Tidigt i morse väckte katten mig. Febern höll sig kvar, men tankarna vandrade till månen och förmörkelsen 2025 som igår kastade sin skugga över himlen. Jag blev väckt av katten. Han hoppade upp och påminde mig både om sin existens och om sin hunger. När jag gav honom mat rynkade han bara på nosen och meddelade att han kunde fixa något bättre ute. Själv satt jag kvar och smuttade på kaffet.
Samtidigt bar kroppen fortfarande på feber. Natten hade varit fylld av oroliga drömmar, och kanske var det inte bara febern som talade. Igår skuggades månen i en förmörkelse. Kanske var det därför både drömmar och känslor blev så starka.
Katten och den tidiga morgonen
Katten visade tydligt vad han ville. Mat fick han, men det passade honom inte. Han valde friheten istället, och jag satt kvar med kaffet. Det slog mig att det ofta är så i livet – vi möter vardagen på vårt sätt, men universum rör sig ändå där ute, helt oberoende av vår lilla värld.
Febern och drömmarna
Jag är fortfarande sjuk. Igår låg jag i soffan större delen av dagen, kollade film mellan varven och tog mig bara upp när det var mat. Febern gav mig märkliga drömmar under natten. Det var som om kroppen brann medan tankarna försökte förstå.
Kanske var det också månen. Den delvisa månförmörkelsen svepte sin skugga över himlen och förde med sig en känsla av oro, men också något nytt.
Jakten på Månen och förmörkelsen 2025
Maken, som älskar att fotografera, hade väntat hela kvällen på månen. När han insåg att den snart skulle gå förlorad i skuggorna bestämde vi oss för att ge oss ut. Till en början såg vi ingenting. Himlen var stilla och mörk. Men precis när vi nästan var hemma igen, där bröt den fram – blek men tydlig. Vi vände om för att han skulle hinna fånga den på bild.
Månen och förmörkelsen 2025. Månen som blev magi
När jag såg månen och förmörkelsen 2025 igår kväll kände jag något större. Jag satt i bilen och såg hur månen förändrades minut för minut. Ljuset blev till en tunn strimma, som ett lysrör på himlen. Maken fotograferade, men för mig var det stunden som grep tag.
Det var något mer än bara en måne i skugga. Något hände inom mig. En känsla av att stunden bar på något viktigt. Jag kan inte beskriva det, bara säga att det stannade kvar. Det sägs att månen och förmörkelsen 2025 kan symbolisera förändring och avslut. Än idag, här med kaffekoppen, finns känslan kvar – som om månen lämnat ett spår i mig.
Här är en av makens bilder från kvällen:
Månen och förmörkelsen 2025
Månens förmörkelse den 7 september 2025 – fångad i ögonblicket.
Fakta och magi kring Månen och förmörkelsen 2025
En månförmörkelse uppstår när jorden hamnar mellan solen och månen, och skuggan sveper över månens yta. Ibland blir månen blodröd, ibland delvis dold. Gårdagens händelse var en delvis förmörkelse, där ljuset bara delvis släcktes.
Men för människor förr var det mer än astronomi. Det var magi.
I olika kulturer slog man i grytor för att skrämma bort demoner som “åt upp” månen.
I Norden trodde man att vargarna Skoll och Hati jagade solen och månen. När de hann ikapp blev det förmörkelse.
För andra var det en tid för ritualer, avslut och nystart – en chans att lämna något bakom sig.
Kanske är det därför jag kände det jag kände. Att månen fortfarande bär på något större, något som berör oss människor på djupet.
Reflektion
Ibland händer saker som inte går att förklara. En katt som väcker mig. En feber som drömmer vidare i natten. En måne som täcks av skuggor men ändå sprider ljus.För mig blev månen och förmörkelsen 2025 en stund som satte spår.
Kanske är det så här livet vill tala: genom det vardagliga och det kosmiska, tillsammans.
Mellan raderna – min röst
Den här texten handlar inte bara om katt, feber och måne. Den handlar om min förmåga att fortfarande låta mig beröras. Trots sjukdom, trots oro, så finns där något som når in. Jag vill bära med mig den känslan – som en påminnelse om att jag fortfarande är mottaglig för magi.
AHA – mellan raderna
Månen igår visade mig att ljuset alltid finns, även när det nästan försvinner. Febern kommer att klinga av, oron likaså. Det som består är förmågan att bli berörd, att låta något större än oss själva tala till hjärtat.
Frågor till dig som läser
Minns du senaste gången månen grep tag i dig? Har du någonsin sett en förmörkelse och känt att den påverkade dig på ett särskilt sätt? Tror du att vi fortfarande bär på rester av de gamla ritualerna och tron på månen?
I morgon kommer ett nytt inlägg från Oskar serien. Förra veckans inlägg om Oskar hittar du här.
Early this morning, the cat woke me up. The fever still lingered, but my thoughts drifted to the Moon and the Eclipse 2025, which yesterday cast its shadow across the sky. The cat reminded me of both his presence and his hunger. When I gave him food, he wrinkled his nose and made it clear he could find something better outside. I stayed inside, sipping my coffee slowly.
The cat knew exactly what he wanted. He got food, but it didn’t please him. He chose freedom instead, while I stayed behind with my coffee. In that moment, I thought about how life often works this way – we face everyday moments in our own way, but the universe keeps moving out there, entirely beyond our control.
Fever and Dreams
I am still sick. Yesterday I spent most of the day on the couch, watching movies and only getting up for food. The fever haunted the night with strange dreams. It felt like my body was burning while my mind struggled to understand.
Maybe it wasn’t just the fever. Perhaps it was also the moon, which was partially hidden in the eclipse. The Moon and the Eclipse 2025 brought with it both unease and something new.
Chasing the Moon and the Eclipse 2025
My husband, who loves photography, had waited all evening for the moon. When he realized it would soon be lost to the shadows, we decided to go out. At first, we saw nothing. The sky was quiet and dark. But just as we were almost home again, there it appeared – pale yet clear. We turned around so he could capture it properly.
The Moon and the Eclipse 2025 – When the Moon Became Magic
When I saw the Moon and the Eclipse 2025 last night, I felt something greater. I sat in the car and watched the moon change from minute to minute. The light became a thin line, like a glowing tube across the sky. My husband photographed it, but for me, it was the moment itself that mattered.
It was more than a moon in shadow. Something happened inside me, a sense that the moment carried importance. I cannot explain it, only say that it stayed with me. They say that the Moon and the Eclipse 2025 can symbolize endings and transformation. Even today, sitting here with my coffee, the feeling remains – as if the moon left its mark on me.
Here is one of my husband’s photos from that night:
Partial lunar eclipse 2025 – the moon glowing red in the night sky
Facts and Magic Around the Moon and the Eclipse 2025
A lunar eclipse happens when Earth passes between the sun and the moon, and Earth’s shadow moves across the moon’s surface. Sometimes the moon turns blood red, sometimes it is only partly hidden. Yesterday’s event was a partial eclipse, where the light was only partly dimmed.
But for people in the past, it was more than astronomy. It was magic.
In some cultures, people banged pots and pans to scare away demons believed to be “eating” the moon.
In Norse mythology, the wolves Skoll and Hati chased the sun and the moon. When they caught them, an eclipse occurred.
In many traditions, an eclipse marked a time of ritual, closure, and new beginnings.
Perhaps that is why I felt what I felt. The moon still carries something larger, something that touches us deeply.
Sometimes things happen that cannot be explained. A cat waking me. A fever that dreams on through the night. A moon covered in shadow but still glowing with light. For me, the Moon and the Eclipse 2025 became a moment that left its trace.
Maybe this is how life speaks to us – through the everyday and the cosmic, woven together.
Between the Lines – My Voice
This is not just a story about a cat, fever, and the moon. It is about my ability to still be moved. Despite illness, despite worry, something greater reached me. I want to carry that feeling with me – as a reminder that I am still open to magic.
AHA – Between the Lines
The moon last night showed me that light always exists, even when it almost disappears. Fever will fade, worry will pass. What remains is the ability to be touched, to let something greater than ourselves speak to the heart.
Questions for You
Do you remember the last time the moon truly moved you? Have you ever seen an eclipse and felt that it affected you in a special way? Do you believe we still carry traces of the old rituals and beliefs about the moon?
Välkommen hit! I det här inlägget delar jag något jag sällan gjort förut – jag tittar tillbaka på bloggens siffror. För mig handlar det inte om siffror i sig, utan om bloggutveckling och skrivande: vad statistiken säger om vilka ämnen som berör, och hur bloggen växer framåt.
Jag skriver inte för siffror. Ändå kan siffror säga något – de kan spegla var min röst bär, vilka ämnen som berör och hur bloggen växer framåt. När jag tittar på augusti ser jag inte bara staplar och procentsatser. Jag ser berättelser om skrivande.
När Oskar-serien blev läst – både i Sverige och utanför
Under augusti klättrade Oskar-serien till toppen. Inlägg om motivation, dagsform och svårigheten att knyta skor blev de mest lästa.
Det glädjer mig att inläggen blev så viktiga, för ämnet är så viktigt. Ett barn i varje klass säger man. Här finns det så mycket som kan göra skillnad. Jag blev helt varm i hjärtat när jag såg att mina ord faktiskt berörde.
Nu kanske de inte direkt förändrar klassrumssituationer – en förändring tar lång tid. Men kanske sådde de ett frö hos någon, en tanke som växer vidare. Kanske fick någon en ny förståelse, eller åtminstone något att bära med sig en stund.
Reflektion och bloggutveckling och skrivande genom känslor och vardag
Det här säger mig att jag ska fortsätta skriva om Oskar. Ämnet har så många viktiga delar: barnen själva, föräldrarna, lärarna och alla runt omkring. Till exempel – varför blir inte Oskar bjuden på kalas? Varför blir utvecklingssamtal inte något att se fram emot?
Farmor, känslor och relationer
Ett av de mest besökta inläggen handlade om att vara farmor. Det visar att de mest personliga och känslomässiga inläggen berör mest. När jag vågar skriva nära hjärtat, hittar orden sin väg.
Farmor-rollen är för mig både kärlek och smärta. I den här delen ser jag att jag inte är ensam. Någon där ute känner igen sig i ensamheten, i sorgen över att inte få kontakt med sina barnbarn.
Det här behöver fram i ljuset. Inte för att ta bort ansvar, utan för att ta bort skammen. Det gör ont varje dag, men det är viktigt att förmedla. Viktigt att leva livet, även om det inte finns plats för mig som farmor just nu.
Varje dag tänker jag på mina barnbarn. Hur har de det? Tror de att jag glömt dem? Vet de att jag älskar dem, även om vi inte ses?
Jag önskar att livet såg annorlunda ut, men så ser det ut nu. Kanske för alltid. Det enda jag kan hoppas är att barnbarnen en dag förstår – att kärleken alltid fanns där.
Husbilsliv som vardagsglädje
Mina resor med husbilen LVL² återkommer gång på gång bland de mest lästa.
Husbilsliv och bloggutveckling och skrivande – frihet på hjul
Husbilslivet är en sådan frihet. Du kan stanna där du är och måstena försvinner. Det går inte att städa i timmar i en husbil – det går fort. Det ger tid över till reflektion och relationer, och det ger mig ett lugn.
Just nu, i slutet av säsongen, känner jag både ångest och ro. Ångest för att det snart är slut. Ro för att husbilen ger mig en paus från vardagen. Men även en ro av att veta att snart är det levande ljus tider här hemma och jag kan tända i spisen nere i källaren och bara mysa.
Kanske är det igenkänningen som gör att andra läser. Kanske är det drömmen om friheten. Oavsett vilket – det gör mig glad att de här inläggen får liv, för många av mina texter föds just på våra turer.
När bloggen började tala två språk
En av de största överraskningarna var att USA plötsligt gick om Sverige i trafik. Engelska versioner av mina texter öppnade dörrar till en helt ny publik.
Det började egentligen med maken. Han sa: ”Varför skriver du inte på engelska också?” Jag tänkte: ”Ja, varför gör jag inte det?” Jag provade en gång, och en gång till. Nu har det blivit en vana.
Att det sedan är flera i USA som faktiskt läser är fantastiskt roligt. Samtidigt undrar jag vad de hittar här som är värdefullt för dem.
Att skriva på engelska blev inte bara en teknisk förändring – det blev en öppning mot världen.
Bloggutveckling och skrivande i praktiken
Statistiken är mer än siffror – den är en spegel av var mitt skrivande hittar fram.
När jag skriver nära hjärtat, blir det flest klick.
När jag delar vardagen, kommer läsarna tillbaka.
När jag vågar öppna upp på engelska, växer publiken utanför Sverige.
Kanske är det just det bloggutveckling handlar om. Inte att jaga trender, utan att se var jag själv är mest sann.
Reflektion
Augusti lärde mig att bloggutveckling och skrivande inte är antingen eller – vardag, resor, känslor och NPF ryms sida vid sida. Det är i blandningen som bloggen hittar sin styrka.
Jag har aldrig sett mig som en person som kan läsa statistik. För mig har det mest varit siffror som talat ett annat språk. Men kanske kan de här siffrorna hjälpa mig att utvecklas.
Jag har lärt mig något nytt de senaste månaderna. När jag nördar ner mig i bloggen, när jag vågar testa nytt – då utvecklas jag. Nyckelord, övergångsord och SEO var något jag tyckte var tråkigt. Nu är det nästan roligt.
Men jag jagar inte siffror. Jag skriver för att jag kan, och för att jag vill.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar egentligen inte om statistik. Det handlar om mig. Om att jag använder varje erfarenhet – även staplar och procentsatser – för att förstå livet och skrivandet lite djupare.
Mellan raderna säger jag: Jag är på väg. Jag växer. Och jag delar den resan med dig.
AHA – mellan raderna
Statistik kan vara mer än siffror. När jag ser på den genom hjärtat blir den en karta över var mina ord hittar hem.
Det som växer mest i läsarantal är också det som växer mest i mig själv: modet att skriva om Oskar, smärtan och kärleken som farmor, friheten i husbilslivet och steget ut på engelska.
Fråga till dig som läser
Vad i ditt liv skulle du vilja skriva om – även om du inte visste om någon skulle läsa?
Tack för att du läser. Det betyder mycket för mig att få dela både vardag och reflektioner här, och att du tar dig tid att följa med på resan.
FAQ – Bloggutveckling och skrivande
?Vad menas med bloggutveckling? Bloggutveckling handlar om att följa sin egen resa som skribent och se hur bloggen växer genom innehåll, struktur och mötet med läsarna.
? Måste man förstå statistik för att utveckla sin blogg? Nej, men statistik kan ge insikter. Den visar vilka texter som berör mest och var läsarna hittar fram.
? Vad är viktigast för att bloggen ska växa? Att skriva nära hjärtat, våga vara personlig och samtidigt tänka på läsarvänlighet – som rubriker, luftiga stycken och SEO.
Stöd & prenumeration
-> Vill du läsa fler inlägg om vardag, husbilsliv och reflektioner? Prenumerera här: Klicka för att följa bloggen
Welcome here! In this post I share something I rarely do – I look back at the blog’s numbers. For me it’s not about the numbers themselves, but about blogging development and writing: what the statistics reveal about which themes resonate and how the blog is growing.
I don’t write for numbers. Yet numbers can tell a story – they can reflect where my voice carries, which themes touch readers, and how the blog keeps moving forward. Looking at August, I don’t just see charts and percentages. I see stories about writing.
When the Oskar series was read – in Sweden and beyond
During August, the Oskar series climbed to the top. Posts about motivation, daily form, and even the struggle of tying shoelaces became the most read.
It warmed my heart to see that these posts mattered, because the subject is so important. We often say: “There’s at least one child in every class.” There is so much here that can make a difference.
Perhaps my words don’t immediately change classroom situations – change takes time. But maybe they planted a seed, sparked a new thought, or gave someone something to carry with them for a while.
Reflection and blogging development and writing through emotions and everyday lifeReflektion och bloggutveckling och skrivande genom känslor och vardag
This tells me I must keep writing about Oskar. The topic has so many vital parts: the children themselves, their parents, their teachers, and everyone around them. For example: why isn’t Oskar invited to birthday parties? Why do parent-teacher conferences become something no one looks forward to?
Grandmother, emotions, and relationships
One of the most read posts was about being a grandmother. This shows that the most personal and emotional posts touch readers deeply. When I dare to write from the heart, the words find their way.
For me, the grandmother role holds both love and pain. Writing about it reveals I’m not alone. Somewhere out there, someone recognizes the loneliness and grief of not being able to see their grandchildren.
This needs to be voiced. Not to shift responsibility, but to lift the shame from the feelings. It hurts every day, yet it’s important to share. Important to live life, even when there’s no place for me as a grandmother right now.
Every day I think of my grandchildren. How are they doing? Do they believe I’ve forgotten them? Do they know I love them even if we don’t meet?
I wish life looked different. Maybe it never will. All I can hope for is that one day they will know – the love was always there.
Motorhome life as everyday joy
My journeys with our motorhome LVL² return again and again among the most read posts.
Motorhome life and blogging development and writing – freedom on wheels
Motorhome life is freedom. You can stop wherever you are, and the endless chores disappear. You can’t spend hours cleaning a motorhome – it’s done quickly. That leaves time for reflection and relationships, which brings me peace.
Right now, at the end of the season, I feel both anxiety and calm. Anxiety that it’s ending soon. Calm, because the motorhome gives me a break from daily life. And also calm in knowing that soon it will be candlelight season at home, with the fire burning in the stove, and cozy evenings returning.
Maybe it’s recognition that makes others read. Maybe it’s the dream of freedom. Either way, I’m glad these posts come alive, because many of my words are born on our trips.
Blogging development and writing. The blog began speaking two languages
One of the biggest surprises was that the USA suddenly surpassed Sweden in traffic. English versions of my texts opened doors to an entirely new audience.
It really started with my husband. He asked: “Why don’t you write in English too?” I thought: “Yes, why don’t I?” I tried once, then again – and now it’s become a habit.
That readers in the US actually follow along feels amazing. At the same time, I wonder what they find here that’s meaningful to them.
Writing in English didn’t just become a technical shift – it became an opening to the world.
Blogging development and writing
Statistics are more than numbers – they’re a mirror of where my writing truly connects.
When I write close to the heart, I get the most clicks.
When I share everyday life, readers return.
When I dare to open up in English, the audience grows beyond Sweden.
Perhaps this is what blogging development is really about. Not chasing trends, but seeing where I am most true.
Reflection
August taught me that blogging development and writing is not either/or – everyday life, travels, emotions, and NPF (neurodivergence) all belong side by side. It’s the mix that gives the blog its strength.
I’ve never seen myself as someone who can read statistics. For me, they’ve always been numbers speaking another language. But maybe these numbers can help me grow.
I’ve learned something new these past months. When I nerd down into the blog, when I dare to try new things – that’s when I develop. Keywords, transition words, and SEO used to feel boring. Now, strangely enough, I find them almost fun.
For me, blogging development and writing is not about chasing numbers – it’s about being true to myself and letting the words find their way.
But I don’t chase numbers. I write because I can, and because I want to.
Between the lines – my voice
This post isn’t really about statistics. It’s about me. About how I use every experience – even charts and percentages – to understand life and writing more deeply.
Between the lines I’m saying: I’m on my way. I’m growing. And I’m sharing that journey with you.
AHA – between the lines
Statistics can be more than numbers. When I view them through the heart, they become a map of where my words find home.
What grows most in reader numbers is also what grows most in me: the courage to write about Oskar, the pain and love of being a grandmother, the freedom of motorhome life, and the step into English.
Question to you as a reader
What in your life would you write about – even if you didn’t know whether anyone would read it?
FAQ – Blogging Development and Writing
? What does blogging development mean? Blogging development is about following your own journey as a writer and seeing how the blog grows through content, structure, and the meeting with readers.
? Do you need to understand statistics to develop your blog? No, but statistics can provide insights. They show which posts touch readers most and where they find their way to your writing.
? What is most important for a blog to grow? Writing close to the heart, daring to be personal, and also thinking about readability – like headings, clear structure, and SEO.
Support & subscription
-> Want to read more posts about everyday life, motorhome adventures, and reflections? Subscribe here: Click to follow the blog
Käraste vännen ringde mig, pharmacy då blir jag alltid glad. Hon på något konstigt sätt kvittar fram sina budskap. Idag lyckades hon med något som hon inte lyckats med under många år. Hon lyckades mig att inse att jag har ett namn. Att det namnet inte är Malix. Vilket är ett namn som jag annars tycker om.
Vi pratar kanske inte så ofta som vanliga vänner gör, shop eller som vänner gör. Men vi pratar på vårt vis, så som vi gör på vårt vänskaps-vis. Redan första gången jag såg henne föreläsa tyckte jag om henne, där hon gick och visade på sånt som lika gärna kunde vart min dotter. Olika strumpor på fötterna. Där är jag och Jenny olika, för jag är så noga att jag måste ha vänsterstrumpan på vänsterfoten. Men nu skriver jag om sånt jag inte skulle skriva om.
Nej jag tänker att alla, oavsett om du har a eller ö i dina tillgångar. Smarta små tips som får vardagen att bli enklare, är till för alla.
Du behöver inte ha ADHD för att behöva förutsättningar Förutsättningar det behöver vi alla. Därför tänker jag att klipska klipp kan vara bra att titta till ibland. Pennan som hon visade för ett tag sedan är grym. jag har en hemma och en som jag har på jobbet. Den underlättar massvis för mig, Det blir så mycket enklare för mig när det är möten.
Sedan kan ju det vara så att jag har mera nytta av det än någon som inte har mina små kryddigheter.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
