dagen är nu ny igen  så  oviss, sovaldi sale ny  vad kommer den att föra med sig idag?   Vad  vill den lära mig  idag? Vi tar  så mycket för givet,  att vi ska vakna på morgonen. Att  livet skall vara idag  som det var igår.  Ändå är varje sekund ny,  allt förändras  jag förändras i varje andetag jag tar, blir äldre,  klokare,  säkrare och  ännu mera jag.   Jag känner att jag blir medveten när jag tänker sådana tankar.  Jag blir mera levande, ödmjuk  och  närvarande i nu.

Jag kan inte förändra min  historia,  inte  påverka min framtid den har jag inte  någon  möjlighet att påverka,  vet inte  vad som kommer att ske i morgon  nästa dag  eller nästa vecka, år.   Just nu! kan jag  ta ansvar över  och enligt mina  konstruktioner  från  min historia så har jag förmågan att  förut se  kommande händelser.  Kellys teori,  är  intressant  för  det  finns så mycket  där som vi   gör.  Jag  beter mig  på ett  sätt för att  få ev. beteende av min  omgivning.   Jag har tänkt på det  i och med mitt bloggande  vad är det jag vill uppnå?  vad är det som gör att jag sitter här   var dag   och skriver  saker om  mig  mitt liv och min familj?

Det vet jag inte , men  det känns skönt  att skriva, det känns som jag  släpper ut  mina tankar  låter dom utvecklas och  de hjälper mig att  se  på små  händelser i ett större sammanhang.  vissa tankar  förändras  från ett inlägg till ett annat.  Vissa  tankar  blir kvar, fastare och  ännu större.  Jag rensar renar och  byter ut  mina  gamla känslor till nya känslor.

Jag lär känna mig själv,  på en annan nivå.  Ändå  bjuder jag  inte på  allt i mitt  liv.    Jag  får  en närmare kontakt med  min inre röst.

Alla inlägg jag skrivit under ett års tid,  det är så många inlägg vissa  som inte  betyder något  vissa   inlägg  som  bara är ordbajs för att ordbajsa.

Men vissa  inlägg är betydelse fulla för mig,  Jag  går tillbaka till dem  och läsaer dem igen känner på orden som är skrivna. Fylls av samma känslor  som då jag skrev dem och  blir  bekräftad i min känsla.

Jag har lärt mig  under året som förflutit, jag har lärt mig att komma närmare  mig själv. Närmare mig den jag är  sådan som jag är innerst inne.   Jag är  en  känslor människa, mina tankar,  mina sinnen, mina känslor är mina  och   ju mera jag skriver ju mera  tycker jag  om mig själv.    Under  en lång tid som  började för  15 år sen  i  och med min 30 årsdag  har jag  gjort en inre resa  där jag  mött en  vuxen kvinna, en kärleksfull,omtänksam känslofull lite  flicka som  har velat alla väl men glömt bort sig själv.  Den  kvinna som  vid 30 års ålder vände ut och in på sig  själv för att  hjälpa och ställa upp för andra för att de skulle tycka om henne,  detta gjorde  henne tom, trött  och osäker.   Där efter lärde  jag mig att tänka andra tankar, vill jag det här, för vem gör jag det,  av vilken anledning  gör jag  det?

Första gången jag sa nej,  sa jag det tyst så att ingen hörde det, inte ens jag.  Gången efter  viskade jag det,  då hörde jag det, men ingen annan.

Tills en dag, då jag sa det så att den frågande, hörde  att jag sa nej.  Hela jag  skakade av rädsla,  för att  den andra skulle  bli arg,   inte tycka om mig. Men  i samma ögonblick  växte jag,   började  tycka om  mitt nya ord.  Nej jag vill inte,  eller jag har inte tid,  jag skall göra annat,  eller det  betyder inte så mycket för mig , du får  fråga någon annan.    I dessa meningar   visade jag mig själv kärlek, jag tog ansvar  över mig själv  satte mig själv  på de trappsteget som  var mitt.  Vissa  människor  runt mig  tog avstånd, andra  nya  människor  kom till.  Idag  när jag  säger nej  eller ja  så vet  dom som frågar att jag  vill eller inte  vill  för jag  gör  det av  rätt anledning. Jag gör det  för att jag vill  för att det  är viktigt för mig  för att jag  känner att jag har tid orkar och vill.

Det gör mig ärlig hel  och tydlig, det gör mig kärleksfull emot mig själv.  All denna sökande  av andras kärlek och uppskattning  handlade om att jag istället  skulle  ge mig själv kärlek…….

Börjar återkomma till livet.  Men ännu matt, seek ont i öron och hals. Det som inte dödar det Härdar:).

Tack Min osynliga vän i från min Barndoms stad tack för kommentaren.  

Vet inte om det har med barndomen att göra eller om det är så att Kungsbacka är den vackraste staden jag vet.

Det är en vacker stad, liten pittoresk gemytlig och Havet som finns i dess närhet. Lite vardags lunk, småstad harmoni med för och nackdelar. 

 Jag blev inte kvar  i denna  lilla stad…Jag gav mig av ut i stora världen, närmare  bestämt Göteborg.

Vidare till  Dalslands  mörka skogar. 

Hur blev det så? Jag som  är storstads människa  ut i finger spetsarna.  Jag har blivit en  landsortsbo,   kommer mina barn  när de blir stora  ha samma känsla  för denna lilla by  som jag har  för  lilla eller  nu rätt så stora Kungsbacka.

Jag tror inte det här finns inte det som Kungsbacka har. Här finns inte parker, inga kaféer inget torg i  Kungsbackas bemärkelse  och ingen Kungsbacka Ã….   

 Här finns i och för sig  en  Valbo å som breder ut sig under  regn och vinter perioder,   Men denna kommun har inte funnit  någon  lummighet inte  tagit vara på  den potential som   faktiskt finns  för denna lilla by.  Här  borde   göras vackrare   mera lummighet  mera parkbänkar  och framför allt  en park.  

 Detta lilla samhälle  har ingen charm  ingen  stil utan är ett litet samhälle  utan  kraft  en liten by som kommit till  för att bönder  behövt en affär,  sen en frisör skola  mm.   Området är  vackert  och  möjligheter finns  men här behövs en kraft en konstnär en visionär  som kan  skapa en  idyll,   då hade denna lilla by  varit vacker.   

Men  tyvärr så  skulle den  aldrig nå upp  till mitt  fina härliga charmiga  Kungsbacka.   En fördel  finns tror jag.  Den kom jag på just nu   och det är  att  doften som ibland  spred sig  från Väröbruk  som jag  aldrig  lyckats uppleva här.   Men i stället, varje vår och  höst  kommer en annan odör   i denna lilla by.   Då har bönderna en  gödselfest, sprider odörer som  gör att jag till och med längtar till de där mulna dagarna i Kungsbacka  då Värö spred sina  dofter till  KBA  kan till och med  säga att det luktade gott  i jämfört med   böndernas  gödsel som   sprids här  under vår och höst

Söndag morgon, seek min familj har vaknat. Själv  vaknade jag  vid  6.30.   Låg kvar i sängen fram till  8  tog mitt kaffe  och  njöt. Sortify på  Eva D. i ännu  en dag.

Hon  är min tid, buy cialis det  var sådant jag hade  i min freestyle  på sommaren.

Eva är sommar för mig sommar kväll. 

Sommar kväll  i Kungsbacka, sommar dag i  Lerkil, Hanhals,  Särö. 

Hon  är havet. 

Hon  brusade i min  öron  en mulen dag, vid   Kungsbacka ån,  en brygga utan båt,   ett ritblock,kol  . …..  

Jag som ritade en av de bästa bilder  jag gjort någonsin denna dag. 

Tyvärr  har den  genom åren försvunnit. 

Kär var jag,  olyckligt kär,  ritade mina känslor satt under en  bro   på eftermiddagen, Eva i öronen,  kol på händerna, tårar som  rinner ner för kinderna  och en massa känslor i kroppen.  

Kärlek  som ung gör ont,  brusar  och  är så stor, så oförklarlig och stark. 

Det är  så härligt att minnas,  det gör ont i mig  när jag tänker på att även mina barn som  har  åldern inne i dessa omvälvande år. 

Det är ju  något  som vi alla skall uppleva, dessa vågor av känslostormar som brusar i  hela  kroppen.                                   

Gör ont, brusar  långsamt, fort  och  rör runt i våra då så oerfarna och sköra kroppar.

En massa känslor  som gör oss

yra,

febriga 

härligt

 levande. 

Som om inte  endast tonårskänslor borde räcka  dessa osäkerhetskänslor och  surrande  som  rör runt i  en tonårings kropp. 

Jag  tror det är viktigt  att vi  kommer ihåg  och minns  alla dessa känslor vi  själva hade som tonåringar det gör tror jag  att vi  kan förstå våra tonåringar .

Dessutom gör de oss 

hela, 

trygga,

för dem  vi är  idag,

som vuxna.

De ger oss en bekräftelse på  var vi i dag har uppnått i

trygghet,

lugn,  

den inre säkerheten

som smyger sig på genom åren….

Eva Dahlgren har jag lyssnat på i dag. 

Här pratar vi inte  balsam för själen utan mera  konserverings effekt för själen.  Hennes röst  smeker  min själ, there tonerna till hennes röst bäddar in mig, cialis mina tankar  och mina ständigt pågående tankar  förvandlas till ett lugn som  gör att jag blir  dov, store full och tom samtidigt.  

Jag,  kan  ligga still  blunda och flyta bort.  Hon  tar ifrån mig min kraft och min lust  vill bara  flyta med  ligga   och flyta på  tonerna, hennes röst  som formar orden i texterna  gör att jag  förstår,  tankar som blir hela klara och så tydliga  av hennes ord. 

Denna underbara musiker  denna kvinna förtrollar  och  gör mig vänlig, mjuk och kärleksfull.   Detta har varit den bästa medicin emot  halsont och muskelvärk.  Känner mig  mycket bättre av hennes musik. 

Livet blir enkelt att leva av en dag med hennes musik. 

Tack Eva för all din musik…..

Mår lite bättre idag, advice sov  alldeles för mycket i går, sovaldi sale och vaknade  03.00  men gick upp först vid  6.30. Min snarkande make  sov gott medan jag låg och vred mig.

Under timmarna som jag  inte gick upp  pratade  min inre kvinna till mig igen.   Hon brukar knacka på ibland.   Denna någon är jag  som jag inte vill lyssna på.  Eller   som jag inte lyssnat på under en längre tid. Hon väcker mig  och berättar sanningar för mig  och  vägleder mig  att lyssna  på mina egna tankar.

Jag har ju  under några månader  varit tjänstledig under veckodagar. Detta för att min lille pojke inte skall må dåligt och  spöka sig tokig i skolan.   Innan min tjänstledighet   så arbetade jag   på   eftermiddagar   tills dagen efter, no rx min  man jobbar på annan ort  och sover borta  de dagar.   Min  mamma  var snäll och kom hit som barnvakt de dagar jag  jobbade mitt i veckan.

Efter  en liten händelse med massor  av känslor som   är   rädslor  för mig, tog jag  kontakt med min  chef och bad om tjänstledighet för att situationen här hemma skulle bli bättre.  Till viss del har den blivit det.  Nu  händer det inte så mycket och  jag  har hittat mera ork för att  göra  saker så bra som möjligt.
Men nu kommer  tankarna om  mina egna möjligheter.

Fick för några veckor sen  ett erbjudande  eller   en förfrågan om jag var intresserad av en  kurs och  utbildning i något som jag   från början när jag kom i kontakt med det   kände att  woaw  det här var spännande.

Mitt intresse   är   stort  för just denna kurs, jag   är  intresserad av det  har sett framemot det.
Men   det kommer inte bli av  detta pga. min tjänstledighet. Vilket  jag   förstår   och  är medveten om    jag   förstår  hur min chef tänker då  hon inte   tycker  att det är ett  bra  alternativ,  och jag  skulle   till och med  kommit till samma slutsats som  henne om jag  haft hennes roll.

Men nu är jag,  Jag  och jag ser hur jag  går miste om något som jag  väldigt mycket vill göra.   Jag  ser en förlust och känner mig  besviken, ledsen och  fundersam.
Behovet  och  denna lösning som är just nu,  med min tjänstledighet  känns  som   att jag  vill  ge upp.   Jag vill,  Jag vill samtidigt som jag  ser vinsterna med  att vara hemma på kvällarna, rutinerna för min son. Dessa  är nödvändiga för att han skall må bra.   Så känner jag en sorg  över att  denna  möjlighet,  till utveckling och kunskap blir en förlust för mig  som jag  redan  innan den  börjat  blir en sorg.

Jag vet i mitt huvud  att  jag  gör det bästa nu,  men  Jag vill  ta mig an denna kurs  och jag vill få den  möjlighet  som jag blev erbjuden.   Men  det  går mig ur händerna pga min tjänstledighet. Det blir en besvikelse för mig,  samtidigt  som jag kanske inte ens hade klarat det   pga  omständigheterna här hemma.

Jag  ser det även,  eller såg det även som en lättnad, då min chef  berättade det för mig.   För tankar om att   det kanske inte skulle funka,   eftersom  behovet min son har  av  rutin och förutsägelse i sin tillvaro  som faktiskt  gjort att jag bad om tjänstledighet från början, finns. Även nya  tankar  har  kommit till. Vilka är att  jag kanske inte kan jobba som jag  gör. Kanske borde jag inse att  det kommer att vara  så här i några år,   för min lilla pojke,  att  någon av oss vuxna måste vara hemma under kvällarna, för att  hans  skolgång och vardag skall funka.

Här blir ett litet problem för jag har jobbat  som jag  gör,   under ganska många år.  Vet inte om jag  skulle klara av att ha ett vanligt jobb.   Fem dagar i veckan  mellan  7- 16.   Jag gillar att jobba   som jag gör,    dygns pass  och  en längre sammanhängande ledighet mitt i veckan.  Jag gillar att jobba med människor,  Jag vet inte om jag klarar av att  inte ha ett socialt arbete.  Men  det viktigaste är ju att  min familj  skall må bra.  Att min son  funkar  och  har det tryggt.

Jag har lite svårt att välja  eller se   och förutse min framtid just nu……..  återkommer  just till  Kellys teori    som  enligt hans teori   just menar att   människor  använder sig utav sina konstruktioner för  att förutse  och förutspå  våran framtid  Jag är lite  vill rådig just nu

äter Concerta  tar den  kl 700  varje morgon.Denna tablett  gör att jag inte sover middag i flera timmar. 

Den gör även att jag kan koncentrera mig  och  organisera min  vardag. 

Men inte idag! Idag  har jag sovit,  sovit och sovit   och det  känns som om jag kan sova igen.   vaknade av att jag  var törstig  och   behövde en ny huvudvärkstablett. Mina barn frågade om jag kan köra dem till affären  för   godis köp, 

Men jag orkar inte.  Jag samlar kraft till att orka ta mig till sängen igen  för att sova.Det känns helt meningslöst att jag kämpade  med att ta på mig kläder idag   för  dem   ska jag ta av mig igen. natti natt  bloggen   Nu har jag samlat kraft till att  sova igen.

Som alltid  så vaknar jag tidigt.  Jag brukar vakna då kaffebryggaren knäpps på 6, tadalafil 21. Den är inställd på timer och det verkar  jag  också vara.  Idag snöar det massor, hela  landskapet är täckt av snö.  Det ser ut som  husen är inlindade i bomull.

Mina grannar sover ännu, det är tyst i huset, det är bara fläkten till datorn som surrar.  Snart kommer min dator ta en sista suck  känns det som.  Den är tre år fyllda och har varit en ständig hjälpreda.  Utan den hade jag inte klarat mig,  då hade inga brev blivit  skrivna, ingen kurs gjord.  Men nu är det bara att inse den  tar snart de sista andetagen, drar den sista sucken.

Det är lite med sorg i hjärtat som jag skriver det för  min lilla vän, har hjälpt mig så mycket.