Etikett: Camping Sida 1 av 3

Husbil Kungshamn – dagar av stillhet, maneter och skaldjur

Här i husbilen i Kungshamn har nedräkningen börjat. Inte för alla våra husbilsturer, men kanske för den sista gången hit till Kungshamn för denna säsong. Här i vår LVL^2 möter jag tystnaden, tankarna och en vardag som blir till minnen – med kaffekoppen bredvid mig, havet utanför och orden som följer med.

Read this post in English → Motorhome Kungshamn – days of stillness, jellyfish and seafood

Utsikt genom husbilens backspegel i Kungshamn – havet, bryggorna och en stilla höstmorgon.”

Morgon i husbil i Kungshamn

Idag vaknade jag i Kungshamn. Kaffet står som vanligt bredvid mig och de övriga i vår bil sover. Jag älskar de här stunderna när jag är vaken helt själv i husbilen och inget eller ingen stör mig när tangenterna trycks ner.

Det fyller mig med ro. Ensamheten är inte ensamhet – det är en stund med mig och de som bor inom mig: mina tankar, känslor och stillheten i att få vakna upp tillsammans med orden. Bara jag, kaffet och du som läser. Det gör mig varm i hjärtat att ni blivit så många som tittar in här. Tänk att lilla jag skriver saker som andra vill läsa.


Prestationsångesten som knackar på

När jag skrev bara på svenska var det inte så många som kikade in här. Nu är ni fler, mest från USA men också från andra delar av världen. Det är en glädje – men också en liten rädsla. En ångest. Svårigheten att prestera smyger sig på.

Vad vill ni läsa om? Skriver jag tillräckligt bra?
Där någonstans inser jag att det är fel tankar. För jag är jag, och jag skriver bäst när jag skriver mina ord. Prestationsångesten gör mig bara sämre. Därför lutar jag mig tillbaka och väljer istället att känna tacksamhet över att det är så många som läser, också på engelska.


Vår husbil LVL^2 parkerad vid vattnet i Kungshamn, en plats vi återvänder till varje år.

Badminnen från husbil i Kungshamn

Vi brukar åka hit några gånger om året. Här i Wiggersvik har jag badat långt in på hösten och väldigt tidigt på våren. Ett år var det 4,8 grader i vattnet. En kille som satt i en båt ropade att han tyckte jag var modig. Modigt kanske, men när man gör det ofta känns det mest naturligt.

Igår när vi gick ner mot bryggorna såg jag att det inte skulle bli något dopp för mig. Vattnet var fullt av röda maneter som lyste ilsket. Jag är rädd för dem. Skulle jag bada bland de där brännande små sakerna, då hade jag verkligen prövat mitt mod. Samtidigt måste jag erkänna att här är jag feg – ett bad hade varit uppfriskande och härligt, men jag vågade inte.

Läs också: Hanatorp Camping och ADHD – morgon vid sjön och Jantelagen


Skaldjurskväll och en näsbränna

Igår kväll satt jag och maken ute. Vi dukade upp med kräftor, räkor, rostat bröd och majonnäs. Till mig blev det kräftor, här vill jag erkänna att jag är lite lat. För jag orkar inte sitta och skala små räkor. Räkorna gick till maken, eftersom han har tålamodet.

Vi köpte färdigförpackade räkor och kräftor på Citygross. Annars har vi alltid stått vid charken och beställt över disk. Jag erkänner, här hade jag en förutfattad mening. Jag tänkte att de där färdigförpackade påsarna var det som inte dög till disken. Att räkorna inte skulle vara så fina.

Men här fick jag en näsbränna. För mina förutfattade tankar visade sig vara fel. Dessutom var räkorna och kräftorna fantastiskt fina. Någon enstaka överkokt kräfta, men de flesta var spänstiga och goda. En liten påminnelse till mig själv om att inte döma för snabbt.


Kvällen vid havet

Det var lite kyligare än kvällarna som varit innan denna helg i husbilen. Jag satt med filt om mig och önskade att jag varit klok nog att ta en bild på vattnet. Havet gungade i långa, mjuka rörelser – nästan som en meditation. Molnen, solglimtarna och fiskmåsarna gjorde omgivningen till ett levande konstverk.

Här i Kungshamn är hösten redan tydligare än hemma. Löven glöder i gult och rött, vilket gör att träden badar i färger. Jag tycker att det gått på tok för fort. Ändå är det vackert. Sommaren känns redan långt borta.

Läs mer om våra resor i kategorin Husbilsliv

Havet i Kungshamn med bryggor och klippor i höstens färger – en vy från vår husbilstur.

Reflektion

Kungshamn blev ännu en resa som stannade kvar i mig. En plats där jag både fick möta min rädsla för maneter och min förutfattade mening om räkor i en papperspåse. Havet som gungade, hösten färgade träden, och i husbilen fick jag min stund med orden. Det är just de här ögonblicken som gör att jag vill fortsätta skriva, även när prestationsångesten försöker smyga sig in.


AHA – mellan raderna

Det är inte alltid havet eller platsen som är det viktiga. Det är mötet med mig själv som sker där. När kräftorna överraskade med sin kvalitet, när jag fegade ur inför maneterna eller när kaffet smakade extra gott i ensamheten – där fanns det viktiga. Det var aldrig bara Kungshamn, det var alltid jag i mötet med Kungshamn.


Min röst: Mellan raderna

Jag ser mig själv här i husbilen, med kaffet, tangenterna och havet utanför. Jag oroar mig för att inte skriva bra nog, men samtidigt vet jag att orden bär bäst när de är mina. Mellan raderna hör jag en stolthet över att jag vågar vara mig själv, även i de små orden. Jag tvivlar, men jag ger inte upp. Och kanske är det just därför jag fortsätter.

Höstbild från Kungshamn.

Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson


Stöd & prenumeration

Vill du läsa fler inlägg om vardag, husbilsliv och reflektioner?
Prenumerera här: Klicka för att följa bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
Stöd via PayPal

Här kan du läsa om Wiggersvik Camping.

En lugn dag på altanen – förberedelser inför husbilsresan till Wiggersvik

I dag fick det bli vila i stället för måsten. Kroppen säger ifrån, men tacksamheten över att vara hemma och kunna skriva är större. I morgon väntar en ny resa med husbilen – till Kungshamn Wiggersvik.

Läs inlägget på engelska här →A Quiet Day on the Patio – Motorhome Trip to Wiggersvik


Just nu på altanen

Utsikt från altanen under paviljongen med soffa och bord.
Min plats i dag – under paviljongen på altanen.

Just nu sitter jag ute på altanen under vår lilla paviljong och påbörjar morgondagens inlägg. Jag hade tänkt tvätta fönster och fixa hemma, men efter att ha pratat med maken insåg jag att det klokaste är att vila.

Jag har blivit sjuk. Inte farligt sjuk, men lite trött, hostig och med feber. Nätterna är dessutom fyllda av avbruten sömn och sömnlöshet i största allmänhet.

Ändå känner jag mig innerligt tacksam över att mitt jobb är här hemma och inte på mitt före detta jobb. Numera är det ingen som blir lidande för att jag inte orkar. På mitt gamla jobb hade jag troligen gått dit ändå, jobbat på som vanligt, för att sedan bli så sjuk att jag hamnat i sängen.

Här bor det en stor tacksamhet över att jag är hemma. Att jag kan sitta här och skriva blogginlägg mitt på dagen och sedan laga mat. Så mycket tacksamhet, faktiskt, att det inte går att beskriva på något annat sätt än just tacksamhet och lugn – även om kroppen känns i olag.


En dag för vila

Ett glas med isvatten på bordet i solen.

Ett enkelt glas med isvatten – vila i sin renaste form.

Jag har bestämt mig för att detta får bli en lugn dag. En dag där jag kan sitta och skriva, vila och dricka massor med isvatten. Katten ligger här bredvid mig och ser ut att ha det ganska så gott.

Det börjar dessutom synas i träden att hösten tar sig framåt. Små gula löv spricker fram i björkarna och i skogen framför mig. Det känns som om sommaren är klar för att somna, medan höstens alla färger sakta vaknar till liv. Lite sorg över att sommaren var kort, men samtidigt förväntan inför den prakt som hösten snart ska ge oss.

Hur känns höstens första tecken där du bor? Har björkarna börjat skifta färg även hos dig?


Förberedelser inför resan

Laptop och isvatten på bordet ute på altanen.

Här ute skriver jag – med frisk luft, dator och isvatten som sällskap.

Trots tröttheten finns det saker som behöver göras. I dag blir det att förbereda husbilen, för i morgon ska vi åka iväg. Här hemma ska det packas, och maken stannar till och handlar när han åker hem från jobbet.

Kanske blir det till och med en liten kräftfest där utanför husbilen i morgon kväll. Vi har bokat plats på Kungshamn Wiggersvik. Kanske blir det sista husbilsresan till Kungshamn för i år. Det blir inte sista husbilsfärden, men kanske de sista nätterna just där för säsongen.

Det är ju det fina med husbilslivet – man behöver inte bestämma så mycket i förväg. I stället blir det som det blir, och man åker dit näsan pekar.


Varför Kungshamn lockar

En helg i Kungshamn till ville jag ha. Vi har varit lite sparsmakade med våra besök där i år. Jag tror faktiskt att vi bara gjort en enda resa dit tidigare under sommaren, och det känns lite för lite.

För Kungshamn är gemytligt. Byn är trevlig och campingen är perfekt för oss. Därför känns det fint att få ännu en helg där – även om det kanske blir den sista för året.

Här hemma ska kläder, mat och dator packas in. Maken tar dessutom med sig sin nyinköpta kamera, som han fick förra veckan. Det blir spännande att se vad han fångar genom linsen.


Hav, vila och campingliv

Det ska bli skönt med en helg vid havet. Kanske blir det några teckningar, kanske lite fiske om lillkillen vill. Eller så blir det, mot alla mina viljor, att jag blir sjuk på riktigt och mest sitter och vilar.

Men jag tänker göra mitt bästa i dag för att vila, så att jag är pigg till i morgon. För en helg ska få bli en helg i husbilen igen.


Lillkillen – ett campingproffs

Det har blivit många helger i husbilen den här sommaren. Faktum är att vi kom fram till, sist vi var ute på tur, att lillkillen faktiskt har kvalat in till elitserien i camping och husbilsliv.

Han vet hur man gör, hur allt ska vara – han är ett proffs efter den här sommaren. Vem vet, kanske blir han en campare själv när han blir stor, med fru och barn. Det får tiden utvisa.


Reflektion

Att vara sjuk är aldrig roligt. Men när kroppen säger ifrån finns det ändå något vackert i att kunna lyssna. Tacksamheten bär mig genom dagen – och havet väntar på mig i morgon.

Vill du läsa fler inlägg om våra resor och livet i husbilen?
Ta en titt här → Husbilsliv – resor, camping & vardagsäventyr


Mellan raderna – min röst

Här finns envishet, men också klokskap. Jag håller fast vid glädjen inför resan och släpper inte taget, trots att kroppen vill annat. Balansen mellan vila och längtan blir mitt ankare.


Slutord

Tack för att du tog dig tid att läsa
Nu vilar jag en stund till, dricker mitt isvatten och laddar inför vår husbilsresa till Kungshamn Wiggersvik.

Woman with sunglasses at the beach, a day by the water in summer sunlight Carina Ikonen Nilsson

“Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson

Stöd & prenumeration

Vill du läsa fler inlägg om vardag, husbilsliv och reflektioner?
Prenumerera här: Klicka för att följa bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
Stöd via PayPal

Läs inlägget på engelska här → A Quiet Day on the Patio – Motorhome Trip to Wiggersvik

Hej då Vallersvik – när en camping slutar kännas som hemma

Read this post in English


Förord

Det här inlägget handlar om teknikstrulet som plötsligt löste sig, om nyfikenheten som driver mig – och om campingupplevelser som förändrats. Det är ett inlägg om att lyssna på sin magkänsla, ta plats i sin egen berättelse och att ibland bara ge upp något som inte längre känns rätt.

Jag skrev det igår – men precis efter det började SSL-strulet.
Här är länken om du missade det: Läs inlägget om KonMari här

Jag och min envishet – och kanske lite AI

Yes! Det fungerar igen. SSL-certifikatet är på plats och sidan är säker. Om det var Loopia som löste det eller om det var jag – med hjälp av min morgonpigghet och AI – det vet jag faktiskt inte. Jag pillade och försökte, nyfiken som jag är. Och plötsligt fungerade det.

Ingen från Loopia har ringt mig än, trots att de lovade. Men vad gör det – nu är det säkert, och jag är nöjd.

ADHD-genen som inte ger upp

Jag tror det var min ADHD-gen som kickade in. Den där envisheten. Jag ger mig inte när det känns som att något borde gå att lösa. Och ibland, ja – det går faktiskt. Tack, nyfikenheten. Tack, rastlösheten. Tack, viljan att förstå trots att jag inte riktigt vet vad jag gör.

En sista gång i Vallersvik?

I morse vaknade vi på Vallersviks camping. Vi har varit där varje år, men nu… nej. Det här var nog sista gången.

Det kändes som om husbilar inte längre är välkomna där. Vi bad om en plats vid vattnet – där vi brukar stå. Men det var tydligen bara för husvagnar numera. Vi blev hänvisade till toppen av campingen. Trångt, utan utrymme, utan charm.

Den första platsen vi fick var så liten att vi inte ens fick plats. Vi fick byta, men den nya var inte mycket bättre. Det var knappt att markisen fick plats – och hotande regnmoln låg i luften.

Höjda priser och sämre bemötande

Campingen har höjt priserna rejält. Men servicen har inte hängt med. Toaletter och duschar håller inte så värst hög standard, och personalen vi mötte igår var inte tillmötesgående. Vilket man kan tycka att de borde vara – särskilt med tanke på prisnivån.

Havet ligger där det ligger, ja. Men det är inte campingens förtjänst.

Säsongscamparna borde faktiskt stå längre upp – det är vi som kommer förbi som betalar mest. Och vill känna oss välkomna. Välkomna var inte känslan, och den fick vi höra av andra gäster med.

Hej då Vallersvik – hej Trollhättan

Vi åkte tidigt i morse. Nu är vi på Stenröset Camping i Trollhättan. Här finns gott om plats, en stor ställplats och tillgång till pool. Lillkillen gillar pool – så här blir det ett bad snart. Jag ska byta om och kasta mig i.

Igår, däremot, var havet magiskt. Vågorna skummade mot oss. Inga maneter, över 20 grader varmt – och känslan av frihet i varje andetag.

Men ibland får man välja det som fungerar bäst för alla. Och just nu är det här, med solen som lyser, poolen som väntar och plats nog att andas.

Slutord

Vissa platser förändras. Andra växer. Jag tar med mig känslan av vågornas kraft – men lämnar Vallersvik bakom mig. Kanske för gott.

AHA

Jag letar inte efter perfektion. Jag letar efter plats att stå stilla på. Och ibland betyder det att lämna något bakom sig, för att kunna hitta hem någon annanstans – i sig själv, i nuet, i ett nytt vatten.

Stöd bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
Bidra via PayPal här

Slutreflektion

Kanske är det just när man ger upp tanken på att allt ska vara som förr, som man hittar något nytt. Nu är inte Stenröset något nytt precis här vet man vad man får och här är servicehusen rena, fräsha och personalen trevlig. Här är det som vanligt och här känner man sig välkommen även i Husbil.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är just nu vi lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson

#Vallersvik #Husbilsliv #ADHDstyrka #Campingliv #StenrösetCamping #SverigeResa #Nyfikenhet #Husbil2025
#VallersvikCamping #MotorhomeSweden #TravelTrollhättan #ADHDDrive #CampingReview


Goodbye Vallersvik – When a Campsite No Longer Feels Like Home

Read this post in English

Foreword

This post is about a technical issue that suddenly got fixed, about the curiosity that drives me – and about camping experiences that have changed.
It’s a story about listening to your gut, claiming your space in your own story, and sometimes simply letting go of what no longer feels right.

Did you read the post I wrote about the KonMari method? I shared it yesterday, but the SSL issue got in the way. Here’s the link to the post.

Me and My Stubbornness – and Maybe a Bit of AI

Yes! It’s working again. The SSL certificate is finally in place, and the site is secure.
Whether it was Loopia who solved it or me – with some early morning energy and the help of AI – I honestly don’t know. I tinkered and tested, curious as I am. And suddenly… it worked.

No one from Loopia has called me back yet, even though they promised.
But that doesn’t matter – now it’s secure, and I’m happy.

The ADHD Gene That Won’t Give Up

I think it was my ADHD gene kicking in. That stubbornness.
I don’t give up when something feels like it should be fixable. And sometimes, yes – it actually is.

Thank you, curiosity. Thank you, restlessness. Thank you, the drive to understand even when I don’t fully know what I’m doing.

One Last Time in Vallersvik?

This morning we woke up at Vallersvik Camping.
We’ve gone there every year, but now… no. I think this was the last time.

It felt like motorhomes are no longer welcome there.
We asked for a spot down by the water – where we usually camp. But apparently, that’s now only for caravans.
We were sent up to the top of the campsite. Tight space, no room, no charm.

The first pitch we got was so small we didn’t even fit. We had to switch, but the new one wasn’t much better.
We barely had room for the awning – and the clouds above were heavy with the promise of rain.

Higher Prices and Less Hospitality

The campsite has raised its prices significantly. But the service hasn’t followed suit.
The toilets and showers are far from high standard, and the staff we met yesterday were not accommodating.
Which one might expect at this price level.

The sea, of course, is still there. But that’s not thanks to the campsite.

Honestly, seasonal campers should be placed higher up – it’s us short-term visitors who pay more.
And we want to feel welcome. That sense of welcome was missing – and we heard the same from other guests.

Goodbye Vallersvik – Hello Trollhättan

We left early this morning. Now we’re at Stenröset Camping in Trollhättan.
There’s plenty of space, a large motorhome pitch, and access to a pool.
The little guy loves pools – so we’ll soon be swimming. I’m about to change and jump in.

Yesterday, though… the sea was magical.
The waves crashed around us, foamy and wild.
No jellyfish, over 20°C – and a feeling of freedom in every breath.

But sometimes, you choose what works best for everyone.
And right now, that’s here – with sunshine, a waiting pool, and enough room to breathe.

Closing Words

Some places change. Others grow.
I’m taking the memory of the waves’ power with me – but I’m leaving Vallersvik behind.
Maybe for good.

AHA

I’m not looking for perfection.
I’m looking for a place to stand still.
And sometimes, that means leaving something behind –
to find your way home somewhere else – in yourself, in the present, in new waters.

Support My Writing

Would you like to support my writing?
Donate via PayPal here

Final Reflection

Maybe it’s exactly when you let go of how things used to be that something new can show up.
Stenröset isn’t new, really – here, you know what you get.
The facilities are clean, the staff is friendly, and the welcome is real – even if you arrive with a motorhome.
Here, everything is just as it should be.

Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is the moment we live and breathe in.
– Carina Ikonen Nilsson

#VallersvikCamping #MotorhomeLife #ADHDStrength #CampingExperience #Trollhättan #StenrösetCamping #SwedenTravel #CuriosityDriven #Motorhome2025
#VanlifeSweden #TravelReflections #ADHDDrive #GoodbyeVallersvik #CampingReview

Resdag Borås djurpark med familjen

Läs det här inlägget på engelska

Read this post in English


Förord

Det här blir ett kortare inlägg. Idag är en resdag. Klockan 08.00 rullar vi iväg mot nya äventyr – men först ska tvätthögen tas om hand.


En dag i sorgens tecken – med Ozzy i högtalaren

Gårdagen blev inte alls som jag tänkt. Tvätten som skulle ha vikts ligger kvar som ett tyst monument över allt det där som inte blev gjort. I stället blev det en dag som tog plats. En sorgens dag, där Ozzy Osbournes röst fyllde högtalarna och mitt hjärta. Jag skrev som vanligt mitt inlägg – så som jag alltid gör. Det handlade självklart om Ozzy.
Läs mitt inlägg om Ozzy här


Spänderbyxorna på – mot Ikea och Elgiganten

Efter skrivandet bar det av till Uddevalla för att handla. Av någon anledning hamnade spänderbyxorna på – det blev en shoppingrunda. På IKEA köpte vi nya glas, en stekpanna och tre fina burkar i serien Gladerlig. Matchar våra tallrikar.

Nästa stopp: Elgiganten. Och där, där köpte vi något som visade sig vara ett genidrag – en ismaskin! Nu kan vi lyxa till det med is, både hemma och i husbilen.


Bad, pannkakor och packning

Mat inhandlades och vi åkte hem. Maken stod för maten, och jag tog ungarna till sjön för ett svalkande kvällsdopp. När vi kom tillbaka hade han gjort pannkakssmet – så jag ställde mig och stekte. Dom pannkakorna ska vi ha med oss idag.


Borås djurpark och vidare mot Hanatorp

Idag väntar Borås djurpark och ett kärt möte med dottern och hennes familj. Efter djurparksbesöket blir det övernattning på campingen där. Och i morgon fortsätter vi till Hanatorp för att hälsa på min kusin. Vad som händer efter det? Det får vi se. Resan får ta oss dit den vill.


Men först – tvätten…

Nu måste jag faktiskt ta tag i det där berget av tvätt. Och hinna packa klart innan avfärd. Det blir ingen lång stund framför skärmen idag.


Gårdagen vilade i sorg – men idag får livet rulla vidare.


Vad tänker du?

Har du också dagar då sorgen tar plats – mitt i det vardagliga?
Hur hanterar du övergången från tungt till lättare steg?


Reflektion

Mellan tvätt, pannkakor och utflyktsplaner smyger sorgen in. Det får vara så. Att skriva blir ett sätt att andas – att bära både vardag och vemod i samma andetag. Och ändå fortsätta framåt. Det är också ett sätt att leva.


Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Och det är dags att ta hand om tvätten. -Carina Ikonen Nilsson

Stöd bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
Bidra via PayPal här

#resdag #ozzyosbourne #husbilsliv #familjetid #boråsdjurpark #sorgochglädje #malixblogg
#travelday #ozzyosbourne #motorhomelife #familymoments #boraszoo #griefandjoy #malixblogidag blir det ett kortare inlägg för det är en färd dag idag.

”Travel Day to Borås Zoo with the Family”

Read this post in Swedish

Läs det här inlägget på svenska


Foreword

Today’s post will be a short one. It’s a travel day. We’re leaving at 8:00 AM – and I’m far from ready. First, I need to conquer the mountain of laundry waiting to be folded.


A Day in Mourning – with Ozzy in the Speakers

Yesterday didn’t go as planned. The laundry that was supposed to be folded stayed in a heap – a quiet reminder of what never got done. It turned into a strange kind of day. A day of sorrow, with Ozzy Osbourne’s voice filling both my speakers and my heart. I wrote a blog post, just like I always do – and of course, it was about Ozzy.
Read my Ozzy tribute post here


Tight Pants On – IKEA and Elgiganten Adventures

After writing, we headed to Uddevalla to do some shopping. For some reason, I ended up in my tight pants – it was that kind of trip. First stop: IKEA. We bought new drinking glasses, a frying pan, and three lovely jars from the Gladerlig series – the same series our plates are from.

Next stop: Elgiganten, where we made one of the best purchases in a long time – a countertop ice machine! Now we can pamper ourselves with ice cubes in the heat, whether we’re at home or on the road in our motorhome.


Swimming, Pancakes and Packing

Groceries done, we headed home. My husband cooked while I took the kids to the lake for a swim. When we came back, he had prepared pancake batter, so I got busy frying. The pancakes are coming with us today.


Borås Zoo and Hanatorp – and Then We’ll See

Today, we’re off to Borås Zoo to spend the day with our daughter and her family. After the zoo, we’ll stay overnight at the nearby campsite. Tomorrow, we’ll head to Hanatorp to visit my cousin. After that – who knows? We’ll let the road guide us.


But First – the Laundry…

Now I really need to get going. The laundry pile won’t fold itself, and we’re supposed to leave soon. No long post today – life is calling.


Yesterday rested in sorrow – but today, life keeps rolling on.


What about you?

Do you also have days where grief sneaks in – even among the most ordinary moments?
How do you shift from heavy to light? From mourning to movement?


Reflection

Grief and everyday life dance together in this post – laundry and loss, pancakes and memories. Sometimes the writing is the breathing space between it all. That’s where I land. In the now. In both softness and strength.


Yesterday has already laid itself to rest in history. Tomorrow is waiting in the distance. But right now – this is where life happens. And the laundry won’t wait. -Carina Ikonen Nilsson

Support the blog

Would you like to support my writing?
Donate via PayPal

#travelday #ozzyosbourne #motorhomelife #familymoments #boraszoo #griefandjoy #malixblog

Under the Awning – and in My Head

Read this post in Swedish / Läs detta på svenska


This morning, I wrote a long post about Ozzy Osbourne – a tribute to a living legend. But now I’m sitting under our awning, outside our motorhome, with a cup of coffee by my side. The air is still, and it finally feels like I can breathe.

We’ve arrived at the campsite where we’ll spend the weekend. Getting here, though? Well… let’s just say ADHD and packing don’t always mix well.


Cleaning Chaos and Tomato Distractions

This morning started with a mission: clean the motorhome.
It hadn’t been properly cleaned since we got back from our long trip to northern Sweden. The floor definitely needed some love. But I got sidetracked – something that happens more often than I’d like to admit.

I was working on my blog, tweaking things, writing about Ozzy. Time flew. When I finally looked up, hours had passed, and it was already late morning. So I grabbed the mop bucket and started organizing the motorhome.

But then… I remembered a TikTok video I saw. Something about tomato plants and how pruning them gives a better harvest. So off I went – into the 40-degree (Celsius!) greenhouse, sweat pouring down my face. I trimmed leaves, cut off branches, tied up straggly stems, and made a giant pile of tomato scraps for compost.

And that’s when I remembered:
Oh, right – I was in the middle of cleaning the motorhome.

There were cleaning supplies everywhere, half-packed bags, and tools lying around like a scene from a mild domestic tornado. That’s ADHD for you – jumping from task to task, all with great passion… but very little completion.


From Mayhem to Markis

Just as I stood in the middle of it all, my husband called to say he was on his way home.
Cue: panic mode.

Throw everything back in place.
Shower.
Pack.
Breakfast – kind of.
Take my medication.
Get dressed.
Grab the laundry.
And then – finally – get into the motorhome.

We stopped by a shop for the last few things, and then hit the road.

And now, here I am. Sitting still. Under our awning. Coffee in hand.
Nothing more to do but write… and soon, grill.


ADHD – More Than a Buzzword

ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) isn’t just about being ”distracted.”
It’s often about having a fast brain, full of ideas, impulses, and emotional reactions. It can feel like living inside a pinball machine – one bright idea leads to the next, and everything seems equally urgent.

For me, it means diving headfirst into projects, then forgetting what I was doing 10 minutes ago. It’s messy. But it’s also part of who I am – and sometimes, it leads to moments of surprising joy. Or tomatoes.


Callout – What about you?

Have you ever started cleaning and ended up gardening instead?
Do you also have a brain that jumps from idea to idea?
How do you handle everyday chaos when your thoughts move faster than your to-do list?


Reflection

It’s probably not the smartest idea to leave everything until the last minute.
And it’s probably even less smart to forget that I have ADHD while doing it.
But most of all, it’s just… life.
My life. A little chaotic. A little sweaty. But somehow, it works.

A Little Tip!
I’d love to share something sweet from my neighbor. She runs a YouTube channel where she creates short, educational videos for children – playful, fun, and perfect for early learning at home or in preschool settings.

Click the image below to go straight to the video!

What’s on your mind?

Do you recognize yourself in the moment where cleaning turns into greenhouse gardening?
Do you also have a brain that sometimes runs its own race?
How does your everyday life respond when everything happens at once – structure or chaos?


Carina Ikonen Nilsson

”Live today, right now. Yesterday rests in history, and tomorrow waits out there in the distance. Right now is what matters.”

Support My Writing

If you enjoyed this post and want to support my work, feel free to use the link below. Every little bit helps me keep sharing from the heart.
Buy me a coffee or support here »

Stay Connected

Want to follow more thoughts, memories, and everyday reflections?
Subscribe to the blog. No noise – just words from the heart.


Share if you’d like

If this post moved you – pass it on.
You never know who might need it today.

#ADHDLife #VanLifeEurope #CamperLiving #NeurodivergentVoices #MotorhomeStories #TomatoTime #SummerWithADHD #CampingMoments
Svenska versioner: #ADHDVardag #Husbilsliv #Sommartankar


En ny dag att leva och andas i

Engelsk version here

Förord:
Att skriva är mitt sätt att andas. Och idag andas jag tacksamhet – för natten, för morgonen och för resan som varit. Här kommer några rader från vår stund i Vilhelmina, innan vi styr hemåt igen.


Tacksamhet som livsstil

Ny dag att leva. Ny dag att andas i.
Jag känner ofta tacksamhet över att få vakna – bara det att få slå upp ögonen och börja om, är något jag inte längre tar för givet. Ju fler år som går, desto oftare tänker jag just i tacksamhetens tankar. Det är som att åldrandet skalar bort bruset och gör plats för det som faktiskt betyder något.


Morgon i Vilhelmina och en fulladdad start

Just idag bor jag i mina tacksamheter.
Tacksam över en god natts sömn.
Tacksam för att vi landat här i Vilhelmina.
Och tacksam för att vi idag påbörjar färden hemåt.

Jag vet inte hur långt vi kommer åka – kanske hela vägen till Mora, eller så stannar vi i Östersund. Det är många mil hem, men vi tar det i vår egen takt.


Alla mil vi lagt bakom oss

Vilken resa vi har gjort!
Så många upplevelser, så många mil – och framför allt: så mycket vi har delat. Jag, maken och lillkillen. Igår när vi kom fram hit var det dags att ladda – både teknik och kropp. Dammsugare, tandborste, datorer – allt behövde fyllas på inför en ny dag.

Vi campar mest för att få duscha varmt och ladda våra grejer. Andra på campingen sitter ute, umgås, grillar och lever campingliv. Vi gör det där andra – fixar mat, duschar, plockar i ordning. Sedan kryper vi ner med våra mobiler eller datorer en stund, innan sömnen tar oss. Tror inte vi varit uppe sent en enda kväll. Alla upplevelser och mil gör oss kvällströtta.


En trötthet som känns i kroppen

Igår kväll satt jag och skrev mitt inlägg, och jäspade i kapp med mina egna ord. Tårarna rann längs kinderna av trötthet, och så fort huvudet landade på kudden var jag borta.


Långfil – norrländsk frukostkärlek

På vårt stopp vid Blåsjön hittade jag något jag längtat efter – långfil!

Långfil är en klassisk norrländsk syrad mjölkprodukt, tjockare än vanlig filmjölk och med en lite syrlig, mjuk smak. Den har långa trådar när man rör i den – därav namnet. Långfil är en barndomsfavorit för många, och en symbol för norrländsk frukostkultur. Ibland kan man smaksätta den med lite kanel, ingefära eller socker – då blir det rena njutningen.

Så idag blir det lyxfrukost med långfil. Och ett litet leende, bara för att det blev så norrländskt som det ska.


Stekenjokk – ett fjällandskap att bära med sig

Under vår resa passerade vi Stekenjokk, ett område som inte går att beskriva utan att andas in lite extra.

Stekenjokk är en av Sveriges högst belägna vägar, och sträcker sig över fjällplatån i gränslandet mellan Jämtland och Lappland. Här öppnar sig landskapet som ett oändligt tak mot himlen. Karga fjäll, porlande smältvatten och snöfläckar som ligger kvar även mitt i sommaren. Naturen är mäktig – vild och vindpinad, men ändå rofylld.

För lillkillen var det kanske mest snön i juni som var spännande. För oss andra – tystnaden, vidderna och känslan av att vara en liten prick i något mycket större.


En resa för minnenas skull

Lillkillen har kanske mest suttit med sin mobil eller dator, men han har ändå fått uppleva Norrland och Norge. Nu kan han säga ”Där har jag varit” – och faktiskt veta hur det ser ut. Han vet nu att vädret här kan slå om på ett ögonblick – från sol till regn, från lugnt till storm. Han kan berätta om vinden i fjällen, som ibland blåser så kraftigt att det knappt går att ta sig fram.

Och just vindarnas kraft har vi fått känna av – inte bara en gång utan två. Då när luften känns som ett hinder i sig själv. En kraft att både respektera och minnas.


Hemåt – med hjärtat fullt

Nu packar vi ihop, laddar upp det sista och styr sakta hemåt.
En resa är aldrig bara vägar och stopp – det är minnen, känslor, lärdomar.
Och jag känner mig tacksam över varje steg.

Skrivtid bland fjäll och filer

Något annat jag burit med mig under den här resan är orden.
Jag har fått tid att skriva – och kanske ännu viktigare, jag har fått tid att lyssna. Till mina egna tankar. Till vinden i fjällen. Till tystnaden.

Det är också här, mitt i resan, som en ny titel till en framtida saga dök upp. Den ligger än så länge bara i sin början. Men Vinghästen – den sagan fortsätter att växa.

Just nu arbetar jag aktivt med att skriva klart sagan om Vinghästen, Alfred och Tom. Det är en berättelse som vuxit fram under lång tid – bit för bit, bild för bild – och nu håller på att ta form som en riktig bok. En bok jag kommer att ge ut när den är färdig.

Bilderna i boken skapas med hjälp av AI, men berättelsen, känslan och rösten är min. Det är min saga – född i en husbil, buren av skogar, tystnad och fantasi. Och kanske har fjällvindarna viskat några extra rader längs vägen.

Vill du läsa mera om hur jag jobbar med boken. Det finns här på bloggen under taggen Vinghästen.


”Vill du få ett meddelande när boken är klar? Lämna gärna en kommentar eller skicka ett mejl.”
…så gör jag gärna det! Vill du det?


Tack för att du läser.
Vill du följa fler inlägg från våra resor och min vardag? Lämna gärna en kommentar eller dela med dig av egna reseminnen.
Och om du vill stötta mitt skrivande – skänk en slant via PayPal.

Lev väl. Och glöm inte att andas.
/Carina – malix.se

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#Långfil #Husbilsliv #Stekenjokk #Fjällresan #Norrlandskultur #Tacksamhet #Campingliv #Resedagbok #Vilhelmina #malixse
#NordicTraditions #Stekenjokk #SwedishMountains #RVjourney #TravelJournal #GratitudeMorning #NorthernSweden #CampingLife #SwedishCulture

Utforska Kungshamn till Fots: En Minnesspäckad Dag

Igår gav vi oss ut för att utforska Kungshamn till fots, och det blev en händelserik och härlig dag fylld av motion, sol och havsbris. Vi avverkade många steg och njöt av den vackra skärgårdsstaden, även om värmen var påtaglig. Tillbaka på campingen kände jag mig överhettad och bestämde mig för att ta ett uppfriskande dopp. Min make, dock, valde att stå över badet.

Kärleksfullt

Vid bryggan träffade jag en man som precis kommit upp ur vattnet. Han sa att han inte brukade bada, vilket förbryllade mig. ”Men du kom precis upp ur vattnet,” sa jag frågande. ”Ja, men jag bara doppar mig,” svarade han leende. För mig är det lika mycket att bada, annars kan jag inte heller kalla mig en badare! Han berättade kärleksfullt om sin fru, en inspirerande 80-åring som badar redan när vattnet är tolv grader. Hans berättelse var både intressant och rörande.

Diskmaskin

Efter badet väntade en läcker kycklingsallad som min make hade förberett. Jag hade dock glömt att dricka vatten, vilket resulterade i att jag kände mig yr efter måltiden och var tvungen att lägga mig en stund. När jag vaknade hade min make gått till servicehuset för att diska. Tack och lov finns där en diskmaskin, så det var inte alltför ansträngande, men det var ändå skönt att disken var klar när jag vaknade, vilket gav mig tid för ännu ett bad.

KajP

På eftermiddagen blev det grillning. Vi njöt av kycklingkorv, halloumi, svamp och tomater. Jag undviker rött kött på grund av min mage, ett råd jag fått av min läkare som jag noggrant följer. Svamparna var helt fantastiska, marinerade med KajP grillolja, vilket gav dem en underbar smak.

Ovädret som försvann

Vädret gick från strålande solsken till mera mulet en stund. Vi förväntade oss åska, blåst och regn när vi satt här under markisen. Var till och med lite oroliga, för att markisen skulle flyga och fara. Men inte en droppe regn hos oss, bara små vindpustar och lite ytterst lite muller från åskan. Bilderna tog jag vid samma tidpunkt. Åskan gick bara förbi utan att göra himlen blixtrande.

Utforska Kungshamn

Utforska Kungshamn till fots och njut av dess skärgårdsidyll med uppfriskande dopp och god mat.

Att besöka Kungshamn är alltid en fröjd, med dess charmiga atmosfär och vackra natur. Oavsett om du njuter av ett svalkande bad eller en härlig grillkväll, är det en plats som erbjuder avkoppling och glädje för både kropp och själ.

Carina Ikonen Nilsson

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som går att leva i. Så varför leva där borta i historian eller i framtiden?

Husbilen är redo för nästa äventyr!


Innehållsförslag att klistra in:

Innehåll

  • Läs på svenska nedan.
  • Scrolla för English version.

Husbilen redo för nästa äventyr.

Husbilen är nu iordningställd för nästa resa! När den resan blir av vet vi inte ännu, men kanske redan till helgen. Jag jobbar visserligen då, men har kortpass. Kanske blir det Trollhättan – vilket skulle ge kortare restid. Den som lever får se!


Efter hemkomsten – packa upp och trädgårdsfix

När vi kom hem packade maken upp medan jag vattnade i trädgården. När jag var klar hade han grillat korv, som blev en sen lunch.


Spontanutflykt till sjön

Sonen ringde och undrade om de kunde komma på besök. Förslaget blev sjöbad – och så fick det bli.
Det var mycket stoj, särskilt att hålla reda på tre barn. Den minsta, med armpuffar, vägrade lyssna, så jag tog hand om de större medan Hugos föräldrar tog hand om honom. Efter en stund fick han gå upp, och vi andra tränade simning.

Efter badet blev det glass, och hemma åt vi sallad som maken gjort. Sedan lekte vi i trädgården. Grannpojken kom över, men det blev för stökigt för honom. Mest ville han ha kaka – men någon kaka fanns inte att bjuda på.

dator och altan

Omorganisering på altanen

När barn och barnbarn åkt hem, bestämde jag och maken oss för att möblera om på altanen. Alla tomat- och gurkplantor skulle få plats och vara lätta att vattna. Jag gillade hur det var innan, men efter en hel vinter av arbete med plantorna, gäller det att ta hand om dem.


Callout – Har du något du alltid gör innan en resa?

Förbereder du bilen, packar särskilda saker eller fixar något hemma innan du åker?
Dela gärna dina rutiner i kommentarsfältet.


Reflektion

Ibland är förberedelserna nästan lika viktiga som resan i sig. Det är i de små stegen – att vattna plantorna, packa bilen, och göra plats på altanen – som reslusten får växa.


Stöd mitt skrivande och hjälp bloggen att leva vidare.

Prenumerera på bloggen


”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson


motorhome is now prepared for the next trip

Our motorhome is now prepared for the next trip! We don’t know exactly when that will be – maybe already this weekend. I’ll be working, but only short shifts. We might even stay in Trollhättan for the weekend, which would mean a shorter commute. Time will tell!


After Returning Home – Unpacking and Garden Tasks

Once we got home, my husband unpacked while I watered the garden. By the time I was finished, he had grilled some sausages, which became a late lunch.


A Spontaneous Trip to the Lake

My son called and asked if they could come over. The idea was to go swimming at the lake – and so we did.
It was lively and a bit hectic, especially keeping track of three kids. The youngest, wearing water wings, refused to listen, so I looked after the older ones while Hugo’s parents took care of him. After a while, he had to come out of the water, and the rest of us practiced swimming.

After the swim, we had ice cream, and back at home we enjoyed a salad my husband had prepared. The afternoon continued with garden play. Our neighbor’s boy came over, but it became too noisy for him. Mostly, he seemed to be after cake – but I didn’t have any to offer.


Rearranging the Patio

When the children and grandchildren had left, my husband and I decided to rearrange the patio. This way, all the tomato and cucumber plants would have enough space and be easy to water. I liked how it was before, but after spending the entire winter tending to the plants, it’s best to take good care of them now.


Callout – Do You Have a Pre-Trip Ritual?

Do you always prepare your vehicle, pack special items, or set things in order at home before leaving on a trip?
Share your routines in the comments.


Reflection

Sometimes, the preparations are almost as important as the trip itself. It’s in the small steps – watering the plants, packing the motorhome, and making space on the patio – that the excitement for travel grows.


Support My Writing and help keep the blog alive.

Subscribe to the blog


”Yesterday has already gone to rest in history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson


”Yesterday has already gone to rest in history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson




Hashtags: #husbil #camping #resor #sjöbad #trädgårdsarbete #altan #barnbarn #familjetid #sommardag

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén