The morning is still dark as the smell of coffee fills the living room. At first, I felt the words had dried up, but as the candles flicker, thoughts begin to move again. In this post I share a quiet autumn morning, the final garden chores, and reflections on how feelings and thoughts sometimes play tricks on us.
It is still dark outside, the clock barely past dawn. Coffee steams in my cup while one lamp and two small candles light the room. I’ve been up for a while, but only now opened my laptop. It feels as if the words have run out, as if I am writing the last lines here for a while. Autumn has sighed its first breath, and I imagine its yellow leaves drifting even onto this blog.
But maybe that’s only a feeling. As if time has paused and the air itself stands still.
Thoughts Moving at a Slow Pace
The days go by. I do ordinary things. The ambitions I had before autumn quietly slid into a slower rhythm of not-doing. I feel stuck at home. Morning swims have paused, evening walks happen only on nights when I have the strength to join my husband – and not even every time. Perhaps illness is slowing me down, or maybe it’s simply time for rest.
The Greenhouse and the Garden’s Rest
Today promises sunshine, and I plan to tidy the greenhouse. I’ll pick the last ripe tomatoes, cut down the plants and spread the soil from the pots onto my garden beds as preparation for next year. Pots will be washed, the rain barrel emptied, and the greenhouse allowed to rest through winter.
young cucumbers sprouting in the greenhouse
I wonder if I am starting too soon. When do seasoned gardeners do this? Still, I want it done now, to avoid standing in January realizing something was left undone.
Tips: Autumn Tasks for Your Garden
As autumn settles in, a few small steps help your garden thrive next year:
Harvest the last crops – tomatoes, beans, apples, and root vegetables.
Cut back and clean – remove old plants and weeds so the soil can rest.
Cover with leaves or compost – to nourish and protect the soil.
Plant garlic and spring bulbs – garlic planted in September or October will reward you next summer.
Protect sensitive plants – cover roses, dahlias and others with leaves or spruce branches.
Empty rain barrels – so they don’t freeze and crack.
This summer brought the quiet joy of growing things. Tomatoes tasted of pure summer, cucumbers were a delight to pick, and lettuce grew in abundance – maybe too much. Next year I’ll plan better and start seedlings at the right time. Soon I’ll plant garlic and pre-sprout onions. Our potatoes weren’t many, but they were delicious.
We also planted two apple trees: Ingrid Marie for its wonderful flavor, and Astrakan, which carries memories from the film The Emigrants. I hope both trees survive the winter.
Thoughts and Feelings That Play Tricks
Quite a lot of words for someone who just felt empty of them. Maybe it was only one of those fleeting feelings that sneak in when darkness still rests outside the window. Thoughts can be tricky. They whisper that everything has stopped and that the air stands still. But it isn’t always true.
Often they are just shadows of worry or tiredness, echoes of a restless night. Sometimes they play pranks, mixing up a quiet pause with an ending. Perhaps the real strength lies in seeing that not every thought has to become a truth. In that space—where you breathe and let the thought pass—new words, new steps and new days can quietly begin.
Reflection
This morning reminds me that stillness is not an end. Even a slow start can hold seeds of something new. Maybe it is in the pause that the next chapter quietly forms.
Between the Lines – My Voice
Beneath the words lives a longing for balance. A rest that is not escape but preparation. A reminder that nature knows when it’s time to gather strength.
AHA – Between the Lines
Perhaps this is really a story about more than greenhouses and autumn. When I thought my words had gone silent, they were still breathing inside me like a quiet rhythm. It’s as if nature and writing remind me that everything can move at its own pace. Pauses are not endings; they too are part of creation.
En regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås blev en berättelse om skrivro, ljusshopping och en långpromenad som gav både kraft och inspiration. Här får du hela dagen i ord – och receptet som sätter smak på kvällen.
Regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås – från skrivro till kvällsmat
Lördag morgon. Kaffedoften mötte tystnaden medan tangenterna smattrade. Min skrivstund är helig – en egen bubbla innan huset vaknar.
Maken dök upp, kameran redo. Han ville ut direkt, men jag var mitt i orden. Han gick själv. Tio minuter senare bröt himlen ihop. Regnet vräkte ner. Jag hörde hur det smattrade mot rutan och log lite – ibland vinner soffan. Han kom hem dyblöt och skrattade, vilket blev inga bilder i kameran.
Smaker som förbereder en regnig höstdag med ugnslax och hollandaisesås
Efter duschen dukade jag fram kräftor och räkor vilket egentligen var fredagskvällens orörda plan blev till lördagslyx. Katten var ute, vi åt i stillhet.
Skalen sparade jag. De fick fräsa med lök, vitlök och morot tills köket fylldes av hav och hetta. Vatten på, långsam sjudning som blir en buljong med djup. Inte alla gillar doften, men smaken är som en liten skatt att spara.
Så här gör jag buljongen
Fräs skalen från räkor och kräftor i en stor kastrull tillsammans med grovt hackad lök, morötter och vitlök tills de får lite färg.
Häll på vatten så att det täcker.
Låt sjuda i minst 30 minuter. Skumma gärna av ytan.
Sila av och använd buljongen direkt – eller frys in till soppor och såser.
På jakt efter cykel – och ljus för hela hösten
Med buljongen på låg värme styrde vi mot stan. Lillkillen och min brorsdotter hängde på. Målet var en cykel på Biltema. Där var det tvärstopp eftersom de hade slutat att sälja cyklar. Så här är cyklarna ett minne blott.
Vi gled vidare till Ikea. Där gick vi loss bland ljusen. En femhundring senare var bilen doftande av dofter som kommer att både värma och dofta underbart, nu höstens kvällar är räddade. På Citygross tänkte vi pizzafest, men brorsdottern tackade nej När vi hade tillrätt alla pizzorna hon gillade inte pizza Hon ville inte heller ha något annat. Antagligen åt hon rejält när hon kom hem, för här åt hon ingenting. Min bror hämtade henne senare.
Jag kommer att slippa stockholmsnyheterna nu under hösten.
Innan dom åkte satt jag och min lillebror och pratade om livet. Han grejade med tvn här uppe så nu har jag västnytt att se på istället för stockholmsnyheter. Eftersom jag inte vetat att det gick att få till, har jag under detta halvår suttit här och kollat stockholmsnyheter och retat mig på att vi har den där boxen nere i källaren, kopplat till vår stora tv. Där till fixade han så att jag har många filmer på netflix att se under kvällarna här
Långpromenad med kor som publik
När huset tystnade drog vi på skorna igen. Bara några regnstänk föll medan vi gick. Vägarna här är som en karta av möjligheter: byn som övergår i öppet landskap, kor som idisslar, små vattendrag som glittrar. Hackspettar och ormvråkar seglar över oss, men än har ingen av dem hamnat på makens minneskort.
En timme senare kände jag hur höften protesterade, den berättade om att natten och i morgon kommer du ha mera ont än vad som är nödvändigt. Men så är livet ibland, ibland får kroppen lida för att jag inte tänker efter innan.
Tips för perfekt ugnslax med hetta – regnig höstdag med hollandaisesås.
Framåt kvällen sjönk jag ner i soffan igen. En film som var precis lagom – lite mer spänning än jag gillar, men ändå svår att släppa.
Och i kväll, när söndagen lägger sig som ett mjukt lock över huset, ska jag laga ugnslax med hollandaisesås. Bara tanken gör mig hungrig.
Tips för ugnslax med hetta och hollandaisesås
Lägg en hel laxsida i en ugnsform. Där du sedan Salta, peppra och toppa med dill och en nypa chili.
In i ugnen, 175 °C, i cirka 20 minuter tills den är saftig men klar.
Här finns en möjlighet om du har en termometer så din lax blir perfekt. För ugnsbakad lax är en innertemperatur på 52–56 °C lagom, beroende på hur saftig du vill ha den:
52 °C – lätt rosig och riktigt saftig.
54–56 °C – genomstekt men fortfarande saftig. Så här gör du: Stick in en digital termometer i den tjockaste delen av laxsidan. Ta ut fisken när termometern visar ca 52 °C – temperaturen stiger ofta ett par grader efter att du tagit ut den, så den hamnar perfekt.
Fuskvariant på hollandaisesås en regnig höstdag
Smält 150 g smör långsamt.
Vispa 3 äggulor tillsammans med 2 msk vatten, 1 msk citronsaft och 1 tsk vitvinsvinäger över vattenbad tills den tjocknar.
Tillsätt smöret i en tunn stråle samtidigt som du vispar. Efter det smaka av med salt och mer citron om du vill.
Men det finns även en genväg att ta till om du är rätt för att såsen ska skära sig. Snabbvägen: Kör äggulor och kryddning i matberedare och låt smöret droppa i. Nästan lika lyxigt, mindre risk att såsen skär sig.
Frågor till dig som läser
Vilken är din bästa regniga höstdag?
Har du ett favoritrecept som gör mörka söndagar varmare?
Vad får dig att gå ut på långpromenad även när regnet hänger i luften?
Reflektion
Regnet gav stillhet, samtidigt som dagen fylldes av rörelse . dagens fylldes med ord, även med steg och i kökets dofter. Jag ser hur de små stunderna bär hela helgen och ger den sitt ljus.
Mellan raderna – min röst
Jag dras till det som verkligen ger kraft, nämligen att skriva, laga mat långsamt, gå där naturen öppnar sig. Det är här i de enkla handlingarna jag hittar pulsen i mitt liv.
AHA – mellan raderna
Det enkla räcker. En regnig höstdag kan bära lika mycket mening som en resa långt bort i vår husbil, om jag bara vågar stanna i den. Det är i den klokheten som jag känner att jag lever och njuter av livet.
A rainy autumn day with oven-baked salmon and hollandaise sauce turned into a story of morning writing peace, candle shopping, and a long walk that brought both strength and inspiration. Here is the whole day in words – and the recipe that adds flavor to the evening.
Rainy autumn day with oven-baked salmon and hollandaise sauce – from morning calm to evening meal
Saturday morning. The aroma of coffee met the quiet while my keyboard clicked away. My morning writing time is sacred – a private bubble before the house wakes.
My husband appeared, camera ready. He wanted to head out right away, but I was deep in my words. He went alone. Ten minutes later the sky broke open. Rain poured down. I listened to the drumming on the window and smiled – sometimes the sofa wins. He returned soaked, laughing, with no pictures in the camera.
Flavors that prepare a rainy autumn day with oven-baked salmon and hollandaise sauce
After a shower I set the table with crayfish and shrimp – Friday’s untouched plan turned into Saturday luxury. The cat stayed outside, so we ate in peace.
I saved the shells. They sizzled in a pot with onion, garlic and carrot until the kitchen filled with the scent of sea and spice. Water went in, then a slow simmer – creating a deep, rich stock. Not everyone loves the smell, but the taste is worth keeping.
How I make the seafood stock
Sauté the shrimp and crayfish shells with coarsely chopped onion, carrots and garlic until lightly browned.
Add enough water to cover.
Simmer for at least 30 minutes, skimming off any foam.
Strain and use the stock right away – or freeze for soups and sauces.
Searching for a bike – and candles for the dark season
With the stock on low heat we headed to town. Lillkillen and my niece joined us. The goal was a bike at Biltema, but no luck – they had stopped selling bikes.
A rainy autumn day
We continued to Ikea, where we happily stocked up on candles. After spending about five hundred kronor, the car smelled of vanilla and cinnamon – autumn evenings secured. At Citygross I thought of a pizza party, but my niece declined and didn’t want anything else. She probably ate well when she got home, because she didn’t eat a thing here. My brother picked her up later.
A little tech help and local news
Before they left, my younger brother and I chatted about life. He helped adjust the TV so I can now watch Västnytt, the regional news, instead of Stockholm news. For half a year I hadn’t realized that was possible, so I kept watching the wrong region and feeling slightly annoyed. He also set up several movies on Netflix for cozy autumn evenings.
Long walk with cows as our audience
When the house grew quiet, my husband and I put on our shoes again. Only a few drops of rain fell as we walked. The paths here are like a map of possibilities: a village turning into open fields, cows chewing thoughtfully, small streams glittering. Woodpeckers and buzzards sailed above us, but none landed in my husband’s camera lens.
An hour later my hip began to protest, warning me that tonight and tomorrow I might feel it more than I’d like. Sometimes the body reminds me to listen.
Tips for perfect oven-baked salmon with a kick – rainy autumn day with hollandaise sauce
Toward evening I sank into the sofa again. I watched a film with just enough suspense to keep me hooked, even if it was a little more thrilling than I usually prefer.
And tonight, as Sunday settles like a soft blanket over the house, I’ll cook oven-baked salmon with hollandaise sauce. Just the thought makes me hungry.
Oven-baked salmon with a little heat
Place a whole salmon fillet in an ovenproof dish. Season with salt, pepper, fresh dill and a pinch of chili.
Bake at 175 °C (about 350 °F) for around 20 minutes, until the fish is just done and still juicy.
Temperature tip: Use a thermometer for perfect results. The ideal core temperature for oven-baked salmon is 52–56 °C (125–133 °F):
52 °C – slightly rosy and very juicy.
54–56 °C – fully cooked but still moist. Remove the fish at about 52 °C; the temperature will rise a few degrees as it rests.
Quick hollandaise sauce for a rainy autumn day
Slowly melt 150 g (about 5 oz) butter.
Whisk together 3 egg yolks, 2 tbsp water, 1 tbsp lemon juice and 1 tsp white wine vinegar over a hot water bath until thick.
Add the butter in a thin stream while whisking. Taste with salt and more lemon if desired.
Shortcut: If you’re worried the sauce might split, put the egg yolks and seasoning in a food processor and let the melted butter drizzle in. Almost as luxurious, with less risk.
Questions for you, dear reader
What does your perfect rainy autumn day look like?
Do you have a favorite recipe for a cozy Sunday meal?
What motivates you to head out for a long walk, even when the rain is near?
Reflection
The rain offered calm, while the day filled with movement – in words, in steps, and in the scents of the kitchen. I see how these small moments carry an entire weekend and give it light.
Between the lines – my voice
I’m drawn to what truly nourishes me: writing, slow cooking, walking where nature opens wide. In these simple actions I find the real rhythm of my life.
AHA – between the lines
Simplicity is enough. A rainy autumn day can hold as much meaning as a long journey in our motorhome, if I only dare to stay inside it. In that quiet wisdom I feel fully alive.
Ja då sitter jag här igen. Morgonen har varit seg, och jag vaknade med huvudvärk. Lillflickan har blivit sjuk och igår berättade även lillpojken att han åter kände sig lite krasslig. Min oro viskar: Blir det en sådan där rundgångs-förkylning nu, när hela familjen smittar varandra hela hösten? Själv är jag bara lite snuvig, men lillgrabben har gått en vecka i skolan – och nu väntar kanske nästa omgång. Det får bli snabbare vitaminer, mer frukt och bär.
Höstförkylning och fruktsallad – vardagens små mirakel
Igår gjorde jag en stor skål med fruktsallad. Lillgrabben älskar fruktsallad och jag hörde honom gå förbi kylskåpet flera gånger för att ta lite till. Just det gör mig så glad. Fruktsallad kräver så lite energi att göra och ger både vitaminer och vätska. Att den dessutom är så god gör den bara ännu bättre.
Familjen hemma igen
Igår kom dottern med sambo och barn hem från Grekland – en resa som startade redan kl. 10 på förmiddagen. Dom kanske var hemma hos sig runt 18.00 eller kanske 19.00. När de kom till Färgelanda stannade de till här för att Alfred behövde låna toaletten. Det var så härligt att se dem igen. När jag hörde deras röster släppte all oro. De var äntligen hemma. Innan Alfred gick fick jag flera varma kramar. Han berättade glatt om vad han ätit och upplevt. Nu är kroppen lugn – resan gick bra och de är hemma. En sådan enkel men stor lättnad.
Regnig promenad och första elden i kaminen
Jag och maken bestämde oss för en promenad, men råkade pricka in värsta regnet. Vi vände hemåt, dyblöta av den vattenkran som fanns på himlen. Under veckan hade jag förberett kaminen i källaren, och igår tände vi höstens första eld. Lite ringrostig var jag, men efter några försök sprakade elden härligt. Värmen och ljudet spred sig och gav kroppen ro. Jag fortsatte kvällen med att sticka på Hugos tröja – ett projekt som jag repat upp flera gånger. Nu stickar jag enklare, för att det ska bli klart.
Farmorskärlek i varje maska
Hugos stickade tröja – farmorskärlek och omtanke en lördag med höstförkylning och fruktsallad
Det är svårt att sticka när jag inte kan prova tröjan på Hugo. Kanske får han den aldrig. Men jag tänker att jag lägger den i deras brevlåda så får föräldrarna bestämma. Även om det inte är en kram är den gjord med farmors kärlek – det närmaste kram jag kan ge just nu. Till tröjan planerar jag också raggsockor, mössa och vantar – så långt garnet räcker.
Frågor till dig som läser
Hur tar du hand om dig när höstförkylningarna kommer?
Har du egna små traditioner – som fruktsallad eller kvällseld – som ger värme i vardagen?
Stickar, bakar eller skapar du något som bär en hemlig hälsning av kärlek?
AHA – mellan raderna
Det är i de små, stilla stunderna som livet visar sin styrka. Att skära frukt och göra i ordning en fruktsallad, att gå en regnig promenad eller sticka en tröja som kanske aldrig bärs – allt kan vara fyllt av kärlek. Omsorg behöver inte bekräftas för att vara verklig. Den lever i handlingarna – tysta, men ändå starkare än ord.
Reflektion
I dag påminns jag om att kärlek inte alltid får svar. Att skära frukt till en fruktsallad när oron för sjukdom känns nära, att sticka en tröja utan att veta om den kommer fram – allt bär samma budskap: att ge ändå. Att älska ändå. Kanske är det just där, i självklarheterna, som livet blir rikt.
Slutord
Nej, men det blev ett inlägg i dag också. När jag vaknade kände jag ingen inspiration, men som alltid kom orden under tiden. Kaffet blev kallt – men det är som vanligt en fin lördag jag önskar er och era nära.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Mellan raderna – min röst
Bakom de enkla orden finns både oro och tillit. Kärleken till barn och barnbarn får ta form i fruktsallad, kramar och stickade maskor. Det är en påminnelse om att omsorg ibland är tyst – men aldrig mindre stark.
Autumn cold, fruit salad and grandmother’s love set the tone for a quiet Saturday filled with small miracles. Therefore I let the words land in the middle of life’s quiet rhythms.
A quiet Saturday with a touch of headache and sniffles, yet filled with gratitude for fruit salad, grandchildren’s hugs, and the crackling of a wood fire. Today, I let the words land in the middle of life’s small miracles. Read this post in Swedish →Höstförkylning, fruktsallad och farmorskärlek
Here I am again. The morning has been slow, and I woke up with a dull headache. Our little girl has fallen ill, and yesterday the little boy said he felt unwell again. My worry whispers: Will this turn into one of those endless family colds, passing around all autumn? I myself only have a mild runny nose, but our youngest has just completed his first week at school—so maybe the next round is already waiting.. Time to think of faster vitamins, more fruit and berries.
Autumn Cold and Fruit Salad – Everyday Miracles
Yesterday I prepared a large bowl of fruit salad. The little guy loves fruit salad and I heard him open the fridge several times to take another spoonful. That makes me so happy. Fruit salad takes so little effort to make and provides both vitamins and fluids. Consequently it is an extra gift that it tastes so wonderful.
Family Back Home
Yesterday our daughter, her partner and the kids returned from Greece—a journey that began around 10 a.m. and probably had them home by 6 or 7 p.m. When they reached Färgelanda, they stopped by because Alfred needed to use the bathroom. Meanwhile it felt so good to see them again. The moment I heard their voices, all my worry melted away. Before Alfred left, I received several warm hugs. He eagerly told me about what he had eaten and experienced. Finally my heart was calm again—such a simple, yet immense, relief.
Rainy Walk and the First Fire in the Stove
My husband and I decided to take a walk, but we happened to choose the very moment when the rain poured the most. Therefore we turned back, drenched from the tap in the sky. During the week, I had prepared the basement stove, and yesterday we lit the first fire of the season. A little out of practice, I had to try a few times before the fire caught. Eventually the warmth and crackling filled the room and my body with peace. I spent the evening knitting Hugo’s sweater—a project I’ve unraveled and restarted several times. This time I’m keeping it simple so that it will finally be finished.
Cozy basement stove with a crackling fire – autumn cold evening, fruit salad and grandmother’s love in the air
A Grandmother’s Love in Every Stitch
Hugo’s knitted sweater – a grandmother’s love and care on a Saturday with autumn cold and fruit salad.
Knitting is hard when I cannot try the sweater on Hugo. Perhaps he will never receive it. Still, I plan to leave it in their mailbox and let his parents decide. Even if it is not a physical hug, it is made with a grandmother’s love—the closest hug I can give right now. I also plan matching wool socks, a hat and mittens—as far as the yarn will stretch.
Questions for You, Dear Reader
How do you care for yourself when the autumn colds make their rounds?
Do you have your own small traditions—like fruit salad or an evening fire—that bring comfort to everyday life?
Do you knit, bake or create something that carries a quiet message of love?
AHA – Between the Lines
It is in the small, quiet moments that life shows its strength. Preparing a fresh fruit salad, walking in the rain or knitting a sweater that may never be worn—each action can be filled with love. Care does not need applause to be real. It lives in the deeds—silent, yet stronger than words.
Reflection
Today I am reminded that love does not always receive a response. To cut fruit for a salad when illness is near, to knit a sweater without knowing if it will be used—both carry the same message: to give anyway. To love anyway. Perhaps this is where life’s richness quietly unfolds.
Yesterday has already settled into history, tomorrow waits further ahead. But right now—this is where life happens.
– Carina Ikonen Nilsson
Closing Words
So it became a post today after all. When I woke up, I felt no inspiration, but as always, the words came while I sat here. The coffee turned cold—but, as usual, it is a beautiful Saturday, and I wish the same for you and those you love.
—Carina Ikonen Nilsson
Your Voice: Between the Lines
Beneath these simple words lie both worry and trust. Love for children and grandchildren takes shape in fruit salad, hugs and knitted stitches. It is a gentle reminder that care can be quiet—yet never less true.
Små steg som gör skillnad. Ett leende från en granne, Ocean tvättmedel i vardagen eller en hårtvål utan plastflaskor. Här berättar jag om hur just de små valen i vardagen kan göra skillnad – både för miljön och för oss själva.
Hej och välkommen hit! Vad fint att just du har hittat till min blogg i dag. Här delar jag med mig av en stilla morgon, en blomma som lyste upp min dag och mina små steg för en hållbarare vardag.
En stilla morgon
Klockan är lite över fem. Katten är utsläppt, kaffet står bredvid mig och här är mörkt förutom datorskärmen som lyser upp rummet. Jag älskar den här stunden på morgonen när alla andra sover. Då har jag möjligheten att njuta av tystnaden, vara här på bloggen och landa i mina egna tankar.
Idag har jag bara ett planerat möte på schemat. Resten av dagen ligger öppen – och det känns skönt.
Min katt som startar dagen tillsammans med mig – alltid först ut när gryningen kommer.
En blomma som lyste upp dagen
Igår var jag i blomsterbutiken. Min granne mitt emot fyllde år och jag ville överraska henne med en liten blomma. När jag ringde på och räckte över den såg jag hennes leende, och det gjorde något med hela min dag.
Det är märkligt hur små handlingar kan skapa stora ringar på vattnet. En blomma, ett leende – och plötsligt känns dagen ljusare. Vi borde göra fler sådana saker för varandra. Det ger lika mycket till den som ger som till den som får.
Naturen runt omkring oss bjuder alltid på överraskningar – ibland räcker det att bara lyfta blicken. Fotografen är självklart min maken Tommy Nilsson.
Minnen från Svenska mässan
När jag ändå var iväg gick jag förbi vår lilla natur- och djurbutik i byn. Där säljer de tvättmedlet jag och min syster en gång upptäckte på Svenska mässan – jag tror den hette Hushållsmässan – för många år sedan.
Det var nytt då, miljövänligt redan från början och särskilt bra för allergiker. Företaget ligger fortfarande i Kungsbacka vad jag kan se, och deras produkter är fortfarande hållbara och skonsamma. Lite dyrare kanske, men så värt det.
Ocean-produkterna – miljövänligt tvättmedel från Sverige
Ocean är ett svenskt varumärke som tillverkar miljöanpassade produkter för tvätt, städ och hygien. De är biologiskt nedbrytbara, produceras i Sverige och är fria från fosfater, zeoliter och djurtester. Många av deras produkter är dessutom märkta med Bra Miljöval och Svanen samt rekommenderade av Astma- och Allergiförbundet.
Ett exempel är Ocean Dubbeldryg, ett av världens drygaste tvättmedel, som räcker till över 600 tvättar och ger upp till 80 % lägre klimatpåverkan jämfört med vanliga tvättmedel. För mig känns det fint att veta att något så vardagligt som tvätt kan bli ett aktivt miljöval.
Små steg som gör skillnad
Ni som läst mig länge vet att jag ofta bär med mig miljötänket. Jag bidrar kanske inte med så mycket i det stora hela, men jag gör det jag kan.
För länge sedan slutade jag köpa pappersservetter och sydde egna som vi använder här hemma. Vi går – promenerar, inte bilen – regelbundet till återvinningen nere i byn för att lämna vårt skräp, och i somras samlade vi regnvatten i tunnor och hinkar för att kunna vattna växthuset med solcellsdrivet droppsystem.
Tvättmedlet från Ocean är en del av det. Det ger mig ett leende på läpparna – inte bara för miljöns skull, utan också för minnet från den där dagen med min syster på mässan, när vi provsmakade, tittade på nyheter och gjorde små fynd.
Även det som ser vilt och enkelt ut har sin plats i naturens balans. Fotograf Tommy Nilsson.
Hårtvål istället för plastflaskor
Ett annat litet steg är hårtvålarna jag använder. Från början köpte jag dem för att slippa alla plastflaskor. Men det har också visat sig att håret känns renare när jag tvättar det med tvålarna.
Jag kan lova dig att det verkligen blir mindre plastflaskor av att inte köpa hårschampo i flaskor. Dessutom håller en hårschampo-tvål i flera månader – ungefär 90 tvättar. Håret håller sig rent längre, och jag tvättar det kanske två gånger i veckan.
Det är inget stort, men det är något. Och det är just i de små stegen vi kan hitta en känsla av att bidra – i det lilla här hemma. lilla här hemma.
Reflektion
Det är lätt att underskatta de små stegen. Men kanske är det just där vi kan börja – i ett leende, en hemmasydd servett, ett miljövänligt tvättmedel. När vi ser värdet i det lilla kan vi också känna oss som en del av något större.
Mellan raderna – min röst
Mellan raderna finns min längtan efter enkelhet. Jag vill leva nära det som känns äkta – naturen, omtanken och stillheten på morgonen. För mig blir de små valen ett sätt att skapa mening i vardagen, både för mig själv och för de människor jag har omkring mig.
AHA – mellan raderna
AHA! Det som verkar litet – en blomma, ett miljövänligt val – kan i själva verket vara stora steg. Inte bara för miljön, utan också för ditt inre välbefinnande.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – i mina små val för miljön och vardagen – är det här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Small steps that make a difference. A smile from a neighbor, Ocean laundry detergent in everyday life, or a solid shampoo bar instead of plastic bottles. Here I share how small choices in everyday life can matter – for the environment and for ourselves.
Hello and welcome! How lovely that you’ve found your way to my blog today. I want to share a quiet morning, a flower that lit up my day, and my small steps toward a more sustainable lifestyle.
A Quiet Morning
It’s just after five. The cat has been let out, my coffee is beside me, and the only light in the room comes from the computer screen. I love this early morning moment when everyone else is still asleep. It gives me the chance to enjoy the silence, to be here on the blog, and to rest in my own thoughts.
Today I only have one planned meeting on the schedule. The rest of the day is open – and that feels good.
My cat, always the first one out at dawn, starting the day with me.
A Flower That Lit Up the Day
Yesterday I went to the flower shop. My neighbor across the street had a birthday, and I wanted to surprise her with a small flower. When I knocked on her door and handed it over, her smile changed everything about my day.
It’s strange how small gestures can create big ripples. A flower, a smile – and suddenly the day feels brighter. We should all do more of those little things for each other. They give as much to the giver as to the receiver.
Nature around us always brings surprises – sometimes all it takes is to look up. Photo by my husband Tommy Nilsson.
Memories from the Swedish Fair
On the same trip, I stopped by our small local pet and nature shop in the village. They sell the laundry detergent my sister and I once discovered at the Swedish Household Fair many years ago.
Back then it was new – environmentally friendly from the start and especially good for people with allergies. As far as I know, the company is still based in Kungsbacka, and their products remain sustainable and safe. Perhaps a little more expensive, but so worth it.
Ocean Products – Eco-Friendly Laundry Detergent from Sweden
Ocean is a Swedish brand producing environmentally friendly products for laundry, cleaning, and hygiene. They are biodegradable, made in Sweden, and free from phosphates, zeolites, and animal testing. Many of their products are labeled Bra Miljöval (Good Environmental Choice) and Svanen (the Nordic Swan), and recommended by the Asthma and Allergy Association.
One example is Ocean Dubbeldryg, one of the most concentrated detergents in the world. It lasts for over 600 washes and reduces climate impact by up to 80% compared to regular detergents. For me, it feels good to know that something as ordinary as laundry can also be an active environmental choice.
Small Steps That Make a Difference
Those of you who have followed me for a while know that I often carry an environmental mindset with me. I may not contribute much in the bigger picture, but I do what I can.
A long time ago, I stopped buying disposable napkins and sewed our own cloth napkins to use at home. We walk – we don’t drive – regularly down to the recycling station in our village to drop off our waste. And this summer, we collected rainwater in barrels and buckets to water the greenhouse through a solar-powered drip system.
Ocean laundry detergent is part of that. It gives me a smile – not only because it’s good for the environment, but also because it reminds me of that day with my sister at the fair, when we tasted samples, discovered new products, and enjoyed ourselves.
Even what looks wild and simple has its place in nature’s balance. Photo by Tommy Nilsson.
Solid Shampoo Bars Instead of Plastic Bottles
Another small step I’ve taken is using solid shampoo bars. At first, I bought them simply to avoid all the plastic bottles. But I’ve discovered that my hair actually feels cleaner when I wash it with these bars.
And I can promise you – there are truly fewer plastic bottles when you stop buying liquid shampoo. A shampoo bar lasts for several months, around 90 washes. My hair also stays clean longer, so I only wash it twice a week.
It’s not a huge thing, but it’s something. And it’s exactly in these small steps that I find a way to contribute – right here at home.
Reflection
It’s easy to underestimate small steps. But perhaps that’s exactly where we can begin – with a smile, a cloth napkin, or an eco-friendly laundry detergent. When we see the value in the small, we also feel part of something bigger.
Between the Lines – My Voice
Between the lines is my longing for simplicity. I want to live close to what feels genuine – nature, care, and the stillness of early mornings. For me, these small choices are a way to create meaning in daily life, both for myself and for the people around me.
AHA – Between the Lines
AHA! What seems small – a flower, an eco-friendly choice – can actually be big steps. Not only for the environment, but also for your own inner well-being.
Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting ahead. But right now – in my small choices for the environment and everyday life – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
Tidigt i morse väckte katten mig. Febern höll sig kvar, men tankarna vandrade till månen och förmörkelsen 2025 som igår kastade sin skugga över himlen. Jag blev väckt av katten. Han hoppade upp och påminde mig både om sin existens och om sin hunger. När jag gav honom mat rynkade han bara på nosen och meddelade att han kunde fixa något bättre ute. Själv satt jag kvar och smuttade på kaffet.
Samtidigt bar kroppen fortfarande på feber. Natten hade varit fylld av oroliga drömmar, och kanske var det inte bara febern som talade. Igår skuggades månen i en förmörkelse. Kanske var det därför både drömmar och känslor blev så starka.
Katten och den tidiga morgonen
Katten visade tydligt vad han ville. Mat fick han, men det passade honom inte. Han valde friheten istället, och jag satt kvar med kaffet. Det slog mig att det ofta är så i livet – vi möter vardagen på vårt sätt, men universum rör sig ändå där ute, helt oberoende av vår lilla värld.
Febern och drömmarna
Jag är fortfarande sjuk. Igår låg jag i soffan större delen av dagen, kollade film mellan varven och tog mig bara upp när det var mat. Febern gav mig märkliga drömmar under natten. Det var som om kroppen brann medan tankarna försökte förstå.
Kanske var det också månen. Den delvisa månförmörkelsen svepte sin skugga över himlen och förde med sig en känsla av oro, men också något nytt.
Jakten på Månen och förmörkelsen 2025
Maken, som älskar att fotografera, hade väntat hela kvällen på månen. När han insåg att den snart skulle gå förlorad i skuggorna bestämde vi oss för att ge oss ut. Till en början såg vi ingenting. Himlen var stilla och mörk. Men precis när vi nästan var hemma igen, där bröt den fram – blek men tydlig. Vi vände om för att han skulle hinna fånga den på bild.
Månen och förmörkelsen 2025. Månen som blev magi
När jag såg månen och förmörkelsen 2025 igår kväll kände jag något större. Jag satt i bilen och såg hur månen förändrades minut för minut. Ljuset blev till en tunn strimma, som ett lysrör på himlen. Maken fotograferade, men för mig var det stunden som grep tag.
Det var något mer än bara en måne i skugga. Något hände inom mig. En känsla av att stunden bar på något viktigt. Jag kan inte beskriva det, bara säga att det stannade kvar. Det sägs att månen och förmörkelsen 2025 kan symbolisera förändring och avslut. Än idag, här med kaffekoppen, finns känslan kvar – som om månen lämnat ett spår i mig.
Här är en av makens bilder från kvällen:
Månen och förmörkelsen 2025
Månens förmörkelse den 7 september 2025 – fångad i ögonblicket.
Fakta och magi kring Månen och förmörkelsen 2025
En månförmörkelse uppstår när jorden hamnar mellan solen och månen, och skuggan sveper över månens yta. Ibland blir månen blodröd, ibland delvis dold. Gårdagens händelse var en delvis förmörkelse, där ljuset bara delvis släcktes.
Men för människor förr var det mer än astronomi. Det var magi.
I olika kulturer slog man i grytor för att skrämma bort demoner som “åt upp” månen.
I Norden trodde man att vargarna Skoll och Hati jagade solen och månen. När de hann ikapp blev det förmörkelse.
För andra var det en tid för ritualer, avslut och nystart – en chans att lämna något bakom sig.
Kanske är det därför jag kände det jag kände. Att månen fortfarande bär på något större, något som berör oss människor på djupet.
Reflektion
Ibland händer saker som inte går att förklara. En katt som väcker mig. En feber som drömmer vidare i natten. En måne som täcks av skuggor men ändå sprider ljus.För mig blev månen och förmörkelsen 2025 en stund som satte spår.
Kanske är det så här livet vill tala: genom det vardagliga och det kosmiska, tillsammans.
Mellan raderna – min röst
Den här texten handlar inte bara om katt, feber och måne. Den handlar om min förmåga att fortfarande låta mig beröras. Trots sjukdom, trots oro, så finns där något som når in. Jag vill bära med mig den känslan – som en påminnelse om att jag fortfarande är mottaglig för magi.
AHA – mellan raderna
Månen igår visade mig att ljuset alltid finns, även när det nästan försvinner. Febern kommer att klinga av, oron likaså. Det som består är förmågan att bli berörd, att låta något större än oss själva tala till hjärtat.
Frågor till dig som läser
Minns du senaste gången månen grep tag i dig? Har du någonsin sett en förmörkelse och känt att den påverkade dig på ett särskilt sätt? Tror du att vi fortfarande bär på rester av de gamla ritualerna och tron på månen?
I morgon kommer ett nytt inlägg från Oskar serien. Förra veckans inlägg om Oskar hittar du här.
Early this morning, the cat woke me up. The fever still lingered, but my thoughts drifted to the Moon and the Eclipse 2025, which yesterday cast its shadow across the sky. The cat reminded me of both his presence and his hunger. When I gave him food, he wrinkled his nose and made it clear he could find something better outside. I stayed inside, sipping my coffee slowly.
The cat knew exactly what he wanted. He got food, but it didn’t please him. He chose freedom instead, while I stayed behind with my coffee. In that moment, I thought about how life often works this way – we face everyday moments in our own way, but the universe keeps moving out there, entirely beyond our control.
Fever and Dreams
I am still sick. Yesterday I spent most of the day on the couch, watching movies and only getting up for food. The fever haunted the night with strange dreams. It felt like my body was burning while my mind struggled to understand.
Maybe it wasn’t just the fever. Perhaps it was also the moon, which was partially hidden in the eclipse. The Moon and the Eclipse 2025 brought with it both unease and something new.
Chasing the Moon and the Eclipse 2025
My husband, who loves photography, had waited all evening for the moon. When he realized it would soon be lost to the shadows, we decided to go out. At first, we saw nothing. The sky was quiet and dark. But just as we were almost home again, there it appeared – pale yet clear. We turned around so he could capture it properly.
The Moon and the Eclipse 2025 – When the Moon Became Magic
When I saw the Moon and the Eclipse 2025 last night, I felt something greater. I sat in the car and watched the moon change from minute to minute. The light became a thin line, like a glowing tube across the sky. My husband photographed it, but for me, it was the moment itself that mattered.
It was more than a moon in shadow. Something happened inside me, a sense that the moment carried importance. I cannot explain it, only say that it stayed with me. They say that the Moon and the Eclipse 2025 can symbolize endings and transformation. Even today, sitting here with my coffee, the feeling remains – as if the moon left its mark on me.
Here is one of my husband’s photos from that night:
Partial lunar eclipse 2025 – the moon glowing red in the night sky
Facts and Magic Around the Moon and the Eclipse 2025
A lunar eclipse happens when Earth passes between the sun and the moon, and Earth’s shadow moves across the moon’s surface. Sometimes the moon turns blood red, sometimes it is only partly hidden. Yesterday’s event was a partial eclipse, where the light was only partly dimmed.
But for people in the past, it was more than astronomy. It was magic.
In some cultures, people banged pots and pans to scare away demons believed to be “eating” the moon.
In Norse mythology, the wolves Skoll and Hati chased the sun and the moon. When they caught them, an eclipse occurred.
In many traditions, an eclipse marked a time of ritual, closure, and new beginnings.
Perhaps that is why I felt what I felt. The moon still carries something larger, something that touches us deeply.
Sometimes things happen that cannot be explained. A cat waking me. A fever that dreams on through the night. A moon covered in shadow but still glowing with light. For me, the Moon and the Eclipse 2025 became a moment that left its trace.
Maybe this is how life speaks to us – through the everyday and the cosmic, woven together.
Between the Lines – My Voice
This is not just a story about a cat, fever, and the moon. It is about my ability to still be moved. Despite illness, despite worry, something greater reached me. I want to carry that feeling with me – as a reminder that I am still open to magic.
AHA – Between the Lines
The moon last night showed me that light always exists, even when it almost disappears. Fever will fade, worry will pass. What remains is the ability to be touched, to let something greater than ourselves speak to the heart.
Questions for You
Do you remember the last time the moon truly moved you? Have you ever seen an eclipse and felt that it affected you in a special way? Do you believe we still carry traces of the old rituals and beliefs about the moon?
Jag har blivit sjuk – väldigt ont i halsen och feber. Även Lillkillen hade det förra veckan, och därför blev det min tur nu. Samtidigt började min lilla kamp om kaffemaskin som gav upp och vägen till morgonkaffe: när maskinen gav upp smakade första koppen mest vatten, men doften av kaffe fanns ändå där och drev mig vidare.
Morgonkaffet som smakade… ingenting (jakten på krämigt morgonkaffe)
Igår hade vi bestämt oss för att fixa till i källaren, men innan – när bara jag var vaken – satt jag här med mitt kaffe. Första koppen smakade inte så mycket kaffe, tyckte jag. När jag tittade i koppen var mjölkskummet vitt, men det blev inte brunt när jag vippade på koppen. Jag trodde att kaffesmaken uteblev eftersom jag blivit sjuk och drack upp det som var i koppen, men det var helt smaklöst. När koppen var slut tog jag den där andra koppen som jag brukar. Plötsligt kände jag kaffesmaken, och det var då jag insåg mitt misstag – eller maskinens misstag.
Kaffemaskinen som gav upp – vägen tillbaka till morgonkaffe
Den har krånglat en del det sista halvåret. Ibland blir det vatten i koppen, ibland kaffe. De där tömningsskålarna som är inuti maskinen har ständigt varit fulla med vatten. Jag har fått tömma skålarna efter bara två–tre koppar iordninggjort kaffe. Kaffesumpen i sumpbehållaren har varit vattnig, inte alls som tidigare.
Röjet i källaren & farväl till kaffemaskinen
Iordninggörandet i källaren var att fixa bort allt vi samlat på oss där. Lillkillen som flyttade i höstas flyttade sina saker, men som alltid blir det skräp – och en del av det stod fortfarande kvar. Under året hade vi dessutom samlat på oss själva. Lillgrabben har flyttat in, och även hans trasiga ”kan-vara-bra-att-ha-saker” stod där: en sönder skärm med mera.
Kaffemaskin Ajöss
Min gamla stereo – ni vet sådana där kassettdäck – bodde också nere i källaren. Två högtalare fanns där med, och ett par mindre klossar till husbilen som vi inte använt de senaste åren. Det fanns till och med en gammal plastgran med kulor och glitter. Allt det åkte igår till tippen. Även min kaffemaskin som krånglat ett tag. Jag tänkte: jag har perkulator och jag har skummare – jag får fixa kaffe som alla andra gör. Källaren blev tömd och jag utan kaffemaskin.
Kaffemaskin som gav upp, ska vi till stan eller?
Maken frågade om vi skulle till stan och köpa nu, men jag förklarade min plan. Dessutom orkade jag inte just då – trött efter röjet i källaren och av feber. När man har feber är man inte så pigg på att åka till stan, i alla fall inte jag.
Kaffemaskin som gav upp blev Första försöket med perkulatorn (dofterna!)
Jag tänkte att jag skulle provkoka kaffe i perkulatorn och gick ut i husbilen för att hämta mjölkskummaren. Började mala kaffebönor och njöt av den behagliga kaffedoften som spred sig i köket medan bönorna maldes. Kaffe luktar definitiv bättre än det smakar tycker jag ändå gillar jag kaffe-smaken. Jag fyllde på vatten i perkulatorn, la i de nymalda bönorna och ordnade till locket för att sedan slå på strömmen. Lampan lyste och en ännu härligare doft av kaffe bodde i köket. Den doften är jag inte bortskämd med eftersom den uteblir när man, som jag, dricker maskinkaffe. Då blir det inte den där aromatiska kaffedoften när kaffet görs.
På 15 minuter: från bönor till morgonkaffe
Hela processen tog kanske 15 minuter. Då handlar det om allt från att mala bönor till att ha kaffe i koppen. Det doftade ljuvligt när jag hällde upp. Mjölkskummet la sig som ett lock över kaffet och jag tänkte att det här minsann är lika gott som mitt maskinkaffe.
Nybryggt kaffe höll det måttet?
Jag tog min kopp med det nybryggda kaffet och gick till soffan i vardagsrummet för att njuta och prova på så att det verkligen höll måttet och för att känna in hur framtidens morgonstund med kaffe. Hur det verkligen kommer att smaka. Här såg jag fram emot den där första smutten. Läpparna mot koppen och den första smaken av kaffe mötte min mun.
Krämkänslan som försvann
Tanken kom direkt: så tomt, så tunt – det här är inte något krämkaffe. Jag tog en klunk till men den där krämkänslan uteblev även då. Här jag jobbade med tankarna och sa till mig själv: det är så här kaffe ska smaka, jag är bara ovan. Halva koppen drack jag, peppade mig själv hela tiden, därefter gav sedan upp.
Hällde ut kaffet.
Jag gick ut i köket, hällde ut resten och sa till maken: det kanske tar några dagar, sedan är jag van. Maken har inte blivit så vuxen att han dricker kaffe, så han förstår inte riktigt grejen med mina två koppar morgonkaffe som är så viktiga för mig.
”Vi åker” – beslutet om ny maskin
Min nya Siemens – efter ett halvårs strul fick jag tillbaka mitt krämkaffe.
Jag la mig i soffan för att vila och jobbade inne i huvudet med att morgonkaffet inte kommer att bli samma fröjd, förutom de aromatiska dofterna som jag hittade tillbaka till med perkulatorn. Jag tog två Alvedon för att få ner febern. Sedan kom maken och sa att han hade mer i stan att göra än att bara köpa min kaffemaskin. Jag sa: jag orkar inte, du får åka själv. Dessutom är det dyrt att köpa en sådan maskin om den ska krångla som den senaste gjort.
15 år av kaffemaskiner
Jag har förbrukat två kaffemaskiner innan, under en femtonårsperiod. Den senaste var inte så gammal. Jag har varit lite grinig på den det senaste halvåret för den har krånglat. Ännu grinigare blev jag av tankarna på att den kostade en del och höll bara några år. Måndagsexemplar mellan varven.
Kommer aldrig att lära mig
Jag försökte ändå tänka att jag skulle vänja mig och få uppleva dofterna varje morgon. En halvtimme gick och Alvedonen började verka. Jag gick ut i köket där maken lagade mat och sa: Jag kommer aldrig att lära mig att inte dricka kaffe utan kaffemaskin. Vi åker. Jag hade redan googlat och kollat vad kalaset skulle gå på, med väg- för och nackdelar. 6 500 kronor – ett pris jag inte gillade.
Siemens – alltid Siemens, även nu
Men jag är lite nördig också. Jag har bara provat kaffemaskiner av märket Siemens. Vilket gör att jag inte skulle få för mig att prova ett annat märke. Väl på plats bestämde vi att maken släpper av mig på Elgiganten för att sedan åka själv till glasögonbutiken. Jag gör det jag ska och han det han ska.
Bland alla vackra maskiner
Där inne gick jag och tittade på alla de vackra maskinerna för kaffe. Jag insåg att min är en av de medelmåttiga – inte billigast men absolut inte dyrast. Den snäppet bättre än den jag spanat in var tre tusenlappar dyrare, fortfarande Siemens.
Härlighetskänslor och en kartong under armen
Jag tänkte skynda mig så att maken inte skulle behöva vänta. Efter en stund av härlighetskänslor – som alltid infinner sig när jag går bland alla köksapparater – tog jag kartongen med den maskin jag ville ha, betalade och gick ut.
Njöt av känslan
Maken var inte på plats, så jag satte mig på en bänk och njöt av känslan: en fin ny kaffemaskin, även av vissheten om att jag redan nästa morgon skulle få njuta av mitt krämiga macchiato-kaffe igen.
Stopp på Apoteket (på vägen till morgonkaffe)
Vi stannade också på Apoteket – min blodtrycksmedicin hade tagit slut. Där inne möttes jag av en trött apotekare som berättade att han var trött. Det hade varit segt med patienter och livet var nog mest pest för denna man. Så bemöter man inte mig som är rädd för tabletter och vill känna mig trygg med att personalen är pigg och fräsch och vet vad de gör. I bilen tittade jag flera gånger så att apotekaren verkligen hade gett mig rätt medicin. Det hade han.
Hemma med nya kaffemaskinen
Hemma packade jag upp maskinen och försökte lära mig tekniken. Inte lätt insåg jag det kommer inte ens vara lägg dagen efter igår vilket det heller inte var. Här behöver jag nog en kurs, för jag kommer att lära mig. Eftersom jag ska be sonen läsa instruktionsboken, därefter får han förklara hur man gör på riktigt.
Kunskapen om morgondagens kaffe
Just då var det bara att göra kaffe för morgonstunden. Men maskinen har finesser: där finns favoritprogram och olika rengöringsprogram. men just det får jag lära mig efter hand.
Viljan med det här inlägget?
Vad ville jag med det här inlägget? Inte en aning. Men jag kan berätta att kaffet i morse smakade underbart. Dagens kopp var ännu krämigare och skummet lenare än alla andra koppar kaffe som jag tidigare druckit.
Koppen som räddar morgonen – krämigt, lent och exakt som jag vill ha det.
PPA
6 500 kronor är fortfarande dyrt. Men om jag räknar PPA (pris per användning) och maskinen håller i fem år, två koppar om dagen (ibland fler när vi har besök) blir det ungefär 1,80 kr per kopp ( lägre när vi är fler). Det får jag eller måste jag lära mig att stå ut med. Jo snålfia som jag är! Så får jag ändå stå ut med att smakar så kostar det. Vilket gör att jag står ut.
Reflektion
Två koppar kaffe kan bli en hel berättelse. Kanske handlar det inte bara om maskinen, doften eller skummet, utan om de små sakerna som gör vardagen uthärdlig när man inte mår bra. Jag insåg att kaffet inte bara är en vana, det är ett sällskap. Ett sätt att hålla fast vid något som är mitt, oavsett feber eller krånglande maskiner.
AHA – mellan raderna
Mellan orden om Siemens, tippen och Apoteket finns ett annat lager. Det här är inte bara en historia om kaffe. Det är en påminnelse om att jag är värd att unna mig det som ger mig glädje – även om det kostar lite mer. Kaffemaskinen blev en symbol för att ta hand om mig själv, trots sjukdom, trots trötthet. Att välja krämigt morgonkaffe blev samma sak som att välja mig.
Slutord
Oj, det här blev ett väldigt långt inlägg om bara två koppar morgonkaffe. Önskar dig en fin dag och lev efter mitt motto:
Carina Ikonen Nilsson
Idag, just nu – igår är historia och morgondagen kommer först i morgon. Det är här och nu jag kan njuta av mitt kaffe, mitt krämiga morgonkaffe. / Carina Ikonen Nilsson
Frågor till dig som läser
Har din kaffemaskin krånglat? Vad gjorde du då?
Är du perkulator-person eller maskin-person – och varför?
Hur viktigt är mjölkskum/krämkänsla för din perfekta kopp?
Eller dricker du bara helt vanligt svart kaffe?
Har du något tips för att få ut mer smak hemma?
FAQ – Kaffemaskiner, bryggning och morgonkaffe (kort & konkret)
1) Varför smakar kaffet ibland ”tunt”? Ofta bönkvalitet, malningsgrad eller för låg bryggtemperatur. Testa finare malning, rätt dos (ca 6–7 g/100 ml) och fräscha bönor.
2) Hur får jag mer ”krämkänsla”? Spelar på tre saker: bönor (gärna mörkare eller espresso), malningsgrad (något finare) och mjölkskum (ca 60–65 °C, mikroskum).
3) Maskin vs. perkulator – vad är skillnaden i smak? Perkulator cirkulerar vattnet och kan ge arom men ibland tunnare kropp. Helautomat pressar vatten genom komprimerad puck – ofta fylligare.
4) Hur ofta ska jag rengöra maskinen? Dagligen: skölj bryggenhet & skummare. Veckovis: diska lösa delar. Regelbundet: avkalka enligt manual.
5) Hur länge håller öppnade bönor? Bäst smak första 2–3 veckorna. Förvara svalt, mörkt, lufttätt.
6) Vad är rimlig livslängd och ”pris per användning”? Helautomat 4–7 år är vanligt. 6 500 kr / (5 år × 365 × 2 koppar) ≈ 1,80 kr/kopp – sjunker när fler koppar bryggs.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
