Vi loggade ut från vår lilla camping vid havet. Åkte till Kungsbacka för att inhandla lite glutenfritt bröd igen. Efter inhandling åkte vi vägen till Valda och stannade till vid mitt älskade Lerkil. Där stannade vi för att äta lunch. Medan maken lagade Lunchen gick jag till bryggan och badade stal lite sol för att låta huden tv orka från det kalla salta vattnet. Här just här i Lerkil andas jag, njuter jag vandrar tillbaka i tanken om farmor, Kan nästan höra hennes röst när jag är där vid bryggan vid stenen som är bredvid där vi allt som oftast var när vi badade. Farmor som varit så betydelsefull för mig i mitt liv. Känslan är så värdefull för mig när jag är där vid stenen vid bryggan. Kan fortfarande känna smaken av kaffet, smörgåsarna hon alltid bjöd på. De goda kanelbullarna lika så. När jag badat och solat gick vi, jag och lilltösen tillbaka till parkeringen där maken stod och fixade det sista med lunchen. Idag bjöd han på hamburgare och pommes. Dukat hade han gjort inne i husbilen. Idag har vi redan hunnit grilla två gånger. I morse vid campingen bakade jag scones som maken sedan la i grillen för att baka degen till bröd. Det funkade utmärkt. När vi lämnat lillflickan åker vi tillbaka till campingen för att bo där två nätter till. Härligt med en husbilshelg. Här kommer lite kort från dagen.

Dagen idag, decease efter frukosten på Hotell Halland packade vi ihop vår väska för att ta turen runt torget i Kungsbacka. Det var inte mycket som var sig likt i stan. Kanske inte så konstigt efter som jag inte springer ner dörrarna där. Inte ens biografen låg där den skulle, link men lite impad av att dom fortfarande har en biograf det är jag allt.

När turen runt kvarteret var klar, ambulance gick vi till Pressbyrån och köpte kaffe. Nu ska det erkännas att det inte bara var kaffe som vi köpte, för precis i kön när vi skulle betala fick jag för mig att köpa cigg också, hur tänkte jag? Har jag inte en aning om, dumt jo men visst var det, men tydligen inte så dumt så jag slängde dom, för dom ligger nu på glasbordet i stora rummet. ;( .

När vi skulle åka hemåt, så frågade jag maken snällt om vi inte kunde åka en sväng till Lerkil först.

Vilket vi gjorde. Har man nu mot förmodan aldrig varit i Valda och då heller Lerkil, vilket ligger lite utanför Kungsbacka. Då kan jag med det varmaste rekommenderat just ett besök dit. Har man inte varit i Lerkil så har man minsann inte varit vid havet, när det är som vackrast. Ett Lerkilsbesök är tvunget, ett sånt där måstes besök av fina platser.

Kanske är mitt omdömen inte helt rättvist, utan att annan in eller påverkan, Kanske är det till och med så att det är jävigt.  Jag har ju sprungit där som barn, farmor och mitt favorit ställe.  Jag har ju massvis med minnen redan som riktigt liten, från just Lerkil. Så att jag kryddar omdömet kan ju bero på det. Kanske är det en helt vanlig badplats för andra, men för mig är det helt underbart speciellt vackert.

Äggmackor, bullar eller vad man än äter där, så smakar förträffligt, bara man äter det där. Regnet är inte så vått där, den ruttna tången luktar gott. Molnen som kan bo på himlen är inte moln. Det enda som kan vara negativt med stället är då Toaletterna, för just dom luktar som de alltid har gjort, vilket gör att man inte går in där. Det spelar ingen roll att de är av modernare sort idag än då när jag var liten, det är ändå inte besöksvänliga.

När jag var i Lerkil gjorde jag en uppdatering på FB. En riktigt gammal vän såg min uppdatering. Hon bor på Sandö,  som ligger i närheten. Innan vi hann åka därifrån så fick jag telefonsamtal från henne, att hon nu satt i bilen och var på väg ner till Lerkil.  Så idag var det en stor dag, för idag, fick jag äran att träffa en gammal gammal vän, tror det är minst 30 år sedan vi såg.

Självklart var det roligt, och så som tjejer gör så pladdrade vi på,  jag fick höra lite om alla som bott där då på den tiden.  Lite bestämde vi, att vi skulle ta husvagnen ner  så vi kunde träffas lite längre stund än idag. För idag var tiden så där knapp.  Det var grymt roligt att träffa henne, tänka sig hon såg precis ut som hon alltid har gjort. Är det bara jag som blivit gammal?

Det tycker jag är lite orättvist faktiskt, men sånt är livet. Vissa åldras med stil, vi andra vi blir bara gamla. 

Fågelsång och kaffe. Även idag vaknar jag upp på den lilla campingen i Vallersvik,som ligger i Frillesås. Gårdagen gjorde vi en roadtrip för att lämna av lilltösen. Jag ville visa henne Lerkil och hur vackert det var där. När vi var där gjorde hon karriär som som fotograf här på bloggen. Hon har ett öga för fotografering. Kan det där med fokus på det som hon vill visa. Nu är inte det bara det hon har öga för. Hon är en kreativ själ. duktig på så många saker. Gillar att rita, spela gitarr och sjunga. Nu även fotografering.

En strålande sol här utanför Lvl^2. Just nu sitter jag här ute och skriver tillsammans med koltrastens sång. Frukosten är inte intagen ännu. Några meter bort har vi stranden och det spegelblanka havet. En dag i solen ska det bli. En dag i lugn och ro. Några bad lär det bli. Även om graderna är få. Som min badsyster säger Man ångrar inte ett bad.

Maken håller på med att sätta upp vindskyddet inte för att det kanske behövs ännu, Men om vinden blir kall så blir det stilla utanför här i solen. Nej frukosten ska börjas med en kopp med kaffe till ska till. Idag blir det inte scones utan frallor jag värmer i ugnen. Det bästa glutenfria brödet så klart. Det som bakas här i Varberg några mil bort i Valinge.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.Just nu kan vi verka i och ta hand om. Morgondagen är inte ens säkert att vi får.

Igår var det en stressig dag. Först var det möte, Inhandla lite blommor på vägen hem, göra och äta middag, åka till Uddevalla för att ta kort på lillgrabben som gick på bal. Lillgrabben hade varit hemma för att förbereda sig för sin bal. Båten som dom åkte kom in till kajen där stod jag och maken tillsammans med en massa andra föräldrar som ville se hur fina ungdomarna var i sin balutstyrsel. Tyvärr hade sonen ingen koll på att champange sätter sig i kroppen. Han var berusad. Jag pratade med honom om att han kanske ska dricka vatten några timmar, för att få behållning av denna tillställning. Maken som är duktig på att ta kort, han hade med sig storkameran och fotade de fina ungdomarna. De stakars flickorna måste ha frusit rejält. Vinden var kall och klänningarna var i och för sig långa men, tunna med bara armar.

De var så vackra, i sina klänningar och kostymer. Vissa kom själva och andra hade kavaljerer. Där stod dom i sina små familjekonstellationer och blev fotograferade. Där stod dom, snart vandrar dom ut på sina valda vuxenvägar. Så unga, så fantastiskt fina och förväntansfulla på kvällen. Snart student, snart det allra sista sommarlovet för att sedan träda in i livets vuxna värld.

Sonen hade sitt sista lediga sommarlov i sjuan. Han har jobbat alla somrar, även i år kommer han att jobba. Först jobbar han på kyrkan och sedan som lärling på en elfirma. Det har gått många år sedan han kom till oss. Många år av strävan av honom. Men han har stakat ut sin väg och valt att som maken bli elektriker. Tänk att vi fick förmånen att vara en del av hans resa. Det är stort, känns stort att fått vara en del av denna tid. Just den här balen och studenten har han tagit på extra stort allvar. det har varit det enda som han pratat om detta år. Nu är en av två gjorda. Nu bara studenten kvar. Då krävs det lite mera från oss. Då ska vi bjuda hans släktingar på buffé i trädgården om vädret vill. Vill inte vädret så blir det inomhus. En ny tid kommer att bli till.

Till hösten kommer han jobba och börja samla på sig det man behöver som vuxen. Presenter från oss kommer att vara mera sådant man behöver i vuxenlivet. Bil ska inhandlas tror de första sparpengarna han får kommer att bli till bil. Vilka kommer vi sedan att vara när han väljer att flytta ifrån oss? Jag hoppas innerligt att vi kommer att vara några som får ta del av hans framtid. Men det är något som tiden får utvisa.

Nej nog för nu, Idag blir det husbilstid, Vi ska packa ihop och åka iväg. Ner mot Göteborg där vi lämnar lillflickan som ska på läger igen. Idag tror jag det blir Kungsbacka eller rättare sagt Valda och närmare bestämt Lerkil. Min barndomsplats där jag och farmor badade, där jag som liten tillbringade mina somrar tillsammans med min farmor.

Den där sista dagen för reflektion, en sista dag på året, då brukar i alla fall mina tankar vandra till vad som hänt. Vad som är bättre och vad som jag skulle kunnat vara utan.

Den första tanken är Ukraina, det krig som bor i deras tid. Det hade dom och vi, kunnat vara utan. Det är något som aldrig, borde skett. Att Kina bad ryssarna att vänta, tills efter OS. Det är både smutsigt och vidrigt. Att ryssarna vinkar till Kina och Kina vinkar tillbaka. Det gör mig rädd.

Men Ukraina, dessa arma människor som bor där. Jag kan inte med ord beskriva eller själv förstå, vad dom upplever. Vi klagar på bensin och matpriser. Har dom tak över huvudet. Fick dom något att äta igår. Kan mammorna ge sina barn mat, hur känns det som mamma, att inte veta efter en måltid, att nästa måltid inte finns ännu. Hur känns det som mamma, att se sina barn vara hungriga, frysa inte kunna ta bort rädslan, som måste bo i deras barn? Det mest onödiga kriget någonsin! Onödigt, omodernt och helt meningslöst. Putin, borde avsättas av folket där. Vad säger de mor och far föräldrar när deras söner kommer hem i lådor. Vad var den sista tanken hos deras söner när dom dog? Vad var deras sista ord till varandra? En sådan som Putin, borde inte få hålla i taktpinnen.

Jag sänder en tanke till dessa människor, till alla där borta i Ukraina, alla mödrar fäder, fruar och barn. Sänder en tanke till alla dessa mödrar och fäder, söner, döttrar, barn och fruar i Ryssland, dom som har förlorat sin son, pappa och make. Jag tror ingen av dom, ville ha detta år. Ingen ville bli manipulerad av den man, vars namn är Putin. Ingen ville ha sitt hem, sin stad eller sitt liv söndrigt och trasigt. Vi, alla här hemma i vårt land, ville inte sitta och se på. VI ville inte men, var tvungna att lämna vår neutralitet. Vi ville inte gå med i NATO men vi är tvungna att söka medlemskap. Vi är nu ett folk som inte längre, kan säga att vi är neutrala. Vi har tagit ställning, varit tvungna att ta ställning. Vår världsbild har förändrats och vi med den.

Här hemma är vi faktiskt bara drabbade genom fördyrade omkostnader. Visst vi tittar på prislappar, vi har elräkningar som vi nu, är rädda för. Vi handlar kanske mindre och vi får vända på våra kronor. Vi får vara mera omtänksamma, om våra kronor. Vi får byta ut maten, till billigare mat. Men vi har ändå varandra, jag behöver inte fundera på, om mina barn lever eller om deras hus blivit sönder bombat. Nu kan död drabba var och en av oss. Men inte av bomber. Inte ännu i alla fall. Vi har det varmt och skönt, våra affärer har det vi vill handla och vi kan tanka våra bilar. Är inte det lite bra, att vi får tänka på om det verkligen är nödvändigt att ta den där bilturen? I alla fall för vår miljö skull.

Nu till min lilla värld, här har det varit både för och nackdelar. Mycket har hänt, här är taket bytt och bergvärme installerad, Kamin i källaren. Men det är egentligen bara världsliga saker, som Karlsson på taket hade sagt.

Min son har varit inlagd på sjukhus flertalet gånger. Det har skapat oro hos oss alla. Vår hemma varande son har vuxit till sig. Har visat att han klarar saker som jag aldrig trodde, han skulle klara av. Han har blivit vuxen man. Min lilla mamma lämnade denna jord, i slutet av vår semester. Det gjorde så ont, sorgen över henne är inte över men, jag börjar förlika mig med tanken. Hon börjar flytta ut och bli bra minnen. Mellan grabben, lyser och skimrar det om. Han är så grym på att staka ut, sitt liv till vuxen liv. Vår lilla tösabit har skänkt så mycket glädje. Så roligt att hon finns hos oss.

Det har varit si och så, det här året. Jag har lärt mig i alla fall lite, vad jag vill ha mera och mindre av i mitt liv. Det visade sig när mamma dog. Vissa människor är inte ens värda, en tanke. Andra värda mera än flera tankar, där är det mera ord och handling. Vår lilla Katte-fnatt, där bor det mycket kärlek. Lilla söta Findus här är det så mycket kärlek. Trodde aldrig att jag skulle kunna känna så mycket Kärlek, för ett husdjur.

Det har varit otroligt skönt att vara tjänstledig från jobbet. Det har blivit så enkelt att välja tankar och känslor. När kroppen och själen är utvilad. Samtidigt så har jag sänt många tankar om jobbet, pojkarna och kolleger. Men det har varit skönt att vara helt ledig.

Det har varit spännande roligt och se, hur mycket jag kan förändra i det vi förbrukar här hemma. Pappersservetter ett minne blott. Nu bor det servetter av tyg i vårt hem. Dom kan man återbruka, om och om igen. Plasten runt all mat i kylskåpet, ett minne blott. Nu är det Bivaxdukar som gör jobbet. Även dom används om och om igen. Här har vi slutat slänga mat.

För utom en Oxfilé som vi glömda av i kylen, nyligen. Den hade vi tänkt ha till idag. Det får i stället bli Kalkon på vår nyårsmiddag. När vi skulle ta hand om oxfilén, luktade den som att den istället skulle bo i soppåsen. Hm det där gjorde ont, säkerligen så vart det en 400 vi låtit bli noll och ingenting. Men vi har lärt oss av det, lärt oss att kolla datum, frysa in. Inte låta mat ligga i kylen och invänta Frysning! Utan frys med en gång principer, har blivit mottot. Oxfilé en petitess i verkliga livet, Det finns dom som hade varit glada för en skål med soppa. Den där oxfilén, hade blivit många skålar soppa. Fy skäms på mig som var så oansvarig om mat. Folk till och med i vårt land, har inte mat för dagen. Men här hemma, har vi lärt oss.

Jag säger att 2022 har varit ett skit år. Men allt har inte varit ett skit år, bara vissa delar. Min rygg har blivit nervskada som gör att jag får ta mediciner flera gånger om dagen. Mediciner gillar inte jag men, jag har fått lära mig att ta dom. Inte gilla dom men acceptera dom. Just det är det där skitåret listan.

Jag har haft ett helt år tillsammans med mina badsystrar. De finaste härligaste kvinnorna att börja en morgonen med. Tack till er alla för att ni finns. blir bra listan. Konserterna jag varit på är bra listan. Den lilla presenten som låg i min brevlåda från en kollega, Bra listan så klart den värmde så.

Det har bott kärlek här i vår familj. Vi har umgåtts, vi har gjort saker tillsammans och vi har blivit flera. Jag, vi befinner oss i sammanhang där vi tycker om varandra, stöttar och gör saker för varandra. Vi har klarat ut stormar, sjukdomar och funnits där för varandra. Det är listan, för bra saker. Det är listan som är viktig. Den viktigaste listan!

Nog för nu. Jag önskar dig och de dina ett riktigt gott slut, på det här skitåret. Ett gott slut på 2022 och ett riktigt Gott Nytt År!

2023 Låt oss få ett bra år.

Stor Panda ´´,sa Liten Drake.” Jag tycker om hur du lyssnar på mig och pratar med mig och färdas med mig, men mest av allt tycker jag om hur du får mig att må. ´´

Just i det bor det kärlek för mig, Just här i lyssnandet, pratandet och färden tillsamman det gör ju att man vill välja måendet. Kärlek jo, där bor det kärlek.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.