Bara några timmar sitter vi i bilen, för att ge oss iväg upp mot norr igen. Vi som trodde att vi gjort klart norr är på väg igen. Bilen är packad med allt som ska vara där i. Förutom min madrass och min kudde. Min madrass är en Nikken madrass som har magneter i sig. Den hjälper till att ge mig det som kroppen behöver för att ha mindre värk. Sova skönt och ladda upp kroppsbatterier.
Även idag en riktigt tidig morgon. Men en härlig sömn där sömnen har gjort nytta. Magen har krånglat i några dagar. Nu först börjar jag känna att stressen som varit i kroppen lugnat ner sig. Allt berodde på magen. Magen berodde på att jag glömt min medicin. Nu känns det som det ska igen.
Åka iväg.
Vi ska iväg med Lvl^2. Det är namnet på vår husbil. Vatten i på fyllt och allt är där. Jag ska bara ner i duschen och göra mig klar. Nåja, lite till ska till. För det är så att maken ännu sover, det är ett måste att han ska vakna. Det är han som ska köra bilen. Vilket är ett måste att han vaknar. Den lilla lillflickan även kallad lilltösen även hon sover , här är det ett måste till för hon ska åka med.
Svårväckt
Jag tror att lilltösen kommer att bli svårare att väcka, för i natt fick jag säga till henne, två gånger att det var dags att sova. Sista gången lite mera bestämt än första gången. Jag vet inte om hon blev sur på mig, blev hon det så är det så. Jag var lite trött och grinig, på att hon satt och snackade i datorn. Hon glömde av att vi andra sov och jag låg och hörde hennes mummel. Det blev att jag gick upp sa till henne att nu är det dags att sova. När jag en timma senare fick säga till igen, ledde det till att jag var mera bestämd i mina ord.
Ny dag.
Nåja, ny dag idag och surheter passar sig inte på resdagar. En resdag som ser lite grå ut, när jag tittar ut. En perfekt dag att resa på. Vägen bär mot norr igen. Denna gången lär det inte bli panikåkning hem, för att mamma ligger i sin dödsbädd. Så det var förra året. Då åkte vi hela vägen från Vilhelmina till Dalsland, över natten. Mamma bor redan på andra sidan, den resan är gjord. Den är över och klar, för i helgen skrev vi syskon på bankpapper för att avsluta hennes bankkonto.
Mobil ska lämnas
Maken har sålt en av alla sina mobiler han samlat på sig. Den ska lämnas av i Lidköping. Det blir första stoppet idag. Där ska vi även göra ett besök på Husvagns Svensson. Detta för att köpa extra lås till framdörrarna på vår husbil. De extra låsen ska göra bilen lite säkrare för oss. Vi som har tänkt att fricampa på riktigt. De är lås som låses upp med nyckel och är väl synliga för tjuvarna. Antagligen är dom avskräckande, vilket leder till att vi får vara ifred. Det kan även leda att maken kommer att sova bättre, när låsen är installerade.
Nej nu ska jag ner i källaren och duscha alltid härligare att börja en resa nyduschad och fräsch.
Ha en härligt fin dag.
Leva just nu är att leva på riktigt. Igår finns inte kvar och bor bland gamla minnen. Morgondagen är inte här. Imorgon visar det sig vilka beslut och vad som skedde idag.
Behag av nya heter, ask nyheter nya nytt och inte gjort förr. När det dyker upp nya saker, sick i former av en ny
köksmaskin, advice eller andra tekniska prylar man kan ha i sitt hem faller jag pladask rakt in i måste ha. Måste
införskaffa mig och hur har jag någonsin klarat mig utan innan.
Hur i hela friden fungerade livet innan den tekniska prylen fanns, hur klarade jag mig utan. Därefter in-handlandet, när själva varan liksom är på plats i mitt kök eller i mitt städförråd av tekniska prylar är det världens bästa grej som jag använder i absurdum.Det är inte så att det måste vara en teknisk pryl, nej egentligen inte utan det räcker med att det är en nyhet en ny erfarenhet, räcker med att det är en ny sak, kunskap, skrift eller vad som helst. Bara det är nytt, så blir jag euforisk och tänker tankar om världens bästa, världens grymmaste…..Som följs av men hur har jag kunna leva så länge utan, hur har världen fungerat utan denna , hur har jag klarat mig utan denna helt fantastiska underverksgrej ett helt liv.
Nu har det alltså dykt upp en nyhet i min blogg, den nyhet som jag just nu sitter och skriver. Articles en massa spännande rutor som skall innehålla olika former av texter, och till och med så att texten ser mera proffsig ut än innan om du nu frågar mig. Hittade alla dessa finesser redan igår. Genast funderade jag ju på vad som var bra med just detta. Men igår hade jag inte möjligheten att sitta här bakom mitt tangentbord och klura ut vad eller varför.
För igår skulle vi ha gäster här hemma. Dom skulle komma vid sju tiden. Jag hittade nyheterna i min wordpress runt tre, fyra. Runt tre, fyra hade vi liksom inte gjort något alls, överhuvudtaget, som skulle kunna visa på att vi skulle ha gäster.
I vårt vardagsrum har det på något konstigt sätt under några månader blivit en förlängd arm av mina hobbyrumsaker. Så det var liksom tvunget att göra en liten röjning av just vardagsrummet, innan gästerna skulle anlända. Det var dynor som vi använder när vi sitter på altanen, som var tvungna att hitta en annan plats, än under fönstret i vardagsrummet. Igår hittade dom in till Min dotters rum eftersom hon inte var hemma. Tror att maken hittade en ny plats till dom idag, vilket nu nog är källaren där dom borde varit för länge sedan egentligen. Min bärbara dator, mina rit saker och mitt ritbord samt en på börjad målning som också var tvungen att flytta ut från Matsalsbordet i vardagsrummet. Just dom sakerna fick också bo i dotterns rum eftersom hon var förrymd till annan ort.
Eftersom det fanns massvis av förberedelser inför kvällen, fanns liksom inte tiden för att utforska detta nya fantastiska i WordPress. Just nu sitter jag här med den euforiska känslan av men hur i hela friden har jag klarat mig utan? Hur har världen klarat sig utan denna fantastiska underbarhet innan. Vad vore världen utan just detta verktyg?
Detta med euforin och nyheter är liksom mig i ett nötskal på gott och på ont. Nyheter kommer, nyheter går, som ordet betyder så finns det ju en väldans massa nyheter hela tiden. Nyheter är ju färskvara, dom är inte nya så länge. Nyheter byts ut till andra nyheter.
Men med lite mera sorgsen ton ser jag det för vad det är.
Kärnan i allt det här är egentligen min oförmåga till uthållighet, min oförmåga att slutföra. Min oförmåga att hålla fokus på saker en längre tid, till och med då det är tråkigt. Dessutom när jag ser tillbaka på alla mina nyhetsnyttigheter, så ser jag även hur himla okul det är. Som när jag vissa gånger gått ut och handlat nyheter, till ex mobil/data måste ha saker. Ibland är det liksom väldigt långt till gången efter man får lön. Tänka sig handlar jag en ny mobil för en väldans massa pengar, så på något konstigt sätt så blir jag ändå hungrig, eller behöver pengar till andra mera oviktiga saker som pengarna egentligen borde ha gått till.
Men de saker är ju mindre, näst intill inte ens nyheter, utan tillhör det mera vardagliga nödtorftet som vi måste ha.
Nu är det inte så illa som jag beskriver det. Det är inte så att jag springer runt och handlar mobiltelefoner stup i ett, och sedan inte har pengar till mat, nej inte alls. Men jag ser tillbaka så finns det mycket pengar som jag kunde spenderat på andra saker. Pengar som jag kunde sparat, om jag inte helt plötsligt hade fått för mig att livet liksom tar slut om jag inte har just en sådan där universalt underverksmaskin, eller just den mobiltelefonen.
Hade du för några år sedan frågat mig om jag hade en, ”va det nu må vara hushållsmaskin” så hade du alltid fått höra att jo men en sådan har jag. För några år sedan gjorde jag en ut-rensning, gav bort slängde och skänkte bort allt vad hushållsmaskiner heter.
Tyvärr så var det en del år sedan och idag när vi städade i källaren råkade jag hitta den senast inhandlade bakmaskinen. På ett konstigt sätt blev det som en nyhetfokuseringsbehag…..
Jag har under några timmars tid nu pratat med mig själv om att den tar plats, den är i vägen. Barnen gillar inte sånt bröd för dom gillar inte bakmaskinsbröd. Men tänka sig, här sitter jag och funderar på allvar om hur jag ska få plats med den igen. Fast jag egentligen vet att nyhetsbehag kommer att hålla i en vecka, högst en månad. Därefter kommer den igen stå där på bänken, gömma sig i damm.
Men jag har kommit längre med mina maskiner och sånt, för denna gången har jag ställt undan den i källaren. Vilket jag inte har gjort innan, för då slängt jag eller givit bort. Nu står den där nere på en hylla i källaren, visserligen samlar den damm där med. Men det kittlar lite i tanken, om att ja, jo nybakat bröd, är ju inte fel. Jag tänker mig att jag ska ta mig för att damma av herr bagare Bengtsson, så att huset igen bjuder inte till nybakat bröd. Det är ju inte helt o-ljuvligt att vakna till en doft av nybakat. Jo lika nyfiken och motiverad som jag var när jag hittade det där underverks verktyget i WordPressen, så lär jag nu kapitulera in för en ny runda med herr bagare Bengtsson, han får ta och flytta in i vårt kök igen.
I alla fall ett tag.
Jag hade tänkt mig skriva ett helt annat inlägg idag, men som vanligt så börjar min tanke i en värld och ett syfte. Men på något sätt simmar det ut och flyter runt, byter ämne och hamnar någon helt annanstans men det är ju just det som är ADHD. I alla fall i mig……..
fokusering
Lev idag just nu, för i morgon kanske inte ens finns, det vet vi inte förrän i morgon
vitamin kick av att det står Jenny på Mobilen, pills jo så e det. Hon stockholmaren som är minst lika mycket yrväder som jag. Det var även hon som förde in Google i mitt liv på riktigt. Japp, rx innan höll jag mig till Outlook och var frustrerad tokig emellanåt , tadalafil Där efter var Jenny Jultomte mitt i sommaren genom att nämna Google, G-O-O-G-L-E in real life funkar bra och bättre än det mesta jag provat.
Nu skulle min son svara: någon som man inte blev irriterad på eftersom du aldrig hör telefonen. Jo jag vet, men för mig är mobilen mera ett hjälpmedel än en telefon.
Var skulle jag vara utan min almanacka? Antagligen inte där jag borde vara och antagligen på fel dag.
Så blir det ibland även idag med min mobil och teknikens under.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.