Författare: Carina Ikonen Nilsson Sida 303 av 337

Fast jag vet att götet är kallt och djävligt just nu.

Så sitter jag här och letar febrilt efter bostad. Vi är ju en stor familj 6 personer och den hyran blir inte roligt att betala. Dessutom så vill jag att mina barn ska bli mera vuxna innan vi flyttar. Det finns så mycket i staden som lockar för nästan vuxna människor. Inbillar mig även att barn som vart så skyddade och bott på landet som vi gjort har mera gropar att falla i om de flytta till stan.

Men jag vill, sick jag vill. jag vill så djä….. mycket ner till stan. Bara att få handla på saluhallen gå förbi te bodar på vägen hem, troche springa på bio bara strosa runt i slottskogen.  Ta en glass på lejonet och björnen. Åka till Askim mitt i vintern för att bara känna vinden.  Jag längtar och vill men inser att det får bli om några år, dessutom har vi ett hus att sälja innan vi kan ge oss av.

Kanske är det till och med så att jag inte fixar stan, det kanske är förmycket liv, många människor och inte alls som jag minns det. Den råa luften som piskar in från havet är kall i gbg den kylan har vi inte här uppe. Slasket den sörgan som jag kallade snö då jag var gbgare är inget jag upplever här. Vi har oftast vit snö i massor som ligger en stund.  Sommaren  här uppe är inte akut utryckning klockan sju på morgonen för att få plats.  Här kan jag komma på att jag vill bada klockan tolv ändå kan jag få en bra solplats. När vi har kö på ica så är det fyra före mig, då öppnar det även en kassa till för att inte man ska behöva vänta för länge.

Det finns fördelar med att bo här som vi gör nu, men ändå så nästan jag går sönder när jag tänker på hamnen, kanalen, paddanbåtarna som jag aldrig åker ändå, spårvagnen, statsbiblioteket konstmuseiet och allt det andra där nere i min stad.

En vacker dag ska jag åter igen befinna mig bland alla dessa cafeer och tebodar, fast då kanske jag inte ens uppskattar det  så som jag just nu längtar efter de…….

men inte hel ny. Jag misstänker att jag nu bygger en ny dröm. Jag vill ut och träffa människor, viagra idag när jag vaknade tänkte jag på en kvinna som jag träffade för ett tag sen. Den tanken gav mig en saknad av en lista som jag väntat på. En kvinna som berörde och som finns i tankarna ibland. Hur mår hon vad tänker hon. Hur känner hon?  Jag skulle vilja veta mera. Min nyfikenhet och min impulsivitet ger mig funderingar på hur jag ska få veta.

Samtidigt som jag nu är väldigt trött, health väldigt off. Min bok har tagit kraft ifrån mig, inte i stunden då, men nu. Inte heller går tankarna i motorvägsfart att stoppa, rädslan över att blir ratade och sparkad på finns där. Rädd för omdömen av andra. Rädslan för att andra ska tycka att boken är helt fel, tokig och intesägande.  Samtidigt som jag faktiskt inte kommer att ta till mig ratningar.

Jag är stolt, jag gillar mig och min bok,  de läsare som inte tycker om den eller inte hittar något som berör dem. Kan jag bara säga: Förlåt men då skrev jag inte den till er.  Då var det inte till dig som jag skrev den.

Jag skrev den för att jag är så innerligt trött på orespekten, och den skeva attityden som jag, mina barn blivit bemött med i livet.   Jag skrev den för att vi behöver förändra, bli mera medvetna få mera acceptans  för det som inte är fyrkantigt.

Jag kommer aldrig att acceptera kränkningar och Den tillåtna mobbingen som vi idag rycker på axlarna åt, Aldrig. Vi är alla människor, vi är alla människor med känslor och vi är alla värda att få vara som vi är, jag kräver inte av dig att du ska förändra dig och bli mig,  men jag kräver av dig att låt mig vara som jag är, jag trivs med mig

Jag till och med gillar mig,  min impulsivitet, mina tokiga ibland lite roliga konstigheter. Jag likt dig avgudar mina barn, i mina barn finns tillgångar som andra vill skala bort förstöra och robotisera.  I mina tankar inbillar jag mig att människor med neorupsykiatiska tillgångar inte går att robotisera. Vi är mera levande i tanken, känslan.  Vi reagerar, exploderar i sammanhang där vi inte får vara de underverk vi är.

När jag mött de andra underverk utanför min dörr som har liknade diagnoser som jag själv har.

Blir jag salig, helig och utan att ens reagera eller reflektera känner jag kärlek.

Kärlek den första gången jag gjorde det var men min nyfunna tvilling, hon min tvilling som bara finns. När jag möter likasinnade så behöver jag inte förklara inte heller försvara för vi har i alla fall lite lika tänk,  i alla fall lika snabba tänk,

Ojdå, Vart tog drömmen vägen ännu en gång seglade jag ut på ett annat farvatten men sånt e det sån är jag, Livet  är sånt ibland flyger tankarna åt ett annat håll

I alla fall i mig……..

Har även i dag gjort en ny skrivpuff´s utmaning, den finns på min skrivpuffarblogg, Prova du med  det är inspirerade och utvecklande i massor. Här är dagens utmaning på skrivpuff.

Boken kan du Beställa här: klicka på boken så kommer du till Liten upplaga

/Malix.se

En morgon, see en kopp med kaffe.

Igår var en stor dag, recipe en dag som jag alltid kommer att minnas. Då höll jag för första gången min bok i handen, patient just vi paket utlämningen höll det på att bli problem.  Skulle tydligen inte hämtat det från klockan fem enligt ett sms. Nu vart det så att jag redan dagen innan kollat upp var paketet var, min make hade varit där redan i går morse för att fråga när det skulle komma in lämnat telefonnummer så de kunde ringa när paketet kom in.  så när jag kom dit fanns hade jag inte smset som skulle verifiera att jag var ägare till detta paket.

Kände i stundens hetta att nu brinner jag upp men sansade mig gick ut och hämtade min make som satt i bilen.  När jag kom in igen så var  berättade de att de kunde fixa det ändå genom körkorts-nummer.  Jag hade uppskattat att de sagt det med en gång för just då när de innan berättade om sms eller papper de måste ha. Då blev de krig i mig. Nu gjorde de inte fel men för mig som reagerar ibland utan att jag ens fattar det själv. Min strategi att gå ut till min man så att jag slapp tappa mitt ansikte.

En kvinna som jag träffat några gånger som redan i våras fick veta om min dröm kom i affären, hon två personal från Preem, min make var med och delade min upplevelse att se mitt manus som förvandlats till böcker.

Kvinnan köpte självklart en bok, som jag signerade hmm hur gör man sådant, inte en aning skrev hennes namn och mitt plus datum.  Får nog gå en kurs i alla fall ta reda på hur man gör. För jag skulle vilja göra det i alla mina böcker. He he he vet ju inte en vem som köpt dem så det kan ju bli svårt.

Efter det gick jag till posten och inhandlade kuvert frimärken,  lämnade en bok till min Favorit- pojke som fick vidarebefordra den till sin mamma som inte var hemma. Åkte till mitt jobb där en av mina arbetskamrater fick de ex som hon ville ha.

Hem skrev adresser på två av kuverten en till kvinnan i Stockholm som korrekturläst mitt manus, en till min Inspirationskälla som redan för två år sen inspirerade mig utan att hon ens visste det själv.  Idag är hon en ny vunnen vän, Jenny Ström  Hon föreläser och har en fatastiskt förmåga att vara lika distanslös som jag.  Dessutom så har hon  varit mig till hjälp nu i Min bokdebut hon ska även visa min bok ute bland människor ut på sina föreläsningar. Jag tror inte jag skulle kunna få bättre reklam än så.

De finns en kvinna som jag saknar i just detta ögonblick, en kvinna som alltid i hela min uppväxt från och till funnits i min värld. Min Barndomskamrat henne jag delade allt med sen 13 årsåldern, en Konstig och fruktansvärd situation för några år sen gjorde att jag inte hade någon kontakt med henne. Är rädd att denna relation aldrig kommer att repareras, jag svek i situationen, just då trodde jag att jag inte hade något annat val.  Idag vet jag inte och idag önskar jag att situationen hade sett annorlunda ut. Jag skulle vilja ge henne min bok. Men saknar mod till det.  Förlåt vännen jag skulle vilja sitta hemma hos din mamma och dricka te i mörkret te´t smaker aldrig så bra som det gjorde hemma hos din mamma. Jag inbillar mig att det var sällskapet som gjorde smaken.

Idag ska även min Gamla farmor och mamma få boken, Eller få hmm nej de ska få köpa den. Om jag inte blir av med alla böcker lär jag gå i förlust. Har inte obegränsat med pengar. Men tårta till farmor ska jag ta med Jag är innerligt tacksam för att denna stund blev till. Min farmor är snart 85 år gammal hon har väntat på min bok och har frågat om jag trodde hon skulle få uppleva denna stund. Herre gud tårarna bränner innanför ögonlocken nu tårar av lycka men även av sorg för jag är innerligt medveten om att min gamla farmor nu lever på lånad tid.

Lev nu just idag, det ger mig upplevelser i stunden just nu .

Tack.

skrivpuffen finns här