Del 1
Inledning: Vardag med katt
En ovanligt vanlig morgon. En make som var vaken före mig. Och en katt som varit ute hela natten – trots att han inte får. Här hemma är rollerna tydliga: jag är mattanten och städaren, maken är myshörnan. Men ibland skiftar rutinerna, och då blir det tydligt hur mycket plats ett litet mjau kan ta i våra hjärtan.
En vaken make och kattskrället
Jag har varit vaken en stund nu, men det var en ovanlig morgon här hemma. Inte för att katten låg på mig och väckte mig – det gör han alltid, det är ju jag som matar honom. Inte heller för att han hoppade upp på mina ben och labbade för att påminna mig om frukosten. Nej, det ovanliga var att maken redan var vaken.
Det händer sällan. Kanske tre, fyra gånger under alla våra år tillsammans. Men idag var en sådan dag.
Och jag vet varför.
En orolig natt med katt
Findus – makens lillekatt, ögonsten och bästa vän – hade varit ute hela natten. Något som han absolut inte får, enligt maken. Katten brukar alltid komma in till kvällen, men igår kväll dök han aldrig upp. Och han verkade lite hängig redan innan han gick ut, vilket förstås oroade maken ännu mer.
Så där satt han, vaken och orolig, med den oroliga blicken och hjärtat i halsgropen. Väntade. Lyssnade efter varje ljud. Jag somnade långt innan honom så jag vet inte hur länge han låg och lyssnade efter katten. Det var därför han var vaken innan mig i morse.
Morgonrutinen med katt – och mjölk i kaffet
När jag vaknade låg katten på mig som vanligt. Jag gick upp, tryckte på knappen till kaffemaskinen, hällde i mjölk – och katten labbade på mina ben. Matdags. Jag gick till hans ”skafferi”, en IKEA-låda, hämtade maten och gick mot hans matskål.
Han anföll mina händer när jag lyfte skålen – som han alltid gör – och åt sedan glupskt. Efteråt klöste han lite på stolen i vardagsrummet, jamade och ville ut igen. Jag öppnade altandörren. Han tittade på mig. Jag stängde dörren. Han tittade på mig igen. Jag sa att det regnade. Då närmade han sig, svansen viftade långsamt. Jag öppnade igen. Då gick han ut.
En kärlekshistoria mellan katt och man
Katten är inte bara ett husdjur här hemma. Han är makens lilla bebis. Mjau-mjau. Prins Findus. Ja, han har säkert tio smeknamn.
Om någon skulle vara elak mot katten – då är maken där som en frontsoldat. Han bär in katten, torkar honom, pysslar om honom. Jag? Jag är bara bihanget. Jag städar, matar, tömmer kattlådor och försöker få katten att inte smyga in med halvlevande byten.
Maken får myset. Katten söker upp honom, spinner i hans knä. Jag får bara skuggan av deras relation. Svartsjuk? Nja. Inte på katten – kanske lite på maken som slipper allt jobb men ändå får all kärlek.
Oj, det här blev visst ett inlägg om en katt! Jag hade egentligen tänkt skriva om min granne.
Vill du läsa fortsättningen där jag berättar om grannens YouTube-kanal, AI som arbetskamrat och vad jag faktiskt tänkte skriva om från början?
Klicka här för att läsa del 2:
En YouTube-kanal, AI som kollega – och nyfunna kunskaper
Tack igen för att du läser min blogg. Det betyder mer än du tror.
”Lev idag just nu – igår vilar i historien och morgondagen väntar där borta. Just nu är det som gäller.”
Reflektion:
Ibland är det de där små skiftningarna i vardagen som säger mest. Som vem som vaknar först. Eller vem som väntar vid dörren. Kärlek kan se ut som en svansviftning i regnet – eller en blick mellan en man och en katt
#Vardagsliv #Kattliv #OroligNatt #BloggSverige #Familjeliv #HumorBlogg
Stötta gärna mitt skrivande
Om du uppskattar det jag delar här på bloggen och vill stötta mitt fortsatta skrivande:
Donera via PayPal
Tack för att du läser – ditt stöd betyder mer än du tror.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.