Malix.se

Etikett: bemöter

  • Lycka finns i så många stunder.

    Lycka finns i så många stunder.

    Med ABBA, börjar jag denna härligt lediga dag. Har redan lagt in tvätt i maskinerna. Sängen är bäddad. Dagen börjar bra. Det är lycka för mig

    För ganska så många år sedan berättade maken att han hört på radion, att man blir lyckligare om man bäddar sängen. Var enda dag sedan dess, tänker jag på det när jag bäddar. Fast lyckligare hm?? Man sover i alla fall bättre.

    Lycka är inte något som bara kommer, tänker jag. Mera handlar det om att göra bra saker, för sig själv. Göra bra saker för sig själv, är att bemöta andra människor med respekt, vara vänlig, se människor. Det gör att jag slipper tankar i mina ensamma stunder, om att jag gjorde någon illa. Dessutom blir jag bemött med det jag bemöter med. det är viktigt, att ta hand om sig själv på bästa sätt. Välja vilka människor man har omkring sig. Ta hand om det som är viktigt, för mig själv. Äta bra, vila, njuta av de där små stunderna som finns i vardagen.

    Varje morgon börjar min dag med gokaffe i vardagsrummet, det är en stund där jag njuter av kaffet. Tänker mjuka tankar och vaknar till. Oavsett om jag börjar tidigt eller sent. Lägger jag en halvtimma varje morgon där i soffan. Det är ett sätt för mig att må bra. Ibland är stunderna av kortare eller längre slag. Aldrig kortare än en halvtimma. Idag blev det en halvtimma, sedan sätta igång för att få tvättat de där maskinerna tvätt. Att starta dagen med musik är också ett sätt för mig att börja dagen bra. Att få börja den med de nya låtarna från ABBA gör dagen bara bäst.

    Att vara i min egna takt lediga dagar, är ett sätt att ta hand om mig. Även det gör att jag tar hand om mig själv. En promenad, samla steg och ha något i öronen är att göra bra saker för mig. Att skriva, måla är ännu saker i bra-saker.

    Men det viktigaste är nog det där att kunna möta min egna spegelbild, känna att ja, jag har inte gjort någon illa medvetet. Jag har varit vänlig, försökt vara någon som jag själv vill möta. Självklart så är inte alla möten bra möten. Men jag går inte in med tankar om att nu ska jag sätta dit den där. Utan mera hitta till att hur löser vi det här. Ibland handlar det endast om, hur bemöter jag mig själv. Har jag varit vänlig nog emot mig själv? Eller har jag de där mera onda tankarna om min egna förmåga.

    Att vara här och nu, som jag tränat på i några veckor nu. Har gjort gott. Att inte se om en timma eller två har gjort gott i mig. Att försöka hitta till nyttan, i allt det där tråkiga har gjort det där tråkiga göranden lite roligare. Igår när jag diskade kastrullerna så kom jag på mig själv att stå där och njuta av det varma vattnet och tankarna om att det var skönt att det blir gjort.

    Det är just det här som i alla fall gör mig lycklig. Jag behöver inte glamor och hisnade känslor, för att känna lycka. Utan det handlar mera om att får vara jag i mig. Så som jag är. Vara i min takt, göra saker som jag tycker om. Jag tror även jag bytt ut det där ordet aldrig. Det var nog många år sedan det försvann. Det är ett otrevligt ord känner jag. Ni vet det där när man använder ordet aldrig i Gör du det….. så får du aldrig….

    Ganska meningslöst ord, för visst kan man brusa upp och få fram det. Men jag kan inte lova dig, att jag aldrig mera ska göra. Men jag kan göra ett försök att bättra mig, göra om saker och göra det mera som du skulle uppskatta det, om det passar mig. Annars är det mitt ansvar att berätta för dig, att det där passar inte för mig. Det känns inte bekvämt för mig. Skulle inte passa mitt sätt, att vara och så vidare.

    Jag har ett ansvar i att lära människor hur jag vill bli bemött. Det är ett viktigt ansvar, känner jag. Antagligen blir jag aldrig full lärd, det finns alltid nya saker att lära och träna sig i. Just nu tänker jag bli mera aktiv, i att se till mig och mitt mående. Just nu är det viktigt. Hösten brukar bli en tid där jag behöver mera omtanke, om mig själv. Hade ett samtal med min kollega om det där måendet, för några dagar sedan. Här får bli en tid i att ta hand om mig i mig själv. Hitta lyckan i de där små stunderna i dagen.

    Nog om detta, Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är inte här ännu. det är här just nu som vi kan göra något åt. just nu andas vi och lever.
    Ha en härligt fin dag och hitta de små stunderna av lycka.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson

  • Kortis av tre försök lyckades dom med två. Dom arbetar med människor! Då får dom inte misslyckas ….

    vi trodde det skulle hålla. Eller gjorde vi det? Det är stora frågor som flyttat in i helgen efter att sonen varit på kortis igen. Av tre gånger så funkade två.  Idag är det vår sons fel igen. Han blir aggressiv enligt personalen. Jag ser det som personalen inte har den kunskap, ask kanske är det så att av två gånger så kopplar personalen av.   Jag anser att dom är inkompetenta och saknar kunskaper om hur man bemöter barn. Jag anser att dom är inkompetenta när det handlar om hur dom hantera barn som är impulsiva, check som inte förstår sina sammanhang.

    Vi gjorde ett försök, buy av tre gånger så funkade två.  Som alltid är det vårt barn det är fel på enligt personalen.  Jag kan till viss del hålla med dom, fast jag anser inte att det är något fel. Men vår son är annorlunda, han passar inte in i de där vanliga mallarna som finns för alla andra. Nej vår son har en mera skräddarsydd form, som mera passar in på bara honom.  Det känns som om hoppet sviker mig. Det känns som att framtiden är en mörk ganska så ovänlig plats, för vår son.  Jag blir ledsen, uppgiven, frustrerad när jag ser på händelsen.

    De människor som säger sig ha kunskaper om Asperger, de som säger att de har och kan allt om just barnen som hamnar inom Npf, ser allt som att det är sonens fel. Det är vi vuxna som ska förebygga, det är vi vuxna som ska ligga steget framför, dessa barn. Vi ska ser till att tillvaron blir förståelig för dessa barn. Vi ska hjälpa till och kartlägga, göra sammanhangen begripliga.  Vår son hade gått ut i trädgården på kortis, hittat ett verktyg som annan personal glömt i trädgården.  Verktyget blev en konflikt och ett bråk där det blev hårda tag.

    Vår son brukar ofta gå ut i trädgården här hemma, det gör han när han vill vara ensam. Han går ut och  rensar trädgården på  sniglar. Ett sätt för honom att koppla av, ofta gör han det när han varit ute på något äventyr. Som efter en helg på kortis, då går han ut i trädgården och rensar upp sniglar, plockar jordgubbar krattar. Hans sätt att rensa hjärna.

    De andra barnen hade blivit rädda för vår son. För mig känns det konstigt om de är fyra personal, en konflikt, att alla barn befinner sig i konfliktsituationen, som var med personalen.  De andra barnen hade blivit rädda, så dom låst in sig på toaletten.  Hur kommer det sig att personalen inte skyddar de andra barnen?

    Hur kommer det sig att personalen inte läser av en situation bättre? Ska de överhuvudtaget arbeta med barn?

    Två av de andra personalen skulle självklart tagit de andra ungarna från situationen, så att situationen inte blev så den blev.

    Det är väl självklart att  då det blir konflikt ska de andra barnen inte befinna sig i konfliktsituationen. de andra eleverna ska inte ha möjlighet att lägga sig i situationen, dom skulle göra det dom höll på med.  Dom skulle äta sin tårta och inte behöva vänta på vår son ska komma ur sina känslor.  Att de får vänta på tårta bara för att vår son inte är på samma våglängd är ju kollektiv bestraffning och sånt får man ju inte ta till.

    Våra barn har ju problem med  sociala situationer, även när det inte är konflikter.  På Kortis är dom för att dom har problem i olika former, på kortis är dom för att ha roligt och slippa tjat från oss föräldrar.  Av tre helger så funkar två 2 -1 blir det hur ska detta lösas. Jag just nu känner jag att jag gett upp hoppet om att det någonsin kommer att funka. 🙁

    Dom säger att de har kunskaper, att de kan sitt jobb. Men nej, de kan dom verkligen inte, två personal skulle vara med vår son i hans konflikt. De  två andra i personalen som fanns, skulle ta de andra barnen åtsidan tills situationen hade lugnat sig.  Det hade inte blivit en konflikt, om de hade väntat ut tiden. Då hade den inte uppstått. Det hade räckt med att fråga  vår son, vad han gör och sagt att när han är klar så får dom lägga ner verktyget i källaren.

    En personal hade om det hade känts bra kunna sitta där ute i trädgården och väntat ut vår son,  de  hade sedan gemensamt kunnat gått ner och lagt in trädgårds saken i källaren. Därefter gått in och ätit tårta. Till och med så att tårtan hade kunnat hoppas över. Inte bildligt då:).

    De hade behövt lära sig  hur man vänder en konflikt, genom att vänta, dom hade bara behövt tänka problem, så hade dom förstått att det  som skedde,  berodde på att dom inte tänkte efter innan. Problem ett så enkelt ord, situationen hade blivit annorlunda.  Pojken är ju rädd, han tror inte, litar inte på personalen, därför blir det konflikt, pojken känner att det inte går att lita på personalen.  Han tror inte att personalen kan lösa eller hjälpa honom, igenom situationer. De kunde dom inte heller. För det blev konflikt, den största förloraren i situationen är inte kortis, eller de andra barnen den största förloraren är faktiskt vår son.

    Ännu en gång visade personalen att det faktiskt inte gick att lita på, att de faktiskt inte läste av vår son, att de faktiskt inte klarade av situationen utan att det slutade, i konflikt.

    Vår son har inte valt att ha sitt funktionshinder, vår son kommer inte att ändra sig.

    Det är vi andra, som är runt omkring honom, det är vi som måste ändra oss, tyvärr så är det, faktiskt. Det är vi som har kunskapen, vi som ska hjälpa och stödja  vår son, så att han får ett gott liv, där han ofta ska befinna sig i situationer som han klarar av.

    Vi ska inte skapa dessa situationer. Vi ska förhindra att sådana situationer uppstår. Han kommer aldrig att lära sig hantera just situationen som uppstod, vi ska förhindra att den uppstår.

    Den privata välfärden de privata alternativen som finns, är ett nederlag.  Att stat och kommun inte fattar att privata ägare inte gör detta för att de är snälla, utan är där för att tjäna pengar.  I den privata välfärden lägger man inte pengar på utbildning, kunskap. Här ser man till att personalkostnader inte är för höga. Nej, det måste finnas andra alternativ.  Dom har inte ens ringt och frågat hur det är, hur sonen mår sedan han kom hem.  Inte ett pling har det varit i vår telefon.