Etikett: sjuk

  • Det är svårt att ta ansvar…..

    Det är svårt att ta ansvar…..

    Det är en konstig tid vi lever i….. Just nu litar jag inte ens på min egna förmåga. Jag blev lite snuvig, för två veckor sedan. Har varit hemma sedan dess. Första veckan kände jag mig inte ens sjuk, Jag var bara snuvig och hostade ganska mycket. Hade lite feber, ont i huvudet  och sov kanske lite mera än vanligt.  Andra veckan kände jag mig frisk och var beredd att gå till jobbet. Men då sa arbetsgivaren, nej stanna du hemma så du blir frisk på riktigt. I helgen kom feber, jag ringde till doktorn i appen för att fråga om hur jag ska tänka. Doktorn sa nej du ska stanna hemma, det är inte bra att du går till jobb.  Har varit hemma, haft feber från och till, hostar från och till och är snorig. Känner mig lite down, men det blir jag när jag inte jobbar. Men är så osäker och rädd för att föra min smitta vidare. Just den här tiden hjälper inte till, att hålla mina tankar borta från bakterier och smuts. Men jag har jobbat starkt på att inte falla in i massa tvång. Det är bara den där lite större rädslan jag har för att föra smitta, som ställer till det. För det är tänker jag, lite stora proportioner i mig just nu. Det gör att jag är väldigt rädd för att om jag går till jobbet så kanske jag smittar. Jag blir den som förde in smittan på mitt jobb. Vilket blir en väldigt vidrig tanke i mig.   I vanliga fall skulle jag inte varit hemma första veckan utan jobbat på för att se hur det utvecklar sig. Men tiden är ju som den är och rekommendationerna är att stanna hemma om du är sjuk. Här tog jag ansvar, tänker jag.  

    Vecka två hade jag kanske funderat på om det går över eller är dags att ta det lite lugnt.  Denna vecka hade jag kanske stannat hemma och vilat mig lite extra.  Men dagsläget, i dessa Covid -19 tider har gjort att jag gjort annorlunda. Nu blir tankarna svårare i mig för jag är inte helt återställd, men inte så sjuk att jag behöver vara hemma. 

    Jag känner igen känslorna i mig från en annan situation som var för länge sedan. Då vi fick till oss att handspriten var bra. Det har gått en lång tid sedan just den situationen och det jobbet. Eftersom det var bra med handspriten så formligen jag nästan badade i det. Jag använde det hela tiden, på ställen som man kanske inte ska ha handsprit. I ansiktet, tvättade arbetet i handsprit så fort jag kom till jobbet. Diskbänk, toa, handfat handtag, stolar och det jag skulle äta på. Till sist blev det lite mera än mycket, faktiskt ganska så jobbigt. För det blev mycket att hålla efter, med all handsprit. Ångesten försvann bara för ett kort tag, kom tillbaka i en större dos med kraftigare tag. Ångesten över smuts och alla dessa osynliga bakterier. Nu är jag mera rädd för att den hosta jag fortfarande har kvar, är smitta och att jag sprider smitta, de där äckliga virusen.   Men febern är borta och har varit borta i två dagar, så jag tänker att jag är frisk och bara har det där eftersläpande av lite snuva och hosta. Hosta gör man eller i alla fall jag, i flera veckor efter en förkylning.

    Självklart har jag varit i kontakt med arbetsgivaren, om mitt beslut att gå tillbaka till jobbet. Lite feg är jag men, jag tänker att jo, jag är inte sjuk och jag sprider inte smitta längre. Just i denna stund kommer tanken men tänk om. …. Tänk om. Nej jag ska inte klura på det, för jag känner mig frisk och har bara efterverket kvar. Jag kommer att hålla avstånd och ta mitt ansvar, i dessa så viktiga tider, jag sprider inte smitta.

    Tankar som får hjälpa mig känner jag.

    Ta hand om dig, ta det personliga ansvar du har. Det är så viktigt just nu.

    Nej, lev idag just nu, igår är historia och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller. Just nu lever vi. Just nu kan vi göra något åt.  Just nu är det viktigt med vårt allas ansvar, att lyssna och gör rätt. Det är svårt att göra om och göra rätt, just nu.

    Ta hand om dig, du behövs i den här världen.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson
  • STÖD OCH RESURS I FYRBODAL! NEJ TACK VI KRÄVER MERA ÄN VA DE HAR ATT ERBJUDA.

    Vår lilla kille har en kortis vistelse var fjärde vecka.  Det har vi haft i två år tror jag kanske är det mera men det vill jag vara osagt. En gång i månaden så åker han dit.  för ca ett halv år sedan längtade han dit frågade två veckor innan lägrets helgen va. Det kändes härligt att se att han längtade och att han hade hittat kompis och sånt. Dom gjorde massa roliga saker på lägret.

    Ett stort underbart hus som låg i Uddevalla högt upp på ett berg. Kasen hette platsen och det var ett helt underbart ställe tänker jag.  Efter ett tag var dom tvungna att flytta, story varför vet jag inte men istället flyttade dom till Frändefors till ett hus långt i på en grusväg. Tror inte alls det är en dålig plats men själva byggnaden ser mera ut som en industrilokal eller liknande. Men platsen är säkerligen bra långt ut på landet och närhet till bondgård och sådant.

    I somras hände något, pills som jag inte har en aning om men kontaktpersonalen som var för vår kille blev sjuk. Hon var även den som skötte om själva planeringen och sånt in för helgerna som vår lilla kille var där.  När jag frågade verksamhetsledaren vad som hänt någon gång i höst fick jag veta att Kvinnan som var vår kontakt blivit sjuk, något i huset sa man till oss då.  Samtidigt som kvinnan blev sjuk. Började verksamhetsledarens man arbeta på kortis. Något hände i sambandet för vår lilla kille såg inte längre framemot helgerna. Inte som innan i alla fall.  Nu åkte han dit för att det var den helgen men mera än så var det inte.

    I slutet av förra året blev det en konflikt på stället där personalen kände sig hotade av våran grabb.  Då hade de blivit bråk för att det kommit en nykomling till stället och övriga gruppen hade haft svårt med att den nya killen kom dit.  Personalen hade inte kunnat förebygga mobbningen av killen som kommit dit och tydligen hade vår kille varit värst. Då hade det blivit bråk och personalen hade känt av en hotfullhet i situationen.  Våran kille är  178  lång väger 55 kg, när dom kom  hem  efter helgen så var det diskussioner och jag var rädd att kortis hade tröttnat och att han skulle förlora sin plats. 

    När vi pratade med vår kille så hade han svårt för att förklara situationen men det som kom fram var att han trodde att personalen också  förstod att killarna tyckte situationen var jobbig.  I vår killes huvud skrev situationen om i och med att han liksom  fått uppfattningen att personalen förstod.

    Någon i personalen hade sagt till honom: 

    Jag förstår att ni  blir trötta och tycker det är jobbigt. Men han hade liksom glömt av att berätta det viktiga i det hela.  Han hade glömt av den lilla biten som borde kommit efter jag förstår. “ vilket borde vara att jag förstår att ni tycker situationen är jobbig MEN SÅ SOM NI BETER ER FÅR MAN INTE GÖRA!!!!’”

    Han hade glömt av att vår lilla kille har Asperger och inte tänker på samma sätt som han själv utan har egna tankar. 

    För i vår killes tankar blev det:  ja personalen förstår och ser att det är jobbigt.

    Vår lilla kille är konkret tänker lite annorlunda och det krävs TYDLIGHET  tydligheter där du hela tiden  säger det som gäller. Inte säger halva meningar och tror att han förstår. För det gör inte han.

    Situationen slutade med att personalen blev så skärrad att han var tvungen att bli avlöst. Man såg inte den lilla killen som i situationen låg på golvet och grät. För att han inte viste hur han skulle reda ut situationen. Vilket jag i efterhand var tvungen att berätta för dom och inte ens då förstod dom vår lilla killes utsatthet.

    Okey situationen löstes genom att verksamhetsledaren  kom hem hit och vi alla pratade igenom situationen.

    Efter det så skulle vår kille igen till stället, den 22december.  Jag jobbade själv den helgen så jag var på jobbet när min make ringde mig. Redan vid första orden hörde jag att något var fel när maken ringde.  Dom hade ringt från kortis för vår son hade skapat konflikt denna gången handlade det om en mobil telefon

    Efter denna gången så har sonen varit på kortis två gånger och varje gång har vi haft ont i magen för vad som kan hända. Denna helgen var det dax igen, klockan tre igår kom dom och hämtade honom. Klockan fyra ringde vår son, han hade glömt sin spelkonsol så maken åkte dit och lämnade den.

    Klockan sex i går kväll ringde personalen på kortis, och berättade att Vår lilla kille ville inte vara där. Han ville åka hem.  Det var min make som pratade med dom och lovade att återkomma när han pratat med mig.

    Jag blev ganska så råttarg, ringde upp personalen på stället och förklarade för dom att det liksom är deras problem. Att deras jobb liksom går ut på att se till att våran kille trivs och vill vara där.  Det ligger i deras jobb att möta vår son och göra så han trivs där. Vi ska inte behöva gå här hemma och vara oroliga, de helger han är där. Det skulle ju kunna vara så att vi har bestämt annat och inte varit hemma, vilket tur var att så inte var fallet för självklart får han åka hem.

    Men vi sa att det får bli deras uppgift att köra hem honom. 

    Jag är vidrigt trött på detta kortis hem, Tycker dom är helt Okompetenta. Tänker att dom inte har en aning om vad deras arbete går ut på.  Dessutom gjorde jag lite efterforskningar igår och inser att även detta bolag ser till vinsten i stället för till människan. 

    De har tjänat miljoner på att starta upp kortisverksamhet mm för människor med funktionsnedsättningar.  Där till har dom sparkrav, denna helgen hade de dragit in all aktivitet som de annars har haft. Inget annat än badhus hade det att erbjuda denna helg och det gör dom endast för att underlätta för sig själva då just barn som vår son har lite svårighet med just hygien och sånt. Det blir ju utan problem om de åker till badhus för då måste dom ju Duscha innan och efter.

    Nej jag ska se till att vi hittar ett annat alternativ.

    För det är mycket som inte stämmer.

    1. Personal som blir sjuk av något i huset. Hur kan dom då  ha kvar huset och låta våra barn bo där på helger? Tror mera det handlar om att verksamhetsledaren och hennes man gjorde något, så att personalen inte längre trivdes.  Dom ville byta ut henne så att verksamhetsledarens man i stället skulle bli chef på stället.
    2. Dom klarar inte ens av att förhindra mobbning.  Det tycker jag är uruselt med tanke på att de ska vara proffsen och jobba med barn som har funktionsnedsättningar som av den orsaken  ibland råkar ut för mobbning.
    3. Dom ser mobiler som en A sak.
    4. Dom lyckades inte ens i tre timmar se till att våran son ville tillbringa sin kortis helg där, Han som har tyckt det varit jätte kul innan de bytte ut personalen.

     

    Jag tycker det borde granskas mera just sådana här saker kommuner betalar massvis med pengar till privata bolag som driver sådana här verksamheter.  Våra skattepengar går till privata fickor. Då du är ett privat företag borde det ligga i deras intresse att ha kvar sina kunder.  Det borde vara mera viktigt för dom att se till att vi trivs med dom. Men så är inte fallet i det här bolaget frågan är om det är flera som inte är nöjda med Stöd och resurs service än vi?

  • Hur länge ska man vara sjuk????

    Nu är jag nog inne på tredje veckan av sjukdomskänslor. Är fortfarande trött, viagra huvudvärk, sovaldi feber från och till. Inte heller tog de några  mera avancerade prover på mig, de nöjde sig med att det var någon form av virus. Trötthetskänslorna går inte över, min kraft och ork är att anstränga mig med frukostdukning sen är jag slut.  Idag borde jag gå på möte vid 13 men tror inte jag orkar. Febern dyker upp från och till under dagen. Vad kan jag göra för att bli frisk och kry igen?  Jag ska inte jobba förrän på torsdagen som är  det första arbetsdagen igen, frågan är bara om jag kommer att orka. Eller hur jag ska orka?  Det räckte med att gå upp  i morse koka kaffet, duka fram frukost till barnen sen ramlade tröttheten över mig igen. Nu vill jag inte längre!!! Har i och  för sig inte velat vara sjuk  en enda gång.

    Nu är barnen i alla fall igång igen, skola och livet för dem börjar att återvända.

    Borde göra lite ändringar i min bok, skulle ringa samtal, skriva brev men just nu orkar jag inte.  Den enda skriften som blir är denna.  När jag inte riktigt har klart för mig hur jag ska skriva eller hur jag ska gå tillväga med en uppgift så klarar jag inte av att börja, vet inte hur eller vilket det första steget är för att komma igång.

    Hur gör man?  Vilken tråd är det första tråden jag ska dra i? Kanske är det bara den lilla tråden som är till för att bli frisk igen.  Men den har jag inte lyckats att hitta ännu… Vet inte vart jag lagt den eller var jag kan hitta den!!!!