Malix.se

  • O(H)älsa eller (H)älsa

    Publicerad söndag, buy 26 februari 2012 10:56
    Skriven av Carina Ikonen Nilsson

    Psykisk ohälsa eller inte ohälsa, help hälsa ?  Efter att ha läst tankar och ord om vad psykisk ohälsa är och inte är, blir jag förvirrad.  Vad är psykisk ohälsa, vad är hälsa? För mig känner jag att jag börjar närma mig ordet. Men känner rädsla att trampa människor på tårna. Har inte för avsikt att stigmatisera eller stänga ut eller in människor i hörnen.

    Psykisk hälsa är mera vänligt att närma sig, då blir jag i tanken mjukare. På något sätt känns det mindre farligt. Visst är det konstigt då jag i min roll som ambassadör inom projektet (H)järnkoll  går ut och pratar om just psykisk O(H)älsa. Men utifrån mitt perspektiv. Skulle inte för mitt liv, våga mig på att prata i större perspektiv.

    Man vill nu att det ska definieras vad och vilka, som får plats i ordet. Läs vidare HÄR……

  • (H)järnkoll eller inte

    Har skrivit ner lite om mina egna tankar utifrån herr Hannes Qvarfordt tankar om (H)järnkoll…

    Vilken tur att vi alla är olika och att vi alla har olika sätt att se på saker.  (H)järnkoll eller inte (H)järnkoll därom kan vi tvista i oändligheter tänker jag. Själv gillade jag attityduppdraget.   Det står för mig för styrka, cheap lite göteborgskt tyket, check men oavsett namn eller inte namn. Att vara eller inte vara, så känner jag att ingenting är antingen för eller emot, det får Amerikanerna stå för: är ni med eller emot. Jag vill inte välja.

    Biologiska eller inte biologiska där om kan vi också tvista och slå i blindo och oss blodiga.  Även här tänker jag, att det ena ute sluter inte det andra. Har jag adhd så är det kanske inte så svårt ……För att läsa vidare klicka på länken här.

  • Facebook, Författare och självkänsla

    Hur går det ihop? Hänger det ihop på något sätt?

    Igår fick jag en inbjudan på FB, pharmacy av Anitha Östlund. Innan FB råkade jag komma i kontakt med henne i från ett annat forum Skrivpuffen som är utformat av Ann Ljungberg.

    Igår blev jag alltså inbjuden till ett forum på FB, patient där Anitha ville samla sina skrivar vänner. Jag var alltså utvald. I samband med utvalandet så ramlade in konstigheter i mig. Alla började presentera sig på sidan, hos mig flyttade det in prestationsångest.

    “Självkänslan” som borde finnas, fanns inte, försvann långt bort. Flertalet gånger gick jag in och försökte mig på att skriva en presentation om mig själv. Hade tankar om att men gud vad ska jag skriva, det hela blev på ett konstigt sätt jätte stort utan att jag riktigt fattade det. Ångest över en sådan sak är ju ganska dumt med tanke på att jag redan för tre år sedan, skrivit en bok där jag hela tiden egentligen skriver om mig själv. “ Jag föredrar att kalla mig impulsiv” heter boken. Dessutom är jag ute och pratar in för okända människor ganska ofta, både i små och stora grupper. Då står jag längst fram och pratar på, som om det var det enklaste i världen. Så det var konstigt att jag inte förmådde mig att skriva en presentation på en grupp sida.

    Problemet för mig, var att jag hade titelfobi. Jag tittade runt på människorna som hade skrivit en presentation, blev mer och mer tillbaka dragen i mina ord. De var författare, redaktörer, lektörer och ja gud vet vad alla dessa människor hade för olika tiltar och roller, i skrivsammanhang. Vad skulle jag skriva i min presentation? Blev frågor som flyttade in i mig. Men gud ,vad ska jag skriva vad gör jag i den gruppen.

    Asså snacka om självkänslodödstankar och förminskande ut i finger spetsarna. Ju längre tiden gick ju längre ner i skorna var jag. Senare fram på kvällen tog jag mod till mig och började skriva. Fingrarna riktigt dansade fram på tangentbordet och ångesten försvann ju fler ord som hittade till den lilla textrutan. Innan jag hann tänka efter tryckte jag på rutan sänd. Jag läste inte igenom det jag skrivit, vilket i och för sig inte är ovanligt för mig. För jag tänker ju inte efter innan. Det så omtalade efter-tänket är ju något som jag liksom saknar. Detta var inte orsaken igår, då jag klickade iväg min presentation. För orsaken att jag inte läste igenom presentationstexten, var mera känslor av en massa rädslor av att inte duga, inte passa in, i den lilla gruppen av namn.

    Idag är alla konstigheter och alla tankar från i går, historia, upplevelser som jag från historian känner att de upprepar sig. Historian upprepar sig, då när jag inte är vaken, ser med mina självkänsloögon på mig och mina beteenden. Då har jag väldigt lätt för att höja andra människor till skyarna, medans jag själv försvinner ner till havets botten. Jag märker det inte ens. Vet bara att jag får svårt att ta mig upp till ytan efter ett tag.

    Nej nu har jag skrivit nog idag. Texten här visar mig att jag måste ta nya tag i självkänslo-jobbet igen, jag har nog lagt det för länge åt sidan. Det är alltså dags att kavla upp ärmarna och göra viktighetsarbete igen. Självkänsla är ju inte nått som ligger i skafferiet år efter år. Utan likt mjölk, så är det en färskvara.

     ImpulsivIkonen

  • Skrivit om tiggerier

    på min skrivpuff finns att läsa

  • Tacksamheter

    Har haft en dag i återblickar, help blir förundrad över hur mycket som hänt under några år. Allt beror på att jag låter mig vara mig. Innan jag fick diagnos gjorde jag allt, pill för att dölja allt som var med mig jag. Gjorde allt för att inte visa eller låta någon förstå att jag hade fullt upp med att låtsas vara klok. Alla mina ansträngningar gjorde ju att jag just blev mindre klok än jag egentligen var. Jag la ju då krafter på fel saker.

    Återblicken ger mig styrka, kraft och visdom. Tänk att jag gjorde det!  Jag skrev en bok som fortfarande Människor köper, den har till och med blivit Talbok så att även dyslektiker kan läsa min bok.

    Jag har varit ute och föreläst en del sen min bok blev verklighet. Tänk det är något som  jag för några år sedan, inte trodde att jag någonsin skulle våga. Trodde inte jag skulle kunna hålla tråden och vara så pass fokuserad så att människor orkar lyssna.  Idag när jag ser tillbaka så känner jag  så mycket tacksamhet. Tacksamhet över hur saker har fallit på plats, hur brickorna på något sätt blir lagda i det mönster som det egentligen är meningen att de skulle ligga.

    Det är en sådan härlig känsla när någon kommer fram efter en föreläsning kommer fram och berättar förtroligheter för mig. Stunderna är magiskt vackra. Det bor så mycket tacksamhet inom mig så hälften hade varit nog. Samtidigt är det helt underbart att få bo i tacksamhet. Att vila i känslor som är mjuka och vackra. Just sådana mjukheter och vackerheter som föds i tacksamheter, är något  jag önskar att alla människor får uppleva. Samtidigt som jag idag vet att jag nog inte varit ensam om att inte fått uppleva det innan tiden nu.

     

  • ett filmklipp från en föreläsning

    filmklipp 

    watch?v=Zevd7_tMyug&feature=youtu.be

  • Kay Pollaks måndagsklokheter 🙂

    Klokheten är Kay Pollaks Tänk att livet blir enkelt att leva när man praktiserar och aktivt väljer hur man ska tolka det  Jag har många många gånger läst Kays böcker och idag även om det inte är alltid så händer det mera ofta idag än annars att jag kan sanna upp och tänka när något händer. Hur tolkar jag det här skulle någon annan tolka det på ett annat sätt. Om jag väljer lycka kommer jag närmare det om jag gör som jag gör nu?  Kays klokheter är klokheter som ger mera lycka i mig. Livet blir mindre svart och mera enkelt att leva. Tänk idag kan jag i en  konfliktsituation vakna upp och tänka men oj nu är jag arg för att jag igen lät mig luras att bli offer för hur andra är. Jag har inget ansvar för hur andra är jag har bara ansvar för hur jag upplever, cheap agerar och väljer i mitt liv. Idag väljer jag att sprida klokheter av en riktigt härligt klok Levnadskonstnär. 

    Tack igen och igen för alla klokheter Kay som jag med åren fått lära av dig.

     

    Till alla vänner och alla vänners vänner!
    Tack för all glad respons. Känn dig fri att sprida ”lektionerna” till alla du vill!
    Kays måndagstips Nr2, 20 febr. 2012
    Vad har du som hjälper dig att vara olycklig?
    Om du vill kan du den här veckan göra en fantastisk övning. En övning som kanske totalt kan skapa ett skifte i ditt liv. Du har kanske saker som du vet att du retar dig på. Det kan vara olika småsaker eller företeelser hemma eller på jobbet som irriterar dig. Som får dig ur balans och får dig att tappa humöret. Övningen är mycket enkel.
    Sätt dig en stund ensam, i lugn och ro, med papper och penna. Ge dig själv fem till tio minuter. Leta i minnet efter småsaker som du vet att du retar dig på. Skriv upp dem. Gör en lista på tio småsaker som du säkert vet att du brukar reta dig på. Hitta den ena efter den andra. Minsta lilla sak kan vara användbar i den här övningen. Locket som ”aldrig” sätts på tandkrämstuben. Ljuset som ”alltid” står och brinner inne på toan. Lägg märke till att det kan dyka upp en inre röst som viskar: ”Men jag har rätt att vara irriterad när de inte släcker ljuset efter sig i badrummet!” Låt helt lugnt den rösten viska sitt meddelande och fortsätt skriv upp olika saker du retar dig på. Obs. Det skall vara småsaker. Inte stora saker som att tvättmaskinen gått sönder nu igen.
    Skriv alltså upp riktigt små saker. Exempelvis smulorna på köksbordet, röran av alla skor i hallen, strumporna som ligger slängda hur som helst, eller de blöta handdukarna på badrumsgolvet. Allt sådant som gör att livet ”blir outhärdligt”. Sådant som kan få dig att tänka att dina barn, din man, din flickvän, din arbetskamrat borde vara på ett annat sätt. Sådant som kan få dig att tänka: ”Om de bara hängde upp handdukarna efter sig så skulle jag må mycket bättre!” Eller: ”Om bara strumporna inte slängdes hur som helst, så skulle livet vara mycket lättare för mig!”
    Här kommer nu en fråga:
    (andra fasen av övningen)
    Tänk om det är sant att du har ”strumporna på golvet” som en av dina saker i ditt liv, som gör att du slipper ta ansvar för att vara i din glädje och frid. Kanske hör du genast den inre rösten: ”Ingen människa på jorden kan väl vara glad, när de ser alla dessa strumpor ligga slängda hur som helst på golvet på det här sättet.” Du väljer att just nu inte lyssna på den rösten. Den rösten vill bara en sak. Den vill att du skall leva i olycka och att du skall vara offer!
    Här kommer frågan igen: Tänk om det är sant att du har ”handdukarna på badrumsgolvet” som en av dina saker i ditt liv, som gör att du slipper ta ansvar för att vara i din glädje och frid. Rösten dyker kanske genast upp igen och viskar: ”Det finns väl inte en enda levande människa som kan vara glad och lugn när de ser handdukarna slängda på detta sätt på badrumsgolvet.”
    Nu kommer fas tre av övningen:
    Frågan till mig är: Vem vill jag vara?
    Vill jag vara en som väljer att reta mig på smulorna på köksbordet (dvs välja olycka) eller vill jag vara en som väljer att inte reta mig på smulorna på köksbordet (dvs välja lycka)? Valet är mitt. Jag ensam har ansvar för det valet. Plötsligt kan jag sakta, våga börja närma mig, att det kanske är så att:
    Jag ensam har ansvar för om mitt liv blir i lycka eller om mitt liv blir i olycka.
    Många av oss är tränade att tänka tvärtom. Om bara de andra gjorde så och så och om bara de andra var si eller så, så skulle jag känna mig mer lycklig.
    Inget av detta betyder att jag måste acceptera att handdukar slängs på badrumsgolvet eller att köksbordet lämnas nedsmulat. Jag kan självklart tala om hur jag vill ha det, även när jag valt att vara i glädje och balans!
    Läs din lista varje dag en tid framöver. Tejpa gärna upp den på ett hemligt ställe. Du kommer att lägga märke till en förändring. Du kommer att sakta skifta. Sakta kommer du att börja skratta åt något på listan. Sakta kommer du att kunna dra ett streck över det ena efter det andra. En dag ställer du dig upp i glädje! Du har slutat reta dig på smulorna på köksbordet! Och en dag frågar du dig plötsligt: Hur kunde jag reta mig på några smulor på ett köksbord?
    Grattis! Du har tagit ett stort steg mot att hjälpa dig själv – att välja – att vara lyckligare.
    Allt gott till er!
    Kay Pollak

    Kays måndagstips! Nr 1
    Den 12 febr. 2012.
    Just i den här stunden skapar du din egen värld.
    På väggen i mitt arbetsrum har jag den texten uppsatt. Det är en fantastisk text. Den är många gånger en bra påminnelse. Den påminner mig helt enkelt om att det är jag som skapar upplevelsen av min egen verklighet. I ögonblick efter ögonblick. Meningen påminner mig om att det är jag som ligger bakom min egen upplevelse av det som händer i verkligheten.
    Nog kan den meningen i många situationer vara provocerande. Till exempel om jag har pratat i telefon med någon och jag i samtalet inte har klarat av att behålla mitt lugn. Jag har istället blivit irriterad! Samtalet är slut och där sitter jag och ”stönar”. Då är det bra att andas en stund och titta upp på väggen. Med stora bokstäver kan jag då läsa:
    Just i den här stunden skapar du din egen värld.
    Ibland är det nästan skrattretande! Vad kan jag göra? Vill jag fortsätta att ”lida och vara irriterad” (dvs vara i olycka)? Eller vill jag pröva att förflytta mig över till ett mer skönt och trivsamt känsloläge? Valet är mitt. Jag kan inte ändra den andra personen. Den enda jag kan ändra är mig själv. Jag kan inte heller ändra det förflutna. Det enda jag kan ändra är min egen tolkning av det förflutna.
    Nelson Mandela har sagt en sak som i sådana situationer många gånger har hjälpt mig att skifta från ”det olyckliga” till det mer ”trivsamma”. Det är den här meningen:
    Det finns ingen situation som är så hemsk,
    att du inte kan välja en tanke, som gör att du mår något lite bättre.
    Och detta är ju helt sant. Det finns ingen situation som är så hemsk, att man inte kan pröva att välja en tanke, som gör att man mår något lite bättre.
    Så det är bara att ta tag i sig själv, sätta igång och jobba med sina tankar. Det är bara att sätta igång och hitta en tanke som gör att jag kan flytta mig något lite uppåt på ”känsloskalan”. En bra tanke en sådan gång kan vara att en stund fokusera på: Hur skulle en annan människa, någon jag beundrar och ser upp till, hantera den här situationen? Redan den tanken kan hjälpa mig att förflytta mig på känsloskalan. Den tanken kan få mig att skärpa till mig.
    En annan tanke som också kan vara bra att fokusera på i en sådan situation är denna: En sak jag helt sant kan vara tacksam för, det är …
    Med den tanken brukar skiftet komma ganska snabbt. Läs igen den enkla meningen:
    Just i den här stunden skapar du din egen värld.
    Lycka till den här veckan med den här lektionen.
    Allt gott hälsar
    Kay Pollak

  • Ranelid Finkulturens Pajas Ranelid Ordbajar…

    Hur tänkte dom? Hur blev det så?  Nu ska jag inte säga att jag förstår mig på, help för jag är färgad och bor i en egen Schanger Populärmusik i alla ära men nä inte riktigt min stil.  Förr har jag inte ens titta men, view När Fan bli gammal säger man va? Och Jo jag är ju gammal hela 47 år inte ens mitt i livet längre tänker jag. 

    Minns den första melodifestival som jag tittade på, minns då var det ABBA. Fast då hette dom ju inte ens det. Det var i alla fall Ring ring, som jag hejade på på som liten. Året efter satt jag vid vår vinylspelare och spelade Waterloo  hade just fått mina första idoler. ABBA, var det då 75  såg jag dom på Liseberg, sen slutade det med massvis med kartonger med bilder av dessa fyra fantastiskt duktiga musiker.  ABBA plockades ner samtidigt som Uggla slet av sig skinn Jackan i sin debut av melodifestivalsammanhang. Det var  nog runt där jag tröttnade.Efter Uggla vart det mera Ebba grön och annat som lockade mina musikaliska sinnen.  Igår skulle Herr Jonsson vara med, var på jag faktiskt på riktigt visade intresse.  Jag gillar Andreas.  Ja,jo, jag vet att det är mil från herr Thåström men det ena utesluter inte det andra……..

    Men intresset dog ut,  inte för Andreas utan för att det blev ett skämt, ett illa dåligt skämt. Hur kunde Han vinna den där Ranelid?  Vem röstade på det skämtet?  Han borde hålla sig till att skriva böcker, tycker jag. I alla fall borde  Detta skämt avhålla sig från Musiksammanhang.

    Han kan hitta på annat tycker jag.  Finns massvis med saker som han säkerligen gör bättre, än att musicera.  Han skulle kunna Sola, måla läpparna, skriva, läsa, gå på toaletten och ordbajsa. Så slipper vi höra hans långa rader av ordbajs.  

    Nej det lilla intresse jag  lyckades hitta till, Dog ut försvann när detta spektakel röstades fram.

    Herr Ranelid, va Fan, kallar inte du dig för finkulturell?  Du avsäger dig författarskap för att mindre belevade ordkonstnärer i långa rader också får bo inom Författarskapet. Du lyckades just att få mig, att inse att Nej Råtta, jag är nog inte Svensk!  Eller mänsklig i alla fall är jag Absolut inte normal, vanlig eller som Övriga svenskar som tydligen röstade fram dig. Jag skulle vilja rösta bort dig i stället. Funderar allvarligt om jag inte ska bli medlem i  den spettande föreningen som vill Ge Skåne tillbaka till danskarna. Så att du istället  kan träda in i deras ofinkulturella musiktävlingar.  Fast egentligen Skåne är ju vackert vi kan skänka dig till Danskarna i stället.  Hm, det blir ju synd om dom då. Nej råttråtta skulle inte vilja ge dig ens till min värsta ovän. Kanske för att jag inte har någon värsta ovän, Inte vad jag vet i alla fall.

    Alla har fel Eller i alla fall klingar Herr thåströms text det är ni som är dom konstiga det är jag som är Normal lite fel just nu, eller så är det, det den inte gör. Utan bara Ranelid som klingar i oklang.

  • Jag andas igen

    härligt sonen har  ringt jag har hört hans röst. Min lille pojk som är längst bort i Europa helt utan sina föräldrar. Ensam, medical men på rösten lät han inte det minsta ensam ledsen eller nått sånt utan bara som vanligt. Självklart hade han fått ta del av den inhemska befolkningen och gjort sig ovän med vaktmästaren redan så här första dagen.

    Känns så underbart att ha hört hans röst nu slipper jag vara orolig. Har haft tankar om att han gått vilse kommit bort från gruppen och blivit kidnappad. Idag kan jag andas ut igen. Ta nu hand om dig vännen, cure och ha så roligt du bara kan ha.  Samla på upplevelser och låt apelsinerna vara där så vaktmästaren kan andas ut. Sköt nu om dig.

     

  • Gränsen mellan vuxen och liten är hårfin och snart ingen återvändo

    Men nu finns det snart inget kvar att hålla tag i, remedy Släpp taget säger man. Men nej, jag vill inte, vågar inte. Känner redan nu, fast att  sonen går där uppe på övervåningen och rumsterar i köket.

    Mammas lilla pojke har blivit stor.Ändå så var det vi som för bara några veckor sedan satt och tittade på Toy story.  Då var Kian ursäkten. Nu är han inte här, men ändå hörde jag nyss lite slingor från filmen. Inte utan att jag blir varm i tanken,    Om fem timmar ger han sig ut på sin första resa utan mamma.  Oj blir tårögd, känner hur det river inom mig. Herre Gud  kommer han att fixa det. Klart han gör! Hör jag någon inom mig viska. Fråga istället om du själv kommer att fixa det…… Just den frågan är för stor just nu,  jag vågar inte känna efter på riktigt.

    Men min skapare Ska min lille…..??? Japp!! Det var ju det han skulle. Men helt utan hans lilla Mamma?  Ja jo just det, jag det var ju så det var ja….. Hm låt nu alla änglar som finns vaka och vara nära min son på hans stora resa. Jag Önskar dig  helt underbart underbara dagar där långt borta i apelsinträdgården. Njut men vill ändå sticka in var rädd om dig min lille parvel.  Sköt om dig och gör nu inte sånt som jag skulle gjort för då går det illa se du………

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓