Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Etikett: skriva

  • Lycka finns i så många stunder.

    Lycka finns i så många stunder.

    Med ABBA, börjar jag denna härligt lediga dag. Har redan lagt in tvätt i maskinerna. Sängen är bäddad. Dagen börjar bra. Det är lycka för mig

    För ganska så många år sedan berättade maken att han hört på radion, att man blir lyckligare om man bäddar sängen. Var enda dag sedan dess, tänker jag på det när jag bäddar. Fast lyckligare hm?? Man sover i alla fall bättre.

    Lycka är inte något som bara kommer, tänker jag. Mera handlar det om att göra bra saker, för sig själv. Göra bra saker för sig själv, är att bemöta andra människor med respekt, vara vänlig, se människor. Det gör att jag slipper tankar i mina ensamma stunder, om att jag gjorde någon illa. Dessutom blir jag bemött med det jag bemöter med. det är viktigt, att ta hand om sig själv på bästa sätt. Välja vilka människor man har omkring sig. Ta hand om det som är viktigt, för mig själv. Äta bra, vila, njuta av de där små stunderna som finns i vardagen.

    Varje morgon börjar min dag med gokaffe i vardagsrummet, det är en stund där jag njuter av kaffet. Tänker mjuka tankar och vaknar till. Oavsett om jag börjar tidigt eller sent. Lägger jag en halvtimma varje morgon där i soffan. Det är ett sätt för mig att må bra. Ibland är stunderna av kortare eller längre slag. Aldrig kortare än en halvtimma. Idag blev det en halvtimma, sedan sätta igång för att få tvättat de där maskinerna tvätt. Att starta dagen med musik är också ett sätt för mig att börja dagen bra. Att få börja den med de nya låtarna från ABBA gör dagen bara bäst.

    Att vara i min egna takt lediga dagar, är ett sätt att ta hand om mig. Även det gör att jag tar hand om mig själv. En promenad, samla steg och ha något i öronen är att göra bra saker för mig. Att skriva, måla är ännu saker i bra-saker.

    Men det viktigaste är nog det där att kunna möta min egna spegelbild, känna att ja, jag har inte gjort någon illa medvetet. Jag har varit vänlig, försökt vara någon som jag själv vill möta. Självklart så är inte alla möten bra möten. Men jag går inte in med tankar om att nu ska jag sätta dit den där. Utan mera hitta till att hur löser vi det här. Ibland handlar det endast om, hur bemöter jag mig själv. Har jag varit vänlig nog emot mig själv? Eller har jag de där mera onda tankarna om min egna förmåga.

    Att vara här och nu, som jag tränat på i några veckor nu. Har gjort gott. Att inte se om en timma eller två har gjort gott i mig. Att försöka hitta till nyttan, i allt det där tråkiga har gjort det där tråkiga göranden lite roligare. Igår när jag diskade kastrullerna så kom jag på mig själv att stå där och njuta av det varma vattnet och tankarna om att det var skönt att det blir gjort.

    Det är just det här som i alla fall gör mig lycklig. Jag behöver inte glamor och hisnade känslor, för att känna lycka. Utan det handlar mera om att får vara jag i mig. Så som jag är. Vara i min takt, göra saker som jag tycker om. Jag tror även jag bytt ut det där ordet aldrig. Det var nog många år sedan det försvann. Det är ett otrevligt ord känner jag. Ni vet det där när man använder ordet aldrig i Gör du det….. så får du aldrig….

    Ganska meningslöst ord, för visst kan man brusa upp och få fram det. Men jag kan inte lova dig, att jag aldrig mera ska göra. Men jag kan göra ett försök att bättra mig, göra om saker och göra det mera som du skulle uppskatta det, om det passar mig. Annars är det mitt ansvar att berätta för dig, att det där passar inte för mig. Det känns inte bekvämt för mig. Skulle inte passa mitt sätt, att vara och så vidare.

    Jag har ett ansvar i att lära människor hur jag vill bli bemött. Det är ett viktigt ansvar, känner jag. Antagligen blir jag aldrig full lärd, det finns alltid nya saker att lära och träna sig i. Just nu tänker jag bli mera aktiv, i att se till mig och mitt mående. Just nu är det viktigt. Hösten brukar bli en tid där jag behöver mera omtanke, om mig själv. Hade ett samtal med min kollega om det där måendet, för några dagar sedan. Här får bli en tid i att ta hand om mig i mig själv. Hitta lyckan i de där små stunderna i dagen.

    Nog om detta, Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är inte här ännu. det är här just nu som vi kan göra något åt. just nu andas vi och lever.
    Ha en härligt fin dag och hitta de små stunderna av lycka.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson
  • Mareld rent sagolikt.

    Mareld rent sagolikt.

    Just nu sitter jag i vår lilla bil och dricker mitt kaffe. Från sängen hör jag hur maken är långt inne i sin sömn. Det känns lugnande i mig att höra hans andetag. Datorn har jag i mitt knä, fötterna på en hopfällbar stol, men en filt på.

    Jag älskar verkligen sitta här och skriva. Det gjorde jag även då vi hade husvagn, men det här är annorlunda mera mysigt. När jag går och lägger mig på kvällen, ser jag redan då framemot att vakna. Göra mitt kaffe och sedan packa upp datorn för att skriva. Det ger sådan ro, sådan avkoppling. Nästan som musik att höra hur tangenterna trycks ner och bildar ord, i ett flöde. När jag sitter här så känns det som orden aldrig tar slut. Men för att inläggen inte ska bli för långa, så bestämmer jag mig för att sluta.

    Vi åkte till Fjällbacka, för att maken ville visa mig vad mareld var för något. Jag hade aldrig sett det, innan jag kom hit. Mareld är alger som lyser upp om natten, ett försvar emot andra djur. Rör du vid vattnet så bildas ett blågrönt ljus i vattnet under några sekunder. Vilket var riktigt häftigt att se. Natten till Lördagen gick vi ner till havet, för att se detta fenomen. En upplevelse, lite overkligt sagolikt. Även månen vart vacker den natten, där den lös och speglade sin glans i havet. Maken som fotograferar har bilder, som jag inte ännu kommer åt. Ska se om det blir något jag kan lägga ut här, om några dagar.

    Något jag kan lägga ut är bilden som jag lyckades ta med min mobil från gårdagens strapats då vi besteg Vetteberget.

    Det var inte enkelt att få till bilden, utan människor. Men vid ett snabbt ögonblick efter väntan, att ingen skulle gå under den häftiga stenen, lyckades jag. Visst är det en häftig bild. Jag vart för ivrig med att börja strapatsen upp för det stora berget, vilket gjorde att jag efter turen upp, var för slut i upplevelser för att ta mig under stenen.

    Idag börjar vi vår färd hemåt igen. Imorgon börjar veckans jobb, med jobbhelg framför mig. Så ut på tur med husbilen, lär det inte bli denna veckan. Vi får se om det blir någon mera tur denna höst. Eller om vi rent av redan nu gjort vår sista tur.

    Fast så illa kan det ju inte vara, vi har ju precis köpt ny husbil, inte skulle vi kunna nöja oss med bara det här. Nej, det måste till någon eller helst några turer till, med vår lilla Hobby TomCar. Hur skulle det annars se ut.

    Lev idag just nu, Igår finns inte här. Morgondagen kommer först i morgon, där borta i framtiden som du ännu inte kan göra något åt. Just nu, det är här i just detta nuet, du kan göra något åt. Ha en fin dag. Godmorgon.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson
  • Att skämma bort sig själv.

    Att skämma bort sig själv.

    Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar från Lindex.

    Ibland måste man skämma bort sig själv. När jag skämmer bort mig själv så brukar jag göra det på Lindex. Fast jag har flera sätt att skämma bort mig själv på. Ett sätt är att sitta och skriva. Jag gillar att skriva, sitta med fötterna på skrivbordet och bara låta fingrarna dansa över tangenterna. Sedan om jag skriver hellre än bra, gör inget. Inte för mig.

    Ett annat sätt att skämma bort mig är att ligga vid havet och sola, hoppa ner i det kalla vattnet för att simma för att sedan ligga där på brygga och lapa sol. Tänk snart är vi där igen.Där mitt i allt det härliga. Jag har redan sett hav av vitsippor, tussilago var det flera veckor sedan jag såg. Ute i trädgården kommer det upp mer och mer tecken på livet efter denna konstiga vinter.

    Nu är det ju bara den där Coronan som inte passar in. Nu när livet börjar bli så härligt så ställer det där viruset till det. Det gör det lite svårare att skämma bort mig i Lindexbutiken. Men det går att handla online, där av länken som jag lägger här.

    Jag vet, det är inte samma känsla som att ströva runt där inne i butiken. Men man slipper sprida smitta eller få smitta. Ett enkelt sätt att vara trygg. I dessa tider behöver vi inte springa runt i massa butiker, utsätta oss för risken att sprida eller få Corona. Det gör valet lite enklare, dessutom är det enkelt att skämma bort mig här, med tangenterna och shoppa på Onlinebutiken Lindex samtidigt.

    Jag behöver inte någon annan klädaffär för hittar jag kläder, så brukar jag alltid dom på just Lindex. Har alltid varit så. Jag köper även kläderna till min barnbarn på Lindex de ha bästa kvaliteten.

    Märkte ni att jag Gillar Lindex? Hmmm inte? Slow Learner….

    Nej strunt i det. Lev idag just nu,Igår finns inte kvar och morgondagen är här först i morgon. Just nu Gäller. Just nu.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson

  • Tänk OM Jag Skulle VÅGA

    Känner mig ifrån-tagen en identitet, drug fotfästet, prescription alla gamla vanliga saker bor i landet ingenstans. Just nu, funderingar klurigheter bor och bor inte inom mig. Hur ska jag tänka, hur ska jag inte tänka? Så många tankar och så mycket som jag inte styr över, fast, egentligen styr jag över det i yttersta livsvalet! Jag kan foga mig och låta kanske ev att dom som vet bäst enligt andra bestämma, och bara flyta med. Eller så kan jag välja att hoppa av ge mig ut ifrån all form av trygghet och tappa fotfästet och bli av med alla former av trygghetsnormer. För jag är enligt mig ytterst ansvarig över allt som händer och sker med mig. Så tänker jag, visst jag kan bli sjuk få en obotlig sjukdom där kanske jag inte kan styra kanske har jag inte möjlighet att heller styra hur eller om jag kommer levande ifrån det. Men oavsett så har jag ansvar och möjlighet att välja hur jag skall göra , känna och må trotts mitt tillstånd. Jag kan gräva ner mig inte gå upp ur sängen, känna hur hela livet är dumt emot mig, ta bort allt eget ansvar, över att må, trotts allt. Jag har ju valet att välja vad kan jag göra i stället. Vad kan jag göra trotts mitt tillstånd? Vad kan jag göra fast jag är så pass sjuk eller vad det nu är. Jag själv bär ansvaret hur jag skall hantera mitt liv, jag själv väljer om jag ska må bra, trotts situation, sjukdomar, yttre påverkan. Klokheter är det jag skriver om, ändå så känner jag mig tvivlande eller osäker. Rädd, inte veta, vad, och riktigt spöklikt. Känns lite som att hoppa från tuva till tuva och inte veta vad som bär och inte bär, om jag hoppar dit, sjunker jag då? Håller det? Vad händer om det inte håller? Jag bär yttersta ansvaret över mitt liv, jag själv, är ansvarig över mitt liv. OH HOO OO HOooo!!!! Magen gungar och känner just nu att jag behöver hjälp av någon kunnig som kanske varit där jag är idag, eller så behöver jag inte det, utan gör utifrån mig, mitt egna min känsla i magen . Det djävliga här är att just det med reflektion, och intuition, lita på, fullt ut, våga! Råtta tror i hell vete i en skål…….
    Att jag börjar utveckla eftertänksamhet i stora mått. Eller är det bara feghet, är jag feg är det, det som gör att jag känner hur saker inte riktigt ligger på plats.
    Tror trotts allt att detta är utvecklande tror att detta just denna situation gör att jag växer, utvecklas och tänk snart kanske jag gör det.
    Tänk, vågor i magen av tanken, tänk om jag verkligen gör det. Hoppar ut i framtiden, utan någon som helst aning om vart det landar. Sitter här och blir yr, bubblig och nyfiken, vilken spännande känsla det bor i mig just nu. Tänk, om ett tag, vet jag. Då står jag där med facit i handen, vet om jag vågade………

    Hela havet stormar känner jag. Hellman : jag sett stora Havet idag jag förstod hur stort det var…..
    Just den låten har en alldeles egen innebörd och är betydelse full för mig.

    Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

  • Bara lite morgontankar idag…..

    En lång promenad med dotter och Flap. Idag tränade vi på att gå förbi kor, see utan att skälla. Det funkade idag, for sale vår alfa hane  förstår så mycket, no rx han  har så mycket klokhet inom sig. Just nu skänker jag  min vän från Skåne, en tacksamhetstanke för hon  gav oss förtroendet att få lära känna denna vackra klokhet.  Nu ligger han på vår altan och vilar sig, väntar på lite flugor, oturligt nog  getingar som han kan jaga.

    Det vackra vädret säger mig att det går att lapa sol idag.  Min dotter och jag ska smyga oss ut, så att solen stannar kvar.

    En vän som jag var hos igår, berättade för mig om vad som ska läggas kraft på. Kraften skall läggas på  helt andra saker, än vad jag gör idag.  Det handlar tydligen  bara om att jag skall våga släppa taget, flyta med i flödet.   På något sätt är jag rädd, vet inte om jag kan simma i det. Jag är en bra simmare men då handlar det om i det synliga livet. Flödet här handlar det ju mera om min övertygelse att våga  ge sig hän åt det som är livet för mig.

    Hoppla vad flummigt det blev nu. Skakar lite på huvudet, kommer tillbaka till verkligheten här, som är ett hus, lån bil kostnader och  annat. Det betalas liksom inte genom flöden och i att vara där jag ska vara,  för då skulle jag suttit här och skrivit  dagarna i ända tills jag hittade en annan verksamhet av skapande.

    Känner att mina skrivar-fingrar vill skriva idag. Orden ploppar upp hur som helst, karuseller av ordramsor blir skapade i tanken.  Ska nog pränta ner dem på ett papper , kanske ute vid stranden.  Oj ett skrivar-block skall jag skaffa skrivtanke block  som jag alltid har med mig.

    Nej  nu skall det ut i det sista av sommaren, Gessle i högtalarna, Keeping the desk very clean.  Gessle är sommar för mig, kärlek.

    Hotell Tylösand i alla fall en av dörrarna  kan det bli mera Gessle?

    Havet det riktiga havet som det skall vara sand och sanddyner,  så långt ögat når. Vågor som bestämmer hur mycket vatten som skall täcka  kroppen,  från knän till  axlar ibland.

  • synliga skrubb-sår och skrubb-sår på själen

    Tänk om själssåren syntes precis som skrubbsåren som föds av obalanser och motoriska svårigheter. Vilket ibland finns hos mig. För några dagar sen  då jag var på väg till sjön  för att bada. Så råkade jag ut för just det där,  ni vet benen viker sig och man ramlar hejdlöst, får  förb… ont. Men  trots  ondheten och svedan så reser man sig borstar av sig  och kollar febrilt efter om någon såg mig.  Självklart var det massor av människor som såg mig,  så jag bet ihop. Trots att jag skulle vilja gråta, skrika och lägga om mina sår så gick jag vidare med blod rinnande på benet. Torkade rent och  hoppade i sjön utan att blinka.  Nu när det gått några dagar,skulle någon fråga vad jag gjort så skulle jag utan att skämmas berätta om mina bravader. Vi skulle skrattat lite och det hela fanns som ett bevis på mitt knä.

    Nu till själva Kärnan i min tanke.  När jag  istället har ont i min själ, eller mina tankar pga av groparna som jag trillat i  psykiskt.  Det onda på insidan som inte syns ni vet. Då berättar vi inte lika glatt över vår dumhet inte heller skrattar vi.  Utan  smyger undan och skäms,  skulle jag berätta  så möts jag kanske av: Men herre gud det är väl inte så farligt, då skulle du se.. blaa blaa eller  men du det är bara att bita ihop och skärpa till dig.

    Mina själsliga sår  har ju kommit till av att jag har bitit ihop,  skärpt till mig alldeles på tok för länge.  Dessa har ju blivit till av att jag glömt av mig, inte haft  tid till att reflektera och lyssna på min kropps signaler.  När sedan kroppen skriker ut att: hallååå  nu är det så att jag behöver vilan. Då den talar högt när tankarna mal på då är det på tok försent att lyssna, Då behövs bandage och  vila på högre nivå. Då hjälper inte det med att jag skärper till mig. För det är ju det jag gjort alldeles på tok för länge.

    Tyvärr skrattar vi inte lika mycket åt den psykiska ohälsan, Den skrämmer i stället oss. Den ohälsan är skamfylld, Så full med fördomar om  att vi som drabbas är svaga och klena i våra nerver.  Jag misstänker starkt att det är precis tvärt om.  Men att jag också är starkare då jag vågar  möta min psykiska hälsa och sitta ner och ta emot signalerna som andra kanske inte vågar möta,  Att våga må dåligt är en väg till att våga må bra på riktigt tror jag.  Vägen till att må bra handlar om att jag vågar känna efter,se till mig och mitt.  Kan även kalla det personlig utveckling.

  • En tidig morgon igen

    redan halv fyra satt jag här och drack kaffe. Solen höll på att vakna då mitt kaffe väckte mig. Nu är jag redan inne på en tredje kopp kaffe jag som bara brukar dricka en. Concertan vill jag inte ta ännu då går den ur kroppen så tidigt. Jag är ju trött även med den och kan tänka mig hur det skulle bli vid fyra tiden i eftermiddag, sick om jag skulle ta den då jag vaknade.

    Så idag har även morgondampen  visat sig i full styrka. Vad gör man med damp i kroppen  halv fyra på morgonen. Jo man diskar, torkar diskbänk, vandrar, spelar data, stickar samt funderar på att måla lite. I alla fall så gör jag det.

    Saknar mina skrivpuffar, men känner mig dum då jag tröttnar efter tre fyra stycken.  Kanske har människorna på skrivpuffen tröttnat på mig som aldrig skriver tillbaka den sista gången jag skriver.  Fast idag tror jag att jag faktiskt kan få till en liten puff. har ju inte concerta i kroppen ännu. Jag skriver bättre utan concertan. Målar bättre med, fast tröttnar fort.  Det har i alla fall varit en egen morgon, en tyst, morgon där jag hinner att vakna till mina tankar.

    Lev idag, just nu. Igår har vi redan levt. I morgon är  imorgon.

  • ADHD; CONCERTA och göra sen är inte i samhörighet.

    ADHD kreativiteten blev allt och inget igår. Snurr i karusellader. Min målar plats och min dataplats har bytt tid och rum. Matsalsbordet blev data bord för två. Så nu lär vi få plocka fram ett av de andra borden om vi får gäster, troche om det inte duger att äta i köket. Ljuset får bli konst ljus i gillestugan för just nu är min målarhörna där. Detta för att det inte ska bli så splittrat. Målar jag så målar jag, patient skriver jag så ska jag inte bli störd av målarsakerna. I alla omflyttningar och alla olika delar skulle jag dricka vatten i köket, sovaldi hamnade framför en pappershög på skänken började titta och sortera, hittade lite döda blomblad vilket ledde till vattenkannan, vilket ledde till köksfönstret, vilket gav mig två stackars blommor som dött en tragisk död av torka,vilket gjorde att jag kom på att min kropp krävde vatten. Vilket i sin tur ledde till att blommorna står kvar i fönstret och visar fortfarande på sin okristliga dödsorsak där jag borde ställas in för rätta. Pappershögen i köket är fortfarande en hög som bör sorteras, kanske till och med kassas.

    Hur lyckas  ni andra med era högar av papper, Min concerta ger mig bara större möjlighet att reflektera över högarna. Den tar liksom inte bort den  själv, inte heller vattnar  concertan blommorna, den ser bara till att jag är mera törstig på vatten. Här behöver jag hjälp!!!!!

    Här behöver jag hjälp i MASSOR, att göra det mina tanke visar mig att jag bör tänka på. Dessutom skulle jag behöva hjälp med att faktiskt börja sortera mina papper.

    Något som sonen, tydligt reagerade på igår. Han förstod inte var det fanns för viktigheter i mina papper,  Han var väldigt tydlig med att det finns inget viktigt i förra årets studie ansökningar, inte heller i alla tidiningar och artiklar jag lagt åt sidan för att läsa sen. Sen lär aldrig bli, här behöver jag strukturer som håller hela vägen, concerta är en del  av strukturern men den gör inte jobbet det måste jag göra själv.

    Vill även passa på att visa på (H)järnkoll, tillsammans kan vi göra skillnad, utanförskap är inte ett måste, däremot borde ett innanförskap vara det.

    Titta gärna på YouTube reklamfilmen från (H)järnkolls kampanjen.

    Vi är alla unika och underbarheter, även jag med mina lite mera rörliga tillgångar.

    Min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv” blev inte gjord av gör det sen, utan det bara blev så jag tänkte inte på det.

  • Recito

    Jag känner att jag faktiskt börjar att må lite bättre nu. Mina tankar och känslor är idag mera mig än för några veckor sen. Skammen och skäms känslorna börjar flytta ut ifrån mig. Jag känner mig lite gladare och piggare. Där till har jag börjat att skriva igen, pharmacy de skrivande jag gjort dagligen innan  försvann för en tid, viagra kroppen och tankarna behövde vila.  Idag har orden kommit tillbaka, capsule mitt kropp tar mera hand om mig. Mina små negativa tankar börjar att flytta ut ifrån mig.

    Idag fick jag mail från förlaget RECITO om att sälj perioden tagit slut och att den skulle summeras. Vid första titten blev chocken stor, för de pengar som stod på mailet trodde jag var en skuld som jag skulle betala. Här är det snabbhetstankarna av ADHD som gjorde sig påminda, panik och snabbt ringde jag för att kontrollera hur det kunde komma sig. Där efter blev jag mera lugn av det som förläggaren meddelade mig. För jag hade tänkt för snabbt och pengarna var pengar som de skulle skicka till mig. Pust!

    Därefter bestämde vi att ännu en tryckning av min bok ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv ” Ska tryckas. Det känns som jag drömmer, som att det bara är en dröm, mitt mål var att få sålt den första tryckningen sen flyttades det till den andra tryckningen. Nu har målet flyttat igen den tredje tryckningen skall nu göras. Där till är en annan del av en dröm snart här Ambassadör utbildningen skall snart träda i kraft. Idag fick jag schema för dagarna. Flyt, lite som att jag flyter med vindarna som är till för mig och mina drömmar.

    Jag känner en massa tacksamhet för det som sker, jag har äntligen fått en dröm i uppfyllelse. Tack livet för allt härligt som bjuds.

  • Skrivpuffs texter och marmonia………

    undrar varför?? Ännu en morgon i tidig otta, try kvart över fyra i morse trodde jag det var dags för kaffet. Då jag tittade på klockan, buy gick jag till sängen igen.  Kunde inte somna om, clinic låg och tänkte på marmonias texter på skrivpuffen.  Tänkte så intensivt på det att jag i tanken skrev den mest fantastiska marmonias text i fantasin. Ett tåg i somalia.  Nu så här när jag tänker på det, kanske det var så att jag egentligen somnade och drömde att jag just satt och skrev.

    Vid frukost bordet idag blev det sura miner. Sonen vaknade inte av sig själv, utan av att jag ropade på honom, dottern satt vid frukost bordet när han kom upp. Tyvärr så hade hon på sig en t-tröja som tydligen var hans.

    Sonen har börjat träna på gym, något hos honom är förändrat. Efter dessa byggtimmar.  Hans humör, och hans kropp. Idag är han stolt över sina muskler, men vill gärna utöva musklerna på sin syster. Testostoronet i kroppen börjar visa sig, hans ögon nästan svartnar.  Nu skapar detta lite oroliga tankar i mig, och frenetisk börjar jag tänka tankar och leta tecken. Tyvärr vet jag  inte riktigt vilka tecken jag ska leta efter.  Hur jag ska forska fram de som jag letar efter eller är det bara så att det är humöret som får sig ett spel, för att han inte vaknade själv?

    Han har inte varit sådan innan att han bröstar upp sig, han är stolt över sina muskler och att han  faktiskt har kommit igång.  Det kan jag förstå, och jag har berättat för honom att jag tycker att han är duktig. Men nu börjar jag känna oro, trots att det kanske är en del av hans utveckling, föräldrar och små syskon ska ju vara ett irriterande moment i vissa stadier.

    Idag  tror jag att jag ska ge mig ut till skrivpuffen igen. Har inte haft någon kraft till det innan men idag ska jag i alla fall läsa lite marmonia texter.