Dagen till ära blir att tänka framåt, thumb snart är det omval valsedlarna ligger hör på skrivbordet. Jag kommer lägga min röst på det som passar mig bäst. Solen värmer inte lika bra idag som den gjorde i lördags, treatment Kände jag på morgonpromenaden. Vart tog sommaren vägen?
lite blommor att i alla fall locka fram lite av känslan.
Steg för steg gör mina tankar till verkligheter tänker bra till mina steg.
Lev nu, view just nu, i morgon är en helt annan dag. 
Vet att man i Värmland säger att man går ut och majjar. Jag trodde det var demonstration som dom menade. Men fick efter ett tag till mig att det mera va att gå ut höra Göken och picknicka. För mig har dagen varit att lyssna på maj tal i Margretegärdes parken. Parken ligger nedanför huset som nu bara bor i minnen, view ruinerna ser ni här. 
Mötet startar med samling
Margeretegärdeparken 13.00-14.00
Tal av Wiwi-Anne Johansson Riksdagsledamot
Jan Alexandersson, drugs första namn i V- Regionenlista.
Ung Vänster.
Det kändes som i ungdomen när jag stod där och lyssna, insikter om att flera än jag har nu fått nog av alla högersvängar som tagit oss ut i kylan. Nu är det dax att vi igen kommer in i värmen. Nu får det vara slut på att vissa av oss ska behöva förlita sig på välgörenhet för att ungarna ska få nya glasögon.
När thåström inte uppträder så kan Man istället lyssna på denna unge pojk för han sjöng också den Druckne Matrosens sång. Grym röst och texterna han sjöng berör i Hjärtat i alla fall på mig.
När Herr Alexandersson slutat prata tog jag mod till mig, berättade om oss vi som alltid lyckas komma upp i högkostnadsskyddet för mediciner.
Mediciner som just Concerta och liknade som inte bara är en nödvändighet för mig och mina barn, utan medicinerna som gör att jag mera står ut med min omgivning. Det tar kraftigt i min plånbok, Varje år.
Tänker mig en ensamstående mamma som kanske är arbetslös, har barn som kanske behöver just dessa mediciner. Kanske äter hon själv medicin, för att orka och få möjlighet till att orka hålla struktur. Fas tre var något som också togs upp i talet. Tänk samma mamma som kanske är tvungen att måla stolar 8 timmar om dagen. För lägsta arbetslöshetsersättningen, Busskort till jobbet, alla vanliga utgifter som hör till och Mediciner dessutom kanske lärarna ringer några gånger till henne, för de har sabbat och inte förstått situationen i skolan. Förlorad inkomst eftersom hon behöver hjälpa sin son så att sonen orkar ett tag till. Därtill får arbetsgivaren 5000 kronor i månaden i statsbidrag för att de tar hand om kvinnan så hon har sysselsättning.
Just i situationen Skolan klarar inte mitt barn, har jag varit några gånger. Jag har fått åka och hämta min son för att det inte funkar! Vuxna har inte förstått inte läst av. Min son har fått betala priset genom att han blir nerlagd på golvet. Jag har fått komma dit vi har fått bära honom till bilen och sen har jag fått vara hemma med honom. Jag fixar det men kanske finns det kvinnor eller män för den delen också, som inte fixar det. Och jag fixar det, va fel ord, för det gör jag inte. Det gör ont i hela kroppen att se, gör ont i mig att minnas, gör ont i mig då jag måste åka hemifrån och vet att jag inte kan komma till hans skola på 5 minuter. En klump i magen bor inom mig varje gång jag behöver åka från vår kommun. Kanske är det just idag som de åter kommer att ringa och berätta att ………….
Nää jag fixar inte, men jag löser situationen för stunden. Tar min lille pojke från situationen, så han slipper vara där just då. Inom mig vet jag att den som förlorar mest, är just min lille pojke. Ännu En gång, En gång till, fick han klart för sig att när inte denna gången heller. Inte denna gången heller Dög han, inte denna gången heller var det han som dög.
Min son skall då tänkas som två för jag har två söner som skolan ibland hanterat illa och saknat kunskap om hur man visar respekt för, hur de ska låta barnet befinna sig i Acceptans och förståelse.
Skolan här har inte helt fått kunskap, klart för sig att ADHD, inte handlar om Uppfostran. Men det är klart att de inte fått. Jag har ju inte blivit inbjuden att föreläsa för dom. Fast jag gång på gång visat mitt intresse, så att de ska få just den kunskapen. 
Oj, det blev mycket text idag, och det gör att jag bara kort nämner trädet, som Våran lille kille gick under, tio minuter där efter knakade till.
Ni ser själva hur det blev.
Jag tänker fortsätta på det spår jag körde i lördags, pills efter föreläsningen som jag fick förmånen att lyssna till. Då fick jag ju även förmånen att träffa och prata med Måns Jenningers pappa. Tänk, case tänk att en pappa som just förlorat sitt barn på grund av att Vuxna i skolan bär på okunskaper, pratar och verkar inom området mobbing, Inte ens ett uns bitterhet kände jag av i svären vi var. Hopp tror och ett brinnande engagemang var det som jag såg bodde i ögonen på denna man. En tro och ett hopp om att aldrig, aldrig igen ska det ske som just skedde i hans och hans sons liv. Skador och sår kommer säkerligen alltid bo vid sidan om men i stället för att bo i bitterhet. Så tror jag att Måns pappa flyttat bort från bitterhet och sådana tankar istället bytt till vad kan jag som människa göra för att det inte ska hända igen.
Just den känsla hade jag när jag skrev min bok. Vad kan jag göra för att ingen annan ska bo i alla dessa ensamhetskänslor som bott hos mig. Om det bara var en människa som slapp känna samma eller liknande ufo känsla och samma utanförskap känslor som jag själv känt innan, av att läsa min bok då hade jag lyckats. Idag bor lyckokänslor inom mig, i massor. Lyckokänslor av att JO JAG HAR ELLER I ALLA FALL FÖRSÖKT PÅVERKA, få någon att uppleva att jag är inte ensam. Just ensamhet sorg utanförskap bor även i ord som mobbning. Ensam ensamhet, När ensamheten varit FÖR länge och gjort intrång i mig, i mobbnings situationer, då tror jag tillsist på det som min omgivning säger till mig.
Barn i skolan, ni vet små, små guldklimpar som har lågor och ljus inom sig, små människor som är unika underbarheter, som ska få vara just de underbarheter som de är. De underbarheter som de är eller i alla fall ska få vara, för sin familj, sina föräldrar, syskon, mor och farmödrar, framförallt för sig själva, finns i skolor. Där visar vuxna genom o- handlingar och o- ingripande att andra barn men även vissa vuxna har och får ta bort lågorna kärlek, duga känslor, tron på godhet och framför allt tron på sig, sig själva om att duga vara tillräckligt bra människor. I skolan flyttar det in känslor hos vissa barn om att det är mig det är fel på, om jag bara skärper mig, det är rätt att mobba mig för att………..
Jag vet vad jag pratar om jag var där, jag vet att det inte är min historia som gör att jag sett och känt att jag i vuxenheten måste verka och stå upp för mina och andras barn för att mobbing får inte förekomma. Visst historian ger mig kunskaper om vad jag ska titta på, veta hur det känns. Men historian gör också att jag vet känner, vet instinktivt om att Nej det är inte okey!!! Inte överhuvudtaget tillåtet att jag eller någon annan gör saker och förstör andras tro på sig själva. Idag med en bok till i rygg säcken en bok om vuxensvek, men även med människors kärlek och lyhördhet, bor det ännu mera Det nästan pyr om mig i ”vi måste göra mera vi måste göra mera”. Skolan kan inte nöja sig med att vi har gjort det vi kan, för ”det vi kan” är inte tillräckligt i detta fall. Ingen inte en enda själ ska behöva stå ut med att omgivningen berättar att du duger inte du håller inte måttet. För Det duger inte om skolan ”gör det den kan” om någon blir fortfarande kränkt eller får till sig att inte duga.
Inte en enda av oss har rätten att blunda och välja att slippa se om ett barn ungdom, individ, människa mår dåligt av att andra kämpar med att bevisa att de inte duger. Människor som tror sig inneha rätten till att stå över andra, ha tillåtelse att trycka ner, slå på andra tror att dom måste göra så, för att inte bli slagna på själva . . Osäkerhet och otrygghet inom dem gör att andra inte duger.
Jag duger, jag duger precis som jag är… jag vet det idag, jag vet att jag trots o- tillgångar är en duglig människa, jag är en underbarhet som duger för att jag är jag, jag, är bäst på att vara just mig. Ingen annan kan vara mig bättre än jag. Jag skulle vilja att vi lär våra barn det. Att vi lär våra barn att vi alla är dugliga människor och att vi har ingen rätt överhuvudtaget att strypa eller avhålla andra den tron om sig själva.
För vi gör det, vi duger! Du, jag och även han och hon, till och med dom, där borta du vet, även dom har rätten att få uppleva känslan av att duga……. Vi är alla här av någon anledning och den anledningen är
INTE
Att vi inte skulle duga
Utan
Vi duger
Vi duger som vi är
Du kan göra skillnad. Du kan bidra här är ett sätt att bidra. Måns pappa Och rädda barnen har tillsammans startat en fond som är uppkallad efter Måns.
Gör skillnad och titta vidare på länken.
Nu blev jag lite grinig och trött inser att jag behöver alltid ha med mig en vettig kamera. För de bilder min make tog blev suddiga bevis på att jag skulle behöva en sådan där vackert fin systemkamera för en massa tusenlappar. De bilder som finns av dagen är inte bilder, and som visar en rättvis bild då suddigheter är det som syns. Idag tog jag med maken, diagnosis eftersom min väninna blivit sjuk. På vägen till föreläsningen hade min make ett samtal med mig om att jag kanske inte behöva prata hela tiden. Jo, tadalafil då! ! Jag säger att jag klarade mig riktigt bra enligt mig. Men vad min make har för uppfattning får stå för honom.
Dagen har innehållt tårar, i minnesbilder om förr när jag själv var liten. Som liten och ibland stod utanför och tittade in. En klokhet och ett nej inte en gång till ska jag köpa och ändra mina tankar. Inte en gång till ska jag låta historiska episoder bli mina sanningar. För det är just det.
Den senaste tiden under ett år har jag mjuknat i mina tankar och trott på saker som jag själv innan inte ens kommit i närheten av. Idag tack vara klokheter av just Lisbeth Pipping flyttade det in återgå…. Gå tillbaka till din egna sanning och lita, lita åter lita på min egna uppfattning som redan som liten flyttade in hos mig.
Det är aldrig mitt fel om jag bli mobbad, det är inte mig det är fel på! Nu visste jag det innan men idag blev jag klokare och ännu mera tydligt tydlig med klokheten, mobbningsoffret. Jag som blir mobbad är inte fel. Det är inte mig det är fel på.
Skolan har så långt ännu att gå när det handlar om mobbing, under några år har jag fått höra om skolan och att:
någon bör se sin egen del i, men någon måste inse att folk blir irriterade, någon måste lära sig att inte prata så mycket, inte ta åt sig, se sin egen del, skylla sig själv bla bla. Till och med fått till mig att jag måste bearbeta min historia, för det är den som spökar har jag fått höra.
När jag berättat för skolan och vridit ut och in på mig själv, för att det är inte okey att några blivit utsatta för kränkande behandling.
Mobbning och åter mobbning. Det är inte okey!
Ändå finns det, mobbning är en olaglig handling, ändå tittar vi vuxna åt ett annat håll när barn blir utsatta. Det är aldrig tillåtet aldrig någonsin, finns inte på kartan
Ändå får barn verka som egna försvarsadvokater då de blivit kränkta, ändå trots att Det är inte okey så får barn till sig men om du bara inte BLA BLA BLA.
Hur står det till, hur blir det så? Hur?
Nu vill jag skriva ett fult ord, det fulaste ordet jag använder är Råtta! Då är det riktigt allvarligt!
Hur Råtta kan vi fortsätta som människor, tillåta kränkande behandlingar inte bara i skolan utan Mobbning bor över allt. Vi ”den tysta massan” hur i Hel vete i en skål kan vi tillåta att många av oss bor i utkanter?
Att vissa av oss får bo i utanförskap, att det runt vissa av oss anses okey! Det är okey att kalla medmänniskor hora, fitta, bög, djävel eller knäppgök tror till och med att knäppgök i vissa sammanhang skulle kunna betraktas som musik för vissa.
Gud så mycket klokheter och så många intressanta människor jag träffat idag. Idag kände jag så mycket att idag, Just idag fick jag förmånen att vara i ett sammanhang där jag lärde mig och fick bekräftelser återigen att jag ska lita på det som bor inom mig. Samt att vi alla har ett ansvar.
Det är inte okey att unga människor väljer att lämna detta liv, för att det i vissa omgivningar verkar vara okey att kränka människor dag ut och dag in. Till sist så står det sen en kille tjej där ute i vuxen livet och tror på alla de yttre bekräftelser som människor i sin osäkerhet slängt ut sig för att slippa bli utsatta själva.
Idag fick jag även förmånen att träffa pappan som startat en Fond . Hans son som inte orkade. Hans son som i skolan fick till sig att det är okey att det som går i samma klass som dig, är dumma och förpestar ditt liv. Sonen som tidigt fick klart för sig att han inte dög i skolan. Skolan svek Pappans son, men skolan svek även de barn som fick klart för sig att det är okey att vara stygg och dum emot sonen så att hans son tillsist inte orkade leva längre.
Just dessa barn blev svikna tidigt i livet. Ingen i skolan hjälpte dessa barn! Ingen tänkte på att deras alla dumheter och kränkningar till sist gjorde att en liten glad kille inte orkade. Dessa barns dumheter är dumheter som vuxna borde ha skonat dessa barn ifrån. Just dessa barn fick i själva verket vara i en zon där vuxna lämnade dem åt sitt egna öde. Där de i hela sitt liv vet om att de kunde valt annorlunda. Här vill jag säga till och med att dessa barn är offer! Offer och misshandlade av vuxna som skulle reagerat!!!
Vuxna skulle ha skyddat även mobbarna från sina handlingar genom att våga vara vuxna och våga sätta gränser.
Om nu skolan och samhället inte vill se, inte vet, hur inte orkar ta tag i. Så låt du, jag alltså vi som individer i vårt samhälle visa våra och andras barn att Det är Okey att vara just de underbarheter som vi är. Även att det är aldrig Okey att skada eller se på när någon blir skadad kränkt eller utsatt.
Vi tillsammans kan göra förändringar! Vi som människor som samhällsinvånare, vi har ett ansvar, vi har en skyldighet att ta hand om varandra. I dessa ord är även ta hand om, att visa barn att:
Vi mobbar inte
Mobbning är inte tillåtet och ingen får kränka någon annan.
Detta säger mig att vi måste tänka barn gör inte som vi säger, utan som vi gör.
Det säger mig att vi som vuxna, måste våga se oss själva i ögonen fråga oss vad jag strålar ut, gör jag saker av kärlek eller av rädsla för att inte bli kränkt. Vågar jag stå upp för mina medmänniskor? Det finns många vuxna som också blir drabbade och kränkta. Det är inte okey att människor på grund av otrygga och svaga medarbetare och chefer, väljer att ta sina liv, för att vi inte vet hur vi ska behandla varandra. Vuxenmobbingen är ju tyvärr lite mera sofistikerad och dold . Den som utsätts mår lika dåligt trotts det mer sofistikerade sättet som kränkningar då betalas i…..
Trots alla sofistikeringar i vuxenkränkning, så är det ändå lika råttigt en kränkning, och gör förbenat ont.
den bild som blev minst suddigJ
Jag köpte även Lisbeths båda böcker, Kärlek och stålull, Jag mobbar inte. Fick även ett av hennes jag mobbar inte knappar. Så nu pryder min jack krage av jag gillar olika och jag mobbar inte. Tycker om dessa båda pins och känner att de hör ihop.
Den 16 april finns det möjlighet att lära sig mera och få mer kunskap om just föreningen Stopp.
Lev idag just nu och Jag mobbar inte vare sig i stort eller smått……J
Samverkan arbetsförmedling, pilule och försäkringskassan? Hur kommer det sig att jag lyckas träffa trevliga och förstående människor på just sådana ställen. Det är ju inte så att jag själv alltid är så himla trevlig. Ofta missförstår jag och ibland säger saker som inte borde sägas. Men sägs ändå. Ringde upp försäkringskassan nu, link pratade med en kille där länge, purchase han förklarade sådant jag missförstått och gav mig klokheter i mina rädslor.
Ser möjligheter men, även omöjligheter.
Här tror jag det handlar om min egen inställning, samt min egna tillit till mig, och en stor portion med kunskap om min funktionsnedsättning.
Mitt kognitiva (h)jälpmedel som håller på att blir arbetslös i kognitionsarbeten, kommer att få extra knäcka inbillar jag mig. För han vet och han känner mig. Han vet och ser när det är för mycket när jag mår för dåligt eller är för speedad.
Kognitionsmedlet är min make.
Det är han som ger mig klokheter i hur jag ska tänka i vissa områden, även om jag inte alltid lyder hans tänk, så ger han mig andra sätt att eventuellt välja och förhålla mig till.
Samverkan eller inte samverkan.
Arbete eller inte arbete.
Känns ju lite konstigt, för jag har ju ett arbete men behöver lite hjälp med strukturer och lite smått för att orka med se och känna att jag befinner mig i sammanhang som jag klarar av.
Kasam
kallas det och sånt är viktigt.
Att jag förstår och har känslor om att jag är i ett sammanhang som jag förstår och klarar av att hantera.
Trotts samtalet i dag så bor det i min vild hjärna, fortfarande bubblor och vågor inom mig från i går. Musiken av Hellman stora havet, Det är nåån inne här igen, jag vet inte vem det är….
Jo, du, Djäklar i gatan vilken fantastisk intensiv låt det är. Stora havet, ännu har jag lusten inom mig att:
Nu djäklar hoppar jag rätt ut i inget alls, som är förutsett, bara prova lite, känns det som.
Men ännu är rädslan över att hamna i. Känslan och orden att oj, Jag tänkte inte på det, nej det ara blev så. Just sånt är det, som gör att jag håller mig inom gränsen, att inte göra om, eller nått helt annat, för jag gillar inte riktigt situationer som just de. Nä, jag tänkte inte på det, nej det bara blev så…….
Hmmm kanske är det just det som jag ska förlika mig, med kanske är det just rädslan i de två rader av ord som jag ska utmana och titta bakom.
Just rädslorna i dessa ord.
Klump i halsen och vågor imagen.
Hjälp, tänk om, tänk om, det är så förbannat enkelt att bara. Ja, jo jag tror att jag eventuellt bara blundar, sjunger lalalaal, håller för öron, ögon och bara gör det. Tar klivet till framtiden, utan någon som helst tanke på något annat än mig.
Struntar i att andra, runt om kring höjer på ögonbryn, tror jag e knäpp, att hon kan med, att hon e så dum med mera med mera.
Just alla dom orden handlar ju egentligen inte om mig, utan om de som tänker just sånt, för dom lever ju inte mitt liv, inte lever jag deras heller utan mitt.
Jag lever ju i mitt liv, mitt i livet, inte behöver jag bry mig om ögonbryn, om andra tycker jag är dum i huvudet eller vad som det kan tänkas. Kanske behöver jag just nu vara lite dum i huvudet och blunda och ta klivet ut……. OJ,DÅ tänk om jag gör det……
Jag behöver bara bry mig om mig, Mitt liv. Dessutom vara medveten om att jag då andra lever sitt liv, inte höja på ögonbrynen, inbilla mig att jag vet vad som är bäst i andras liv utan låta andra leva sitt liv så som dom vill,…..
Det riktigt kryllar av myror i benen och vågor i magen just nu mår jag bara bra av att bara tänka på: tänk om jag vågar, tänk om jag vågar hoppa rätt ut i framtiden utan att vara försiktig och ha massa trygghetsförsäkringar runt om kring. Vad kan hända?
Herre min skapare vad kan hända?
Det kan hända att jag blir eller inte kan det händer i så fall att jag blir en hel erfarenhet rikare av att bara hoppa rätt ut………
Det känns inte helt ospännande utan riktigt helt underbart spännande…..
Tänk om, Tänk om, jag gör det.
Jag tror nästan det……
Att jag kanske eventuellt kanske
Gör just det…
Eller kanske ska jag bara först skänka en tanke det kan göras igenom bilden här med ett klick för vidare info.
Jag har ingen smart phone men min make har, prescription i den smart phone han har är det speciella smartfunktioner av smidighetsstrategier. Halleluja, Halleluja jag e Elvis Presley för en dag hör jag thåström sjunga, tillsammans med min tanke om Smartfunktions-phonen som min make har.
Just denna smart phonen är en helt vanlig Samsung pekskärm, tror egentligen det är en helt vanlig Dum-phone, den min make har är likadan som min, fast han då har smart-phones-strattegin inbygg någonstans. Det hela visade sig förra fredagen då jag pratade i min vanliga hemtelefon med min make, han i sin smartphone. Då han åkte hem från jobbet, trött hungrig och tror till och med han hade lite blodsockerfall och näringsbrists symtom. Oj oj oj vad synd det var om min stackars smart-phone-innehavare till make.
Han frågade sin underkuvade och förminskade fru, som är jag vad jag skulle ställa fram för mat den dagen.
Jag som är en trött utarbetad sliten uttråkad impulsiv egocentrisk fru gav honom det ljuva svaret att jag orkade inte mat idag, utan hade tänkt mig ris, fiskpinnar och remoulad sås.
Men make replikerade med: att han då skulle kunna laga egen mat för fiskpinnar är inte mat.
Nu var han nära min akilleshäl och mitt samvete om att vi redan dagen efter skulle unna oss och kosta på oss. Han visste liksom att kapuleringstiden var nära och fortsatte att det fanns ju kassler och sån där pasta med ostsås och ……
Jo vi ses sen, sa vi jag la på luren och började skära upp kassler började koka pasta vatten. Maken kom hem, mätt blev han. När han senare till och med dagen efter episoden sedan återberättade den lilla historian för våra vänner, då vi var på väg ner till GBG. Då han återgav berättelsen var den inte ”smartphone” korrigerad (så som mottagaren hör det) enligt maken. Smidighetstelefon skulle man också kunna kalla denna phone funktionen. Men självklart låter det mera hippt med smartphone.
Så här återberättas berättelsen av min kära make i bilen då vi åker ner.
Jo Igår ringde jag hem till min kära fru för att höra efter vilken middag hon skulle göra åt sin make. Då Säger hon fiskpinnar fortsätter han. Jag ler, och börjar sedan inse att vi inte pratar samma språk…. Eller har samma koder. I vårt gemensamma vokabulär. För fortsättningen är inte alls den samma som jag dagen innan hörde i min dumphone. Maken fortsatte, då blev jag grinig och berättade med hela handen för min kära fru att det var ingen mat för en karl. Laga riktig mat kärring! Pasta vill jag ha dessutom ska det vara kassler sås till. Tystnad och sen berättade han att det när han kom hem stod just kassler och pasta på bordet.
Jag fick harkla mig lite, svårt att hålla mig för skratt och berättade sedan för våra vänner som också känner min make, att riktigt så var det nog inte han sa. Det var då han berättade att han hade ju en smart phone och just denna phonen omvandlar hans direkta order till mera smidiga saker som ” då lagar jag mat själv” Hans jag vill ha riktig mat Käring Blir liksom i motagartelefonen. Då lagar jag mat själv med en liten ledsen ton. Tänker att jag skulle själv behöva just en sådan smart phone, för grodorna som hoppar ut ur min mun omvandlas inte till små vackra älvor, utan säger jag men fan tänk lite själv. Då hör mottagaren det jag säger och riktigt så ärlig som jag är ibland, behöver man faktiskt inte vara. Kanske kan jag i smyg byta ut min dumphone till min makes smartphone när han inte ser det. Tänk han kanske till och med då hittar till både dammsugare och tvättkorg!
Dammsug gubbe, blir kanske Om du hinner dammsuga i dag så ska jag göra en sådan där riktig god pasta med kassler och gorgonzola sås.
Dum phone 
Smart Phone 
Smidighet
Får väll skriva ett inlägg, order istället för att hoppas att snön ger sig av till en annan del av världen. Jag tycker inte vi behöver mera snö nu. Nu har vi fått mera än vad som är bra för hälsan. I alla fall för vad som är bra för min bilkörning. Men snart är det väl ändå sommar, sale snart är det väl ändå så att vi kan komma att ligga ute vid havet? Få möjlighet att lyssna till barn som gråter, som skratta, som leker, Måsar som skriker, stjäl mat och bombarderar oss med måsskit. Är det vi längtar till?
Jo, jag gör det. Jag längtar till husvagnen är vid havet, maken grillar och vinet står på bordet.
Jag längtar till att mitt skinn svider av solens strålar, längtar till det salta vattnet som svalkar min kropp.
Nu vill jag FAKTISKT ha sommar , SOMMAR, SOMMAR. Kan jag få det nu?
Hur står det till Hur blev det så här? Vad är det som håller på att hända? Är det så att jag befinner mig i Sverige? Är det detta som Reinfeldt och gänget kalla folkhem? Då är jag en del av det, unhealthy men jag vill inte vara med!!! Det svenska Folkhem som jag hörde talas om innan. Då i tidernas begynnelse, tadalafil då man verkligen kunde kalla det för folkhem, sick är det som jag vill ha till folkhem. Det folkhem som idag finns är ett hem utan folk ett folk utan hem. Vem bär ansvaret för alla utförsäkrade och alla konstigheter som idag händer? Jo, så e det ju vi har demokrati, vi har alla en chans att påverka. Men Jag känner mera att vi nu avverkar, urholkar och sakta tar död på alla sociala skyddsnät. Vi slänger ut människor i tomhet, meningslöshet. En mental is tid Sjöngs det om en gång för länge sen Jag tror vi är där nu.
Låt oss sticka hål på myter och visa att vi bryr oss. Hjälp till och gör (H)järnkoll synligt, medical bli supporter. Anlita en ambassadör och få kunskap inifrån. Lina Lindén Ansvarig för ambassadörer på NSPHE-post: lina.linden@nsph.seTelefon: 08-709 78 50 Genom henne får man tillgång till hela landets ambassadörer.
Vi är 200 ambassadörer i vårt avlånga land, i VG regionen är vi om jag inte missminner mig 25 stycken. Om man vill boka en Ambassadör från VG regionen så gör man det via Inre rum. Där pratar man med Linda.
Vi har alla olika erfarenheter av olika psykiska hälsotillstånd. Vi speglar Sverige vad som döljer sig bakom de stängda dörrar som vi pratat så tyst om innan. Idag har vi öppnat dörren, och tystheten bor inte i (H)järnkolls sammanhang. Vi har öppnat dörren och vill att flera ska våga prata högre, sluta att viska. Visa att Psykisk hälsa är något som kan drabba vem som helst. Vi vill ta bort skammen som så ofta bor inom oss då vi får erfarenheter av psykiska hälsotillstånd.
Psykiska Hälsotillstånd blev ett roligt ord i mig just nu, tillstånd att ha psykisk hälsa. Psykisk Hälsa är ett tillstånd, tillstånd av psykisk hälsa. Tillstånd är något man söker alltså söker man psykiska hälsotillstånd.
Var söker man dessa tillstånd?
Jag tror att då vi är vilsna i själen söker vi psykiska hälsotillstånd i de yttre omgivningarna som ger oss psykisk Ohälsa, Då gör vi allt för att slippa vara oss själva i vår vackerhet.
När vi har fått tillstånd av Psykisk hälsa har vi istället gått inåt och hittat det vackra inom oss. Då vågar vi vara oss själva, vågar visa skörhet, vackerhet.
chefer med personalansvar saknar stöd och rutiner för hur man som chef hanterar psykisk ohälsa på arbetsplatsen. Som ett sätt att stödja chefer ger Hjärnkoll nu ut handledningen ”Så gör du som chef” som bland annat ger svar på:
Hur stödjer jag som chef på bästa sätt en anställd som mår dåligt?
Hur motverkas negativ stress i arbetslaget?
Vilka faktorer främjar psykisk hälsa och välbefinnande?
Psykisk Ohälsa på arbetsplatsen är vanligt! Och den tystnad som bor inom ämnet är stor.
Tankar hos mig idag är allt hade kunnat se annorlunda ut, sale min nuvarande Chef hade kunnat ha kunskaper om vad, treat Hur.
Inom mig bubblar det tänk om hon hade haft (H)järnkolls folder om hur man som chef bemöter och stödjer anställda med Psykisk ohälsa.
Då hade jag haft de förutsättningar som jag behöver, då hade jag sluppit alla mina Rädd känslor som bor inom mig. Rädd känslorna som handlar om Arbetslös, Utan arbete, en som är utanför de samhällerliga systemet, Utan inkomst samhällskostnad. Någon som är utan att bidra. Någon som ligger till last.
Tänk om min chef visste om att just ensamarbete och den känslan som bott inom mig då jag känt att jag saknat kontroll och saknat förutsättningarna för att göra ett fullgott arbete. Att förutsättningarna för att göra ett bra jobb saknats. Att jag även om jag inte haft ADHD hade kunnat råka ut för den psykiska Ohälsa. Tänk om viljan hade funnits, tänk om….
Tänk om min Chef hade haft den folder som (H)järnkoll tagit fram. Jag kan inte förändra Historian inte heller tror jag att jag har förmågan att påverka min Chefs attityd. Men!
Men Jag Kan ännu Gå ut och berätta Bjuda på mig själv och kanske, Kanske finns det andra Chefer där ute med en mera öppenhet och vilja där attityden och synen på Psykisk Ohälsa är mera klarsynt och där det bor empati, tillit till sin egna skörhet. Där man kanske ser Psykisk Ohälsa som ett tecken på att saker i systemet bör förändras istället för att försöka slå ut människor.
”Så gör du som chef” finns tillgänglig för nedladdning på http://www.hjarnkoll.se/Engagera-dig/Bestall-material/Handledning-Sa-gor-du-som-chef/
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén
