Höstdag i stillhet – regn och kärlek ramar in min tidiga morgon. Klockan är 05.22 denna höstdag när kaffet doftar nybryggt och värmer händerna medan jag skriver. …
Klockan är 05.22 denna tidiga höstmorgon. Kaffet doftar nybryggt och värmer händerna medan jag skriver. Jag har tänt min farmors lampetter på hennes sidobord där bilderna av barnbarnen står. Ljuset kastar ett mjukt sken över fotografierna – som om möblerna själv vill vaka över dem vi älskar. Dessutom brinner ett litet levande ljus på bordet. Det lyser stilla och håller mig sällskap, som en varm punkt i den mörka gryningen.
I detta sidobord bor också min mormor. De två kvinnorna kom aldrig riktigt överens, men här i mitt hem möts de. Farmors små prydnader påminner om henne, och bland dem vilar foton på barnbarnen och min dotters teckningar. Det för mina tankar till mormors eget sidebord – med sin stora klocka som slog varje halv och hel timme, och bara fotografier på barn och barnbarn.
Just nu känns det tydligt: både farmor och mormor lever i mig. Två kvinnor jag bär med värme och tacksamhet. De är ett stilla sällskap som ger morgonen djup.
Katten har redan tassat ut i mörkret. Eftersom det talas om mer regn i dag överväger vi att stanna hemma. Vi hade först tänkt oss en helg med husbilen, men en helg i regn lockar mindre. Därför känns det bättre att boa in hösten hemma – fylla huset med ljus, laga mat som doftar trygghet och kanske tända terminens första brasa i kaminen.
Höstdag i stillhet – regn och en rytm av omsorg
Gårdagen bar på ett lugn som bara regn kan ge. Lillkillen kom hem mitt under skoldagen – genomblöt efter rasten – för att byta kläder. Vi skrattade åt hur blöta de var, blötare än efter en tvättmaskin. Därför lade vi dem i en spann och lät dem droppa av. Sedan åkte han tillbaka till skolan, varm och torr igen.
Det kändes fint att få ta emot honom, om så bara en kort stund. Ett ögonblick av vardaglig omsorg som rymmer så mycket kärlek.
Stadstur och möten i det fördolda
Senare for vi in till stan. Han hade sina egna ärenden och jag passade på att sola och handla. När jag var klar var han fortfarande upptagen. Därför stannade jag, hungrig, vid Charli Chaplin för en kebabtallrik. Den gick att äta, men som tidigare gatuköksägare kände jag smaken av mos som stått för länge, kött som tappat sin fräschör och vattniga tomater.
Medan jag väntade satt jag i bilen och stickade. Samtidigt såg jag människor som rörde sig i sitt eget tempo. En mycket gammal dam parkerade framför mig och körde sedan iväg. Jag undrade: Kommer jag, när jag blir så gammal, fortfarande våga köra bil? Hur ser hennes dagar ut, och vem väntar hemma på henne?
Just där, i den stilla bilen, öppnade sig en känsla av ömhet för livets alla berättelser – de vi känner och de vi bara anar. Varje människa bär en historia, på gott och på ont, och det är i sig ett värde att den berättas.
Höstdag i stillhet – när sorgen får dela plats med kärleken
Ofta när jag skriver smyger en ton av sorg in i berättelsen. Kanske för att sorgen alltid finns där – som en stilla bakgrund mellan kaos och ordning. Min egen sorg över att vara bortvald gör sig ibland påmind. Den river och gör ont, men den får inte styra. Vissa dagar är tyngre, men andra dagar är lätta. Allt oftare hittar jag tillbaka till sanningen: andras handlingar kan aldrig värdera mig som människa.
Och mitt i sorgen finns också så mycket kärlek – till mina barnbarn, till Lillkillen som alltmer börjar känna tillit. Han vet att när något inte blir som det var tänkt kan han alltid komma hem. När han säger: “Carina, nu måste vi prata” hör jag en önskan om tröst och värme. Han vill veta att någon finns där som lyssnar och förstår, som står på hans sida och som kan säga: “Det är okej, jag hör dig. Du ville något annat, eller du känner dig… Du behöver just nu. Ibland blir livet så. Men vi löser det tillsammans.”
Den kärleken – att finnas där och verkligen höra – bär mig genom dagarna.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar om att låta kärleken bära även när sorgen finns kvar. Om att bära sina rötter i hjärtat – farmor, mormor, de dofter och minnen som aldrig lämnar oss – och om att ge vidare samma värme till nästa generation.
AHA – mellan raderna
I det enkla gömmer sig livets djup: ett kallnande kaffe, ett blött par byxor, ett gammalt sidebord och ett litet levande ljus. Allt berättar om hur kärlek kan bli en tyst kraft som rör sig genom generationer, och hur den kan göra även regniga dagar rika.
Din röst: Mellan raderna
Mellan raderna hörs en varm inbjudan: Stanna upp. Känn doften av kaffe. Minns de människor som bär dig. Låt både glädje och sorg få finnas samtidigt. Det är en påminnelse om att vi aldrig behöver gå ensamma genom livets skiftningar.
FAQ-text – Höstdag i stillhet
Detta inlägg hör hemma i Reflektion & självläkning. Här samlar jag texter om hur vi kan möta livet när det rymmer både sorg och kärlek, om att hitta ro i vardagens små stunder och om att bära minnen vidare genom generationer.
Frågor till dig som läser
Vad betyder stilla morgnar för dig?
Finns det en farmor, mormor eller annan person som du bär med dig i hjärtat?
Hur hittar du värme och tillit de dagar då livet känns tungt?
Reflektion
Regnet gav oss gårdagen och dess långsamhet. Den här morgonen bär jag tacksamhet över stillheten, över min familj och över de två kvinnor som lärde mig att kärlek är något man bär med sig – inte något som tar slut.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Att vara farmor är både glädje och saknad. Jag har fått uppleva många stunder av närhet tillsammans med Emilia och Hugo – från Emilias sovstunder hos oss och våra turer i husbilen, till de gånger jag fått passa lille Hugo eller när han varit på besök. Idag ser det annorlunda ut. Saknaden är stor, men kärleken bor kvar, lika stark som förr.
Att vara mormor och farmor – mellan närhet och saknad, I vågor får man stå stadigt.
Minnena som bär
Att vara farmor är att samla på små ögonblick som växer till stora minnen. När Emilia var mindre fick jag ofta möjligheten att passa både henne och hennes lillebror Hugo. Emilia kunde följa med oss ut i husbilen, hon sov över hemma hos oss och jag kunde åka dit efter mina morgondopp och känna mig välkommen.
Hugo är fortfarande liten, men även med honom har jag fått värdefulla stunder. Jag har fått passa honom några gånger och han har varit på besök. De tillfällena fyllde mig med lycka – att få hålla honom nära, se hans blick och veta att jag också är en del av hans början i livet.
Det är dessa dagar av vardaglig magi jag håller fast vid. Pannkakor vid köksbordet, sagor och skratt med Emilia och små ögonblick med Hugo. De är som skatter jag bär i hjärtat.
När farmorsrollen förändras
Den tomma stolen får symbolisera saknaden i farmorshjärtat.
Men idag ser det annorlunda ut. Jag är inte längre en självklar del av deras vardag. Saknaden efter Emilia och Hugo gör ont, ibland så ont att den tar plats i kroppen. Att vara farmor innebär därför också att orka stå kvar i känslan av att vara utanför.
För att klara sorgen går jag nu i samtal med en terapeut. Det ger mig styrka, hjälper mig att hitta hoppet och påminner mig om att relationer faktiskt kan förändras med tiden. Samtidigt är det svårt. Att vara farmor på avstånd kräver både tålamod och mod, och ibland känns väntan oändlig.
När Emilia fyllde år ville jag visa att jag inte hade glömt henne. Jag ville att hon skulle känna att hon fortfarande är min prinsessa, att jag fortfarande är hennes farmor – även om jag inte är mitt i hennes vardag.
Jag minns hur jag stod på trappan med presenterna i händerna. Hjärtat slog hårt. Skulle hon bli glad? Hade även hon tagit avstånd, eller skulle hon möta mig med den där glimten jag längtade efter? Det var en stund fylld av oro, hopp och kärlek.
När dörren öppnades och hon såg presenterna blev hon så glad. En lättnad spred sig i mig, som om hjärtat kunde andas igen. Och när vi skulle gå och hon gav mig en kram, höll jag kvar en extra liten stund. Bara för att känna henne nära, visa henne att jag fortfarande finns och att jag älskar henne – så mycket att det nästan gjorde ont.
Att vara farmor är att bära en kärlek som aldrig försvinner
Att vara farmor betyder att älska utan villkor. Även när närheten inte längre är självklar, finns bandet kvar. Saknaden är ibland överväldigande, men kärleken är större än avståndet.
I mitt hjärta finns alltid Emilia och Hugo. Farmorshjärtat ger aldrig upp. Det älskar, bär och hoppas – varje dag.
Att vara farmor är att bära en kärlek som aldrig försvinner.
I vårt hem finns min farmors sideboard – en möbel som följt med genom livet och som bär på hennes minne. På det står nu bilder av mina egna barnbarn. Det blir som en bro mellan generationer, från min farmor till mig som farmor, och vidare till Emilia och Hugo. En påminnelse om att kärleken går vidare, även när livet förändras.
Frågor till dig som läsare
Vad betyder farmors- eller mormorsrollen för dig?
Har du någon gång fått älska ett barnbarn eller barn på avstånd?
Vad tror du är viktigast för ett barnbarn att få känna från sina mor- eller farföräldrar?
FAQ – Att vara farmor
Vad innebär det att vara farmor idag? Att vara farmor idag är både glädje och prövning. Det kan vara att finnas nära i vardagen, men ibland också att älska på avstånd.
Är farmorsrollen alltid självklar? Nej, den kan vara skör. Ibland får man inte så mycket plats som man önskar. Men kärleken är alltid lika stark och består genom allt.
Hur kan man vara farmor när man inte får vara nära? Genom minnen, omtanke på de sätt som är möjliga – och genom att aldrig sluta älska. Att vara farmor lever kvar i hjärtat, oavsett avstånd.
Mellan raderna bär jag både minnen och längtan. Jag ser tillbaka på allt det fina vi hade, och jag försöker hålla fast vid hoppet att nya stunder kan komma. Saknaden gör ont, men kärleken gör mig hel.
AHA – mellan raderna
Här blir det tydligt att farmorskapet är sammanflätat med mammarollen. När en relation förändras till det egna barnet, påverkas också vägen till barnbarnen. Smärtan blir dubbel. Men kärleken visar sin styrka – den lever kvar i mig, både som mamma och som farmor, även när jag är bortvald.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Att vara mormor och farmor är ibland att balansera – att stå på bryggan, känna vinden och våga hoppas på det som kan byggas framåt…
Hösten är här för att stanna. När jag vaknar är det mörkt, precis som idag klockan 5.20. Gårdagen fylldes av både skratt och tyngre känslor. Att vara mormor och farmor är att leva mitt i det – med pannkakor, kortspel och kramar, men också med längtan efter det som inte är möjligt.
Även igår var Alfred här hemma på eftermiddagen och självklart spelade vi kort igen. Den där mannen gillar inte när farmor vinner i kortspel. Igår frågade han mig vad jag jobbade med.
Jag berättade att just nu jobbar jag inte på ett jobb som man måste åka till. Men förut då, mormor, vad jobbade du med då? Jag förklarade att jag jobbade med ungdomar och barn som inte kunde bo med sina föräldrar. Han tyckte det var synd om barnen som inte kunde bo med sin mamma och pappa.
Jag berättade att visst kan det vara synd, men de har inget val. När de inte bor med sina föräldrar får de spela kort med mormor och hennes kollegor. Han tyckte det var ett konstigt jobb. Jag försökte förklara att det finns andra saker man får göra också, men att det är lite som livet är – man pratar, äter mat tillsammans och om någon är ledsen eller arg så får man ta hand om det.
Då sa Alfred att det var bra att jag jobbat med sådant, för det finns ingen som är så bra på att trösta som hans mormor.
Det kallar jag ett bra betyg på en mormor. Att hon även har pannkakor med glass, fast man måste vara med och smaka på soppan hon gör på torsdagar, var också bra. Men, det hade varit bättre med bara pannkakorna. Så är det pannkakor – då måste man smaka på soppan, men man behöver inte äta upp den.
Och idag slutar Alfred väldigt tidigt, redan vid 11. Även idag får jag hämta honom – och vi får ännu en eftermiddag tillsammans.
Igår åkte vi iväg för att lämna presenter till ett av barnbarnen som fyllde år. Situationen var lite ovanlig, men fyller man år ska man självklart firas – presenter hör till.
Det blev många paket, mest pennor och kritor för hon är så duktig på att rita. Två små söta kattungar sprang runt i huset och förgyllde stunden. Besöket var kort, men vi fick kramar, både jag och maken. Dottern var med och hade även hon presenter med sig.
Jag önskar att vår relation kunde vara mer vardaglig – att jag kunde ta med henne på fika, läsa läxor eller hämta på skolan. Så som jag får göra med Alfred. Men just nu ser livet inte ut så. Ändå var det fint att få se henne, även om det gjorde ont när vi åkte hem igen.
Min lilla prinsessa till barnbarn – stunden blev kort, men minnet lever länge. Och där fanns också saknaden efter den lilla klimpen, som inte ens var hemma just den här gången. Också han finns i mitt hjärta, lika mycket, även när vi inte ses.
När Alfred frågade om mitt jobb påminde han mig om varför det är så viktigt att det finns vuxna som kliver in när föräldrar inte kan. För barnen är det ofta svårt, men också nödvändigt. Hos organisationer som BRIS och Rädda Barnen finns mer om barns rättigheter och stöd.
Mellan raderna – min röst
Mellan kortspel och pannkakor, mellan kramar och avstånd, finns min berättelse. Det jag egentligen säger är: jag älskar alla mina barnbarn, men vägen till dem ser olika ut. Hos Alfred finns vardagen nära. Hos prinsessan och den lilla klimpen finns längtan och det jag inte får.
Reflektion
Kanske är det så livet är – fullt av kontraster. Ena stunden varm av glädjen i en liten pojkes ord om att jag är bäst på att trösta. I nästa stund fylld av smärta över att inte få dela vardagen med de andra små.
Fråga till dig som läser
Har du själv stått i den där känslan av både närhet och avstånd – av glädje och saknad samtidigt?
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Vad innebär det att vara mormor eller farmor? Det handlar ofta om att finnas nära barnbarnen – med lek, vardagsstunder, kramar och samtal.
Vad är det bästa med att vara mormor/farmor? Att få uppleva glädjen i små ögonblick: kortspel, pannkakor, promenader eller bara närhet.
Kan man känna saknad som mormor eller farmor? Ja, ibland finns barnbarnen inte alltid nära. Saknaden är en del av kärleken – längtan visar bara hur viktiga relationerna är.
Förord Det här är ett inlägg om sensommaren som smyger sig på, om campingliv och om att bära både glädje och saknad samtidigt. Det handlar om längtan efter barnbarn, om att leva med avstånd i familjen – och om kärleken som består även när vägarna skiljs åt.
När sommaren viker undan
Här sitter jag igen, i husbilen. Jag skriver som jag brukar, men känslan är annorlunda nu. Det är inte samma sprittande vårkänsla längre. Sommaren börjar dra sig undan, även om jag helst inte vill skriva det. Men sanningen är den: vi är närmare hösten nu än sommaren i sin fulla blom.
Visst kan hösten vara vacker på sitt sätt, men jag saknar de där ljumma kvällarna som bjuder in till stilla njutning. Än är det inte över – dagarna finns kvar att leva i. Och jag påminner mig om att inte ge upp sommaren riktigt än.
Ett oväntat besök och en stilla tanke
Vi ska stanna här på campingen en dag till. Idag fick jag veta att makens bror kommer hit – det blev en liten överraskning. Det ska bli fint att träffas.
Ändå snurrar andra tankar i bakgrunden.
På Instagram såg jag bilder på mina barnbarn, glada och fulla av liv. Jag log när jag såg dem skratta, men samtidigt kändes det som om hjärtat fick ett litet hugg. Det är stunder som dessa jag längtar efter att få dela – men just nu är jag en farmor på avstånd.
Ibland känns det som om världen rör sig vidare utan att jag får följa med. Jag vet att livet inte alltid blir som man önskar, men saknaden finns där ändå. Hugo har vuxit, Emilia ser ut att kunna erövra världen, och Alfred får jag ibland ha nära när livet tillåter det.
Det som bär mig är kärleken – den finns kvar, även när jag får älska på håll.
En moders kärlek tar aldrig slut
Det finns inget jag kan göra för att förändra situationen just nu. Jag kan bara fortsätta önska dem lycka.
Mitt största hopp är inte att få allt som förr, utan att alla mår bra. Att min son får ett liv där han kan andas, skratta och känna att han valt det som var bäst för honom och hans barn.
Jag är hans mamma, och jag älskar honom mer än ord kan rymma. Den kärleken finns kvar, oavsett avstånd.
Mellan raderna – min röst
Mellan raderna vill jag förmedla detta:
Jag är en mamma och farmor som bär både smärta och kärlek i samma andetag. Jag väjer inte för det som gör ont, men jag skriver inte ur bitterhet. Jag skriver för att förstå, för att stå kvar och för att fortsätta älska.
Och kanske skriver jag också för dig som känner igen dig. Vi är fler som bär den här tysta sorgen. Vi bär den tillsammans – även om vi gör det på avstånd.
AHA – mellan raderna Jag ser att det fortfarande är sommar, även om hösten närmar sig. Jag ser barn jag inte får träffa, men jag ser dem ändå med kärlek. Jag ser min egen sorg – och jag väljer att inte göra den till skuld. Det gör ont, men det är inte kallt. Det är bara kärlek som inte har någon plats att landa. Och kanske är det just därför jag skriver – för att ändå få älska.
Reflektion
Sorg har inga regler. Det finns ingen mall för hur man ska hantera att bli bortvald – särskilt inte av sitt barn. Men det går att fortsätta älska, även när relationen gått sönder. Att stå kvar i kärlek, även när man inte får något tillbaka. Det går att älska även om det är en envägskommunikation.
Citat att bära med sig: ”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” -Carina Ikonen Nilsson
Vill du stötta mitt skrivande?
Jag skriver för att förstå – och för att du som läser ska känna dig mindre ensam. Om du vill stötta mig i mitt arbete kan du göra det här:
Det här är ett inlägg om närhet – på riktigt. Om samtal som fördjupar, kärlek som mognar, och de människor som bär oss när livet gör ont. En helg med kaffe, sjöutsikt och hjärtat fullt.
I husbilen, med kaffet, minnena – och ett hjärta fyllt av tacksamhet
Nu sitter jag i husbilen och skriver. Inte ute i det fria som jag brukar, men även det här är mysigt. Kaffet är varmt och står här bredvid mig. Helgen som gått har varit så fin. Jag har fått träffa min kära kusin – och det där bandet mellan oss, det är fortfarande lika starkt.
Vi har alltid haft ett slags osynlig tråd genom våra liv. Vi ses inte ofta, men när vi gör det är det som om vi sågs igår. Det är så lätt. Så självklart. Vi bara fortsätter där vi var. Inga ursäkter, inga förklaringar. Bara samtal, skratt, stillhet.
Mer än bara släkt – vi är vänner
Jag uppskattar honom så mycket. Vi är kusiner, ja – men det känns som mer än så. Vi är vänner, så som riktiga vänner ska vara. Såna som vet, utan att man behöver säga något.
Och hans fru… Hon är en sån där människa som gör rummet mjukare bara genom att vara där. Klok, eftertänksam, alltid välkomnande. Jag tror faktiskt att hon alltid är glad. Eller åtminstone bär på något ljust inuti.
När min mamma dog – och efter alla turer till begravningsbyrå och allt det där tråkiga som kommer med döden – så minns jag en särskild stund från begravningen. En stund som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat. Det var när min kusins fru kramade mig. Hon höll om mig länge och sa ord som bar. Det var som om hon nästan tog över en bit av min sorg, bara genom att våga vara där med mig, i den. Hon sa att hon förstod hur ont det gjorde. Och det kändes som att hon verkligen gjorde det.
Ibland, när minnena kommer nära, brukar jag tänka på just hennes ord. De blev en tröst jag fortfarande bär med mig. Den där kramen, hennes närvaro – den gjorde en sorglig stund lite lättare att stå i. För hon förstod. Och ibland är det allt som behövs.
Om 40 år tillsammans – och den där riktiga kärleken
Igår pratade vi om relationer. Jag frågade dem vad det är som gjort att de varit ihop så länge. Fyrtio år är en lång tid. De gifte sig som unga, och ändå står de här – fortfarande sida vid sida.
Min kloka kusin sa något jag burit med mig:
”Vi har gemensamma intressen. Och när förälskelsen lagt sig har det vuxit fram en vänskap som är större än något annat.”
Och jag tror att det är just det som är kärlek. Att man hittar sin allra bästa vän. Någon ser dig. Någon hör dig. Någon vet vad du behöver – till och med innan du själv förstått att det är just det du behöver. Jag tror att äkta kärlek har ett osynligt språk vi föds med. Det börjar bara tala när vi möter rätt person.
Och i min egen relation har vi sett något som jag tror är avgörande för att det ska hålla. Även om vi inte alltid är överens, eller om vi är smågriniga på varandra – så säger vi aldrig hårda eller fula ord. Det gör vi bara inte. Det hör inte hemma i en vuxen, kärleksfull relation. Respekten får finnas kvar, också när man är irriterad. Det är som att vi skyddar det vi har – också i det tysta, i de små valen, i tonen vi använder.
Campingliv, hamburgare större än huvuden – och sjöutsikt som stannar kvar
Marks kommun har verkligen bjudit på en vacker helg. Campingen är helt rätt för mig. Nära till badet, nära till naturen – och så nära till min kusin. Deras husvagn står här hela säsongen, och bara det att kunna gå några steg bort och mötas, det är lyx.
I fredags åt vi på campingens restaurang. Lillkillen tog en hamburgare som nog var den största jag sett i hela mitt liv. Själv tog jag entrecôte. Och visst – maten var god, men det var inte det som gjorde kvällen. Det var sällskapet. Och sjön. Vi satt ute och såg ut över vattnet. Och där och då var allt bara… gott.
Hemåt – eller dröja sig kvar?
Idag ska vi lämna campingen. Vart vi ska vet jag inte riktigt. Kanske hem. Maken vill hem och redigera sina bilder, och jag känner hur längtan efter min egen säng, min egen dusch och kaffet hemma i köket börjar smyga sig på.
Växthuset behöver kanske också lite omsorg. Skörden har börjat på riktigt. Tomaterna väntar på att bli plockade. Och jag känner ett sug efter en filmkväll, efter att tvätta, hänga tvätten, slå mig ner på altanen och bara andas hemma.
Vad tror du?
Har du en människa i ditt liv som vet exakt vad du behöver – redan innan du själv gör det? Tror du, som jag, att kärlek ibland tar formen av vänskap – och att det är den som håller längst?
Viktigt för mig
Det känns viktigt för mig att skriva. Jag har börjat lära mig se tråden i mina texter. Den här texten belyser viktigheten i att röra sig mellan sorgen och värmen i möten. Livet visar sig i dess mest betydelsefulla stunder mellan samtal och tystnad. Det lilla rymmer ofta sådana ögonblick. Det kan vara en kram, ett samtal – eller bara ett bad.
Reflektion
Vi skyddar det vi älskar, inte bara med stora gester – utan i det sätt vi pratar till varandra, hur vi lyssnar och hur vi väljer att stå kvar. Äkta kärlek hörs i tystnaden mellan orden. Det finns människor som stannar kvar i oss – inte för att vi hörs ofta, utan för att de bar oss när vi behövde det. Den sortens närhet bär vi med oss. Tyst. Tryggt. För alltid. Ibland är du en sådan person – även om du kanske inte alls förstår det själv.
I det som varit vilar visdom. Det som kommer kan vi bara ana. Men i nuet – där står vi. Med allt vi bär, allt vi älskar. Just där – finns det som är verkligt.
Stöd gärna mitt skrivande
Om du uppskattar mina texter får du gärna stötta mig med en slant. Tack! paypal.com
Att jämföra sig själv med andra.Sluta jämföra dig med andra –
Jämförelse är en stor källa till oro och dålig självbild. Lär dig att uppskatta dig själv för vem du är, inte för vad andra är.
Sluta jämföra dig med andra
En nyckel till självacceptans
Jämförelse med andra människor är en av de största orsakerna till dålig självbild och oro. Vi jämför ofta våra liv, med andras liv på sociala medier, i våra relationer och i vårt arbete, men det är viktigt att inse att detta bara leder till jämförelse och oro. Vi kan titta på grannens trädgård, bil, hur många fester dom har och hur ofta barnen kommer och hälsar på. Hur ofta dom handlar mm mm. I sociala medier visar vi ofta en glamorös bild av oss själva. Vi tar inte det där kortet när vi vaknar, berättar inte att innan lönen kommer är det inte en tanke på att inte gå ut och shoppa. Utan vi visar upp en bild av lycka och flammor av det som är vackert.
För att sluta jämföra dig med andra, måste du först och främst inse att varje människa har sina egna unika livsresor och utmaningar. Du har ingen aning om vad andra människor går igenom, deras framgångar och misslyckanden speglar inte nödvändigtvis din egen resa. Ingen har gått i dina skor, ingen vet vilka känslor erfarenheter du upplevt. Ingen har varit i din relationen med dina föräldrar i det steg du varit i syskonskaran. Inte heller har dom haft dina syskon, släktingar.
Det är också viktigt att fokusera på din egen utveckling och framsteg. Fira dina framgångar, stora som små, och försök att lära dig från dina misstag. Fokusera på dina mål och drömmar, och sträva efter att bli den bästa versionen av dig själv, inte någon annan. Den bästa versionen av sig själv är inte alltid lycka, lyckandes och segrar. Ibland kan en seger vara att du tog dig upp från sängen. Att du tog på dig kläderna och gick ut i friska luften. Att du vågade dig på att ringa det där obehagliga samtalet, eller att du vågade säga de där meningarna som du suttit inne med. Dom där orden är värda att firas, även om dom togs emot och bidrog till dålig stämning. Du sa ditt hjärtas röst.
Sluta jämföra dig med andra, fokusera på din egen resa. Vad är ditt nästa steg i din resa? Vart är du på väg? Vad vill du uppnå med ditt liv? Det spelar inte någon roll vad andra gör eller vill att du ska göra. Det är du som är kapten i ditt skepp. Även om andra gör andra saker och vill andra saker, det är deras resa. Inte din och inte är det något du behöver nå upp till. Jämför dig istället med hur det var förra veckan, eller hur du gjorde senaste gången det hände det du är i just nu. Blev resultatet enligt dig själv dåligt, så gör något annorlunda denna gång. Stå på dig och var den du är, gläns i din egen hög person. Tillåt dig vara den där du är, visa dina gyllene kort för omvärlden. Våga vara dig själv. Stå upp för dig själv. Det är en viktig nyckel till självacceptans. När du har accepterat dig själv och slutat jämföra dig med andra, kommer du att uppleva mer tillfredsställelse och självförtroende, och du kommer att vara mer beredda att möta utmaningar och ta itu med livets hinder.
Vart är du på väg? Har du börjat på din egna resa eller är du en reskamrat i någon annans livsresa? Ritar du på din egna väg? Eller har du redan hittat din karta? Har du hittat kartan så ta stegen ut och prova leva ditt liv så som du vill leva det. Var den du är även om du inte är den som andra vill att du ska vara. Gör din egna kopp te så som du vill att det ska vara.
Nej nog för nu, Även detta är ett inlägg jag skrivet innan, Jobb idag och då får jag plocka bland skatterna som ligger och vilar och inte innan blivit publicerade.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Gör en fin dag.
Prioritera din hälsa – En viktig del av självkärlek
Prioritera din hälsa är en faktor för att öka din självkärlek och livskvalitet. Detta innebär att ta hand om din kropp och sinne genom regelbunden motion, en hälsosam kost, tillräcklig sömn och stresshantering.
Regelbunden motion kan hjälpa dig att hålla kroppen i form, öka ditt självförtroende och lindra stress. En hälsosam kost hjälper dig att ge din kropp den näring den behöver, för att fungera optimalt, tillräcklig sömn är viktig för att återhämta sig och för att hålla dig frisk. Nu tänker jag att det inte alltid är broccoli och morötter men, en liten större portion med grönsaker kan inte göra skada. Men ibland är det riktigt gott med bara det där skämsmaten. Fast gör man maten från grunden så är det mera nyttigt. Undvik halvfabrikat till mat. Det är inte svårt att äta näringsriktig mat. Ät vettig mat under veckorna och slarva någon dag under helgen. Ta promenaden till affären istället för bil. Gå den där lilla extra turen när du är på väg till ditt mål. Gör några knäböj när du väntar på kaffet. Var ute i friska luften, nära naturen. Är du modig så varför inte börja med kallbad. Åk till en sjö varje morgon, tillsammans med andra och bada. I det sammanhang har jag själv hittat ett kasam, där jag mår som allra bäst. Sömn ja, där har jag problemet. Sömn kan vara svårt. Men det går att få till. Acceptera sömnen, även när den är mindre bra. Sover du dåligt i natt,blir sömnen antagligen bättre natten efter det. Används sömnklocka, då brukar det bli så att man fast man tror att man inte sovit bra, ändå fått ett antal timmar. Sömnen är viktig. Hitta sätt som gör sömnen bättre. Stäng ner skärmarna en timma innan du ska sova. Ha det svalt och mörkt i rummet. Låt bli mobilen.
Stresshantering är också viktigt för att hålla din kropp och sinne i balans. Att hitta metoder för att hantera stress, såsom meditation, yoga eller mindfulness, kan hjälpa dig att uppleva mindre stress och oro och öka din totala livskvalitet. Här är kallbad ett riktigt bra alternativ. Endorfinerna som simmar in gör verkan långt efter att badet är klart. Stanna upp andas, ifrågasätt dina tankar, måste du verkligen skynda. Avboka och gör mindre i kalendern. Lev här och nu. ANDAS. Att börja morgonen med handmeditation är något som jag ibland tar till. rör handflatorna emot varandra rör ansiktet och ge dig själv en kram mellan varven under sju minuter, så känner du vad och vilka mjukheter som ramlar in. Börja dagen med att skriva av dig din stress. Visualisera dagen, då du vaknar om hur du löser allt i en stilla takt.
Att prioritera din hälsa är en avgörande del av självkärlek. När du tar hand om din kropp och sinne, kommer du att känna dig mer energi, mindre stressad och mer självsäker, vilket kan öka ditt självvärde och självbild. Så prioritera din hälsa idag och se skillnaden det gör i ditt liv.
Vad kan du göra idag. Börja, sedan tenderar aldrig att bli till. Ett steg, gör ett idag. Börja med knäböj i väntan på kaffet. Gör armhävningar mot bänken i köket medans potatisen kokar. Lyft konservburken eller ketchupen några gånger innan du ställer den i skåpet, gör biceps curls med mjölkpaket innan du ställer det på bordet. Man kan ta en runda i kvarteret och göra det på tid. Slå tiden nästa dag. Man behöver inte gå på gym, det går att få till träning i vardagen.
Nog för nu, lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är här först i morgon. Just nu gäller. Gör en fin dag.
Kärleken till sig själv är en viktig relation som vi alla bör ta på allvar. Det handlar om att acceptera och älska oss själva för vem vi är, med alla våra styrkor och svagheter.
När vi har en stark kärlek till oss själva, är vi bättre rustade att ta hand om våra behov och förhållanden med andra. Vi blir mer självsäkra, mer respekterade och har en starkare förmåga att förändra vårt liv till det bättre.
Men att uppskatta och älska oss själva är inte alltid lätt. Vi är ofta hårda mot oss själva och vi jämför oss ofta med andra. Men det är viktigt att komma ihåg att vi är unika och att vi har egenskaper som ingen annan har.
Så, låt oss börja älska oss själva mer. Genom att lära oss att acceptera och uppskatta oss själva, kan vi bygga en relation med oss själva som är stark, positiv och som hjälper oss att nå våra mål och drömmar.
Kärleken till sig själv är en viktig del av vårt välbefinnande, så låt oss ta hand om den och visa oss själva den kärleken vi förtjänar.” Även då vi kanske är mindre nöjda med oss själva. Då är det ändå viktigare att vara kärleksfull emot sig själv. Ta en extra filt om sig själv och gråta om det är tid för det. Eller en filt och en kopp te. Det är kärleksfullt emot mig själv i alla fall. Ta hand om dig och kärleken till dig själv.
Tacksamhet.
Tack för att jag vaknade idag.
Tack för att vi hann med och hämta ved igår. Nu finns det både för mys och fryskvällar.
Tack för att helgen har varit i vilans tecken.
Tack för att jag har fått svar på röntgen. Tack för att jag snart ska besöka vården för att få det förklarat för mig.
Tack för att livet är som det är. Det är ett liv jag har och det är jag som ska leva det. Precis så som jag vill ska jag leva just det här livet.
Tack för att jag har ett jobb att gå till.
Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller
Kärleken till sig själv är en viktig relation som vi bör ta på allvar. Det handlar om att acceptera och älska oss själva för den vi är, med alla våra styrkor och svagheter. När vi har en stark kärlek till oss själva, är vi bättre rustade att ta hand om våra behov och förhållandet till andra. Vi blir mer självsäkra, mer respekterade och har en starkare förmåga att förändra vårt liv till det bättre.
Men att uppskatta och älska oss själva, är inte alltid lätt. Vi är ofta hårda mot oss själva, vi jämför oss ofta med andra. Det är viktigt att komma ihåg att vi är unika, att vi har egenskaper som ingen annan har.
Låt oss börja älska oss själva mer. Genom att lära oss att acceptera och uppskatta oss själva, kan vi bygga en relation med oss själva som är stark, positiv och som hjälper oss att nå våra mål och drömmar. Kärleken till sig själv är en viktig del av vårt välbefinnande, så låt oss ta hand om den och visa oss själva den kärleken vi förtjänar. Vi får först träna på det där med acceptans. Ett steg i rätt riktning.
Acceptera sig själv – En viktig steg i självkärlek
Acceptera sig själv är en avgörande del, av personlig tillväxt och självkärlek. Det innebär att ta emot och uppskatta dig själv, som du är, med alla dina styrkor och svagheter. Det kan vara en utmaning, men när du väl har accepterat dig själv, kommer du att uppleva mer tillfredsställelse och självförtroende. Acceptera sig själv handlar inte om att ursäkta dåliga beteenden, eller slappa på dina mål. Det handlar om att acceptera dig själv, med alla dina brister och utmaningar, men samtidigt sträva efter att bli den bästa versionen av dig själv.
För att acceptera dig själv, bör du först och främst sluta jämföra dig med andra. Jämförelse är en stor källa till oro, men även dålig självbild, så försök att fokusera på din egen resa och utveckling. Försök också att omringa dig med positiv energi, umgås med människor som stödjer och uppmuntrar dig, och sätt gränser för vad du är bekväm med och vad du inte är.
Det är också viktigt att ge dig själv tillåtelse att misslyckas och förlåta dig själv för dina misstag. Förlåtelse är en viktig del av självacceptans, så lär dig att rikta fokus på framtiden och vad du kan lära dig från dina erfarenheter. Till sist handlar acceptera sig själv om att ha en positiv inställning till dig själv och din livsresor. När du har accepterat dig själv, kommer du att uppleva mer tillfredsställelse och självförtroende, och du kommer att vara mer beredda att möta utmaningar och ta itu med livets hinder.
Det får räcka för nu i temat Kärlek. Nu kör vi.
Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
En ny dag på jobbet. Eftersom jag jobbar idag blir det ett inlägg som jag skrivit innan. Jag har haft en tanke om att skriva om Kärleken Kärleken viktighet i livet. Nu tänker jag använda mina inlägg om just kärleken. Dagar då jag jobbar heldagar. Idag arbetar jag mellan 9-00 till 22-00. Hästpass men bara två har det varit denna veckan. Så mina vänner här kommer mina tankar om Kärleken. Varsågoda.
”Kärlek – den mest kraftfulla känslan i vårt liv
Kärlek är en känsla som kan förändra allt. Det kan ge oss styrka att fortsätta när allt annat känns hopplöst, och det kan fylla våra liv med så mycket glädje och lycka. Men vad är det egentligen som gör kärlek så mäktigt?
Kärlek är självuppoffrande. När vi älskar någon, så är vi beredda att göra vad som helst för att se till att de mår bra. Vi sätter deras behov och önskningar före våra egna, och vi gör vad vi kan för att hjälpa dem när de behöver det.
Kärlek är acceptans. När vi älskar någon, så accepterar vi dem precis som de är – med alla deras styrkor och svagheter. Vi stödjer dem i deras drömmar och mål, och vi tror på dem, oavsett vad.
Kärlek är förståelse. När vi älskar någon, så försöker vi förstå deras perspektiv och varför de gör de saker de gör. Vi är empatiska och vi vill hjälpa dem att lösa sina problem och övervinna sina utmaningar.
Kärlek är evig. Kärlek är en känsla som inte dör, oavsett vad som händer. Vi kan glömma bort våra känslor för en stund, men de finns alltid där, väntande på att återupptäckas.
Så, mina vänner, kärlek är en kraft som vi bör uppskatta och värna om. Låt oss sträva efter att älska oss själva och andra på det mest självuppoffrande, accepterande, förstående sättet som vi kan.”
Det får duga för dagen.
Stor Panda och Liten Drake är massvis med ord om kärleken till dom och till livet.
Är inte detta kärlek så säg.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just i morgon är en ledig dag igen och då tänker jag att jag ska bada i sjön.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
