Det här inlägget handlar om teknikstrulet som plötsligt löste sig, om nyfikenheten som driver mig – och om campingupplevelser som förändrats. Det är ett inlägg om att lyssna på sin magkänsla, ta plats i sin egen berättelse och att ibland bara ge upp något som inte längre känns rätt.
Jag skrev det igår – men precis efter det började SSL-strulet. Här är länken om du missade det: Läs inlägget om KonMari här
Jag och min envishet – och kanske lite AI
Yes! Det fungerar igen. SSL-certifikatet är på plats och sidan är säker. Om det var Loopia som löste det eller om det var jag – med hjälp av min morgonpigghet och AI – det vet jag faktiskt inte. Jag pillade och försökte, nyfiken som jag är. Och plötsligt fungerade det.
Ingen från Loopia har ringt mig än, trots att de lovade. Men vad gör det – nu är det säkert, och jag är nöjd.
ADHD-genen som inte ger upp
Jag tror det var min ADHD-gen som kickade in. Den där envisheten. Jag ger mig inte när det känns som att något borde gå att lösa. Och ibland, ja – det går faktiskt. Tack, nyfikenheten. Tack, rastlösheten. Tack, viljan att förstå trots att jag inte riktigt vet vad jag gör.
En sista gång i Vallersvik?
I morse vaknade vi på Vallersviks camping. Vi har varit där varje år, men nu… nej. Det här var nog sista gången.
Det kändes som om husbilar inte längre är välkomna där. Vi bad om en plats vid vattnet – där vi brukar stå. Men det var tydligen bara för husvagnar numera. Vi blev hänvisade till toppen av campingen. Trångt, utan utrymme, utan charm.
Den första platsen vi fick var så liten att vi inte ens fick plats. Vi fick byta, men den nya var inte mycket bättre. Det var knappt att markisen fick plats – och hotande regnmoln låg i luften.
Höjda priser och sämre bemötande
Campingen har höjt priserna rejält. Men servicen har inte hängt med. Toaletter och duschar håller inte så värst hög standard, och personalen vi mötte igår var inte tillmötesgående. Vilket man kan tycka att de borde vara – särskilt med tanke på prisnivån.
Havet ligger där det ligger, ja. Men det är inte campingens förtjänst.
Säsongscamparna borde faktiskt stå längre upp – det är vi som kommer förbi som betalar mest. Och vill känna oss välkomna. Välkomna var inte känslan, och den fick vi höra av andra gäster med.
Hej då Vallersvik – hej Trollhättan
Vi åkte tidigt i morse. Nu är vi på Stenröset Camping i Trollhättan. Här finns gott om plats, en stor ställplats och tillgång till pool. Lillkillen gillar pool – så här blir det ett bad snart. Jag ska byta om och kasta mig i.
Igår, däremot, var havet magiskt. Vågorna skummade mot oss. Inga maneter, över 20 grader varmt – och känslan av frihet i varje andetag.
Men ibland får man välja det som fungerar bäst för alla. Och just nu är det här, med solen som lyser, poolen som väntar och plats nog att andas.
Slutord
Vissa platser förändras. Andra växer. Jag tar med mig känslan av vågornas kraft – men lämnar Vallersvik bakom mig. Kanske för gott.
AHA
Jag letar inte efter perfektion. Jag letar efter plats att stå stilla på. Och ibland betyder det att lämna något bakom sig, för att kunna hitta hem någon annanstans – i sig själv, i nuet, i ett nytt vatten.
Kanske är det just när man ger upp tanken på att allt ska vara som förr, som man hittar något nytt. Nu är inte Stenröset något nytt precis här vet man vad man får och här är servicehusen rena, fräsha och personalen trevlig. Här är det som vanligt och här känner man sig välkommen även i Husbil.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är just nu vi lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson
This post is about a technical issue that suddenly got fixed, about the curiosity that drives me – and about camping experiences that have changed. It’s a story about listening to your gut, claiming your space in your own story, and sometimes simply letting go of what no longer feels right.
Did you read the post I wrote about the KonMari method? I shared it yesterday, but the SSL issue got in the way. Here’s the link to the post.
Me and My Stubbornness – and Maybe a Bit of AI
Yes! It’s working again. The SSL certificate is finally in place, and the site is secure. Whether it was Loopia who solved it or me – with some early morning energy and the help of AI – I honestly don’t know. I tinkered and tested, curious as I am. And suddenly… it worked.
No one from Loopia has called me back yet, even though they promised. But that doesn’t matter – now it’s secure, and I’m happy.
The ADHD Gene That Won’t Give Up
I think it was my ADHD gene kicking in. That stubbornness. I don’t give up when something feels like it should be fixable. And sometimes, yes – it actually is.
Thank you, curiosity. Thank you, restlessness. Thank you, the drive to understand even when I don’t fully know what I’m doing.
One Last Time in Vallersvik?
This morning we woke up at Vallersvik Camping. We’ve gone there every year, but now… no. I think this was the last time.
It felt like motorhomes are no longer welcome there. We asked for a spot down by the water – where we usually camp. But apparently, that’s now only for caravans. We were sent up to the top of the campsite. Tight space, no room, no charm.
The first pitch we got was so small we didn’t even fit. We had to switch, but the new one wasn’t much better. We barely had room for the awning – and the clouds above were heavy with the promise of rain.
Higher Prices and Less Hospitality
The campsite has raised its prices significantly. But the service hasn’t followed suit. The toilets and showers are far from high standard, and the staff we met yesterday were not accommodating. Which one might expect at this price level.
The sea, of course, is still there. But that’s not thanks to the campsite.
Honestly, seasonal campers should be placed higher up – it’s us short-term visitors who pay more. And we want to feel welcome. That sense of welcome was missing – and we heard the same from other guests.
Goodbye Vallersvik – Hello Trollhättan
We left early this morning. Now we’re at Stenröset Camping in Trollhättan. There’s plenty of space, a large motorhome pitch, and access to a pool. The little guy loves pools – so we’ll soon be swimming. I’m about to change and jump in.
Yesterday, though… the sea was magical. The waves crashed around us, foamy and wild. No jellyfish, over 20°C – and a feeling of freedom in every breath.
But sometimes, you choose what works best for everyone. And right now, that’s here – with sunshine, a waiting pool, and enough room to breathe.
Closing Words
Some places change. Others grow. I’m taking the memory of the waves’ power with me – but I’m leaving Vallersvik behind. Maybe for good.
AHA
I’m not looking for perfection. I’m looking for a place to stand still. And sometimes, that means leaving something behind – to find your way home somewhere else – in yourself, in the present, in new waters.
Maybe it’s exactly when you let go of how things used to be that something new can show up. Stenröset isn’t new, really – here, you know what you get. The facilities are clean, the staff is friendly, and the welcome is real – even if you arrive with a motorhome. Here, everything is just as it should be.
Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is the moment we live and breathe in. – Carina Ikonen Nilsson
Det här blir ett kortare inlägg. Idag är en resdag. Klockan 08.00 rullar vi iväg mot nya äventyr – men först ska tvätthögen tas om hand.
En dag i sorgens tecken – med Ozzy i högtalaren
Gårdagen blev inte alls som jag tänkt. Tvätten som skulle ha vikts ligger kvar som ett tyst monument över allt det där som inte blev gjort. I stället blev det en dag som tog plats. En sorgens dag, där Ozzy Osbournes röst fyllde högtalarna och mitt hjärta. Jag skrev som vanligt mitt inlägg – så som jag alltid gör. Det handlade självklart om Ozzy. Läs mitt inlägg om Ozzy här
Spänderbyxorna på – mot Ikea och Elgiganten
Efter skrivandet bar det av till Uddevalla för att handla. Av någon anledning hamnade spänderbyxorna på – det blev en shoppingrunda. På IKEA köpte vi nya glas, en stekpanna och tre fina burkar i serien Gladerlig. Matchar våra tallrikar.
Nästa stopp: Elgiganten. Och där, där köpte vi något som visade sig vara ett genidrag – en ismaskin! Nu kan vi lyxa till det med is, både hemma och i husbilen.
Bad, pannkakor och packning
Mat inhandlades och vi åkte hem. Maken stod för maten, och jag tog ungarna till sjön för ett svalkande kvällsdopp. När vi kom tillbaka hade han gjort pannkakssmet – så jag ställde mig och stekte. Dom pannkakorna ska vi ha med oss idag.
Borås djurpark och vidare mot Hanatorp
Idag väntar Borås djurpark och ett kärt möte med dottern och hennes familj. Efter djurparksbesöket blir det övernattning på campingen där. Och i morgon fortsätter vi till Hanatorp för att hälsa på min kusin. Vad som händer efter det? Det får vi se. Resan får ta oss dit den vill.
Men först – tvätten…
Nu måste jag faktiskt ta tag i det där berget av tvätt. Och hinna packa klart innan avfärd. Det blir ingen lång stund framför skärmen idag.
Gårdagen vilade i sorg – men idag får livet rulla vidare.
Vad tänker du?
Har du också dagar då sorgen tar plats – mitt i det vardagliga? Hur hanterar du övergången från tungt till lättare steg?
Reflektion
Mellan tvätt, pannkakor och utflyktsplaner smyger sorgen in. Det får vara så. Att skriva blir ett sätt att andas – att bära både vardag och vemod i samma andetag. Och ändå fortsätta framåt. Det är också ett sätt att leva.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Och det är dags att ta hand om tvätten. -Carina Ikonen Nilsson
#resdag #ozzyosbourne #husbilsliv #familjetid #boråsdjurpark #sorgochglädje #malixblogg #travelday #ozzyosbourne #motorhomelife #familymoments #boraszoo #griefandjoy #malixblogidag blir det ett kortare inlägg för det är en färd dag idag.
Today’s post will be a short one. It’s a travel day. We’re leaving at 8:00 AM – and I’m far from ready. First, I need to conquer the mountain of laundry waiting to be folded.
A Day in Mourning – with Ozzy in the Speakers
Yesterday didn’t go as planned. The laundry that was supposed to be folded stayed in a heap – a quiet reminder of what never got done. It turned into a strange kind of day. A day of sorrow, with Ozzy Osbourne’s voice filling both my speakers and my heart. I wrote a blog post, just like I always do – and of course, it was about Ozzy. Read my Ozzy tribute post here
Tight Pants On – IKEA and Elgiganten Adventures
After writing, we headed to Uddevalla to do some shopping. For some reason, I ended up in my tight pants – it was that kind of trip. First stop: IKEA. We bought new drinking glasses, a frying pan, and three lovely jars from the Gladerlig series – the same series our plates are from.
Next stop: Elgiganten, where we made one of the best purchases in a long time – a countertop ice machine! Now we can pamper ourselves with ice cubes in the heat, whether we’re at home or on the road in our motorhome.
Swimming, Pancakes and Packing
Groceries done, we headed home. My husband cooked while I took the kids to the lake for a swim. When we came back, he had prepared pancake batter, so I got busy frying. The pancakes are coming with us today.
Borås Zoo and Hanatorp – and Then We’ll See
Today, we’re off to Borås Zoo to spend the day with our daughter and her family. After the zoo, we’ll stay overnight at the nearby campsite. Tomorrow, we’ll head to Hanatorp to visit my cousin. After that – who knows? We’ll let the road guide us.
But First – the Laundry…
Now I really need to get going. The laundry pile won’t fold itself, and we’re supposed to leave soon. No long post today – life is calling.
Yesterday rested in sorrow – but today, life keeps rolling on.
What about you?
Do you also have days where grief sneaks in – even among the most ordinary moments? How do you shift from heavy to light? From mourning to movement?
Reflection
Grief and everyday life dance together in this post – laundry and loss, pancakes and memories. Sometimes the writing is the breathing space between it all. That’s where I land. In the now. In both softness and strength.
Yesterday has already laid itself to rest in history. Tomorrow is waiting in the distance. But right now – this is where life happens. And the laundry won’t wait. -Carina Ikonen Nilsson
This morning, I wrote a long post about Ozzy Osbourne – a tribute to a living legend. But now I’m sitting under our awning, outside our motorhome, with a cup of coffee by my side. The air is still, and it finally feels like I can breathe.
We’ve arrived at the campsite where we’ll spend the weekend. Getting here, though? Well… let’s just say ADHD and packing don’t always mix well.
Cleaning Chaos and Tomato Distractions
This morning started with a mission: clean the motorhome. It hadn’t been properly cleaned since we got back from our long trip to northern Sweden. The floor definitely needed some love. But I got sidetracked – something that happens more often than I’d like to admit.
I was working on my blog, tweaking things, writing about Ozzy. Time flew. When I finally looked up, hours had passed, and it was already late morning. So I grabbed the mop bucket and started organizing the motorhome.
But then… I remembered a TikTok video I saw. Something about tomato plants and how pruning them gives a better harvest. So off I went – into the 40-degree (Celsius!) greenhouse, sweat pouring down my face. I trimmed leaves, cut off branches, tied up straggly stems, and made a giant pile of tomato scraps for compost.
And that’s when I remembered: Oh, right – I was in the middle of cleaning the motorhome.
There were cleaning supplies everywhere, half-packed bags, and tools lying around like a scene from a mild domestic tornado. That’s ADHD for you – jumping from task to task, all with great passion… but very little completion.
From Mayhem to Markis
Just as I stood in the middle of it all, my husband called to say he was on his way home. Cue: panic mode.
Throw everything back in place. Shower. Pack. Breakfast – kind of. Take my medication. Get dressed. Grab the laundry. And then – finally – get into the motorhome.
We stopped by a shop for the last few things, and then hit the road.
And now, here I am. Sitting still. Under our awning. Coffee in hand. Nothing more to do but write… and soon, grill.
ADHD – More Than a Buzzword
ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) isn’t just about being ”distracted.” It’s often about having a fast brain, full of ideas, impulses, and emotional reactions. It can feel like living inside a pinball machine – one bright idea leads to the next, and everything seems equally urgent.
For me, it means diving headfirst into projects, then forgetting what I was doing 10 minutes ago. It’s messy. But it’s also part of who I am – and sometimes, it leads to moments of surprising joy. Or tomatoes.
Callout – What about you?
Have you ever started cleaning and ended up gardening instead? Do you also have a brain that jumps from idea to idea? How do you handle everyday chaos when your thoughts move faster than your to-do list?
Reflection
It’s probably not the smartest idea to leave everything until the last minute. And it’s probably even less smart to forget that I have ADHD while doing it. But most of all, it’s just… life. My life. A little chaotic. A little sweaty. But somehow, it works.
A Little Tip! I’d love to share something sweet from my neighbor. She runs a YouTube channel where she creates short, educational videos for children – playful, fun, and perfect for early learning at home or in preschool settings.
Click the image below to go straight to the video!
What’s on your mind?
Do you recognize yourself in the moment where cleaning turns into greenhouse gardening? Do you also have a brain that sometimes runs its own race? How does your everyday life respond when everything happens at once – structure or chaos?
Carina Ikonen Nilsson
”Live today, right now. Yesterday rests in history, and tomorrow waits out there in the distance. Right now is what matters.”
Support My Writing
If you enjoyed this post and want to support my work, feel free to use the link below. Every little bit helps me keep sharing from the heart. Buy me a coffee or support here »
Stay Connected
Want to follow more thoughts, memories, and everyday reflections? Subscribe to the blog. No noise – just words from the heart.
Share if you’d like
If this post moved you – pass it on. You never know who might need it today.
Förord: Att skriva är mitt sätt att andas. Och idag andas jag tacksamhet – för natten, för morgonen och för resan som varit. Här kommer några rader från vår stund i Vilhelmina, innan vi styr hemåt igen.
Tacksamhet som livsstil
Ny dag att leva. Ny dag att andas i. Jag känner ofta tacksamhet över att få vakna – bara det att få slå upp ögonen och börja om, är något jag inte längre tar för givet. Ju fler år som går, desto oftare tänker jag just i tacksamhetens tankar. Det är som att åldrandet skalar bort bruset och gör plats för det som faktiskt betyder något.
Morgon i Vilhelmina och en fulladdad start
Just idag bor jag i mina tacksamheter. Tacksam över en god natts sömn. Tacksam för att vi landat här i Vilhelmina. Och tacksam för att vi idag påbörjar färden hemåt.
Jag vet inte hur långt vi kommer åka – kanske hela vägen till Mora, eller så stannar vi i Östersund. Det är många mil hem, men vi tar det i vår egen takt.
Alla mil vi lagt bakom oss
Vilken resa vi har gjort! Så många upplevelser, så många mil – och framför allt: så mycket vi har delat. Jag, maken och lillkillen. Igår när vi kom fram hit var det dags att ladda – både teknik och kropp. Dammsugare, tandborste, datorer – allt behövde fyllas på inför en ny dag.
Vi campar mest för att få duscha varmt och ladda våra grejer. Andra på campingen sitter ute, umgås, grillar och lever campingliv. Vi gör det där andra – fixar mat, duschar, plockar i ordning. Sedan kryper vi ner med våra mobiler eller datorer en stund, innan sömnen tar oss. Tror inte vi varit uppe sent en enda kväll. Alla upplevelser och mil gör oss kvällströtta.
En trötthet som känns i kroppen
Igår kväll satt jag och skrev mitt inlägg, och jäspade i kapp med mina egna ord. Tårarna rann längs kinderna av trötthet, och så fort huvudet landade på kudden var jag borta.
Långfil – norrländsk frukostkärlek
På vårt stopp vid Blåsjön hittade jag något jag längtat efter – långfil!
Långfil är en klassisk norrländsk syrad mjölkprodukt, tjockare än vanlig filmjölk och med en lite syrlig, mjuk smak. Den har långa trådar när man rör i den – därav namnet. Långfil är en barndomsfavorit för många, och en symbol för norrländsk frukostkultur. Ibland kan man smaksätta den med lite kanel, ingefära eller socker – då blir det rena njutningen.
Så idag blir det lyxfrukost med långfil. Och ett litet leende, bara för att det blev så norrländskt som det ska.
Stekenjokk – ett fjällandskap att bära med sig
Under vår resa passerade vi Stekenjokk, ett område som inte går att beskriva utan att andas in lite extra.
Stekenjokk är en av Sveriges högst belägna vägar, och sträcker sig över fjällplatån i gränslandet mellan Jämtland och Lappland. Här öppnar sig landskapet som ett oändligt tak mot himlen. Karga fjäll, porlande smältvatten och snöfläckar som ligger kvar även mitt i sommaren. Naturen är mäktig – vild och vindpinad, men ändå rofylld.
För lillkillen var det kanske mest snön i juni som var spännande. För oss andra – tystnaden, vidderna och känslan av att vara en liten prick i något mycket större.
En resa för minnenas skull
Lillkillen har kanske mest suttit med sin mobil eller dator, men han har ändå fått uppleva Norrland och Norge. Nu kan han säga ”Där har jag varit” – och faktiskt veta hur det ser ut. Han vet nu att vädret här kan slå om på ett ögonblick – från sol till regn, från lugnt till storm. Han kan berätta om vinden i fjällen, som ibland blåser så kraftigt att det knappt går att ta sig fram.
Och just vindarnas kraft har vi fått känna av – inte bara en gång utan två. Då när luften känns som ett hinder i sig själv. En kraft att både respektera och minnas.
Hemåt – med hjärtat fullt
Nu packar vi ihop, laddar upp det sista och styr sakta hemåt. En resa är aldrig bara vägar och stopp – det är minnen, känslor, lärdomar. Och jag känner mig tacksam över varje steg.
Skrivtid bland fjäll och filer
Något annat jag burit med mig under den här resan är orden. Jag har fått tid att skriva – och kanske ännu viktigare, jag har fått tid att lyssna. Till mina egna tankar. Till vinden i fjällen. Till tystnaden.
Det är också här, mitt i resan, som en ny titel till en framtida saga dök upp. Den ligger än så länge bara i sin början. Men Vinghästen – den sagan fortsätter att växa.
Just nu arbetar jag aktivt med att skriva klart sagan omVinghästen, Alfred och Tom. Det är en berättelse som vuxit fram under lång tid – bit för bit, bild för bild – och nu håller på att ta form som en riktig bok. En bok jag kommer att ge ut när den är färdig.
Bilderna i boken skapas med hjälp av AI, men berättelsen, känslan och rösten är min. Det är min saga – född i en husbil, buren av skogar, tystnad och fantasi. Och kanske har fjällvindarna viskat några extra rader längs vägen.
Vill du läsa mera om hur jag jobbar med boken. Det finns här på bloggen under taggen Vinghästen.
”Vill du få ett meddelande när boken är klar? Lämna gärna en kommentar eller skicka ett mejl.” …så gör jag gärna det! Vill du det?
Tack för att du läser. Vill du följa fler inlägg från våra resor och min vardag? Lämna gärna en kommentar eller dela med dig av egna reseminnen. Och om du vill stötta mitt skrivande – skänk en slant via PayPal.
Lev väl. Och glöm inte att andas. /Carina – malix.se
Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Igår gav vi oss ut för att utforska Kungshamn till fots, och det blev en händelserik och härlig dag fylld av motion, sol och havsbris. Vi avverkade många steg och njöt av den vackra skärgårdsstaden, även om värmen var påtaglig. Tillbaka på campingen kände jag mig överhettad och bestämde mig för att ta ett uppfriskande dopp. Min make, dock, valde att stå över badet.
Kärleksfullt
Vid bryggan träffade jag en man som precis kommit upp ur vattnet. Han sa att han inte brukade bada, vilket förbryllade mig. ”Men du kom precis upp ur vattnet,” sa jag frågande. ”Ja, men jag bara doppar mig,” svarade han leende. För mig är det lika mycket att bada, annars kan jag inte heller kalla mig en badare! Han berättade kärleksfullt om sin fru, en inspirerande 80-åring som badar redan när vattnet är tolv grader. Hans berättelse var både intressant och rörande.
Diskmaskin
Efter badet väntade en läcker kycklingsallad som min make hade förberett. Jag hade dock glömt att dricka vatten, vilket resulterade i att jag kände mig yr efter måltiden och var tvungen att lägga mig en stund. När jag vaknade hade min make gått till servicehuset för att diska. Tack och lov finns där en diskmaskin, så det var inte alltför ansträngande, men det var ändå skönt att disken var klar när jag vaknade, vilket gav mig tid för ännu ett bad.
KajP
På eftermiddagen blev det grillning. Vi njöt av kycklingkorv, halloumi, svamp och tomater. Jag undviker rött kött på grund av min mage, ett råd jag fått av min läkare som jag noggrant följer. Svamparna var helt fantastiska, marinerade med KajP grillolja, vilket gav dem en underbar smak.
Ovädret som försvann
Vädret gick från strålande solsken till mera mulet en stund. Vi förväntade oss åska, blåst och regn när vi satt här under markisen. Var till och med lite oroliga, för att markisen skulle flyga och fara. Men inte en droppe regn hos oss, bara små vindpustar och lite ytterst lite muller från åskan. Bilderna tog jag vid samma tidpunkt. Åskan gick bara förbi utan att göra himlen blixtrande.
Utforska Kungshamn
Utforska Kungshamn till fots och njut av dess skärgårdsidyll med uppfriskande dopp och god mat.
Att besöka Kungshamn är alltid en fröjd, med dess charmiga atmosfär och vackra natur. Oavsett om du njuter av ett svalkande bad eller en härlig grillkväll, är det en plats som erbjuder avkoppling och glädje för både kropp och själ.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som går att leva i. Så varför leva där borta i historian eller i framtiden?
Husbilen är nu iordningställd för nästa resa! När den resan blir av vet vi inte ännu, men kanske redan till helgen. Jag jobbar visserligen då, men har kortpass. Kanske blir det Trollhättan – vilket skulle ge kortare restid. Den som lever får se!
Efter hemkomsten – packa upp och trädgårdsfix
När vi kom hem packade maken upp medan jag vattnade i trädgården. När jag var klar hade han grillat korv, som blev en sen lunch.
Spontanutflykt till sjön
Sonen ringde och undrade om de kunde komma på besök. Förslaget blev sjöbad – och så fick det bli. Det var mycket stoj, särskilt att hålla reda på tre barn. Den minsta, med armpuffar, vägrade lyssna, så jag tog hand om de större medan Hugos föräldrar tog hand om honom. Efter en stund fick han gå upp, och vi andra tränade simning.
Efter badet blev det glass, och hemma åt vi sallad som maken gjort. Sedan lekte vi i trädgården. Grannpojken kom över, men det blev för stökigt för honom. Mest ville han ha kaka – men någon kaka fanns inte att bjuda på.
Omorganisering på altanen
När barn och barnbarn åkt hem, bestämde jag och maken oss för att möblera om på altanen. Alla tomat- och gurkplantor skulle få plats och vara lätta att vattna. Jag gillade hur det var innan, men efter en hel vinter av arbete med plantorna, gäller det att ta hand om dem.
Callout – Har du något du alltid gör innan en resa?
Förbereder du bilen, packar särskilda saker eller fixar något hemma innan du åker? Dela gärna dina rutiner i kommentarsfältet.
Reflektion
Ibland är förberedelserna nästan lika viktiga som resan i sig. Det är i de små stegen – att vattna plantorna, packa bilen, och göra plats på altanen – som reslusten får växa.
”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson
motorhome is now prepared for the next trip
Our motorhome is now prepared for the next trip! We don’t know exactly when that will be – maybe already this weekend. I’ll be working, but only short shifts. We might even stay in Trollhättan for the weekend, which would mean a shorter commute. Time will tell!
After Returning Home – Unpacking and Garden Tasks
Once we got home, my husband unpacked while I watered the garden. By the time I was finished, he had grilled some sausages, which became a late lunch.
A Spontaneous Trip to the Lake
My son called and asked if they could come over. The idea was to go swimming at the lake – and so we did. It was lively and a bit hectic, especially keeping track of three kids. The youngest, wearing water wings, refused to listen, so I looked after the older ones while Hugo’s parents took care of him. After a while, he had to come out of the water, and the rest of us practiced swimming.
After the swim, we had ice cream, and back at home we enjoyed a salad my husband had prepared. The afternoon continued with garden play. Our neighbor’s boy came over, but it became too noisy for him. Mostly, he seemed to be after cake – but I didn’t have any to offer.
Rearranging the Patio
When the children and grandchildren had left, my husband and I decided to rearrange the patio. This way, all the tomato and cucumber plants would have enough space and be easy to water. I liked how it was before, but after spending the entire winter tending to the plants, it’s best to take good care of them now.
Callout – Do You Have a Pre-Trip Ritual?
Do you always prepare your vehicle, pack special items, or set things in order at home before leaving on a trip? Share your routines in the comments.
Reflection
Sometimes, the preparations are almost as important as the trip itself. It’s in the small steps – watering the plants, packing the motorhome, and making space on the patio – that the excitement for travel grows.
”Yesterday has already gone to rest in history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
”Yesterday has already gone to rest in history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
Jo då, här har det varit äventyr med att sova i natt. Vi bor i Vallersvik. Precis i närheten av Vallersviks kyrka. Här startades den första baptisten sitt dop.
Vallersviks ekumeniska församling: En resa genom tid och tradition
Vallersviks ekumeniska församling, formellt grundad 1990, har sina rötter i Svenska Baptistsamfundet (SB) och den Världsvida Baptistiska gemenskapen. Baptismen har sina anor från Schweiz, där den första församlingen bildades. Till Sverige kom den 1848, då fem nydöpta, tillsammans med ledaren F.O. Nilsson, döptes i Frillesås.
En av de mest anmärkningsvärda aspekterna av denna frikyrkoförsamling är dess tidiga införande av lika rösträtt. Redan 73 år innan detta blev lagstadgat i Sverige, praktiserade församlingen lika rösträtt inom sin gemenskap, vilket visar på dess framåtskridande och rättvisefokuserade principer.
Den 4 juni 2011 markerade en betydande milstolpe i svensk kyrkohistoria. Tre samfund, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Missionskyrkan, slogs samman för att bilda Equmeniakyrkan. Med mottot ”En kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, mig och världen,” strävar Equmeniakyrkan efter att vara en samlande kraft för troende över hela landet.
Den stora stenen: En populär attraktion
Inom kyrkans område finns en stor sten, strategiskt belägen högt upp på ett berg. Den har blivit en populär plats för besökare som söker den perfekta fotomöjligheten. Igår såg jag många som klättrade upp för att fånga stenens majestät på bild. Förra året, vid samma tidpunkt, var det en sammankomst här och en stor fest som drog besökare. Likaså denna helg men nu även ett bröllop.Församlingen driver även campingen vi står på, vilket är en nödvändig inkomstkälla eftersom de inte får bidrag från skattepengar som Svenska kyrkangör.
En sömnlös natt vid Vallersvik
Festen höll på länge in på natten, och det var svårt att sova. Det var antingen festligheterna eller de bilburna ungdomarna som höll mig vaken, då ljudet av bilar hördes utanför vårt staket. Vid fyra på morgonen gav jag upp försöken att sova och gick upp för att brygga kaffe. Tyvärr hade mjölkskummaren gått sönder, så det fick bli espresso med vanlig mjölk. Utanför köksfönstret sken solen och flaggan kastade skuggor på träden. Efter två koppar kaffe kände jag mig redo att möta dagen, medan maken fortfarande snarkade, vilket inte var förvånande med tanke på att klockan knappt slagit sex.
Innan sänggåendet igår satt jag och ritade lite teckningar. Här är en av dom jag gjorde. Bedrövelsens eftertänk.
Packning och avfärd
Idag är det dags att packa ihop och åka hem. Jag funderar på en snabb tur till Lerkilför mitt årliga bad. Förra året såg jag en grupp som badade tillsammans och sedan fikade på bryggan – en synnerligen trevlig upplevelse. Men idag vill jag komma hem i tid för att hinna packa upp och förbereda mig inför morgondagens tidiga arbetsstart. Dessutom vill jag se SVT:s dokumentär om Thåström, ”Ett hjärta är alltid rött.”
Utanför fönstret visar sig en sol idag med. Vallersvik Camping
Sammanfattning
Vallersviks ekumeniska församling har en rik historia som sträcker sig tillbaka till baptismens rötter i Schweiz och dess introduktion i Sverige. Församlingens engagemang för rättvisa och gemenskap har varit dess ledstjärna. Den natursköna omgivningen och den stora stenen på berget lockar många besökare. Trots sömnbrist från nattens aktiviteter ser jag fram emot en produktiv dag och att återvända hem för lite välbehövlig vila och avkoppling. Vallersvik är verkligen en plats där historia och nutid möts, och där gemenskapen skapar minnen för livet misstänker jag.
Nog för nu ha en fin dag och ta hand om det som är viktigt. Lev idag just nu.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!
Idag vaknade jag upp i husbilen. Vi hade glömt stänga takfönstrets persienn och här är det morgonljus som jag ofta glömmer att ha. Igår vart det en stressig ledig dag. Först hade vi möte via teams när det var klart blev det att åka iväg till Orust för att få thaimassage. Huvudvärken jag gått med i en vecka är som bortblåst efter massagen. Men känner av lite blåmärken och lite ömhet i kroppen. Hon säger att min kropp börjar bli bättre, vilket jag även känner att den blir. Nästa vecka massage igen sedan får det bli varannan vecka.
Camping.
När massagen var klar mötte jag upp maken på Överby där skulle vi fylla upp kylskåpet i Lvl^2. Vi handlade för att sedan installera oss på Campingen. Nu kan vi inte fira hela påsken här på campingen. Vi stannar tills i morgon. Jag åker till jobbet kl 7 i morgon och behöver inte så lång tid att köra när vi är här. Jag ska ha med mig målar saker till jobbet i morgon. Dom packade maken med när han packade Lvl^2. Jag hade tänkt packa ner det efter massagen. Men under färden ner till massören kom vi på att jag i stället åker direkt till Trollhättan och maken packar bilen själv. Då var det viktigaste att packa ner jobbkläder och målar sakerna. Vilket han gjorde.
Skecher eller Ecco
Idag blir det en sväng till solariet, dessutom ska jag köpa skor. Behöver ett par nya Skechers som jag kan ha på jobbet. Dom jag har nu börjar kännas lite utslitna. Eller om det finns några mindre varma Ecco så duger dom med. Det har blivit viktigare för mig nu när ena foten svullnar upp att ha riktiga fotvänliga skor. För foten gör ont när den svullnar. Igår när jag var hos massören köpte jag ett balsam med muskelsalva. Den hon använder när hon masserar. Den smörjde jag in foten med igår på kvällen och värken försvann kändes som vanlig efter insmörjningen. Ska smörja in foten idag med efter att jag solat. Tänker även att jag ska hinna med det i morgon innan jag åker till jobbet.
Påskfirande
Vi var bjudna till stora sonen som i morgon, när jag kommer hem från jobbet. Men dom har magsjuka hemma och det där påskfirandet, får bli en annan dag. Min svärdotter ringde mig och frågade om jag hade utklädningskläder, till påsken som lilla Emilia kunde ha. När jag gick ner i källaren igår, hittade jag tyg bland mina tyger. Klippte till en schalett och ett förkläde. Berättade att om dom drog i trådarna så skulle det bli lite fransar runt om både schaletten och förklädet. På tyger skrev jag glad påsk med vanliga tuschpennor. Kanske inte såg så mycket ut för världen, men det går allt att göra en Påskkärring av utstyrseln. Då kan hon i alla fall bli lite utklädd, även om själva påskkalaset inte blir av. Påskäggen får vi lämna vid dörren åt dom, eller så gömmer vi dom i trädgården så att dom i alla fall får lite lite ägg.
Schampotvål
Nej nu ska jag plocka undan datorn. Göra mig klar för en solning och leta skor. Måste bara skriva om hårschampo tvålen som jag verkligen är helnöjd med. Tvättade håret i söndags och håret höll känslan av att vara rent fram till igår. På kvällen igår när vi installerat oss här på campingen duschade jag och tvättade håret igen. Det var enkelt denna gång att borsta ur håret efter tvätten. Jag använde både schampotvålen och balsamtvålen. Känslan efter tvätten var härligt rent. Inte heller har hårbotten kliat under de dagarna jag väntade med att tvätta håret. Jag är så helnöjd med den där schampotvålen. Den som jag skrev om i ett annat inlägg som du kan klicka på här.
Ha en Härligt trevlig och glad Påsk.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Alltid just nu.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
