farväl-arkiv - Malix.se

Läs det här inlägget på engelska

Förord:
Det här är inte ett inlägg om en död artist. Det är ett kärleksbrev till en röst som följt mig genom livet. En röst som fortfarande bor kvar i mina öron, och i mitt hjärta.

Med Ozzy i öronen och hjärtat fullt

Med Ozzy i öronen och en natt fylld av drömmar om just honom, vaknar jag med en känsla av vemod. Det är som om natten berättat en historia om allt som varit.

Ozzy har varit ett av alla mina soundtracks genom livet. Jag har hört det mesta med honom – inte bara The Greatest Hits. När han dykt upp på radion och jag varit ensam i vår bil har jag mer än gärna höjt volymen och skrålat med, högt och fritt.

Jag läste hans bok I Am Ozzy för några år sedan – en galen värld, men ändå så mycket Ozzy. Jag älskar hans röst, hans galna upptåg, hans musik.

Ett tomrum på jorden – men musiken finns kvar

Redan igår skrev jag ett inlägg om att han har vandrat vidare till den där andra stranden.
Kanske bra för honom, men han lämnar ett tomrum här hos oss på jorden. Här finns ingen Ozz kvar.
Du kan läsa det inlägget här: Ozzy Osbourne är död – farväl till ett soundtrack

Jag skrev även ett inlägg för några veckor sedan där jag kände tacksamhet över att han fick uppleva att vi – även vi som inte var där – hyllade honom.
Jag slukade TikTok då, letade klipp, ville se allt jag missat. Det var som att hela världen blinkade till en stund och sa: Vi ser dig, Ozzy. Vi tackar dig – nu medan du ännu lever.

Det är tur att vi har alla skivor och all musik kvar. Jag känner även att jag blir glad över att han fick göra den där sista konserten. Att han blev hyllad av sina fans när han fortfarande levde. Blir glad när jag tänker på att han ändå på något sätt levt klart sitt liv – och verkligen levde, fast han gjorde det bästa för att egentligen vara död sedan länge. Han är nog ett mirakel med tanke på alla droger, sprit och helt galna upptåg han gjort under sitt liv.

Jag känner också en stilla glädje över att han fick göra den där sista konserten – Back to the Beginning den 5 juli 2025 – och bli hyllad av fans medan han fortfarande levde.

En levande legend – som aldrig skulle leva

Ozzy är ett mirakel. Med tanke på alla droger, all sprit, alla vansinniga upptåg… han levde ändå. Och inte bara levde – han levde klart. Han gjorde det på sitt sätt. Och vi fick följa med.

När våra hjältar faller

De börjar trilla av nu, en efter en. Det gör ont när någon försvinner – även om de ”bara” varit ett soundtrack. Men The Prince of Darkness var mer än så.

Så nej, jag ska inte skriva mer om hans död. Det har jag redan gjort.
Rest in peace, OZZY.
Jag hoppas allt i din kropp har fått ro. Och att vi som är kvar… orkar andas. Orkar minnas. Orkar leva vidare.

Musik som minnen – och minnen som musik

Det kommer att kännas tomt här på jorden. En ikon, en furste av musik, har kastat in handduken. Lagt sig för den sista vilan.

Men jag bor i musiken.
Soundtracket i mitt liv är fyllt av just honom.

Just nu, när hans musik rör sig i mina öron, fylls jag av minnen, liv, kärlek.
De flesta låtar bär på bilder i mig – sekvenser av livet:
– En strand. – En ensam kväll. – En fest. – En konsert.
– En resa i bilen. – En sommarkväll utanför husbilen.
– En freestyle. En LP. En mp3. En video. You name it.

Tack Ozz, för allt du gett.
För allt du varit.
För att du sjöng dig in, i oss.

Redan igår skrev jag ett inlägg om att han har vandrat vidare till den där andra stranden – du hittar det här.

Extrainfo

I Am Ozzy – Ozzy Osbournes egen bok, en hyllad självbiografi
Mer om Ozzy Osbourne – hans liv, karriär och arv

Callouts – till läsaren

Vem är ditt livs soundtrack?
Har du någon artist du vill tacka – innan det är för sent?
Hur påverkar musik ditt minne och dina känslor?

Stöd mitt skrivande

Om du uppskattar mina texter och vill stötta mig:
Stöd via PayPal

”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” -Carina Ikonen Nilsson

#OzzyOsbourne #SoundtrackIMittLiv #MusikSomBerör #FarvälOzzy #Rockikon #MinnenOchMusik #PrinceOfDarkness

ENGelska

Förord

Jag visste inte att det skulle kännas så här tungt. Men det gör det. Ozzy Osbourne är död.
Och någonting i mig har blivit stilla. Någonting som alltid skrikit.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vet bara att det gör ont.
Ozzy Osbourne är död.

Det är så märkligt… För jag trodde väl inte att han skulle leva för evigt – men på något sätt gjorde jag nog det ändå. Han har liksom alltid funnits där. I bakgrunden. I hörlurarna. I mitt inre soundtrack.

Den där rösten som skar igenom allt.
Som bar både smärta, styrka och galenskap.
Han var aldrig bara musik – han var känsla, kraft, jävlaranamma.

Och nu är det tyst.
Fast ändå inte.

För Ozzy är inte en sån man glömmer.
Han har skrikit sig fast i mitt hjärta – och där får han stanna.

Jag sörjer honom som om han var min.
Kanske var han det, lite.
En del av min ungdom. En del av mig.

Jag hann skriva en hyllning medan han ännu var här.
Nu får jag skriva den andra. Den som gör ont.

Läs min tidigare hyllning till Ozzy här:
Ozzy, Ozzy, Ozzy – en hyllning medan han ännu är här

“You can’t kill rock ’n’ roll – it’s here to stay.”
– Ozzy Osbourne

Vad betyder Ozzy för dig?

Lyssnade du på honom när ingen annan förstod?
Vad väcker hans röst i dig?
Minns du första gången du hörde ”Crazy Train” eller ”Mama, I’m Coming Home”?

Det här är inte bara ett farväl till en artist. Det är ett farväl till en del av mig själv – den unga versionen som levde med Ozzy som ljudkuliss, den som bar på vrede, längtan, sorg och styrka. Och samtidigt ett löfte: att aldrig glömma.

Dagen tog med sig en legend, och morgondagen kommer att sakna hans röst.
Men just nu – i tystnaden efter sista tonen – lever minnet kvar.
Just nu är det som gäller. – Carina Ikonen Nilsson