Det här skulle bli ett inlägg om att sakta ner, om att se hur ett enda grässtrå kan viska något om livet. Men ibland tar orden egna vägar. Och då får man följa med. Så här blev det.
Måndag med markis, kaffe och liv som rör sig
Även idag sitter jag ute under markisen utanför LVL^2 och skriver mitt inlägg för dagen. Kaffekoppen är troget placerad bredvid mig, som alltid. Himlen har fyllt på med några moln sedan igår, men värmen är fortfarande där – en mild, omslutande värme som värmer min ännu sömndruckna kropp.
Trafiken är tätare än igår. Måndag. Människor åker till sina jobb. Jag sitter här och har det oförskämt bra. Det är nästan som om jag inte borde få ha det så här lugnt – men det är just det jag har.
Jag målar med fel färg – men rätt känsla
Gårdagen flöt fram i ett stilla tempo. Bad, skugga, en kort stund i solen. I skuggan plockade jag fram mina vattenfärger. Och det är väl där man redan hör: jag är ingen vattenfärgsmålare. Jag är olja. Jag är kladd och formbarhet. Jag är missöden som blir till mästerverk.
Men jag målade ändå. Ett flickansikte, helt utan att teckna upp innan. Ögonen blev förstora, lite serietidningsaktiga, men ändå fanns det något där – ett ljus, en rörelse. Det var inte särskilt detaljerat, men det fanns en känsla. Och den räckte. Allt behöver inte vara perfekt och ibland när man är nybörjare får det se lite barnsligt ut. Men jag har vågat närma mig det där med vattenfärg. Dom känns mera farliga och ibland skämmande på ett sätt som gör ont när man lägger på färgen.
Jag målade också en naturbild, men där märktes det ännu tydligare att jag inte kan det här. Vattenfärgen kräver disciplin. Den förlåter inte. Den stannar där man lägger den, snäll eller skoningslös.
Jag gillar färg som går att forma om. Färg som lever. Därför älskar jag olja. För med olja kan man göra fel och ändå få rätt. Det är som livet ibland – man gör fel, man tror att allt är förstört, men så hittar man något i misstaget som blir bättre än det man först tänkte.
Callout: Vad händer när du gör något du inte kan – men ändå gör det? Vågar du vara nybörjare?
Lugnet i penseldragen
Att måla får hela min kropp att lugna sig. Samma sak när jag skriver. Något släpper. Allt annat blir tyst. Det är som att komma hem till något inom mig själv. Ett rum där jag får finnas, utan krav, utan prestation. Bara vara. Det är stillhet i färg.
Mandys Diner – när gnistan inte längre lyser
Efter målningen och några dopp i den allt för varma poolen, gick vi till Mandys Diner för att äta. Det brukar vara en höjdpunkt. En plats där maten möter miljön i ett slags tidsresa tillbaka till 50- och 60-tal. Jag har alltid gillat det där – bilderna, detaljerna, atmosfären. Det känns som en upplevelse.
Men igår… nej. Något hade gått sönder. Kanske var det bara min upplevelse. Men jag tror inte det.
Vi blev mottagna av en tjej som inte orkat stryka skjortan. Jag vet att det låter futtigt, men det gör något med känslan. Det skaver. Det säger något. Som att det inte längre spelar roll.
Vi fick vänta. Länge. På dricka. På mat. Drickan borde komma snabbt– det gör ju att man dricker upp och beställer igen. En vinst för restaurangen till och med.
Jag beställde en burgare som skulle ha coleslaw. Det var några bleka strimlor vitkål och lite morot. Ingen majonnäs. Ingen kryddning. Inget som höll ihop det. Köttet var torrt, smaken obefintlig.
Och milkshaken, som brukar vara som en smaksensation? Den var grynig. Inte kall. Grädden smakade som något som stått framme lite för länge. Inte imponerade. Och när inte ens Milkshaken imponerar – då är något fel.
1400 kronor kostade kalaset. Och det sved. För jag hade höga förväntningar. Jag ville bli glad, mätt och nöjd. Men jag blev mest… trött. Inte för att det var dyrt, utan för att det kostade mycket pengar som inte smakade så gott.
Callout: När försvinner magin från ett ställe du tidigare älskat? Märker du när det går från passion till rutin?
Vad som en gång var – och vad som kanske kan bli igen
Lokalen är fortfarande fantastisk. Den där filmiska känslan finns kvar. Men om personalen tappat stoltheten, om ledningen slutat bry sig – då spelar det ingen roll hur många Elvis-bilder som hänger på väggarna. Då blir det bara en kuliss.
Här behöver någon kliva in. Skaka om. Tända eld på glöden igen. För det finns något där. Något som går att väcka till liv. Men inte om alla bara går dit för att överleva sina arbetspass.
ADHD – när sinnet vandrar och detaljerna ropar
Jag tänker ibland att min hjärna fungerar lite som oljefärg – den vill kunna justera, ändra, backa, skapa nytt i det som redan finns. Det passar inte alltid ihop med vattenfärg. Precis som det inte alltid passar ihop med en restaurang upplevelse som inte levererar. För med ADHD kommer ofta en känslighet för detaljer. En ostruken skjorta. En för lång väntan. En milkshake som inte är kall nog. Det kanske inte märks för andra – men i min kropp känns det. Ljud, dofter, intryck. De landar starkt.
Samtidigt är det också det som ger mig förmågan att verkligen se, känna, notera nyanser. Jag ser när något tappar gnistan – och jag känner när något skaver. Det är både en styrka och en utmaning. Och kanske är det just därför jag behöver mitt skrivande och målande. För där får jag andas i min egen takt, utan att behöva stå ut med andras tempo, ljud eller bortglömda detaljer.
Orden tog en annan väg
Jag hade tänkt skriva om att sakta ner. Om vinden i ett grässtrå. Om skönheten i det lilla. Men istället blev det ett inlägg om vattenfärg, besvikelse och stilla insikter.
Och vet du – kanske blev det ändå just det jag tänkt. För ibland är stillheten inte det man planerat, utan det som blir när man tillåter livet att vara som det är.
Tack till dig som läser
Jag vill också passa på att säga tack. Bloggen har fått besök från så många olika länder – Irland är återkommande varje vecka (hello from me to you!), USA, Australien, Tyskland, Danmark och Norge. Norge har varit med länge – ni känns nästan som släkt.
Callout: Var läser du ifrån? Lämna gärna en kommentar – det gör världen lite mindre och bloggen lite större.
Citat att bära med sig
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Slutord
Det blev ett inlägg om det som blev – inte det som var planerat. Kanske är det det som är det vackra. Att låta det som vill bli skrivet få sin plats. Precis som i en målning – ibland är det misstaget som gör tavlan levande.
Reflektion
Det finns en vila i att bara vara ärlig. Att inte linda in. Att säga: jag ville något annat, men det blev så här. Och det får vara nog.
Stöd gärna bloggen
Om du uppskattar mina texter, reflektioner och ärliga ord – stöd gärna bloggen med ett bidrag. Tack för att du läser och finns!
Med ABBA, börjar jag denna härligt lediga dag. Har redan lagt in tvätt i maskinerna. Sängen är bäddad. Dagen börjar bra. Det är lycka för mig
För ganska så många år sedan berättade maken att han hört på radion, att man blir lyckligare om man bäddar sängen. Var enda dag sedan dess, tänker jag på det när jag bäddar. Fast lyckligare hm?? Man sover i alla fall bättre.
Lycka är inte något som bara kommer, tänker jag. Mera handlar det om att göra bra saker, för sig själv. Göra bra saker för sig själv, är att bemöta andra människor med respekt, vara vänlig, se människor. Det gör att jag slipper tankar i mina ensamma stunder, om att jag gjorde någon illa. Dessutom blir jag bemött med det jag bemöter med. det är viktigt, att ta hand om sig själv på bästa sätt. Välja vilka människor man har omkring sig. Ta hand om det som är viktigt, för mig själv. Äta bra, vila, njuta av de där små stunderna som finns i vardagen.
Varje morgon börjar min dag med gokaffe i vardagsrummet, det är en stund där jag njuter av kaffet. Tänker mjuka tankar och vaknar till. Oavsett om jag börjar tidigt eller sent. Lägger jag en halvtimma varje morgon där i soffan. Det är ett sätt för mig att må bra. Ibland är stunderna av kortare eller längre slag. Aldrig kortare än en halvtimma. Idag blev det en halvtimma, sedan sätta igång för att få tvättat de där maskinerna tvätt. Att starta dagen med musik är också ett sätt för mig att börja dagen bra. Att få börja den med de nya låtarna från ABBA gör dagen bara bäst.
Att vara i min egna takt lediga dagar, är ett sätt att ta hand om mig. Även det gör att jag tar hand om mig själv. En promenad, samla steg och ha något i öronen är att göra bra saker för mig. Att skriva, måla är ännu saker i bra-saker.
Men det viktigaste är nog det där att kunna möta min egna spegelbild, känna att ja, jag har inte gjort någon illa medvetet. Jag har varit vänlig, försökt vara någon som jag själv vill möta. Självklart så är inte alla möten bra möten. Men jag går inte in med tankar om att nu ska jag sätta dit den där. Utan mera hitta till att hur löser vi det här. Ibland handlar det endast om, hur bemöter jag mig själv. Har jag varit vänlig nog emot mig själv? Eller har jag de där mera onda tankarna om min egna förmåga.
Att vara här och nu, som jag tränat på i några veckor nu. Har gjort gott. Att inte se om en timma eller två har gjort gott i mig. Att försöka hitta till nyttan, i allt det där tråkiga har gjort det där tråkiga göranden lite roligare. Igår när jag diskade kastrullerna så kom jag på mig själv att stå där och njuta av det varma vattnet och tankarna om att det var skönt att det blir gjort.
Det är just det här som i alla fall gör mig lycklig. Jag behöver inte glamor och hisnade känslor, för att känna lycka. Utan det handlar mera om att får vara jag i mig. Så som jag är. Vara i min takt, göra saker som jag tycker om. Jag tror även jag bytt ut det där ordet aldrig. Det var nog många år sedan det försvann. Det är ett otrevligt ord känner jag. Ni vet det där när man använder ordet aldrig i Gör du det….. så får du aldrig….
Ganska meningslöst ord, för visst kan man brusa upp och få fram det. Men jag kan inte lova dig, att jag aldrig mera ska göra. Men jag kan göra ett försök att bättra mig, göra om saker och göra det mera som du skulle uppskatta det, om det passar mig. Annars är det mitt ansvar att berätta för dig, att det där passar inte för mig. Det känns inte bekvämt för mig. Skulle inte passa mitt sätt, att vara och så vidare.
Jag har ett ansvar i att lära människor hur jag vill bli bemött. Det är ett viktigt ansvar, känner jag. Antagligen blir jag aldrig full lärd, det finns alltid nya saker att lära och träna sig i. Just nu tänker jag bli mera aktiv, i att se till mig och mitt mående. Just nu är det viktigt. Hösten brukar bli en tid där jag behöver mera omtanke, om mig själv. Hade ett samtal med min kollega om det där måendet, för några dagar sedan. Här får bli en tid i att ta hand om mig i mig själv. Hitta lyckan i de där små stunderna i dagen.
Nog om detta, Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är inte här ännu. det är här just nu som vi kan göra något åt. just nu andas vi och lever. Ha en härligt fin dag och hitta de små stunderna av lycka.
en tavla som är lite klar, tadalafil inte helklar men det är aldrig mina bilder det finns alltid något jag vill lägga till min man berättar för mig att nej det räcker nu. Idag ser jag att det är det jag behöver av honom. Konstnärskapet i mig är inte nog därför behöver jag maken till att begränsa min tillgång så att andra orkar med mig och mina bilder. Detta är alltså den senaste.
Tänk om själssåren syntes precis som skrubbsåren som föds av obalanser och motoriska svårigheter. Vilket ibland finns hos mig. För några dagar sen då jag var på väg till sjön för att bada. Så råkade jag ut för just det där, ni vet benen viker sig och man ramlar hejdlöst, får förb… ont. Men trots ondheten och svedan så reser man sig borstar av sig och kollar febrilt efter om någon såg mig. Självklart var det massor av människor som såg mig, så jag bet ihop. Trots att jag skulle vilja gråta, skrika och lägga om mina sår så gick jag vidare med blod rinnande på benet. Torkade rent och hoppade i sjön utan att blinka. Nu när det gått några dagar,skulle någon fråga vad jag gjort så skulle jag utan att skämmas berätta om mina bravader. Vi skulle skrattat lite och det hela fanns som ett bevis på mitt knä.
Nu till själva Kärnan i min tanke. När jag istället har ont i min själ, eller mina tankar pga av groparna som jag trillat i psykiskt. Det onda på insidan som inte syns ni vet. Då berättar vi inte lika glatt över vår dumhet inte heller skrattar vi. Utan smyger undan och skäms, skulle jag berätta så möts jag kanske av: Men herre gud det är väl inte så farligt, då skulle du se.. blaa blaa eller men du det är bara att bita ihop och skärpa till dig.
Mina själsliga sår har ju kommit till av att jag har bitit ihop, skärpt till mig alldeles på tok för länge. Dessa har ju blivit till av att jag glömt av mig, inte haft tid till att reflektera och lyssna på min kropps signaler. När sedan kroppen skriker ut att: hallååå nu är det så att jag behöver vilan. Då den talar högt när tankarna mal på då är det på tok försent att lyssna, Då behövs bandage och vila på högre nivå. Då hjälper inte det med att jag skärper till mig. För det är ju det jag gjort alldeles på tok för länge.
Tyvärr skrattar vi inte lika mycket åt den psykiska ohälsan, Den skrämmer i stället oss. Den ohälsan är skamfylld, Så full med fördomar om att vi som drabbas är svaga och klena i våra nerver. Jag misstänker starkt att det är precis tvärt om. Men att jag också är starkare då jag vågar möta min psykiska hälsa och sitta ner och ta emot signalerna som andra kanske inte vågar möta, Att våga må dåligt är en väg till att våga må bra på riktigt tror jag. Vägen till att må bra handlar om att jag vågar känna efter,se till mig och mitt. Kan även kalla det personlig utveckling.
Stormvarning ute, troche markisen åkte in och fodralet på trädgårdsmöbeln. Vart tog den stundande sommaren vägen? Vart och när skall värmen komma tillbaka?
Vi har sett framemot att se kometen, viagra sale men den mulna himlen gör nog att vi kommer missa spektaklet. Hittade ner till mitt stafli igår det står ju i gillestugan. En tavla som jag inte är nöjd med fick ett nytt motiv. Naket……. Men ännu inte klart.
ADHD kreativiteten blev allt och inget igår. Snurr i karusellader. Min målar plats och min dataplats har bytt tid och rum. Matsalsbordet blev data bord för två. Så nu lär vi få plocka fram ett av de andra borden om vi får gäster, troche om det inte duger att äta i köket. Ljuset får bli konst ljus i gillestugan för just nu är min målarhörna där. Detta för att det inte ska bli så splittrat. Målar jag så målar jag, patient skriver jag så ska jag inte bli störd av målarsakerna. I alla omflyttningar och alla olika delar skulle jag dricka vatten i köket, sovaldi hamnade framför en pappershög på skänken började titta och sortera, hittade lite döda blomblad vilket ledde till vattenkannan, vilket ledde till köksfönstret, vilket gav mig två stackars blommor som dött en tragisk död av torka,vilket gjorde att jag kom på att min kropp krävde vatten. Vilket i sin tur ledde till att blommorna står kvar i fönstret och visar fortfarande på sin okristliga dödsorsak där jag borde ställas in för rätta. Pappershögen i köket är fortfarande en hög som bör sorteras, kanske till och med kassas.
Hur lyckas ni andra med era högar av papper, Min concerta ger mig bara större möjlighet att reflektera över högarna. Den tar liksom inte bort den själv, inte heller vattnar concertan blommorna, den ser bara till att jag är mera törstig på vatten. Här behöver jag hjälp!!!!!
Här behöver jag hjälp i MASSOR, att göra det mina tanke visar mig att jag bör tänka på. Dessutom skulle jag behöva hjälp med att faktiskt börja sortera mina papper.
Något som sonen, tydligt reagerade på igår. Han förstod inte var det fanns för viktigheter i mina papper, Han var väldigt tydlig med att det finns inget viktigt i förra årets studie ansökningar, inte heller i alla tidiningar och artiklar jag lagt åt sidan för att läsa sen. Sen lär aldrig bli, här behöver jag strukturer som håller hela vägen, concerta är en del av strukturern men den gör inte jobbet det måste jag göra själv.
att vakna tidigt. Eller bara sova halvt. Är något jag erfarit ett tag nu. I natt har det till och med varit omöjligt att sova. Har vaknat av att jag somnat till, Konstigt, är jätte trött men så fort jag lägger mig blir jag klarvaken. Innan jag skulle sova igår så satt jag i sängen och ritade. Under natten har jag haft så många bilder i mitt huvud. Ritat i tankarna, klockan fyra orkade jag inte längre utan gick upp tvättade mina penslar, kokade te, nu sitter jag här igen. Misstänker att jag kommer att vara trött idag. Idag ska jag även jobba, ta hand om en vikarie, bra start känner jag.
Idag har jag shoppat, for sale shoppat nya penslar, medical lite olika medium och en stor jätte stor tavelduk. För första gången var jag nu i affären som jag hört talas om i många år den ligger i Bäckefors. Det var massor att botanisera i, find dessutom billigt.
Ångest! Ångest, hjälp vad ska jag måla, tror att det första pensel-draget är det svåraste. Jag har en bild i huvudet, den vill jag få ut på duken, sen kom min son och gav mig nya tankar. Nu ska jag fixa ordning paletten och sätt lite färg på duken.
Sömnen är viktig! Jo, no rx det har jag fått erfara en tid nu. Detta genom att inte sova så mycket. Jag somnar lätt, troche därefter vaknar jag igen. Vaknar och har tankar på det jag gjort på kvällen. Igår målade jag hela kvällen. I natt när jag vaknade, drug målade jag i tanken. Tänkte då att jag går upp och målar lite, men låg kvar i sängen. Idag, nu på morgonen gjorde jag rent mina penslar. Tyvärr så försvann bilden av tanketavlan i samband med rengöringen. Minns inte det jag skulle måla. Tänker ändå sätta mig en stund vid mitt stafli, nu när jag äntligen rengjort de penslar som jag gillar att måla med. Färgerna på paletten skall bytas ut, här är jag lat. Använder mig av papper som palett. Detta för att slippa göra rent.
Även idag är det en vacker dag, även idag är det sol ute. Så idag ska jag ut och stjäla lite sol när den värmt upp min altan.
Lev idag just nu, nu ska jag måla….
Även idag skrev jag lite i puffen, den puffen var inte så snäll………
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
Här är en av tavlorna som jag målat över.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.