Etikett: Mod

  • Att våga sådant man är rädd för.

    Det är mod. Det är det som är modigt. Att göra sådant man gör som andra kanske är rädda för att göra, är inte mod. Det gör man ju för att man vill och kan. Det är det där andra som man är livrädd för att göra. Det man kanske väljer att inte göra, för att man är så rädd. När man gör det, då är man modig.

    Rehab

    När dagen börjar med träning, då är dagen en bra dag känner jag i kroppen just nu. Nu tränar jag på rehabcenter, inte ett gym som så många andra. Utan gör sådant som är bra för just min kropp. När min sjukgymnast såg mig idag. Då sa hon motta, med en gång. Jo motta, träna med motta inte ta ut mig helt. Hmm det känns i kroppen, rörelserna och tyngderna jag lyfte. En härlig dos av träningshormoner flyter runt i kroppen.
    Det var bara jag och en herre som tränade idag. Han berättade att han hade opererat sig för Artros i ryggen. Nu var det nacken som hade fått artros. Han berättade att han inte en sekund, ångrade sin operation. Man ska inte ha så ont som det gör, man ska inte behöva äta starka värkmediciner för att kunna röra sig. Nä, jag kan bara hålla med. Men det där med operation, jag är så rädd för sådant. Kanske, kanske är det dags att ta tag i den där rädslan och se till att gö….

    Men jag får fundera på det. Det hade varit skönt att slippa det onda. Hade suttit fint med att kunna röra sig, utan att vara rädd för smärta. Fast min smärta från ryggen hade ju inte gott över. Den hade varit kvar. Nej som jag redan skrivit, jag fundera på det.

    Änkeman

    Min träningskompis idag, han berättade att han precis hade blivit änkeman. Jag som nästan aldrig tänker hela vägen fram, sa men va tråkigt, det kan inte vara lätt. Han berättade att det blivit så ensamt, men att han idag skulle vara hundvakt i alla fall. Jag sa jo, jag förstår måste vara svårt att mista sin livskamrat vem ska man då dela vardagen med.
    Precis som jag visste hur det var, det vet jag inte. Nu när jag sitter och tänker på det så var det som att mina ord, kanske gjorde mera skada än nytta. Jag borde kanske sagt jag beklagar sorgen och varit mera tröstande. Men jag malde på om att det va ju bra att han var och tränade och träffade folk. Att han inte stannat upp och låste in sig. Jag sa va bra att du ska vara hundvakt då har du i alla fall sällskap en stund. Nä jag vet verkligen inte, hur man beter sig i sådana situationer. Det verkade i alla fall inte som han tog illa vid sig. Han tackade för trevligt sällskap under träningen och vi ses kanske nästa gång. Jag sitter här och känner mig lite skämmig. Men jag vet inte hur man ska bete sig i sådana situationer.

    Nåja, det får vara som det är. Nu ska jag sluta tänka på den situationen. Den blir inte bättre av att jag tänker på den. Kanske ska jag i stunden just nu, skriva om historian i mina tankar så att jag nästa gång jag råka ut för en sådan situation, gör mera rätt. Det räcker med att säga men ojdå, jag beklagar sorgen. Det måste vara svårt.

    Min stora rädsla.

    Dumt att glömma ta kort på all svamp. Tog bara kort på resterna av rensandet.

    Igår var jag och maken ute och plockade svamp. Vi fick en hel bärkasse med svamp. Stora fina kantareller och lite taggsvamp. riktigt gott. Jag orkade inte rensa allt. Redan innan vi hade börjat rensa, ringde jag vår granne och frågade om hon ville ha lite svamp. Tror hon fick i alla fall halva påsen med svamp. Rensa den fick hon göra själv.
    Just det här med att jag var ute och plockade svamp är en seger för mig. Jag har en så stor rädsla för fästingar och älg-lusen som bor i skogen. Det gör att jag nästan inte vågar gå i skogen. Men igår när maken sa, nu gör vi det. Då klädde jag på mig en mössa och dolde håret. Tog långbyxor och stövlar samt en luvtröja som jag stängde till rejält så att inga djur skulle kunna krypa i på mig. Maken berättade att jag är ett proffs, på att klä mig som en enstöring när vi går till skogs. Jag struntar i det för jag vill inte råka ut för dessa vidriga djur. På eftermiddagen när vi hade gjort klart allt, var jag riktigt stolt över mitt mod att våga åka till skogen och plocka svampen. Riktig modigt gjort av mig. Nu är det dags att igen våga mig på att ta den där sprutan, mot fästingar. Det ger mig ju lite skydd.

    Nej nog för nu, nu ska jag ner i duschen och duscha av mig träningen. Ha en fin dag, lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • 14,1 Grad i sjön. Jo det gick allt att bada i.

    14,1 Grad i sjön. Jo det gick allt att bada i.

    14,1 grader i vattnet. Ett tidigt dopp i Ragnerudssjön. Jag kom lite sent, Damerna som brukar bada var på uppgång.

    Jag trodde jag skulle vara ensam. Men eftersom kvinnorna var där och var vana badare, så gick det inte att hara sig. Fast hara sig var nog att vara kvar uppe på land. För det var bara sju grader på land. Med bestämda steg gick jag mot vattnet tre kliv ut och kände kyla komma. Tre till och det var bara att doppa sig.

    Den första kylan avtog efter ett par lugna andetag. Tre gånger på loppet av 4 dagar, har jag badat nu. Det är bra tycker jag. Tyvärr jobbar jag imorgon så morgondagens dopp uteblir.

    Kanske kan jag ta ett dopp på onsdag kväll. Känslan i kroppen efter badet, sitter fortfarande kvar. Mosigt varm i skinnet. Tankarna i huvudet känns klarare. Ett steg närmare vinterbadare men, ännu ingen vinterbadare. Det är bara den 20 september och det gör ju ingen till vinterbadare, bara till höstbadare. Efter badet var det skönt att sätta sig i den ännu varma bilen.

    Hade tagit med kläder till sjön men, vi bor på landet fast i samhället. Jag tog av de våta badkläderna, tog på morgonrock och åkte hem. Åkte till badet i morgonrocken hade bikinin på under. Skulle någon se mig så okej låt dom undra vad som tagit åt tanten.

    Asså sicken känsla, så härligt skönt och en sådan boost för självförtroendet. Ibland är det bara att göra. Morgonen var så vacker vid sjön. Vilken upplevelse. Det här kommer jag göra om. Nästa gång ska jag se till att vara där i samma tid som kvinnorna.

    Kvinnan som jag pratade med, bjöd in mig i gruppen och sa det är bättre att bada tillsammans med andra, inte själv. Så det får bli så. Nästa gång är jag där, när de andra badar. I dag skulle jag i tanken prova mitt mod. Modet om att vågar jag bada om jag är själv, och inte blir på hejad av någon.

    Nu blev det nog så att modet blev starkare, när jag insåg att jag inte var själv. Det fanns några som kunde se, om jag fegade ur. Så det var bara att gå inte fega ur.

    Yes, jag gjorde det, japp jag klarade det. Så härligt jag är stolt över mitt mod. Min ambition i att sträva mot en året runt badare. Jag ska fixa det på ett eller annat sätt. I alla fall kommer jag kunna kalla mig i alla fall höstbadare.

    Ha en fin härlig dag.

    Lev idag just nu, imorgon finns inte och historian berättar om igår. Just nu och framtiden är framrutan. Backspegeln är historian.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson
  • Slut på en husbilshelg.

    Då var husbilen tömd på det som skulle tömmas, kylskåpet tomt och avstängt för denna gången. Toa, gråvatten och det där lilla extra pillet som ska till när man kommer hem. Nu får vår lilla TomCar vila tills nästa gång. Flera än jag som känner av att sommaren är i sina sista andetag. På campingen vi var på, där packade säsongarna ihop och bytte till de mindre vintertälten. Just sådant saknar inte jag. Eller helt ärligt säsongscamping är inget jag saknar. Jag gillar ju när vi byter platser och gör saker.

    Innan vi åkte hem idag tog vi en liten extra sväng runt kusten ner mot Uddevalla. Jag badade i Bovallstrand, därefter åkte vi till Kungshamn och åt lunch. Det är som vanligt så här på höstens framfart brännmaneterna är överallt när man ska bada. Skulle man få för sig att bada får man se upp men ändå även räkna med, att få en och annan bränntråd. Vilket jag självklart fick.

    Men det spelar mindre roll, när man står där och just doppat sig. Det var 15 16 grader i vattnet. Lite kyligt men så väldans skönt. Kanske är det sista doppet för säsongen. Jag som verkligen älskar att bada. Hmm frågan är om jag skulle våga bada hela året.

    Kanske så vågar jag att plockar fram mitt mod och följer med tanterna som bor i vår kommun. Dom badar året om. För just det med att dom badar året, om känns lite lockande, men frågan är om jag vågar det. Kanske är det så att jag plockat fram så mycket mod en längre tid nu, att det inte är så farligt. Vem vet det får tiden utvisa.

    Jag har verkligen vågat saker just nu, förra veckan tog jag en kortison spruta i höften, vilket egentligen inte finns på min karta. för jag är en sådan som verkligen inte tar sprutor. Men jag har bestämt mig för att inte hindras av mina rädslor. Igår gick jag upp för massor av trappor upp på ett berg. Vilket även det krävdes massvis med mod av mig, för att verkligen göra det.

    Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Lev just nu gäller, det är i nuet vi andas och lever. Då vi vågar stanna upp och smaka på just nu så blir livet fullt av upplevelser och smaker.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson
  • Kryckan har blivit en säkerhetsåtgärd.

    Träning ger färdigheter som börjar bli hanterbara.  Idag gick jag ut med hunden 🙂 till och med utan kryckan.  Underbart kompisen fick vara hemma.  Just att kompisen fick vara hemma handlar om rädsla. Rädsla över att få så ont som jag haft, stuff så den har fått följa med som en säkerhet. Men idag fick mod bli min kompis och det gick bra, fast det blev en kort tur med hunden.

    Idag ska jag jobba vet att det kommer bli en del steg,  så idag tänker jag att kryckan får följa med om det blir samhällsbesök.  Men idag som en trygghet inte som en nödvändighet.  Idag är min kumpan kryckan en säkerhetsåtgärd mera än ett hjälpmedel. Men mod tränas nu och det lär jag få göra ett tag.

    Innan jobbet blir det träning och idag är det även en fastedag. Så här efter två utbildningsdagar behövs den. Utbildningsdagar har ju så många ät-stunder, så idag känner jag att kroppen ska få vila från just mat.

    Har fått inbokat en föreläsning men den kommer att vara först i Januari. Den kommer att göras på Ågrenska och det är en kvällsföreläsning. Annika Bengtner Ska även vara med under kvällen. Förhoppningsvis kommer jag då vara så frisk i min höft så jag inte ens tänker på den. 🙂

    Lev idag just nu……

    Nu ska jag vänta på att dottern ska köras till jobbet, jag ska passa på att handla sedan blir det en tur på cykeln och lite träning för höft och knä.

     

  • Sortering, sorti sort, jo jag tränar för fullt

    Starka strömmar, hospital starka drömmar. Så sjunger dom inte Kalle Baah  asså . Men just nu måste jag sjunga så för att inte falla in i korruption med mig själv och min oförmåga att sortera lägga tillrätta alla papper. 
    Den hög som jag så heligt lovade mig själv inte skulle finnas igen efter förra sorteringen. Har åter igen smyginflyttat sig till mitt skrivbord. 
    Hur gör man?
    Vad är det man ska göra för att inte högar ska bildas?
    Vad är det man sorterar?  
    Vad ska sparas?
    Vad ska kastas?
    Är säkerligen enkla frågor som andra kontrollerar och vet om svar på.  För mig är det stora gåtor som jag inte ens lyckas hitta en enda stavelse i rätt och fel. Finns det rätt och finns det fel I sorteringar och sparningar?
    Säkerligen fel i sorteringar, salve ett rätt  Lyckas jag hitta till !

    SAMLA INTE PÅ HÖG!!!
    Idag har jag bestämt mig för att just pappershögarna ska bli ett minne för tillfället.  Egentligen skulle jag vilja bestämma mig för att de inte ens  fick en chans att flytta in igen. Men all erfarenhet säger mig att där får jag begränsa mig till att tillfälligt få bort dom.
    Ops! Nästan en Jesus grej, patient som de säger i Smala Sussie.  Ordet  som per automatik  flyttade in i meningen ovan för, är ett ord som jag  på något sätt börjar lära mig  ganska bra eller hmm, börjat att använda mig av. Ordet hittades i mig per automatik. Begränsa mig oj, oj, detta måste vara en lycklighet eller lärohetsdag, utan ens att jag snubblade till mera än i reflektionen, som genast dök upp.
    Begränsa, jo sicket ord, det nästan glimmar om det känner jag.
     
    Även idag blev det inte det inlägg som jag från början hade tänkt mig skriva, för egentligen hade jag tänkt mig skriva om Min kusin som jag och min dotter samt Bonusbarnbarnet åkte till igår.  Vi var bjudna på födelsekalas till min kusins lille Markus som fyllde sex år.  Varför skulle det vara så viktigt att skriva om just det.
    Jo så här e det, jag och just denna kusinen har inte träffats på ca 20 år. Visst har jag försökt att ringa nån gång, men det har liksom inte varit läge att ringa just de gångerna.  Men tack vare FB och min kusins modighet, så fick jag och dottern förmånen i går att träffa kusinen och hans familj.  Just det kommer jag under lång tid bära med mig för det var så trevligt, roligt och så på ett konstigt sätt, som vanligt.  Fast det gått så lång tid som bjudit på så många olika erfarenheter mellan nu och just det förra mötet.  Så var det ett möte som kändes som vi träffats mera hela tiden. Hans fru kändes som jag hade träffats alltid som vi redan kände varandra.  Och ändå var det så att det var första gången jag träffade henne igår.

    Nej, eller oj det blev lite som jag tänkt mig ändå, Fick liksom plats med kusinen i inlägget.
    Lev idag, Just nu!
    Hmmm Just nu, ska jag ju sortera pappershögarna.  Hm, Jag ska bara först, Nej Nej nej jag skaaaa”!!!! Sortera just nu eller i alla fall börja. HM redan här känner jag hur stressad hur liksom stressen flyttar in i varje ord.  Jag vill liksom inte sluta skriva för då är det ju liksom dags att hmm SORTERA …….
    Lev idag va det ja……..