Kategori: Malix Sida 45 av 64

Jag tror att djur i alla former har en bra inverkan på oss människor. Många visar på att om du har något svårare för kontakter med människor, look så kan en tröskel in vara att umgås med djur.  Har  du hund så som vi har, find så finns det många mindre och mer trevliga uppgifter i sambandet hund människa. Hemma hos oss har vi högt till tak, vilket inte vår hund riktigt klarar av.  För är det så att det gnisslar här hemma mellan lillpojken och mig eller någon annan av barnen, då räcker det att titta på vår hund om han nu inte redan smitit.

Vår hund är en Airedaleterrier, kungen av terrier har jag hört andra säga.  Det är en halvstor hund men tillräckligt stor för vår familj.  Av just vår hund har jag lärt mig att läsa av situationer. För blir det för mycket gnat och tjat så smiter han iväg ut genom dörren. Han gillar inte höga röster, inte heller hårda ord så tillsammans med honom får man prata mjukt. Vi fick överta vår hund för tre år sedan, då var han sex år. Kanske är inte det de ultimata för ett djur att byta familj efter så många år men han har klimatiserat sig bra här i vår ganska så stora familj. Husvagns semestrar är det bästa han vet när han får ligga utanför och ha koll på campingen.  Nu börjar han bli gammal och lite till åren kommen men än hänger han allt med. Fast att gå för långa promenader och lite lek och stoj det får vi vara mera noga med för blir det för mycket motion med honom då haltar han efter en stund.  En annan sak han gillar är svamp plockar dagar. när han får springa fritt ute i skogen och leta upp svamparna. Fast det där sista  var nog att fara med lite osanning, för letar och letar har det inte vart tal om några höstar här. Svamparna har liksom bott över allt så det behövs inte letas så mycket.

det kvittrar härligt från utsidan.  Solen bor  på himlen men vissa oros moln visar sig mörka är dom. Men tror nog solen vinner kampen idag med.  Just nu dricker jag kaffe, doctor i morgonrocken. Familjen sover bara jag och katten är vaken.  En fastedag till enda igår, idag är det frukost dag igen, den tänker jag lyxa till lite extra.  Lyxa till för mig är  rostat bröd, redan som liten var rostat bröd det som blev min grej.  Men först ska jag gå ut med hunden.

Läste ledaren på Aftonbladet idag.  Där menar man att Anders Borg och Reinfeldt, har sänkt våra löner.  Det är kedjan av åtgärder, som blir den minskade lönen.  De prisar låglöne jobben genom att se till att skatten sänks för dom som arbetar.  Att det är rejält otrevligt att vara arbetslös, gör ju också sin del i att lönerna har en viss nivå.  Man tager vad man haver är nog mera sant idag, än för några år sedan. Man gör människor arbetslösa för att sedan anställa människor med lönebidrag i stället.  Det är mera viktigt att ha rätt till ett lönebidrag än att få en lön idag.  Även om det inte är det för de som söker jobbet, så är det de för arbetsgivaren. Lönebidragen har blivit något man vill nå upp till få tillgång till så att man i alla fall får ett jobb.

Det är rätt intressant att det där nya moderaterna känns lite som de gamla moderaterna. Var dom ens nya då där i stunden de kallade sig nya? Jag tycker mera det känns som en riktigt gammal skiva, som hackat upp sig.  Hur tänkte vi när vi röstade fram dessa här luvar från början, vad är det egentligen som blev så mycket bättre av att de står fyra ljugare och pratar om inget och mest strunt?

Välfärden är så urholkad den kan bli, mera tillintetgjord kan den väl inte bli. Skolor går i konkurs, Skolor gav inte de vinster som man ville de skulle ge.  Vårdinrättningar byter ägare, personalen blir färre, och arbetar mera än de någonsin gjort.

När jag ringer och vill beställa tid hos doktorn, Så berättar man för mig att det räcker med att jag tar Alvedon, och inflammationshämmande. Jag får inte komma dit, för att ha ont i höften är inget som läkare vill ta hand om inte från början. Människor som mår dåligt, mera i sådan som inte syns, friskförklarar man efter en tid utan att ens ha träffat patienterna.

Det känns som att vårt land går på sista valsen, Människor ser mera håglösa ut idag.  Uttrycket Jag har i alla fall ett jobb, är ett uttryck som människor har som led ord, ett ord som ger dom krafter tillbaka när hoppet har smitit ut för att inte komma tillbaka.  Jag är verkligen på riktigt trött på de som vi idag kallar Sverige, det finns ingen anda kvar. När hopplösheten blir som störst bränner man bilar, på min tid blev man förbannad sa ifrån och gjorde något åt. Idag sliter vi oss själva i bitar, för att vi ska kunna fylla ut tomrummen som blir i den minskade personal styrkan. Vi går till jobbet sjuka, och tröstar oss med att vi har i alla fall ett jobb. dricker bag in box när vi kommer hem för att vi ska stå ut.

Går förbi han som ligger på parkbänken och tittar inte ens på´n för vi är fullt upptagna med tanken om hur vi ska orka, hur bra barnen har på dagis och vilken tur att farmor kom in på hem.

Att Kalle saknar sina föräldrar på dagis att han skulle ge bort sin finaste  leksak för att mamma eller pappa bara skulle ha tid att krama om, utan att de är på väg  till eller ifrån jobb,  utan att de är uppkopplade, kolla tv, eller har yoga, gymmar runt, de tankar har vi förskjutit.  Att farmor ligger kvar i sängen fram till 11 på morgonen för att det är lite personal har vi slutat bry oss om. Vi ser bara tacksamt på när farmor sitter ute i dagrummet tillsammans med de där andra gamlingarna som sitter och klappar katter av tyg.

Nej vi har verkligen blivit fattiga i vårt land, fattiga på framtidstro, på idiologier, fattigheten i oss Svenskar är inte bara pengar utan vi är fattiga på värdegrunder, hopp och förmågan att se andra människors rätt.  Just den här fattigheten är den fattighet som gör mest ont, för det känns som att den bor hopplöst långt bort, från det jag en gång trodde var sant, rätt och riktigt.   Sitter här och skriver fattigheten gör ont och  den känns mera påtaglig med mina ord.

Jag har i alla fall ett jobb, mina barn är snart vuxna, förhoppningsvis får de alla i alla fall ett jobb. Farmor? Jo, hon bor där på hemmet min tacksamhet i det bor i hennes demens. Även om  demensen gör ont i mig, att farmor inte är som hon brukade vara, gör ont. Men samtidigt bor det tacksamhet i mig att hon är dement, för hon vet inte var hon är, hon minns inte hur det var, hon är bara där just i stunden.

Hon har inte en aning om, hur det är att klappa en levande katt. Hur det är när någon frågar hur hon har det och sedan hade tid att vänta på svaret.  Hon vet inte, minns inte hur det kunde vara, hon bara är.

Nej nu ska jag ta mig i kragen och gå ut i dagen. Hunden ska få sitt. Jag har i alla fall ett jobb, Nej jag har ett jobb och jag skäms för hur och vad vi har gjort vårt land till. Det är så djävla ensamt kallt och rakt på något sätt

det små barnen är vakna. Vilken dag vi hade igår. Den började tidigt redan vi 7.15 var dom här de små barnen. Först skulle vi äta frukost så det blev rostade mackor, cialis yoghurt och Oboy. Att ge små barn socker gör att varje del av kroppen vaknar till liv och liv blev det.  Efter frukosten gick vi ut  på promenad med hunden. Att gå ut med två små barn och en stor hund gör att alla sinnen måste vara vakna.  Måste även minnas att barn i den där lilla åldern är i stunden just nu hela tiden. Bilar, capsule diken humlor, malady getingar allt är att ha med i tankarna. Den första biten var det bilar, som var problemet, sedan var det blomster plockning på dagordningen. Det var då jag insåg att barnen inte hade riktigt koll på det där med att getingar kan göra lite ont på riktigt.  Men hur det än var så klarade dom sig utan stick och det blev en riktigt fin blomster bukett att sätta på bordet. Smörblommor och andra små sommarblommor. När vi kommit hem från promenaden så tog vi bilen till affären för att inhandla det nödvändigaste till en fika stund på altanen.  Det blev muffins, ballerina kakor, Tom och Jerry kex och festisar så klart. Det är ju det bästa med fika stund för barn. Nu vet jag inte om det är så idag. Men när jag var liten så var det det bästa med fikastunder att få en sådan där trekantig kartong med saft i. I dag är dom ju inte trekantiga som på min tid. Men det är en kartong och det är kall saft i den i alla fall.  Nu ville barnen i och för sig ha saft just vid fikastunden men festisarna kom till undsättning resten av dagen. 

Själv drack jag mitt vanliga gokaffe till fika stunden.  Efter fikat var det dax att tvätta första rundan med tvätt. Småbarn smutsar ner sig. Och den lilla Sessan är expeditionell på just det där med att smutsa ner sig. hon äter med hela ansiktet och lyckas att få mat över hela sig.  När Fikat var över blev det lek i trädgården.  Gunga och sitta på filten och dricka festisar.  Vi han även med lite pannkakor till lunchen, Pannkakor med grädde och sylt Lillemannen var lyrisk Han älskade pannkakor sa han, och han älskade pannkakor, grädde och sylt plus hundra andra saker fanns det som han älskade.  En liten glass stund innan middags lur blev till.

Sova middag kände jag att det var dax med efter lunchen.  Jag var trött och vi gick ner i vårt sovrum för att vila oss. Tror jag somnade först. Men då det väl blev tyst vaknade jag röjde undan efter förmiddagen. De små barnen vaknade då maken kom hem från jobbet, Maken hade köpt ny säng till de små och den var ju tvunget att prova på så fort vi hade blåst upp den.  De här små barnen gillar att mysa så det blev en stund att ligga in sängen och mysa för de små.

Förra året inhandlade vi en pool till de små, men sommaren förra året var ju inte som sommar ska vara så det blev inte att vi använde den.  Men efter lite letande nere bland alla sådana där saker som lyckats bo i källaren så hittade vi den.  Det blev lite badande för stora som för de små. Eller  den  17 åriga dottern som alltid gillar att bada kunde ju inte låta bli att hoppa i den lilla poolen.  I en timma satt barnen där och lekte så de blev som små russin i sina händer.

Kvällen avslutades med grill.  Efter  grillandet så att barnen mest och mös, tills de somnade.  Men redan kl 7 i morse var det full rulle.  Nu sitter jag och skriver på altanen, barnen gungar och jo det är det här som jag kallar liv, lyx liv till och med.  tangeterna som dansar sin egna dans tillsammans med alla ljud. Fåglar som sjunger, vinden som sveper förbi, barnens skratt och lek till alla mina ord som blir till. Det här det är livet för mig, Livet på riktigt…

Sitter och dricker kaffe i väntan till de små ljuvligheterna som vi får låna tills imorgon :). Ska även försöka komma ihåg att ringa sjukgymnasten. För oj vad det här e otrevligt, cheap tur att barnen inte behöver bäras.

I natt drömde jag om deras far han som är i himmelen. Han sa inget fast jag försökte prata med honom han bara klappade mig på kinden och tittade på mig.  Min skapare vad jag saknar den pojken. Att det kan göra så ont att han inte lever. Så här nu på morgonen så har jag suttit en stund och pratat med honom i mina tankar.

Idag tog jag mod till mig. Fast inte helt själv. Idag var jag hos min kurator och sjuksköterskan som kollar blodtryck och puls. Det är ett måste när man  som jag äter Concerta. Idag har jag bestämt att jag slutar helt med Concertan under sommaren, viagra för jag mår inte bra av den även om jag äter den bara ibland.  Tror att Concertan och jag tagit ut vår rätt, and vi är liksom klara med varandra.   Kuratorn har jag gått hos i många år nu och vi har faktiskt rejält bra samtal, decease även om vi inte håller en tråd.  Känns skönt att lasta av mig en gång i månaden. Min kurator är faktiskt bästa man kan önska sig.  Åren vi haft tillsammans gör ju att han känner mig och det är enkelt att prata med honom.

Idag gjorde vi oxå en Busa kontroll, Det var inte många frågor som jag inte kunde svara mycket ofta på. Men det är ju jag det, jag pratar ju och är ganska så duktig på att avsluta meningar som andra ska avsluta. Idag blev det jag som svarade innan frågan var ställd. Hör ju oxå till lite grann.  I alla fall idag när jag var där och skulle kolla blodtrycket, så såg hon sjuksköterskan  som tar det, hur illa jag gick. Så jag förklarade att jag har lite ont, och att jag haft det ett tag.

Hon frågade om jag varit hos doktorn, och jag svarade nog lite sent med det där jaet, för hon såg på mig att jag inte var helt sanningsenlig i mitt svar.  Jag är ju så totalt misslyckad på att ljuga så jag fick erkänna mitt ljug och sa, ja fast inte ännu jag har tänkt att ringa.  sjuksköterskan fick mig sedan till att lova henne att jag ska göra det,  jag till och med lovade att jag skulle göra det idag när jag kom hem.  Jag och doktors hus går inte ihop, vi passar inte in. Jag gillar inte att gå till doktorn. Men eftersom jag lova henne att jag skulle ringa och beställa tid, så var det precis det jag gjorde när jag kom hem.

Men ack vad fel det blev, för när jag ville ha en tid till doktorn så berättade telefonkvinnan att jag inte behövde gå till doktorn utan jag ska äta någon inflammationstablett och Alvedon till en början, och går det inte över så kan jag få komma dit.  Dessutom tyckte hon att jag istället skulle gå till  sjukgymnasten.  Så jag föll på målsnöret, för det blev fel i mitt huvud med hennes ord. Jag gillar inte att äta medicin, gör inte det på eget bevåg,
utan gör det om läkare säger att det bör göras.  Sjukgymnasten ringde jag till men det var telefonsvarare och telefontid mellan 8 och 8.30. Här inser jag att jag kommer att få dras med min höft för det är en sådan där tid som är svår för mig. Då är jag oftast i något projekt så telefonsamtalet kommer falla i glömska. 🙁

Samtidigt som jag känner att jag måste få hjälp för det gör att jag inte kan sova på natten, jag kan inte röra mig som jag vill och det är knappt så jag kan köra bil.

Jag tycker det är konstigt för sjuksköterskan som tog mitt blodtryck sa till mig ordentligt att jag måste gå till doktorn.  Men hon som svarade i telefonen hon visste tydligt att det behövde jag minsann inte. Utan det skulle räcka med tabletter. Nej, vart är vår sjukvård på väg? Vart är vi på väg är det inte bättre att bota det som gör ont, inte bara bota symtom? Antagligen kommer det jag dras med det en tid till fast det skulle varit skönt att få veta vad det är i stället för att gå här och oroa mig. Just det där med att oroa mig är ju sånt jag är bara bäst på.

Morgonen är tidigt men inte så tidigt som det brukade vara innan, look då gick jag upp tidigt riktigt tidigt. Dessutom var jag pigg, physician hoppade upp ur sängen, satte igång med olika projekt. I dag är inte samma känsla som annars.  I alla fall oavsett om jag studsar upp ur sängen eller inte så står kaffet bredvid mig och tillsammans med orden börjar huvudet vakna.

Idag står det trädgårds göra på min dag, Inget som jag är särskilt förtjust i men jag vill ha lite ordning, solen på himlen gör det lite lättare än vad det annars hade varit. Har du trädgård har jag kommit fram till att du aldrig är klar, du blir aldrig klar med dina göromål i trädgården. Kanske är det det som är motståndet i mig. För det spelar ju egentligen inte någon roll hur mycket tid jag lägger på min trädgård det finns alltid något att göra. Nu låter det som jag är ambitiös vilket jag inte är.  Jag önskar jag var mera ambitiös, men mest av allt önskade jag att jag hittade till någon form av intresse i det.  Motivation är ordet som jag saknar. Att det ska vara så svårt att få till just det. Men just trädgård och dess arbete som blir ser ju inget ut veckan efter man gjort.  När jag gör så känns det som en maraton måste kännas.   Alla dessa ord som hittar till mig idag hjälper ju inte till  att göra trädgårdsgörat bättre så det är nog bäst att inte skriva mera för då kommer jag inte ut överhuvudtaget.  Efter min timma eller om det blir två så har jag  lovat mig själv att rita, Det tycker jag däremot är mycket roligare. 🙂 

Det tar på krafterna när jag jobbar. Så är det, link energin som bubblade i mig igår och idag på morgonen är totalt borta.  När jag kom hem kl 14 idag så hade maken dukat borde ute på verandan. Svärmor och hennes man skulle komma på besök. Maken fyllde år i veckan som gått och det var dags för att fira.  Det var verkligen skönt att sätta sig vid duka bord. Grytan som maken hade gjort, smakade gudomligt, soltorkade,majs, och chili. Till det hade han hade han gjort pressad potatis och Zucchini sallad. Efter maten blev det kaffe och glass med melon. Båda två är mina favoriter, och ihop blir det en som en frisk tango.  Efter att svärmodern och hennes man åkt hem har jag legat soffan. Tittat på film. Känner mig allmänt slapp, trött och vet egentligen inte varför jag skriver överhuvudtaget.  Till kvällsmaten nu har maken tänt grillen. Jag har nog lyckats gifta mig med världens bästa make. Sur och grinig är jag men inte på någon utan bara jobbet surtrötthet. Tv är på bara för att. Ibland blir det sådana här dagar, då är det bra med en man som ser tröttheten och låter det vara som det är. Skönt att inte behöva klistra på ett leende utan faktiskt få vara så trött som jag är och bara vara. Imorgon är en helt annan dag då kommer energin vara här igen då är det jag som tar hand om honom.

Det ska va gott att leva som någon klok sa någon gång.

morgonen är i morgonrock och gokaffe.  Nu kommer jag inte sitta med morgonrock så länge idag. För snart ska jag packa ihop och gå till jobbet. Jag börjar redan vi 10.30. Slutar det gör jag inte från kl 14 imorgon. Jag lär vinna tävlingen, ailment om att jobba den finaste dagen hittills. För vilken morgon.  Nå ja, jag tjänar pengar, jag har ett jobb och det är inte alla förunnat.  Antagligen blir det mera gjort av mig idag, än det hade blivit om jag inte hade jobbat.

Men inte utan att det känns som en fin ledighetsdag, ligga vid stranden och bara ta´t lugnt. Men Antagligen hade jag bränt upp mitt skinn, fått pollenallergi vilket jag redan känner av. Så nej Carina, se till att packa dig i väg till jobbet. Jo ja jag ska, även om det är motorhaveri. Motivationen ligger långt inne i kroppen, känner jag.
Idag är en sådan där dag när man inte får vara inne, idag måste det ut och samlas vitaminer för kroppen. Vilken tur att jag har ett så fritt jobb. Antagligen kommer det bli en promenad till affären och en och annan fika, så här på morgonen avnjuter man den bäst på balkongen på jobbet.  Måste se till att ta en allergitablett, för oj vad förkylt det känns i näsan.

Just det där med motivation är ett underverksord.  Motivationen sitter längre in på vissa av oss människor, motivationen är svårare att ha i fokus, och få igång. Nästan som en sådan där gammal gräsklippare.  En sådan där som det är ett helt företag att starta upp.

Just sådana där gräsklippare känner jag till, för min pappa Renoverade en gång ett 50 tal gräskippare som han hade kommit över.  När dom funkade, så funkade dom bara på ett speciellt sätt. Det var bara min pappa visste om hur. Så var det med många saker som min pappa lagade och grejade med, man var tvungen att göra på ett speciellt sätt för att dom skulle funka. Men lagade det gjorde pappa allt han kom över om han hade intresse för det. Då kunde han lägga ner dagar på att få det till att funka. Oftast var inte det saker som min mamma tyckte  va så viktiga saker att laga.

Men oj vilken saknad det blev hos mig, av pappa nu då. Det var många år sedan han dog. Min underbara pappa. Nej du pappsen, nu ska jag sluta med mitt stora intresse vilket är att skriva. Vilket i sig är konstigt för det är ju en sådan där svårighetsgrej i mig.  Likt min pappa så har jag lite svårt med det där att få bokstäverna i rätt ordning.  Punkter och komman ska vi inte prata om, vem kom på sådana konstigheter.

Min pappa kunde inte läsa, jag är en slow reader som stavar som en konstnär målar.

Ha en underbart fin dag där ute i er ledighetshelg, själv ska jag som skrivets jobba 🙂

Jo för några år sedan då ha jag motivation till att skriva bok trots dyslexi.  Jag gör bara för jag kan brukar jag säga då gjorde jag trotts att jag inte kunde.

Kaffe i husvagnen, treat så här tidigt och till fågelsång det är kurera själen till 110%.
Bättre än så här blir det inte.
I alla fall inte för mig.

Jag tror att våran camping värd skaffat sig arbetskraft, help jag hoppas och vill att det ska vara arbetskraft som inte är utnyttjad bidragsjobb.
Vad beträffar den saken så har jag inte en aning, mannen som kommer cyklandes är i de övre åren kanske runt 60, där till i Bengtsfors och även så ser det ut som han är från något av våra nordiska länder. Det luktar lite bidragsjobb, men jag får låta det vara osagt, oskrivet är redan försent.

Men så som jag känner vår campingsvärd så vet jag inom mig att han inte utnyttjar några system framför allt inte människor. Det första året vi var på denna camping så var det nästan så vi fick tvinga honom att ta emot våra pengar. Jag fick ofta känna på att det var jag i stället för han som utnyttjade. Att jag på något sätt lurade honom. Nu har både jag och vår natur hunnit med att förstå att det är sommar, fåglarna sjunger i kapp. Solen är ännu på baksidan av förtältet men, det är inte kallt i skuggan så jag fryser inte.

Jag önskar att alla människor får uppleva känslan som jag har i kroppen nu. Jag mår just nu så bra, det är så fullkomligt fridfullt inom mig och ändå har jag inte ens tagit min tablett.  Nu ger ju inte Concerta mig frid,den bara saktar ner tempot och tar bort lite av rastlösheten som bor i min kropp.  De snabba tankarna som hittar hit när jag är utan tablett är snabba och det byts lite fokus från sekund till sekund. Det jag tänker innan klockan tolv tänker andra en hel dag. Riktig så kanske det inte är, men i alla fall känns det så, när jag har tagit min tablett. Tankarna stannar till och är på samma ställe en längre stund.

Jag har funderat på det här med ADHD, och har en längre tid känt att jag är ganska så trött på allt va ADHD heter. Kanske är jag just nu utanför mina cirklar, inne i någon form av o-gemenskap med mig själv. Fast det är inte heller sanningen för jag gillar när jag är jag, så som jag är. Vad jag egentligen är trött på är att andra klagar på mina tillgångar inom mig själv. Jag blir till och med ledsen.

Jag hade utvecklingssamtal med min chef, det är ju nya löner nu och då fick jag till mig av chefen att jag måste sluta upp att vara så impulsiv. Fast han använde inte ordet impulsiv, det aktade han sig för. Utan istället berättade han för mig att jag måste tänka efter före. Jag ska jobba med magkänslan och backa ett steg och tänka en gång till. Just det säger mig att han menade att jag ska sluta upp med impulsiviteten i mig.  Impulsiviteten som är min tillgång, för det är den som gör att jag tänker på ett annorlunda sätt. Det är den som gör att jag vågar prova på saker och vågar testa.  Nu är det så att han säkerligen inte menar att jag helt och hållet ska sluta upp, men på arbetstid då ska jag minsann komma på konsten att tänka efter före. Första veckan tog jag till mig det han sa, tänkte efter innan jag ens tänkte, jag tog till mig och blev ledsen. Nu när jag sitter här tänker jag mest att det är synd om honom. Att hans ord mera handlar om han, än om mig.

Ofta när någon hoppat på mig och klankat ner på sådant som är jag,så kommer jag fram till samma slutsatser att det faktiskt handlar om den som uttalar mera än vad det handlar om mig. För det gör det, dom står inte ut med tillgångarna som jag har och vill stöpa alla människor i former som passar dom. Men tyvärr, jag är inte en sådan formgiven människa, jag vill inte ens bli det.

För jag vill vara så som jag är dessutom kan jag inte bli någon annan.  Jag är liksom bäst på att vara mig. Jag är som bäst när jag är jag,  att springa runt och försöka vara någon som jag inte är, tänker jag inte vara och inte bli.  Så sorry nu har jag säkerligen gjort människor förbannade, men va då, jag har inte tid att ställa om mig.

Dessutom vill jag att mina barn ska se att dom duger som dom är. Då måste jag våga visa dom att jag, jag duger som jag är. Jag är inte formgiven och mallanpassad utan jag är den jag är. Visst jag ska försöka tänka varvet en gång till, men tyvärr då brukar jag på något sätt bara lura mig själv. Genom att bara byta ut orden eller flytta runt dom lite. Tankarna är liksom ändå på något konstigt sätt de samma.

Kaffe i husvagnen, look capsule så här tidigt och till fågelsång det är kurera själen till 110%. Bättre än så här blir det inte. I alla fall inte för mig. Jag tror att våran camping värd skaffat sig arbetskraft, tadalafil jag hoppas och vill att det ska vara arbetskraft som inte är utnyttjad bidragsjobb.  Vad beträffar den saken så har jag inte en aning, prescription mannen som kommer cyklandes är i de övre åren kanske runt 60, där till i Bengtsfors och även så ser det ut som han är från något av våra nordiska länder. Det luktar lite bidragsjobb, men jag får låta det vara osagt, oskrivet är redan försent.

Men så som jag känner vår campingsvärd så vet jag inom mig att han inte utnyttjar några system framför allt inte människor. Det första året vi var på denna camping så var det nästan så vi fick tvinga honom att ta emot våra pengar. Jag fick ofta känna på att det var jag i stället för han som utnyttjade. Att jag på något sätt lurade honom.

Nu har både jag och vår natur hunnit med att förstå att det är sommar, fåglarna sjunger i kapp. Solen är ännu på baksidan av förtältet men,  det är inte kallt i skuggan så jag fryser inte. Jag önskar att alla människor får uppleva känslan som jag har i kroppen nu. Jag mår just nu så bra, det är så fullkomligt fridfullt inom mig och ändå har jag inte ens tagit min tablett. Nu ger ju inte Concerta mig frid, den bara saktar ner tempot och tar bort lite av rastlösheten som bor i min kropp. De snabba tankarna som hittar hit när jag är utan tablett är snabba och det byts lite fokus från sekund till sekund. Det jag tänker innan klockan tolv tänker andra en hel dag. Riktig så kanske det inte är, men i alla fall känns det så, när jag har tagit min tablett. Tankarna  stannar till och är på samma ställe en längre stund.

Jag har funderat på det här med ADHD,  och har en längre tid känt att jag är ganska så trött på allt va ADHD heter. Kanske är jag just nu utanför mina cirklar, inne i någon form av ogemenskap med mig själv. Fast det är inte heller sanningen för jag gillar när jag är jag, så som jag är. Vad jag egentligen är trött på är att andra klagar på mina tillgångar inom mig själv.

Jag blir till och med ledsen. Jag hade utvecklingssamtal med min chef, det är ju nya löner nu och då fick jag till mig av chefen att jag måste sluta upp att vara så impulsiv. Fast han använde inte ordet impulsiv, det aktade han sig för. Utan istället berättade han för mig att jag måste tänka efter före. Jag ska jobba med magkänslan och backa ett steg och tänka en gång till. Just det säger mig att han menade att jag ska sluta upp med impulsiviteten i mig.  Impulsiviteten som är min tillgång, för det är den som gör att jag tänker på ett annorlunda sätt. Det är den som gör att jag vågar prova på saker och vågar testa.  Nu är det  så att han säkerligen inte menar att jag helt och hållet ska sluta upp,  men på arbetstid då ska jag minsann komma på konsten att tänka efter före. Första veckan tog jag till mig det han sa, tänkte efter innan jag ens tänkte, jag tog till mig och blev ledsen.  Nu när jag sitter här tänker jag mest att det är synd om honom. Att hans ord mera handlar om han, än om mig.  Ofta när någon hoppat på mig och klankat ner på sådant  som är jag,  så kommer jag fram till samma slutsattser att det faktiskt handlar om den som uttalar mera än vad det handlar om mig.

För det gör  det, dom står inte ut med tillgångarna som jag har och vill stöpa alla människor i former som passar dom. Men  tyvärr,  jag är inte en sådan formgiven människa, jag vill inte ens bli det. För jag vill vara så som jag är dessutom kan jag inte bli någon annan. Jag är liksom bäst på att vara mig. Jag är som bäst när jag är jag, att springa runt och försöka vara någon som jag inte är, tänker jag inte vara och inte bli. Så sorry nu har jag säkerligen gjort människor förbannade, men va då, jag har inte tid att ställa om mig.

Dessutom vill jag att mina barn ska se att dom duger som dom är. Då måste jag våga visa dom att jag, jag duger som jag är. Jag är inte formgiven  och mallanpassad  utan jag är den jag är. Visst jag ska försöka tänka varvet en gång till, men tyvärr då brukar jag på något sätt bara lura mig själv. Genom att bara byta ut orden eller flytta runt dom lite. Tankarna är liksom ändå på något konstigt sätt de samma.