Vaknar till ljudet av regn och andetag
Även idag vaknade jag i Kungshamn i vår lilla LVL^2 – vår husbil. Ingen annan är vaken ännu. Jag hör lillkillens andetag, djupa och lugna. Han är inne i den där tunga sömnen som barn har när de är trygga.
Mitt kaffe står bredvid mig. Morgonen är min.
Små regndroppar slår mot taket från och till. Som musik – ett rytmiskt komp till tangenterna jag trycker ner.
Här är stillheten. Här börjar dagen.
Länk: Läs om en tidigare morgon i husbilen här
Frukost under bar himmel
Igår började dagen med frukost utomhus. Äggröra, bröd och pålägg – enkelt men gott. Doften av kaffe och havsluft blandades i luften.
Efter frukosten blev det dags för promenad. Promenadskorna på och steg för steg tog vi oss ner till själva staden.
Steg för steg genom Kungshamn
Det är något särskilt med att promenera i Kungshamn. Husen ligger tätt, vägg i vägg, med små trädgårdar och blomlådor. Vackert, pittoreskt – även om jag själv inte skulle vilja bo så tätt.
Men att gå där, bland de gamla husen och ner till hamnen med alla båtar och små affärer – det är mysigt.
Nu är nog inte alla båtar i sjön ännu. Vissa står nog fortfarande på bockar och väntar på årets första tur. Men platsen lever ändå.
Vi tog många steg den dagen. Lillkillen, som är skräpsamlare, hittade såklart en del intressanta fynd längs vägen. Inte ett enda klagomål om att det blev långt att gå. Bara nyfikenhet.
Fiskespö, klippor och tång
Tillbaka på campingen fixade jag i ordning ett fiskespö till lillkillen. Sen begav vi oss upp över bergen, till andra sidan, för att fiska.
Längst ut i Wiggersvik, vid havspassagen mellan fastlandet och en ö, trodde vi att fisken bodde. Lillkillen klättrade över stenarna för att hitta sin perfekta plats, medan jag stod kvar på land.
Han fick mest tång och alger. Men han gav inte upp. Vi klättrade vidare över klipporna tills han hittade det stället. Kastade. Väntade. Inget napp, men ändå – en härlig stund.
En liten upptäckare
Det visade sig tydligt igår – lillkillen älskar att upptäcka. Han gick på egna små strövartåg, kollade runt, letade.
Han är i den där åldern där han pendlar mellan att vara stor och nästan vuxen, och att fortfarande vara ett litet barn som vill leka, känna och se allt.
Jag är så tacksam över att få vara med på hans resa.
Hungern kallar
Efter någon timme började magen kurra.
Vi vände tillbaka mot husbilen, men gick lite fel och fick ta några extra steg över bergen. När vi väl hittade rätt, hade maken redan startat grillen.
Vi dukade fram tallrikar och tillbehör. Det bjöds på grillade hamburgare, korv, majs, halloumi och kycklingspett. En riktig festmåltid! Kaffet efter maten var pricken över i.
Jag lade mig i en solstol och slumrade. Lillkillen tog sin elsparkcykel och körde runt på campingen. Maken kollade sina hästar och hockeyn. Livet, precis där det ska vara.
Vad jag tar med mig
Det blev en fantastisk dag. Sol mellan varven, frisk luft och massor av tid tillsammans.
Men det som stannar kvar mest i mig, är att få se en ny sida av lillkillen. En upptäckare. En liten äventyrare med stora drömmar.
När jag frågade honom om vi skulle sälja husbilen och skaffa en villavagn istället, svarade han bestämt:
”Nej! Då är man ju bara på ett ställe. Då får man bara se samma sak hela tiden!”
Han vill upptäcka. Han vill se nytt. Och jag, jag får följa med.
Söndag och kalas
Nu ska jag avsluta för den här gången. Det är söndag, och vi ska på kalas för Alfred som fyllde år i tisdags. Alla ska samlas för att fira honom idag.
Hur ser din dag ut?
Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du tid för vila, trädgård eller något kreativt?
Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.
Eller mejla mig: carina@malix.se
Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.
/ Carina Ikonen Nilsson, malix.se
