Etikett: Nuet

Daliaknopp som lovar höstfägring i trädgården

Vardagens små stunder som lär mig leva här och nu

Det är märkligt hur dagarna kan rinna iväg mellan regnskurar och små glimtar av solsken. Här sitter jag. Datorn är i mitt knä med tända ljus omkring mig. Ljudet av regn mot rutan får mig att fundera på hur mina vanor förändras.

Read this post in English → Everyday moments that teach me to live in the here and now.


Förord

Hej – eller ska vi säga godmorgon? Du väljer, för det är du som är här på besök. Jag vill att du ska veta att det gör mig varm om hjärtat. Det känns som om vi skapar ringar tillsammans – ringar på vattnet. Sommaren har sakta börjat luta sig mot hösten. Tomaterna i växthuset väntar på att plockas in. Vardagen knackar på dörren igen. Kanske är det just nu, i de här stilla stunderna, som livet känns som mest levande.


En ny vana ska till

Just nu har jag suttit i soffan ett par dagar.
Det här inlägget har jag omformulerat och skrivit om flera gånger.
Regnet har kommit och gått, gråa moln har hängt tunga – men ibland har solen tittat fram.

Att skapa en ny vana är inte lätt.
Min gamla vana var att skriva varje morgon, om allt och om inget.
Nu vill jag utveckla mig själv och bloggen:

  • Skriva färre inlägg, men med mer känsla
  • Låta orden ta mindre tid, men ge mer

Du är värdefull

Kanske är det därför jag skriver om och om igen.
För att du som läser ska få något med dig härifrån.
Vad det blir vet jag inte än – kanske visar tiden det.

Dagarna har gått åt till familjen.
Sorgen finns kvar, men den blir lättare för varje dag.
Jag hittar ljus i mörkret, och kan må bra i de små vardagsgörorna.


Nyplockade tomater och små stunder

En tur till växthuset.
Plocka mogna tomater.
Ta med en gurka in till middagen eller leverpastejmackan.

 nyplockade röda svarta tomater och en gurka på ett träbord i köket
Lite tomater och en gurka från växthuset.

De stunderna räcker för mig.
Att bara vara i nuet, just då.
Hur har du det – är du här och nu, eller ofta i framtid eller baktid?

omogna tomater i växthuset
Det kommer att bli många tomater att äta när de är klara

Torkar kryddor i köksfönstret
Torkar lite kryddor i köksfönstret.

Kunskaper som blivit till

Just nu öser regnet ner.
Jag har tänt ljus och en rökelse. Lillkillen sitter i rummet bredvid och mumlar framför datorn.

Det är en behaglig stund, och jag inser att jag lärt mig något under den här tiden.
Tiden då jag blivit bortvald.
Jag fastnar inte längre lika länge i tankeloopen av sorg och katastroftankar.
Jag kan inte göra något åt det – så jag vilar i det som fortfarande finns kvar här, i mina cirklar.


Små helger och nya rutiner

Semestern är slut för den här gången.
Maken har börjat jobba igen, och nu väntar korta helgturer med husbilen.

Små helger och nya rutiner
Semestern är slut för den här gången.
Maken har börjat jobba igen, och nu väntar korta helgturer med husbilen.
Den står redo utanför nu – städad, ordnad och packad för helger. I den vilar sommarens minnen stilla, nästan som om de inte vill göra sig påminda. En liten sorg bor där, men också hoppet om små weekendresor, när känslan av ledighet smyger sig på ändå.

Husbilen inför hösten.
Lite tom är den kanske nu vår lilla LVL^2

Jag vet inte just nu om vi kommer att åka ut med vår husbil i helgen. Vädret och stormen som kommer smygande nu får utvisa hur det blir till helgen.

Sova i husbilen till helgen kanske
Vi får se om det är här vi sover i helgen.

När skolan börjar om två veckor ska jag skapa rutiner för mig själv.
Jag vill:

  • Börja simma i badhuset på veckorna
  • Lägga tid på mig själv, inte bara hus och hem

Det är lätt att annars bo i köket – laga mat bara för att jag har tid.
Men att leva livet är mer än så.
Det är att leva för sig själv, inte bara för andra.


Hösten väntar

I våras fick jag dalior av min granne. Jag har varit lite rädd att misslyckas med dem, men nu börjar knopparna visa sig. Snart blommar de för fullt – och jag känner nästan en barnslig stolthet.

Daliaknopp som precis ska slå ut i blom i sensommarsolen
”Små tecken på att hösten smyger sig på i trädgården.”

Snart är det dags att plocka in det sista från växthuset, fixa bland dynor och förbereda inför nästa vår.
Hösten väntar med födelsedagar, höstlov, lucia och till sist jul.

Men just nu nöjer jag mig med:
– Plocka in tomater och gurkor
– Åka till sjön för ett bad
– Laga mat och njuta av att det fortfarande är sommar – om än på sluttampen.

Så det är så här framtiden får se ut, i små, stilla stunder.den ska se ut framöver.

Här är ett annat inlägg om att vara här och nu:


Utbildnings film för små barn.

  • Ännu en liten länk från min väns YouTubes kanal. den kan du titta på HÄR->

Nu blir jag nyfiken på dig!

  1. Husbil & helger:
    ”Har du en plats eller sak som bär på dina sommarminnen – som gör dig lite vemodig men ändå glad?”
  2. Vardagsstunder & nuet:
    ”När kände du senast att en helt vanlig vardagsstund blev något att minnas?”
  3. Nya vanor & hösten:
    ”Vad vill du själv ge mer plats för i höst – något för bara dig, som får dig att må bra?”
  4. Sorg & hopp:
    ”Har du också känt hur sorg och hopp kan finnas samtidigt – nästan i samma andetag?”
  5. Tomater och små glädjeämnen:
    ”Vad är din egen lilla vardagsglädje – den där enkla saken som gör att du stannar upp och ler?”

PayPal-stöd
Stöd bloggen här →

Reflektion

Ibland är livet som en tyst viskning som påminner oss om att det enkla ofta är det viktigaste.
En röd tomat i handen, ett ljus som brinner när regnet faller, ett mummel från rummet intill – det är stunderna som håller oss kvar i nuet.
När jag stannar upp i dem, känner jag att jag faktiskt lever.

AHA – mellan raderna

Aha… livet behöver inte alltid vara stort för att kännas levande.
Det bor i de små stunderna – en tomat i handen, ett ljus som brinner, ett mummel från ett rum intill.
Sorgen finns kvar, men den har tystnat nog för att låta vardagen bära.
Det är här och nu som håller mig uppe – och kanske är det just det som är att leva.

Det är i just nu vi lever och kan smaka på nyplockade tomater. Igår är historia och morgondagen är dagens tomat en dag gammal. Just nu lever vi och andas vi i.

– Carina Ikonen Nilsson

#vardag #reflektion #nyavanor #familjeliv #växthus #tomater #nuet #vardagslycka #husbilsliv #personligutveckling

#everydaylife #reflection #newhabits #familylife #greenhouse #tomatoes #mindfulness #simplejoys #motorhomelife #personalgrowth

En liten tjej har återkallat Nuet i mig.

Veckan som gick var i småbarnstimmar.  På några få timmar kastades jag in från  att vara förälder till nästan vuxna barn till att bli  småbarnsskötare. Visst det var helt underbart att se hennes leende, for sale det var helt underbart att vakna till hennes jollrande, diagnosis och det var helt fantastiskt att se när den lilla tjejen upptäckte att hon faktiskt kunde ställa sig upp, stå på sina egna ben. 

Lika underbart som det var då lika tomt är det nu även om jag måste säga att små barn tar kraft. Tar på energin.   Denna vecka kan jag göra saker som jag vill, när jag vill, det kunde jag inte förra veckan. Då var det dammsuga när lillan antingen sov eller när hon gick med på att leka lite själv.  OCD tänk flyttade samtidigt in i mina tankar och vissa saker var riktigt tvunget att tillåta mig att tänka. Men vissa tankar fick jag stålsätta mig för att inte tänka. Vilket var att  jo små barn får vara på golvet de ska vara på golvet, hund golv små barn gav tankar om att det formligen frodades bakterier i mitt inre såg jag hur jag hade behövt  ta på saneringsdräkt och verkligen  utrotat alla små ilska farligheter. 

Jag blev genast medveten om hur det var när mina barn var små hur jag putsade skurade och kokade saker för att inget skulle hända dom. Just nu pustar jag ut ordentligt, över att just den ångesten nu är någon annanstans. Att jag inte just nu behöver slåss emot  bakteriehärdar som jag måste skydda en liten  tösabit.
Samtidigt som jag saknar hennes förmåga att få mig att vara i stunden, och förundras över hennes förmåga att intensivt utforska allt, som kommer i förbi hennes små händer. Hennes händer som nyper, klappar, slår, kramar. Hennes så underbart vackra ögon som med intensiv blick får mig att fundera på vem av oss som har mest klokhet. Jo hon vann hela tiden den lilla tösen. Hennes klokhet i enkelheten.  Hennes behov av bekräftelse, hennes omedelbara förmåga att få människor runt henne att göra saker för henne just då.  Att vi omkring henne stoppade upp med görandet bara för att göra saker som hon just då påkallade att vi skulle göra.

Det är inte ett uns osanning i orden jag skriver nu,  samtidigt som det ändå bor en saknad i mig, för hon lärde mig saker som jag under åren glömt av.  Det är skönt att denna vecka vara utan små små barn. Men vem vet nästa vecka är det kanske helt annat som pratar igen. Blir saknaden för stor så har jag några små små minnen av  förra veckan. Nappar i skåpet som ligger här och väntar tills hon kommer igen.  Haklappen som jag idag tvättar, blöjorna som jag ställde in i skåpet igen.

Dagen blir fin ser jag kaffet är slut och mina ord tar här slut för denna gång.

Lev idag just nu …………

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén