NPF-arkiv - Malix.se

den här iden om att flytta fram och tillbaka klockan är en dum idé tycker jag. Har just vant mig vid sommar tiden och då förändras det igen till vintertiden. I dag på morgonen vaknade jag vid halv fyra vid fyra var jag så pigg att jag nästan var tvungen att gå upp. Problemet är bara att vad gör man så tidigt på morgonen, sales vad gör man om man har lite morgondamp så tidigt? Att dammsuga den tiden är inte bra tro mig. Jag har prövat, viagra övriga familjen gillar inte att vakna så tidigt av dammsugarens ljud. En prommenad med hunden e inte heller idé för han e trött vid den tiden. Kaffe och dator jo, det funkar en stund. För blir stunden för lång så vaknar jag upp senare på eftermiddagen av att jag varit helt inne i mitt skrivande eller läst något intressant.

Hunden och jag var ute redan innan sju, vanligtvis brukar det räcka med 8 snåret. Men så länge kunde inte jag vänta behöver röra på mig på morgonen, så hundens morgonpromenad är en bra rutin för mig.

Idag skall jag ägna dagen åt att få tillbaka rutin strukturschema. Har slarvat en del ett tag, du kan man liksom ha tusen scheman, men använder man de itne så spelar det ju ingen roll. Har liksom tröttnat i att hamna i adhd saker hela tiden, så det får bli schema där adhd tid står på schema istället. ADHD saker i mig är att skriva, rita,måla och annat sånt. Finns det någon som gillar att få ordning på tvätt högar så önskar jag mig lite sånt gilla för nu finns inte soffan i källaren längre och mera tvätt får inte plats i soffan. Eller kanske borde jag bjuda hit kvinnorna från adhd gruppen så hade vi haft kul samtidigt som vi kom på 1000 olika sätt att vika in eller få bort tvätten ur min soffa. Kanske är det tvätten i soffan som jag borde ägna mig åt. I stället för att göra struktur schema. Ska kolla in Tankarilösvikt hon har ganska bra tips för just tvätt. Fast det är klart då tar det en stund till innan jag kommer ner i källaren. 🙂

//malix

ADHD och ältande sorgtankar.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 6 september 2010

i Malix

September dimman ligger tjockt på morgonen. September trötta barn är mötet tidigt på morgonen, unhealthy sen är de borta hela dagen. Möter dem en stund på kvällen igen. Vart tar alla år tillsammans med barnen, try vägen? Allt vi skulle göra, link allt vi inte gjorde, allt känns så långt borta. Rädsla, lite oro in för framtiden.

Vad finns det framför mig?

Känner att den period som snart är historia, är en period som även den klarades ut. Visst hade jag vetat tidigare, så hade jag gjort annorlunda, då mina barn började skolan. Men då viste jag inte på riktigt, då bara jag anade. Dessutom trodde jag att det var min dumhet som syntes, inte mitt funktionshinder. Idag är jag kilovis klokare, kilovis med klokheter vilar i mig och mina tankar.

Kanske just allt som varit förr, är till för att klokheten skall visa sig, i framtiden i mig.

Vissa dagar gör historian ont, idag är en sådan historie- dag. Idag gör mina tankar om förr ont. Ändå trotts nutiden där jag har facit lite i handen, så gör tankarna ont. Är det ADHD tankar som gör ont? Är det samvetstankar som kommer fram, så här på morgonen?

Sonen är nästan vuxen, hans stig har ändå trotts slingrigheten visat på att vi ändå, trotts alla krokar, ändå tagit oss ända hit! Ända hit är vi idag, visst han hoppade av i somras bytte inriktning från data nörd till målare. Vilket är det han vill bli nu. Det är ju bättre att komma på det nu, än när han är som jag var 25, ut-flyttad och på väg till vuxen utan karta.

Vid 27 år fick jag min son, pluggade för fulla muggar för att till sist. Skilja mig, inte orka ännu en gång att nå ända fram, med mina studier. Vara ensamstående mamma, gravid igen, för att ännu en gång vara ensamstående mamma, till sedan två barn.

Vi har varandra, jag vet att mina barn om det skulle gälla, om de verkligen skulle behöva. Så vet jag att jag tryggt kan vila mig, i att de skulle vända sig till mig. Det är och har aldrig varit något som är för farligt eller för dumt för att mamma inte skall kunna lyssna. Det säger mig att jag är och har varit en bra mamma, en mig som duger. Även om gympapåsar, matsäckar varit sånt som ibland blivit gjort i panik. Idag känner jag trygghet, i att det inte handlade om lathet i mamman, i mig utan om min oförmåga att hantera mitt funktionshinder som fanns i mina tillgångarna. Nej, Nej åter igen är det Nej! Det är inte en ursäkt men just då, saknade jag strattegierna för att få ordning på just sådana saker. För mig just då, var det andra saker som fanns för mina ögon.

Dessa tankar möter nog vi alla, mammor om vi vågar möta vår sorg, men skillnaden mellan mig och andra utan ADHD. Är att mitt samvete gnager av ältande tankar ibland. Ältande tankar om gympa-påsar, missade tider, glömda mössor och annat som når fram till mig. Här skulle min KBT Terapeut säga: stoppa, acceptera, observera och lämna

Varför skriver jag alla dessa ord? Vad är det som gör att orden bor här idag. Mina frågor kommer inte att ha svar idag, kanske finns det inga svar. Allt behöver inte ha svar och just dessa svar är inte viktiga i viktig-heter. Viktigheten sitter mera i att se orden framför mig, se och få dem ur mig. Min vän som hade Flap innan mig, förlöste en trumma i helgen, jag förlöser orden från mig. Ännu ett inlägg har blivit till, ännu ett inlägg med massor av ord, har blivit till. Idag tillsammans med National teatern.

// malix

Skarsgård och Kunskap är att ha makt över sig och sitt liv…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 17 juli 2010

i Malix

Skarsgård och Kunskap är att ha makt över sig

och sitt liv…..

eller så är det inte så som rubriken säger, decease i alla fall inte Skarsgård men kunskaper är att ha makten över sig och sitt.

I går blev det inget inlägg. Sparade mig tills idag för ett av mina bättre, då handlar det inte ens om mig hehehe. Nej till verkligheten, så vill jag att du ska fly in till filmens värld, en liten kortfilm som jag hittade på FB. En kille som kallar sig Aspergan, hade lagt upp en film snutt som sändes i SVT. Självklart är det en Skarsgård med i novellfilmen, Den är riktigt bra och den ger en inblick i Aspergerkänslor. I rymden finns inga känslor.

Diagnoserna är ju något jag brinner för, kan man säga så? Vet inte, vet inte ens om jag bryr mig, om man kan eller inte. Det viktiga i det är att visa och ge en mera tydlig syn på vad det handlar om, så att fördomar och olika skeva uppfattningar blir mindre.

Jag är en vanlig dödlig människa, kvinna, mamma, fru, dotter, vän, Barnbarn, och allt man kan tänka sig, fast jag har adhd. Adhd är inte en stor farlig svart varg eller monster, utan ett funktionshinder när jag inte har kunskap. När jag däremot har kunskapen, så blir mina otillgångar en tillgång där jag har möjligheten att växa, så är det!

När jag själv och min omgivning får kunskaper om adhd och vi blir mera acceptanta, och får en större förståelse så lyser och glimmar jag. Därför är kunskapen viktigt för det är så sällan vi vanliga dödliga med dessa tillgångar får möjligheten att lysa och glänsa. Oftast så blir vi belysta då vi gör fel och inte befinner oss i acceptansområdet!

Det gäller att ha (H)järnkoll. 🙂

ADHD saknar broms i mig.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 10 juli 2010

i Malix

Ännu en dag att ta vara på, ask hur ska jag fånga denna dagen? just nu strålar skön musik från en märlare kyrka”Uggla” en ung Uggla. Själv var jag yngre. Låten är grymt skön, sovaldi sale den gör mig glad, den får mig att sjunga.

i Perioder måste jag ha musik. Älskar att sjunga själv, Men bara till husbehov. Andra perioder måste jag ha tystnaden. Då har jag läsperioder. Läser gärna flera böcker samtidigt så jag inte tröttnar.

Tror det är det som är ADHD i mig. Perioder av att göra olika saker. Där till är det självkänslodödaren ADHD som gör att jag ibland ramlar in i dåligmåenden. Vissa perioder hamnar liksom historian, erfarenheter och tankar på samma ställe och ställer till det i mig. Eftersom jag liksom brinner i från båda endar och saknar bromsen. Blir det ett faktum att min motor stannar av och behöver kylas ner repareras, fyllas på med bränsle och smörja upp. Min broms är liksom inte i mig det är det som är funktionshindret. Min omgivning lär få vara min broms. Förut innan jag fick min diagnos fattade jag inte att jag inte kan hålla på i dagar, då ramlade jag ihop till sist idag gör jag saker tillsammans med ägg klockan, och glömmer jag av att den har ringt så hjälper min make mig att inte göra jag ska bara saker. Han är ju även min känsla för tid. Hade han varit med mig hela tiden så hade jag inte haft ett funktionshinder utan bara funktionstillgångar.

Han är min make, inte min assistent. Men det är tur att jag just träffat honom som har så mycket empati så mycket vänta lite och eftertänksamhet det gör att mina konsekvenser blir mindre och inte gör lika ont.

Idag skall jag njuta av solen med ägg klockan så jag inte brinner upp.

skall alla ha bil?

Förmodligen så saknade även dessa broms 🙂

Lev idag just nu, så slipper du oroa dig för morgondagen!

ADHD och fördommar och jag

Av Carina Ikonen Nilsson

den 6 juli 2010

i Malix

Ibland blir jag så himla ledsen av människors uppfattningar och deras inskränkningar som bottnar i fördomar, sales inbillningar. Nu var artikeln ett år gammal men misstänker starkt att det ändå finns en del sanning i den.
Leva debatt en artikel om ADHD och olika mediciner.

Idag medicineras cirka 12 000 barn i Sverige, ampoule med Ritalin som missbrukarna på 70-talet kallade Bängrita.

Missbruk och medicinera är inte samma sak, purchase ett missbruk blir för mig när det jag missbrukar bestämmer över mig. De människor som använder sig av ritalina, Conceta mm som inte saktar ner i sin takt , utan där istället blir tvärt om behöver antagligen inte medicinerna. Bängrita hmmm???? 70-talet var det ja, det ljuva talet när människor trodde de kunde flyga av LSD. Jag och mina barn tar en tablett concerta varje dag på morgonen. Den hjälper oss att sakta ner, hjälper oss att tänka efter före vissa gånger.

Enligt Ingemar Gens som är debattör och föreläsare tycker att barnen godtyckligt diagnostiseras, när omgivningen ser sociala problem. Han menar att det måste finns andra vägar i att stötta dessa barn och deras föräldrar.

Självklart är det så att inte allt försvinner med en lite tablett på morgonen. Tack och lov för det för den lilla delen som är egenskaper av ADHD vill jag ha kvar. Jag vill bara att min omgivning mera skall se tillgångarna med just dessa egenskaper. Jag vill inte förändra mig och bli som Ingemar eller någon annan heller för den delen. Jag vill vara jag just sådan som jag är. Jag vill att mina barn skall bli bemötta och synliga i deras tillgångar så som andra människor utan adhd blir bemötta. Jag vill att man ser våra tillgångar inte våra otillgångar. Vilket oftast är det vi blir bekräftade i.

Catarina Hansson Chefsredaktören på tidingen leva. önskar sig mera svängrum , menar att vi är krympt utrymmet för onormaliteter.

Redan här sparkar jag bakut frustar och blundar. Skulle jag vara onormal?

Vad är normalt?

Det utrymmet hon pratar om fanns även på min tid då på 70 talet och ritalin kallades bängrita.

Det utrymmet fanns inte då heller vill jag hävda. Då när jag gick i skolan, syntes inte jag, mobbing var något som de vuxna inte trodde fanns, Mina betyg betalades ut i ettor på längden och tvären.

Ingen reagerade, ingen trodde att de kunde hjälpa till och få mig motiverad att plugga. Jag var bara lat, lite mindre intelligent, absolut inget läshuvud!

För jag kunde när jag ville, även så har mina barn blivit bemötta i dag ! Jag var en hejare på att rita och skriva berättelser, då kunde jag minsan, fick jag till mig! Hur kunde jag vara koncentrerad i timmar då jag ritade? För mig är det inte konstigt! Det var då jag var och befann mig i mina styrkor, Måla, rita är en av mina begåvningar det är sånt jag var bra på.

De utrymmet som Catarina menar vi krympt har varit krympt länge, tror till och med att vi innan det var dem som stod i skamvrån, och fick ha dumstruten på oss. Visst det utryummet finns inte idag. Vilket är tur. För mig handlar det mera om Attityder.

ATTITYDERNA I SAMHÄLLET!

Vidare tar artikeln upp huruvida ADHD är en sjukdom?

Hallå!

ADHD: Är inte en sjukdom det är en funktionstillgång, då kraven på mig är utefter mina tillgångar.

Funktionshindret syns där förståelsen inte finns. Där jag skall vara lik alla andra! Var är alla andra någonstans? Alla de andra som är lika alla andra. Var hittar jag alla dessa alla andra?

Nej! ifråga sätt inte min funktionstillgång i frågasätt i stället era attityder, alla fördomar som säger att jag som har adhd skall , vara missbrukare, kriminell, sitta inne, där till vara prostituerad!

Jag är inte något av det! Jag är inte något av det.

Det gör mig inte bättre än den som självmedicinerat, eller flytt sin verklighet. Kanske är det så att jag ändå trotts mina svårigheter haft tur, haft ett annat nätverk omkring mig.

Nej attityder är det som behöver förändras. Vi behöver mera acceptans, vi behöver få bort alla fördommar och skapa ett mera humant samhälle där storbildtv inte blir det som är viktigt. Låt mig ha min concerta, den hjälper mig att varva ner tvärt emot den som inte har ADHD som då de använder sig av liknande preparat får lite adhd liknande symtom.

(H)järnkoll är i tiden, psykisk hälsa är viktigt, vi är inte knäppgökar, vi är inte mera konstiga eller sköra, vi har bara mera erfarenheter av att arbeta med våran personliga utveckling. Vi vågar gå i uppförsbacken med stolta huvuden. Mitt svarta hål på insidan har jag vågat ta fram och titta på, vågar du det?

Att våga må dåligt är en väg till att må bra.

Jag har idag mera erfarenhet av att sluta upp med att vara så djäkla duktig stark mm. Idag vågar jag vara mig, stå upp för mig och mina barn. Vi är alla människor , vi är alla värda att ha ett bra liv.

Radio väst och jag :)

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 juni 2010

i Malix

Idag kan man höra mig i nyheterna i radioväst. Det var en dyster rapport om att människor med funktionshinder har sämre levnadsvilkor, pill vi är inte lika ofta ute i kulturella sammanhang, prostate sämre löner, höga kostnader för mediciner mm.

Ja, de höga kostnaderna för mediciner är skamligt med tanke på att jag och andra med mig alltid kommer att äta viss medicin som absolut inte är gratis.

Högkostnadsskyddet tänker ni nu. Jo visst jag behöver bara lägga en viss summa per år. 1800 -1900 kronor tror jag det är. Den summan kommer jag upp i ganska fort, två gånger hämtning av medicin sen är jag uppe i den summan.

Varje år!!!

I en familj med barn där till så blir det en ganska hög post i medicin kostnader, emot andra människor som kanske på sin höjd hämtar ut en omgång penicillin per år.

Klicka på länken så får ni en lite mera positiv syn av mig.

Radioväst nyheterna i morse….

Trotts dysterheten i rapporten från socialstyrelsen så finns det saker man kan göra själv för att få en bättre vardag. Skriver jag just nu och kommer på att jag själv för tillfället är sjukskriven, på heltid, vilket innebär mindre pengar i lönekuvertet vilket faktiskt uteblir och förändras till en sjukersättning som inte ens är värd att nämna.

Men jag vet att en dag vänder det igen, en dag kommer jag åter igen vara gamla vanliga jag igen. Den nya medicinen som jag nu provat på en vecka, har en annan inverkan på mig och den hjälper mig att få en natt sömn, inte se allt i svart. Den hjälper mig att hitta tillbaka till den jag är, fast det är klart jag är ju jag idag med. Men med en liten sorg och trötthet inom mig.

Jag misstänker att den bromsen som ADHD saknar, gör att jag sitter här nu. Fast det är ju denna bromsen som är ADHD, även här handlar det om en o-eftertänksamhets broms som borde ha bromsat för länge länge sen.

Men i ADHD är det ofta så, i alla fall i mig att saker och ting händer sen så där i efterhand får jag betala mitt pris, I konsekvens och krock-skador i former av depressioner.

Det är just här, som jag ska försöka lära mig något som jag just nu åter igen har missat.

Lev idag just nu så kanske du hittar din broms….

ADHD svårt med tid

Av Carina Ikonen Nilsson

den 28 juni 2010

i Malix

då sitter jag hemma och skriver igen. Kan säga att det var skönt att vakna upp i egen säng igen. Alla sover som vanligt i den här familjen. Kaffet står bredvid mig idag blev det pulverkaffe orkade inte fixa till perkulatorn. Den mulna morgonen gör det lite svårt att vakna till. Det pulveriserade kaffe hjälper inte heller till med den processen. Morgonrocken är för skön att ha på men inser att snart måste jag ge mig iväg. gillar ju morgonmöten då slipper jag sitta och vänta in tiden, hospital vänta in tider är tider då jag inte vågar göra något för risken finns då att jag glömmer av tiden jag måste passa. Vid tidpassar tillfällen är ADHD lite jobbigt, därför är morgontider bäst, då är det bara lite ADHDjobbigt.

En kväll på Daftö….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 24 juni 2010

i Malix

för några år sen var vi här ofta för då var det tomatis. En terapiform för barn med adhd Asperger. två veckors behandling två timmar om dagen. Det var både mysigt och inte mysigt. Idag när vi åkte till Strömstad city så var det bara de mysiga stunderna vi kom ihåg. Badhuset, ailment glasskiosken, tebutiken vår dagliga resturang där vi åt lunch varje dag.

Nu är vi här för att barnen ville hit igen. Nu är det vi som familj. Jag är inte ensam här med de mindre barnen. Avkopplande mmm, rofyllt jag borde nog bo i husvagnen alltid.

Här trivs jag. Här mår jag bra, Fyrkantigheten och det lilla utrymmet gör att jag vet var alla mina saker. Alla mina saker är få i husvagnen.

Här finns bara det nödvändigaste. Ritblock, pennor, min lilla minidator samt stickningen som jag nu gjort om tre gånger.

Nu blir det inte mer just nu för nu ska jag ner och känna på havet. När jag möter havet….nanananana

ADHD; Asperger, och lite annat

Av Carina Ikonen Nilsson

den 24 juni 2010

i Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix

trivs i fyrkantiga miljöer som är skapade av husvagnsfyrkantigheter. Där har vi kontroll, tadalafil där har vi koll på läget. Slarvar vi bort något så behöver vi inte leta på så stora ytor. Vi har koll och allt händer där man är, no rx dessutom är ytan så liten. Så vi behöver inte få i gång allt omkring oss för att ha koll. Husvagn och ADHD mm hör ihop, pills i en husvagn har vi inte ADHD. Skulle det vara så att man lider av lite hyperaktivitet går det hela tiden att göra något som tar bort den. Man kan kolla in alla nybörjare som skall sätta upp förtält, Lika roligt som nybörjarna på sjön. Springa en runda går att göra för dem som är roade av det, bada, duscha, diska kolla in människor skriva rita ja allt går att göra. I husvagnen tar rutiner kortare tid inte myckat att städa och hålla ordning på. Jag får tid till batteriladdnings saker. Dessutom får jag lugn och ro i kroppen, blir trött av situationen och kan sova gott.

Min nya tablett som jag ville ha, har jag just nu ändrat uppfattning om för den hjälper mig att sova på riktigt. Min ilska och ledsenhet Över att läkaren inte hjälpte mig utan bara gav mig tablett är över. Tror det var den bästa hjälp han kunde ge mig två nätter i rad har jag sovit som en stock. Inte varit så trött på dagen inte heller på morgonen.

Sömn mella 23- 7.30 klagar inte jag på. Så mycket har jag nog aldrig sovit. Som mest har jag sovit 6 timmar innan.

Lev idag Just nu, och hallååå!!!!!

Kör försiktigt i dag, det är så många där ute som skall ut och åka för att fira midsommar ……..

Dagen efter tankar

Av Carina Ikonen Nilsson

den 20 juni 2010

i Malix

Dagen efter den stora dagen. Tycker det hade varit roligare att se hur alla mådde idag och hur de tillbringade de första morgontimmarna nu. Nej, rx nu är det i alla fall över och klart. Jag trodde verkligen inte att det var så många som brydde sig att de till och med åkte till Stockholm för att vara där.

Dagen i dag är lite av en dagen efterdag. Tystnaden och obefolkningen ute gör att jag tror nog många följde upptågen igår.

Igår var (H)järnkolls Gänget VG i Vänersborg ”Lilla Paris” där var de ute på stan och påverkade och visade på (H)järnkolls kampanjen. Tyvärr kunde inte jag vara med. Var med er i tankarna, malady i alla fall. Nu var det inte så att jag satt här hemma och firade med Viktoria och våran nya riddarprins i stället.

Nej, så var det inte! Ser det som viktigare att försöka förändra attityder om psykisk hälsa.