Det här inlägget handlar om teknikstrulet som plötsligt löste sig, om nyfikenheten som driver mig – och om campingupplevelser som förändrats. Det är ett inlägg om att lyssna på sin magkänsla, ta plats i sin egen berättelse och att ibland bara ge upp något som inte längre känns rätt.
Jag skrev det igår – men precis efter det började SSL-strulet. Här är länken om du missade det: Läs inlägget om KonMari här
Jag och min envishet – och kanske lite AI
Yes! Det fungerar igen. SSL-certifikatet är på plats och sidan är säker. Om det var Loopia som löste det eller om det var jag – med hjälp av min morgonpigghet och AI – det vet jag faktiskt inte. Jag pillade och försökte, nyfiken som jag är. Och plötsligt fungerade det.
Ingen från Loopia har ringt mig än, trots att de lovade. Men vad gör det – nu är det säkert, och jag är nöjd.
ADHD-genen som inte ger upp
Jag tror det var min ADHD-gen som kickade in. Den där envisheten. Jag ger mig inte när det känns som att något borde gå att lösa. Och ibland, ja – det går faktiskt. Tack, nyfikenheten. Tack, rastlösheten. Tack, viljan att förstå trots att jag inte riktigt vet vad jag gör.
En sista gång i Vallersvik?
I morse vaknade vi på Vallersviks camping. Vi har varit där varje år, men nu… nej. Det här var nog sista gången.
Det kändes som om husbilar inte längre är välkomna där. Vi bad om en plats vid vattnet – där vi brukar stå. Men det var tydligen bara för husvagnar numera. Vi blev hänvisade till toppen av campingen. Trångt, utan utrymme, utan charm.
Den första platsen vi fick var så liten att vi inte ens fick plats. Vi fick byta, men den nya var inte mycket bättre. Det var knappt att markisen fick plats – och hotande regnmoln låg i luften.
Höjda priser och sämre bemötande
Campingen har höjt priserna rejält. Men servicen har inte hängt med. Toaletter och duschar håller inte så värst hög standard, och personalen vi mötte igår var inte tillmötesgående. Vilket man kan tycka att de borde vara – särskilt med tanke på prisnivån.
Havet ligger där det ligger, ja. Men det är inte campingens förtjänst.
Säsongscamparna borde faktiskt stå längre upp – det är vi som kommer förbi som betalar mest. Och vill känna oss välkomna. Välkomna var inte känslan, och den fick vi höra av andra gäster med.
Hej då Vallersvik – hej Trollhättan
Vi åkte tidigt i morse. Nu är vi på Stenröset Camping i Trollhättan. Här finns gott om plats, en stor ställplats och tillgång till pool. Lillkillen gillar pool – så här blir det ett bad snart. Jag ska byta om och kasta mig i.
Igår, däremot, var havet magiskt. Vågorna skummade mot oss. Inga maneter, över 20 grader varmt – och känslan av frihet i varje andetag.
Men ibland får man välja det som fungerar bäst för alla. Och just nu är det här, med solen som lyser, poolen som väntar och plats nog att andas.
Slutord
Vissa platser förändras. Andra växer. Jag tar med mig känslan av vågornas kraft – men lämnar Vallersvik bakom mig. Kanske för gott.
AHA
Jag letar inte efter perfektion. Jag letar efter plats att stå stilla på. Och ibland betyder det att lämna något bakom sig, för att kunna hitta hem någon annanstans – i sig själv, i nuet, i ett nytt vatten.
Kanske är det just när man ger upp tanken på att allt ska vara som förr, som man hittar något nytt. Nu är inte Stenröset något nytt precis här vet man vad man får och här är servicehusen rena, fräsha och personalen trevlig. Här är det som vanligt och här känner man sig välkommen även i Husbil.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är just nu vi lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson
Det tog sin tid. En hel del tålamod, klickande, rensande – och ja, några svordomar också. Men nu är jag här igen, med ord, tankar och en kopp kaffe i handen.
Min gud, vad jag har lärt mig mycket under den här tiden. FileZilla är något jag aldrig ens sett förut, men nu? Nu kan jag ta bort skadlig kod och få bloggen att fungera igen. Jag känner mig faktiskt stolt. På riktigt.
När tekniken tystnar
Bloggen låg nere. Skadlig kod, säkerhetsplugins som krockade och en lång kamp med både mig själv och supporten. När jag till slut ringde Loopia – istället för att maila – möttes jag av en kille jag nog inte pratat med förut. En eldsjäl, som snabbt förstod att här satt en noob som behövde hjälp. Och hjälp fick jag. Han fixade det sista, och sidan öppnades igen.
Jag har varit kund hos Loopia sedan starten, men ärligt – jag har ibland undrat varför. Men efter det samtalet känner jag: jag stannar kvar. För det är tryggt när det finns människor med hjärta på andra sidan supporten.
Att bloggen varit nere har känts som att min röst försvann. Mitt skrivande är min röst. Mitt andetag. Min spegel. Min plats.
Men nu är allt igång igen. Jag andas igen.
Hemma i växthuset
Vi kom hem igår från vår resa till Norr. Sista natten sov vi i Mora, regnet smattrade hela natten. Nu står husbilen åter på gårdsplanen och jag har tagit min sedvanliga runda – öppnat växthusdörren, inspekterat tomaterna, andats in den tunga, varma luften.
Plantorna hade överlevt. Lite övervattnade, visserligen – sonen trodde bevattningen inte funkade, så han tog till slangen. Men vad gör det? Det växer, och det är det viktiga.
Det är något särskilt med att komma hem till jord. Till sånt som växer – oavsett om jag är där eller inte.
Svartavinbär och saft
Buskarna dignar av svartavinbär. Tunga, mörka bär som nästan ropar på mig. Det är dags. Att plocka. Att koka. Att fylla frysen med smaken av sommar.
Förr kokade jag massor av saft. Nu ska jag börja igen. En nygammal vana – svartavinbärssaft och tystnad i köket.
Och bloggen då?
Den är tillbaka. Tack och lov för det. Mina ord har bubblat inombords, och det här – min stund med bloggen – är så saknad. Tänk vad vanor gör med oss. Det här är min stillhet. Min vila.
Med nya ord. Nya bilder. Nytt syre i tanken.
Tack för att du väntat. Tack för att du läser. Vi hörs snart igen.
Carina Ikonen NIlsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
It took time. A whole lot of patience, clicking, cleaning – and yes, a few curse words. But here I am again, with thoughts, words, and a coffee in hand.
Oh my, I’ve learned so much during this time. FileZilla was a mystery to me – but now? I can remove malicious code and make things work again. I’m honestly proud of myself.
When the silence took over
The blog went down. Malware, conflicting plugins, and a long talk – with myself and with tech support. Eventually, I called Loopia instead of emailing. And on the other end was a soul on fire – someone who knew just how to help a noob like me.
He fixed the final issue, and the site came back online. I’ve been a Loopia customer since the beginning, and now I feel like I’ll stay. There’s something comforting about people who truly care.
When the blog was down, it felt like my voice disappeared. My writing is my voice. My breath. My mirror. My place.
Now it’s working again. Now I can breathe again.
Back home – in the greenhouse
We returned home yesterday after our trip up north. We spent the final night in Mora, where the rain poured down endlessly. Now the motorhome is parked in our yard again. I took my usual walk – opened the greenhouse door, checked on the tomatoes, breathed in the heavy, humid air.
The plants survived. A bit overwatered – my son thought the irrigation failed, so he used the hose. But that’s okay. They grow – and that’s what matters.
There’s something special about coming home to soil. To things that grow – whether I’m there or not.
Blackcurrants & summer syrup
The blackcurrants are ready. Dark, heavy berries calling out to be picked. Time to make syrup. Time to fill the freezer with the taste of summer.
I used to make a lot of juice and syrup. Time to start again. A familiar rhythm, rediscovered – with silence in the kitchen and summer in the air.
And the blog?
It’s back. Finally. My words have been bubbling inside me, and I missed this. This space. It’s strange how habits shape us. But this – this is my calm.
New words. New images. New breath.
Thank you for waiting. Thank you for reading. See you again soon.
malix/Carina
blog is back, WordPress malware, FileZilla, Loopia support, greenhouse at home, blackcurrants, homemade syrup, summer feeling, motorhome trip, blog writing, return to blogging, WordPress safe again
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
