En frostig morgon vid sjön, ett kallt morgonbad och tankar som vilar i tacksamhet. Här berättar jag hur kroppen faktiskt reagerar när vi tränar oss i tacksamhet – och hur enkla stunder kan fylla en hel dag med glädje och lugn
Igår blev det bad tillsammans med mina härliga badsystrar. Det var minusgrader när jag satte mig i bilen för att köra milen till paradiset vid sjön. När jag kom fram rök sjön mer än vanligt och solen hade ännu inte hittat över trädtopparna.
Varje steg ner mot vattnet var en liten hyllning till livet. Gräset var vitt av frost, kylan stack i fingrarna men på det där sköna sättet – som när man trycker på en öm punkt och inte kan låta bli.
Jag var först på plats och satt en stund i tystnaden. En fisk bröt vattenytan. Badet blev stilla, utan simtag. Jag lät mig flyta och tog in allt som fanns omkring mig.
Värme, vardag och vila
När jag kom hem stannade känslan kvar. Jag kände tacksamhet för att jag gett mig själv den här stunden. Efter frukosten gick jag ner i källaren och strök tröjor. Jag älskar värmen från strykjärnet och tanken på hur skönt det blir att ta på en nystruken skjorta.
Dagen fortsatte i stillhet. Jag plockade in små krukor och bevattningssystemet – nu är allt klart för nästa vår. Kanske hinner jag plantera vitlök i veckan. Bara tanken på att skörda egen vitlök nästa år gör mig glad.
Tacksamhet som kroppens egen medicin
På kvällen, när jag stekte köttbullar, lät jag tacksamheten växa. Jag tänkte på att jag har ben att stå på, en spis, en familj som uppskattar maten. Det kan låta enkelt, men forskningen visar att tacksamhet frigör dopamin och serotonin – hjärnans egna må-bra-ämnen.
När vi medvetet tänker tacksamma tankar minskar stresshormonet kortisol, blodtrycket kan sjunka och sömnen blir djupare. Det är som att ge kroppen en inre massage av lugn.
Små steg för stor skillnad
Vill du prova? Börja smått. Känn tacksamhet för kaffekoppen, för andningen, för en väns meddelande. Det är i de enkla stunderna magin sker.
AHA – mellan raderna
Jag inser att jag inte bara badar för att kroppen ska må bra. Jag badar för att påminna mig om att livet finns här och nu, i frostiga steg mot sjön och i den varma ångan från ett strykjärn. Mina dagar blir hela när jag väljer att se det.
Reflektion
Det är i de små rörelserna som jag hittar mig själv. Ett dopp i tystnad, doften av strykjärn, en middag med köttbullar – allt blir en väg hem till mig. Här bor min lycka, enkel men stark.
Det är i de små stunderna jag hittar hem till mig själv. I stegen ner mot sjön när frosten knastrar under fötterna, i vattnet som rök och i värmen från strykjärnet. Jag ser hur livet påminner mig om att glädjen bor här och nu.
Det behövs inte mer än ett bad i tystnad, doften av en nystruken skjorta eller ljudet av en fisk som slår mot ytan. Där i det enkla finns all den lycka jag kan bära. Jag väljer att se den, jag väljer att leva i den.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien. Historian är men framtiden blir. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Just nu i denna stund kan jag så frö som blir något i framtiden. – Carina Ikonen Nilsson
A frosty morning by the lake, a cold morning dip and thoughts resting in gratitude. Here I share how the body actually responds when we practice gratitude – and how simple moments can fill an entire day with joy and calm.
Yesterday I went for a swim with my wonderful swimming sisters. It was below freezing when I sat down in the car to drive the ten kilometers to the paradise by the lake. When I arrived, the water was steaming more than usual, and the sun had not yet climbed above the treetops.
Each step down to the water felt like a small tribute to life. The grass was white with frost, and the cold stung my fingers in that strangely pleasant way – like pressing a tender spot and not being able to resist.
I was the first to arrive and sat for a while in the silence. A fish broke the surface. The swim itself was quiet, without strokes. I simply floated and absorbed everything around me.
Warmth, Everyday Life and Rest
When I came home, the feeling remained. I felt deep gratitude for giving myself that moment. After breakfast I went down to the basement and ironed my shirts. I love the warmth of the iron and the thought of how wonderful it will feel to put on a freshly ironed shirt.
The day continued in stillness. I brought in the small pots and irrigation system – now everything is ready for next spring. This week I might plant some garlic. Just the thought of harvesting my own garlic next year makes me happy.
Gratitude as the Body’s Own Medicine
In the evening, while frying meatballs, I let my gratitude grow. I thought about having legs to stand on, a stove, a family who appreciates the food. It may sound simple, but research shows that gratitude releases dopamine and serotonin – the brain’s own feel-good chemicals.
When we consciously practice grateful thoughts, the stress hormone cortisol decreases, blood pressure can drop, and sleep deepens. It’s like giving the body an inner massage of calm.
Small Steps for a Big Difference
Would you like to try? Start small. Feel gratitude for a cup of coffee, for your breath, for a message from a friend. That’s where the everyday magic begins.
AHA – Between the Lines
I realize that I don’t only swim for physical well-being. I swim to remind myself that life is right here and now – in frosty steps toward the lake and in the warm steam of an iron. My days become whole when I choose to see that.
Reflection
It is in these small movements that I find myself. A silent dip, the scent of ironed fabric, a dinner of meatballs – all become a path back home to me. Here lives my happiness: simple yet strong.
Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens. In this very moment I can plant seeds that will grow into something in the future. – Carina Ikonen Nilsson
My Voice – Between the Lines
It is in the small moments that I come home to myself. In the steps down to the lake as the frost crunches under my feet, in the water’s mist, and in the warmth of the iron. I see how life reminds me that joy lives right here and now.
It takes no more than a silent swim, the scent of a freshly ironed shirt, or the sound of a fish breaking the surface. In that simplicity lies all the happiness I can carry. I choose to see it, I choose to live in it.
Har precis kommit hem från mitt bad och vill bjuda in i en fantastiskt fin morgon där vid sjön. Filmen ligger på min Tiktok och här bor jag i tacksamhet och kärlek inte på tiktok kanske men vid sjön.
Godmorgon. Igår blev det inget inlägg – jag var fullt upptagen med mina höstprojekt och glädje i vardagen. Morgonen var stilla, precis som nu, men jag lät den vara som den var. Jag satt där i tystnaden, reflekterade och samlade kraft inför dagens arbete.
Det var bara fyra grader i luften när jag tog av morgonrocken nere vid sjön. Ändå kändes det inte kallt – solen lyste och värmde utan att bränna. Sjön rök i stilla dimma, dofterna av fuktig jord blandades med vattnets friska ton. Allt var vackert och stilla.
Morgonbad som ger glädje
Badet blev en upplevelse som nästan kändes högtidlig. Vattnet höll 15 grader, svalt men ändå förvånansvärt varmt mot huden. Jag simmade 200 meter tillsammans med mina badsystrar, med solen som glittrade på ytan. Känslan av välbehag stannade kvar när jag satte mig i bilen hem, som om sjön gav mig en inre glöd av glädje.
Att medvetet välja glädje kan börja i något så enkelt som ett morgondopp.
Höstprojekt i växthuset
Väl hemma fortsatte mina höstprojekt. Växthuset fick ta vila. Alla tomat- och gurkplantor togs bort, krukor och väggar skurades rena. Dessutom passade jag på att tvätta sängkläder – kanske sista gången i år som de fick soltorka ute på sträcket. Doften av sol och klar luft mötte mig på kvällen när jag kröp ner i sängen. En liten vardagslyx som blev en extra stund av tacksamhet.
Skapande och Kay Pollaks ord
Medan jag skurade och ordnade började tankarna vandra. Jag har lovat mig själv att trädgården ska bli klar innan jag flyttar ner i källaren till mina färger och dukar. Där väntar en ny målning – en glädjetavla. Jag ser framför mig vatten och berg där orden “Välj glädje” får dansa över landskapet. Kanske blir det något helt annat när penseln möter duken, men just nu är idén som en varm låga i kroppen.
Även Vinghästen kallar – min berättelse som vill fortsätta sin resa – men först får trädgården sitt.
Din tur – hur välkomnar du hösten?
Hur tar du emot hösten och alla dess möjligheter?
Startar du nya projekt när luften blir klarare?
Eller väljer du, som jag ibland gör, att bara låta morgonen vara som den är?
Dela gärna dina tankar i en kommentar. Kanske blir ditt höstprojekt en inspiration för fler.
Reflektion
I dag väljer jag glädje. Kanske börjar den i en kopp kaffe, i ett bad på 15 grader eller i doften av soltorkade lakan. Det är i de små ögonblicken jag märker hur Kay Pollaks ord – att vi själva kan välja vårt förhållningssätt – faktiskt blir verklighet.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – här händer livet. – Carina Ikonen Nilsson
AHA – mellan raderna
När jag skriver inser jag att det inte bara är växthuset som får vila. Även jag samlar kraft. Badet, målningstankarna och dofterna av höstjord blir sätt att möta en ny säsong med tacksamhet istället för stress. AHA-insikten: Glädje är ett val som börjar i de enkla handlingarna.
Mellan raderna – min röst
Under ytan handlar texten om modet att sakta ner. Att ge sig själv tillåtelse att först avsluta, sedan skapa. Det är en påminnelse om att glädje ofta växer när vi inte jagar den.
Autumn projects and joy in everyday life fill this morning. Coffee, a lake swim and creative energy give strength while the greenhouse rests until spring.
Good morning. Yesterday I didn’t write a post – I was fully occupied with my autumn projects and joy in everyday life. The morning was quiet, just as it is now, and I simply let it be. I sat in the silence, reflecting and gathering energy for the day’s tasks.
It was only four degrees Celsius when I took off my bathrobe by the lake. Yet it didn’t feel cold – the sun shone and warmed without burning. Mist floated across the water, and the scent of moist soil blended with the freshness of the lake. Everything was beautiful and still.
A Morning Swim that Brings Joy
The swim felt almost ceremonial. The water was still 15 °C (59 °F) – cool, yet surprisingly warm on the skin. I swam 200 meters together with my morning-swim friends while the sun glittered on the surface. The sense of well-being lingered as I drove home, as if the lake had given me an inner glow of joy.
Consciously choosing joy can begin with something as simple as a morning swim.
Autumn Projects in the Greenhouse
Back home, I continued with my autumn projects. The greenhouse was put to rest. I removed all tomato and cucumber plants, scrubbed pots and walls, and enjoyed the pleasant rhythm of the work. I also washed our bed linens – perhaps the last time this year they could dry in the crisp autumn sun. That evening, as I slipped into the sheets, their fresh scent became a small, luxurious moment of gratitude.
Creativity and the Words of Kay Pollak
While cleaning, my thoughts wandered. I’ve promised myself to finish the garden before moving down to my basement studio of paints and canvases. There, a new painting awaits – a joy painting. I picture water and mountains with the words “Choose Joy” dancing across the landscape. Maybe it will become something entirely different when the brush meets the canvas, but for now the idea burns like a gentle flame inside me.
Your Turn – How Do You Welcome Autumn?
How do you receive the autumn season and all its possibilities?
Do you start new projects when the air turns sharper and the mornings clearer?
Or do you, as I sometimes do, simply let the morning be what it is?
I’d love to hear your thoughts in a comment. Your autumn project might inspire someone else.
Reflection
Today I choose joy. Maybe it begins with a cup of coffee, a 15 °C swim, or the scent of sun-dried sheets. In these small moments, I see how Kay Pollak’s idea—that we can choose our attitude—becomes real.
Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
AHA – Between the Lines
Writing this made me realize that it isn’t only the greenhouse that rests. I, too, am gathering strength. The swim, the thoughts of painting, and the earthy scents are ways to meet a new season with gratitude instead of stress. AHA insight: Joy is a choice that starts in the simplest actions.
Your Voice – Between the Lines
Beneath the surface, this text is about the courage to slow down—to give yourself permission to finish one phase before creating the next. It’s a reminder that joy often grows when we stop chasing it.
Ett tidigt morgondopp fyllt av tacksamhet. Här berättar jag om kampen mellan två röster – hon som vill och hon som inte vill – och hur viljan till slut vann. En stund av natur, mod och stilla glädje.
Välkomstskylten vid Ragneruds badplats en regntung morgon, platsen för mitt tacksamma dopp.
Två röster inom mig
Idag hände det äntligen igen, även om det var med tjat från hon som vill och hon som inte vill. Hon som inte vill har vunnit för länge och tagit mark i kroppen min. Hon är stark och ger sig inte i första taget och har vunnit mark under en väldigt lång tid, allt för lång tid.
Men idag fick hon ge sig. Redan vid 6-tiden i morse började hon den där andra som vill öppna upp för möjligheten att verkligen göra. Hennes röst tystnade men bara för att vila sig för att prova rösten igen. Nu gav hon sig inte, nu hittade hon möjligheter och hittade till att göra i varje ord hon sa till mig och hon där inne som inte vill.
Nu hade hon styrkan, hennes röst var klar och inga viskningar utan mera pekpinnar på att nu gör du. Men badkläderna ligger i husbilen sa jag för mig själv. Hon fortsatte med att säga, det har inte hindrat dig innan. Men det är kallt sa hon där inne, du fryser ju alltid nu för tiden. Hon med viljan att vilja sa: fast det har inte hindrat dig innan.
Dom höll på dom där två under morgonen. Med datorn i knät satt jag och lyssnade på dom där två.
Beslutet och resan
Till sist i sista minuterna bestämde jag mig för att lyssna på rätt röst och rätt vilja. Jag lyssnade på rösten som ville och som såg till att göra. Ut i husbilen, leta rätt på badväskan, in, borsta tänderna och ta bilnycklarna, sätta mig i bilen och faktiskt göra det som behövs – nämligen att köra en mil, sedan är jag där i paradiset på jorden.
Men just idag blev det inte som det skulle vara, för när jag kom till badplatsen så hade mina badsystrar redan badat. Just idag hade dom bestämt att bada kl 8 och jag trodde det var halv nio. Men det stoppade inte mig.
Ett morgondopp i tacksamhet
Dom åkte iväg och jag tog av mig alla kläder som egentligen bara var morgonrock och trosor. På med badskorna och ner i vattnet. Jag hade lovat mig själv att bara doppa mig. Om det var kallt skulle det räcka med att sänka ner kroppen i vattnet och sedan gå upp.
Men om du visste hur underbart det där doppet var – inte alls kallt, bara skönt. Bara så där underbart det går. Kroppen och minnet i kroppen blev totalt där i vattnet. Jag log där och flöt en i alla fall liten stund.
Jag vet att vare sig min make eller badsystrar tycker att det är okej att bada helt själv. Det ledde till att badet bara blev ett bad av kortare sort. Men varenda sekund där i vattnet i naturen, med min nakna kropp flytande där i vattnet, hade ett värde som är värt att minnas. Jag, vattnet och himlen.
Underbart är ett tamt ord i stunden. Det finns inget ord som ens kommer i närheten av hur jag upplevde detta bad. Vågor, blåst och regn – men det blev vackert i mig.
Den tysta stranden efter mitt bad – vattnet, himlen och den röda byggnaden som enda sällskap.
Ett morgondopp i tacksamhet- Tacksamhetens seger
Det blev något att minnas som en stund då jag tog hand om mig på bästa sätt. Jag bor just nu, när jag skriver orden, i en stor tacksamhet över att jag lät hon som vill vinna dagens första strid.
Hon vann, hon segrade, men jag – med alla mina jag – vann högsta vinsten. Det blev äntligen ett bad igen. Jag simmar just nu i tacksamheterna som flyttar in i kroppen. Tack för allt det vackra som fanns hos mig i denna morgon.
Det är nästan som om de där båda viljorna, även de, bor i tacksamhet. Och den största tacksamheten är över att jag lyssnade på henne – hon som vill. Även om det känns motigt och lite obekvämt så vann hon. Jag gjorde – och där bor tacksamheten. -> Vill du fördjupa dig mer i hur bad, kan ta bort värk i kroppen? Besök Svansång och värkarbete.
AHA – mellan raderna
Det här inlägget handlar om mer än ett bad. Det är en seger för modet att välja det man vet gör gott, trots motstånd. En berättelse om hur de små, beslutsamma stegen kan fylla kroppen med kraft och stilla glädje.
Jag valde viljan och mötte tacksamheten. Gårdagen vilar redan i historien, den kan vi inte göra något åt. vad som händer i morgon är sådant som kommer just i morgon. Det är just nu i denna stunden som jag sår det jag eventuellt kan skörda i morgon. Just nu – här händer livet. – Carina Ikonen Nilsson
Callout till läsaren
Har du också en “hon som vill” och en “hon som inte vill” inom dig? Hur låter deras röster – och vilken vann senast?
An early morning dip filled with gratitude. Here I tell about the battle between two voices – the one who wants and the one who doesn’t – and how the will finally won. A moment of nature, courage and quiet joy.
Welcome sign at Ragnerud bathing place on a rain-soaked morning – the place of my grateful swim.
Two Voices Inside Me
Today it finally happened again, even though it began with nagging from the one who wants and the one who doesn’t. The one who doesn’t want has won for too long and taken ground inside my body. She is strong and doesn’t give up easily, and has been winning ground for a very long time, far too long.
But today she had to give in. Already at six o’clock this morning the other one – the one who wants – began to open up to the possibility of really doing it. Her voice fell silent only to rest and try again. This time she didn’t give up. She found possibilities and wove them into every word she spoke to me and to the one inside who doesn’t want.
Now she had the strength; her voice was clear, no longer whispers but firm pointers: now you do it. “But the swimwear is in the motorhome,” I said to myself. “That hasn’t stopped you before,” she replied. “But it’s cold,” said the one inside. “You freeze all the time these days.” The one with the will answered: “That hasn’t stopped you before.”
The two of them went back and forth all morning. I sat with my laptop in my lap and listened to those two.
The Decision and the Journey
At the very last minute I decided to listen to the right voice and the right will. I listened to the voice that wanted and made sure to act. Out to the motorhome, find the swim bag, back inside to brush my teeth and grab the car keys, then into the car to actually do what was needed – drive ten kilometers, and I’m there, in paradise on earth.
But today didn’t turn out as planned, because when I arrived at the bathing place my swim-sisters had already finished. Today they had decided to bathe at 8 o’clock and I thought it was at half past eight. But that didn’t stop me.
A Morning Swim of Gratitude
They drove off and I took off all my clothes, which were really only a bathrobe and underwear. On with the water shoes and down into the lake. I had promised myself to just dip in. If it was cold it would be enough to lower my body into the water and then get out.
But if you knew how wonderful that dip was – not cold at all, only pleasant. Simply as wonderful as it gets. My body and the memory within it were completely present there in the water. I smiled and floated for a while.
I know that neither my husband nor my swim-sisters think it is okay to swim completely alone. That meant the swim became a shorter one. Yet every second there in the water, in nature, with my naked body floating in the lake, held a value worth remembering. Me, the water, and the sky.
Wonderful is a pale word for the moment. No word comes close to how I experienced this swim. Waves, wind and rain – and yet something beautiful unfolded inside me.
The silent beach after my swim – the water, the sky and the red building as my only company.
A Morning Swim of Gratitude – The Victory of Gratitude
It became something to remember as a moment of taking care of myself in the best possible way. As I write these words, I am filled with deep gratitude that I let the one who wants win the first battle of the day.
She won, she triumphed, but I – with all my selves – won the greatest prize. Finally, a swim again. I am now swimming in gratitude that fills my body. Thanks for all the beauty that was with me this morning.
It is almost as if those two wills also carry gratitude within them. And the greatest gratitude is that I listened to her – the one who wants. Even though it felt reluctant and a bit uncomfortable, she won. I acted – and within that action lives gratitude. -> Would you like to explore more about how swimming can ease pain in the body? Visit Swan Song and Body Work. – this older post is only in Swedish.
AHA – Between the Lines
This post is about more than a swim. It is a victory for the courage to choose what you know is good, despite resistance. A story of how small, decisive steps can fill the body with strength and quiet joy.
I chose the will and met gratitude. Yesterday already rests in history; we can do nothing about it. What happens tomorrow belongs to tomorrow. It is right now, in this very moment, that I sow what I may harvest later. Right now – this is where life happens. — Carina Ikonen Nilsson
Callout to You as Reader
Do you also have a “one who wants” and a “one who doesn’t” inside you? How do their voices sound – and which one won last time?
Support & Subscribe
Would you like to read more posts about everyday life, motorhome adventures and reflections? Subscribe here: Click to follow the blog
Would you like to support my writing? Support via PayPal
Varje morgon är en chans att börja om. I den stilla stunden med kaffe och tystnad växer tanken om att välja lycka – en lärdom från Kay Pollak som bär mig genom både vardagens glädje och sorgen över det som inte blev.
Jag tänker fortsätta att skriva om Kay Pollak, för ämnet känns inte färdigt i mig. Eftersom hans budskap är så viktigt: Kay Pollak välja lycka just det blir mitt dagliga val. Hans ord om att vi kan välja vårt förhållningssätt stannar kvar och väcker tankar. Varje morgon känner jag en djup tacksamhet över att ha fått en dag till – eller i alla fall en morgon till. Det är just morgonen jag uppskattar mest under dygnet.
När hela huset sover, hemma eller i husbilen, uppstår en tystnad som är bara min. Kaffet är nybryggt, datorn ligger i knät och fingrarna dansar över tangentbordet. Nästan som musik. Då vandrar tankarna fram och tillbaka, och orden vill ut. Ofta landar de i tacksamheten över att just i dag är den första dagen på resten av mitt liv.
Första dagen på resten av mitt liv
Jag vill bjuda in dig att tänka samma tanke. Just nu är ett unikt nu – en helt ny dag i resten av ditt liv. Känner du hur stunden växer i värde när du ser på den så?
På jobbet samtalade jag ofta med ungdomar om det där stora. Vi lekte med idén att varje dag kan vara den första på resten av deras liv. I början visste de inte vad som gjorde dagen speciell. Då la jag fram nästa tanke på ett silverfat:
Bara det att du vaknat just i dag gör dagen speciell.
Kay Pollak välja lycka mitt dagliga val
Vi pratade också om att vi själva har ansvar för våra känslor – att vi faktiskt kan välja att känna lycka, även om vi ofta väljer att känna olycka i olika former. Det var inte allas favoritämne, men några tog det till sig.
När man väl börjar se att man faktiskt kan vara herre – eller kvinna – över sina tankar, och vågar fundera på kan jag välja lycka nu, blir det kanske inte enkelt. Men ibland lyckas man ändå vända tanken och faktiskt välja lycka.
Vi säger att du är trött och något händer. Du kan tänka det här händer bara för att jag är trött eller det här händer alltid mig. Men vänd tanken: Jaha, nu hände det här – spännande, vad ska jag lära mig av det? Hur hade någon annan agerat i den här stunden? Eller varför inte: Om jag just nu skulle välja lycka – hur skulle jag agera då?
Jag brukade berätta att varje människa jag möter är utsänd för att lära mig något. En del ungdomar skrattade och frågade vad de skulle kunna lära mig – vill du bli kriminell eller vad? Jag log och svarade att jag tränar på att vara helt sann mot mig själv. Det är något jag önskar att även de vågar längre fram.
Många av dem levde bakom masker, skapade för att överleva. Jag ville visa att livet är mer än att bara överleva. Vi är skyldiga själva livet att verkligen leva. Det var kanske inte en del av min arbetsbeskrivning, men det kändes viktigt.
Jag är inte den som följer regler bara för reglers skull, ändå gör jag min del av det vi kollegor kommit överens om. För mig var det avgörande att de här ungdomarna fick möta en vuxen som visade sitt verkliga jag – och som trodde på att de också duger som de är.
Våga leva orden
Det finns så mycket viktigt i alla de ord som Kay Pollak presenterar. De blir stora först när vi vågar försöka leva efter dem.
Livet blir så mycket enklare när vi sätter oss själva i det rum där vi verkligen hör hemma. När vi vågar vara ärliga, tydliga och sätta våra egna gränser.
Ibland måste vi välja – och se möjligheten i att hoppa av. Att stå på sig. Att vara den vi är. För mig handlar Kay Pollak välja lycka om att påminna mig varje morgon om att livet alltid kan börja på nytt
Det här med att blogga är för mig att välja lycka, så som Kay Pollak säger att vi ska välja lycka.
Sorg och bortvaldhet
Sorgen och händelsen med min son — känslan av att vara bortvald — bor i min vardag. Det är en fruktansvärd sorg och jag är ledsen för att det ser ut som det gör. Men här finns också ett viktigt men: jag kan inte sluta leva bara för att jag har ont. Jag kan inte sluta älska. Jag måste gå framåt och våga välja lycka, trots allt.
För mig är det en lärdom: jag behöver inte bara överleva — jag måste leva, uppleva och våga känna glädje även när något i livet gör ont. Det finns andra människor som behöver se mig le. Jag har många skäl att fortsätta söka och uppleva lycka. Jag är skyldig mig själv det.
Självklart är det svårt att välja lycka nu när sorgen är som mest påtaglig. Ändå ställer jag mig den frågan: kan jag välja lycka nu? Kanske är själva frågan en väg in i något nytt. Kanske finns här något jag behöver lära mig om tillit, mod och självkärlek. Jag tror att sorgen också bär en undervisning – om att sätta gränser, värna det som är gott och ge plats åt både smärta och hopp.
Den får finnas, men den får inte bli allt. Jag är skyldig mig själv att fortsätta söka de ögonblick av lycka som gör livet levande.
Reflektion
När jag ser tillbaka inser jag hur djupt Kay Pollaks tankar har format min vardag. Hans ord om att välja lycka är inte bara fina fraser – de är ett sätt att leva. Varje morgon är en ny chans att börja om, en möjlighet att medvetet välja riktning.
Mellan raderna – mina ord
Historien går inte att uppleva – den har redan passerat och vi kan inte göra något åt den. Jag lever med den kunskapen varje dag, i varje inlägg. Det är en lärdom jag bär med mig från Kay Pollak:
Lev i dag, just nu. Igår finns inte längre här. Det är nu vi sår de frön som vi kanske får möjlighet att skörda i framtiden. -Carina Ikonen Nilsson
Det är här, i detta nu, vi väljer vår riktning och planterar det som en dag kan blomma.
AHA – mellan raderna
Det här är mer än en text om tacksamhet. Det är ett levt förhållningssätt – att möta dagen utan att hålla fast vid gårdagens misslyckanden eller oro. Att se varje människa som en möjlighet till växande. Och att modet att vara sann är själva grunden till glädjen.
FAQ – Frågor jag ofta får kring Kay Pollak och att välja lycka
Vad betyder det att “välja lycka”? För mig handlar det inte om att alltid vara glad. Det är ett förhållningssätt – att medvetet välja tankar och handlingar som öppnar för glädje, även i svåra stunder.
Hur kan man börja leva mer i nuet? Jag börjar med morgonens stillhet. Några minuter med kaffe och tystnad kan bli en daglig påminnelse om att just nu är första dagen på resten av ditt liv.
Hur påverkar sorgen mitt val att leva så här? Sorgen efter bortvaldhet finns alltid kvar, men den får inte ta allt utrymme. Jag ser den som en läromästare som påminner mig om att fortsätta leva och älska – inte bara överleva.
Kan man verkligen välja sina känslor? Vi kan inte styra allt vi känner, men vi kan välja vilket förhållningssätt vi ger näring. Det är där friheten och kraften finns.
Every morning is a chance to begin again. In the quiet moment with coffee and silence, the thought of choosing happiness grows – a lesson from Kay Pollak that carries me through both everyday joys and the sorrow of what never became.
I keep writing about Kay Pollak because the subject isn’t finished within me. His message is essential: Kay Pollak choosing happiness is my daily choice. His words – that we can choose our attitude – stay with me and awaken new thoughts. Each morning I feel deep gratitude for one more day, or at least one more morning. It is truly the morning I value most.
When the house is still, whether at home or in the motorhome, there’s a silence that belongs only to me. Fresh coffee in my cup, the laptop on my lap, fingers dancing across the keyboard like music. Thoughts wander back and forth until the words must come. Again and again I land in gratitude that today is the first day of the rest of my life.
The First Day of the Rest of My Life
I invite you to think the same thought. This very moment is a unique now – a brand-new day in the rest of your life. Do you feel how the moment expands when you see it this way?
At work I often shared this idea with young people. We imagined that every day could be the first day of the rest of their lives. At first, they didn’t know what could make a day special. Then I served the next thought on a silver platter:
Simply waking up today makes this day special.
Kay Pollak Choosing Happiness – My Daily Choice
We also talked about our own responsibility for feelings – that we can actually choose to feel happiness, even though we often choose to feel unhappiness in different forms. It wasn’t everyone’s favorite subject, but a few embraced it.
When you begin to see that you can truly be master – or mistress – of your thoughts, and dare to ask can I choose happiness now, it may not be easy. But sometimes you succeed in changing the thought and actually choosing happiness.
Imagine you are tired and something happens. You might think this only happens because I’m tired or this always happens to me. But turn the thought: Oh, this happened – interesting, what can I learn from it? How would someone else react in this moment? Or even better: If I were to choose happiness right now, how would I act?
People as Teachers
I often told the youth I met that every person crossing my path is sent to teach me something. Some laughed and asked what they could possibly teach me – do you want to become a criminal or what? I smiled and said that I am practicing being completely true to myself. That is something I hope they too will dare to do one day.
Many of them lived behind masks created to survive. I wanted to show that life is more than survival. We owe it to life itself to live. This may not have been part of my formal job description, but it felt essential.
I am not someone who follows rules just for the sake of rules. Yet I respect the agreements we make as colleagues. What mattered to me was that these young people met an adult who showed her true self – and believed that they, too, were enough as they are.
Daring to Live the Words
There is so much power in the words Kay Pollak shares. They become truly great only when we dare to live them.
Life grows simpler when we put ourselves where we truly belong – when we dare to be honest, clear, and to set our own boundaries.
Sometimes we must choose to step away, to stand firm, to be exactly who we are. For me, Kay Pollak choosing happiness is a daily reminder that life can always start anew.
Even blogging itself is, for me, an act of choosing happiness – just as Kay Pollak encourages.
Sorrow and Being Rejected
The sorrow and the situation with my son – the feeling of being rejected – live in my everyday life. It is a deep pain, and I grieve that it is this way. Yet here is an important but: I cannot stop living because I hurt. I cannot stop loving. I must move forward and dare to choose happiness, despite everything.
For me, this is a life lesson: I must not merely survive — I must live, experience, and dare to feel joy even when something in life is painful. Other people need to see me smile. I have many reasons to keep seeking and experiencing happiness. I owe myself that.
Of course, it is difficult to choose happiness now when sorrow is at its strongest. Yet I keep asking myself: can I choose happiness now? Perhaps the question itself opens something new. Perhaps there is something here I need to learn about trust, courage, and self-love. I believe sorrow itself carries a teaching – about setting boundaries, protecting what is good, and giving space to both pain and hope.
The sorrow may remain, but it must not become everything. I am responsible for continuing to seek the moments of happiness that make life alive.
Reflection
Looking back, I see how deeply Kay Pollak’s thoughts have shaped my everyday life. His words about choosing happiness are not just beautiful phrases – they are a way of living. Every morning is a new chance to begin again, a chance to consciously choose direction.
Between the Lines – My Words
The past cannot be relived – it has already passed and we cannot change it. I live with that insight every day, in every post. It is a lesson I carry from Kay Pollak:
Live today, right now. Yesterday no longer exists. Right now we sow the seeds that we may harvest in the future. – Carina Ikonen Nilsson
It is here, in this very now, that we choose our path and plant what can one day bloom.
AHA – Between the Lines
This is more than a text about gratitude. It is a lived approach – to meet each day without clinging to yesterday’s failures or worries. To see every person as an opportunity for growth. And to discover that the courage to be true is the very ground of joy.
Support & Subscription
Would you like to read more posts about everyday life, RV travels and reflections? Subscribe here.
FAQ – Questions I’m Often Asked About Kay Pollak and Choosing Happiness
What does “choosing happiness” really mean? For me it doesn’t mean being happy all the time. It’s an attitude – consciously choosing thoughts and actions that open a path to joy, even in hard times.
How can someone begin to live more in the present? I start with morning stillness. A few minutes with coffee and silence become a daily reminder that today is the first day of the rest of your life.
How does sorrow affect this choice? The sorrow of rejection never disappears, but it doesn’t have to fill all space. I see it as a teacher reminding me to keep living and loving – not just surviving.
Can we really choose our feelings? We can’t control every feeling, but we can choose which perspective we feed. That is where freedom and power lie.
Kay Pollak välja lycka – två ord som blivit viktiga i mitt liv. Här berättar jag hur hans tankar om eget ansvar har hjälpt mig i vardagen, från stökiga frukostmorgnar till den djupare sorgen över avståndet till min son och barnbarnen. En text om att stanna upp, välja sitt förhållningssätt och skapa sin egen glädje.
Här hemma har vi lagt ner Storytel ett tag. Vilket betyder att det blivit poddar i stället. Poddar är inte som en bok som långsamt målar upp bilder – men de ger något annat. De ger andras ord och erfarenheter, och ibland är det just det jag behöver.
Igår valde jag min favorit. Nämligen Kay Pollak. Jag skriver hans namn även om maken skakar på huvudet om han skulle råka läsa: Kay Pollak. Han har fått uppleva många ord från just Kay.
Vem är Kay Pollak?
För dig som inte känner till honom: Kay Pollak är en svensk författare, föreläsare och filmregissör. Han är känd för sina tankar om självledarskap, glädje och inre frihet, bland annat i böckerna Att välja glädje och Att växa genom möten, men även flera böcker än så. Här i inlägget har jag lagt till en länk längst ner där du kan besöka hans hemsida. Han har också regisserat filmer som Så som i himmelen, som berörde människor över hela världen.
I föreläsningar och böcker återkommer han till samma kärna:
Vi kan inte bestämma vad som händer oss – men vi kan välja hur vi reagerar.
Det låter enkelt. Men för mig har det varit livsavgörande.
Kay Pollak välja lycka i vardagen
När jag först började lyssna på Kay Pollak lärde jag mig stanna upp i stunden.
Tänk en vardagsmorgon: jag kommer hem från jobbet och hittar diskbänken full av kladd, ett smörpaket kvar på bordet. Förr blev jag galet arg och tog det personligt – som om jag var städtant i mitt eget hem.
Men de gånger jag lät Kay Pollaks ord tala hann jag tänka: De måste haft en stressig morgon. Vad fint att ungarna i alla fall hann äta. Maken var kanske helt slut igår och orkade inte mer.
Och vet du, det var mycket enklare att känna lycka de morgnar jag tänkte snällare tankar.
Samma sak med dottern, de morgnar hon vaknade på fel sida och tryckte på alla mina triggers. Förut gick jag igång direkt. Men när jag såg tröttheten bakom surheten kunde jag välja ett annat förhållningssätt. Precis det hon behövde – en mamma som såg bakom beteendet.
Kay Pollak välja lycka i vardagen.Det största provet – min son och barnbarnen
Det här gäller förstås större saker också. Avståndet till min son gör ont. Jag saknar barnbarnen. Ibland vill en del av mig lägga skuld. Men jag vet att jag inte vill skuldbelägga. Jag vill älska honom – och jag gör det. Jag önskar honom all lycka, även om jag inte får vara en del i hans barns liv.
Jag kan inte styra över hans val. Jag kan bara välja mitt eget förhållningssätt. Välja att leva. Välja att vara lycklig – även med saknaden i hjärtat.
Lycka som ett aktivt val
Det kanske låter ovant att säga, men jag tror helt och fullt att jag kan välja om jag vill vara lycklig eller olycklig. Lycka är inte en känsla som bara händer. Eftersom det är ett val jag gör om och om igen, i stort och smått.
Jag kan fylla mitt liv med det som ger mening – skrivandet, måleriet, gemenskapen med dem som finns här. Just det här Det är mitt ansvar.
Jag kan inte ta ansvar för andras reaktioner, men jag kan ta ansvar för hur jag förhåller mig till dem.
Frågor till dig som läser
Hur tänker du kring att välja lycka?
Har du upplevt att ett annat förhållningssätt helt ändrade en svår situation?
Finns det någon person vars ord har flyttat in i ditt liv på samma sätt som Kay Pollaks ord gjort i mitt?
Skriv gärna en kommentar – dina ord kan bli en ny tanke för någon annan.
Mellan raderna – min röst
Bakom orden finns en stilla tacksamhet. Jag ser hur mina mönster formats av både arv och val, men även att friheten kan börja i en enda tanke. Att ta ansvar för sitt liv är inte att bära allt ensam, utan att välja hur man möter det som händer.
Reflektion
I varje val av tanke finns en liten frihet. Det är att stanna upp, att andas innan ordet eller reaktionen kommer, för är just i det att stanna upp kan förändra hela dagen. Det är inte att förneka sorgen utan att bära den med mildare händer. Jag ser hur Kay Pollaks ord blivit en påminnelse om att livet faktiskt kan kännas lättare när jag väljer ett mjukare svar.
AHA – mellan raderna
Lycka är inte något som någon annan kan ge. Det är mitt eget skapande – i disken som får stå, i barn som ibland slår ifrån sig, i den stora saknaden efter dem jag älskar. Jag kan sörja men ändå välja glädje och lycka. Där, mitt i spänningen mellan smärta och vilja att leva, det är där Friheten uppstår.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Vanliga frågor – om Kay Pollak och att välja lycka
Vad menar Kay Pollak med att ”välja lycka”? Han menar att vi inte alltid kan styra vad som händer, men vi kan välja hur vi reagerar. Genom att stanna upp, tolka situationen annorlunda och se möjligheter kan vi skapa mer glädje i våra liv.
Hur har du själv använt hans tankar? Jag har lärt mig att stanna upp i vardagliga situationer – som en stökig diskbänk eller ett barns dåliga morgonhumör – och välja ett förhållningssätt som skapar lugn och glädje istället för konflikt.
Kan man verkligen välja lycka när livet gör ont? Ja, det betyder inte att smärtan försvinner. Det handlar om att erkänna sorgen men ändå välja att inte fastna där. Jag bär sorgen över avståndet till min son, men jag väljer att leva och hitta glädje.
Var kan jag läsa mer om Kay Pollak? Du kan hitta hans böcker, till exempel Att välja glädje och Att växa genom möten, i bokhandeln eller som ljudböcker och poddar.
Kay Pollak choose happiness – two words that have become important in my life. Here I share how his ideas on personal responsibility help me in everyday life: from messy breakfast mornings to the deeper pain of distance from my son and grandchildren. It’s a story about pausing, choosing your response, and creating your own joy.
At home we have paused our Storytel subscription for a while, which means I now listen to podcasts instead. Podcasts don’t paint long, poetic pictures like a book, but they give me something else – other people’s words and experiences. And sometimes that is exactly what I need.
Yesterday I chose my all-time favorite. I’ll write his name even though my husband might shake his head if he happened to read this: Kay Pollak. His voice has followed me for many years, and my husband has heard plenty of quotes from him.
Who Is Kay Pollak?
For those who don’t know: Kay Pollak is a Swedish author, lecturer and film director. He is known for his thoughts on self-leadership, joy and inner freedom, expressed in books like Att välja glädje (Choose Joy) and Att växa genom möten (To Grow Through Encounters). He also directed the internationally acclaimed film As It Is in Heaven.
In his talks and books, he returns again and again to the same core insight:
We cannot decide what happens to us – but we can choose how we react.
It sounds simple. But for me, it has been life-changing.
Kay Pollak Choose Happiness in Everyday Life
When I first started listening to Kay Pollak, I learned to pause in the moment.
Take a normal morning: I come home from work and find the kitchen counter full of crumbs, a butter pack left out. I used to get furious and take it personally – as if I were just the cleaning lady in my own home.
But when I let Kay Pollak’s words settle in, I could stop and think: They must have had a stressful morning. How wonderful that the kids still had time for breakfast. Maybe my husband was simply exhausted last night.
And you know what? It was so much easier to feel happy on the mornings when I thought kinder thoughts.
The same with my daughter on those days when she woke up in a storm and pressed every trigger I had. In the past I would react immediately. But when I saw the tiredness behind her frustration, I could choose another way to respond – exactly what she needed: a mother who looked beyond the behavior.
The Greatest Test – My Son and Grandchildren
This insight reaches far beyond morning routines. The distance from my adult son hurts. I miss my grandchildren. Sometimes part of me wants to put blame somewhere. But deep down I know I never want to give him guilt. I want to love him – and I do. I wish him every happiness, even if I’m not part of his children’s lives.
I cannot control his choices. I can only choose my own attitude. Choose to live. Choose to be happy – even with longing in my heart.
Happiness as an Active Choice
It may sound unusual, but I truly believe I can choose whether to be happy or unhappy. Happiness is not just a feeling that happens to us. It is a choice I make again and again, in big and small things.
I can fill my life with what gives meaning – writing, painting, morning swims, and the community of those who are here. That is my responsibility.
I cannot take responsibility for other people’s reactions, but I can take responsibility for how I relate to them.
Questions for You
How do you think about choosing happiness in your own life?
Have you experienced how a different response completely changed a tough situation?
Is there someone whose words have moved into your life the way Kay Pollak’s words have into mine?
Feel free to share in the comments – your words might spark new thoughts for someone else.
Between the Lines – My Voice
Behind these words lies a quiet gratitude. I see how my patterns have been shaped by both inheritance and choice – and how freedom can begin in a single thought. Taking responsibility for your own life is not about carrying everything alone, but about choosing how to meet what happens.
Reflection
In every choice of thought there is a small freedom. To pause, to breathe before the word or reaction comes, can change an entire day. This is not denying grief but carrying it with gentler hands. Kay Pollak’s words remind me that life can indeed feel lighter when I choose a softer response.
AHA – Between the Lines
Happiness is not something someone else can give. It is my own creation – in dishes left on the counter, in children who sometimes push away, in the deep longing for those I love. I can grieve and still choose joy. In that tension between pain and the will to live, freedom arises.
Yesterday has already laid itself to rest in history, and tomorrow waits somewhere ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
What does Kay Pollak mean by “choose happiness”? He teaches that while we cannot control what happens, we can choose our response. By pausing and seeing situations differently, we can create more joy.
How have you applied his thoughts? By pausing in everyday moments – like facing a messy kitchen or a child’s bad morning mood – and choosing a calmer response that leads to peace instead of conflict.
Can you really choose happiness when life hurts? Yes. It doesn’t mean pain disappears. It means acknowledging grief without getting stuck. I carry the sorrow of distance from my son, but I choose to live and find joy.
Where can I learn more about Kay Pollak? Check out his books such as Choose Joy (Att välja glädje) and To Grow Through Encounters (Att växa genom möten), available in bookstores, audiobooks and podcasts. You can also visit Kay Pollak’s official website for more inspiration.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
