Malix-arkiv - Sida 53 av 65

livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är.

Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

Min Bok uppmärksammades i Tidningen hälsa.

När jag föreläser börjar jag berätta att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag faktiskt rädd för. Kanske just det som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada. Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken reagerar på.

Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med, Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har, och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De står även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor. Jag tror att kunskap och verkligheterna inom detta område, skulle och gör nytta. vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats. Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon, 17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader på ´s sidan 17 till 11 %

Just nu sker förändring för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att ta till sig kunskaper och mod. Så att han faktiskt bjuder igen, men med förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får inte heller bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

Lev idag lev nu Få ( H ) järnkoll

Memo

Av Carina Ikonen Nilsson

den 17 januari 2011

i Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

krafter laster och inneboende styrkor. Styrkor som bor inne i mig. Just nu är de lite osorterade och har lite o-struktioner. För jag vill så mycket men det blir så lite. När lille Flappen (vår hund) och jag är ute på promenad, remedy look så flyger orden runt och tankar om att skriva ner dem. Sen när jag kommer hem så blir det liksom inte av i den utsträckning som jag vill att det ska bli till. Istället hittar jag till stickor, ampoule eller penslar tills nästa promenad då orden blir till av stegen. Idag kom jag på det, cialis spela in små memon. Fast idag var mobilen inte där jag var. Inte är det en ovanligt förekommande händelse i mig. Mina barn är mäkta irriterade på att jag och mobilen inte är på samma ställe. Nu skall det skrivas lite annat för just nu snurrar orden inom mig.

lille vovven.

//

Lev i dag just nu det blir så många just NU!

Utslagningskraft, Kung Keops

Av Carina Ikonen Nilsson

den 15 januari 2011

i Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Jag skulle bara twittra lite, look eller fbookare lite. Nej, cure Nu får det vara Nog! När ska det bli att vi får vara oss själva? När handlar arbete om kompetens, mind kunskaper och engagemang? Hade jag haft anställda, vilket jag i och för sig haft. För länge, länge sedan, då jag var företagare, så hade jag vart ganska så nöjd med att de skötte sina uppgifter, tog ansvar och tog egna initiativ samt tog ansvar för sig själva. Vad de sedan gjorde på sin fritid har jag inte med att göra. Då på den tiden, fanns i och för sig inte internet och datorns program var i dos, och Michael Jackson Var ännu inte vit. JO, jag vet det var länge sedan, men ändå inte så länge sedan som när Jesus gick i kortbyxor.

Men jag har eller kan inte förstå hur arbetsgivare kan lägga sig i vad hans anställda gör eller Gjort innan/efter arbetstid. Jag anser att det har han inte med att göra. Gör jag det jag ska på mitt arbete, så ska det räcka. Var ska det sluta? Kommer det blir att åsikter är något man inte om några år skriver ner, för att man är rädd att förlora eller mista framtida eventuella arbetschanser. Kommer det bli att vi i hemliga samfund sitter och diskuterar våra åsikter ståndpunkter i källare. Ser liknelser med arbetarens historik.

Funderingar från i går hittade fram till mig, även om skolan, och självklart var det Björklund som får ge svaren. Då slipper ju de andra, verka lika inkompetenta. Jag ser sårbarheter breda ut sig i Sverige. Jag ser sårbarheten och maktlösheten i att utslagningen, ser framtidsutsikter där barn tidigt ser sina gelikar och ser sin framtid i vart de bor. Självklart ser att det var så redan innan denna regeringens uppgång, för klass-skillnaderna har alltid funnits men förr var det inte så tydligt, tydlig och klart som det är idag. Det är alltså så att om du bor i ett sämre bemedlat område, alltså problemområde, så får du sämre skola och troligtvis går ut med sämre betyg kanske inte ens godkända.

Bor du däremot i ett bättre bemedlat område, så får du möjligheten att gå i en bättre skola, alltså större chans att får godkända betyg. Där till har du även större möjlighet, för dina föräldrar har större plånbokstillgångar och kan anställa en Läxhjälpsläsare till dig så att du kan prestera ännu bättre. Som det sedan igenom Rut avdrag kan dra av på skatten. Staten hjälper alltså till så att barn i tidigt stadium skall bo i klass skillnader. Segregation jo det ordet finns även i dag, idag ser jag det till och med tydligare än någonsin. Sätt dig på spårvagnen i Örgryte och åk igenom stan till Hisingen så ser du tydligt vad jag pratar om. Jag kan inte uttala mig om Stockholm men jag misstänker starkt att det skulle kunna ses även där.

Klassutslagningsmetoder är något som i alla tider varit genomslagbara. Kung keops pyramider där sjunger Både thåström och Wiehe om hur någon måste dö, någon ska ha spö.

Kung Keops pyramid

Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid
Och det är vi som jobbar nere invid foten
Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Och det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen
Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö
finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten
Men när natten blir lång
brukar vi sjunga en sång
som dom som styr oss kan höra i vinden
Om ett folk som levde en gång
som ville bygga ett torn
som skulle räcka ända upp till himlen
Men ju högre man kom
ju mera skilde sej dom
som bodde där uppe ifrån dom andra
Och till sist blev tornet så högt
att dom där uppe och nere
inte längre förstod varandra
Och då rasade tornet samman
Så det verkar som om det i varje tid och i
alla sorters folk
finns några som vill skapa pyramider
där dom själva sitter överst och har makten i sin hand
medan dom som lever nedanför dom lyder
Men om dom där uppe i det blå
inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat
ska pyramiderna till sist bli deras grav

Ocktakulärt är ett av mig, Skimmer i åtta färger………

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 januari 2011

i Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Betyder mitt ord. Får man verkligen hitta på ett eget ord? jorå, find det får man och det vackra i mitt ord är att det kan stavas lite hur som helst och användas när man vill. Dessutom är det ju ett ord som jag hittat på och uppfinnaren får i detta fall som är jag, decease ibland byta betydelse på ordet. Så fantastiskt är det.

Mitt tåg har slutat att gå till den stationen, eller så är det så att jag hoppat av och står och väntar på ett tåg som inte ännu fått räls. För idag sitter jag vid en Järnvägsräls, där skyltarna inte finns. Jag har liksom inte en aning om vart jag är på väg. Eller när tåget ska gå. He he Det måste vara Sj jag pratar om. Fast här är det inte tåget som är försenat, utan jag, som hoppade av försent. Genom att nöta, slita och göra revolution på mig själv. Idag, när tankarna och jag är ett igen, så är den vardagliga sysselsättningen någon annanstans. Idag är det som att stå vid en Järnvägsknutpunkt, och inte veta vart jag är på väg. Jag kan alltså snart ställa mig till den sidan av vägrenen, där arbete är något man söker, inte har. Det är här idéerna ploppar upp, det är här kvalitéerna av konstnärssjäl inte är ett plus. Samtidigt som jag ser framåt och ser en ny bok ligga framför mig, även en diktsamling med mera ocktakulära verk. Det är synd, att man inte kan betala banklån med dikter och formuleringar. För då hade jag varit skuldfri för länge sedan.

Smidighets betraktelser.

Stormar, vindar som blåser bort skammen, självätande självförakt av mig själv. Vindarna helar känslor av trasigheter, vindarna helar mitt själv. Mitt jag som bor i smulor, av trasighet och dramaturgiska håligheter. Dramatik, erotik etnologiska etiker. Är ord som bor flyttat bort från magen i mig. Till ett annat land där kärleken bor i orden av hat. Hat som i alla fall står för sin känsla av förakt.

Här bland alla satar av smidigheter är smidigheten så förbannat smidig, här bor tron på erotikens avhållsamhet, som att det är orgasmens egentliga universum.

Här Kysser du din fiendes fötter och slår din käraste vän, bara för att passa in i mönstret av de mänskliga formerna av ironi.

Ironiska härdar av kärleksgudar bor i olika Communitys där den farligaste slås ut för sin klokhet.

Att vinna i verklighets operetternas sopraner är att bli kvar i sin egen idioti, i sina okunskaper. Här hedras falskheternas herrar, här hedras de fulaste spel. Djävulska solidariteter och kärleksfulla korruption bubblar fram och ger oss ännu en Stureplans – broder.

Nej tack ser hellre till vindarna som blåser bort skammen, ser hellre bort. Blundar och sväljer klumpen av fegheter, smidigheten gör mig vilse så ofta, smidigheten vet inte vilket som är sant eller falskt.

Är jag orolig? Jo, jag är en orolig själ med en sårbarhet, av förväntan av det värsta. Här är det tur att jag är gift med en make som är så klok att klokhet är i överflöd. Lugn, klok, tänker ett varv till och lägger till Eftertänksamheter är med stora bokstäver i honom. Jo, det är tur att jag har honom, för utan denna man så hade jag haft oro, känt ångest mm. Gör det nu med, men, han har en förmåga att få mig att inte se det som orolighetsmoln.

Utan här är din, möjlighet och tid till att utvecklas.

Men hallå, det gör jag väl ändå?

Jo, svarar han, men nu i din takt och i din tid.

I mina tankar föds tankar om att allt har en mening, just nu ser jag inte vad meningen är. Men om ett tag, kommer meningen att finnas och jag kan andas ut och se klokheter i det som sker just nu.
Jo, jag tjuvkikade i facit ibland, så synd att jag inte har facit just nu, Eller så kanske det är tur.

Tacksamhet bor i mig trotts alla oroligheter in för framtiden.

Tack! för att jag lever andas och finns. Tack för alla klokhetsjärnvägar som jag redan åkt det är ju dem som gjort att jag är här idag. Tack för alla mina begåvningar som Gör Balsameringar i min själ. Varje dikt och varje penseldrag jag gjort har en beröring i mig. Ger mig näring kraft och kärlek…….

Lev idag, just nu ska jag måla lite……

Fet eller det lite finare ordet Överviktig till Jätte viktig.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 januari 2011

i Malix, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Överviktiga människor ska betala mera i skatt. Det tycker Stefan Hanna, pharm kommunalråd för Centerpartiet i Uppsala. Jag tycker att Stefan Hanna som är Kommunalråd i Centerpartiet i Uppsala borde Tänka ett steg till. Fast det är klart då kanske han inte hade varit kommunalråd i Centerpartiet i Uppsala. Eller så hade han det. Dumhetstankar så det lyser om dem, recipe de skulle kunna lysa upp ett helt samhälle om man fick elektricitet av så dumma, story inskränkta tankar.

Ibland gör det ont när vissa tänker. Men Jag tycker lite synd om honom, för hans uttalande säger mig att livet inte varit så snällt med honom. Empati kärlek och förståelse verkar inte bott hos Stefan. Överviktig kontra underviktig bulimi – Anorexi, Stressrelaterade sjukdomar, mm mm. Jo, Jag är medveten om att vi är fria människor som hela tiden gör livsval i våra liv. Och visst jag är lite överviktig, eller rätt skrivet är Jag jätteviktig. Nej ska sluta driva med dumheten. Jag tänker på sårbarheten, som Stefan inte fått in i sina tankar. Jag har en sårbarhet för stress vilket gjort att jag måste lära mig hantera och sluta ställa orimliga krav. En människa som har lite för många kilo kan ha en sårbarhet inom sitt område. Någon har sårbarheter och svårigheter att hantera ångest krav mm vi har alla sårbarheter. Vi betalar alla skatt. Inte ska det nu ställas ut en elit som berättar för oss andra genom straffskatter om vi inte uppfyller något utseende ideal. Andres Zorn tid så hade det varit Herr Hanna själv som fått betala straffskatt.

För på den tiden då Hyllades mulligheten och Herr Zorn hyllade den genom att avbilda den.

GOD JUL OCH Kan du göra så?

Av Carina Ikonen Nilsson

den 23 december 2010

i Malix

220 kvm och julfirande är lite litet. Jo så e re, decease detta inlägg skall skrivas. Därefter kommer jag packa ner min stationära dator, nurse för att sedan få plats med broders familj, click systers familj, min moder och där till min gamla farmor. Min älskade gamla Farmor. Tåren rinner ner för kinden, min moster upp i himlen viskar hela tiden till mig just nu, ”Carina, gråt inte torka tårarna och snälla gumman gråt inte. Kan du göra så, säger hon?” Därefter så berättas sedan den gamla historian om när jag var liten, ”och gjorde så” vilket var att grina upp hela ansiktet. Mormor som också bor i himlen, tittar lite strängt med glimten i ögat på min moster, säjer till henne att klart att flickan ska få gråta. Det gör henne till människa. Därefter klappar hon på mitt huvud och låter mina tårar torkas av hennes mjuka klänning med blommor på. Hela mitt sinne framkallar nu mormors mjuka händer som klappar mitt hår, doften av min mormor gör att tårarna stillas. Tårarna som fälls över att farmors sista jul, kanske är denna julen som kommer. Ännu är det inte säkert att min syster får med sig henne hit, men är det någon som lyckas så är det min syster som i så fall kommer att göra det.

Men tårarna rinner även för att min rädsla, som jag kände förra veckan, då det fortfarande fanns ett hopp inom mig. Hoppet om att min vän är fel att säga, för han är mera som ett av mina barn, även om jag inte är hans mamma så ligger eller bor han och hans själ just på den platsen i mitt hjärta som är till för barnen. Han är ett av mina barn om inte biologiskt så i alla fall mitt själsliga barn. Han har återigen så här i juletid fått för sig att välja att sakta ta livet av sig. Förra julen åkte jag upp till honom och hans familj i dag, med en julklapp till honom i formen av en tavla som jag gjort till honom, där till lite kläder till lillemannen som bara var fyra fem månader.

Idag sitter han i någon kvart och lurar ut hur han ska få nästa sil, eller så sitter han just nu och fiskar efter nästa sil. Det blir kallt inom mig, rädslan från i förrgår när jag hörde fel och trodde att pojken lämnat livet för att flytta upp ett steg till himlen han med. Just den rädslan grep tag om mig. För kanske är det just nu det som hänt, att han tagit sitt sista andetag, kanske är det just det som kanske hänt, kanske är det just nu i denna stund, just det, som han lyckats med. Kanske det skulle kunna vara så och kanske är det inte så. Det enda jag vet är att det gör för djävla ont att ha en pojke i tankarna som är vuxen men ändå ett litet barn. Idag är hans hjärta och hjärna kalla, idag vet jag att han kanske inte ens har en aning om att det imorgon är jul. Att hans son för andra gången ska uppleva julen, denna gången väljer sonens pappa att sakta ta livet av sig, i stället för att vara pappa till sin son och sin månadsgamla dotter.

Nej, min själsliga son väljer att knarka sönder sig, sin familj, stället för att ta tag i det livet han har, att vara pappa till sina barn. För Djävla sjukt att knarkandet, är viktigare än barnen. Denna skrift är nu till sin enda och den stationära skall nu plockas ner. Tillsammans med den stationära datorn skall även, Mina tankar om min knarkande pojke nu begravas. Datorn kommer jag återigen packa upp på juldagen, men, Mina tankar om Sonen skall inte läggas mera kraft på. Jag har lagt så många redan, mina känslor och mina tankar behöver inte den oron och den sorgen. Den sorgen kan komma då han gjort det han strävar efter, Då kan jag sörja, sörja i Kyrkan, vid hans bår, då kommer jag sörja hans död, och min oförmåga att inta sanningen, om att han är en knarkare som vill knarka, att han har ett val, ett val där han väljer att knarka sig till döds. Att han faktiskt skiter i alla, runt omkring honom, som bryr sig, och vill han väl.
Han vill knarka sig till döds och han vill inte ha omtanke överhuvudtaget. Om han inte får knarka till omtanken. Nej, nu kommer jag släcka ner tankarna, om honom. Nu ska jag välja livet, välja att leva just nu, nu handlar det om att packa ner datorn och fixa till. Därefter skall det firas Jul, en riktigt God Jul, tillsammans med min familj, mina syskons familjer , moder och farmoder. Vi skall äta gott leva gott!

Just så här, just nu, vill jag passa på att önska er alla en God Jul.

En riktigt God Jul, Där ni mår Gott, bor i närhet och kärlek.

Vill även passa på att tacka för att ni orkade läsa enda hit.

God Jul

Tomten Han kommer i år med

GOD JUL!!!

PS. 2011 är året då jag skall genomföra mitt GÖRA SKILLNAD!

Vintertid och sommartid nej tack.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 1 november 2010

i Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix

den här iden om att flytta fram och tillbaka klockan är en dum idé tycker jag. Har just vant mig vid sommar tiden och då förändras det igen till vintertiden. I dag på morgonen vaknade jag vid halv fyra vid fyra var jag så pigg att jag nästan var tvungen att gå upp. Problemet är bara att vad gör man så tidigt på morgonen, sales vad gör man om man har lite morgondamp så tidigt? Att dammsuga den tiden är inte bra tro mig. Jag har prövat, viagra övriga familjen gillar inte att vakna så tidigt av dammsugarens ljud. En prommenad med hunden e inte heller idé för han e trött vid den tiden. Kaffe och dator jo, det funkar en stund. För blir stunden för lång så vaknar jag upp senare på eftermiddagen av att jag varit helt inne i mitt skrivande eller läst något intressant.

Hunden och jag var ute redan innan sju, vanligtvis brukar det räcka med 8 snåret. Men så länge kunde inte jag vänta behöver röra på mig på morgonen, så hundens morgonpromenad är en bra rutin för mig.

Idag skall jag ägna dagen åt att få tillbaka rutin strukturschema. Har slarvat en del ett tag, du kan man liksom ha tusen scheman, men använder man de itne så spelar det ju ingen roll. Har liksom tröttnat i att hamna i adhd saker hela tiden, så det får bli schema där adhd tid står på schema istället. ADHD saker i mig är att skriva, rita,måla och annat sånt. Finns det någon som gillar att få ordning på tvätt högar så önskar jag mig lite sånt gilla för nu finns inte soffan i källaren längre och mera tvätt får inte plats i soffan. Eller kanske borde jag bjuda hit kvinnorna från adhd gruppen så hade vi haft kul samtidigt som vi kom på 1000 olika sätt att vika in eller få bort tvätten ur min soffa. Kanske är det tvätten i soffan som jag borde ägna mig åt. I stället för att göra struktur schema. Ska kolla in Tankarilösvikt hon har ganska bra tips för just tvätt. Fast det är klart då tar det en stund till innan jag kommer ner i källaren. 🙂

//malix

Fängelse, Kris, Adhd, Concerta och Kawalec……..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 5 oktober 2010

i Malix

Just nu just nu, stuff sitter jag och skriver med den riktiga versionen av mitt nya (H)jälpmedel. Det lilla skrivprogrammet som gör mig utan dyslexi. Claro Read som Svensk Tal Teknologi AB levererat till mig. Är jag tacksam? Jo, prescription tänk att det finns flera som brinner för att (H)jälpa människor att bli symtomfria. De som utvecklat programmet får en tanke av mig även de som säljer det här i Sverige.

Igår och idag pratas det på nyheterna om att fängelsekunder och Concerta, physician ” ADHD medicin” som de sa på rapport, används ofta. Kris debaterar emot jag ser varför, jag förstår vad de vänder sig emot. Men, ett stort men, det kan få människor att sluta missbruka. Vår Dampläkare som vi har haft under många år säger att, det är ett sätt för missbrukare att sluta missbruka. Minns just nu en föreläsning jag var på för ett par år sen. Krystian Kawalec då för många år sen var han ute och föreläste då vi var en grupp ute på brännö. Även han pratar om att ADHD eller som han sa; Damp, Concerta gör att människor slutar missbruka. Krystian han skrev boken Cell2c, hittade även en bok till han gjort den heter andra boken. Får man rätt (H)jälp med ADHD så blir otillgångarna tillgångar som riktigt blommar ut.

För mig och många andra så kan en del av (H)jälpen handla om just Concerta. Så varför skulle det vara annorlunda på fängelser? När jag berättar att jag har ADHD, får jag ofta förklara att nej, jag är inte missbrukare nej jag är inte kriminell. Men säger jag visst har jag självmedicinerat fast då handlar det mera om pedanterier och andra saker som tagit tid i mitt liv.

Ja förstår och kan tänka tanken som Kris vill visa på. Men jag kan också tänka annorlunda för är det nu så att Concerta kan göra livet lite enklare för människor oavsett vilken historia de haft. Kan Concerta där till (H)jälpa människor ut ur ett missbruk, så varför inte som min dotter alltid säger.

Concerta i den tabletten finns det ämnen som gör mig Klok, den (h)jälper mig till eftertänksamheter Ibland. Den (h)jälper människor att sluta Knarka, kanske kan den inte (H)jälpa Alla. Men de individer som får en bättre livskvalitet, slipper missbruk mm, har ju vunnit högsta vinsten. Det säger mig att det räcker. Det säger mig att det finns en vinst i Concertan.

Tacksamhetstankar här och nu. Tack för att Concertan (h)jälper många med mig att få en liten eftertänksamhetsegenskap även om den vid 19.00 flyttar ut igen. Så Får jag möjligheten att återigen, morgonen efter få tillgången tillbaka, då jag intar Mitt lilla ”Krummilurpiller”.

©malix

Självkänsla av taggtrådsöden……

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 oktober 2010

i Malix

För några dagar sedan. Skrev jag en fråga till en kvinna vid namn Ulrika Thunstedt. Hon gör fantastiska skulpturer. Min fråga då för några dagar sen var om jag fick använda mig av hennes verk i min blogg. Det fick jag. Hennes skulpturer är så fantastiskt beskrivande i mänskliga känslor. Har sedan jag hittat hennes sida, stomach ofta gått in för att titta på hennes verk. Taggtrådsmänniskan är helt underbar, den är som en taggig kaktus. Som man skulle vilja smeka för att ta bort taggigheten. Men lik kaktusen så skulle mina fingrar blöda om jag provade. Vilken tur att jag bara sett henne på en bild. Ja, jo jag inbillar mig att hon är en spegel av en taggighetsmänniska, Kanske är det så att taggarna vuxit ut för att skydda henne från ondskan, göra henne mera hel. Tyvärr tror jag att hennes skydd gör henne mera illa, än ondskan som hon innan stött på. I mig föds ord i rader som förklarar taggtrådsmänniskans livsval, utifrån öden av sorg besvikelser och naivitet. Lite av hennes öde är speglingar från mina olika livsöden. Vissa historiska stunder skulle jag nog behövt utveckla lite taggtråd. Kanske är det så att jag har lite av taggarna i tråden, Kanske är det så att mina minnen från skolan, gjort att jag ställt högre krav på mina barns skola, än jag själv hade. Då är taggigheten bra, för mig var det positivt med taggtråden.

Taggtrådskvinnan som bilden visar är det i stället synd om. För hon ställer frågan, Varför är jag ensam? Kanske vet hon inte att hennes skydd gör andra människor rädda. Kanske vet hon inte att hon blir bemött med det hon ger ut. Kanske har kvinnan inte blivit bekräftad och älskad i livet. Kanske är det så att hon skyddar sig för att slippa känna. Kärleken till henne själv saknas och kanske är det just det som gör hennes taggar.

Nej, nu får det vara slut dravlat från mig, men viss är det en skulptur som skapar ord frågor, visst är det så att tankarna börjar vandra, en hel novell skulle jag kunna få till av bilden.

”Varför är jag alltid så ensam?” -rostig taggtråd

Titta in på Ulrikas bilder och skulpturer, de är fantastiska……….

/©

(H)järnkoll Handisam, och attityder.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 oktober 2010

i Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix

Energin bara sipprade ut. Som om jag öppnade en kran på max för att sen inte stänga av den. Trötthet finns i axlarna som att någon står och trycker ner dom för att jag skall ramla ihop. Nacken har rasat ner min kropp skriker på Hjälp! (H)jälp!

(H)jälpen som jag behöver är kraft i att orka ta nästa steg framåt utan att falla ner. Redan igår trampade jag på energikranen. Då i okunskaper av dåliga orienteringar. Veckan har även bjudit på bemötande om lite ADHD. Lite ADHD gör mig illa, order visar på okunskapsnivåer som gör mig mörkrädd. Är det så våra barn blir bemötta i skolan?

Jag som vuxen kan hantera mera, seek än en lite pojke eller flicka. Jag vet det, för jag har varit en lite flicka, idag är jag en vuxen kvinna. Kvinna som levt mera än halva mitt liv. Metern börjar bli mindre till år, men längre till erfarenhet och nivåerna av tryggheter. Tänker, ser att kunskap, erfarenheter och historia blandas till en stor bytta med olika sorters frukter. Vissa är lite surare, andra har en lite mera besk smak som gör att jag ser min kunskap som viktig. Ser det nu, känner det i minsta beståndsdel.

Att vi som orkar vågar och kan har en uppgift att göra. Vi måste sprida kunskap. Kunskap så att våra barn och senare deras barn slipper leva ett helt liv i okunskaper, och bli bemött med attityder där vi har lite adhd. Lite adhd, hur känns det, hur känns det att ha lite adhd?

Känns det?

Gör det ont?

/Malix

För vissa av oss gör konsekvenserna Råttont.

Eller hur blir det så.

Jag ser inte att adhd gör ont, inte ens så att jag känner att det gör ont. Nej men bemötande, respekt för individen, attityder och alla dessa fördomar. Det är det som gör ont. ADHD i sig gör inte ont, inte om jag får vara i de sammanhang där jag får vara mig, så som jag är. Är jag tillsammans med andra människor som har Kunskap, förståelse och insikter, så har jag inte ens lite ADHD, som jag märker av. Då har jag inte några svårigheter inte heller blir jag så förgjordat trött.

Vill ge mina barn den möjligheten att få vara så som de är. Tyvärr så möts de ofta i mera krävande sammanhang där förståelsen, empatin och acceptans för olikhetsdynamiken saknas och inte bor på kartan. Tyvärr men vi kan genom en gemensamhets-ansträngning som jag egentligen tror inte är en ansträngning, utan en uppgift där vi känner tillhörighet, växer och utbildar varandra, där vi genom kunskaper förändra attityderna i samhället. Det gör vi genom (H)järnkoll, det gör vi genom att inte vara tysta och osynliga. Psykisk (H)älsa är något som vi alla har, O(H)älsa är något som kan drabba vem som helst . Vi kan bli förkylda, vi kan bryta ett ben. Vi kan drabbas av psykiska besvär, få negativa tankar och hitta rädslor som gör att rädslorna tar över livet. Jo jag vet för jag har och är ibland där. Förr sa man klen i nerverna, eller flimrade lite med ögonen och visade att jo hon har lite sjuka nerver. Idag gör vi inte det eller?

Idag tror jag i mig att vi kommit lite längre. Jag vill det, Jag hoppas att vi har det. Inte för min egen skull jag har överlevt. Men för alla dessa barn de små söta flickorna/pojkarna, som börjar skolan med uppfattningar om sig att de är bra som de är. Efter några år är de bara flickor/pojkar, inte duger dom heller inte är dom flickor/pojkar som sig själva. Utan flickor/pojkar som blir någon när någon ser uppskattar och tycker om dem. Det är inte det jag vill att mina barn ska uppleva. Det är inte det som jag vill att mina barn ska leva sitt liv igenom. Nej, inte aldrig och åter nej, jag vill vara med och skriva historia, i historian. Vi har nu möjlighet att förändra, genom den gemensamma kraften tillsammans i Projektet (H)Järnkoll. Som attitydambassadör har jag möjlighet att få vara en del av förändringen, där vi vill (H)jälpa till att flytta ut okunskaper, rädslor och fördomar. Vi kan genom uppdraget istället bjuda in kunskaper som faktiskt motar ut rädslor, och fördomar. Vi kan även genom gemensam kraft och genom att själv som jag själv vara den som bestämmer mig för att inte luta mig emot mina okunskaper. Jag har eget ansvar över vilka fördomar och ofördomar som ska bo i mig. Själv väljer jag att se rädslorna som okunskaper, och okunskaper är något som jag vill vända till en bank av kunskaper.

Vad väljer du?

Tack för att du tog dig tid att läsa alla mina ord!

Handisam kommer du till genom länken.

NSPH

(H)järnkoll

©