna jag, som kan trösta eller sätta gränser…….
Utan han får nöja sig med sina föräldrar….. som ännu en gång inbillade sig att jorå det kommer att funka……….
Men i morgon praoar han med sin pappa i stället! För där kommer inte känslan “inte duga” att finnas.
För där duger han oavsett hur det blir och är ……..
Ett hederspris till våran lilla kille som Trots motstånd rycker på axlarna och förstår att det inte är han som misslyckats.
Men han som betalar Priset av vuxnas Okunskaper!
Granngården har idag förlorat två kunder vilka är jag och min make. De borde ha större förståelse och vara mera intresserade av att få till sig kunskap!
Fy skäms på er!!!
Vilken tur att vi har den globala uppvärmningen för hur kallt hade det inte varit annars? Här har vi massor av snö och hundpromenaden är inte lika trevlig för mig som för hunden. Fast det är klart för vem skulle den annars vara trevlig om det inte vore för hunden. Våran skånska hund formligen älskar snön och burrar ner hela huvudet i snön. 
Läste i attention om Camilla Henemark och att hon menar att ADHD förklarar så mycket. Kan bara hålla med henne, doctor ADHD är en förklaringsmodell. Den förklaringsmodellen blir sedermera en arbetsmodell där jag kan få tillgång till verktyg som gör livet mera förutsägbart och tydligt.
Här är det mobil, drug Dator, see Google, och inte att förglömma Concerta som ger mig klokheter. Datorn är google möjlighetsgörandet. Som sedan i oändlighet kan påminna mig om allt och inget. Min Mobil påminner mig om tvätten i tvättmaskinen, om tabletten till och med om att jag inte ska glömma av att dricka vatten. 
Men det viktigaste tillgången i förklaringsmodellen ADHD är så VIKTIG, så otroligt viktig att den borde ramas in och förgyllas.
Den borde till och med receptbeläggas och vara en klokhet som är det första jag får till mig när jag går i från det sista mötet med ADHD-teamen som ger denna förklaringsmodell.
Men det får duga med den vackerhet som blev i färgen. Vackerheten ligger ju i betraktarens ögon och för mig blev det vackert.
Det är ju därför det är så viktigt att våra barn får till gång till ADHD-förklarings-modellen så tidigt som möjligt.
Det blir mindre att förlåta och acceptera. Som 40 åring har eller hade i alla fall jag lite mera att förlåta än om jag varit tio.
Jag kan ju bara utgå i från mig själv men jag vet och känner att Just förlåtelse-Processen är och har varit en viktig del i min Förklaringsmodell.
Lev idag och
S TOPPA TANKEN
ACCEPTERA TANKEN
O BSERVERA TANKEN
L ÄMNA TANKEN
“LÅT DEN FLYGA IVÄG ELLER HÄNG DEN PÅ TVÄTTSTRÄCKET TILL ETT SENARE TILLFÄLLE.”
MERA…..
Det fungerar för mig när tankarna blir för enkelspåriga och för många………
//Malix
vitamin kick av att det står Jenny på Mobilen, pills jo så e det. Hon stockholmaren som är minst lika mycket yrväder som jag. Det var även hon som förde in Google i mitt liv på riktigt. Japp, rx innan höll jag mig till Outlook och var frustrerad tokig emellanåt , tadalafil Där efter var Jenny Jultomte mitt i sommaren genom att nämna Google, G-O-O-G-L-E in real life funkar bra och bättre än det mesta jag provat.
Nu är min vitaminkick till Vän Jenny Ström en angelägenhet även inom Nordens Välfördscenter.
En artikel,och massvis av tips finns att läsa i Fokus på Välfärdsteknologi och ADHD.
Vad vore vi utan våra mobiler?
Nu skulle min son svara: någon som man inte blev irriterad på eftersom du aldrig hör telefonen. Jo jag vet, men för mig är mobilen mera ett hjälpmedel än en telefon.
Var skulle jag vara utan min almanacka? Antagligen inte där jag borde vara och antagligen på fel dag.
Så blir det ibland även idag med min mobil och teknikens under.
Men idag blir det mindre ofta än innan.
När ska vi sluta att bocka, drug niga, shop tacka och ta emot?
Nu menar jag inte att man inte ska tacka och vara tacksam.
Det nya arbetarpartiet har verkligen lyckats med sin uppgift. Idag gnuggar arbetsgivarna händerna, sparkar människor ut i kylan, med en fråga om att innan de går hem skulle kunna jobba över några timmar, så att jobben tar slut.
Fy och skäms på er.
Idag, sparkar man ut sin personal i kylan. Därefter hyr man in en mindre krävande och redan kall personal, genom ett personal uthyrningsföretag som använder sig av ”lallare” då står arbetsgivaren inte ens för skyddskläder anpassade till arbetsuppgiften. Elektriker som behöver Flamsäkerhet får i vissa företag nylonkläder som kommer smälta fast på kroppen om de råka ut för en olycka. Det spelar ju inte så stor roll. För de skydd och olycksfallsförsäkringar som arbetsgivare förr stod för, är något som vi i vårt individualistiska ”satsa på dig själv genom att skita i andra” samhälle menar att vi vanliga dödliga skall anförskaffa oss själva.
Vilket våra allas trevnad på fritiden fått till oss genom telemarketbolagsförsäljningen, Som alltid har så härligt trevliga försäljare som säljer allt och inget via telefonförsäljningsbolag. .
I alla fall uthyrningsföretagen hyr in den sparkade personalen då arbeten skall göras. Plus några till utan utbildning för att pressa ner lönekostnader och tak. Jobben tar slut, personalen sparkas ut i kylan med konstateranden om att jo lite kallt e det men du det blir bättre om en månad.
Här hade om vi tittar tillbaka från sådant som enligt mig var historiskt bra, förr alltså innan alla dessa uthyrningsföretag . Här hade arbetsgivaren innan alla uthyrningsföretag just i mindre göra månader skickat sin kunniga personal på vidareutbildning, och säkerhetskurser.
Det gör inte uthyrningsföretagen, För de sparkar istället ut sin personal i några veckor eller månader, för att sedan återanställa dem då det är överhopat med jobb.
Den förut sparkade personalen är återanställd för ett kort tag. Med samma kunskaper som innan de fick gå, samma kanske till och med mindre i lön. Gör de jobb som finns, sparkas igen och så håller de på.
Jo då vi har verkligen fått ett nytt Djävla iskallt Och så Djävla blått Arbetar parti i Sverige.
Ett arbetarparti som enligt vissa till och med menar använder sig av KBT teorier. Nej tack, den KBT vill jag vara utan. Den mentaliteten är inte något som får mig att bli varm om hjärtat i.
Jag inbillar mig även att detta nya arbetar parti inte bryr sig ett dyft om våra vi vanligt dödliga, våra barn och deras utbildningar. Fast utbildning lär bli något som vi inte behöver om nu arbetsmarknaden skall bestå av alla dessa uthyrningsföretag som till sist bara kommer att hyra ut ”lallare”.
Undra om det kommer att bli en ny gymnasieutbildning ”Lallarutbildningen”.
Det var just det här, som Det nya arbetar partiet ville ha.
Först gör man så människor går ut ur A-kassa, genom att höja avgifter. Vilket gör facket och den osynliga låtsas makten, onödigt löjlig. Förr satt facket i knät på arbetsgivaren, idag sitter facket och matar Arbetsgivaren med fågelungar. (Dessa fågelungar är jag och du.)
Detta för att klara sig själva. I dag är de fackliga ombuden onödiga, och tysta. Vad gör dessa idag, vad har vi för nytta av dem?
Människor skall arbeta! Där till vilket pris som helst. Idag står vissa av oss med mössan i handen och niger, känner tacksamhet med knuten näve.
Den tacksamheten har tystat ner och den knuta näven gör att vi är tysta. För ingen vågar hävda eller säga något, eftersom det står andra vid grinden och tar emot det som finns. Det som finns idag är smulor, smulor som övermakten kastat ut till oss för att vi ska vara tysta ett litet tag till.
Min önskan är att vi skulle vara lite mera lika franskmännen där de faktiskt visar att folket har en röst. Och att den rösten är något som bör lyssnas på.
Jag tycker att vi är FÖR tysta, och För tacksamma och att våra nävar skall sluta vara knutna i fickan.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.