Då hittade jag namnet jag sökte, see jag har fått goda visdoms ord av min syster. Att jag måste starta ett företag, remedy ångest och massor av ångest samlade jag på mig. Företag Lika med pappersarbete vilket är lika med Kaos för mig. Men just nu har jag bestämt mig för att lära mig denna konst. Min syster ska få ge mig en kurs i hålla ordning på kvitton, papper och föra bok eller nått.

Till sist satta jag mig ner här och klurade ut vad som skulle fyllas i. Hela dagen försökte jag komma på ett namn på vad företaget skulle heta. Jag brukar ha fantasi, men dagen saknade fantastiska fantasier. Rutan där namnet skulle fyllas i närmade sig och jag skulle skriva i framtidsreserver, stavade fel självklart.

Namnet blev i stället framtidsresurser. Nu i efterhand inser jag vinsten, Jag får så vackra bilder av namnet. Det skimrar fint om alla bokstäver.

Framtidsresurser, det är vackert, min bok som jag har skrivit där vill jag ju lyfta fram det som är bra med adhd, jag vill ju att barn i skolan innan de träder in i vuxen livet ska slippa uppleva dumstämpeln, slippa ha alla känslor av att vara fel,för mycket, och tokig. Det är genom påverkan som jag skulle kunna hjälpa till att sudda ut stämpeln. Det är genom att bjuda på mig själv som jag skulle kunna påverka andra till att inte ha så fyrkantiga uppfattningar om oss som är lite mera ovala i oss.

Jag anser att det är viktigt att sprida kunskapen så att vi alla får plats, även om vi rusar in utan att tänka. Här ser jag att jag kan påverka, utveckla och inveckla okunskapen till kunskaper.

Igår skickade jag i väg en bok till våran otroligt duktiga dampläkare, han som jag från början fick en käftsmäll i form av upplysning. Några minuter i rummet med honom och ord som damp, gav mig illamående krigstankar, men efter några få sekunder till insåg jag att han vet kan och har läget under kontroll. I dag är jag tacksam över att ha träffat honom, idag är jag tacksam över att han är våran läkare.

Klicka på länken och lyssna på denne mans klokhet, jag önskar att alla kunde få denne man till sin läkare för han är fantastisk och roligt.

http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=926788

Denna man är ett underverk och fantastisk på att förklara och hjälpa. Empatin är en inmurad grund som formligen lyser runt denne man, vid namn Jarl Tevebring.

Jag tar ställning genom att handla på Tempo i F-landa.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 6 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

I dag har jag bytt affär för att handla. Jag har alltid haft ett engagemang i ungdomsarbete. Jag anser att det är viktigt att göra något. I våran by här hemma så har Affärs- innehavaren på tempo är visat mig, treat en sida av att vi delar lite samma uppfattning.

Jag tänker stödja honom på mitt sätt. Genom att inte längre handla på Ica, utan i stället välja hans affär.

Skrev idag på en lista, där jag blev mera påverkad av det som han gör. Vi kunde i veckan här läsa om hans Försök till att komma till rätta, med boffandet, snatterierna av kemisk bensin och doftsprayer, här i Färgelanda i Bohuslänningen.

Även jag funderar och ställer samma frågor som han var är föräldrarna? Vad och hur agerar skolan socialtjänsten med fler?

I och för sig såg jag idag, att även Omsorgschef Christina Sandahl, tar sig an frågorna. Men en sak ser jag, som jag har så svår att få klart för mig. När vi många i kommunen, märker att vissa ungar inte mår bra, när vi ser att föräldrarna inte gör det som behövs, borde inte då socialtjänsten och skolan ja Hela Färgelanda reagera? Och genom att visa kraft-tag, när ungarna missbrukar?

När 13 åringar i denna lilla kommun boffar både bensin och allt de kommer över, så borde det vara med en större kraft.

Vill vi inte alla, värna om våra barn och det vackra i Färgelanda? Den tryggheten som jag då jag flyttade hit, trodde fanns, är jag idag lurad på.

Med gemensam kraft, kan vi få ungarna på rätt spår! Barnen i Färgelanda kommun, är vårat ansvar, vi som vuxna. När vi brister i vårt ansvar, ja då inbillade jag mig, att samhället på något sätt ser till att det som just nu händer här, inte händer.

Därför har jag idag valt, att från och med nu, handla på tempo alltid, för där verkar affärsinnehavaren i alla fall, ta ställning.

Sånt gillar jag, människor som har åsikter, som gör det dom tror är rätt. Mitt sätt att påverka blir att göra, inköpen på Tempo i stället för på ICA……….

I Färgelanda är det inte Clownen som luktar bensin, Här luktar ungarna, bensin…….

Morgon kaffets vägar

Av Carina Ikonen Nilsson

den 6 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

är inte lika smakrika idag. Ändå känner jag nog mig lite piggare än i går. Vaknade som jag brukar alltså tidigt. Har planer om att leta fram mitt stafli inom snar framtid. Men med stafli fram plockning krävs det även en massa andra bort och omflyttningar. Staflit vill jag ha i stora rummet där är det bästa ljuset. Har man stafli och oljefärger i stora rummet? Sånt vet inte jag och jag misstänker att jag inte ens bryr mig för jag kommer att ha det där. Önskar redan att det stod där då hade jag inte suttit här just nu. Då hade hela rummet luktat linolja och hela jag hade varit någon annanstans. Det gör nästan ont i mig när jag tänker på en tom duk och de där första penseldragen. Det första penseldraget är så ovisst spännande på något sätt. Lite svårt att förklara. När det första draget är på den tomma duken är det svårt att sluta. Sen är det som om tiden från början till slut är en strävan till målgång. Det finns inte något mellanläge utan allt som är färgerna även om jag oftast målar i en och samma färg för det är det som är spänningen för mig alla nyanserna av en och samma gröna färg…..

Jag önskar att jag redan var där att staflit stod där i stora rummet och bara väntade att det fanns massa vita dukar som bara väntade där ute. Så är det inte ännu, stuff there ännu står allt intryckt i källaren ännu är sjuk och inte orkar fixa till det. Mycket kvar att göra innan jag kan sitta och meditera framför mitt stafli, ampoule Men snart om nån vecka kanske dagens skrift är verkligheten igen……..

Finns även en malixpuff idag.

från skrivpuffen idag

Halloj, måste även berätta att ”Min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv”, snart är Historia den första upplagan är snart ett minne blott. Två veckor har den gått att beställa och snart är det inga böcker kvar det är mera än jag vågat drömma om……..

panodil och te med honung

Av Carina Ikonen Nilsson

den 5 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

hjälper faktiskt men det blir så sött. Har varit trött idag frusit och svettats i perioder. Ändå har jag kollat av bokförsäljningen nu är det snart dax att fundera på om det ska ut mera böcker. Ska jag trycka flera och i så fall ska jag använda mig av samma förlag eller ska jag vända mig till ett annat lite billigare alternativ? Har inte ens koll på vad som kan vara bättre de som jag använder mig utav nu funkar ju bra men det är ju inte så att tjänar några stora pengar på det. Vet inte ens om det i slut ändan kommer att bli plus på kontot.

Just nu finns det bara i tanken mera orkar jag inte med just nu. Behöver bli frisk igen innan jag gör något åt bokförsäljning och boktryckeri saker. Misstänker även att det kanske inte ens är jag som skall göra nått åt det utan för överlämna sådana saker till min stakars make han har mera koll på sånt.

Jag gillar inte undersöka priser mm det är inte min grej. Har just lärt mig att man gör det som man är bra på. Den kloka kvinnan Jenny Ström är den som sått det fröt. Jag misstänker att det just nu börjat att gro……

Lev idag imorgon hinner man med imorgon……

En kall grå isande dag…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Jag föredrar att kalla mig impulsiv går att beställa på liten upplaga. se.

Då är morgonsysslorna klara. Hade tänkt spara tid för att gå hem tidigare från jobbet idag, and så blev det inte. Många samtal att ringa ändå fick jag gå hem utan att uträtta det jag hade föresatt mig. Samtal på samtal ändå en otrevlig känsla i magen om att jag kunde gjort mera. Är det kvinnligt? Är det dålighetskänslor av sviktande självkänsla eller är det bara koas och dålig framförhållning. Redan i morse fick jag indikationer på att det så omtalade vaccinet är slut på vissa ställen i kommunen. Jag blir förundrad hur det kan vara så??? Redan i somras började man prata om det. I media och överallt. Nu äntligen börjar det ramla in lite vaccin och då man första dagen börja klura ut hur det skall adimistreras till befolkningen och olika riskgrupper så börjar det ta slut?? Hur vem har så dålig planering? Vet ingen hur många människor det finns i sverige? Vet inte kommunen hur många som bor och ska ha vaccinet i denna kommun?

Nu är det inte så att jag sitter här och funderar på det för egen del för jag har lyckats trolla på mig en kraftig förkylning med tillhörande feber och lite annat smått och gått. Så även om jag skulle ta mig till de olika instanser där man får det omtalade vaccinet så har jag fått klart för mig att jag inte skulle få det just nu. Man får inte vaccinera sig då man har infektion i kroppen. Jag till och med andas ut i denna stund för sen skriverierna började så har jag funderat och funderat. Är livrädd för sprutor och den lilla forskning som finns om vaccinet gör mig orolig. Någon artikel som jag läste i somras handlade om nevuropsykiatiska funktionshinder. Och den delen av mina tillgångar behöver liksom jag inte spä på med lite till. Har ju redan lite för mycket av tillgångarna inom de spektrumet.

Men Igår hade jag tankar om att idag gå dit, thumb eftersom jag redan i förrgår och igår kände föraningar om förkylnings symtomer ringde jag och frågade igår. En lättnades suck av samtalet då hon sa att nej inte om du är sjuk då får du inget vaccin. Dessutom ville hon att jag kollade upp det med concertan om det skulle vara något hinder.

Huvudet spränger orkar inte sitta här mera nu ska vaddera och kurera mig med panodil och mitt dun täcke.

Lev idag och njut själv ska jag vila, läsa bok men då inte min bok utan någon annan…..

Idag fick jag sova…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 3 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Maken stängde dörren och lät mig sova, hospital healing ändå vaknade jag vid tio i sju. Kaffet brevid mig och just läst komentaren från mitt förra inlägg. Blir inte klokare av det är man i riskgruppen om man äter concerta? I så fall varför har ingen meddelat mig det? Men nej det kan inte vara en riskgrupp utan då inbillar jag mig man antingen har nån form av astma eller något mera. Kanske är det så att jag drar ner rullgardinen för att vägra se. Jag har ju en sådan tjänst som gör att jag ska ha vaccinationen för att inte smitta andra. Men känner ge mig ett nytt jobb långt ner i källaren så slipper jag vaccinera mig. Eller hmmm hur vuxen är jag? Självklart borde jag inte sitta här och fundera i motorvägs fart, clinic självklart med omtanke på de som jag jobbar med borde jag snällt inställa mig på den utsedda platsen och låta dem vaccinera mig så jag slipper den beryktade kultinghostan. Frågan är bara om jag är så pass klok, om min klokhet övervinner rädslan. Ännu är denna episod i framtiden och jag önskar inget hellre än att den låg i baktiden.

Nytt även på Malixskrivpuffsblog.

Gör det ont att vaccinera sig för kultingfebern?

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

kvällen, prostate Rött te blev det idag. En trevlig stund med min son efter att jag intagit två alvedon. Sovit middag i dag. Är fortfarande trött och sliten. Ont i halsen och en huvudvärk som inte är av denna värld.

Den beryktade baconfeber vaccinationen har nu anlänt till oss i våran kommun. Men får man ta den när man redan e sjuk måste man inte vara frisk för att ta den? Just nu vet jag inte sånt. Idag på dagen var jag helt övertygad om att jag skulle ta den sen när jag fick klart för mig att den kan tas på onsdag blev jag en fegis igen.

Tror faktiskt inte att jag vågar, nurse nu handlar det inte om biverkningar och sånt utan för själva sprutan. Jag är livrädd för just sprutor och hmmm man borde kanske ta den men har inte en aning om jag vågar………. finns det någon som har tagit den så vill jag gärna veta … Gör den lika ont som stelkramp? Blir man sjuk? Hur kändes det, hur ont på en skala????

Concerta och morgonkamp

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Nu finns det inte så många böcker kvar i lager men ännu går det att beställa: Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

Idag har vi möte på jobbet. Dessa möten är mera än livsnödvändiga för oss eftersom vi arbetar ensamma och endast träffas varannan vecka.

Tabletten är intagen ändå känner jag hur det kryper i kroppen och hur jag får lägga band på mig själv för att inte falla in i dåligt morgonbeteende. Här just dessa situationer är balansgångs övningar på hög nivå.

Att liksom hela tiden prata med mig själv om att nej låt det inte bli vad de vill är ju mera medveten om att vi är tre som försöker hålla oss igång för att vakna till och hålla oss vakna. Vissa morgonar är värre än vanligt idag är en värre en vanligt dag misstänker att det inte bara är så för mig för sonen håller på att sjunger hela tiden, health och lillsonen har redan tjatat för att få igång nån av oss. Eller inte nån av oss, det är mig han är medveten om att han kan få igång.

Det känns som en seger varje morgon då jag lyckats hålla ut eller inte brusa upp. Nu inser jag att även denna morgon är en morgon i segertecken då jag nu känner att tabletten igen fått mig att vakna till utan explosion.

Nytt inlägg på malixskrivpuffsblogg som är hämtat från skrivpuff

Technorati-taggar: Concerta,explosion,seger,tablettens verkan

Jag längtar hem, Jag längtar ner till mitt GBG……

Av Carina Ikonen Nilsson

den 1 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Fast jag vet att götet är kallt och djävligt just nu.

Så sitter jag här och letar febrilt efter bostad. Vi är ju en stor familj 6 personer och den hyran blir inte roligt att betala. Dessutom så vill jag att mina barn ska bli mera vuxna innan vi flyttar. Det finns så mycket i staden som lockar för nästan vuxna människor. Inbillar mig även att barn som vart så skyddade och bott på landet som vi gjort har mera gropar att falla i om de flytta till stan.

Men jag vill, sick jag vill. jag vill så djä….. mycket ner till stan. Bara att få handla på saluhallen gå förbi te bodar på vägen hem, troche springa på bio bara strosa runt i slottskogen. Ta en glass på lejonet och björnen. Åka till Askim mitt i vintern för att bara känna vinden. Jag längtar och vill men inser att det får bli om några år, dessutom har vi ett hus att sälja innan vi kan ge oss av.

Kanske är det till och med så att jag inte fixar stan, det kanske är förmycket liv, många människor och inte alls som jag minns det. Den råa luften som piskar in från havet är kall i gbg den kylan har vi inte här uppe. Slasket den sörgan som jag kallade snö då jag var gbgare är inget jag upplever här. Vi har oftast vit snö i massor som ligger en stund. Sommaren här uppe är inte akut utryckning klockan sju på morgonen för att få plats. Här kan jag komma på att jag vill bada klockan tolv ändå kan jag få en bra solplats. När vi har kö på ica så är det fyra före mig, då öppnar det även en kassa till för att inte man ska behöva vänta för länge.

Det finns fördelar med att bo här som vi gör nu, men ändå så nästan jag går sönder när jag tänker på hamnen, kanalen, paddanbåtarna som jag aldrig åker ändå, spårvagnen, statsbiblioteket konstmuseiet och allt det andra där nere i min stad.

En vacker dag ska jag åter igen befinna mig bland alla dessa cafeer och tebodar, fast då kanske jag inte ens uppskattar det så som jag just nu längtar efter de…….

Att vara underverken som vi egentligen är…….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 1 november 2009

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Idag när jag vaknade vid halv sju var jag trött, pill gick till och med och la mig igen.”det händer nästan aldrig” . Vaknade inte från 8 igen då med lite smal dov huvudvärk. väckte lillkillen som måste upp. Fixade katten och kaffet, sitter nu och vaknar till framför min lilla dator.

Nu behöver livet återvända till mig igen, det vanliga livet. Livet utan ord och frågor, behöver göra alla de där borde göra sakerna nu egentligen borde jag gjort dem för länge sen. En sådan där förlänge sen sak borde gjort den för va tre år sen, blev gjord igår, nu handlade det om att byta fack från seko till kommunal. Vet inte ens om det gjordes rätt för man skulle skickat med något intyg men jag viste inte vilket intyg det var så papperna kommer säkerligen komma tillbaka till mig.

Igår gjorde jag något roligt också. På en stund av en kvart bestämde jag mig för att åka till Trollhättan träffa en gammal arbetskamrat som jag inte träffat på tre fyra årsen. vi gick ut och käkade mat. Fläskfilé med kantarellsås blev det och tre fyra timmar bara prat. Trevligt är bara ett förnamn på denna eftermiddag, utom ordentligt trevligt är ett mera användbart ord. Blev uppfylld av energi och kraft av våran lilla eftermiddags lunch fika stund.

Det är så spännande att träffa människor och bara prata, att träffa någon och vara den man egentligen är att få tillåtelse att vara den man egentligen är hela tiden fullt ut. Vi blir vackrare i sådana stunder när vi ger varandra möjligheter att vara de underverk vi egentligen är. Vi borde leva så jämnt och alltid.

Vår värld skulle vara vackerare hela tiden om vi själva gav oss tillträde till att vara oss själva hela tiden och alltid. Mig har det tagit 40 år att fatta det, tycker det är sorgligt samtidigt som jag inser att det finns de människor som aldrig fattar det, de finns de människor som lever ett helt liv utan att förstå att de är underverk och duger som de är, Livet blir så mycket härligare att leva när jag är jag. När jag vågar visa mig som jag är…………

Nytt inlägg på malixskrivpuffsblog

Denna länk är Boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv