länge sen jag skrev , diagnosis orkar liksom inte. Tänkte jag skulle berätta om att jag är en av dem som ska få gå utbildningen för attityduppdraget. Det ska bli spännande, malady roligt. Nu infinner sig även en del ångest bakom det, pharm men jag väljer att se bort från den. Självklart blir det oro, jag ska bort i tre dagar. Jag ska träffa 25 andra mäniskor som ska göra samma resa. Så visst lite oro men när jag såg annonsen i Attention för ett tag sen så anmälde jag mig genast. Redan då jag läste annonsen kände jag att det var något som jag skulle kunna tänka mig.

den 1-3 mars är kursen, Har lovat mig själv att inte tänka på det från då. Det blir så mycket oro om jag redan ska börja tänka på det.

Det har hänt så mycket först satt jag i våras och somras och skrev min bok. Där efter trycktes Jag föredrar att kalla mig impulsiv. En andra tryckning blev till även denna tryckning är nu på sluttampen, kanske kommer det bli en till. Mitt företag startades, nu är jag här om några veckor är det utbildningen för attityduppdraget.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv och kommer även snart att få gå utbildningen om attitydambassadör.

Ibland flyter livet på mera än vanligt……..

En liten fin utmärkelse….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Idag råkade jag titta in här, sales har känt mig vissen och trött men denna lilla grej fick mig att bli lite gladare tack så mycket http://smultronets.wordpress.com/ för utmärkelsen. Den piggade upp mig. Då ska vi se om jag får till det. Man skulle skicka den vidare till sju personer. Där till skriva sju saker om sig själv.

Mina sju saker:

1.

Jag har mitt lilla skrivbord i stora rummet, här står även mitt stafli. Just nu sitter pojkarna och tittar på tv. En av mina påbörjade tavlor stå på staflit. Tyvärr lär den damma igen.

2.

En lite katt på 10 kg bor hemma hos oss, hans namn är pölsa efter pölsa i filmen smala sussi.

3.

Vilket leder mig till just filmen som jag och övriga familjen tittar på ibland, just nu är polisen den bästa han har så många sköna kommentarer.

4.

Sommaren är årstiden som är till för mig. Solen ljuset, bad alla dofter, hav.

5.

Jag har för några månader sen gett ut min debut bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, som jag skrev i somras.

6.

Jag är fasligt rädd för fästingar, bara tanken på dessa små odjur, får mig att känna ångest. I höstas visade min son ett stort rött märke som blev till läkarbesök och pencilin. Den ångesten som visade sig då är på skalan 99,9 av 100.

7.

Vanligtvis brukar jag inte ge mig ut på sådana här saker, så idag gjorde jag något nytt som jag inte gjort innan och det är just det här lilla inlägget…….

Då ska jag nu skicka detta till sju andra, samt skicka en kommentar på deras blogg. De som får den ska sedan länka till mig.

De jag tänker skicka vidare till är en fd arbetskamrat till mig Carinas blogg, en ny vunnen vän Jenny ström, en kvinna vid namn Victoria Qvarnström som även har en intressant syster som är konstnär, Marmonia som ligger mig varm om hjärtat, razaha en kreativ skribent. Även tittelina är en duktig skribent. Drumalex är en herre som gett mig massor av vackra ord på mina inlägg på malixskrivpuffsblogg,

Tacksamheter skall det jobbas med ………

Av Carina Ikonen Nilsson

den 19 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Min uppfattning och klokhet försvann igår, ask fast inte hela sanningen, en del av den. Under en period sen jag började jobba igen, har det hänt en del. Min bok trycktes, vilket i sig var en upplevelse, jobbet har förändrats, där jag idag känner att jag har mindre koll.

Många små bitar kan läggas till ett pussel, idag resulterar pusslet i att jag behöver höja upp min sertatolin halt. En obeskrivlig håglöshet, sorgsenhet inom mig har fått ett fäste i mig, mina tankar har landat en nivå längre ner, detta ska tydligen en liten tablett hjälpa mig upp med. Det strider inom mig för tabletten tar inte bort orsaken bara symtomen.

I alla fall tänker jag så, jag är ingen läkare har inte deras medicinska kunskaper, utan bara min egen sanning och klokhet. Natten gick till att fundera, på vad jag ska göra. En sista tanke innan jag somnade, blev att jag gör ett försök, en period ska jag prova om tabletten, kan hjälpa mig att hitta tillbaka, till den kvinnan jag egentligen är. Den mera positiva och harmoniska kvinnan.

Men tillsammans med mitt beslut om att prova tabletten, så bestämde jag mig även för att ta tag i de saker som jag nu slarvat med en lång tid. Mig själv, just nu är jag i gamla ljulspår, där allt jag skrivit om är långt borta, för jag har inbillat mig att jag inte har tid, tid till att ta hand om mig själv. Min tid till att ta hand om flickan, som bor inom mig. Jag är otroligt duktig på att få andra människor att växa se sitt värde, men mitt värde har under en tid nu inte haft första prioritet.

I natt lovade jag mig själv just detta, nu ska jag, nu måste jag ta hand om mig, igen. Ska riktigt kavla upp ärmarna och en kort period inta tabletten som läkaren skrev ut, där till åter igen göra de saker som jag innan dagligen gjorde. Mina tankar skall åter igen bli bara tankar inte min verklighet, mina tankar skall återigen bara vara tankar. Genom att jag aktivt återigen tränar mig på att leva just nu, inte bara till orden och meningen utan just nu är inte imorgon, inte om en timma eller nästa år, för det är just nu, och just nu har jag inte problemen som jag i tankarna sätter upp som stora murar.

Egentligen så är just nu, inget som jag sett. Jag har inte tittat på det som i mitt liv är bra, jag har länge glömt mina tacksamheter. Dessa behöver återigen få fäste i mig. Tacksamheter om att faktiskt leva just nu, att andas, sitta här framför min dator och bara vara här. Lyfta blicken se den vackra snötäckta miljön utanför mitt fönster och låta mina fingrar dansa över tangentbordet. Tacksamheten av att bara finnas till, få uppleva mitt liv tillsammans med min familj, alla människor jag träffar som lär mig så mycket. Just sådana saker som vi tar för självklarheter, är egentligen inte självklara utan små under av underverkshets minuter i härligheter. Jag finns, jag har fått möjligeheten återigen, få lära mig att jag måste först och främst ta hand om mig själv, se till att jag mår bra. Då sker under, då har jag möjligheten att uppleva, det vackra i livet. Just nu, just nu ska jag ta mig i min okrage och åka till stan för att skämma bort mig själv lite extra.

Idag ska jag leva just nu, utan en massa värderande tankar. Mina tankar ska få bli tankar, inte verkligheter!

Samhörighet är viktigt i ADHD…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 18 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

En långdag i bilen, ed åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, cialis där vi fick mera kunskaper. Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, ampoule på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."

Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.

Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner. Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.

Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.

Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta. Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.

2009 blir nu 2010

Av Carina Ikonen Nilsson

den 31 december 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

reflektions tankarna, unhealthy vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009 satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, there va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, cialis Och jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver. Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet. Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!

Har bara lite tid…….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 23 december 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Ont om tid, prostate nej inte ont om den den är ju gratis. Men tiden går till arbete, igår handlade vi för fullt och nu om någon timma ska jag iväg till jobbet igen. Idag skrev jag min första faktura, Hur krångligt kan det vara?

Men här blir det krångligt, först att få iordning på alla bokstäver och alla siffror, inte var det många siffror men ändå blev det krångel. Nu var det ju inte bättre av att bläcket i skrivaren tog slut. Konstigt att vissa dagar ska man inte göra saker som man inte har riktigt koll på ändå gör jag dem. I alla fall glad över att min bok ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv” nu kommer att vara en bok att låna på vårt bibliotek i vårat lilla samhälle. Spännade roligt och ett steg framåt.

Tänk att människor runt omkring i Sverige läser min lilla bok. Det är jag tacksam för glad och ödmjuk in för.

Vill önska alla en god jul, njut och ta hand om er.

Själv jobbar jag tills imorgon bitti. Kommer antagligen inte skriva något imorgon vi får se, i morgon kommer jag i alla fall vara ledig i några dagar. Skönt att återigen vila mig från stressen på jobbet och alla saker som jag hela tiden kommer på att jag måste göra.

GOD JUL

I morgon kommer tomten igen…….

Lev nu just nu

Intervjun var okey inget farligt alls.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 18 december 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Intervjun var okey, doctor inget farligt alls.

Intervjun gick bra, site tyckte det var lite kul att prata om min bok igen. Den har liksom sovit i mig ett tag. Blev lite förundrad över hur lite jag upplevde min upplaga.

Medan killen som intervjuade mig faktiskt lyste upp, mina tankar. Små tankar bor ju ibland i mig, men egentligen är det lite? Jag har ju tryckt upp min bok, en andra tryckning är ju redan gjord, har ju redan sålt över de böcker jag från början var rädd, att böckerna skulle bo här hemma i bokhyllan.

Så nu i eftermiddag, har jag faktiskt har större tankar.Jag säljer ju böcker, en andra tryckning. Målet var från början att få sålt de första böckerna, utan att få en skuld på det som det kostade. Det ser annorlunda ut idag. Böckerna finns fortfarande och ännu skulle det kunna bli en förlust affär, målet var aldrig att gå med vinst.

Målet var att andra skulle kunna läsa min bok, känna igen sig av orden som jag skrivit. Det målet är också uppnått. För ibland händer det, att det dimper ner ett brev på min mail, om att mina ord skulle lika gärna vara hennes, hon som just läst.

Det säger mig att jag lyckats, det var målet.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Klicka på länken så kommer ni till liten upplaga där den går att beställas.

Intervju nu inte för en stor tidning

Av Carina Ikonen Nilsson

den 18 december 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Nej, ampoule nu är det bara en intervju för våran kommun tidning för anställda, salve media spelaren. Men känner mig ändå lite nervös, stuff vilka frågor kommer det att ställas, nu skulle jag vilja leva i om en halvtimma i framtiden. Då vart det ju över och hade sluppit tänka på det nu.

Ut ur högtalarna hör jag Thåström, det här är alla dåras dag, vi skiter i all ordning och lag. Då för länge sen, då för många år sen tyckte jag det var en grym text kände revolten i texten.

Idag med mera vuxna ögon blev även jag en av de tysta, även Thåström blev gammal och mindre skrikig, idag satt vi lite och pratade om folk som sålt sig.

Min make så att snart ser man nog denne man på lets dance eller bingolotto. Då just i den stunden vaknade revoltören i mig

Nej !

Aldrig aldrig Thåsträm sa jag.

Inte skulle han sälja sig där.

Nej aldrig Thåström, sakta vaknade jag ut revolttankarna och minns den artikeln som jag nyss läst där Han själv pratade om tunéern för några år sen röda sten och skriken om det är ni som e de konstiga ,……

Just i artikeln läste jag just om att han själv tyckte han sålt sig ville inte skrika ut och stå på scenen men det var riktigt bra betalt. vad vill jag säga med det här ??? Vet inte…

Tillgångsfabriker borde springa upp åt i kurs, Aktiekursen uppåt för tillgångsfabriken.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 17 december 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

tänk om det var så att det fanns ett företag som tillverkade tillgångskrafter. Om företaget fokuserade på människors tillgångar där vi fick växa i våra tillgångar så mycket vi bara orkade med. Just i de tankarna vaknade jag i i morse. Ordet som nästan var som en tavla framför mig var just Tillgångsfabriken. Visst är det ett vackert namn!

Kaffe tystnad och målar penslar. Kan jag begära mera? Nej inte jag, seek det har varit en perfekt morgon för min själ. Även om internet krånglade då jag skrev min skrivpuff så jag fick skriva om allt, så gör det inget. Jag hade ju mina färger att ta till istället. Även vårat lilla samhälle är täckt av snö, snön lyser upp mörkret och till och med i mig infinner sig lite julkänsla. Jag som inte ens gillar denna stresshögtid. Just nu känner jag att jag ändå gör det. Kanske är det för att jag detta året inte stressar, inte känner press. Redan i somras visste jag om att min jul skulle vara en arbetsjul. Julafton firar vi hos svärmor, kanske inte jag men maken och barnen. Ska jag med beror på hur sömnen på jobbet blir.

Att jag jobbar i jul har gjort att jag bestämt mig för att inte lägga en massa tid på tomtar och pynt. Här hemma är det bara ljustakar i fönstrena och lite stjärnor. Det får räcka för i år. Förra julen hade jag pyntat, och hade två överhängande tentor framför mig, en omtenta och en tenta om Femfaktorn och andra olika teorier. Då satt jag dagarna i enda och pluggade till och med drömde om Freud och Carl Rogers. I år är det målartag och skrivtag.

Min bok säljar sidan visar ännu att boken finns, och att den säljer. Vissa dagar blir jag euforisk över att jag gjorde det. Tänk att jag, jag skrev och gav ut min bok. För mig är det stort, rent av fantastiskt, för jag trodde inte hade bara en dröm om att skriva, nu sitter jag här och kan titta tillbaka på dagen då jag höll boken i min hand. Overkligt känns det, som om det ännu bara är en dröm som jag drömt.

Men på mitt skrivbord, vid sidan om mig på ett stafli står min bok uppställd. Den liksom på minner mig om att det verkligen har hänt.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv, smakar på titeln. Jo, jag för nog det, jag föredrar att kalla mig författare. Nej, det känns ännu lite overkligt. Nej jag föredrar att kalla mig, mig, sådan som jag är, med mina tillgångar och otillgångar, tillgångarna är flera än otillgångarna. Det gör tillgångarna i mig bättre, de är tillgångarna i mig som jag ska fokusera på. Tillgångarna är stigar gångar av bra saker med mig, till och med min frustrations och ibland ilskan blir en tillgång för den visar mig att här, just nu i ilskan gömmer sig något som jag behöver träna på…….

Caroline af Ugglas

Av Carina Ikonen Nilsson

den 15 december 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

var idag med i tidningen attention, ask där hon sa något, search som jag blev lite stött på. Här handlade det om att hon inte ville att dottern skulle ha diagnosen ADHD, fast skolan reagerat och ville hjälpa till. Nu säger jag inte att det var fel! Men jag tror att den rädslan hon känner för själva diagnosen, kan bli ett hinder för andra barn när föräldrar läser. Andra som har barn, som kanske har lite svårigheter i skolan. Ser tillbaka på historian här hemma när jag var livrädd, för att man skulle stämpla min son. Minns hur jag slogs och kämpade för att han skulle få vara som han var, även i skolan. Då diagnos för mig var något farligt. Det var innan jag och min son träffade den fantastiska ”Dampdoktorn” med de buskiga ögonbrynen. Han som såg min son, som han var som lyste upp mina ögon, gav mig kraften. Att orka lite till, att se och kämpa så att min son fick rätt hjälp.

Jag ser ju mera diagnosen som en tillgång, har ju som sagt skrivit en bok om just det.

Adhd är inget funktionshinder i mig utan i samhället. Framför allt så är det i skolan, det stora problemet är. Där är ju ADHD en symtom, på en skola, som vill att alla skall vara stöpta i samma form, man har inte kunskapen och inte heller de rätta resurserna. För att stödja och uppmuntra de barnen, som inte är så fyrkantiga. Rädslan i Hennes uttalande handlar, om föräldrar en sådan som mig, sådan som jag var för många år sen, när det inte funkade.

När jag var en jobbig, gapig tiger som vaktade min sons heder. Då innan jag själv hade kunskapen om just ADHD, med den sviktande självkänslan som ADHD diagnosen liksom bjuder på. DÅ var jag rädd, rädd för att en stämpel skulle göra min son sjuk.

Idag vet jag och är hundra mil klokare.

I dag är ADHD en nyckel, en nyckel som hjälper mig och min son att få den hjälpen han behöver. Även om man ibland undrar i vilket århundrade man är i, så är det en hjälp i förståelse och kunskap. Inom honom själv kan han känna stolthet, och förbi se vissa små hinder, samt växa i sig själv, varje seger blir en vinst i honom, svårigheter i ADHD sammanhang där han lyckas växer han. Där han mera misslyckas, får han en större förståelse för att det kanske inte blev som han tänkt. Nu skulle jag kunna byta ut han, min son, orden till mig själv.

För även för mig, är det i dag en mera vilsam och behaglig kvinna i mig. Mina mål som kanske inte är helt raka, som ibland är hinder som visar sig i ord av som: nej jag tänkte inte på det eller, nej det hade jag inte en tanke på. Eller jag glömde, så kan jag liksom krama om mig själv och ha en förlåtande attityd emot mig själv,som visar mig att i tillgången så är just det här en liten otillgång, här behöver jag träna mera eller be om hjälp.

Som jag skrivit innan så kräver inte jag, att en blind skall använda ögonen ingen annan heller, hoppas jag. Förhoppningsvis så ger man en blind, andra hjälpmedel som gör det lättare för honom eller henne i dennes vardag. Min ADHD kräver kanske inte en ledarhund eller glasögon, utan en eftertänksam och mera förstående omgivning där man inte dömmer min glömska eller impulsivitet som lathet och dumhet. För just i mig i min adhd så är det så att nej jag glömde av det, eller jag tänkte inte på det. Lappen som jag skulle minnas tappade jag bort den försvann och det var inte för att jag var slarvig utan jag har liksom inte ens i minnet att jag inte minns var jag la den.

Tidsuppfattning för mig är något som jag inte har förmågan att känna riktigt, utan behöver min make som hjälper mig att planera för nästa steg. Ojdå ser att ämnet blev lång i sammanhängande och hoppigt min ursäkt hmm mitt lilla piller som jag idag tog tidigt är ute sen länge. Koncentrationen som är lite mera flyktig i mig, är just nu på flykt, inte hemma eller sover redan.

Jag ser i ett lite längre perspektiv än af Ugglas just nu. Dottern kanske byter skola, till en mindre konstnärlig och förstående omgivning där dotter för att slippa alla depressioner som Caroline själv haft kanske just skulle behöva den lilla extra kryddan av Concerta som kanske skulle hjälpa henne slippa sorgsenheten som också den ibland bor i just diagnosen.

P.s. Höll på att glömma det jag från början blev så glad över. Att i tidningen var även det lite julklappstips om olika former om ADHD där av en som är speciell för mig, Min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

Klicka på länken så kan den beställas där. D.s.