Tidigt i morse väckte katten mig. Febern höll sig kvar, men tankarna vandrade till månen och förmörkelsen 2025 som igår kastade sin skugga över himlen. Jag blev väckt av katten. Han hoppade upp och påminde mig både om sin existens och om sin hunger. När jag gav honom mat rynkade han bara på nosen och meddelade att han kunde fixa något bättre ute. Själv satt jag kvar och smuttade på kaffet.
Samtidigt bar kroppen fortfarande på feber. Natten hade varit fylld av oroliga drömmar, och kanske var det inte bara febern som talade. Igår skuggades månen i en förmörkelse. Kanske var det därför både drömmar och känslor blev så starka.
Katten och den tidiga morgonen
Katten visade tydligt vad han ville. Mat fick han, men det passade honom inte. Han valde friheten istället, och jag satt kvar med kaffet. Det slog mig att det ofta är så i livet – vi möter vardagen på vårt sätt, men universum rör sig ändå där ute, helt oberoende av vår lilla värld.
Febern och drömmarna
Jag är fortfarande sjuk. Igår låg jag i soffan större delen av dagen, kollade film mellan varven och tog mig bara upp när det var mat. Febern gav mig märkliga drömmar under natten. Det var som om kroppen brann medan tankarna försökte förstå.
Kanske var det också månen. Den delvisa månförmörkelsen svepte sin skugga över himlen och förde med sig en känsla av oro, men också något nytt.
Jakten på Månen och förmörkelsen 2025
Maken, som älskar att fotografera, hade väntat hela kvällen på månen. När han insåg att den snart skulle gå förlorad i skuggorna bestämde vi oss för att ge oss ut. Till en början såg vi ingenting. Himlen var stilla och mörk. Men precis när vi nästan var hemma igen, där bröt den fram – blek men tydlig. Vi vände om för att han skulle hinna fånga den på bild.
Månen och förmörkelsen 2025. Månen som blev magi
När jag såg månen och förmörkelsen 2025 igår kväll kände jag något större. Jag satt i bilen och såg hur månen förändrades minut för minut. Ljuset blev till en tunn strimma, som ett lysrör på himlen. Maken fotograferade, men för mig var det stunden som grep tag.
Det var något mer än bara en måne i skugga. Något hände inom mig. En känsla av att stunden bar på något viktigt. Jag kan inte beskriva det, bara säga att det stannade kvar. Det sägs att månen och förmörkelsen 2025 kan symbolisera förändring och avslut. Än idag, här med kaffekoppen, finns känslan kvar – som om månen lämnat ett spår i mig.
Här är en av makens bilder från kvällen:
Månen och förmörkelsen 2025
Månens förmörkelse den 7 september 2025 – fångad i ögonblicket.
Fakta och magi kring Månen och förmörkelsen 2025
En månförmörkelse uppstår när jorden hamnar mellan solen och månen, och skuggan sveper över månens yta. Ibland blir månen blodröd, ibland delvis dold. Gårdagens händelse var en delvis förmörkelse, där ljuset bara delvis släcktes.
Men för människor förr var det mer än astronomi. Det var magi.
I olika kulturer slog man i grytor för att skrämma bort demoner som “åt upp” månen.
I Norden trodde man att vargarna Skoll och Hati jagade solen och månen. När de hann ikapp blev det förmörkelse.
För andra var det en tid för ritualer, avslut och nystart – en chans att lämna något bakom sig.
Kanske är det därför jag kände det jag kände. Att månen fortfarande bär på något större, något som berör oss människor på djupet.
Reflektion
Ibland händer saker som inte går att förklara. En katt som väcker mig. En feber som drömmer vidare i natten. En måne som täcks av skuggor men ändå sprider ljus.För mig blev månen och förmörkelsen 2025 en stund som satte spår.
Kanske är det så här livet vill tala: genom det vardagliga och det kosmiska, tillsammans.
Mellan raderna – min röst
Den här texten handlar inte bara om katt, feber och måne. Den handlar om min förmåga att fortfarande låta mig beröras. Trots sjukdom, trots oro, så finns där något som når in. Jag vill bära med mig den känslan – som en påminnelse om att jag fortfarande är mottaglig för magi.
AHA – mellan raderna
Månen igår visade mig att ljuset alltid finns, även när det nästan försvinner. Febern kommer att klinga av, oron likaså. Det som består är förmågan att bli berörd, att låta något större än oss själva tala till hjärtat.
Frågor till dig som läser
Minns du senaste gången månen grep tag i dig? Har du någonsin sett en förmörkelse och känt att den påverkade dig på ett särskilt sätt? Tror du att vi fortfarande bär på rester av de gamla ritualerna och tron på månen?
I morgon kommer ett nytt inlägg från Oskar serien. Förra veckans inlägg om Oskar hittar du här.
Jag har blivit sjuk – väldigt ont i halsen och feber. Även Lillkillen hade det förra veckan, och därför blev det min tur nu. Samtidigt började min lilla kamp om kaffemaskin som gav upp och vägen till morgonkaffe: när maskinen gav upp smakade första koppen mest vatten, men doften av kaffe fanns ändå där och drev mig vidare.
Morgonkaffet som smakade… ingenting (jakten på krämigt morgonkaffe)
Igår hade vi bestämt oss för att fixa till i källaren, men innan – när bara jag var vaken – satt jag här med mitt kaffe. Första koppen smakade inte så mycket kaffe, tyckte jag. När jag tittade i koppen var mjölkskummet vitt, men det blev inte brunt när jag vippade på koppen. Jag trodde att kaffesmaken uteblev eftersom jag blivit sjuk och drack upp det som var i koppen, men det var helt smaklöst. När koppen var slut tog jag den där andra koppen som jag brukar. Plötsligt kände jag kaffesmaken, och det var då jag insåg mitt misstag – eller maskinens misstag.
Kaffemaskinen som gav upp – vägen tillbaka till morgonkaffe
Den har krånglat en del det sista halvåret. Ibland blir det vatten i koppen, ibland kaffe. De där tömningsskålarna som är inuti maskinen har ständigt varit fulla med vatten. Jag har fått tömma skålarna efter bara två–tre koppar iordninggjort kaffe. Kaffesumpen i sumpbehållaren har varit vattnig, inte alls som tidigare.
Röjet i källaren & farväl till kaffemaskinen
Iordninggörandet i källaren var att fixa bort allt vi samlat på oss där. Lillkillen som flyttade i höstas flyttade sina saker, men som alltid blir det skräp – och en del av det stod fortfarande kvar. Under året hade vi dessutom samlat på oss själva. Lillgrabben har flyttat in, och även hans trasiga ”kan-vara-bra-att-ha-saker” stod där: en sönder skärm med mera.
Kaffemaskin Ajöss
Min gamla stereo – ni vet sådana där kassettdäck – bodde också nere i källaren. Två högtalare fanns där med, och ett par mindre klossar till husbilen som vi inte använt de senaste åren. Det fanns till och med en gammal plastgran med kulor och glitter. Allt det åkte igår till tippen. Även min kaffemaskin som krånglat ett tag. Jag tänkte: jag har perkulator och jag har skummare – jag får fixa kaffe som alla andra gör. Källaren blev tömd och jag utan kaffemaskin.
Kaffemaskin som gav upp, ska vi till stan eller?
Maken frågade om vi skulle till stan och köpa nu, men jag förklarade min plan. Dessutom orkade jag inte just då – trött efter röjet i källaren och av feber. När man har feber är man inte så pigg på att åka till stan, i alla fall inte jag.
Kaffemaskin som gav upp blev Första försöket med perkulatorn (dofterna!)
Jag tänkte att jag skulle provkoka kaffe i perkulatorn och gick ut i husbilen för att hämta mjölkskummaren. Började mala kaffebönor och njöt av den behagliga kaffedoften som spred sig i köket medan bönorna maldes. Kaffe luktar definitiv bättre än det smakar tycker jag ändå gillar jag kaffe-smaken. Jag fyllde på vatten i perkulatorn, la i de nymalda bönorna och ordnade till locket för att sedan slå på strömmen. Lampan lyste och en ännu härligare doft av kaffe bodde i köket. Den doften är jag inte bortskämd med eftersom den uteblir när man, som jag, dricker maskinkaffe. Då blir det inte den där aromatiska kaffedoften när kaffet görs.
På 15 minuter: från bönor till morgonkaffe
Hela processen tog kanske 15 minuter. Då handlar det om allt från att mala bönor till att ha kaffe i koppen. Det doftade ljuvligt när jag hällde upp. Mjölkskummet la sig som ett lock över kaffet och jag tänkte att det här minsann är lika gott som mitt maskinkaffe.
Nybryggt kaffe höll det måttet?
Jag tog min kopp med det nybryggda kaffet och gick till soffan i vardagsrummet för att njuta och prova på så att det verkligen höll måttet och för att känna in hur framtidens morgonstund med kaffe. Hur det verkligen kommer att smaka. Här såg jag fram emot den där första smutten. Läpparna mot koppen och den första smaken av kaffe mötte min mun.
Krämkänslan som försvann
Tanken kom direkt: så tomt, så tunt – det här är inte något krämkaffe. Jag tog en klunk till men den där krämkänslan uteblev även då. Här jag jobbade med tankarna och sa till mig själv: det är så här kaffe ska smaka, jag är bara ovan. Halva koppen drack jag, peppade mig själv hela tiden, därefter gav sedan upp.
Hällde ut kaffet.
Jag gick ut i köket, hällde ut resten och sa till maken: det kanske tar några dagar, sedan är jag van. Maken har inte blivit så vuxen att han dricker kaffe, så han förstår inte riktigt grejen med mina två koppar morgonkaffe som är så viktiga för mig.
”Vi åker” – beslutet om ny maskin
Min nya Siemens – efter ett halvårs strul fick jag tillbaka mitt krämkaffe.
Jag la mig i soffan för att vila och jobbade inne i huvudet med att morgonkaffet inte kommer att bli samma fröjd, förutom de aromatiska dofterna som jag hittade tillbaka till med perkulatorn. Jag tog två Alvedon för att få ner febern. Sedan kom maken och sa att han hade mer i stan att göra än att bara köpa min kaffemaskin. Jag sa: jag orkar inte, du får åka själv. Dessutom är det dyrt att köpa en sådan maskin om den ska krångla som den senaste gjort.
15 år av kaffemaskiner
Jag har förbrukat två kaffemaskiner innan, under en femtonårsperiod. Den senaste var inte så gammal. Jag har varit lite grinig på den det senaste halvåret för den har krånglat. Ännu grinigare blev jag av tankarna på att den kostade en del och höll bara några år. Måndagsexemplar mellan varven.
Kommer aldrig att lära mig
Jag försökte ändå tänka att jag skulle vänja mig och få uppleva dofterna varje morgon. En halvtimme gick och Alvedonen började verka. Jag gick ut i köket där maken lagade mat och sa: Jag kommer aldrig att lära mig att inte dricka kaffe utan kaffemaskin. Vi åker. Jag hade redan googlat och kollat vad kalaset skulle gå på, med väg- för och nackdelar. 6 500 kronor – ett pris jag inte gillade.
Siemens – alltid Siemens, även nu
Men jag är lite nördig också. Jag har bara provat kaffemaskiner av märket Siemens. Vilket gör att jag inte skulle få för mig att prova ett annat märke. Väl på plats bestämde vi att maken släpper av mig på Elgiganten för att sedan åka själv till glasögonbutiken. Jag gör det jag ska och han det han ska.
Bland alla vackra maskiner
Där inne gick jag och tittade på alla de vackra maskinerna för kaffe. Jag insåg att min är en av de medelmåttiga – inte billigast men absolut inte dyrast. Den snäppet bättre än den jag spanat in var tre tusenlappar dyrare, fortfarande Siemens.
Härlighetskänslor och en kartong under armen
Jag tänkte skynda mig så att maken inte skulle behöva vänta. Efter en stund av härlighetskänslor – som alltid infinner sig när jag går bland alla köksapparater – tog jag kartongen med den maskin jag ville ha, betalade och gick ut.
Njöt av känslan
Maken var inte på plats, så jag satte mig på en bänk och njöt av känslan: en fin ny kaffemaskin, även av vissheten om att jag redan nästa morgon skulle få njuta av mitt krämiga macchiato-kaffe igen.
Stopp på Apoteket (på vägen till morgonkaffe)
Vi stannade också på Apoteket – min blodtrycksmedicin hade tagit slut. Där inne möttes jag av en trött apotekare som berättade att han var trött. Det hade varit segt med patienter och livet var nog mest pest för denna man. Så bemöter man inte mig som är rädd för tabletter och vill känna mig trygg med att personalen är pigg och fräsch och vet vad de gör. I bilen tittade jag flera gånger så att apotekaren verkligen hade gett mig rätt medicin. Det hade han.
Hemma med nya kaffemaskinen
Hemma packade jag upp maskinen och försökte lära mig tekniken. Inte lätt insåg jag det kommer inte ens vara lägg dagen efter igår vilket det heller inte var. Här behöver jag nog en kurs, för jag kommer att lära mig. Eftersom jag ska be sonen läsa instruktionsboken, därefter får han förklara hur man gör på riktigt.
Kunskapen om morgondagens kaffe
Just då var det bara att göra kaffe för morgonstunden. Men maskinen har finesser: där finns favoritprogram och olika rengöringsprogram. men just det får jag lära mig efter hand.
Viljan med det här inlägget?
Vad ville jag med det här inlägget? Inte en aning. Men jag kan berätta att kaffet i morse smakade underbart. Dagens kopp var ännu krämigare och skummet lenare än alla andra koppar kaffe som jag tidigare druckit.
Koppen som räddar morgonen – krämigt, lent och exakt som jag vill ha det.
PPA
6 500 kronor är fortfarande dyrt. Men om jag räknar PPA (pris per användning) och maskinen håller i fem år, två koppar om dagen (ibland fler när vi har besök) blir det ungefär 1,80 kr per kopp ( lägre när vi är fler). Det får jag eller måste jag lära mig att stå ut med. Jo snålfia som jag är! Så får jag ändå stå ut med att smakar så kostar det. Vilket gör att jag står ut.
Reflektion
Två koppar kaffe kan bli en hel berättelse. Kanske handlar det inte bara om maskinen, doften eller skummet, utan om de små sakerna som gör vardagen uthärdlig när man inte mår bra. Jag insåg att kaffet inte bara är en vana, det är ett sällskap. Ett sätt att hålla fast vid något som är mitt, oavsett feber eller krånglande maskiner.
AHA – mellan raderna
Mellan orden om Siemens, tippen och Apoteket finns ett annat lager. Det här är inte bara en historia om kaffe. Det är en påminnelse om att jag är värd att unna mig det som ger mig glädje – även om det kostar lite mer. Kaffemaskinen blev en symbol för att ta hand om mig själv, trots sjukdom, trots trötthet. Att välja krämigt morgonkaffe blev samma sak som att välja mig.
Slutord
Oj, det här blev ett väldigt långt inlägg om bara två koppar morgonkaffe. Önskar dig en fin dag och lev efter mitt motto:
Carina Ikonen Nilsson
Idag, just nu – igår är historia och morgondagen kommer först i morgon. Det är här och nu jag kan njuta av mitt kaffe, mitt krämiga morgonkaffe. / Carina Ikonen Nilsson
Frågor till dig som läser
Har din kaffemaskin krånglat? Vad gjorde du då?
Är du perkulator-person eller maskin-person – och varför?
Hur viktigt är mjölkskum/krämkänsla för din perfekta kopp?
Eller dricker du bara helt vanligt svart kaffe?
Har du något tips för att få ut mer smak hemma?
FAQ – Kaffemaskiner, bryggning och morgonkaffe (kort & konkret)
1) Varför smakar kaffet ibland ”tunt”? Ofta bönkvalitet, malningsgrad eller för låg bryggtemperatur. Testa finare malning, rätt dos (ca 6–7 g/100 ml) och fräscha bönor.
2) Hur får jag mer ”krämkänsla”? Spelar på tre saker: bönor (gärna mörkare eller espresso), malningsgrad (något finare) och mjölkskum (ca 60–65 °C, mikroskum).
3) Maskin vs. perkulator – vad är skillnaden i smak? Perkulator cirkulerar vattnet och kan ge arom men ibland tunnare kropp. Helautomat pressar vatten genom komprimerad puck – ofta fylligare.
4) Hur ofta ska jag rengöra maskinen? Dagligen: skölj bryggenhet & skummare. Veckovis: diska lösa delar. Regelbundet: avkalka enligt manual.
5) Hur länge håller öppnade bönor? Bäst smak första 2–3 veckorna. Förvara svalt, mörkt, lufttätt.
6) Vad är rimlig livslängd och ”pris per användning”? Helautomat 4–7 år är vanligt. 6 500 kr / (5 år × 365 × 2 koppar) ≈ 1,80 kr/kopp – sjunker när fler koppar bryggs.
Det är en konstig tid vi lever i….. Just nu litar jag inte ens på min egna förmåga. Jag blev lite snuvig, för två veckor sedan. Har varit hemma sedan dess. Första veckan kände jag mig inte ens sjuk, Jag var bara snuvig och hostade ganska mycket. Hade lite feber, ont i huvudet och sov kanske lite mera än vanligt. Andra veckan kände jag mig frisk och var beredd att gå till jobbet. Men då sa arbetsgivaren, nej stanna du hemma så du blir frisk på riktigt. I helgen kom feber, jag ringde till doktorn i appen för att fråga om hur jag ska tänka. Doktorn sa nej du ska stanna hemma, det är inte bra att du går till jobb. Har varit hemma, haft feber från och till, hostar från och till och är snorig. Känner mig lite down, men det blir jag när jag inte jobbar. Men är så osäker och rädd för att föra min smitta vidare. Just den här tiden hjälper inte till, att hålla mina tankar borta från bakterier och smuts. Men jag har jobbat starkt på att inte falla in i massa tvång. Det är bara den där lite större rädslan jag har för att föra smitta, som ställer till det. För det är tänker jag, lite stora proportioner i mig just nu. Det gör att jag är väldigt rädd för att om jag går till jobbet så kanske jag smittar. Jag blir den som förde in smittan på mitt jobb. Vilket blir en väldigt vidrig tanke i mig. I vanliga fall skulle jag inte varit hemma första veckan utan jobbat på för att se hur det utvecklar sig. Men tiden är ju som den är och rekommendationerna är att stanna hemma om du är sjuk. Här tog jag ansvar, tänker jag.
Vecka två hade jag kanske funderat på om det går över eller är dags att ta det lite lugnt. Denna vecka hade jag kanske stannat hemma och vilat mig lite extra. Men dagsläget, i dessa Covid -19 tider har gjort att jag gjort annorlunda. Nu blir tankarna svårare i mig för jag är inte helt återställd, men inte så sjuk att jag behöver vara hemma.
Jag känner igen känslorna i mig från en annan situation som var för länge sedan. Då vi fick till oss att handspriten var bra. Det har gått en lång tid sedan just den situationen och det jobbet. Eftersom det var bra med handspriten så formligen jag nästan badade i det. Jag använde det hela tiden, på ställen som man kanske inte ska ha handsprit. I ansiktet, tvättade arbetet i handsprit så fort jag kom till jobbet. Diskbänk, toa, handfat handtag, stolar och det jag skulle äta på. Till sist blev det lite mera än mycket, faktiskt ganska så jobbigt. För det blev mycket att hålla efter, med all handsprit. Ångesten försvann bara för ett kort tag, kom tillbaka i en större dos med kraftigare tag. Ångesten över smuts och alla dessa osynliga bakterier. Nu är jag mera rädd för att den hosta jag fortfarande har kvar, är smitta och att jag sprider smitta, de där äckliga virusen. Men febern är borta och har varit borta i två dagar, så jag tänker att jag är frisk och bara har det där eftersläpande av lite snuva och hosta. Hosta gör man eller i alla fall jag, i flera veckor efter en förkylning.
Självklart har jag varit i kontakt med arbetsgivaren, om mitt beslut att gå tillbaka till jobbet. Lite feg är jag men, jag tänker att jo, jag är inte sjuk och jag sprider inte smitta längre. Just i denna stund kommer tanken men tänk om. …. Tänk om. Nej jag ska inte klura på det, för jag känner mig frisk och har bara efterverket kvar. Jag kommer att hålla avstånd och ta mitt ansvar, i dessa så viktiga tider, jag sprider inte smitta.
Tankar som får hjälpa mig känner jag.
Ta hand om dig, ta det personliga ansvar du har. Det är så viktigt just nu.
Nej, lev idag just nu, igår är historia och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller. Just nu lever vi. Just nu kan vi göra något åt. Just nu är det viktigt med vårt allas ansvar, att lyssna och gör rätt. Det är svårt att göra om och göra rätt, just nu.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
