Ett tidigt morgondopp fyllt av tacksamhet. Här berättar jag om kampen mellan två röster – hon som vill och hon som inte vill – och hur viljan till slut vann. En stund av natur, mod och stilla glädje.
Välkomstskylten vid Ragneruds badplats en regntung morgon, platsen för mitt tacksamma dopp.
Två röster inom mig
Idag hände det äntligen igen, även om det var med tjat från hon som vill och hon som inte vill. Hon som inte vill har vunnit för länge och tagit mark i kroppen min. Hon är stark och ger sig inte i första taget och har vunnit mark under en väldigt lång tid, allt för lång tid.
Men idag fick hon ge sig. Redan vid 6-tiden i morse började hon den där andra som vill öppna upp för möjligheten att verkligen göra. Hennes röst tystnade men bara för att vila sig för att prova rösten igen. Nu gav hon sig inte, nu hittade hon möjligheter och hittade till att göra i varje ord hon sa till mig och hon där inne som inte vill.
Nu hade hon styrkan, hennes röst var klar och inga viskningar utan mera pekpinnar på att nu gör du. Men badkläderna ligger i husbilen sa jag för mig själv. Hon fortsatte med att säga, det har inte hindrat dig innan. Men det är kallt sa hon där inne, du fryser ju alltid nu för tiden. Hon med viljan att vilja sa: fast det har inte hindrat dig innan.
Dom höll på dom där två under morgonen. Med datorn i knät satt jag och lyssnade på dom där två.
Beslutet och resan
Till sist i sista minuterna bestämde jag mig för att lyssna på rätt röst och rätt vilja. Jag lyssnade på rösten som ville och som såg till att göra. Ut i husbilen, leta rätt på badväskan, in, borsta tänderna och ta bilnycklarna, sätta mig i bilen och faktiskt göra det som behövs – nämligen att köra en mil, sedan är jag där i paradiset på jorden.
Men just idag blev det inte som det skulle vara, för när jag kom till badplatsen så hade mina badsystrar redan badat. Just idag hade dom bestämt att bada kl 8 och jag trodde det var halv nio. Men det stoppade inte mig.
Ett morgondopp i tacksamhet
Dom åkte iväg och jag tog av mig alla kläder som egentligen bara var morgonrock och trosor. På med badskorna och ner i vattnet. Jag hade lovat mig själv att bara doppa mig. Om det var kallt skulle det räcka med att sänka ner kroppen i vattnet och sedan gå upp.
Men om du visste hur underbart det där doppet var – inte alls kallt, bara skönt. Bara så där underbart det går. Kroppen och minnet i kroppen blev totalt där i vattnet. Jag log där och flöt en i alla fall liten stund.
Jag vet att vare sig min make eller badsystrar tycker att det är okej att bada helt själv. Det ledde till att badet bara blev ett bad av kortare sort. Men varenda sekund där i vattnet i naturen, med min nakna kropp flytande där i vattnet, hade ett värde som är värt att minnas. Jag, vattnet och himlen.
Underbart är ett tamt ord i stunden. Det finns inget ord som ens kommer i närheten av hur jag upplevde detta bad. Vågor, blåst och regn – men det blev vackert i mig.
Den tysta stranden efter mitt bad – vattnet, himlen och den röda byggnaden som enda sällskap.
Ett morgondopp i tacksamhet- Tacksamhetens seger
Det blev något att minnas som en stund då jag tog hand om mig på bästa sätt. Jag bor just nu, när jag skriver orden, i en stor tacksamhet över att jag lät hon som vill vinna dagens första strid.
Hon vann, hon segrade, men jag – med alla mina jag – vann högsta vinsten. Det blev äntligen ett bad igen. Jag simmar just nu i tacksamheterna som flyttar in i kroppen. Tack för allt det vackra som fanns hos mig i denna morgon.
Det är nästan som om de där båda viljorna, även de, bor i tacksamhet. Och den största tacksamheten är över att jag lyssnade på henne – hon som vill. Även om det känns motigt och lite obekvämt så vann hon. Jag gjorde – och där bor tacksamheten. -> Vill du fördjupa dig mer i hur bad, kan ta bort värk i kroppen? Besök Svansång och värkarbete.
AHA – mellan raderna
Det här inlägget handlar om mer än ett bad. Det är en seger för modet att välja det man vet gör gott, trots motstånd. En berättelse om hur de små, beslutsamma stegen kan fylla kroppen med kraft och stilla glädje.
Jag valde viljan och mötte tacksamheten. Gårdagen vilar redan i historien, den kan vi inte göra något åt. vad som händer i morgon är sådant som kommer just i morgon. Det är just nu i denna stunden som jag sår det jag eventuellt kan skörda i morgon. Just nu – här händer livet. – Carina Ikonen Nilsson
Callout till läsaren
Har du också en “hon som vill” och en “hon som inte vill” inom dig? Hur låter deras röster – och vilken vann senast?
Den här veckostatistik malix.se musik-rapporten blev en varm överraskning. Jag log när jag såg att Thåström i Karlstad inte bara blivit en läsarsuccé – den har också lockat nya vänner från andra sidan Atlanten. Musik och ord reser längre än jag kunnat tänka.
Bakom varje kurva i statistiken finns människor. Någon stannade upp mitt i sin dag för att läsa, någon annan kanske delade en länk eller skickade ett sms till en vän. Det är mer än diagram och grafer – det är möten som sker tyst, mellan mina ord och deras tankar.
Veckostatistik malix.se musik – inlägg som sjunger vidare
Musik och familjeband är som två sidor av samma mynt – båda berättar om hjärtslag som aldrig slutar.
Världen på besök
Det som började vid mitt köksbord hittar nu vägar långt utanför Sverige. Fler läsare än tidigare kommer från USA, och fler återkommer genom sparade länkar och prenumerationer. Det känns som om orden bygger en bro, från Karlstad till Kalifornien, från mina minnen till någon annans vardag.
Små steg som räknas
Även de minsta tecken på annonsintäkter känns viktiga. De visar att de långsamma stegen, de små förbättringarna i varje inlägg, gör skillnad. Det handlar inte om summorna, utan om riktningen.
AHA – mellan raderna
Musiken blev en bro. Jag skrev om Thåström för att minnas en kväll, men texten hittade människor jag aldrig mött. AHA: När jag skriver från hjärtat, utan att jaga resultat, öppnas dörrar långt bortom min egen karta.
Min lärdom
Det är i de ärliga, levande orden som kraften bor. Statistiken visar riktning – men det är känslan i texterna som bär dem vidare.
Callout till dig som läser
Vad i mina texter får dig att stanna? Är det musiken, vardagen, resorna eller kanske de små reflektionerna? Skriv gärna en rad i kommentarerna.
This week’s insights felt like a warm surprise. Seeing Thåström in Karlstad resonate so widely – and draw readers from across the Atlantic – shows how music and words travel beyond what I could picture.
Behind every curve in the stats are people pausing in their day to read, maybe share, maybe quietly reflect. It’s more than graphs – it’s silent meetings between my words and their lives.
Music and family ties tell the same deep story: rhythms that never stop.
A Global Audience
What started at my kitchen table now travels far beyond Sweden. More readers return, and many come from the United States. It feels like words build a bridge from Karlstad to California, from my memories to someone else’s everyday life.
Tiny Steps that Matter
Even small signs of ad income carry meaning. They show that steady, patient work on each post creates real movement. It’s about direction, not amounts.
AHA – Between the Lines
Music built a bridge. I wrote about Thåström to remember one evening, but the post found people I’ve never met. AHA: Writing from the heart opens doors no plan can draw.
What I Learn
True growth isn’t in numbers but in the pulse of genuine words. Stats guide me, but feelings carry the stories farther.
Callout to Readers
What keeps you coming back – music, everyday reflections, travels, or something else? Share your thoughts in a comment.
Det här är inte ett vanligt blogginlägg. Det är en hyllning, en hälsning och ett hjärtslag.
Min son fyller år idag. Orden här är tillägnade honom – men också till mig själv, till minnet av den dagen då jag blev mamma. I mina texter brukar jag skriva om vardagen, om husbilsliv, reflektioner och små stunder som får betydelse. Men just idag handlar det om något större, något som alltid finns kvar: kärleken mellan ett barn och en mamma.
Det här är min gåva till dig på din dag, min son. Och för alla er som läser – kanske väcker det egna minnen, egna stunder av den där villkorslösa kärleken som förändrar allt.
Idag fyller du år
Jag minns den dagen som om det vore igår. På morgonen satt jag på en mattelektion. Efteråt gick jag hem, med huvudet fullt av siffror men också av tanken på att städa och baka äppelkakor. Dagen innan hade jag plockat äpplen hos min kusin, och nu stod hela köket fullt av frukt och formar. Doften av äpple fyllde huset.
Mitt i allt det där vardagliga ringde telefonen. Först ville de bara ta lite extra prover, så jag och din pappa åkte in till barnmorskan och hem igen. Jag fortsatte att skala äpplen, som om livet bara skulle rulla på. Men sedan ringde de igen, och den här gången blev allt annorlunda.
Natten kom, och så gjorde också du. Jag tyckte att hela rummet sken när du låg där för första gången. Allt förändrades i samma stund.
Alla minnen jag bär
Det finns så många minnen som bär mig genom åren. Ditt första leende. Din första tand. Dina första steg. Alla gånger musiken lockade dig till högtalaren. Första gången du cyklade iväg på egen hand. Alla sagostunder på kvällarna, där jag berättade historier som tog bort din skuld om en morgon blivit stressig.
Jag minns när vi gick till tandläkaren första gången, när du sjöng Imse vimse spindel, och när du fick dina nya skor med kompasser på. Du sa: “Nu vet jag hela tiden var jag är.”
Jag ser oss gå genom höstens lövhögar på vägen till dagmamma Eva. Lars, hennes make, blev snabbt din favorit – och du blev hans. Jag minns hur stolt du var den dag du blev storebror. Du sa att du skulle göra allt för att din lillasyster skulle tycka om dig. Och när jag svarade att du bara behövde vara dig själv, att du dög precis som du var, lyste du upp.
En gång när jag låg sjuk i magsjuka tog du hand om din lillasyster på ditt eget lilla vis. Ni satt i sängen tillsammans med ett kexpaket och ni tog hand om mig, fast du själv bara var några år gammal. Jag kan fortfarande se er båda där, mitt i leken, mitt i omsorgen. Nu du och din kamrat var kära i samma flicka i småskolan. När du i skolåldern satt här hemma och sydde på massa märken på en kavaj för du ville vara punk. Alla gånger vi spelat Backgammon.
Så många vardagar. Så många stunder. Så mycket kärlek.
En hyllning till idag
Idag är din dag. Den dag som för alltid är inskriven i mig. Oavsett var livet tar oss, oavsett avstånd eller närhet, så finns du alltid här inne.
Du var den största gåvan då – och du är det fortfarande.
Reflektion
Att minnas är ibland som att öppna en låda av både glädje och saknad. Födelsedagar blir till påminnelser – inte bara om åren som gått, utan om allt det som varit: doften av äpplen i ett kök, små händer som håller fast, skratt, tårar och sagor på kvällarna.
Kärlek är inte beroende av avstånd. Den finns där ändå, i varje minne och i varje hjärtslag.
Hipp hipp hurra!
Hipp hipp hurra för dig idag, min älskade och fantastiska son! Idag är det din dag – en dag som alltid kommer vara speciell för mig, för det var då allt började.
Jag firar dig i hjärtat, med alla minnen, med all kärlek och med all stolthet över att få vara din mamma. Må ditt nya år bli fyllt av glädje, värme och ljus.
Grattis på födelsedagen, Felix <3
Jag har tidigare skrivit om din födelsedag när du fyllde 20 år – den texten finns här: 20 år – då är man vuxen
Ibland blir dagarna större än man tänkt sig. Igår hade jag ett samtal med en terapeut, där jag fick sortera lite av den där sorgen som ofta vill ta plats. Det var ett bra samtal, ett sånt som gjorde ont, men samtidigt hjälpte mig vidare.
Samtal, återseenden och bloggarbete i vardagen
Sedan hände något fint – en tjej som var hos oss när hon var liten, tillsammans med sin bror, kom hit. Då var vi hennes låtsasfarmor och låtsasfarfar på helgerna. Nu går hon i nian. Tänk att tiden går så fort. Det var verkligen roligt att träffa henne igen!
Dessutom var Alfred här, och vi spelade Uno (och som vanligt vann han – den där ungen har turen på sin sida!). Vill du läsa mer om reglerna till Uno? Du hittar dem här.
Mitt i allt detta jobbade jag vidare med bloggen. Vi bygger och ändrar, gör om och gör rätt – och ja, ibland känns det nästan som att jag och ChatGPT har blivit kollegor. Därför har vi haft en riktig SEO-dag med annonser och länkar. Det är kul, men nu är jag trött.
När jag skrev om ADHD i vardagen kändes det också som ett “göra om och göra rätt”-ögonblick. På samma sätt känns det nu med bloggen – små steg framåt, även om det tar tid.
Men jag är ändå glad. Glad för samtalen, för återseendet, för kortspelen och för att jag vågar ta nya steg i bloggen. Små steg, men ändå steg. Här är verkligen en dag fylld av samtal, återseenden och bloggarbete.
Har du någon gång träffat någon från ditt förflutna som fick dig att le? Spelar du också kortspel med barn – och vem vinner oftast hemma hos er? Och när du själv kör fast i livet – vad är ditt sätt att “göra om och göra rätt”?
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar inte bara om vardag. Det säger något om att jag inte ger upp – varken på mig själv eller på bloggen. Jag fortsätter framåt, även när det känns tungt, och jag hittar glädjen i de små mötena.
Reflektion
Det är i mötena jag växer – både med andra och med mig själv. Och ibland, även i mötet med en envis dator som hjälper mig hitta orden.
Vill du följa med på resan framåt? Prenumerera här så får du nya inlägg direkt.
Coffee, Uno and a sleeping cat – everyday joy in its simplest form.
One day filled with conversations, reunions, and blogging. From Uno games and warm meetings to SEO and small steps forward – this day carried both sorrow and laughter.
Sometimes days become bigger than you expect. Yesterday I had a conversation with a therapist, where I sorted through some of the grief that often tries to take space. It was a good talk – the kind that hurts, but at the same time helps me move forward.
Conversations, reunions and blogging in everyday life
Then something beautiful happened – a girl who used to visit us when she was little, together with her brother, came by. Back then, we were her “bonus grandparents” on weekends. Now she is in ninth grade. Time really does fly. It was truly lovely to see her again!
In addition, Alfred was here, and we played Uno (and as always, he won – that kid has all the luck!). Want to read more about Uno rules? You can find them here.
Meanwhile, I continued working on my blog. We build, we edit, we redo and do it right – and yes, sometimes it feels like ChatGPT has become my colleague. That’s why we had a proper SEO-day with ads and links. It’s fun, but now I’m tired.
When I wrote about ADHD in everyday life, it also felt like one of those “redo and do it right” moments. In the same way, it feels like that now with my blog – small steps forward, even if it takes time.
Still, I’m happy. Happy for the conversations, for the reunion, for the card games, and for daring to take new steps with the blog. Small steps, but still steps. This really was a day filled with conversations, reunions, and blogging.
Have you ever met someone from your past that made you smile? Do you also play card games with kids – and who usually wins in your home? And when you get stuck in life – what is your way of “redoing and doing it right”?
Between the lines – my voice
This post is not only about everyday life. It says something about how I don’t give up – not on myself, and not on my writing. I keep moving forward, even when it feels heavy, and I find joy in the small meetings along the way.
Reflection
It is in the meetings that I grow – both with others and with myself. And sometimes, even in the meeting with a stubborn computer that helps me find the words.
Want to follow along on the journey? Subscribe here to get new posts directly.
How cozy can it possibly get? Sometimes, I can hardly believe it myself. After a workday where routines flow and the hours simply slip away, there’s nothing better than settling into the motorhome and driving toward the coast. Crayfish, cloudberry sauce, and a swim in the sea are waiting – while my thoughts drift between the present and the future.
The day started early, as usual. At six in the morning, I got in the car and drove to work. There, I met the night shift, who shared their thoughts on the night, and shortly after, a colleague who sometimes works extra hours appeared. The workday flowed smoothly, and before I knew it, it was time to head home.
Once home, I quickly swapped my work clothes for something more comfortable and shifted into weekend mode. My husband had already bought crayfish and prawns, and we stocked the motorhome’s fridge with treats for our weekend trip to Kungshamn. There’s something special about sitting behind the wheel, knowing the whole weekend lies ahead.
Crayfish and Cloudberry Sauce – An Unexpected Delight
Have you ever tried cloudberry sauce with crayfish? If not, you really must! It was such a taste sensation – something completely new to me. After our crayfish feast, I was so taken with the sauce that I even made a piece of toast with nothing but cloudberry sauce. It was delicious!
Motorhome life is all about trying new things, and this combination is definitely one I’ll be having again.
Kungshamn – Relaxation by the Sea
Now I’m sitting here in the motorhome, feet tucked up in the armchair, with a glass of red wine in front of me. The sea is gently rippling outside, and soft music is playing in the background. It’s dark now, but that doesn’t matter. Here in Kungshamn, everything feels so peaceful.
My husband has already prepared something for the grill tomorrow, and we have two whole days ahead of us – just to enjoy.
Reflections on the Present and the Future
With my swimwear ready for tomorrow, I can already feel the anticipation of that morning dip. There’s nothing better than starting the day in the sea. At the same time, I can’t help but feel a touch of sadness, knowing this might be the last night we sleep in the motorhome this year. The next time we head out will probably be in spring 2025 – with a whole year of adventures ahead.
It’s a mix of melancholy and longing: melancholy because summer has ended, but excitement for spring and all that’s to come. Yet, right now, here in this moment, everything feels perfect.
Preparing for Winter
On Sunday, we’ll unpack the motorhome for winter. It will sit out there in the cold, waiting for us until next spring. Usually, our first trip is somewhere close – like Orust or Ed – and always near the water, because a swim is a must.
Even though I speak of the future, I remind myself that the present is what truly matters. This very moment, with wine in my glass and the sea outside, is all I have.
Closing Thoughts
It’s so easy to get caught up in future plans, but life is happening right now. How about you – do you live in the moment, or do you find yourself longing for what’s ahead?
I wish you a wonderful weekend. May you find moments to simply be. Unfortunately, the internet connection here isn’t working, so I can’t share any photos this time.
Callout Where is your favorite place for an autumn weekend – by the sea, in the forest, or perhaps cozy at home?
Reflection: To be on the move and at peace at the same time – that’s what makes motorhome life so unique. The journey is not just a shift in time and place, but also a pause from the noise of everyday life.
”Yesterday has settled into history, tomorrow waits ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
The day began early for me, at 6:00 a.m., with Emilia joining me by half-past six. We enjoyed breakfast under the awning, everyone getting exactly what they wanted. The grandchildren were bubbling with excitement to meet real cowboys. After breakfast, we made sandwiches to bring along for our adventure.
First Stop: The Wild West
#WildWest #TrainRide #Exciting
Our adventure began at 10:30 a.m., and we found parking quickly. We were welcomed by the Dalton Brothers, which Alfred found very exciting. We took the train to Mexico early, with Alfred wide-eyed and thrilled. Our train host created an amazing atmosphere.
The mission was to pick up Old John – but he had died, and frightening outlaws took over the train. One outlaw lost interest after discovering that my bottle only contained water. Thankfully, the train hosts took care of the situation, much to Alfred’s relief.
In Mexico, we stepped into the church and were scolded for keeping our hats on. We were told that if we wished to stay, we had to take them off – which the children promptly did.
The Children’s Wild West Day
#KidsAdventure #SunnyDay #GoldRush
This was a day to remember for the little ones. They panned for gold, robbed a bank and a candy shop, and even took shots at the Mexican military. They danced line dance with Lucky Luke and the Dalton Brothers.
With temperatures nearing 30°C, the day was hot, but we had all applied sunscreen – even I covered my arms and legs. By two o’clock, I was getting tired, but the children wanted to stay in the Wild West a bit longer. At four, we were all ready to head toward the exit.
Children playing at the playground – family time and outdoor funCowboys and a Wild West-style robbery during family adventureTrain to the Wild west Gold panner and fur trader – Wild West adventure scene
A Quick Stop in Värnamo
#Shopping #NewSwimwear #SwimFun
The kids wanted to go swimming, but Emilia’s swimsuit was too small. We drove to Värnamo to buy her a new one. Afterwards, she and Alfred happily played in the water. Värnamo turned out to be quite a large town – charming to stroll through, hearing the Småland dialect in the air.
Back Home Again
#JourneyHome #Packing #CozyEvening
Now I’m sitting outside under the awning of our motorhome, Lvl², writing these words to the soundtrack of birdsong and the warm morning sun. Today we will leave this place and head home – with 28°C expected, we’re grateful for our AC.
Beds will be made, chairs and tables packed away. Tonight, I’m looking forward to relaxing under our lovely pavilion. Grandma is tired but happy – grateful to have given the older grandchildren this trip, and that the little one enjoyed it too. But now, I long for home – to do the laundry, fix the car for the next trip, and unwind in the pavilion.
What’s your favorite summer family adventure? Share your stories so we can get more ideas for next summer.
Our annual grandchildren trip is complete. Here’s what we did last year → Vimmerby.
Callout – What’s Your Best Summer Adventure?
Do you have a memory of a truly wonderful summer day with your family? Feel free to share it with us – we might get ideas for next summer.
Reflection
It’s in those days, filled with both play and logistics, that family bonds grow stronger. When we share experiences and laughter, we create memories that last a lifetime. Seeing the joy and curiosity of my grandchildren makes every early morning and every sun-warmed afternoon worth it.
AHA – Between the Lines
This post is about more than just a day in the Wild West. It’s a story about giving time, creating experiences, and seeing the world through the eyes of children – where adventure is always just around the corner.
Support My Writing Would you like to support my writing and help keep the blog alive? → Support the blog via PayPal
”Yesterday has already gone to rest in history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
Då va midsommarafton en midsommardag. En härligt trevlig dag hade vi.
Vi befinner oss hemma hos min äldste son, och huset är fyllt med mat i överflöd. Jag misstänker starkt att de kommer att leva på rester i flera dagar framöver, men ingen verkar klaga på det!
Här vaknade jag upp i vår lilla husbil, som vi kallar LVL^2. Resten av gästerna sover fortfarande inne i sonens källare, djupt försjunkna i sina drömmar.
Gårdagen var en riktig höjdare, full av roliga lekar och aktiviteter. Vi hade tipspromenad, ballonggång, påsspel och ett livat musikquiz. Jag och min lagkamrat hamnade visserligen sist, men vi tog det med en nypa salt och ett stort leende. Vi behöll vår heder och gjorde det med stil! När vi fick höra de rätta svaren insåg vi att vi faktiskt hade haft några av dem rätt, men valt andra svar för att vi trodde det inte kunde vara så enkelt. Och vissa svar var helt åt skogen fel, men det var bara roligt.
Jag träffade också en ny liten kompis, en söt flicka som heter Luna. Hon utsåg mig snabbt till sin favorit. En liten pojke ville inte vara sämre och kämpade också för att bli min bästa vän. Så fort han såg mig sa han mitt namn med en förundran i rösten. Det var en dag och kväll fylld med skratt, glädje och ett litet kvällsbad i sjön.
Just nu hör jag regnet trumma på taket av husbilen. Det är något så rogivande med det ljudet, ett regn som smattrar och ger en känsla av frid i kroppen. Idag hade jag funderingar på att vi skulle åka vidare till någon annan plats, men jag tror att jag har ändrat mig och känner mig lockad att åka hem igen.
Det är verkligen en lyx att ha husbilen med sig när man är på fest. Igår kväll, när grabbarna ville sitta uppe och prata tills gryningen, kunde jag smyga iväg lite tidigare, tacka för allt och krypa in i husbilen för att sova. Nu, när jag sitter här och inser att jag nog är den enda som är vaken, känns det som en liten fristad. Jag stör ingen förutom min make, och kan sitta här och njuta av mina vanliga morgonrutiner: skriva, dricka kaffe och långsamt vakna till liv.
Några få små jordgubbar är kvar i skålen. Vi åt tills vi storknade av de röda små gubbarna.
Jag tror jag ska krypa ner i sängen igen och sova en timme till. Önskar er alla en riktigt härlig midsommardag! För mig är jordgubbarna det allra viktigaste – utan dem är det ingen riktig midsommar.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
