Det här inlägget handlar om teknikstrulet som plötsligt löste sig, om nyfikenheten som driver mig – och om campingupplevelser som förändrats. Det är ett inlägg om att lyssna på sin magkänsla, ta plats i sin egen berättelse och att ibland bara ge upp något som inte längre känns rätt.
Jag skrev det igår – men precis efter det började SSL-strulet. Här är länken om du missade det: Läs inlägget om KonMari här
Jag och min envishet – och kanske lite AI
Yes! Det fungerar igen. SSL-certifikatet är på plats och sidan är säker. Om det var Loopia som löste det eller om det var jag – med hjälp av min morgonpigghet och AI – det vet jag faktiskt inte. Jag pillade och försökte, nyfiken som jag är. Och plötsligt fungerade det.
Ingen från Loopia har ringt mig än, trots att de lovade. Men vad gör det – nu är det säkert, och jag är nöjd.
ADHD-genen som inte ger upp
Jag tror det var min ADHD-gen som kickade in. Den där envisheten. Jag ger mig inte när det känns som att något borde gå att lösa. Och ibland, ja – det går faktiskt. Tack, nyfikenheten. Tack, rastlösheten. Tack, viljan att förstå trots att jag inte riktigt vet vad jag gör.
En sista gång i Vallersvik?
I morse vaknade vi på Vallersviks camping. Vi har varit där varje år, men nu… nej. Det här var nog sista gången.
Det kändes som om husbilar inte längre är välkomna där. Vi bad om en plats vid vattnet – där vi brukar stå. Men det var tydligen bara för husvagnar numera. Vi blev hänvisade till toppen av campingen. Trångt, utan utrymme, utan charm.
Den första platsen vi fick var så liten att vi inte ens fick plats. Vi fick byta, men den nya var inte mycket bättre. Det var knappt att markisen fick plats – och hotande regnmoln låg i luften.
Höjda priser och sämre bemötande
Campingen har höjt priserna rejält. Men servicen har inte hängt med. Toaletter och duschar håller inte så värst hög standard, och personalen vi mötte igår var inte tillmötesgående. Vilket man kan tycka att de borde vara – särskilt med tanke på prisnivån.
Havet ligger där det ligger, ja. Men det är inte campingens förtjänst.
Säsongscamparna borde faktiskt stå längre upp – det är vi som kommer förbi som betalar mest. Och vill känna oss välkomna. Välkomna var inte känslan, och den fick vi höra av andra gäster med.
Hej då Vallersvik – hej Trollhättan
Vi åkte tidigt i morse. Nu är vi på Stenröset Camping i Trollhättan. Här finns gott om plats, en stor ställplats och tillgång till pool. Lillkillen gillar pool – så här blir det ett bad snart. Jag ska byta om och kasta mig i.
Igår, däremot, var havet magiskt. Vågorna skummade mot oss. Inga maneter, över 20 grader varmt – och känslan av frihet i varje andetag.
Men ibland får man välja det som fungerar bäst för alla. Och just nu är det här, med solen som lyser, poolen som väntar och plats nog att andas.
Slutord
Vissa platser förändras. Andra växer. Jag tar med mig känslan av vågornas kraft – men lämnar Vallersvik bakom mig. Kanske för gott.
AHA
Jag letar inte efter perfektion. Jag letar efter plats att stå stilla på. Och ibland betyder det att lämna något bakom sig, för att kunna hitta hem någon annanstans – i sig själv, i nuet, i ett nytt vatten.
Kanske är det just när man ger upp tanken på att allt ska vara som förr, som man hittar något nytt. Nu är inte Stenröset något nytt precis här vet man vad man får och här är servicehusen rena, fräsha och personalen trevlig. Här är det som vanligt och här känner man sig välkommen även i Husbil.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är just nu vi lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson
This post is about a technical issue that suddenly got fixed, about the curiosity that drives me – and about camping experiences that have changed. It’s a story about listening to your gut, claiming your space in your own story, and sometimes simply letting go of what no longer feels right.
Did you read the post I wrote about the KonMari method? I shared it yesterday, but the SSL issue got in the way. Here’s the link to the post.
Me and My Stubbornness – and Maybe a Bit of AI
Yes! It’s working again. The SSL certificate is finally in place, and the site is secure. Whether it was Loopia who solved it or me – with some early morning energy and the help of AI – I honestly don’t know. I tinkered and tested, curious as I am. And suddenly… it worked.
No one from Loopia has called me back yet, even though they promised. But that doesn’t matter – now it’s secure, and I’m happy.
The ADHD Gene That Won’t Give Up
I think it was my ADHD gene kicking in. That stubbornness. I don’t give up when something feels like it should be fixable. And sometimes, yes – it actually is.
Thank you, curiosity. Thank you, restlessness. Thank you, the drive to understand even when I don’t fully know what I’m doing.
One Last Time in Vallersvik?
This morning we woke up at Vallersvik Camping. We’ve gone there every year, but now… no. I think this was the last time.
It felt like motorhomes are no longer welcome there. We asked for a spot down by the water – where we usually camp. But apparently, that’s now only for caravans. We were sent up to the top of the campsite. Tight space, no room, no charm.
The first pitch we got was so small we didn’t even fit. We had to switch, but the new one wasn’t much better. We barely had room for the awning – and the clouds above were heavy with the promise of rain.
Higher Prices and Less Hospitality
The campsite has raised its prices significantly. But the service hasn’t followed suit. The toilets and showers are far from high standard, and the staff we met yesterday were not accommodating. Which one might expect at this price level.
The sea, of course, is still there. But that’s not thanks to the campsite.
Honestly, seasonal campers should be placed higher up – it’s us short-term visitors who pay more. And we want to feel welcome. That sense of welcome was missing – and we heard the same from other guests.
Goodbye Vallersvik – Hello Trollhättan
We left early this morning. Now we’re at Stenröset Camping in Trollhättan. There’s plenty of space, a large motorhome pitch, and access to a pool. The little guy loves pools – so we’ll soon be swimming. I’m about to change and jump in.
Yesterday, though… the sea was magical. The waves crashed around us, foamy and wild. No jellyfish, over 20°C – and a feeling of freedom in every breath.
But sometimes, you choose what works best for everyone. And right now, that’s here – with sunshine, a waiting pool, and enough room to breathe.
Closing Words
Some places change. Others grow. I’m taking the memory of the waves’ power with me – but I’m leaving Vallersvik behind. Maybe for good.
AHA
I’m not looking for perfection. I’m looking for a place to stand still. And sometimes, that means leaving something behind – to find your way home somewhere else – in yourself, in the present, in new waters.
Maybe it’s exactly when you let go of how things used to be that something new can show up. Stenröset isn’t new, really – here, you know what you get. The facilities are clean, the staff is friendly, and the welcome is real – even if you arrive with a motorhome. Here, everything is just as it should be.
Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is the moment we live and breathe in. – Carina Ikonen Nilsson
Husbilen är nu iordningställd för nästa resa! När den resan blir av vet vi inte ännu, men kanske redan till helgen. Jag jobbar visserligen i helgen, men jag har kortpass. Kanske bor vi i Trollhättan i helgen – det skulle ge mig kortare restid. Den som lever får se! I alla fall, bilen är igen redo för nästa färd. Den är avställd och redo för nästa.
Efter hemkomsten: Packa upp och trädgårdsarbete
När vi kom hem var det dags att packa upp, men även att vattna i trädgården. Maken packade upp medan jag vattnade i trädgården. När jag var klar hade maken grillat lite korvar som blev en sen lunch.
Spontanutflykt till sjön
Sonen ringde och frågade om de kunde komma på besök. De tyckte att vi skulle åka till sjön och bada. Det var lockande, så sjön blev det! Men där var för mycket stoj, speciellt att hålla reda på tre ungar, särskilt när den minsta med armpuffarna vägrade lyssna. Jag tog hand om de större barnen medan Hugos mamma och pappa tog hand om honom. Efter en stund fick han gå upp ur vattnet, jag och de större barnen tränade på att simma.
Efter badet blev det en glass innan vi åkte hem för att umgås lite. Maken hade gjort sallad, vilket vi åt tillsammans de som ville ha. Efter salladen blev det lite lek i trädgården. Grannpojken kom över, men det blev för stojigt för honom att vara här. Mest var han ute efter att äta kaka, men jag hade ingen kaka att bjuda på.
Omorganisering på altanen
När barnen och barnbarnen åkt hem tog jag och maken ett beslut om att möblera om på altanen. Detta för att alla tomat- och gurkplantor skulle få plats och för att det skulle bli enkelt att vattna. Jag gillade hur det var innan, men har man nu kämpat hela vintern med att få till plantorna, så är det bäst att vara rädd om dem. Vi får, eller jag får, vara nöjd med hur det blev just nu.
Sammanfattning
Husbilen är nu redo för nästa resa, som kanske blir redan till helgen då jag har kortare arbetspass. Vid hemkomsten packade maken upp medan jag vattnade i trädgården, och sedan grillade vi korv till lunch. Sonen hörde av sig och vi bestämde oss för en spontanutflykt till sjön för bad och simträning med barnen. Efter badet blev det glass och sedan sallad och lek hemma hos oss. På kvällen möblerade vi om på altanen för att ge plats åt tomat- och gurkplantorna som vi vårdat hela vintern.
Dagens inlägg är skrivet för idag
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller
Dagar när dagarna är oskrivna blad. Jo dom är här nu, just nu just i denna stund är jag i de där dagarna när jag helt och hållet själv bestämmer över dagen. Eller jag och jag? Jag och maken är det kanske mera, som bestämmer.
Vi kom överens om att göra en repris av en kortare sort. En repris bara till Orust några dagar för att bara koppla av. Orust var fullt fanns inte en plats kvar. Eftersom dagarna är oskrivna, så kom maken hastigt på att vi åker till Trollhättan. Det är lagom långt bort.
Den där rolighetskänslan var så där. Inte en fjäril i magen. Bara en sådan där vanlighetskänsla av…. ja, ja jo men det kan blir lite trevligt. Maken bokade plats. Hela, hela mitt väsen grät men, jag sa inte något. Tänkte men det blir bra, det blir roligare nästa vecka. Helt plötsligt sa maken det finns mera gott om plats i Norr.
Mitt hjärta tog ett skutt vågade nästan inte att andas. Sedan sa han ring Trollhättan och avboka. Jag avbokade. Nu ska vi göra en snabb visit Till vårt hem igen. Maken vill hämta kameran, vi behöver fylla på med lite mera kläder, kanske bra att ta med lite tvättmedel. Vi siktar på någonstans i Värmland idag. Norrland here we go again. Den där lilla kortare resan blir en resa på väldigt många mil i stället. Ack Värmland nä det blir I Gatan Norrland. Fjärillar i magen??? Jo, jo nu får min impulsiva, min älskade impulsiva del i mig mat. Äntligen nu blir det en sådan där…. vet inte vart vi hamnar, när vi kommer hem och allt sådant där som jag gillar.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller! Just nu är en blank sidan som ska fyllas med ord, känslor och upplevelser. Trevlig dag till dig som orkade läsa enda hit.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
