Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Etikett: Lerkil

  • Vallersviks ekumeniska församling: En resa genom tid och tradition

    Vallersviks ekumeniska församling: En resa genom tid och tradition

    Husbilsäventyret fortsätter…

    Jo då, här har det varit äventyr med att sova i natt. Vi bor i Vallersvik. Precis i närheten av Vallersviks kyrka. Här startades den första baptisten sitt dop.

    Vallersviks ekumeniska församling: En resa genom tid och tradition

    Vallersviks ekumeniska församling, formellt grundad 1990, har sina rötter i Svenska Baptistsamfundet (SB) och den Världsvida Baptistiska gemenskapen. Baptismen har sina anor från Schweiz, där den första församlingen bildades. Till Sverige kom den 1848, då fem nydöpta, tillsammans med ledaren F.O. Nilsson, döptes i Frillesås.

    En av de mest anmärkningsvärda aspekterna av denna frikyrkoförsamling är dess tidiga införande av lika rösträtt. Redan 73 år innan detta blev lagstadgat i Sverige, praktiserade församlingen lika rösträtt inom sin gemenskap, vilket visar på dess framåtskridande och rättvisefokuserade principer.

    Den 4 juni 2011 markerade en betydande milstolpe i svensk kyrkohistoria. Tre samfund, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Missionskyrkan, slogs samman för att bilda Equmeniakyrkan. Med mottot ”En kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, mig och världen,” strävar Equmeniakyrkan efter att vara en samlande kraft för troende över hela landet.

    Den stora stenen: En populär attraktion

    Inom kyrkans område finns en stor sten, strategiskt belägen högt upp på ett berg. Den har blivit en populär plats för besökare som söker den perfekta fotomöjligheten. Igår såg jag många som klättrade upp för att fånga stenens majestät på bild. Förra året, vid samma tidpunkt, var det en sammankomst här och en stor fest som drog besökare. Likaså denna helg men nu även ett bröllop.Församlingen driver även campingen vi står på, vilket är en nödvändig inkomstkälla eftersom de inte får bidrag från skattepengar som Svenska kyrkan gör.

    En sömnlös natt vid Vallersvik

    Festen höll på länge in på natten, och det var svårt att sova. Det var antingen festligheterna eller de bilburna ungdomarna som höll mig vaken, då ljudet av bilar hördes utanför vårt staket. Vid fyra på morgonen gav jag upp försöken att sova och gick upp för att brygga kaffe. Tyvärr hade mjölkskummaren gått sönder, så det fick bli espresso med vanlig mjölk. Utanför köksfönstret sken solen och flaggan kastade skuggor på träden. Efter två koppar kaffe kände jag mig redo att möta dagen, medan maken fortfarande snarkade, vilket inte var förvånande med tanke på att klockan knappt slagit sex.

    Innan sänggåendet igår satt jag och ritade lite teckningar. Här är en av dom jag gjorde. Bedrövelsens eftertänk.

    Packning och avfärd

    Idag är det dags att packa ihop och åka hem. Jag funderar på en snabb tur till Lerkil för mitt årliga bad. Förra året såg jag en grupp som badade tillsammans och sedan fikade på bryggan – en synnerligen trevlig upplevelse. Men idag vill jag komma hem i tid för att hinna packa upp och förbereda mig inför morgondagens tidiga arbetsstart. Dessutom vill jag se SVT:s dokumentär om Thåström, ”Ett hjärta är alltid rött.”

    Utanför fönstret visar sig en sol idag med. Vallersvik Camping

    Sammanfattning

    Vallersviks ekumeniska församling har en rik historia som sträcker sig tillbaka till baptismens rötter i Schweiz och dess introduktion i Sverige. Församlingens engagemang för rättvisa och gemenskap har varit dess ledstjärna. Den natursköna omgivningen och den stora stenen på berget lockar många besökare. Trots sömnbrist från nattens aktiviteter ser jag fram emot en produktiv dag och att återvända hem för lite välbehövlig vila och avkoppling. Vallersvik är verkligen en plats där historia och nutid möts, och där gemenskapen skapar minnen för livet misstänker jag.

    Nog för nu ha en fin dag och ta hand om det som är viktigt. Lev idag just nu.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!
  • Hejdå helgen nu är det dags!

    Hejdå helgen nu är det dags!

    Att köra på och jobba igen. Idag är det dags att köra långpass. 9-22.30. Jaha då vart det dags att säga hejdå till den här helgen. Sicken helg det varit. Har badat Fredag kväll, lördagen och även på söndagen. Först var det i Frillesås, lördagen blev det bad i Varberg närmare bestämt i Kärradal. Sist men inte minst i Mitt Älskade Lerkil.

    Lerkilsbadet
    Frillesås badet
    Den lilla Lerkilskrabban.

    Nu sitter jag här med kaffekoppen och ska snart göra morgon. Idag är det jobb dags att göra skäl för lönen. Dags att jobba! Igår ställde vi av husbilen, första gången sedan i våras. Nu ska den stå i 14 dagar innan vi kan ge oss av igen. Vart det bär av har jag inte en aning om men ett besök till Lerkil igen hade suttit fint. Tänk att få sitta där och se det vita skeppet mitt i natten. Vem vet till och med ta ett dopp inne vid badviken.

    Näää…. jag får sluta att jobba känner jag. Får se till att hitta ett jobb som är mera humant i arbetstider. Sluta upp med att jobba helg. Var ledig på helger och kvällar. Sova hemma i min egna säng. Nåja nog om detta, ännu så länge är det bara en dröm, jag får sätta upp delmål för att nå dit. Nu är det dags att göra klart.

    Sicken tur att jag har en stund att åka till jobbet på. Idag ska jag sätta de nya ABBA låtarna på repeat och få njuta hela vägen till jobbet. Snart, snart blir det 10 låtar att lyssna på om och om igen. ABBA tänka sig att vi skulle få uppleva att dom igen gjort musik. Tack till er ABBA för att ni gjorde det verkligen gjorde…. Ny underbar Musik igen.

    På vägen hem ikväll lär det bli mera ABBA.

    Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson

  • Krabban gick på Söndags-promenad i Lerkil.

    Då är det hela vägen hem då da… Nu sitter jag i passagerarsätet och skriver. Maken han koncentrerar sig på att köra Lvl^. Nu blir det vila för vår husbil. Två veckors vila är vad han behöver. För oss är det no, no till vila. Nu blir det jobb igen. Framför mig ligger en jobbhelg. Denna jobbhelgen blir ingen avstickare med vår lvl^, i helgen är det hela dagar med jobb. Där till har jag sökt semester på söndagen då det är Dop för vårt minsta barnbarn. Han den lilla ska heta Hugo.

    Innan vi påbörjade resan hem, stannade vi till i Lerkil. Där åt vi lunch Pasta Carbonara. Efter maten ville jag titta till badplatsen, en skylt visade på 17 grader. Då är det enkelt att ta ett dopp. Men jag ville först kolla, att det inte fanns några brännmaneter. Det gjorde det inte. Hittade en krabba som var ute på söndagsvandring där nere på botten. Hade jag vart barn, hade jag sett till att fiska upp den. Det gjorde jag inte nu. Den va stor den där krabban tänk att få ha den i sin hink en sådan där härlig krabbfiskar dag.

    den lilla krabba som hade en lite söndagspromenad

    Vattnet var så fint och klart, det fanns liksom inga ursäkter för att inte bada. Det var liksom bara att hoppa i. När jag gick ner för trappan till det lite djupare, hörde jag farmors röst inom mig. Hon sa med sin lite mera bestämda röst, att jag inte skulle sjåpa mig. Det var bara att hoppa i. Nåja, jag sjåpade mig någon minut, sedan var det bara att hopp i. Så härligt och uppfriskande. När jag badat en stund gick jag upp men ångrade mig och gick i igen. Det badet fick bli för farmor, ett dopp för min lilla farmor som jag när hon levde alltid ville bada i Lerkil. Eller hm nej, farmor kunde nog bada precis var som helst bara det var saltvatten.

    Om farmor hade levt nu så hade vi suttit just här och druckit kaffe och ätit farmors goda äggmackor. Just på den här klippbänken har jag ätit farmors äggmackor i många år, en och annan av hennes goda kanelbullar har jag nog ätit där med. Det var nästan som om farmor precis skulle komma ner från stigen och ropa att hon hade mackor med sig. Men hon bor vid den andar stranden och har gjort det några år nu. Men i år har hon i alla fall genom mig fått bada i Lerkil. Jag med för den delen.

    Just här skulle jag sett farmor om hon levt. Här hade hon gått ner med den lilla eller ganska så stora fikakorgen.

    Asså i gatan vad jag ibland saknar min fina gamla farmor.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen bor där borta i framtiden.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson