Författare: Carina Ikonen Nilsson

Thåström skall  lyssnas på  hög volym. 

Pianot klinkar in i takten till mitt hjärta, pharm   hans röst  gör mig varm  och  mjuk i mina tankar. 

Den nya skivan  är:

Kärlek är för dom/  Thåström. 

Hans texter har alltid tilltalat mig. 

Det  ligger  dolda budskap  bakom varje ord, online orden får mina tankar att arbeta, help han pratar till min själ.  

Tack Joakim för att du fortfarande finns  och  för att du fortfarande har gnistan,   du berör mig fortfarande.

Tack för att du  under alla år  har  orkat  och alltid  varit du. 

Du är  underbar enorm och  stor. 

Det finaste  med dig att du alltid har gått din egen väg.   

Kärlek är för dom ……

Grymt  enormt och fantastiskt  som gör ont.

  Skivan är  smärta  på  ett behagligt skönt sätt ………………

 och givit mig lugn, hospital flickan inom mig  har torkat tårarna.  Hon mår bra igen  och känner sig lugn.  Skriften om  adhd som jag läste igår  var skriven till mig, stuff om mig men  nu så här i efterhand kan jag  känna att det handlar om mig.  Jag har ju alltid vetat att jag  driver mig själv  till överkrav  jag skall  vara duktigt och  ha koll på allt.   Detta beror ju på att jag  egentligen saknar förmågan att  ha koll,  jag har  inte  förmågan att planera och jag behöver alla dessa strukturer och fyrkantig heter för att min vardag skall fungera.  Det är ju inget som någon lärt mig  och mins strukturer  ser ju säkerligen annorlunda ut än  vad någon expert   skulle  hjälpa mig med.   Även om min fyrkantighet är   krångligare  och inte så pedagogiskt upplagd som  experter skulle  göra så  behöver jag  min utsida och min insida  faktiskt acceptera att  ja  så är det   men det   funkar ju  det har ju fungerat i  hela mitt vuxna liv.

 

Jag och flickan inom mig har försonats och  jag har förlikat mig  och  vuxit i att  de rader jag såg igår  som gjorde så ont  gjorde  så ont  för att jag  nu  inte  behöver gissa eller   undra.  Jag har  alltid sagt att  det är min  adhd  min adhd gör att jag måste göra saker och  ha mina almanacka mm.   men jag har inte haft någon teoretisk grund för mitt  påstående och ingen har egentligen hållit med  mig i  mitt påstående  om att  det är mitt problem utan mera att jag ska  vara glad och tacksam för att jag har sådan struktur.  det ledsna inom mig  var  just det  att ingen har  fattat  ingen har  förstått inte ens jag själv  hur mycket kraft det  tagit  av mig att ha  alla dessa strukturer  för att  ha koll  jag har inte kunnat koppla av  utan  i  vilan  ända varit tvungen  att ha koll  för att slippa min  oro…….

 

Det här blev krångligt  eller hur   tycker ni att det blev krångligt och att ni inte förstår  skriv ett mail  så ska jag se om jag kan vara tydligare.   Även det är ju något som jag inte kan  vara tydlig  men snurrigt  blir det

 

Må gott Lev NU

Jag sörjer, stuff jag sörjer mitt funktionshinder.

Jag ser  ju inte mitt  funktionshinder som ett funktionshinder, pharm   utan mera om en tillgång.

Men idag  fick jag en pil  rakt igenom  hjärtat.

Just nu tänker jag på min kurator som   jag  ibland pratar med,  för  i början när jag kom till honom så sa han ,så kloka saker till mig som  gick in i min kropp.

Han refererade en  psykiatriker som han kände förtroende till.

”Att komma till insikt gör ont det ska göra ont.

Denna psykiatriker menade att när patienterna   gick i från  hans mottagning så   gjorde det ont,  för de hade fått insikt.

Den insikten  jag nu kommit fram till  har jag  i och för sig  haft innan. Men  det gjorde ont, att se den i skriven för.  Alla mina saker jag hållit på med, för att  vara som alla andra. All denna struktur  som jag  haft i mitt liv,  för att inte falla genom ramarna.  Som faktiskt tillhör mitt funktionshinder.   Allt jag  gjort,  allt mitt slit  när andra säger att de  inte  orkar mera, nu  rör jag inte en fena till.  Då  lägger jag en extra  piska på mig själv, för att  prestera det lilla sista. Som inte ens det är mitt sista,  bara för att jag ska göra klart.   Raderna som jag läste,  som jag redan innan varit medveten om , dessa rader som jag i min fantasi  hittat på, att  jag  jobbat med  blev så tydliga.

Skriften var som en kniv,  den skar rakt igenom mig.  Jag kände mig slaktad, sårad.

Min lilla flicka inom mig skrek gapade  och kramade om mitt hjärta  min hjärna.

Jag fick kramp i kroppen, flickan inom mig  lider, inom mig gråter min lilla flicka den lilla flickan som var helt  underbar så ren skör och så sårbar.

Det är   inte snyftningar  och inga  hulkningar.  Utan mera  otröstlig gråt, en gråt som inte vill sluta,  en sådan gråt som  gör ont i hela kroppen.

Där  ögonen och kinderna bränns  av alla salta tårar, som inte  går att stoppa.

En gråt som ingen ser, en sorg som  jag inte visar, av respekt för min omgivning.

  En otröstlig liten flicka bor inom mig  en söt, klok liten flicka som  inte förstod ,  hon inte kunde hjälpa,  en liten flicka  som var dum, korkad och åter igen dum.

Denna lilla flicka sitter inom mig och  sörjer,  hon är  arg  ledsen och bedrövad.   Och för en gång skull plockade jag fram henne.  För en gång skull  vågade jag  känna henne, jag vågade känna hennes sorg vanmakt.

Men  jag har inte bjudit ut henne  till mitt skal.  Hennes klagosång är  min ADHD,  hennes klagosång är  sorgen över att inte  hon har blivit tillåten att få  vila sig, hon har alltid vara så  djävla duktig.

Jag  har dyslexi alltså jag har svårigheter med att läsa och skriva, ändå skriver jag.

Jag har lite sämre arbetsminne och koncentrationssvårigheter, ända pluggar jag min  psykologi kurs förra terminen satt jag  från morgon till kväll  när barnen sov  och min make  var borta  satt jag här på natten för att jag var rädd att inte misslyckas.
Jag ville än gång för alla  visa  att jag  duger jag kan minsann plugga studera och läsa….

Visst det var en seger när jag fick betyget men till vilket  pris?

Jo, till priset av den lilla flickan inom mig som är så förjordat trött  så innerligt trött på att vara så  förb.. duktig. Idag  läste jag  papper som kommit på posten  om ett projekt och ett samarbete inom  statsdelarna i gbg.

Där de har tagit funktionshindret på allvar, tittat bakom alla  saker som uppstår.

Nu blev jag  glad då jag läste om vilket jätte jobb de har utfört i  GBG  hur alla instanser  verkar samverka och  ha en förståelse för de  yngre vuxna adhdare.

Det gör mig varm i hjärtat,  att  de  har  en kraft och en vilja  och  deras vilja  verkar nå ut till vissa.Det gör mig lycklig och glad att  unga vuxna idag  kommer ha mera förutsättningar att lyssna  på sina  egna små  flickor och  pojkar inom sig…

Men jag har en sorg för den lilla flickan inom mig, som jag  trycker ner tystar och  inte  orkar lyssna på. Hon som skriker för  full hals,  som ropar kom och  hjälp mig,  se  mig   lyssna på mig.  Jag  lyssnar på hennes  gråt, men springer ut i köket och kräver att hon ska  diska disken.  Duka kvällsfika,   göra saker….

Så har det alltid varit   jag har dragit i gång dammsugaren,  skurhinken,  rensat,  läst,  ritat,  fixat,  för att stilla hennes  gråt hennes  sorg.

Jag har krävt så mycket av henne, krävt att hon ska bara göra det.

Hon  har ropat där inne  om avkoppling, som hon vet, inte finns.  Hennes rop har jag  tystat ner med att kräva mera  och mera  av henne.

För den avkoppling som hon behöver  är  något som jag inom mig inte klarar av att hantera,  det är mina  myror  som jag  ser till att ta bort förstunden för att hålla ångesten och oron i min kropp borta  hon behöver vila,  hon behöver för en gång skull vinna,   hon vill visa mig hur farligt det är att misslyckas  vilket  kommer att bli hennes seger   då  får hon ro ….

Min miss eller  mitt misslyckande  blir hennes seger  den  hon  har förtjänat  hela livet….

Seger för henne, är att jag  blir  mera kärleksfull emot mig själv,  och låter  mina mindre  bra funktioner  faktiskt vara mindre bra. Att jag  blir mera snäll  emot min flicka i  mina svårigheter,  vara ärlig be om hjälp  för det är  kärleksfullt emot mig själv……. Det är så jag  måste göra  för att  tillgodose hennes behov.. Min  lilla flicka  bor ju tyvärr inte i  min hjärna, utan i mitt hjärta vilket gör att jag  får  flytta  ner  hjärnan till mitt hjärta,  även för egen del inte bara för alla andra idag är  det min skyldighet mot min  inombords flicka att vårda henne i hjärtat.

Thåström  har en låt som  jag inte vet  vad den heter  men har en rad som  är nått i stil med :

i sitt perfekta hem, i sitt perfekta rum bland gröna fåtöljer och tapeter i skär…….

den  texten har alltid prata med mig på ett speciellt sätt den  är nästa skriven till mig

texten är jag. ….

om man för den till mitt sammanhang

Den texten är jag

Jag har  idag lovat mig själv att ta hand om  min  fina lilla flicka inom mig hon ska verkligen få vila…  hon behöver det.

Hon  klarar inte  att vara stark längre, Jag  har lovat henne semester, men för att vi  hon och jag ska stå ut

så  har jag  lovat att lyssna till henne och när  hon   berättar för mig att jag orkar inte   jag måste vila ….

Då är det min  skyldighet till henne att be om hjälp …..

Nu kan jag  ta vara på  och det är  just det jag gjort nu

Tack min lilla flicka inom mig att du inte  gett, upp tack för att du  har gapat och skrikit,  min sorg är din gråt  och  tillåter jag nu mig att ta hand om sorgen och trösta dig.

Jag  ska ta hand om dig, vårda dig ömt linda om dina sår och  vagga dig till sömns.

Det är inte försent, men  nu ska du få  kärlek på riktigt,  på ett ärligt sätt,  inom mig ska jag ta hand och lyssna på dina meddelande om mig .

Idag känns det som att mitt lilla piller inte  hjälper.

Min kropp sover  kommer inte   igång.

För en stund  sen  funderade jag på om jag verkligen hade tagit min tablett, sick av någon underlig anledning så hade jag  inte skruvat på kroken på burken.

Vilket inte   har hänt innan,  det ger mig nya tankar  tog jag den eller  blev jag avbruten och satte inte  på locket för att jag skulle komma ihåg att ta den?

Eller  tog jag den och blev avbruten så jag inte hann sätta på locket?

Det måste vara min ADHD i ett nötskal!

Det är det som  är nackdelen med adhd!

Jag har något i tanken  tänker den och sen är den borta  bara små fragment av tanken  är kvar.

Här behöver jag  hjälp!

Jag som ser  mig som att ha koll  att jag har strukturer  för att  ha koll.

Jag har ingen struktur  för mitt  underverkspiller.

Hur ska jag få struktur på den lilla tabletten.

Sådana  händelser  gör mig  upprörd  de tar kraft ifrån mig.

I sådana stunder  slår jag på mig själv.

Tänker stygga tankar  som  ger  min  kropp mindre bra  känslor.

Dessa tankar  och känslor  gör att  min  självkänsla  behöver på fyllning.

Dessa  tankar  och känsor  hjälper ju mig inte.

Tar  tacksamt emot  tips  och  små  tankar  om hur jag  ska  få   min lilla tablettprosedur att fungera.   Oftast  funkar det  ju  men  ibland  faller strukturen  och  jag blir mindre snäll  i mina tankar  emot mig själv.

Tacksamhets tanke blir:

Tack för att jag  ganska  fort upptäckte  hur mina tankar snurrade till  om att jag  var dålig och kass.

Tack för att jag   fort kom på att jag  inte är  en  sämre människa  för att  det snurrar till sig i huvudet och missar tabletten.

Jag  känner en stor tacksamhet  inför mig själv att jag  faktiskt har  verktyg för att ta hand om mig själv det gör att jag  kan ta hand om andra.

När jag tillåter mig själv  kärlek  och omtanke, när jag  tillåter mig själv att växa,  och lysa i min egenhet som en  härlig och kärleksfull människa.

Visar jag min omgivning att  det är tillåtet  och  tillåter dem att växa med mig.

Vi är alla underbara härliga  kloka  individer som  har   uppgifter att  tillföra varandra,  vi hjälper inte  varandra  genom att bli  små  och visa  oss obetydliga   utan  geom  vår  storhet  och underbarhet  växer vi tillsammans.

Jag tillåter dig  att  vara den härliga individ du är,  för  det är  så enkelt!

Vi duger som vi är,  vi är alla unika  och vi  har alla en mening att  fylla.

Vi är tillför varandra för att vi ska  lära oss  och växa!

Jag blir inte  mera klok för att jag trycker ner dig,  istället  kan jag  genom  min kärlek till  livet   möta dig vänlig  och kärleksfull.

När vi blir sedda utan  dömande ögon blir  vi  levande kreativa  unika  människor.

Tittar jag   på det som är bra med mig  så tränar jag mig i det  som är bra då har jag fullt upp med att  göra bra saker…….

Ska jag  vara rädd för att  säga dumma  okloka saker så har jag fullt upp med att  tänka på att jag inte ska  säga de  vara de  eller göra det.

Hur kommer jag då ha tid med att  tänka bra och göra bra saker?

Jag kommer ha fullt upp med att  hindra mig  från det , vilket gör att jag kommer att ramla  i det dumma  okloka…….  och  tänka mindre  kloka tankar om mig själv …

Det gör   att jag   lurar  mig själv och människor i mitt liv.

Då är jag mindre ärlig …..

Tack för  allt jag lärt mig just nu,  det gör min  tablett miss mindre  betydlig,  jag är en bra människa   även utan medicin bara lite mera rörig kreativ i  snabba tankar.

När blev det en  dålig egenskap, är det en dålig egenskap?

Är snabba ouppfattade tankar dumt  vem  bestämmer det  ………

Idag ska jag leva  NU  igår  kommer inte tillbaka och Imorgon  kommer sen  om den nu kommer  det vet jag inte   men jag har  möjligheten att  uppleva NU……

Nu är ju  Just Nu!

Idag  Kaj Pollak är det svårt att tänka andra tankar……..   I går på lunchen stod jag  emot en husväg och stal sol.  Solen värmde mig rejält i ansiktet.  Huden blev varm. Mina tankar fick sol som värmde ända in  i hjärtat.  Just där  vid husväggen  tränade jag mig i mindfullness. Vilket var svårt för det var svårt att inte bedöma  stunden med mig själv där.   Det var härligt  varm och skönt där vid husväggen.  strålarna tittade in  i mig värmde mig gav mig samma tankar som på badstranden.  Jag hade  lunchrast och  njöt av solens strålar  vid husväggen.   Mentalt var jag  vid havet, health   i tanken hade jag kaffemugg, filt och en  klippa som gav mig lä.   Vågorna och saltet  nådde mina kinder, solen  måsarna fyllde mig  med  hav sol  och energi.

Idag  då jag tittar ut  är det  20 centimeter snö på trädgårdsbordet.   Det är vitt överallt.  Nej  jag tror till och med att jag inte har lust att förändra mina tankar.  Jag gillar inte snö.  Igår  på kursen fick jag  inspiration av en kursdeltagare, att verkligen ta tag i  min höga puls,  såg framemot promenaden  i solen hem.  Den inspiration   har jag gett upp idag.  För jag tänker inte  ta på mig massa kläder idag  och  uppleva  vintern igen.  Jag är  lite  ledsen över att solen inte tittar fram.  För den värmde mig så gott i går.

Vänta nu  hur ska jag tänka  just nu!  Nu är jag vaken, det snöar ute, mitt i våren, ett vitt bomulls täcke lindar in landskapet som  just  hade vaknat.   Jag har kaffe  brevid mig alla utan jag och katten sover  det faller snö ute jag sitter i min  morgonrock  och skriver.  Har jag några problem just nu, som jag kan göra något åt?  Nej,   negativitets tankarna  ska  nu flytta ut från  mitt huvud.   För  ska jag bjuda in nya tankar eller  helt enkelt  bara tänka.   Och inse att tankar är just bara tankar, de har ingenting med  verkligheten att göra, utan tankar kommer och går.

Det är så långt jag kommer i  mindfullness idag, nu.

Ännu en dag i Lean anda.   Många timmar blev det, sovaldi men jag är så tacksam för att jag fick vara med på tåget.  Tycker om  förhållningssättet att se  på människan, prostate   eller  egentligen på tillvaron.
Det behöver inte  bara vara på jobbet utan jag kan använda mig av det i  livet.  Det  blir ett förenklat sätt att  se på tillvaron.    Idag har jag till och med  tänkt Lean i min lilla pojkes miljö.
Vad kan  jag göra  för att det ska bli bättre, sickness   hur kan jag bidra ännu mera, till att situationen i skolan  inte skall bli som den är?
Har ingen lösning på det nu, men frågan  har väckt andra tankar.  Den kittlar lite inom mig, för  tydligen så det som är nu  funkar inte heller, det behövs något mera,  det  handlar om mig,   våran familj och skolan.
Vad  kräver skolan av mig?  Vad kräver jag  av skolan?
Tydligt kräver vår lille son mera av oss, och mera av skolan.  För det funkar ju inte.  Eller det  gör det ju faktiskt ibland,  inte   ibland   utan  egentligen  om jag lyfter fram det  så  fungerar det  mera ofta  än  vad det  blir  tokigt.  Det är inte det som fungerar som vi  skall göra  något åt utan  vi  behöver tillsammans  titta  på det situationer som ibland  blir  mindre  fungerande.   Vad är det  egentligen som händer  hur var det innan  och  hur  såg situationen ut  som  var tokig vad var det som  gjorde att det blev tokigt?  Vems är ansvaret?   Det kan inte vara  våran lilla killes ansvar.    Vad kan jag  göra för att det ska bli bättre?   På vilket sätt kan  jag bidra till att situationen förändras.   Dessa frågor  löser jag inte  nu,  det kan jag inte.  För det handlar inte  om  bara mig  och mitt  förhållningsätt.  Jag  ska  kanske till och med förändra tanken som  säger mig misslyckande för den tanken ger mig  känslor  som jag  sedan agerar efter.  Är det verkligen ett misslyckande  är det  verkligen så att jag   vill  att han ska misslyckas   absolut inte  jag vill att min lilla kille ska  vara lycklig  glad känna sig bra duglig  växa i sitt liv.  Själv klart tror jag inte heller att  hans  lärare  har  tankar om att  han ska misslyckas utan de  har samma ambition som jag. De  är  också glad de dagar de funkar.  Jag tror till och med att de känner samma frustration som jag  då de  blir mindre bra.

Jag  vet att de gör ett jättebra arbete  och att de  gör de som de tror är rätt.  Självklart  vill vi alla  runt  honom  att det ska  blir  bra våra handlingar  runt   våran lilla kille  gör vi  av goda avsikter. Vi gör det inte för att vara dumma  eller för vi vill att han ska  ha en dålig dag. Vi har alla goda avsikter  i det  vi gör.  Men  i de mindre bra dagarna  när det händer mindre bra saker  så är det så skönt att slänga ut sin  ångest att lägga den någon annanstans att slippa ta hand om den och vända den till en kraft som  hjälper  till att hitta  lösningar på det som händer.

Herre Gud,  Jag  känner mjukar tankar nu känner mig hoppfull, glad  och  får nya visioner om att vi  kommer att fixa det  på ett eller annat sätt.  Och vi kommer alla att  gå ur detta  som vinnare där ingen förlorar.   Den som får högsta vinsten är min son, min lille pojke.   Vi borde  synliggöra  problemen  som händer  på ett sätt  där vi  tydlig kan se  vad som händer vad det är  som gör att det blir  så konstigt  ibland.   Problemen  finns  ja, visst gör dom det  men  problemet är  att  jag har sett  det som ett problem som inte  jag  kan lösa.   Men   det kan jag   inte själv,  utan   tillsammans,  med  min make  och  skolan,  kan vi få det att fungera bara vi vågar titta  och vara ärliga i vad som är  problemet.

Jag  är trött, medicine   snurrar i huvudet  och  så trött.  Jag  har varit  på utbildning i dag LEAN.   Det  är  utvecklande och  spännande  och  så tydligt.  Nu kan jag  kanske  inte  säga att jag  har  lärt mig en massa just idag, men  det ska  liksom sjunka in.   Jag  är   ju en människa  som ska   känna på det jag lär mig  uppleva det med  mina   sinnen, det är då jag  lär mig.   Lyssna, jobba , prova på  och känna  jaha  ja just det  nu fattar jag.  Men för mig tar det  tid.  En hel dag  från  8.00  till 17.00  det känns i kroppen vill jag  säga  och i huvudet.   De sista  två timmarna  hade jag  myror i  hela  kroppen  huvudet  kändes som att det  surrade till  och att jag skulle somna  men  Ha jag lyckades!  Som tur  var så   satt vi inte på stolar på  eftermiddagen, utan  höll på  med  själva analysen   vilket man  gör  utan stolar och har möjlighet att röra  på sig.  Det blev min räddning.     När kursen sen var slut  fick jag  rapporter vad som hänt på hemma fronten.  Just nu orkar jag inte  ta det.  Behöver tänka  och  sortera mina  tankar  vill inte  vara och uppleva  besvikelse men gör det.  Igen ännu en gång så är  allt som  bygds upp  raserat för att vi vuxna  inte kan vara  vuxna.  Jag förbannar  mig själv över att jag var så stressad i morse  så att en liten  rutin inte   hamnade på rätt plats en tablett  missades.  Jag  är  besviken på skolan  och på att min lilla pojke ännu en gång fick misslyckas  igen och igen….. Jag är rädd min son är ledsen rädd och har ännu en gång inte kunnat  förutse och  fått sin  vardag begriplig.  Han kan inte  och klarar inte  att hantera  sin omgivning  och förstår inte  alltid  det som händer. Han ser inte sin del och vet inte hur han skall  ta sig ur  situationer. Det är  hans funktionshinder det tillhör hans  problem. Vi  vuxna  ska  hjälpa han med just sådana saker det  är  våran uppgift.  Idag  var jag på kurs, min make  var  turligt nog hemma och  kunde rycka ut. Men det  ger mig rädsla  och ångest  igen men framför allt så är jag ledsen, tårar som jag inte  kan gråta just nu,  tårar som   just nu   får stanna på insidan, stängas in,  trängas  bort  och gömmas.    Tårarna är inte  för mig  själv   utan mera   för  hur  illa  situationen  måste ha gjort ont i min son ännu  en  gång.  Men  man  blir ju härdad med tiden tyvärr.

Lev Nu  inte igår  och  imorgon har inte  ännu  kommit   men  just nu kan  vi

känna, fånga och uppleva…..

Lilly är hennes namn

Igår var jag och min familj hos  min gamla farmor som  vi firade.  Min farmor e gammal  men ändå  så  e hon  en vacker och söt liten dam.  När vi var där så strålade hon som en sol och berättade att hon kände sig som en prinsessa.  Hon är det  min  gamla farmor  en  verklig prinsessa.    Jag kommer att sakna hennes  lukt, case   röst  och  hela  henne  en dag då hon inte finns mer.   Min lilla farmor som  alltid gör mig speciell, treatment   hon ser inte mina brister  och avig sidor utan  Älskar mig  hela mig  för den jag är med adhd, med mitt  humör  och  berättar hela tiden  hur  duktig och  fantastisk jag är.  I  hennes  ögon är jag  säkert de. Med mina stavfel,  mina idéer och allt.
Det är  härligt att ha en sådan speciell farmor som är så  otroligt gullig och så mycket farmor.  Hon är enorm  speciell, det är hon som är speciell vilket gör oss alla runt omkring så speciella……..

Tack farmor  tack för allt du  lärt mig   för att du alltid  älska  mig och för att du fortfarande  finns.

Våren är  i stan !!!!!!Fast vi  bor bara i en liten  håla eller en by kanske är det ett samhälle.   Har varit på möte idag,  och där efter  fixat till maten.

Lev nu,  lev idag,   just nu,  i morgon  vet  vi inget om.   Alla rädslor   för imorgon  är  bara fantasier och  tolkningar  från  historian….. så  som sagor är….

Lilly är hennes namn

Igår var jag och min familj hos  min gamla farmor som  vi firade.  Min farmor e gammal  men ändå  så  e hon  en vacker och söt liten dam.  När vi var där så strålade hon som en sol och berättade att hon kände sig som en prinsessa.  Hon är det  min  gamla farmor  en  verklig prinsessa.    Jag kommer att sakna hennes  lukt, ed   röst  och  hela  henne  en dag då hon inte finns mer.   Min lilla farmor som  alltid gör mig speciell,  hon ser inte mina brister  och avig sidor utan  Älskar mig  hela mig  för den jag är med adhd, med mitt  humör  och  berättar hela tiden  hur  duktig och  fantastisk jag är.  I  hennes  ögon är jag  säkert de. Med mina stavfel,  mina idéer och allt.
Det är  härligt att ha en sådan speciell farmor som är så  otroligt gullig och så mycket farmor.  Hon är enorm  speciell, det är hon som är speciell vilket gör oss alla runt omkring så speciella……..

Tack farmor  tack för allt du  lärt mig   för att du alltid  älska  mig och för att du fortfarande  finns.

Våren är  i stan !!!!!!Fast vi  bor bara i en liten  håla eller en by kanske är det ett samhälle.   Har varit på möte idag,  och där efter  fixat till maten.

Lev nu,  lev idag,   just nu,  i morgon  vet  vi inget om.   Alla rädslor   för imorgon  är  bara fantasier och  tolkningar  från  historian….. så  som sagor är….