Etikett: mål

  • Kan det vara dags att bryta upp den lilla tunna isen mina kära badsystrar?

    Ni vet mer och har mera erfarenheter av just det där med att bryta is.

    Vaknade mera än tidigt, idag. Detta för att maken ville kolla in Hockey matchen som var på tv. Själv satte jag mig i soffan och fenulade på livet, tillsammans med en kopp med kaffe. Funderade på vinterbadandet, funderade på livet i sig själv. Där i stunden kom jag fram till att jag nog är vinterbadare, att jag nu nått mitt mål. Det var liksom klart och färdigt. Började plocka ur sängkläderna för att förbereda en tvätt. Gick här och mös på riktigt, med att planera min lediga dag. Då jag kom på att eftersom jag nu är vinterbadare, kanske jag till trotts att jag redan är klar med mitt mål, ska ta mig en tur till sjön för att träffa mina badsystrar.

    Badade senast i lördags, långt uppehåll för att med bestämda steg traska ner i en iskall sjö. Men jag gjorde det, de plus grader som var på land gjorde sjön mera än kall. Tog ett tag att doppa mig men, doppade mig gjorde jag. Insåg igen en klokhet där i vattnet, efter allt snack med mig själv på morgonen om att målet är uppnått. Varför uppnå ett mål, om jag inte håller fast vid min vana? Dumt att göra saker till en vana, om jag ska sluta med dom när jag låter målet vara uppfyllt eller hur.

    När badet var klart, åkte jag till badplatsen för att kolla in isen. En tunn vacker blank is som skulle vara enkel att bryta upp. Det var fantastiskt att stå där vid badplatsen, se solen glimma i isen. Solen värmde min kind, jag hade önskat att jag hade haft med både kaffe och ritblock.

    Men jag hade inget av det så jag började färden hem. Ett stop vid Konsum, för att köpa lite kattmat. Om ifall katten som vi lånar ibland, ville komma på besök. När jag var inne i affären, blev det allt annat än kattmaten. En fin sil till pasta, en ny tea sil samt lite rotfrukter till dagens soppa. När jag satt i bilen kom jag på kattmaten, jag fick gå in igen.

    Jag känner tacksamhet, över att jag bestämde mig för badet. Känner tacksamhet, över att jag har hela dagen till mig själv. Att det blir soppa idag, är alla rätt i boken. Jag älskar soppa. Tror jag ska bjuda familjen på lite blåbärs paj som efterrätt. Dom uppskattar ju mera pajen, än soppan. I alla fall maken och lillpojken. Jag och stora sonen gillar för att inte säga älskar just soppa.

    Tänker mig ett bad redan i morgon igen. Då ska jag fråga mina systrar, om vi inte ska ta och prova på badplatsen, i stället för den lilla skogssjön den vi badade i idag.

    Ha och gör en härlig dag.

    Lev just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

    Carina Ikonen Nilsson.
  • Mitt mål och inom kort upplaga nummer två som skall tryckas…..

    Mitt mål och inom kort upplaga nummer två som skall tryckas…..

    då ska jag alltså inom kort trycka upp nya böcker.

    Det känns helt fantastiskt.

    Tänk att jag Äntligen Har skrivit en helbok. ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”!

    Även tänk att jag På något sätt har slutfört en hel uppgift.

    Eller är boken bara en början?

    Innan då i somras när jag skrev boken, order då var mitt mål, search att skriva en hel bok. Jag minns första dagen då jag satt på framsidan i en solstol,  min lilla vita då ny inköpta lilla vackra dator. Då inbillade jag mig,  att det var på den datorn som alla orden skulle bli till.  Det var just då som mina ögon gjorde ont och solglasögonen var ett måste,  De tre veckorna när ögonen var illröda, värkte och tårades.  Ögon-läkar-besök i omgångar,  en massa droppar som gjorde ont. EN fruktansvärd rädsla bodde i mig,  av att jag skulle kunna förlora min syn.   Nu är det endast ett minne,  ett litet tillägg av att det gör ont, då jag tittar i ljus, eller flyttar blicken upp åt.  Läkaren förklarade då att det var reumatisk verk i ögonmusklerna.

    Jag lovar att det gjorde ont, ännu bor det lite rädsla i mig, att få tillbaka samma symtom.  Men idag,  är jag mera uppmärksam och vid minsta misstanke att få tillbaka denna konstiga sjukdomssymtom, vet jag idag,  att jag genast skall uppsöka läkaren.

    Nu slant jag ifrån ämnet,  för det var mitt mål,  som jag tänkt mig skriva om.

    Målet som var boken, Målet som var att slutföra min bok.  Då inbillade jag mig, att det var det som var det svåra, och då sista bladet i boken var skrivet,  så var mitt mål klart.   Idag med facit i handen,  ser jag att mitt första mål var ett delmål.  Mitt första mål var ett delmål, som jag faktiskt gjorde klart, slutförde,  för att börja med en ny del av ett delmål i ett större mål,  som kanske ännu inte är klart.  Det är rent av fantastiskt.  Även om jag just nu känner, ovissheter och vissa svårigheter i olika sammanhang. Framtidsresurser är startat, papperna till skattemyndighet och annat är klart.  Men även det är endast bara delmål,  ett nytt delmål är snart lagt till historien, det med att trycka upp en ny omgång,  med böcker.  Vissa olika alternativ finns i denna del,  av tryckningen, ska jag göra på de sättet, eller ska jag vända om,  och göra annorlunda?  Har även funderingar på att skriva en ny bok,  men ännu ligger dessa bara i funderingar,  kanske bara stannar i funderingarna.

    Det jag från början i detta inlägg  skulle skriva,  ser jag inte blev av, det försvann på vägen.  Sånt är det lite ibland i mina ADHD gen, en tanke blir till, en ny tanke där den kanske inte var med, eller har att göra med den första tanken.  Det beror på min lilla krumilur-tablett,  den har inte börjat verka ännu,  men snart,  kommer även jag kunna vara mera kontakt med tanke nummer ett, som sedan leds och  blir tanke nummer två.   För just nu är jag i innan-stadiet, där det blir nä,  jag tänkte inte på det, det bara blev så.

    Vilket det ofta blir i min värld.