Författare: Carina Ikonen Nilsson

Idag känns det som att mitt lilla piller inte  hjälper.

Min kropp sover  kommer inte   igång.

För en stund  sen  funderade jag på om jag verkligen hade tagit min tablett, sick av någon underlig anledning så hade jag  inte skruvat på kroken på burken.

Vilket inte   har hänt innan,  det ger mig nya tankar  tog jag den eller  blev jag avbruten och satte inte  på locket för att jag skulle komma ihåg att ta den?

Eller  tog jag den och blev avbruten så jag inte hann sätta på locket?

Det måste vara min ADHD i ett nötskal!

Det är det som  är nackdelen med adhd!

Jag har något i tanken  tänker den och sen är den borta  bara små fragment av tanken  är kvar.

Här behöver jag  hjälp!

Jag som ser  mig som att ha koll  att jag har strukturer  för att  ha koll.

Jag har ingen struktur  för mitt  underverkspiller.

Hur ska jag få struktur på den lilla tabletten.

Sådana  händelser  gör mig  upprörd  de tar kraft ifrån mig.

I sådana stunder  slår jag på mig själv.

Tänker stygga tankar  som  ger  min  kropp mindre bra  känslor.

Dessa tankar  och känslor  gör att  min  självkänsla  behöver på fyllning.

Dessa  tankar  och känsor  hjälper ju mig inte.

Tar  tacksamt emot  tips  och  små  tankar  om hur jag  ska  få   min lilla tablettprosedur att fungera.   Oftast  funkar det  ju  men  ibland  faller strukturen  och  jag blir mindre snäll  i mina tankar  emot mig själv.

Tacksamhets tanke blir:

Tack för att jag  ganska  fort upptäckte  hur mina tankar snurrade till  om att jag  var dålig och kass.

Tack för att jag   fort kom på att jag  inte är  en  sämre människa  för att  det snurrar till sig i huvudet och missar tabletten.

Jag  känner en stor tacksamhet  inför mig själv att jag  faktiskt har  verktyg för att ta hand om mig själv det gör att jag  kan ta hand om andra.

När jag tillåter mig själv  kärlek  och omtanke, när jag  tillåter mig själv att växa,  och lysa i min egenhet som en  härlig och kärleksfull människa.

Visar jag min omgivning att  det är tillåtet  och  tillåter dem att växa med mig.

Vi är alla underbara härliga  kloka  individer som  har   uppgifter att  tillföra varandra,  vi hjälper inte  varandra  genom att bli  små  och visa  oss obetydliga   utan  geom  vår  storhet  och underbarhet  växer vi tillsammans.

Jag tillåter dig  att  vara den härliga individ du är,  för  det är  så enkelt!

Vi duger som vi är,  vi är alla unika  och vi  har alla en mening att  fylla.

Vi är tillför varandra för att vi ska  lära oss  och växa!

Jag blir inte  mera klok för att jag trycker ner dig,  istället  kan jag  genom  min kärlek till  livet   möta dig vänlig  och kärleksfull.

När vi blir sedda utan  dömande ögon blir  vi  levande kreativa  unika  människor.

Tittar jag   på det som är bra med mig  så tränar jag mig i det  som är bra då har jag fullt upp med att  göra bra saker…….

Ska jag  vara rädd för att  säga dumma  okloka saker så har jag fullt upp med att  tänka på att jag inte ska  säga de  vara de  eller göra det.

Hur kommer jag då ha tid med att  tänka bra och göra bra saker?

Jag kommer ha fullt upp med att  hindra mig  från det , vilket gör att jag kommer att ramla  i det dumma  okloka…….  och  tänka mindre  kloka tankar om mig själv …

Det gör   att jag   lurar  mig själv och människor i mitt liv.

Då är jag mindre ärlig …..

Tack för  allt jag lärt mig just nu,  det gör min  tablett miss mindre  betydlig,  jag är en bra människa   även utan medicin bara lite mera rörig kreativ i  snabba tankar.

När blev det en  dålig egenskap, är det en dålig egenskap?

Är snabba ouppfattade tankar dumt  vem  bestämmer det  ………

Idag ska jag leva  NU  igår  kommer inte tillbaka och Imorgon  kommer sen  om den nu kommer  det vet jag inte   men jag har  möjligheten att  uppleva NU……

Nu är ju  Just Nu!

Idag  Kaj Pollak är det svårt att tänka andra tankar……..   I går på lunchen stod jag  emot en husväg och stal sol.  Solen värmde mig rejält i ansiktet.  Huden blev varm. Mina tankar fick sol som värmde ända in  i hjärtat.  Just där  vid husväggen  tränade jag mig i mindfullness. Vilket var svårt för det var svårt att inte bedöma  stunden med mig själv där.   Det var härligt  varm och skönt där vid husväggen.  strålarna tittade in  i mig värmde mig gav mig samma tankar som på badstranden.  Jag hade  lunchrast och  njöt av solens strålar  vid husväggen.   Mentalt var jag  vid havet, health   i tanken hade jag kaffemugg, filt och en  klippa som gav mig lä.   Vågorna och saltet  nådde mina kinder, solen  måsarna fyllde mig  med  hav sol  och energi.

Idag  då jag tittar ut  är det  20 centimeter snö på trädgårdsbordet.   Det är vitt överallt.  Nej  jag tror till och med att jag inte har lust att förändra mina tankar.  Jag gillar inte snö.  Igår  på kursen fick jag  inspiration av en kursdeltagare, att verkligen ta tag i  min höga puls,  såg framemot promenaden  i solen hem.  Den inspiration   har jag gett upp idag.  För jag tänker inte  ta på mig massa kläder idag  och  uppleva  vintern igen.  Jag är  lite  ledsen över att solen inte tittar fram.  För den värmde mig så gott i går.

Vänta nu  hur ska jag tänka  just nu!  Nu är jag vaken, det snöar ute, mitt i våren, ett vitt bomulls täcke lindar in landskapet som  just  hade vaknat.   Jag har kaffe  brevid mig alla utan jag och katten sover  det faller snö ute jag sitter i min  morgonrock  och skriver.  Har jag några problem just nu, som jag kan göra något åt?  Nej,   negativitets tankarna  ska  nu flytta ut från  mitt huvud.   För  ska jag bjuda in nya tankar eller  helt enkelt  bara tänka.   Och inse att tankar är just bara tankar, de har ingenting med  verkligheten att göra, utan tankar kommer och går.

Det är så långt jag kommer i  mindfullness idag, nu.

Ännu en dag i Lean anda.   Många timmar blev det, sovaldi men jag är så tacksam för att jag fick vara med på tåget.  Tycker om  förhållningssättet att se  på människan, prostate   eller  egentligen på tillvaron.
Det behöver inte  bara vara på jobbet utan jag kan använda mig av det i  livet.  Det  blir ett förenklat sätt att  se på tillvaron.    Idag har jag till och med  tänkt Lean i min lilla pojkes miljö.
Vad kan  jag göra  för att det ska bli bättre, sickness   hur kan jag bidra ännu mera, till att situationen i skolan  inte skall bli som den är?
Har ingen lösning på det nu, men frågan  har väckt andra tankar.  Den kittlar lite inom mig, för  tydligen så det som är nu  funkar inte heller, det behövs något mera,  det  handlar om mig,   våran familj och skolan.
Vad  kräver skolan av mig?  Vad kräver jag  av skolan?
Tydligt kräver vår lille son mera av oss, och mera av skolan.  För det funkar ju inte.  Eller det  gör det ju faktiskt ibland,  inte   ibland   utan  egentligen  om jag lyfter fram det  så  fungerar det  mera ofta  än  vad det  blir  tokigt.  Det är inte det som fungerar som vi  skall göra  något åt utan  vi  behöver tillsammans  titta  på det situationer som ibland  blir  mindre  fungerande.   Vad är det  egentligen som händer  hur var det innan  och  hur  såg situationen ut  som  var tokig vad var det som  gjorde att det blev tokigt?  Vems är ansvaret?   Det kan inte vara  våran lilla killes ansvar.    Vad kan jag  göra för att det ska bli bättre?   På vilket sätt kan  jag bidra till att situationen förändras.   Dessa frågor  löser jag inte  nu,  det kan jag inte.  För det handlar inte  om  bara mig  och mitt  förhållningsätt.  Jag  ska  kanske till och med förändra tanken som  säger mig misslyckande för den tanken ger mig  känslor  som jag  sedan agerar efter.  Är det verkligen ett misslyckande  är det  verkligen så att jag   vill  att han ska misslyckas   absolut inte  jag vill att min lilla kille ska  vara lycklig  glad känna sig bra duglig  växa i sitt liv.  Själv klart tror jag inte heller att  hans  lärare  har  tankar om att  han ska misslyckas utan de  har samma ambition som jag. De  är  också glad de dagar de funkar.  Jag tror till och med att de känner samma frustration som jag  då de  blir mindre bra.

Jag  vet att de gör ett jättebra arbete  och att de  gör de som de tror är rätt.  Självklart  vill vi alla  runt  honom  att det ska  blir  bra våra handlingar  runt   våran lilla kille  gör vi  av goda avsikter. Vi gör det inte för att vara dumma  eller för vi vill att han ska  ha en dålig dag. Vi har alla goda avsikter  i det  vi gör.  Men  i de mindre bra dagarna  när det händer mindre bra saker  så är det så skönt att slänga ut sin  ångest att lägga den någon annanstans att slippa ta hand om den och vända den till en kraft som  hjälper  till att hitta  lösningar på det som händer.

Herre Gud,  Jag  känner mjukar tankar nu känner mig hoppfull, glad  och  får nya visioner om att vi  kommer att fixa det  på ett eller annat sätt.  Och vi kommer alla att  gå ur detta  som vinnare där ingen förlorar.   Den som får högsta vinsten är min son, min lille pojke.   Vi borde  synliggöra  problemen  som händer  på ett sätt  där vi  tydlig kan se  vad som händer vad det är  som gör att det blir  så konstigt  ibland.   Problemen  finns  ja, visst gör dom det  men  problemet är  att  jag har sett  det som ett problem som inte  jag  kan lösa.   Men   det kan jag   inte själv,  utan   tillsammans,  med  min make  och  skolan,  kan vi få det att fungera bara vi vågar titta  och vara ärliga i vad som är  problemet.

Jag  är trött, medicine   snurrar i huvudet  och  så trött.  Jag  har varit  på utbildning i dag LEAN.   Det  är  utvecklande och  spännande  och  så tydligt.  Nu kan jag  kanske  inte  säga att jag  har  lärt mig en massa just idag, men  det ska  liksom sjunka in.   Jag  är   ju en människa  som ska   känna på det jag lär mig  uppleva det med  mina   sinnen, det är då jag  lär mig.   Lyssna, jobba , prova på  och känna  jaha  ja just det  nu fattar jag.  Men för mig tar det  tid.  En hel dag  från  8.00  till 17.00  det känns i kroppen vill jag  säga  och i huvudet.   De sista  två timmarna  hade jag  myror i  hela  kroppen  huvudet  kändes som att det  surrade till  och att jag skulle somna  men  Ha jag lyckades!  Som tur  var så   satt vi inte på stolar på  eftermiddagen, utan  höll på  med  själva analysen   vilket man  gör  utan stolar och har möjlighet att röra  på sig.  Det blev min räddning.     När kursen sen var slut  fick jag  rapporter vad som hänt på hemma fronten.  Just nu orkar jag inte  ta det.  Behöver tänka  och  sortera mina  tankar  vill inte  vara och uppleva  besvikelse men gör det.  Igen ännu en gång så är  allt som  bygds upp  raserat för att vi vuxna  inte kan vara  vuxna.  Jag förbannar  mig själv över att jag var så stressad i morse  så att en liten  rutin inte   hamnade på rätt plats en tablett  missades.  Jag  är  besviken på skolan  och på att min lilla pojke ännu en gång fick misslyckas  igen och igen….. Jag är rädd min son är ledsen rädd och har ännu en gång inte kunnat  förutse och  fått sin  vardag begriplig.  Han kan inte  och klarar inte  att hantera  sin omgivning  och förstår inte  alltid  det som händer. Han ser inte sin del och vet inte hur han skall  ta sig ur  situationer. Det är  hans funktionshinder det tillhör hans  problem. Vi  vuxna  ska  hjälpa han med just sådana saker det  är  våran uppgift.  Idag  var jag på kurs, min make  var  turligt nog hemma och  kunde rycka ut. Men det  ger mig rädsla  och ångest  igen men framför allt så är jag ledsen, tårar som jag inte  kan gråta just nu,  tårar som   just nu   får stanna på insidan, stängas in,  trängas  bort  och gömmas.    Tårarna är inte  för mig  själv   utan mera   för  hur  illa  situationen  måste ha gjort ont i min son ännu  en  gång.  Men  man  blir ju härdad med tiden tyvärr.

Lev Nu  inte igår  och  imorgon har inte  ännu  kommit   men  just nu kan  vi

känna, fånga och uppleva…..