Idag, idag hände det verkligen! Jo det gäller att gö… när man inte vill göra. Idag ville jag i och för sig, men det kändes lite krångligt. På med morgonrocken, sätta sig i bilen och åka iväg. Jo lite krångligt kändes det. Men när jag väl gjorde det, kändes allt som vanligt. Så som det ska vara, som det var förut. Det blev ett bad nu på morgonen. Bättre än så kan man inte börja dagen. Det var varmt i vattnet. Men eftersom jag inte badat på länge så kändes det lite kallt till en början. Det gick att simma några meter. Det vart så härligt att träffa några av badsystrarna. Så härligt att höra deras snatter. Så härligt att bada där tillsammans med badsystrarna. Jag tror det var 19 grader i vattnet. Det vart allt varmt. Bättre än så kan man eller i alla fall inte jag, börja min dag. När jag kom upp ur vattnet visade sig solen titta fram lite grann.
Vitaminerna är intagna och jag ställde mig på vågen. Denna gången, hade det inte hänt så mycket. Men det går neråt 0,3 kg, det är i alla fall något. Nu förväntar jag mig inte så stor förändring för jag har inte ändrat något i min kost. Jag äter som vanligt. Dricker mitt kaffe som jag brukar. Jag har slutat med min mag-medicin, det var den som gjorde att ena foten och benet svullnade. Men just nu funkar magen som den ska. Jag misstänker och lägger även här till, det är vitaminerna som gör susen. Jag tror så stenhårt på dom. Nu är det kanske inte bara de där vitaminerna, som är allt i det hela. För jag har lagt till en tsk MCT olja. Vilket är en ren och skär kokos olja. Även den ska vara nyttig. Ha en mjukgörande effekt på magen. MCT oljan köpte jag på en Life butik i Alingsås, när vi var där.
Denna veckan är det tre dagars jobb, redan idag ska jag jobba fram till kvällen. Men börjar inte förrän kl 13.00, vilket gör att jag har möjlighet att skriva här på bloggen. Imorgon vet jag inte hur det blir, för jag börjar tidigt och jobbar tills det är nattnatt.
Härligt jag är på gång, badet idag är det som blev på gång. Tänka sig jag tror på dom där vitaminerna jag äter, dom ger sådan energi. Har kunnat göra så mycket och orkat lite till. Det är vitaminer jag aldrig kommer att sluta med, känner jag. Att dom funkar med en gång, trodde jag aldrig när jag började. Men dom gjorde det, jag behövde inte ens vänta på resultat. Konstigt, ja det är det, men så härligt att dom verkligen fungerade.
Ha en fin dag. Idag blev det nere i källaren som jag satt och skrev. Sitter bättre här, det är lite höstmysigt att sitta här och skriva. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller alltid.
I still have faith in you. Det är Abba som låter i högtalaren som är en Marshall. Den står nere i källaren vid mitt skrivbord. Hade glömt av låtarna dom gjort ett tag. Jag har varit inne helt i Muse värld en längre tid nu. Fridas röst i låten är som balsam för min själ. Just nu behöver jag den för att vakna mjukt. Har ett långt pass att jobba idag. Ett pass som jag ser fram emot. Det ska bli kul att jobba idag. Varför? Det vet jag inte mera än att jag ser fram emot att träffa alla.
Stan
Igår var jag och en vän och handlade i stan. Jag handlade massor av schampo och duschkrämer. Nu är hyllan full med det familjen behöver av allt sådant. Men jag glömde det viktigaste. Jag skulle ha åkt in till Elgiganten för att köpa tvättmedel till vår Mielemaskin. Har jag det så är det bara att lägga in tvätten och den doserar själv. Det får bli att beställa i stället kanske har dom det på Amazon.
Vitamintabletter
Jag har börjat äta vitaminer som en vän, rekommenderat åt mig. Dom ska ge energi men dom ska även göra något med matsuget. Har provat dom i en vecka nu. Dom är bra, jag känner mig piggare och det där sötsuget är lite borta. När jag äter, har portionerna blivit en och inte den där extra som man inte behöver, utan bara ät god. Är inte hungrig, men känner i kroppen att jag behöver äta. Kan det ha med blodsocker nivåer vet jag inte. Men äter jag inte då jag känner det, så blir jag lite sur och grinig. I stället för en tallrik havregrynsgröt och två mackor räcker det idag med gröten. Två mackor på kvällen har blivit en macka. Middagen lite mindre och absolut inte, den där extra portionen, bara för att det var så gott.
Vatten
I början mådde jag lite illa av tabletten, behövde dricka vatten för att illamåendet skulle gå över. Vilket gjort att jag får i mig mera vatten idag än innan. När maken gjorde två kantarell mackor här om kvällen, Orkade jag bara en och en halv. Fast det var små mackor. Jag lägger alla ägg av alla dessa symtom, i korgen där dom hör hemma. Det handlar om de där extra vitaminerna som jag äter.
Energi, orkar mera sover bättre
Självklart har jag beställt dom själv. Ett bra tillfälle att kanske hitta ut, från den här mindre ljusa perioden av min tid här i livet. För många saker som liksom med en gång hittade rätt och gjorde det dom lovade. Ner i kg, Nej bara ett 1/2 kg men jag har bara ätit dom en vecka. Det är inte kg jag vill åt, jag vill åt den där härliga känslan som min vän berättade om. Hon berättade om att hon fått mera energi, orkade mera och sov bättre. Det är det jag vill nå om kg försvinner är det bara ett plus i kanten. Det här ska bli en spännande resa där energin kommer att återkomma som den var innan alla dessa saker som hänt i kroppen den senaste tiden. Sitter här och känner mig tacksam, över att jag fick de där vitaminerna och tipsen av min vän. Jag hoppas att jag även får en bättre sömn. Sömnen har blivit bättre men inte bra ännu.
Jag lägger in en länk till tabletterna som jag blivit rekommenderad till Jag är supernöjd, men är bra i början det kommer att bli flera sidor som jag hittar till för resultaten inser jag kommer att bli flera. Klickas på bilden så kommer du vidare.
Nej nu får det vara bra för idag. Nu ska jag ge mig in i duschen fixa till mig för jobb. Ha en fin dag. Ta hand om dig och det som är du.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och Morgondagen kommer först i morgon.
Då var det en ny dag till. En helt ny dag att vakna till. Kaffet är gjort i husbilen och bilen bor i Ulricehamn just nu. Vi skulle köpa glutenfritt bröd. Igår satt vi utanför bilen och njöt av solen som bodde på himlen. En ovanlig kväll. Njuta av solen. Det var länge sedan. När myggen kom gick vi in i bilen.
På vägen till Ulricehamn stannade vi i Trollhättan, för att kolla in en husbuss. Tyvärr hade den inga stödben, den var kanske lite liten. Men det är väl det som är grejen med husbil. Lite mysig och smart. Smart var den massor av utrymme där man skulle kunna packa in sina saker. Nej vi ska inte köpa ny husbil igen. Nej säger hela jag, maken han pratar ett annat språk och förstår inte mina ord. Men man kan titta se vad som finns. Se vad vi ska leta efter till sedan när vi bor i bilen.
Ser ni vad jag försöker göra just nu? Jag försöker prata sans med mig själv. Den va jätte fin. Men man kan inte köpa husbil en gång om halvåret. Vi har en helt grymt bra bil, den har passat perfekt under denna säsong. Men jo den var fin, fanns många sitt platser och det var en Adria. Jag gillar Adria. Jo, men jag ska sansa mig. Försöka prata maken till sans. Vi ska se, undersöka och klura. Vikten på bilen var bra. 1200 kg att packa. då kan man köra med full tank med både vatten och diesel. Vi har bra vikt i den här bilen med. Har 200 kg som är o-packat.
Sista helgen denna semester. Sista helgen sedan är allt som vanligt igen. Rutinen ska till igen, fast nu kommer det vara en liten annorlunda rutin. Lillgrabben har slutat skolan och ska jobba. Bara lillflickan som ska traska iväg till skolan. Vi andra har våra jobb. Nu blir det som vanligt igen. Nu är det varannan helg åkning i någon månad, sedan får bilen stå.
Känns lite sorgligt, lite som ett avslut. Ett avsked från det vi tycker om att göra. Men nu ska det bli andra saker som ska vara rutin. Sjukgymnastiken ska börja igen. Jag ska försöka få till mina bad igen. Jag ska försöka hushålla med den energi jag har. Ved ska bäras in i källaren, för att eldas i kaminen. Mina blogg inlägg kommer att skrivas i källaren, med en sprakande eld bredvid. Skulle vi bo i bilen, har vi ingen kamin som sprakar. Något som jag skulle sakna. Då får vi åka hem till dottern så kan jag elda i hennes kamin. Det gjorde jag ibland, innan vi satte in en egen kamin.
Myntet har alltid två sidor. Båda behövs kanske för att bli till en helhet. Nog för nu… Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu sitter jag med fötterna i soffan, har datorn i knät i Ulricehamn. Det är två lediga dagar. Ikväll ska vi se Nationalteatern på Trädgården. Ha en fin dag.
Sitter ute och dricker mitt kaffe idag. Allt är så lugnt och stilla utanför min kropp. Någon fågel skriker och tältdukarna på vår paviljong hänger stilla. Bara någon vindpust då och då. Det är inte kallt ute utan bara behagligt. Stillheten på utsidan har även flyttat in i kroppen. En sakta stilla takt bor inom mig. Inga racer tankar här inte. Utan en tanke i taget. Kan vara för att jag precis har vaknat. Kan vara för att åskan i natt, stillade ner och tog bort laddningarna i luften.
Igår var jag och såg Mäbe igen. Denna gången i stadsparken i Strömstad. Mäbe har ett nytt band igen. Ett nytt instrument som inte varit med innan. En kille på hammonorgel. En kille som spelar gitarr och en på bas. Killen på trummorna tror jag varit med i några år. Asså killen på Hammonorgeln, han var så inne i sitt spel. Den kan inte ha funnits någon eller något annat för honom, än hans orgel och hans spelande. Det var grymt roligt att se. Gitarristen även han var ett med sin gitarr.
Den fanns en ny energi i Mäbe där han stod på scenen, En ny energi och en ny version, i alla fall inte som vanligt. Han provade rösten, på ett annat sätt än jag innan hört. Jag har varit på många spelningar med Mäbe. Det här kändes nytt, fräscht och annorlunda. Så annorlunda så att jag precis som han som spelade Orgeln, bara va i stunden. Det var jag och musiken. De andra som fanns i omgivningen, fanns inte där för mig.
Redan från första raden på texten i första låten, kändes orden i kroppen, musiken som en puls från min takt i kroppen. Jag rös av texten i låten och hur Mäbe använde sig av sin röst. Det bodde en sorg i texten som i alla fall hittade till mig. Dom där 10 milen som vi åkt för att se honom, dom tio mil var så värda att åka. Jag har igen sett Mäbe.
Nu är inte jag någon proffsfotograf. Men några kort tog jag innan jag hänförde mig i musiken. Maken däremot har flera bilder. Men han har inte vaknat ännu och hans bilder bor i hans kamera som jag inte kan sköta. Bilderna han tagit får jag lägga i ett senare inlägg. Här kommer i alla fall några bilder.
Tack Mäbe, för att du inte ger upp, Tack för att du fortfarande håller på med det du gör så bra. Ni var verkligen grymma. Jag väntar på det nya som du sa, sak komma till hösten. Jag kommer vara den första som lyssnar. Jag väntar med spänning på vad ni kommer att leverera. Det kommer bo annan musik i bilen till hösten, än Muse inser jag. den där tävlingen, jag har med mig själv just nu. Kommer inte att vinnas i år inser jag.
Jag tävlar eller har tävlat med mig själv på Spotify, om att jag skulle spela mera Muse än året innan. Ni vet det kommer en sammanställning vid ny året, om hur mycket och hur många artister, man lyssnat på under året. Förra året hade jag en plats 13, på dom som lyssnat mest på Muse. Jag inser att jag ger upp den tävlingen, för jag kommer att vilja vara bo i texterna som är på Mäbes nya skiva.
Har man inte sett Mäbe en gång i livet så har man missat mycket av musikupplevelser. Det är något finns något där som inte går att ta på. Det måste upplevas. Det måste ses, kännas och måste ske i stunden just då. Jag bara älskar just dom där stunderna när jag får ta del av just sådana spelningar som var igår. Grymt på ett bra sätt.
Nej, nu har jag skrivit av mig. Nu har orden lämnat min kropp. Nu ska jag ta tag i dagen göra den till min och njuta av alla lediga timmar som är innan jag ska till jobbet igen. Kanske är det ett bad som ska till för att jag ska vakna på riktigt idag. Kaffet har ännu bara gjort häften av jobbet.
Ha en fin dag, lev just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
Ett nytt inlägg ska skrivas och det ska skrivas av mig som alltid.
Idag vart det inte så enkelt att ta sig till sjön. Den där timman med kaffet jobbade med tankar. Tankar om att det är så skönt just nu när jag sitter i soffan. Jag vill inte bli kall. Men jag fryser så efter badet. Det var till och med så att jag pratade med maken om det. Han min kloka make säger, fast du behöver väl inte, du bestämmer ju det själv. Jo det hade varit enklare om någon annan bestämde. Då hade jag sluppit. Fast det är väl bara att bestämma sig för att hoppa. Jo det är ju det…. maken åkte iväg till jobbet och klockan började närma sig 7.30. Jag hade bestämt mig för att inte bada. Njöt i fulla drag av att jag bestämt mig, för att idag hoppar jag verkligen badet av egen fri vilja. 7.35 vart jag på väg ut till bilen. Väskan för bad var med. 8.00 vart jag med fötterna i sjön. Mina badsystrar hade precis anlänt. Idag vart vi fem badsystrar. Det vart 14,9 grader i vattnet fast det kändes som 12.
Glad, tillfreds och har ett obeskrivligt lugn i kroppen nu. Fryser? Nja inte mycket, jag badade med måtta. 8 minuters bad men det var väl valda helt fantastiska minuter. Jag vill inte ha känslan av kyla fram på dagen, det är det enda negativa med att bada kallt. Då gäller det att bada med måtta. 8 minuter tänker jag är motta. Just nu mår jag förträffligt bra efter badet, har känslan av seger. Seger, Yes jag gjorde det, jag klev ut min bekvämlighetszon och gjorde det. Nu är badet gjort idag med.
I helgen får jag en kollega på besök. Länge sedan jag nu träffade någon arbetskamrat. Jag är ju tjänstledig och ska vara så fram till i februari. Saknar jag jobbet? Nej det gör jag inte. jag saknar inte att sova jour, saknar inte att vara på jobbet långa pass, saknar inte bilfärden till och från jobbet. Men jag saknar ungarna på jobbet, saknar mina kolleger, saknar känslan som ibland bor inom mig, när det är en sådan där grymme dag och jag summerar jobbinsatsen till ,yes va bra det blev idag. Vilka samtal, eller yes han lyckades med…. Det där saknar jag. Men inte slentrianen av att alltid eller nästan alltid jobba helg, i alla fall varannan vecka, att sitta på möte varje onsdag, nops never, att jag saknar det. No no jag är egentligen ingen mötes människa. Nu har jag jobbat med det jag gör i nästan hela mitt liv. Möten på jobbet har jag alltid haft. Men no no ingen mötes människa, inte jag inte. Men saknar ungarna på jobbet, saknar alla fina människor som bor där i jobbtiden.
Idag ska det bli att sy servetter igen. vilket jag gjort det senaste dagarna. Nu vart det till och med så att jag under natten, för första gången fick tvätta lite av servetterna. Tyget som jag köpt, vart ett bra tyg för strykningen är nog bara för att om andan faller på. Vilket den gör ofta för jag gillar ju att stryka.
Vi ska ju spara säger man. Vi här hemma gör så gott vi kan. Fast jag tror det finns mera att gö.
Igår kollade jag upp crockpotten, den var energisnål men spisen vart snålare. Om man ska koka i tio timmar. Så det får bli spisen för rotmos och sådant. Men dom där härliga grytorna ska jag allt kosta på mig att göra i crockpot. Tänkte på det där med crockpot, och spara.
Tänk vad vi sparat, olika saker i olika tider. För några år sedan sparade man på tid, då använde jag crockpoten för att laga mat i 10 minuter och låta den göra jobbet, spara pengar på banken gör man…. roboten som dammsuger sparar tid, men drar energi. Fast jag tror dammsugaren på riktigt drar mer, för jag dammsuger så länge. Diskmaskinen var väl till för att spara tid från början? Nu är det för att om man har en energisnål, spara energi. Idag är vi tvungna att spara på helt andra saker. Miljön, energi, och matsvinn. Här ska vi återbruka, inte slänga och ta tillvara på.
Vi har varit väldigt slarviga innan, på det där med mat. Nu är vi, eller i alla fall börjat bli bättre, snart till och med grymma, på det där med att laga till rester, koka soppa på sådant som blev över och inte slänga. Jag tänker att det i dessa tider är nödvändigt men, jag tycker till och med det är roligt.
Jag har blivit grym på att stänga av min dator, när jag inte använder den. Förr stod den alltid på. Då stängde jag av den för att göra uppdateringar. Jag släcker lampor i rum jag inte är i. Dom där mysbelysningarna är överkurs idag. För vem tänder jag dom, när jag inte ens är i rummet? Dom behövs inte. Duschar tränar vi familjen i att göra snabbt, inte stå där i 20 minuter som det var innan. Jag var nog värst. Men eftersom vi tränar familjen i att snabb-duscha, får jag vara ett gott exempel. Det är bara de gånger jag tvättar håret, jag duschar lite längre. Snabba jag kom just på att om jag tvättar håret oftare, så blir det längre duschar. Men jag har vant mig av med många hårtvättar, tvättar håret en ibland två gånger i veckan. Vissa dagar duschar jag inte utan nöjer mig med att ha badat i sjön. Jag som alltid tvättar och ibland bytt tröjor två gånger om dagen. Har kommit på att jag faktiskt ibland, kan använda en skjorta två dagar i rad. Det trodde jag mig inte själv om för ett år sedan. Jag slet inte ut mina kläder, utan tvättade sönder dom. Idag kan jag hänga ut en tröja på vädring för att använda den igen. Något som farmor alltid tjatade om. Just nu sitter jag här och känner att det var bra att hon tjatade om just sådant. hm… Sitter här och känner mig stolt över mina bravader, snål tanten har hittat fram i mig. Eller kanske är det den mera ekonomiska, ta ansvar, kloktanten som hittat fram.
Nog för idag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och morgondagen kommer just i morgon. Det stämmer alltid så just nu gäller. Just nu.
Det känns som om jag fått motorstopp idag. Vart har energi tagit vägen. I huvudet skriker det mindre snälla idag. – Men gör nått då, patient gå genast ut i trädgården och gör något vettigt. Det är bara det att jag inte tycker sånt är vettigt, pharm för jag får ont i kroppen, tycker inte sånt är roligt och tror jag kan hitta hundra ursäkter till. Men jag gillar när trädgården ser ut som en trädgård. Det gör den inte nu.
– gör nått nu då sätt fart med en gång. Skriker hon där inne i mig, Jag kanske ska gå och bada då gör jag ju något. Men idag blåser det och det är inte skönt och ligga och frysa i solen. -Nej där ser du gå ut i trädgården det är en perfekt dag idag säger hon snällare nu. Det är bara det att jag inte vet var jag ska börja, hur jag ska göra om jag ska göra snabb renset eller om jag ska ta tag i en liten bit och göra om och göra rätt. HAHAHA det där är jag i ett nötskal. Göra om och göra rätt.
Går ut hårt gräver sönder min kropp, rensar bort varenda liten tråd som kan vara ogräs. Eftersom det var länge sedan jag rensade nu och hela rabatten är full av rävsvansar så kommer mitt projekt i så fall ta flera dagar och sedan är kroppen förstörd. För några år sedan använde jag mig av ägg klockan satte den på en timma för att sluta i tid. Men eftersom arbetet inte var klart efter timman så struntade jag i den och fortsatte ändå. Nej jag borde ha ett system ett schema, Alltså måste jag göra ett schema först sedan efter det kan jag gå ut i trädgården 🙂
Mmm vad jag älskar att lura mig själv, för det är just det jag sitter och gör just nu. Så länge som jag sitter här och fantiserar fram hinder och olika saker jag måste göra innan jag ger mig ut i vildväxternas återkomst så blir det inget gjort. Men jag har en tvätt i tvättmaskinen som snart är klar för uthängning är även det ett försvar för att inte gå ut och ge mig i kast med rensandet. Sedan har jag ju min höft att tänka på också ju. Nej inser att den blåa himlen och den perfekta blåsten för trädgårds arbete är en illusion, Det kommer inte bli fint i trädgården idag inte av mig i alla fall inte nu i alla fall. Egentligen skulle jag vilja få bort alla rabatter och bara ha gräs sätta ut lite fina krukor, vara nöjd med det. Ja, min stakars make får ta och gräva igen alla rabatter jag skapat, så får det bli gräs igen. Stakars han, han har det inte lätt. Först gräver han upp hela trädgården för mig för att jag vill skapa. Trädgårdens förfall är ett faktum och jag ids inte gå ut i den och dra ett strå. Eller jo kanske jag tar med mig kaffet ut i trädgården och drar så många som jag orkar, ska till och med ta med mig ägg klockan ut. En timma är bättre än inget, Japp så får det bli…….
Varför är det så att en trädgård aldrig är klar, varför kan man aldrig känna att nu är det klart för all framtid. Hur gör dom som har så fint, hur hittar dom till glädjen? Den ska jag hitta till idag, hmmm än en gång lurar jag mig själv… jo sånt är jag bra på……
Lev idag just nu är tiden perfekt för allt utom då trädgårds eller nej den är perfekt för det med :/
det tar bara lite längre tid för mig att skriva. Jag har dyslexi, stuff vilket betyder att jag har svårt med att veta var bokstäverna ska vara, för att vara på rätt plats. Jag har svårt att veta när det ska vara två av samma sort samt när jag läser så läser jag väldigt långsamt. När jag var liten trodde jag att jag var dum i huvudet, fast där var inte hela sanningen. För jag trodde det enda fram tills den dagen jag fick min diagnos, vilket jag fick för ganska så många år sedan nu. Jag tror jag var 41 år, kanske var jag 42 har inte riktigt koll på det. Idag är jag 47 år.
Idag vet jag att min dum i huvudet var en feldiagnostisering av mig. Idag har jag rätt namn på mina små egenheter. ADHD är den rätta beteckningen och det är hur konstigt det än låter, en diagnos som jag är rätt tillfreds med. Även om vissa saker och sammanhang är lite jobbiga, så har jag idag en förklaring för varför det ibland är lite krångligt.
En annan sak som visar sig i det här inlägget är just ADHD, för jag hade här tänkt skriva om hur det är när jag skriver. Vilka hjälpmedel och hur mycket tid jag behöver för att få till en text. Men verkar som om jag är för ofokuserad, tankarna flyger och far i olika riktningar. Från dyslexi blev det dum i huvudet diagnos till sedan en mera nära sanningen diagnos. Inser redan nu att jag kommer skriva ett långt inlägg, Min medvetenhet om alla mina ord säger mig att jag kanske borde sluta för inlägget kommer att bli långt. Ungefär som långa tåg av väntan som Herr T sjunger om.
Dyslexi nu ska jag samla ihop mig. Ska försöka förklara hur det är för mig när jag skriver. Redan nu ser ni att det blir många ord när jag skriver, det är en del i det. Dyslexi gör att jag kastar om bokstäver. Hade jag inte haft word programmet till hjälp, så hade inte någon kunnat tyda det jag skriver. Inte ens jag själv efter några månader. Till min hjälp har jag även ett annat program. Det är ett program som heter Claroread plus V5,7. Detta program bokstaverar det jag skriver och läser upp meningarna. Så att jag själv hör att meningen är på tok för lång, på tok för få komman i texten. Just det programmet hjälper mig liksom att få in andnings pauser i texten. När jag sedan skrivit klart min text, får jag sitta och lyssna när programmet läser upp mening för mening. Efter varje mening får jag rätta felen, som är i orden. Jag får även till komman och punkter. Där efter får jag byta ut små bokstäver till stora. När meningen är rättad så får jag lyssna en gång till. Därefter hör jag nästkommande mening i programmet, så att den hänger ihop med den föregående meningen.
Det här tar tid massvis med tid, men tid är det enda vi alla har gott om. Visst låter det tyket? Men lite så är det att det enda vi har är tiden. När ett stycke är rättat och format med komman och punkter, så lyssnar jag av det igen. Denna gång om jag är nöjd, så låter jag det stycket vara klart. Är jag inte nöjd, så gör jag om hela proceduren igen.
När hela texten sedan är så som jag vill ha den, så är jag tyrann och tvingar min make att lyssna och rätta till det som kan vara fel i det jag skrivit, innan jag publicerar texten. Hela jobbet tar säkerligen mellan 1 till fyra timmar. Beroende på om jag får sitta ostört, med det jag jobbar. Får jag inte det, så får jag även börja om från början med mitt arbete. Förutom att jag inte behöver skriva alla ord igen, eftersom de redan är där på skärmen.
Man kan ju fråga sig varför jag i hela friden lägger ner sådan tid på att skriva. Svaret är att, jag gillar att skriva, det är avkoppling för mig. Fast det är en procedur att göra, så är glädjen till själva skrivandet, större än vad ansträngningen är.
Föräldra helg på Hotell Fregatten i Compassens regi. För oss är det tredje året i rad och för mig är det fortfarande som medicin. Påfyllningar av AHA, check jaha men det är klart att det är. Men även frustration i att det finns så många som vandrat på liknade vägar. Men mest blir jag förundrad över hur fantastiskt kloka och kraftfulla människor är. På något sätt flyttar det in storhet i stunden människor jag möter i sammanhanget blir vackra och vi nickar i samförstånd. Ingen som säger nä nu överdriver du allt, du har missuppfattat.
En sak som även bott i dagen är att det som är självklart för vissa barn i skolsammanhang det är sånt andra föräldrar till ex föräldrar till barn med olika tillgångar inom NPF ser som drömmar som nästan inte går att uppfylla. Då kan det till ex handla om acceptans, förståelse och en sådan enkel sak som läxböcker som kommer hem från skolan så att även deras barn kan göra Läxan. Själv är jag motståndare till just läxor det tar sådan kraft från barn föräldrar ja hela familjen. Det eviga tjatandet som för vissa startar stora världskrig.
Tacksamhet idag är: Tack till att jag och maken fick förmånen att vara i sammanhanget Compassen även detta år. Det ger kraft det ger energi. Så otroligt viktigt så fantastiskt viktigt för mig och jag tror att många med mig känner liknade.
Natt natt nu ska jag se till att sova hela natten. En timma tillbaka i natt ja
Föräldra HELG i Compassen. HÄR finns och bor tacksamhetstankar i mig över att det finns eld Själar. Människor som liksom orkar hela vägen fram. Alltså inte som jag, sales som bara orkar halvvägs ibland. Min lilla av och på knapp. Den där lilla på knappen som kör i 240 utan att blinka. som sedan när den ska blinka inte orkar lyfta blinkmuskeln utan dör DÖR, search Dör i den mildaste graden så att andningen är på sparlåga tills energipåfyllningen orkar samla på energi. Mitt liv i motorvägshastighetsorientering.
Så är livet för mig och många med med mig. Nu var det inte ADHD i känslor och funktioner som jag skulle skriva om. Utan om eldsjälarna som orkar och organiserar rolighets- avkopplings samt möta-andra –i-samma-situation, order därtill de kunskapshöjande föreläsningar som jag fått ta del av just på de föräldra helger som jag varit på, i Compassens regi. För just i dessa sammanhang får jag kraft, kunskapstankar, och inspiration. Inspirateringar infilteringar och reflektions avkopplingar i att vara jag. Sådan som jag är. Det är dynamik när man träffar andra som vet vad det handlar om. Det är semesterkänslor i skärpning och fokuseringskoncentrat i just de sammanhangen. Där finns inte kraven som annars jag försöker blunda eller lära mig. Tack till er alla som var med denna helg i Compassandan. Det ger mig energi, kraft och att jag orkar andas ett tag till. Det ger mig kraft och ännu mera kunskap om att vi måste, rent av MÅSTE för våra alla barns skull, nu skapa ett mera humant och respekterande samhälle…..
Här i ser jag viktigheten i (H)järnkoll och attitydförändringsarbetet.
Min av-knapp är just påslagen och nu skall det tittas i mina ny in köpta Konstnärsböcker……..
Tack till er alla för alla möten jag fick ta del av igår och idag…..
Tack till eldsjälarna i Compassen som orkar och gör …….
inga tankar på stress, diagnosis inga möten, ed inga saker som jag måste göra. Förra veckan var kaotisk för mig, rx 7 dagar där jag hade upp bokade saker gjorde ont. Då det är uppbokade möten, där jag måste passa tiden blir det stress. Förra veckan var det i 7 dagar i rad. Har jag ett möte eller något som jag måste göra just en speciell tid, lägger jag all kraft på att inte komma försent, att bli förberedd och ha god tid på mig. Vilket blir i min värld, förberedelser och en ständig koll på klockan. Eftersom jag inte vet när klockan är nu ska du gå, nu måste du ha gjort det med mera, så tänker jag först: Nu kan jag vara ledig fram till klockan 12.oo. Går jag upp klockan 7.00, så blir det att jag inte kan kopplat av. Utan istället sitter jag och har koll på tiden samt planerar uppgifter i tankarna som jag ska göra tills den utsatta tiden. vilket blir stress i mig. Dessutom brukar det på något konstigt vis bli en uppgift lite innan jag ska gå som jag gör vilket blir: Oj NU Måste jag gå, ( lite sent) Stress. Idag är inga sådana tider planerade inget på dags kartan som måste passas. Utan här är det ledighet i ledighetstecken. Igår kväll fick jag tankar om att denna morgon skulle bli promenad. Nu när jag sitter här känner jag att jag och mina penslar ska vara tillsammans idag, känner även att jag vill skriva. Det är saker som jag inte gjort under de upp bokade dagarna. Ett par tag med dammsugaren skulle varit nödvändigt men först, först bara jag måste ha tid till mig min själ och mina intressen.
I går var första gången jag provade på spik-matta. Den upplevelsen var enorm, eftersom jag alltid har en stressoro inom mig så var känslan på spik-mattan fantastisk. På bara några minuter kände jag hur oron blev mindre, Varm i kroppen och hur energin bara flödade. Resten av kvällen var en av de bättre kvällarna misstänker starkt att spik-mattan hade en del i den bättre delen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.